Sugning av övre och nedre luftvägarna

Sugning av övre och nedre
luftvägarna
Berörda enheter
Intensivvårdsavdelningen sunderby sjukhus.
Syfte
Skador på slemhinnor undviks för att minska risken för infektioner. Varje
sugning ska vara kort och mellan sugningarna ska patienten spontanandas
eller ventileras.
Bakgrund
Sugning i luftvägarna ska inte ske som rutin och får aldrig utföras för att ”se
om det finns något att suga”. Har patienten högt PEEP(mer än 8 cm) eller är
föremål för rekrytering ska sugning endast ske i yttersta nödfall. I början av
ventilatorbehandlingen är inspiratoriskt tryck och PEEP ofta så höga att
sekret trycks ut i luftvägens finare delar och ej är åtkomligt för sugning. Senare under urträning kan mängden öka och då kan det finnas anledning att
suga.
Indikationer för sugning i luftvägarna är att avlägsna sekret som förhindrar
normalt gasutbyte, samt provtagning för analys av sekret. Sugning i luftvägen är en sjuksköterskeuppgift som på delegation av henne/honom kan utföras av undersköterska.
Behandling
Slutet sugsystem skall användas till alla patienter som troligen ska ventilatorsbehandlas mer än 24 timmar.
Sugtillbehör
 Sug, sugslang, y-rör eller sammanbindningsrör med sugreglage.
Dessa tillbehör byts varje morgon eller vid behov.
 Steril sugkateter med rätt längd och grovlek, med distalt ändhål
och avlastande sidohål.
 Rena skyddshandskar och mugg med vatten.
Sugning av de övre luftvägarna
Informera patienten. Sug först i munhålan, under tungan, mellan kinder och
tandraden samt i svalget. När det är svårt att suga via munnen, suger man via
näsan men med smalare kateter. Lossa kateter från sugslangen och samla in
den i handen och vräng handsken över katetern innan den kastas. Spola igenom sugslangen med vatten.
Huvudprocess
Andningssvikt; Respiratorbehandling
Dokumenttyp
Vårdrutin
Ansvarig
Processledare
Dan Lind
1 av 3
Dokument-Id
Godkänt datum
Version
Per Marcusson
CAREACTNSU-3-870
2017-06-22
Sida
7.0
Sugning av trackeotomerad eller intuberad patient
 Koppla alltid bort respiratorn från patienten vid sugning. Sugning får aldrig ske via öppningen på swivelkopplingen.
 Informera patienten.
 Kontrollera sugeffekten, normalt 8-20 kpa, beroende på patienten och sekretets beskaffenhet. Sug in vatten genom sugslangen
innan du kopplar på sugkatetern.
 Ta på rena skyddshandskar. Välj en sugkateter som har en diameter som är hälften så stor som tubens innerdiameter: vuxna ofta grön, barn – svart eller vit. Koppla sugkatetern till
sugslangen utan att ta upp den ur förpackningen.
 Arbeta aseptiskt, använd separata sugkatetrar för sugning i
näsa/svalg och sugning i tub/trachealkanyl. Vid sugning i de
övre och nedre luftvägarna hos samma patient, sug först i trakea
och sedan i svalget.
 Preoxygenera med den funktion som finns på ventilatorn. Utförs
före sugning för att förhindra hypoxi.
 Låt sugreglaget vara öppet när du för ned katetern i luftstrupen
genom trackealkanylen/endotrakealtuben, uppmana patienten att
hosta. Reglera sugningen genom att hålla tummen över sugreglagets hål, sug rent strax nedanför spetsen på tuben och sedan i
tuben. Rotera katetern samtidigt som den förs uppåt. Detta för
att förhindra att katetern suger fast i slemhinnan, vilket ökar risken för infektion och blödning.
 Sug inte mer än 5-15 sekunder i taget, låt patienten vila, upprepa
vid behov sugningen, men sug inte mer än 20-30 sekunder
sammanlagt. För aldrig katetern upp och ner vid sugning.
 Kontrollera patientens ansiktsfärg, hjärtrytm, saturation och arteriella blodtryck för att se eventuella komplikationer.
 Lossa katetern från slangen och samla in den i handen och vräng
handsken över katetern, samt sug genom sugslangen med vatten.
 Efter sugning bör PEEP återställas:
Alt.1. Om ordination på rekrytering finns, utför.
Alt.2. Gör förlängd inspiratorisk paus
Utförs av sjuksköterska.
Huvudprocess
Andningssvikt; Respiratorbehandling
Dokumenttyp
Vårdrutin
Ansvarig
Processledare
Dan Lind
2 av 3
Dokument-Id
Godkänt datum
Version
Per Marcusson
CAREACTNSU-3-870
2017-06-22
Sida
7.0
Komplikationer vid sugning
 Hypoxi har flera orsaker: avbrott i ventilationen, konstriktion av
luftvägarna pga. mekanisk stimulering och avlägsnande av
residualluft. Detta kan orsaka sammanfallna alveoler och atelektaser som kan kvarstå i timmar eller dagar.
 Patienten kan få hjärtarytmier pga. vagusstimulering och hypoxi. Det intrakraniella och pulmonella trycket kan stiga pga.
mekaniskt stimuli.
Slemhinneskador kan uppkomma pga. dålig sugteknik, felaktigt val av sugkateter eller för kraftig sugeffekt. Dessa skador på slemhinnan kan leda till
infektioner och blödningar.
Huvudprocess
Andningssvikt; Respiratorbehandling
Dokumenttyp
Vårdrutin
Ansvarig
Processledare
Dan Lind
3 av 3
Dokument-Id
Godkänt datum
Version
Per Marcusson
CAREACTNSU-3-870
2017-06-22
Sida
7.0