DOKUMENT
Vårdprogram
DATUM
2013-01-01
Revideras
Hösten 2014
BUP Dalarna
Gäller
Tills vidare.
Reviderad
2012-12-20
DOKUMENTADRESS
BUPGem/Länsgemensam/Policy och rutiner/
Vårdprogram Suicid
Utarbetad av
Irma Nyberg
Gunilla Månsson
Signerad
Tina Jäderbrant,
verksamhetschef
BUP Dalarna
VÅRDPROGRAM
SUICID
Sidan 2 av 22
2
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
2
FÖRORD
3
INLEDNING
5
ALLMÄN BESKRIVNING
Nationellt centrum NASP
Statistik
Riskfaktorer vid suicidförsök
Suicidtankar
Den suicidala processen
Suicidal kommunikation
Stress- vulnerabilitetsmodellen
6
6
6
7
7
8
8
10
DIAGNOSTIK BEDÖMNING UTREDNING
Suicidriskbedömning
Samtalet
Skattningsskalor
Risk/skyddsfaktorer
Checklista
11
11
11
11
12
12
DOKUMENTATION
Riskbedömning
Bedömning
14
14
15
BEHANDLING
Vårdplan
Vårdform
Faktorer att ta hänsyn till
15
15
16
16
VÅRDPROCESS
Flödesschema
17
18
SAMARBETSPARTNERS/SAMVERKAN
20
INFORMATION/RÅD OCH STÖD
20
KUNSKAPSUTVECKLING OCH KVALITETSARBETE
Suicidpreventivt team
Retrospektiv genomgång
Närliggande rutiner
20
20
21
21
LITTERATURLISTA
22
Bilagor ( Separat pdf-fil )
Sidan 3 av 22
3
PATIENTSÄKERHET KVALITET LÅNGSIKTIGHET
UTVECKLING UPPFÖLJNING
FÖRORD
Bakgrund
Vårdprogrammen inom BUP i Dalarna är en del av vårt ledningssystem för kvalitet och
patientsäkerhet. De ingår därmed även i introduktionen av nya medarbetare.
BUP´s uppdrag är att erbjuda god och säker vård till barn och ungdomar i Dalarna med
psykisk ohälsa som behöver insatser från specialistnivå och till deras familjer oavsett var i
länet man bor.
Centralt för arbetet inom BUP ska vara att barnet ses i sin helhet som person och i ljuset av
sitt sammanhang. Familjen är barnets viktigaste omgivning men även barnomsorg, skola och
andra i vardagen spelar en stor roll för hur barnet/ungdomen mår och vilka förutsättningar det
har att följa sin normala utveckling. Vårt sätt att förstå och bidra med insatser måste belysa
individen, familjesystemet och samspel med nätverk. Patientens och familjens resurser och
svårigheter, risk- och skyddsfaktorer är en del av komplexiteten och uppmärksammas i dagligt
patientarbete.
BUP ska genom förhållningssätt och metoder bidra till att barnets/ungdomens möjligheter och
förmåga att utvecklas normalt ökar. De insatser vi ger ska utgå från ett processinriktat
tänkande där allas dialog med varandra också påverkar oss löpande. Vi ska arbeta utifrån
tydliga syften och målsättningar med det vi gör.
Inom BUP ska vi utifrån en gemensam värdegrund med respekt för varandra bidra med olika
synsätt. Varierande sätt att förstå och olika metoder ska finnas på vår gemensamma karta
inom BUP i Dalarna.
Vårdprogrammen syftar till att ge god vård på lika villkor i länet. Detta sker genom att
utveckla såväl yrkesspecifik som, bl a genom vårdprogrammen, gemensam kompetens hos
personalen.
Vetenskap och beprövad erfarenhet har en lång tradition inom hälso- och sjukvården. Idag
pratar man om evidens. BUP är en tvärprofessionell verksamhet där olika perspektiv
(medicinskt/biologiskt, psykologiskt, socialt och omvårdnads) möts för utbyte med patientens
bästa för ögonen. Som barn- och ungdomspsykiatrisk specialistnivån är BUP´s uppdrag att
fokusera våra begränsade resurser på de allvarligare tillstånden. För detta behöver vi ha
kunskaper och kompetens.
Kraven på vården är hög från patienter/familjer, vårdgrannar, samarbetspartners, politiker och
oss själva. Patientens ställning stärks alltmer vilket bl a betyder valmöjlighet, inflytande och
insyn. En allt större del av generell påverkan sker genom olika brukarorganisationer.
Sidan 4 av 22
4
Befolkningen som sådan är mer och mer insatt i vilka rättigheter man har, olika metoder som
står till buds och ibland kan det vara svårt för oss att vara uppdaterade i all den utveckling
som sker inom det breda område som barn- och ungdomspsykiatrin är. Vi kan inte alla vara
bra på allt. Vi behöver ha gemensamma rutiner, riktlinjer och vårdprogram för att ge god vård
och för att hämta information till det vardagliga vårdarbetet.
Riktlinjer och vårdprogram inom BUP i Dalarna
BUP Stockholms riktlinjer gäller inom BUP Dalarna. Vi har också tagit fram några
länsgemensamma vårdprogram för att utveckla vården gemensamt inom Dalarna.
Vårdprogrammen ska följa vetenskap och beprövad erfarenhet och ska samtidigt ge utrymme
för att prova och ta till sig den kunskaps- och metodutveckling som sker löpande.
Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om ledningssystem och kvalitetsarbete (SOSFS
2011:9) och dit hörande handbok är utgångspunkt för att forma god vård. Med
vårdprogrammen ökar vår sammanlagda kunskapsmassa och därmed också vårdkvaliteten.
Det är därför viktigt att vi fortsätter att inhämta ny kunskap och vidareutvecklar hur vi gör den
användbar. Varje medarbetare har utifrån sin kompetens och profession ansvar för att bidra
med kunskap för att utveckla vårdprogrammen löpande. Vid regelbunden uppföljning/
revidering av vårdprogrammen vävs ny kunskap in vilket utgör en kvalitetssäkringsfaktor.
Patienter och vårdgrannar ges tillgång till vad som kan förväntas av oss.
Uppföljning av vårdprogrammen inom BUP i Dalarna inom sker utifrån två perspektiv.
Patientnivå
- Varje möte med patienten
- Vårdplanering
- Behandlingskonferens
Verksamhetsnivå
- Uppföljning av antal satta diagnoser och vilka (patientregistret, Melior)
- Uppföljning av satta diagnoser kopplat till insatser, behandlingstider mm.
- Systematiskt insamlande av återkoppling från enheter och personal.
Detta vårdprogram har arbetats fram av psykoterapeut och filosofie kandidat Irma Nyberg och
avdelningsföreståndare Gunilla Månsson. Några medarbetare inom BUP har varit bollplank
och många har bidragit med synpunkter genom diskussioner i teamen. Vårdprogrammet har
därefter diskuterats och antagits av BUP i Dalarnas ledningsgrupp 2008-09-08. Revidering är
gjord under 2012 och fastställd januari 2013.
Ovan nämnda personer ansvarar för sammanställning av feed-back och revidering av
vårdprogrammet.
