BILAGA 6
Dnr KUR 2008/6116
Uppföljning av enkät om tillgängligheten till kulturlivet
För att genomföra det aktuella uppdraget skickade Kulturrådet i februari
2009 ut en webbaserad enkät till ett urval av regionala kulturinstitutioner,
fria teatergrupper, samt arrangerande musikföreningar med egen scen, som
fått bidrag av Kulturrådet under 2008, totalt 147 mottagare. Enkäten
skickats inte till länsbiblioteken eftersom de inte bedriver någon egen publik
verksamhet. Kulturrådets kunskap om utvecklingen på biblioteksområdet
baseras främst på redovisningar och analyser som inkommit från
genomförda projekt med syfte att öka tillgängligheten till kultur för personer
med funktionsnedsättning, samt från övrig statistikinhämtning. Totalt har
103 besvarade enkäter kommit in vilket innebär att svarsfrekvensen är 70
procent.
Enkäterna har besvarats av regionala kulturchefer, producenter samt lokaleller verksamhetsansvarig vid respektive institution eller förening. I
analysen har resultatet ställts i relation till de tidigare utvärderingarna som
gjorts och Kulturrådets kunskap och erfarenheter av insatser för ökad
tillgänglighet till kultur för personer med funktionsnedsättning.
Sammanställning och analys lägeskartläggningen
I publikundersökningar som görs och den statistik som tas fram som rör
deltagande i kulturlivet på olika sätt, ställs av integritetsskäl inga frågor om
funktionsnedsättningar. Det är därmed inte möjligt att mäta i vilken
omfattning personer med funktionsnedsättning har tillgång till kulturlivet. I
Kulturrådets rapport Nya Kulturvanor 2008 redovisas dock kulturvanorna
hos personer med rörelsehinder. Underlaget i rapporten utgörs av
specialbearbetningar som Kulturrådet beställt av SCB:s undersökningar om
levnadsförhållanden (ULF).
Olika förutsättningar för konstområdena
Förutom att tillgängliggöra litteratur och tidskrifter och andra medier arbetar
biblioteken traditionellt sett med informations- och medborgarservice som
på ett naturligt och självklart sätt återkommande ställer höga krav på
tillgänglig information, lokaler och verksamhet. De statliga myndigheterna
Tal- och punktskriftsbiblioteket (TPB) och Centrum för lättläst (CLL)
arbetar löpande med utveckling av tillgängliggörande av litteratur,
tidskrifter och nyheter utifrån sina respektive uppdrag. Dessa myndigheter
utgör ett viktigt stöd för biblioteken i deras arbete för ökad tillgänglighet.
2(5)
Någon motsvarighet till liknande stödstruktur, där flera statliga myndigheter
samverkar och stödjer tillgänglighetsarbetet finns inte inom de andra
kulturområdena. Generellt kan sägas att museer och scenkonstinstitutioner
har haft ett helt annat utgångsläge. För många scenkonstinstitutioner och fria
grupper har de initiativ Kulturrådet tagit för ökad tillgänglighet varit starten
för ett strategiskt förändringsarbete. Kulturrådet kan konstatera att det,
mellan de olika kulturområdena, finns tydliga skillnader i hur långt man har
kommit i arbetet. En förklaring till det kan vara att Kulturrådet initialt
riktade sig till biblioteken och museerna för att först fr.o.m. 2006 mer
fokusera på scenkonsten vad gällde särskilt stöd och bidrag.
Handlingsplaner
En av tre institutioner uppger att de inte har någon handlingsplan för ökad
tillgänglighet. Det är vanligare att just dessa institutioner inte heller har
genomfört fysiska anpassningar i lokalerna. Således finns en tendens att just
inrättandet av en handlingsplan gör att arbetet med ökad tillgänglighet
påbörjas och genomförs. En positiv effekt av regleringar och måldokument,
förutom att förbättringar kommer till stånd, är att tillgänglighetsarbetet blir
mer konkret och ofta leder till värderingsförändringar för personal i alla
befattningar. Flera respondenter vittnar dock om att handlingsplaner kan
riskera ett bli ”hyllvärmare” och att de t.o.m kan hämma utvecklingsarbetet
för ökad tillgänglighet. Det blir viktigare med själva uppföljningsmetoden
än innehållet i planen och kvalitén på insatserna/åtgärderna.
I dialogen med länsbiblioteken har det framkommit önskemål om en
uppföljning av Kulturrådets satsningen på handlingsplaner och
arkitektinventeringar som samtliga länsbibliotek genomförde mellan 20002003.
Fysisk tillgänglighet
Enligt SCB:s ULF-undersökning 2005 hade drygt 4 procent (ca 300 000
personer) av Sveriges befolkning i åldrarna 16–84 år ett svårt rörelsehinder
som på olika sätt kräver assistans (www.hi.se). På frågan, i Kulturrådets
aktuella enkät, om en rullstolsburen besökare på egen hand kan använda de
publika delarna av lokalerna så som entré, toalett och salong, på samma sätt
som en icke rullstolsburen besökare, utan särskild assistans, svarar hälften
av respondenterna ja. En fjärdedel uppger att lokalerna delvis är anpassade
på detta sätt. Det innebär att minst hälften av de tillfrågade institutionerna
inte är tillräckligt tillgängliga för rullstolsburna personer utan att dessa skall
särbehandlas. Enligt ULF:en hade 1,2 procent (ca 100 000 personer) av
3(5)
Sveriges befolkning i åldrarna 16–84 år nedsatt syn. I Kulturrådets aktuella
enkät uppger en tredjedel av respondenterna att de har någon form av taktileller kontrastmarkering i de publika delarna av lokalen.
