Vtm Gunnar Jansson:
Värderade talman!
Man brukar säga att i en upplyst debatt grälar man inte om fakta. Därför är det bra att kollegan
Torbjörn Eliasson också lade till rätta hur den här saken egentligen startade. Vi fick alla del av
ÅSUB-rapporten och spontant, mer eller mindre oberoende av varandra i den liberala
lagtingsgruppen och i centerns lagtingsgrupp, uppkom tanken att nu skall vi göra någonting. Så gör
man när man griper tag i det som rör sig i samhället, och det är ju vår roll att göra det.
Vid en ytlig blick i det regelverk som styr lagtingets verksamhet fann vi att det här var en variant,
dvs. att etablera en debatt utan anknytning till särskilt ärende därför att lagtingsordningen, som jag
nämnde, styr lagtingets verksamhet. I vårt samhälle har vi hur mycket ärenden som helst, men med
särskilt ärende avses naturligtvis ärende på lagtingets agenda. Men jag tror inte att vi behöver gräla
om vad som är vad här utan vägen framåt är som jag ser det viktigare.
Vad gäller tillämpning av utländska regler i rättssystemet borde man egentligen skilja på två skilda
saker. Hela harmonieringen av rättssystemet, t.o.m. på global nivå, bygger på att man använder
varandras regler. Så har man gjort i Nordiska rådet åtminstone sedan 1955, i Europarådet sedan
1949 och i EU sedan 1957. Det handlar alltså inte alls om varifrån rättsreglerna kommer, vilket
ursprung de har, utan det handlar om exterritorialitetsprincipen i folkrätten – det där var lite
krångligt uttryckt. Men det betyder att nationsgränserna är fortfarande s.a.s. gränser för enheter
inom folkrätten och därför krävs det särskilda arrangemang för att adoptera regler av varandra. Jag
tror nog att kollegan Johan Ehn antagligen avsåg detta, även om formuleringen både här i debatten
och i tidningsreferatet var onödigt tillspetsat. Det handlar precis om vad man menar med
tillämpning.
Värderade talman, till ämnet!
Språk har två funktioner. För det första att fungera som ett kommunikationsmedel i umgänget
mellan människor och för det andra att visa identitet. Man brukar ibland tillägga en tredje funktion,
nämligen det är ett medel att drömma, tänka dikta etc., men i allmänhet är den verksamheten en
kommunikativ verksamhet, det är bara det att man pratar med sig själv. De två funktionerna räcker
alltså väl till: språket är ett kommunikationsmedel och språket har till uppgift att visa identitet, i
vissa fall bevara identitet. Som jag ser det tangerar spörsmålet bägge dessa funktioner;
kommunikation enligt spörsmålet förekommer på andra språk än svenska inom det åländska privata
såväl som det offentliga livet, det kan vi vara överens om, och åländska ungdomar har problem med
att få jobb på Åland därför att de inte har den kunskap i finska språket som främst näringslivet
behöver och näringslivet därför importerar arbetskraft utifrån. Detta uppfattas som ett problem. Låt
mig konstatera: det privata näringslivet styrs av marknadskrafterna, marknaden använder
marknadens språk. Dessutom, den offentliga makten utövas under lagarna. Denna skillnad är i det
här sammanhanget viktig att komma ihåg. Det privata näringslivets logik följer marknadsekonomins
regler, medan igen den offentliga makten måste utgå från folket och utövas under lagarna. Detta är
den oerhört viktiga skillnaden i hela vårt samhällssystem och betyder för det första att värnet om
och bevarandet av svenska språket på Åland vilar på det offentliga Åland, dvs. på landskapet och på
kommunerna och för det andra att det ankommer varken på Ålands lagting eller någon annan
lagstiftande församling att bestämma om det språkliga umgänget inom den privata sektorn och
mellan enskilda människor, allra minst att lagstifta om språkets identitetsbevarande funktion, för
dess bärare. Den enda berörningspunkt med språkets identitetsbevarande funktion fanns tidigare i
befolkningsregistersystemet där envar på individuell nivå uppgav sitt modersmål eller lät bli att
göra det, nämligen det är väldigt viktigt att komma ihåg också att personregistrering på etnisk grund
är förbjuden. Man uppger någon etnisk tillhörighet om man vill eller så låter man bli det. Den
friheten har alla individer i alla system och det måste vi ha därför att vi skall inte ens försöka
påverka varandra på de områden som man inte själv kan ändra. Det är bara föränderliga storheter
man kan påverka, om man egentligen överhuvudtaget har rätt att påverka.