Tina Jäderbrant
Verksamhetschef
BUP Dalarna
Sidan 5 av 22
5
INLEDNING
Det här är ett lokalt vårdprogram för vård, behandling och prevention av suicidnära barn och
ungdomar inom Barn- och ungdomspsykiatrin i Dalarna. Med suicidnära menas här barn och
ungdomar som nyligen (under det senaste året) gjort suicidförsök, har allvarliga suicidtankar och
där suicidrisk bedöms föreligga under den närmaste tiden. Vårdprogrammet inkluderar också barn
och ungdomar som, utan att ha allvarliga suicidtankar, på grund av omständigheter i övrigt
bedöms vara i farozonen för suicid.
Det övergripande målet är att förhindra suicid och suicidförsök. År 2011 suiciderade 1378
personer i Sverige (säkra och osäkra suicid), 962 män och 416 kvinnor. Som jämförelse kan
nämnas att 319 personer dog i trafiken under år 2011, det är mindre än en fjärdedel jämfört med
dem som dog i suicid samma år. Av dessa 1378 var 149 unga personer i åldrarna 15-24 år, 103
pojkar/unga män och 46 flickor/unga kvinnor. Nästan alla suicid föregås av psykisk sjukdom.
Enligt retrospektiva undersökningar har 90 – 96 procent av personerna uppvisat tecken på psykisk
störning vid tiden för suicidet. De dominerande diagnoserna är depression, missbruk/beroende,
framför allt av alkohol, personlighetsstörning och schizofreni (socialstyrelsen artikelnr, 2003-1108). Det är därför viktigt att som suicidpreventiv insats också behandla eventuell bakomliggande
psykisk störning.
En god psykosocial miljö stärker barn och ungdomars psykiska utveckling och därmed
förutsättningar för att konstruktivt kunna ta sig igenom kriser och problem. Ur suicidpreventiv
synvinkel är det därför viktigt att hjälpa den suicidnära ungdomen och dess nätverk att fungera
bättre.
Syftet med vårdprogrammet är att det ska utgöra en gemensam grund för omhändertagande av
suicidnära barn och ungdomar inom Barn- och ungdomspsykiatrin i Dalarna.
Målet är att berörd personal ska ha kunskap om vårdprogrammet, kunna genomföra en
suicidriskbedömning och behandling utifrån vårdprogrammet.
Materialet i vårdprogrammet är till största delen hämtat från ”Nationella riktlinjer för vård och
behandling av suicidala ungdomar med familjer” (2003), ”Vård av självmordsnära patienter – en
kunskapsöversikt, Socialstyrelsen 2003”, samt ”Riskbedömningar inom den specialiserade
psykiatriska vården, Socialstyrelsen 2004”. Undersökningar, studier och forskningsresultat är
hämtade ur dessa dokument och det kommer därför inte att specificeras fortsättningsvis i texten.
Sidan 6 av 22
6
ALLMÄN BESKRIVNING
Nationellt centrum för suicidforskning och prevention av psykisk ohälsa, NASP
Nationellt centrum för suicidforskning och prevention av psykisk ohälsa, NASP har till uppgift att
följa självmordsutvecklingen i Sverige och Stockholms län samt Europa och världen i övrigt. En
gång per år presenteras nya självmordsdata för Sverige. Uppgifterna hämtas från Socialstyrelsens
dödsorsaksregister och bearbetas vidare vid NASP. Självmord och suicid används synonymt och i
texten framöver används begreppet suicid. Den senaste tillgängliga statistiken är från 2011.
När någon dör utfärdas ett dödsorsaksintyg av läkare. Diagnosen ställs av läkare utifrån tillgänglig
information. När det gäller suicid skiljer man på säkra och osäkra suicid, där säkra suicid enligt
ICD (Internationella klassifikationen av dödsorsaker och sjukdomar) gäller dem där det inte råder
något tvivel om att avsikten varit att ta sitt liv. Klassificeringen osäkra suicid används när det
finns osäkerhet om uppsåtet bakom dödsfallet.
I Sverige är andelen osäkra suicider relativt hög. Av 100 säkra och osäkra suicider är omkring 20
fall osäkra, utan större skillnad mellan män och kvinnor. De flesta osäkra fall kan hänföras till
olika typer av förgiftningar. Enligt NASP får man en underskattning av suicid om man väljer att
räkna enbart säkra diagnoser. Så mycket som 70-75 procent av osäkra suicider har efter
psykologiska undersökningar skattats om suicid, menar NASP. De menar att det finns skäl att slå
ihop säkra och osäkra suicid för att få en mer rättvisande bild av suicid i Sverige.
Statistik
Det finns en del statistikproblem då det gäller suicid. Statistiken är begränsad till de individer som
erhållit slutenvård i samband med ett suicidförsök och generaliseringar till suicid bör enligt NASP
göras med försiktighet.
Sedan slutet av 1970-talet har antalet suicid i Sverige sjunkit i alla åldersgrupper, både för män
och för kvinnor. Antalet suicid för åldersgruppen 15-24 år minskar dock inte i samma
utsträckning som för övriga åldersgrupper. Trots minskningen är suicid fortfarande den vanligaste
dödsorsaken för människor i åldersgruppen 15-44 år och den näst vanligaste dödsorsaken för
kvinnor i samma åldersgrupp. Suicid är ovanligt före puberteten. Bland barn under 15 år
förekommer enstaka suicid. Enligt socialstyrelsens dödsorsaksregister för 2009 (senast
publicerade) avled 3 flickor och 3 pojkar i åldrarna 10-14 år på grund av avsiktlig självdestruktiv
handling. Fyra avled på grund av handling genom hängning, strypning eller kvävning. En genom
dränkning och en genom att kasta sig framför föremål i rörelse.
I samma register noteras att 18 flickor och 31 pojkar i åldrarna 15-19 år avled genom avsiktlig
självdestruktiv handling samma år. Av dessa avled 11 flickor och 18 pojkar genom avsiktlig
självdestruktiv handling genom hängning, strypning eller kvävning.
Prevalensen för suicid ökar under adolescensen. År 2011 suiciderade 1378 personer i Sverige
(säkra och osäkra suicid), 962 män och 416 kvinnor. Av dessa var 149 unga personer i åldern 1524 år, 103 pojkar/män och 46 flickor/kvinnor. I åldersgruppen 25-44 år suiciderade 409 personer,
293 män och 116 kvinnor.
I flera svenska enkätundersökningar uppger 7-8 % av flickorna och 3-4 % av pojkar att de någon
gång försökt ta sitt liv. Det finns ett stort mörkertal när det gäller suicidförsök men man räknar
med att det går ca 10 ggr fler suicidförsök på varje suicid. Detta innebär ca 11000 årligen i
Sverige ( Katarina Skogman, 2006). Suicidförsöken bland unga kvinnor 15-24 år har ökat kraftigt
sedan slutet av 1990-talet. År 2011 noterades 5394 suicidförsök bland kvinnor (15 år och
äldre)medan samma siffra för män var 3797. Samma siffra för 1999 var 1205 kvinnor och 524
Sidan 7 av 22
7
män. Suicidförsök är alltså en starkare riskfaktor för pojkar, då pojkar har ett högre antal suicid
än flickor. De gör färre suicidförsök än flickor i samma åldersgrupp innan fullbordat suicid.