Generellt kan sägas att begreppet ökad tillgänglighet till kultur för personer
med funktionsnedsättning ofta kopplas till lokalfrågorna. Drygt en av fem
institutioner uppger att det inte är tillåtet med ombyggnad i den aktuella
byggnaden, det kan vara hyresvärden som motsätter sig detta eller så är
byggnaderna på olika sätt kulturminnesmärkta. I de fall där
scenkonstinstitutioner har tillgång till en egen scen utgör byggnaden tydliga
begränsningar för tillgängligheten. För grupper som turnerar eller inte har
tillgång till en egen fast scen finns små möjligheter att påverka
utformningen av scenerna.
Teleslingor m.m
I Sverige har ungefär 14 procent av befolkningen i åldern 16-84 år någon
form av hörselnedsättning. Antalet hörapparatbärare i Sverige uppgår till ca
356 000 personer (Hörselskadades Riksförbund, hrf 2008). Av Kulturrådets
aktuella enkät framgår att inte fler än hälften av institutionerna har en
fungerande teleslinga eller motsvarande i de publika delarna av lokalerna.
Endast en tiondel av institutionerna uppger att de tagit fram rutiner för hur
personalen kan besvara förfrågningar via bild- eller texttelefoni.
Textning, syn- och teckentolkning
En tredjedel av de tillfrågade respondenterna planerar under 2009 att
genomföra arrangemang, föreställning eller visningar där man kommer att
erbjuda textning, syntolkning eller teckentolkning.
Tillgängliga hemsidor
Resultatet av enkätundersökningen visar att drygt en tredjedel av de
tillfrågade kulturaktörerna på något sätt anpassat sin hemsida för att bli mer
tillgänglig för personer med funktionsnedsättning. Majoriteten av de som
gjort anpassningar uppger dock att dessa inte är gjorda utifrån en strategisk
helhetssyn utan snarare är att betraktas som särlösningar på kort sikt.
4(5)
Utbildningar
Det är vanligt att delar av personalen vid institutionerna fått utbildning om
tillgänglighet eller bemötande av personer med funktionsnedsättningar.
Totalt sett uppger två tredjedelar av de svarande institutionerna att sådana
utbildningar har genomförts.
Prioritet i ledning och organisation
En av tio institutioner uppger att de i mycket hög utsträckning prioriterar
arbetet med ökad tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning inom
sin organisation. Ytterligare en tredjedel av institutionerna uppger att de
prioriterat detta arbete i ganska hög utsträckning. Således prioriterar ungefär
hälften av institutionerna inte arbetet med tillgänglighet i någon hög
utsträckning. En tredjedel av institutionerna uppger att de avsatt särskilda
medel i sin budget under 2008 för konkreta åtgärder gällande ökad
tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning. Dessa institutioner
hade i medeltal avsatt 112 000 kronor för detta arbete. Under 2008 hade
länsmuseerna, jämfört med övriga kulturaktörer, avsatt en hög andel av
budgeten för detta arbete.
Sex av tio institutioner uppger att de har uppgifter om konkreta åtgärder för
att öka tillgängligheten för personer med funktionsnedsättning specificerad i
sin verksamhetsplanering. Det är framför allt länsmuseer och länsteatrar
som uppger att de har detta.
På frågan om respondenterna kunde uppskatta hur många av de planerade
åtgärderna som man hittills hunnit genomföra svarar två tredjedelar av
institutionerna att man genomfört ca 40 procent av de planerade åtgärderna.
Det är särskilt värt att notera att fem procent av institutionerna uppger att de
hunnit genomföra allt vad de planerat att göra.
De vanligaste anledningarna till att institutionerna inte genomfört det som
de planerar att göra är i första hand, fyra av tio institutioner uppger detta,
resursbrister både avseende budget och personal. En tredjedel av
institutionerna uppger också att de har ett utbildningsbehov, de saknar
kunskaper om vad som behöver göras. En av sex institutioner svarar att
frågan om tillgänglighet helt enkelt inte prioriteras av ledningen eller
huvudmannen. Det är värt att notera att sex institutioner svarar att de inte
har några hinder – de är redan fullt tillgängliga.
5(5)
Ansvar och legitimitet
Hälften av institutionerna uppger att det finns en särskild person i deras
organisation som är ansvarig för att handlingsplanen följs. Endast en av tio
institutioner som inte har någon handlingsplan har ändå utsett en ansvarig
person. På teatrarna är det vanligen en producent eller teaterchef som
ansvarar för att handlingsplanen följs och på museerna en intendent eller
avdelningschef. Många gånger är personen/funktionen som har det
övergripande operativa ansvaret för tillgänglighetsarbetet direkt kopplad till
det institutionens publika arbete. Detta kan vara en av anledningarna till
varför man så ofta talar endast om den fysiska tillgängligheten och glömmer
bort att tillgängligheten även inrymmer verksamhetens alla delar samt hur
den interna och externa informationen utformas. Många respondenter
upplever att de inte har tillräckligt tydliga mål och uppdrag från sina
respektive huvudmän, eller politisk nivå. Man efterfrågar riktlinjer och
handlingsplaner som stödjer och legitimerar arbetet och de resurser som tas i
anspråk.
