Börringevråk och fjäril med C
18 NYA ÅLAND
FREDAGEN DEN 11 MAJ 2012
Plötsligt hinner vi inte längre med att
registrera vad som händer ute i naturen.
Mitt i allt är det massor av nya växter
som blommar och
även i djurriket
börjar det röra på
sig lite mer efter
att vi har glatt oss
åt de första citronoch nässelfjärilarna
*+%^
och åt tofsvipor
*.(
och bofinkar.
En fjäril, som redan har visat sig under ett par veckor är
vinbärsfuksen (Polygonia calbum) som hör till den grupp
av fjärilar som övervintrar som
vuxna.
Ytligt sett påminner den genom sin orangea och svarta
färg om en nässelfjäril men
saknar de vitaktiga fläckarna
som nässelfjärilen har på den
främre kanten av framvingarna,
liksom också de blå fläckarna
på bakvingarnas bakre kanter.
Dessutom är flykten är snabbare och kanske något fladdrigare än hos nässelfjärilen.
Vinbärsfuksen slår sig gärna
ned på marken eller exempelvis en trädstam, där den sedan
sitter och breder ut sina vingar.
Då har man dessutom möjlighet att se det mest karakteristiska hos arten – vingarna ser
ut att vara trasiga eller sönderklippta i kanterna.
I fall den dessutom fäller
ihop vingarna och visar undersidan, har man chans att se det
vita C-formade tecknet som har
gett den det latinska artnamnet
som betyder just ”vitt C”.
Den övervintrande generationen besöker olika arter av
blommor, kanske helst tistlar,
i skogsbryn, trädgårdar och andra öppna platser, där de suger
nektar.
De flyger till ungefär mitten av juni och då har de redan hunnit lägga ägg på bland
annat nässlor och vinbär, där
larverna sedan lever en och en
tills de så småningom förpuppas och kläcks i slutet av juli.
Den nya generationen kommer att kunna ses till mitten av
september, när de uppsöker en
övervintringsplats.
Bland fåglarna kan man konsta-
tera att de vanliga arterna tycks
följa tidtabellen, om de nu inte
rent av är ca en vecka tidigare
än för ett par decennier sedan.
Under senaste helg hördes
bland annat svartvit flugsnappare och lövsångare. Varje år
visar sig dessutom några vilseflugna rariteter, så det kan löna
sig att hålla ögonen öppna efter
ovanligheter och så ska man
vara medveten om att många
arter – såväl fåglar som insekter – på grund av klimatförändringen, håller på att utvidga
sina utbredningsområden.
Nyligen såg vi i Geta en rovfågel, som satt på en staketstolpe och vi artbestämde den till
ormvråk (Buteo buteo). Denna
fågel var dock ovanligt ljus och
påminde mer om en fjällvråk
(B. lagopus). Det visade sig
vara en så kallad ljus morf eller
fas av ormvråk – en så kallad
börringevråk, uppkallad efter
den skånska byn Börringe, där
dylika ljusa vråkar började visa
sig på 1960-talet, förmodligen
till följd av en mutation i någon
gen som bidrar till färgen.
Den är mycket ljusare än de
vanligtvis chokladfärgade vanliga ormvråkarna och har börjat sprida sig norrut i Sverige
och har nu tydligen också nått
Åland.
En bekant berättade om en liknande iakttagelse från Jomala
och därför undrar jag nu: är det
någon av läsarna som har sett
en börringevråk?
Är vråkarnas färgförändring
också en anpassning till ett varmare klimat? Ljus färg absorberar mindre värme än mörk!
Text & foto:
Ralf Carlsson
[email protected]
LÄTT ATT KÄNNA IGEN Vinbärsfuksen är omisskännlig med sina
fransiga vingar.
LJUSA VINGAR Den ljusa varianten av ormvråk är lättare att få syn på än de normalt chokladbruna vråkarna.