Riskfaktorer vid suicidförsök
För flickor är den mest signifikanta riskfaktorn för suicid egentlig depression. Bland tonårsflickor
går det flera tiotal suicidförsök på varje suicid medan det bland tonårspojkar är färre suicidförsök
innan suicid. Troligen finns det flera orsaker till detta. Suicidförsök är mer kulturellt accepterat
hos flickor som ett skäl att söka hjälp och kommunicera med sin omgivning i trängda lägen.
Pojkar och unga män uttrycker sin spänning, ångest och psykiska ohälsa på andra sätt än verbalt.
De väljer dessutom våldsammare suicidmetoder, till exempel skjutning och hängning, vilket med
stor sannolikhet resulterar i fullbordat suicid. Den samlade erfarenheten visar att tidigare
suicidförsök ökar risken för suicid längre fram i livet. I en multicenterstudie från WHO visade en
uppföljning av ungdomar som gjort suicidförsök att 4 – 9 procent suiciderar inom en 12månadersperiod.
Forskning vid S:t Görans sjukhus och Karolinska institutet i Stockholm har visat på att val av
metod vid tidigare suicidförsök är en riskfaktor för fullbordat suicid. Patienter, som vårdades på
S:t Görans sjukhus för suicidförsök under åren 1973 – 1982 och hade valt att försöka hänga,
strypa eller kväva sig i suicidsyfte hade också den högsta frekvensen fullbordade suicid vid
uppföljning år 2003. För dessa patienter (både män och kvinnor) var suicidrisken 6,2 gånger högre
jämfört med patienter som vårdats för suicidförsök efter intoxikation. Det finns därför all
anledning att uppmärksamma suicidförsök, särskilt bland pojkar, eftersom risken för suicid är
större i den gruppen. Utifrån socialstyrelsens dödsorsaksregister (2009) kan man också se att av
antalet avlidna genom avsiktlig självdestruktiv handling i gruppen 15-19 år är det flest som
hamnar i kategorin där suicidmetod varit hängning, strypning eller kvävning.
Prognosen för överlevnad efter suicidförsök styrs också av eventuell diagnos. Vid bipolär
sjukdom och schizofreni är risken för suicid högre än vid depression, men då depression är ett
vanligare tillstånd i befolkningen, är antalet fullbordade suicid större i denna grupp. Egentlig
depression är en mycket vanlig störning, med så hög livstidsprevalens som 25-50 procent hos
kvinnor och 15-25 procent hos män i amerikanska och svenska undersökningar.
Suicidtankar
Suicidtankar är vanligt i befolkningen. Nästan var tredje person sade sig någon gång i livet ha haft
suicidtankar och dödsönskningar och var tionde person hade haft suicidtankar det senaste året.
Enkätundersökningar har visat att mer än hälften av eleverna i högstadie- och gymnasieåldern
någon gång haft suicidtankar. Dessa tankar är oftast ytliga och övergående, men det är viktigt att
unga människor får möjligheten att diskutera frågor om liv och död med vuxna. Suicidtankar blir
onormala och farliga först då de är konstanta eller ofta återkommande och när ungdomar ser
förverkligandet av dem som den enda lösningen på de problem de står inför. Suicidtankar är en
mer allvarlig riskfaktor då de är en del av en psykisk sjukdom och det är alltid viktigt att ta hänsyn
till individuella stress- och sårbarhetsfaktorer vid varje suicidriskbedömning.
För omgivningen framstår ofta en ung människas suicid som något plötsligt och överraskande. I
efterhand brukar det dock framkomma att många av ungdomarna har haft svårigheter under en
längre tid. Vanligt är att de lidit av ångest eller depression, missbrukat alkohol eller narkotika.
Ofta bidrar utagerande beteende såsom slagsmål, stöld och skolk till negativa konsekvenser med
åtföljande stress. Dessa beteenden kan ofta observeras en lång tid före den suicidala handlingen.
Psykoser såsom bipolär sjukdom och personlighetsstörningar kan också ligga till grund för suicid
och suicidförsök bland ungdomar.
Sidan 8 av 22
8
Den suicidala processen
Ofta använder man begreppet ”den suicidala processen” för att beskriva utvecklingen från den
första allvarliga suicidtanken över eventuella suicidmeddelanden och suicidförsök till suicid (figur
nedan ”Den suicidala processen” enligt Beskow m.fl. 1983). Processen har vanligtvis utvecklats
över en lång tid och är oftast inte beroende av enstaka händelser, utan av en rad samverkande
faktorer såsom familj, nätverk, skola, inre psykiska svårigheter, missbruk, sociala och kulturella
missförhållanden. Enstaka händelser är ofta en utlösande faktor till ett suicidförsök. Det är viktigt
att urskilja vad som är den utlösande respektive bakomliggande faktorn till suicidbeteende.
Det som utlöser kan många gånger verka trivialt för omgivningen. Det kan dock finnas
bakomliggande orsaker som djupare, omedvetna motiv eller bristande resurser inombords eller i
omgivningen när det gäller att handskas med motgångar.
Självmordsbenägenhet
Fullbordat
självmord
Självmordsförsök
Självmords
meddelande
Självmords
meddelande
Observerbart beteende
Icke observerbart
beteende; medvetna och
omedvetna tankar,
impulser eller planer på
självmord
Tid
Det är vanligt att endast en liten del av det som pågår inom ungdomen kommer till omgivningens
kännedom. Det kan vara svårt att upptäcka hur allvarlig risken är eftersom ungdomen på ytan kan
verka helt normal, deltar i skolarbete och nöjen etc. Samtidigt kan suicidmöjligheten finnas som
en utväg och risken kan variera kraftigt med varierande intensitet. Långa perioder kan
suicidtankarna vara borta för att återkomma i en krissituation. En suicidhandling kan vara
överlagd och planerad men också oplanerad och impulsiv.
Suicidal kommunikation
Danuta Wasserman är professor i psykiatri och suicidologi vid statens Institut för Psykosocial
medicin, Karolinska institutet och chef för NASP (Nationellt centrum för suicidforskning och
prevention av psykisk ohälsa). Hon har presenterat en modell för stress och sårbarhet som kan
kopplas till den suicidala processen (figur sid. 10). Modellen visar hur svårt det kan vara att
upptäcka suicidtankar och suicidal kommunikation hos suicidnära ungdomar. Ungdomar som gör
ett suicidförsök eller överväger suicid, kommunicerar ofta detta till närstående i någon form. Det
suicidala meddelandet kan uttryckas i direkta ordalag men också indirekt i det att personen talar
om andras suicid eller om hopplöshet och uppgivenhet. Kommunikationen kan också vara ickeverbal t.ex. genom aktiva förberedelser och arrangemang för suicid. Suicidal kommunikation har
Sidan 9 av 22
9
förekommit hos flertalet av dem som tar sitt liv. Därför är det viktigt att också träffa föräldrar
och i bland också pojkvänner och flickvänner för att få deras bild av den situation som patienten
befinner sig i. Att möta ungdomar i ett tidigt skede av den suicidala processen kan förhindra
suicidförsök och suicid. Enligt Wasserman finns det ett antal risk- och skyddsfaktorer som
påverkar den suicidala processen. Det är viktigt att under ett samtal med intention att göra en
suicidriskbedömning, undersöka de olika faktorernas påverkan för utvecklingen av den suicidala
processen.
