Kamp på två fronter för vänstern i Mellanöstern
Seluah Alsaat
November 2008
Hiba al-Awadhi och Hussain al-Oraib, aktiva i kommunistiska ungdomsförbund i Mellanöstern,
träffades för att diskutera kapitalism tillsammans med Flamman. Foto: Seluah Alsaati.
Flamman har träffat representanter för de kommunistiska ungdomsförbunden i Bahrain
och Libanon för att diskutera deras kamp mot kapitalism och sekterism, två av de största
utmaningarna för vänstern i Mellanöstern.
– Liberaler säger att vår värsta fiende är fundamentalister. Men vi ser ett samband mellan
kapitalismen, regimen och religionen.
Det säger Hussain al-Oraibi till Flamman, ordförande för al-Shabeeba, ungdomsförbundet till
kommunistpartiet al-Minbar i Bahrain. Han menar att kapitalisterna håller regimen om ryggen för
att säkra ekonomiska vinster. Regimen i sin tur håller de religiösa ledarna om ryggen, eftersom en
befolkning som är splittrad mellan shiiter och sunniter skapar en rivalitet inom gruppen som
avleder uppmärksamheten från regimens makt och privilegier.
– Regimen vill få oss att tro att det huvudsakliga hotet är mellan oss, inte mellan oss och dem,
säger al-Oraibi.
Sekteristisk utveckling
Han menar att en viktig uppgift för vänstern därför är att visa folk vem som är deras riktiga
fiende. Hiba al-Awadhi från Union of Lebanese Democratic Youth, menar att sekterismen har en
förödande effekt också för det libanesiska samhället. Människor identifierar sig så starkt med sin
religiösa tillhörighet att det blir svårt att organisera folk i andra former. Hon menar att det inte
bara är regimen utan också de religiösa ledarna som tjänar på splittringen, eftersom ledarskapet är
en källa till makt och pengar.
Utvecklingen går mot samma håll i hela Mellanöstern, men värst är situationen i Irak. Fem år
efter USA:s anfallskrig finns det knappt ett bostadsområde kvar i Irak där shiiter och sunniter
lever tillsammans. Situationen i Irak har drivit på en sekteristisk utveckling i hela området. När
det shiitiska ledarskapet i Irak stärker sin ställning stärker detta till exempel den shiitiska
ledningen i Iran samtidigt som den sunnitiska ledningen i Saudiarabien känner sig hotad.
– I Libanon frågar folk vilken stad man kommer ifrån för att få reda på vilken sekt man tillhör,
säger al-Awadhi. Det är en trend i hur folk tänker.
Rädsla för repressalier
Men det är inte bara sekterismen som försvårar organisering i de båda länderna. I Bahrain blev
det inte lagligt med politisk organisering förrän 2002 och många är fortfarande rädda för
repressalier ifall de organiserar sig politiskt. I Libanon har människor blivit utmattade av alla de
krig som drabbat landet under så lång tid.
– Om man till exempel pratar om USA:s inblandning i libanesisk politik så tänker folk att ”vi har
i alla fall inte krig”, säger al-Awadhi. Många orkar inte engagera sig utan vill istället bara ha kul
och festa.
Det senaste kriget var så sent som 2006 när Israel anföll Libanon. I detta krig stödde vänstern
Hizbollah, eftersom de stred mot den israeliska armén. Trots människors utmattning är den
libanesiska vänstern på frammarsch och starkast i hela Mellanöstern.
Nyliberal offensiv
Det finns stora utmaningar för vänstern i Mellanösterns länder att ta itu med, bland annat handlar
det om den nyliberala offensiven. al-Oraibi berättar om det som kallas för ”Bahrain 2030”, vilket
är myndigheternas plan om att privatisera i princip all offentlig verksamhet fram till år 2030.
Enligt honom kommer detta leda till att klassklyftorna ökar ytterligare.
Han säger att befolkningen i Bahrain och andra länder som tidigare varit kolonier idag jobbar mot
kapitalismen på två plan.
– Å ena sidan kämpar vi mot den inhemska regimen som upprätthåller det kapitalistiska systemet
inom landet. Å andra sidan kämpar vi mot den internationella imperialismen som kontrollerar
regimerna för att få etablera sig i dessa länder och tjäna pengar.