Vilka möjligheter ger då lagstiftningen inom det offentliga Åland? Alla internationella jämförelser
pekar på huvudsakliga två områden: den offentliga förvaltningen och undervisningen, och de har
berörts i debatten mycket väl. Därför vill jag med talmannens tillstånd citera det förslag till kapitel 2
i en konstitution för Åland som finns i skissform och som har, vågar jag påstå, den för ämnet
träffande rubriken ”Skyddet för svenska språket”. Där föreslår jag i 14 § följande:
”Ämbetsspråket
Ämbetsspråket i lagtinget samt i landskapsförvaltningen och i kommunförvaltningen är svenska.
Svenska språket skall användas i tjänsten i intern och extern muntlig och skriftlig kommunikation
och i elektronisk kommunikation. Kommunikation med internationella institutioner får även ske på
utländska språk.
15 § Undervisningsspråk
Landskapslag enligt 40 § självstyrelselagen skall antas med minst två tredjedelar av de avgivna
rösterna.”
Det är uttryckligen för att ge svenska språkets ställning i det offentliga utbildningssystemet på
Åland en konstitutionell grund, ett förhållande som hittills har saknats i självstyrelsens historia och
som man kan anföra högst väsentliga synpunkter på.
Den normgivning som då skulle gälla offentlig förvaltning och undervisning bör följas upp. Därför
föreslår jag i 16 §, som heter Övervakning av språkskyddet, följande:
”Ifall en kommunal myndighet får veta att språkstadgandena i 6 kap. självstyrelselagen inte
respekterats skall kommunstyrelsen underlätta landskapsregeringen om detta. Om
landskapsregeringen eller myndighet under den gjort samma iakttagelse skall landskapsregeringen
underrätta statsrådets kansli och landshövdingen om iakttagelsen och samtidigt föreslå vilka
åtgärder som skall vidtas. Landskapsregeringen skall årligen lämna meddelande till lagtinget om de
åtgärder som vidtagits med stöd av föreskrifterna i denna paragraf.”
Så till sist portalparagrafen 17 som heter Förstärkt språkskydd, där det kort konstateras:
”Föreskrifter om förstärkt språkskydd utfärdas i landskapslag.
Här finner jag då åsnebryggan till min tredje iakttagelse i detta sammanhang, språkrådet. Jag
omfattar naturligtvis regeringens beskrivning av det hela och ser en framtid där regeringen utarbetar
förslag till landskapslag om språkrådet. Min uppfattning är, som jag hoppas har framgått av det
föregående, att all offentlig makt utgår från folket och den skall utövas under lagarna. Språkskyddet
för Åland är i högsta grad en fråga för lagstiftning och därför, som man har lagstiftat om
jämställdhetsarbetet och olika aktiviteter inom offentlig maktutövning, vore det i högsta grad, som
jag ser det, påkallat att gå inför också en landskapslagstiftning om språkrådet för att markera
ärendets vikt och betydelse, för att trygga stabiliteten och uthålligheten och vid behov också ge
området ett budgetmoment i budgeten.
Debatten kommer att fortsätta och jag hoppas för min del i förbindelse åtminstone med två ärenden:
för det första en konstitution för Åland och för det andra landskapslagstiftning om språkrådet.
Ltl Danne Sundman, replik:
Herr talman!
Vtm Gunnar Jansson säger i sitt anförande att vi skall inte ha någonting med marknadsekonomin att
göra, den är helt fri från vår butik s.a.s. Då måste man fråga sig: Vem är det som sätter
marknadsekonomins ramar? Vem är det som skapar den plattform och det regelverk som
kringgärdar företagen? Till stor del är det vi här i Ålands lagting förutom näringsrätten, som är ett
grundläggande krav på åländska företag, som också sätter andra villkor och skapar framför allt den
miljö och de hinder som åländska företag har i dag att vända sig västerut genom att agera eller inte
agera, vilket oftare är fallet; då begränsas deras frihet, marknadsekonomin begränsas i för stor
omfattning enligt mitt sätt att se. Man skall inte förklara bort att vi inte har ett ansvar för hur
näringslivet kan utvecklas. Man fråntar näringslivet många möjligheter som skulle göra att de i
större utsträckning kunde fungera på svenska språket.
Vtm Gunnar Jansson, replik:
Värderade talman!