Sidan 10 av 22
10
Sidan 11 av 22
11
DIAGNOSTIK, BEDÖMNING, UTREDNING
Suicidriskbedömning
Samtalet
Att skapa förtroende hos barnet/ungdomen är en förutsättning för att få veta om det föreligger en
risk för suicidalt beteende. Samtalet är det viktigaste verktyget när man gör en bedömning av en
persons suicidrisk och till hjälp finns några skattningsskalor som valts ut som stöd för att värdera
suicidrisken. Det finns vidare en checklista som ska vara till hjälp för att snabbt kunna få en
överblick över vilka viktiga risk- och friskfaktorer som finns omkring ett suicidalt beteende.
Checklistan kan också vara ett hjälpmedel för att kunna kontrollera om man fått med all
nödvändig information under det anamnestiska samtalet
För suicidnära ungdomar ska en kvalificerad bedömning av suicidrisken göras snarast och med
stöd av tillgänglig kompetens och profession. En tvärvetenskaplig bedömning ska göras så långt
som möjligt. Bedömningen ska upprepas vid flera tillfällen till dess att patienten bedöms vara ur
farozonen. Bedömningen ska vara strukturerad och systematisk och grunda sig på ingående samtal
med patienten och dennes anhöriga. Patienten - men även de andra familjemedlemmarna – kan av
olika skäl vilja undanhålla hela eller delar av sin problematik för den övriga familjen, åtminstone i
det inledande skedet. Det kan då vara nödvändigt att ge familjemedlemmarna möjlighet att
samtala enskilt med behandlare innan det gemensamma familjesamtalet äger rum. Om enskilda
samtal erbjuds bör man samtala med patienten först. Samtalet ska bygga på öppenhet, kunskap
och respekt och göra det möjligt för ungdomen och dennes föräldrar/vårdnadshavare att diskutera
sina problem. De olika familjemedlemmarna måste få tid och möjlighet att berätta om sina
svårigheter, om det aktuella suicidbeteendet och sin livssituation. Den information som
framkommer i de enskilda samtalen kan sedan jämföras och ligga till grund för den bedömning
som görs.
Skattningsskalor
Det är viktigt att kunna bedöma var i utvecklingen till suicid barnet/ungdomen befinner sig, för att
den fortsatta handläggningen ska bli så bra som möjligt. De skattningsskalor som valts ut ska
enbart ses som ett hjälpmedel till det anamnestiska samtalet och ska ha en kompletterande
funktion. Två skattningsinstrument för bedömning av suicidriskbeteende har valts ut
(Självmordsstegen bilaga 2 och Suicidal Intent Scale bilaga 3) samt tre skattningsinstrument
som ger en indikation på depression (MADRS bilaga 4, CDI bilaga 5 samt BDI bilaga 6).
Självmordsstegen ska alltid användas vid suicidriskbedömning inom BUP i Dalarna samt
Suicidal Intent Scale då patienten genomfört ett suicidförsök. För bedömning om indikation finns
på bakomliggande depression kan antingen MADRS, BDI eller CDI användas.
CDI kan användas av alla personalkategorier vid bedömning av barn- och ungdomar upp till 13 år.
BDI får endast användas av psykolog, läkare eller psykoterapeut och är avsett för ungdomar från
13 år och uppåt. En eventuell bakomliggande diagnos är en viktig faktor i den akuta
riskbedömningen. Fördjupad diagnostik och fortsatt vårdplanering görs när den akuta krisen är
under kontroll. Detta gäller både inom öppen- och slutenvård.
Suicidbeteende ska alltid tas på allvar även om kroppsskadan är försumbar eller liten. Det måste
alltid ses som en indikation på allvarlig problematik och utgör en stark riskfaktor för nya,
allvarligare suicidhandlingar i framtiden. Sjukhuskrävande alkoholintoxikationer hos ungdomar är
också symtom på allvarliga problem tills motsatsen är bevisad och bör i detta sammanhang
behandlas på samma sätt som suicidförsök. För närvarande anmäls alla alkoholintoxikationer till
socialförvaltning vilket görs av ansvariga inom barnmedicin.
Sidan 12 av 22
12
Risk/skyddsfaktorer
Den akuta bedömningen ska, både på en öppenvårdsmottagning och inom den akuta
barnpsykiatriska enheten, sammanfattas i en checklista (bilaga 1) med förslag till riskprevention.
Riskpreventionen ska göra det möjligt att förhindra att de identifierade riskerna uppstår. Utifrån
samtal och skattningsinstrument ska jouransvarig personal eller aktuell behandlare på
öppenvårdsmottagningen på plats kunna bedöma och klargöra på vilket sätt patienten behöver
skyddas samt ta ställning till vårdnivå.
Om suicidplaner avslöjas under pågående behandling inom BUP måste en riskbedömning göras
på samma sätt som vid akut bedömning. Nedan följer några riskfaktorer som bör
uppmärksammas av aktuell behandlare på mottagningen då de kan indikera ökad risk för
suicidhandling och behov av suicidriskbedömning:
Ökande hopplöshet, om suicidtankar ökar i frekvens och intensitet och tillkomst av
suicidplaner
Akut kris
Försämring/utebliven förbättring i depression eller bipolär sjukdom eller tillkomst av
psykotiska symtom
I samband med start/höjning av antidepressiv medicinering
Ökat alkoholbruk/bruk av droger
Svår sömnstörning
Erfarenhet av behandlingsmisslyckanden, avbrott i vården eller önskan om att avbryta
behandlingen i förtid.
Checklista
Den checklista (bilaga1) som medföljer vårdprogrammet och som innehåller olika teman ska ge
svar på följande risk/friskfaktorer:
1. Utforskande av suicidtankar. Suicidtankar förekommer även utan att vara inslag i
psykisk sjukdom men är en mer allvarlig riskfaktor då de är en del i en psykisk sjukdom.
Frågor om suicidtankar måste vara direkta samt klart och tydlig uttryckta. Som hjälpmedel
finns Beskows trappstegsmodell (se bilaga 2). Frågorna avbryts om patienten på ett
trovärdigt sätt svarar nekande.
2. Tidigare suicidförsök. Många suicid föregås av suicidförsök. Särskilt alarmerande är om
det förekommit flera försök, om det kommer tätare och med större allvar i metod och
planering. Det är vanligt med upprepade suicidförsök särskilt under första och andra året
efter första försök. Det är en starkare riskfaktor för pojkar än för flickor och speciellt
allvarligt då den förekommer tillsammans med psykisk sjukdom. Frågor om suicidförsök
måste vara direkta samt klart och tydligt uttryckta. Skattningsformuläret Suicidal Intent
Scale kan användas (se bilaga 3). 18 poäng eller mer avspeglar hög suicidrisk.
3. Utforskande av utlösande påfrestande faktorer. Påfrestande händelser med ökad
ensamhetskänsla hos ungdomen föregår ofta suicid och suicidförsök. Ungdomar med
psykisk störning kan vara oförmögna att klara av stora påfrestningar, exempelvis ett
dödsfall i familjen. Även en anhopning av mindre påfrestningar kan upplevas övermäktigt.
Hos en skör tonåring - i synnerhet om han/hon är impulsiv – kan ett gräl med föräldrar,
separation från pojk- eller flickvän, ett misslyckande eller ett avslöjande om brottslig
handling utlösa ett suicidförsök. Risken för att utföra impulsiva suicidhandlingar är
särskilt stor under inflytande av alkohol eller droger.
