Tema
Läkare löper hög risk för
stressrelaterad ohälsa
Varför det? Det verkar ligga något i läkarrollen och den sortens människa
som väljer den. Moderna Läkare luskar vidare och reder ut begreppen
stress, utmattning och utbrändhet.
Text Bahira Shahim
har gett lovande resultat vid mätning av utmattningssyndromets svårighetsgrad.
Läkarrollen omges av föreställningar om stresstålighet, förnuft och självbehärskning. Att må psykiskt dåligt är än idag stigmatiserande – inte minst
för läkare. Men enligt statistik från Försäkringskassan/AFA är psykisk ohälsa den vanligaste orsaken till sjukskrivning bland läkare. Över hälften
av dessa är p.g.a. stressrelaterad psykisk ohälsa,
ofta utmattningssyndrom.
Utmattningssyndrom
Utmattningssyndrom, som går under ICD-koden
F43.8, är orsakat av långvarig stress utan möjlighet till återhämtning. Tillståndet delas in i tre faser; prodromalfas, akutfas och återhämtningsfas.
Prodromalfasen kännetecknas av psykiska och
fysiska symtom som irritabilitet, koncentrationssvårigehter, panikkänslor, spänningsvärk, mag–
tarmproblem och hjärtklappning. Om man i denna
fas inte uppfattar symtomen som en varning och
reducerar belastningen, uppkommer akutfasen. I
akutfasen förvärras dessa symtom och den psykiska och fysiska utmattningen blir mycket påtaglig trots sömn. Man kan plötsligt få svårt att hitta
hem, oförmåga att hitta rätt ord och minnesstörningar. Andra symtom är nedstämdhet och ångest. Akutfasen kräver akuta åtgärder för att hindra
att ett fullt utmattningssyndrom utvecklas. Återhämtningsfasen, kan i värsta fall, vara mycket
långvarig med en kvarstående arbetsoförmåga
under flera år. Det är därmed viktigt att förstå utmattningssyndromets allvar.
Det har nyligen konstruerats en skattningsskala,
Karolinska exhaustion disorder scale (KEDS), som
10
Läkare ses som
en grupp med hög
socioekonomisk
status och en
hälsobefrämjande
livsstil. Dock har
man de senaste
åren sett att
läkare faktiskt har
ökad risk för
psykisk ohälsa.
I utmattningssyndromets symtombild ingår även
depressiva symtom. Ibland är dessa symtom så
uttalade att kriterierna för egentlig depression
uppfylls. Detta gör utmattningssyndromet svårdiagnosticerat och kan felaktigt uppfattas som en
typ av depression. Forskare har dock verifierat
skillnader i biokemiska avvikelser mellan egentlig
depression och utmattningssyndrom. I studier har
man vid utmattningssyndrom sett förhöjda plasmakoncentrationer av vissa tillväxtfaktorer som
VEGF (vascular endothelial growth factor) och
EGF (endothelial growth factor) samt inflammationsmarkörer som MCP1 (monocytkemotaktisk
peptid-1). År 2000 kunde Holsboer et al visa att vid
egentlig depression uppstår en överkänslighet i
h y p o t a l a m u s – h y p o fy s – b i n j u re – b a r k a x e l n
(HPA-axeln). Man ser då förhöjda kortisolnivåer i
vila, kvarstående höga kortisolnivåer efter dexametasontillförsel och ökad känslighet gentemot
kortikotropinfrisättande hormon (CRH), med ökad
frisättning av ACTH och kortisol efter dexametason, det s k dexametason–CRH-testet. År 2006
visade Rydmark et al att känsligheten i dexametason–CRH-testet är tvärt emot vad man kanske
förväntar sig minskad vid utmattningssyndrom,
inte ökad som vid depression. Alltså tyder forskningen på att personer med utmattningssymtom
är mer stresståliga än övriga. Kanske fattas den
spärr som gör att vi andra kroknar och vilar efter
en viss punkt?
Tema
De riskfaktorer för psykisk ohälsa
bland läkare som framhålls är
hög arbetsbelastning, mötet med
lidande, befarade medicinska
misstag, brister i ledarskapskompetens och dåligt socialt stöd.
Utbrändhet
Ett annat begrepp som hänger ihop
med utmattningssyndrom är utbrändhet. Det är en reaktion på långvarig
frustration orsakad av otillräckliga resurser, för hög arbetsbelastning och
frånvaro av stöd i arbetslivet. Den motsvarande amerikanska termen ”burnout”
myntades av psykologen Freudenberger
1974 för att beskriva arbetsrelaterad
stress bland vårdpersonal. De centrala
delarna i ”burnout” kännetecknas av
känslomässig utmattning, lågt engagemang i arbetet och minskad effektivitet. Man utför till slut arbetet mekaniskt
utan glädje. En stor svensk studie gjord
av Peterson 2008 med 3719 landstingsanställda visade att personal med
låga arbetsresurser och höga arbetskrav i högre utsträckning var utbrända.
I dagligt tal har utbrändhet ofta kommit
att betyda samma sak som utmattningssyndrom, vilket inte är korrekt. Begreppet utbrändhet är bara associerad till
arbetsplatsen. Utbrändhet är inte heller
en sjukdom. Det kan snarare ses som en
form av ”coping”. Men utbrändhet som
en reaktion på ett långvarigt stresstillstånd kan leda till utmattningssyndrom,
depression och ångesttillstånd. Det är
också en prediktor för långtidssjukskrivningar bland vårdpersonal.
Det går att verifiera och kvantifiera utbrändhet. Med validerade mått som
”Maslach burnout inventory” och ”Oldenburg burnout inventory” kan man kartlägga ”utbränningsprocessen”, alltså de
utlösande faktorerna i arbetet och graden av utbrändhet.
Studier till trots finns än idag tvivel om
huruvida utmattningssyndrom är ett
medicinskt tillstånd eller en social konstruktion. Det har ibland hävdats att
fenomenet har uppstått ur ett alltför
generöst sjukskrivningssystem under
nittiotalet, ändrade attityder till arbete
och minskad obehagstolerans. Det
finns många spekulationer. Vad man
kan se är att sjukskrivningsepidemier
ofta har föregåtts av ekonomiska neddragningar och omorganisationer inom
offentliga sektorn.
Frågan om huruvida läkare är en särskilt
utsatt grupp är också kontroversiell. Läkare ses som en grupp med hög socioekonomisk status och en hälsobefrämjande livsstil. Dock har man de senaste
åren sett att läkare faktiskt har ökad risk
för psykisk ohälsa. En studie på 700 allmänläkare i Nederländerna visade att
utbrändhet var dubbelt så vanligt bland
dessa jämfört med den generella befolkningen. År 2009 publicerade BMJ en
omfattande artikel om läkares psykiska
ohälsa och råd om prevention. De riskfaktorer som framhålls är hög arbetsbelastning, mötet med lidande, befarade
medicinska misstag, brister i ledarskapskompetens och dåligt socialt stöd.
Psykologisk forskning har också visat att
högpresterande personer löper större
risk för utbrändhet. Den prestationsbaserade självkänslan gör att den utbrände
upplever sig ha misslyckats i sin roll och
fortsätter att prestera över utmattningens gräns. Vad som gör läkare ännu mer
utsatta är tendensen att självbehandla
och de hinder man ska övervinna för att
till slut söka professionell hjälp för sin
egen psykiska ohälsa.
•
Bahira Shahim
Underläkare
11