Sidan 13 av 22
13
4. Symtombild vid psykiatrisk störning. Cirka 90 % av alla som tar sina liv lider av en
psykisk störning eller sjukdom, vanligtvis depression, missbruk eller schizofreni eller
andra icke affektiva psykotiska tillstånd. Av dem som suiciderat har ungefär hälften
dessförinnan någon gång haft kontakt med den psykiatriska vården. Ångest är ett vanligt
förekommande symtom vid depression och ökar suicidrisken flerfaldigt. Undersökningar
har visat att personer som utfört suicidförsök ofta har haft en stark ångestupplevelse före
själva handlingen. Samsjuklighet förvärrar suicidrisken, exempelvis depression +
alkoholmissbruk eller personlighetsstörning. Suicidalitet förknippas således med nästan
alla psykiatriska störningar men det är viktigt att tillägga att det anamnestiska samtalet ska
avgöra om den psykiatriska störningen är av avgörande betydelse i
suicidriskbedömningen. Skattningsformulären för depression, MADRS ( bilaga 4)
samt CDI (bilaga 5) och BDI (bilaga 6) kan användas. Vid MADRS gäller skalan 0-11
ej depression, 12-20 mild depression, >20 indikerar egentlig depression om det varat
mer än två veckor, >40 bör inläggning på psykiatrisk avdelning övervägas. Vid CDI
gäller tills vidare en ofullständig poängskala som ändå ger en uppfattning om grad av
depression, > 13 ger stöd för depression, > 15 medelsvår depression, >20 svår
depression. Vid BDI gäller skalan 0-9 poäng minimal depression, 10-16 poäng lindrig
depression, 17-29 poäng måttlig depression samt 30-63 poäng svår depression.
5. Kontinuitetsbrott är kritiska för många suicidnära patienter. Ofta finns det i
bakgrunden tidigare upplevda separationer och en stark känslighet av brott i nära
relationer. Detta är speciellt viktigt att ta hänsyn till när patienten går från barn- och
ungdomspsykiatri till vuxenpsykiatri, men också då patienten går mellan
barnpsykiatrins olika vårdnivåer (exempelvis från öppen till sluten vård eller tvärtom)
eller från barnpsykiatri till andra behandlingsformer utanför HSL (Hälso- och
sjukvårdslagen).
6. Livsstil och allmänt hälsotillstånd. Sömnvanor och kost är viktiga indikationer på det
allmänna hälsotillståndet och påverkas också av psykisk ohälsa. Subkulturer i
ungdomsgrupper, asociala gäng med våldsbenägenhet, alkohol och andra droger, sexuella
vanor/oskyddat sex/promiskuitet, skolk och dålig skolnärvaro liksom bristfälliga
vardagsrutiner är indikationer på en riskfylld livsstil. Av Statens folkhälsoinstituts rapport
(2006) framgår att andelen män och kvinnor som någon gång övervägt att ta sitt liv skiljer
sig efter sexuell läggning. Suicidförsök är dubbelt så vanligt bland HBT-personer som i
övriga befolkningen. Vid livshotande och/eller kroniska sjukdomstillstånd finns ökad risk
för suicid.
7. Förekomst av suicid, antingen i den egna familjen eller bland vänner. Om nära anhöriga/
vänner suiciderat finns ökad risk för suicid.
8. Trauma/övergrepp. Flera studier har visat att ungdomar som utsatts för trauma eller
övergrepp, sexuella och fysiska - både genom krigsupplevelser eller genom våld i familjen
– löper stor risk att utveckla olika former av självdestruktivt beteende inklusive
suicidalitet. Även andra svåra livssituationer såsom mobbing kan ge en förhöjd suicidrisk.
9. Funktionsförmåga, skattat med CGAS
10. Familjesituationen ska kartläggas. Hit hör faktorer som påverkar föräldrarnas
omsorgsförmåga, förmåga att hantera påfrestningar i familjen samt familjeklimatet i
allmänhet. Hur ser ungdomens tidiga uppväxt ut och vilka stressfaktorer kan idag utgöra
en riskfaktor? Upplever sig ungdomen själv vara känslomässigt uppmärksammad av
viktiga vuxna i sin omgivning? Finns det ett bristande engagemang hos föräldrarna, kritik
och fientlighet? Finns det strategier hos föräldrar att möta ungdomarnas behov i olika
Sidan 14 av 22
situationer? Viktigt att värdera svar på psykopedagogiska insatser samt individ och
familjeinriktade interventioner under samtalet.
14
11. Socialt nätverk. Är ungdomens nätverk otillfredsställande och det finns anledning att tro
på att ensamhetskänslor och/eller utanförskap förekommer, vet man idag att det finns risk
för ökat suicidbeteende, då också andra riskfaktorer finns.
12. Ärftliga/familjära faktorer är viktiga att kartlägga. Idag vet man att förälders egen
psykiatriska sjuklighet, framförallt bipolär sjukdom är en riskfaktor. Viktigt är att
depression hos föräldrar uppmärksammas och att behandlare påtalar ungdomens behov av
stöd.
13. Personlighetsdrag. Impulsivitet, hopplöshet, fientlighet och aggressivitet är faktorer som
kan öka suicidalt beteende utan att vara en del i en psykiatrisk diagnos. Likaså en tendens
att uppleva negativa känslor och dålig självkänsla.
14. Några viktiga skyddsfaktorer mot psykisk ohälsa och suicidbeteende under uppväxtåren
är följande. Familjemönster: Bra relationer till övriga familjemedlemmar och stöd från
familjen. Familjen är för de flesta barn- och ungdomar viktigast för att främja psykisk
hälsa och social utveckling under de tidigaste ungdomsåren. Kognitiva faktorer och
personlighet: Goda sociala färdigheter, särskilda talanger och realistisk framtidssyn,
förmåga till problemlösning, förmåga att be om och ta emot hjälp när svårigheterna blir
för stora, exempelvis i skolarbetet. Kulturella och sociala faktorer: Social integration,
exempelvis genom deltagande i olika former av föreningsverksamhet, idrott, musik etc.
Bra relationer till jämnåriga, bra relationer till lärare och andra vuxna samt stöd från andra
relevanta personer.
DOKUMENTATION
Riskbedömning
Suicidriskbedömningen ska grunda sig på det anamnestiska samtalet och kunna sammanfattas
i checklistans 13 punkter. Riskbedömningen skall utan dröjsmål dokumenteras i patientens
journal under sökord riskbedömning:
Hög risk: Här finns ofta en allvarlig psykiatrisk störning kombinerat med suicidal
kommunikation och andra tungt vägande riskfaktorer. Friskfaktorerna är få och uppväger
inte riskfaktorerna. Sluten vård med noggrann tillsyn ska då tillämpas. I de fall patienten
inte samtycker till vård kan LPT bli aktuellt.
Svårbedömd risk: Här är det svårt att värdera patientens suicidala kommunikation
beroende på berusning, otillförlitlig samtalsrelation etc. Svårbedömd suicidrisk utesluter
inte hög suicidrisk. Inläggning för observation, snabbt återbesök eller uppföljning tills
bilden klarnar är lämpliga vårdnivåer.
Låg risk: Då det finns relativt goda förutsättningar för tillförlitlig information vid samtal
och då tunga riskfaktorer saknas är öppenvårdsbehandling en lämplig vårdnivå, om
barnpsykiatrisk kontakt föreslås
Sidan 15 av 22
15
Bedömning
Under sökord bedömning ska en sammanfattning göras över de faktorer som ligger till grund för
suicidriskbedömningen enligt checklistan samt övriga bedömningar som görs av patientens
tillstånd/ förhållanden.
Ange var patienten befinner sig på den ”suicidala stegen”.
Ange aktuell och tidigare suicidalitet.
Ange vilka risk- och friskfaktorer som finns.
Suicidal kommunikation bör noteras och här är anhörigas observationer viktiga.
Resultat i skattningsinstrumenten ska noteras.
Vårdplanering
En kortsiktig vårdplanering ska upprättas av den som utför suicidriskbedömningen och
utformas i överenskommelse med patient och föräldrar eller andra vårdnadshavare. Då
behandling inleds inom BUP ska vårdplan upprättas.
BEHANDLING
Den akuta behandlingsinsatsens främsta mål är att skydda patienten mot fortsatt suicidalt
beteende. Detta kan ske såväl inom öppen som inom sluten vård. Den akuta
behandlingsinsatsen ska sedan ligga till grund för en mer långsiktig vårdplan vars målsättning
är att.
Att förhindra upprepning av suicidhandlingar, självdestruktivt beteende och framtida
suicid
Att utreda och behandla eventuella bakomliggande psykiatriska diagnoser
Att hjälpa patienten och dennes familj att utifrån givna förutsättningar fungera så bra
som möjligt
Vårdplan
Vårdplanen ska formuleras som ett skriftligt dokument under sökord vårdplan i patientens
journal. Risken för nya suicidhandlingar är som störst under det första året efter ett
suicidförsök. En vårdplan för behandling efter ett suicidförsök ska därför finnas under ett år
efter suicidförsöket. Den ska upprättas tillsammans med patient och anhörig som på så sätt
blir delaktiga i behandlingen genom att de känner till vårdplanen.
I vårdplanen ska följande ingå:
Problem/behovsinventering och förslag till åtgärder
Vilken personal ska göra vad, med/för patienten och dennes familj
Tidsramen för behandlingsstart och tidpunkt för utvärdering och revidering av
vårdplan
Planering för utvärdering av vårdplan
Kriterier för eventuell utskrivning och/eller avslutning av behandlingen
Åtgärder vid ökad suicidrisk eller om patienten avviker eller inte kommer till avtalat
möte
Beskrivning av hur föräldrar/vårdnadshavare kan agera då de bedömer att suicidrisken
blir förhöjd
Sidan 16 av 22
16
Om patienten funnits i sluten psykiatrisk vård ska nytt besök inom öppen vård
planeras in innan patienten skrivs ut.
Utskrivning från sluten psykiatrisk vård sker efter bedömning av specialistutbildad
läkare.
Vårdform
Vårdplaneringen för suicidnära patienter ska bygga på ett helhetstänkande omkring
ungdomen. Suicidala ungdomar och deras familjer ska erbjudas sådan psykoterapeutisk
behandling som ingår i övrig barnpsykiatrisk vård, dvs. riktad till individ, familj och nätverk.
Om suicidrisken bedöms som låg och familjen förefaller kunna ta ansvar för omvårdnad och
skydd av ungdomen är det möjligt att ge behandling inom en barn- och ungdomspsykiatrisk
öppenvårdsmottagning.
Däremot rekommenderas bedömning för eventuell inläggning för barnpsykiatrisk slutenvård i
direkt anslutning till suicidriskbedömningen om suicidrisken är hög eller svårbedömd. En
inläggning inom sluten barnpsykiatrisk vård ska alltid diskuteras med och avgöras av bakjour.
Ställningstagande till tillsynsnivå rapporteras till samtliga i personalen innan patienten
kommer in på avdelningen samt noteras i patientens journal. Tillsynsnivån ska omprövas
dagligen i anslutning till att suicidrisken omprövas. Syftet med sluten vård är att garantera
patienten skydd och ge tid för kompletterande utredning, bedömning och krisbehandling.
Om patienten vägrar vård kan det bli aktuellt med inläggning enligt LPT, förutsatt att
patienten uppfyller kriterierna för tvångsvård.
Det är viktigt att patienten och föräldrarna informeras om den kliniska bedömningen,
allvarligheten i ungdomens suicidala beteende och syfte med inläggning om sluten vård
rekommenderas. Om inga kontraindikationer föreligger, såsom misstankar om våld eller
övergrepp, är det bra att engagera föräldrarna så mycket som möjligt vid en inläggning inom
sluten barnpsykiatri genom att de erbjuds att övernatta på avdelningen. På så sätt uppmuntras
en nära relation mellan familjemedlemmarna, samtidigt som stöd och information blir mer
tillgänglig för dem.
Exempel på olika vårdalternativ:
Sluten vård enligt HSL (hälso- och sjukvårdslagen)
Sluten vård enligt LPT (lagen om psykiatrisk tvångsvård)
Mobila närteamet eller dagvård
Öppenvårdskontakt med patient och familj
Faktorer att ta hänsyn till
Det finns få empiriska studier där effekten av psykoterapi för specifik behandling och
prevention av suicidalitet hos barn och ungdomar har utvärderats. Följande lyfts fram i de
nationella riktlinjerna och rekommenderas i detta vårdprogram att ta hänsyn till:
Upprätta en kort- och långsiktig vårdplanering som dokumenteras i journal.
Behandlingen ska vara grundad på tillgängliga evidensbaserade metoder och beprövad
erfarenhet som minskar suicidalitet och bakomliggande psykisk ohälsa och kunna
erbjudas till individer, familjer och nätverk.
Sidan 17 av 22
17
Insatsen ska ske snabbt och kopplas till en aktiv uppföljning. Risken för nya
suicidhandlingar är som störst under det första året efter ett suicidförsök.
Gruppen suicidnära ungdomar är en heterogen grupp med både utagerande och
inåtvänd problematik och det kan därför finnas behov av olika behandlingsinsatser.
Kontinuitetsbrott är kritiska för många suicidnära patienter. Ofta finns det i
bakgrunden tidigare upplevda separationer och en stark känslighet för brott i nära
relationer.
Att skapa en bärande relation är viktigt då suicidnära patienter kan ha svårt att känna
förtroende för andra människor och många av dem kan också känna sig kränkta.
VÅRDPROCESS
Med vårdprocess avses här det förfarande eller tillvägagångssätt som barn- och
ungdomspsykiatrin i Dalarna tillämpar vid riskbedömning, vård och behandling av suicidnära
barn och ungdomar. I ett brukarperspektiv skall utgångspunkten vara patienten och dennes
familjs/anhörigas delaktighet i vårdprocessen, det vill säga hela den kedja av bemötande,
insatser och resultat som de möter i interaktion med vården, oavsett om den stannar vid första
instans eller om den följer en hel kedja av olika vårdgivare.
När det gäller suicidnära barn och ungdomar erbjuds både öppen och sluten vård. Oavsett var
vården ges eftersträvas samarbete mellan personal och vårdenheter för att tillförsäkra den
enskilde patienten och dennes familj/anhöriga kontinuitet och god vårdkvalitet.
Den suicidnära ungdomen kommer till barn- och ungdomspsykiatrins kännedom antingen
genom att:
Det finns en tidigare behandlingskontakt inom öppen eller sluten vård.
Ungdomen och/eller föräldrar/anhöriga söker på eget initiativ.
Skola, socialförvaltning eller liknande institutioner begär suicidriskbedömning.
Barnmedicinsk klinik önskar konsultation för bedömning av ungdom.
Under dagtid kl. 08:00 – 16:00 har barn- och ungdomspsykiatrins fem öppenvårdsmottagningar i
Dalarna ansvar för såväl akuta bedömningar av suicidnära barn och ungdomar som de
suicidriskbedömningar som görs kontinuerligt i ordinarie behandling där suicidrisk bedöms
föreligga. De olika beteckningarna på jouransvariga är:
Jour, vilket är jouransvarig personal på en öppenvårdsmottagning
Primärjour, vilket är jouransvarig på BUP kliniken
Bakjour, vilket är ansvarig överläkare på BUP kliniken
Då det, utifrån gjord suicidriskbedömning av jouransvarig eller aktuell behandlare inom en
öppenvårdsmottagning, bedömts som hög eller svårbedömd suicidrisk samt behov av sluten
psykiatrisk vård och behandling, kontaktas primärjour på barn- och ungdomspsykiatrins
länsgemensamma akuta mottagning, BUP kliniken, tfn. 023-492130. Primärjour på BUP kliniken
gör då förnyad suicidriskbedömning som utmynnar i ställningstagande till vårdnivå. Då
suicidrisken fortfarande bedöms som hög eller svårbedömd, kontaktas bakjour.
Under jourtid kl. 16:00 – 08:00 vardagar samt alla helgdagar bedrivs all akut verksamhet inom
barn- och ungdomspsykiatrin i Dalarna av jourverksamheten som är knuten till avd 68,
tfn. 023-492070. Jourverksamheten består här av både primärjour och bakjour.
Sidan 18 av 22
18
Flödesschema
När en suicidriskbedömning blir aktuell vardagar 08:00 – 16:00 och det gäller nyanmäld
eller redan känd patient inom barn- och ungdomspsykiatrins öppenvård, sker den på
respektive öppenvårdsmottagning.
Då kontakt har tagits på en öppenvårdsmottagning, möter jouransvarig eller aktuell
behandlare patient och anhöriga och gör en suicidriskbedömning. Möjlighet finns för
konsultation med primärjour på BUP kliniken tfn 023-492130.
En tvärprofessionell bedömning är viktig och görs så långt som möjligt.
I de fall då suicidrisken bedöms som låg är behandling inom öppenvårdsmottagning en
lämplig vårdnivå. En vårdplanering/vårdplan görs och dokumenteras i journal.
När en suicidriskbedömning inom öppen vård bedömts som hög eller svårbedömd med
behov av sluten psykiatrisk vård :
Jouransvarig eller aktuell behandlare på öppenvårdsmottagningen kontaktar
primärjour på BUP kliniken tfn 023-492130, med begäran om ställningstagande till
vårdnivå.
Primärjour på BUP kliniken gör en förnyad suicidriskbedömning som kompletterar
redan gjord bedömning. Bedömningen görs, så långt som möjligt tillsammans med
den behandlare inom öppenvården som utfört tidigare suicidriskbedömning. Vid
behov finns stöd i form av bakjoursbedömning.
1. I de fall primärjour på BUP kliniken bedömer att suicidrisken är hög eller
svårbedömd och att patienten är i behov av sluten barnpsykiatrisk vård och
behandling, kontaktas bakjour som tar ställning till vårdnivå. Om bakjour
bedömer att patienten ska läggas in på avd 68, upprättas en kortsiktig
vårdplanering av primär- och bakjour, vilket dokumenteras i patientens journal.
En vårdplan görs senare under inläggningstiden tillsammans med behandlare
inom öppen vård. Grundinställning är att förälder/dennes ställföreträdare läggs
in tillsammans med patienten.
2. Då primärjour på BUP kliniken bedömer att suicidrisken är låg och att
patientens vård och behandling ska finnas inom öppen psykiatrisk vård, görs
en kortsiktig vårdplanering tillsammans med primärjour, patient och
vårdnadshavare/anhöriga samt i förekommande fall jouransvarig på
öppenvårdsmottaningen. Bedömningen dokumenteras i journal. Primärjour ska
alltid rådgöra med bakjour angående sådan bedömning.
Sidan 19 av 22
19
När en suicidriskbedömning blir aktuell 16:00 – 08:00 vardagar och alla helgdagar, sker
den på barn- och ungdomspsykiatrins länsgemensamma akuta verksamhet i Falun, BUP
kliniken tfn 023-492070. Detta gäller också för patient som redan är inlagd på avd 68.
Suicidriskbedömning på ungdom som finns på avd 68 görs i förekommande fall av
primärjour eller bakjour. Bedömningen samt vårdplanering dokumenteras i patientens
journal.
Då begäran om suicidriskbedömning begärs från annan instans än avd 68, kontaktar
avdelningspersonal primärjour, som gör suicidriskbedömning. Det är viktigt att
vårdnadshavare/anhöriga finns med vid bedömningen. Vid behov finns stöd i form av
bakjoursbedömning.
1. Då suicidrisken bedöms som hög eller svårbedömd, ska bakjour kontaktas för
beslut om eventuell inläggning. En kortsiktig vårdplanering upprättas och
dokumenteras i journalen. Primärjour meddelar aktuell öppenvårdsmottagning
om patienten är inskriven på avdelning 68. Vårdnadshavare/anhöriga ska
beredas plats tillsammans med patient. Tillsammans med öppenvård görs
senare en långsiktig vårdplan som dokumenteras i journal.
2. Då suicidrisken bedöms som låg och att lämplig vårdnivå är kontakt med barnoch ungdomspsykiatrisk öppenvård görs en kortsiktig vårdplanering
tillsammans med vårdnadshavare/anhöriga och patienten. Denna består i att
primärjour kontaktar aktuell öppenvårdsmottagning kommande vardag med
önskemål om en snar kontakt inom öppenvård för fortsatt bedömning och
vårdplanering. Patienten går hem med vårdnadshavare/anhöriga.
När en suicidriskbedömning begärs av barn- och ungdomsmedicinsk klinik i Falun, utförs
den av primärjour på barn- och ungdomspsykiatrins akuta mottagning i Falun, både under
dagtid, kvällar samt helger.
Barn- och ungdomsmedicin skickar en konsultationsremiss samt ringer för att
uppmärksamma att remiss skickats då de önskar suicidrisk- eller annan bedömning
med ställningstagande till vårdnivå inom barn- och ungdomspsykiatrin i Dalarna.
Personal vid avd 68 kontaktar primärjour som tar kontakt med remittent.
.
1. Då bedömningen utmynnar i förslag om sluten barnpsykiatrisk vård, kontaktas
bakjour som tar ställning till inskrivning på avdelning 68. Kortsiktig
vårdplanering upprättas av primär- och bakjour och dokumenteras i journal.
Aktuell öppenvårdsmottagning informeras kommande vardag om att patienten
är inskriven på avd 68. Efter ytterligare bedömning på avdelning 68 upprättas
en vårdplan tillsammans med öppenvård.
2. Då bedömningen utmynnar i att öppenvård rekommenderas, görs en kortsiktig
vårdplanering med vårdnadshavare och patient. Denna består i att primärjour
kontaktar aktuell öppenvårdsmottagning kommande vardag med önskemål om
en tid för fortsatt bedömning och planering av behandling inom öppenvård. I
remissvar noteras att patienten utifrån psykiatrisk bedömning kan gå hem
tillsammans med föräldrar/anhöriga.
Sidan 20 av 22
20
SAMARBETSPARTNERS/SAMVERKAN
De vårdgrannar som kan bli aktuella när det gäller suicidnära ungdomar är framförallt
primärvård, barn- och ungdomsmedicin, skola, socialförvaltning och vuxenpsykiatrin.
INFORMATION/RÅD OCH STÖD
SPES är en anhörigförening där föräldrar, barn och ungdomar kan få möta medmänniskor
med erfarenhet av suicid inom familjen eller bland vänner. Föreningen har en hemsida
www.spes.se samt en telefonjour som är öppen dagligen mellan 19:00 – 22:00.
Telefonnummer till SPES är 08-34 58 73.
NASP, Nationellt centrum för suicidforskning och prevention av psykisk ohälsa. Nasp har ett
nationellt och regionalt ansvar för att arbeta med kunskapsinsamling och kunskapsförmedling
samt att initiera och bedriva forsknings- och utvecklingsprojekt som främjar
suicidförebyggande åtgärder. NASP har en hemsida www.ki.se/suicid.
KUNSKAPSUTVECKLING OCH KVALITETSARBETE
Den personal som i sitt arbete möter suicidnära patienter behöver särskild utbildning. En
kompetent personal bidrar till att patienten och de anhöriga kan känna att de är i trygga
händer. Utbildningen ska omfatta suicidologi, med betoning på suicidbenägenhet som
symtom på psykisk sjukdom, relationen till livsåskådning och existentiella frågor,
suicidprevention, attityder till suicid, etik och epidemiologi. Vidare bör utbildningen innefatta
kristeori med särskild tyngdpunkt på att varje suicidriskbedömning är en krisintervention samt
psykologiska aspekter såsom överförings- och motöverföringsreaktioner.
Förutom faktakunskaper bör tillfälle ges att i mindre grupper diskutera och reflektera över
suicidproblem. För att hålla kunskapen aktuell är det värdefullt med återkommande
seminarier som ett led i fortbildningen. Det ska också finnas möjlighet för alla enheter inom
BUP att få ta del av de retrospektiva genomgångar/händelseanalyser som genomförs, för att
på så sätt kunna förhindra suicid i den egna verksamheten.
Regelbunden handledning ska finnas och är ett värdefullt sätt att stödja personalen i deras
arbete och utveckla förmågan att hjälpa suicidnära ungdomar.
Regelbunden revision av vårdprogrammet är viktigt och ingår i ledningsgruppens årsagenda.
Suicidpreventivt team
Vårdprogramsansvariga ska, med tillgång till en tvärvetenskaplig referensgrupp, ha som
ansvar att arbeta med suicidprevention genom att bevaka utvecklingen inom suicidologi och
arrangera vidareutbildning. De kan också delta i utvärdering av de retrospektiva genomgångar
som genomförs efter suicid.
Sidan 21 av 22
21
Retrospektiv genomgång
Efter suicid inom barn- och ungdomspsykiatrin i Dalarna ska en retrospektiv genomgång
göras 4 – 6 veckor efter suicidet. Genomgången ersätter inte den avstämning/debriefing som
görs det första dygnet efter suicidet. Syftet med retrospektiv genomgång är att så långt som
möjligt rekonstruera den suicidala processen och dra lärdom för att förhindra framtida suicid.
Närliggande rutiner
Inom barn- och ungdomspsykiatrin i Dalarna finns följande rutiner, placerade i
BUPgem/länsgemensam/policy och rutiner
Riktlinjer för avvikelsehantering samt rapportering enligt Lex Maria
Rutin vid inträffat suicid eller annan allvarlig händelse.
Sidan 22 av 22
22
LITTERATURLISTA
Beskow, J. (red) Självmord och självmordsprevention 2000.
Hultén, A. Suicidal behaviour in Children and Adolescents in Sweden and some European
countries. Karolinska institutet, 2000.
Hultén, A., Wasserman, D. Lack of continuity – a problem in the care of young suicides. Acta
Pschyiatrica scandinavica 1998;97:326-333.
NASP, Nationella riktlinjer. Vård av suicidnära barn och ungdomar med familjer
Preventing Suicide; a resource for teachers and other school staff. WHO, Geneva 2000.
Runesson, B. Suicidriskbedömning. NASPs rapportserie 1998.
Socialstyrelsen ,Vård av självnära patienter- en kunskapsöversikt.
Artikelnr 2003-110-8
Socialstyrelsen, Riskbedömningar inom den specialiserade psykiatriska vården
Artikelnr 2004-109-20
Wasserman, D. (red) Suicide- An unnecessary death, 2001.
Checklista – klinisk bedömning av suicidalitet
Bilaga 1
Namn…………………………….Personnummer………………………………
Bedömningsdatum………..Bedömningssituation: Jour….Slutenvård….Öppenvård….
Bedömare………………………….
Sammanfattning:
1. Utforskande av suicidtankar . Suicidstegen, var befinner sig patienten”?
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------2. Suicidförsök. Suicide Intent scale, var befinner sig patienten”? Beskriv det aktuella
och tidigare suicidhandlingar, när, var, hur? 18 poäng eller mer avspeglar hög
suicidrisk
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------3. Utforskande av utlösande faktorer:
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------4. Symtombild vid psykiatrisk störning; skattingsformulär som kan användas av alla
MADRS poängskala 0-11 ej depression, 12-20 mild depression, > 20 indikerar
egentlig depression om det varat mer än två veckor samt > 40 bör inläggning på avd
68 övervägas. CDI för ungdomar under 13 kan användas av alla, poängskalan är
tillsvidare ofullständig men ger ändå en uppfattning om grad av depression >13 ger
stöd för depression, > 15 medelsvår depression, > 20 svår depression. BDI för
ungdomar över 13 år får endast användas av läkare, psykologer och psykoterapeuter,
poängskala 0-9 poäng minimal depression, 10-16 poäng lindrig depression, 17-29
poäng måttlig samt 30-63 poäng svår depression.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------5. Kontinuitetsbrott under behandling.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------6. Livsstil, allmänt hälsotillstånd? Stresstålighet? Sömnvanor, kost, skola, socialt
umgänge m.fl.?
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
7. Förekomst av suicid, antingen i den egna familjen eller bland vänner?
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------8. Trauma, övergrepp, mobbing? Suicidhandling i närmiljön, våld i familjen? Akuta
sociala misslyckanden?
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------9. Funktionsförmåga enligt CGAS
------------------------------------------------------------------------------------------------------------10. Familjesituation?
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------11. Socialt nätverk, kompisrelationer?
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------12. Genetiska faktorer?
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------13. Personlighetsdrag, impulsivitet, aggressivitet, dålig självkänsla?
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------14. Skyddande faktorer; familjemönster, kognitiv förmåga och personlighet mm.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------Suicidrisknivå: Hög……………….Svårbedömd………………….Låg………………..
Vårdplanering/riskprevention som gör att suicidalt beteende inte fortsätter.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