Jag nämnde att den här frågan sköts i förvaltningen. Åland har enligt grunderna för hela
självstyrelsesystemet lagstiftnings- och förvaltningsrätt över bl.a. rösträtt, jordförvärv,
näringsutövning och de frågorna sköts i förvaltningen, precis som anslutningsprotokollet till EU
föreskriver. Här ser jag ingen motsättning. Jag tror att olikheten i uppfattning baserar sig på i vilket
perspektiv man ser frågan. Jag kan inte som lagstiftare se det i ett individuellt företagsperspektiv,
jag måste se det enligt den samhällsstruktur som styr vårt samhälle.
Ltl Danne Sundman, replik:
Herr talman!
Just det! Den struktur som styr vårt samhälle och också styr våra företag i stor utsträckning är just
den struktur som vi förfogar över här som lagstiftare. Vi kan ändra lagarna och regelverken; då sker
förvaltningen på ett annat sätt. Visst har vi att göra med det. Det skulle vara intressant att veta hur
vtm Gunnar Jansson ser på den utvecklingen där vi högst troligen kommer att mer eller mindre
tvingas till att utöka självstyrelsens behörighet för att kunna garantera en svenskspråkig omgivning
för våra företag så att de kan fungera på svenska språket och verka i större utsträckning på den
svenska marknaden, men framför allt också internt att ha och driva ett företag i dag; på grund av att
man är knuten till Finland på så många områden måste man internt i företagen behärska finska för
att överhuvudtaget kunna ta reda på vilka regelverk som gäller, följa med kompetensutveckling osv.
Vtm Gunnar Jansson, replik:
Värderade talman!
Den här linjedragningen gjordes både 1921, 1951 och senast 1995 vid anslutningen till EU. Det
handlar om denna alltid sensitiva, känsliga och ofta komplicerade balans mellan friheter och
begränsningar i friheterna. EU bygger, som vi vet, på de fyra friheterna, men på grund av Ålands
speciella samhällsstruktur innehåller senaste anslutningen till EU dessa begränsningar i friheterna.
Den här balansgången är det vi som skall staka ut och det är också vi som har ansvar för att så sker.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Vtm Gun-Mari Lindholm, replik:
Talman!
Jag skulle vilja ha ett förtydligande av vtm Gunnar Jansson när han säger angående det förslag, som
vtm Gunnar Jansson tillsammans med en grupp före detta kanslichefter har utarbetat som någon
form av början till en åländsk konstitution, att man skulle tillåta utländska språk. Vidare undrar jag
om vtm Gunnar Jansson håller med om att självstyrelsen föreskriver rätten angående svenska
språket eftersom den tillkom som ett substitut för återförening med Sverige och därmed även
indirekt som ett skydd mot finskan.
Vtm Gunnar Jansson, replik:
Värderade talman!
Jobbet med förslag till konstitution har utförts på det sätt som kollegan Gun-Mari Lindholm
nämnde. Jag tror att jag kan besvara frågorna i repliken med att läsa högt ur förslagets 2 §:
”Syftet med självstyrelsen.
Självstyrelsen skall säkerställa och garantera Ålands befolkning bevarandet av sitt svenska språk,
kultur och lokala traditioner. Befolkningen ordnar sin tillvaro efter egen önskan och så fritt som det
är möjligt för ett landskap som inte utgör en egen stat.”
Vtm Gun-Mari Lindholm, replik:
Talman!
Jag vet inte om det var ett förtydligande! Jag kan återupprepa den första delen av min fråga repliken
och det gällde förslaget till Ålands konstitution där man skulle tillåta utländska språk och då är min
fråga: Vilka språk är det i så fall?
Vtm Gunnar Jansson, replik:
Värderade talman!
Det finns ett land i världen där svenska är officiellt språk och det landet är inte Sverige utan det är
Finland. Enligt grundlagen i Finland finns det två officiella språk: svenska och finska. Texten i detta
förslag säger att med utländska organisationer får myndighetspersoner på Åland inom landskap och
kommun umgås uttryckligen på utländska språk, och med utländska språk avses inte finska eller
svenska.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Barbro Sundback, replik:
Herr talman!
Jag tycker att det var på många sätt ett klargörande inlägg som vtm Gunnar Jansson kom med,
speciellt hans strukturella och rättsliga grund för resonemanget. Jag tycker att jag vill ge mitt stöd
till hans krav på att språkrådet skall få en landskapslag, att verksamheten skall ”utövas under
lagarna”, som vtm Gunnar Jansson tycker om att säga! Detta av många olika skäl, men jag tycker
att det skall vara så och det står också i självstyrelsepolitiska nämndens betänkande att man skall
överväga det. Men det som vtm Gunnar Jansson pratar om är väl ändå inte riktigt samma som
landskapets språkpolitik, utan det är ett begrepp som kan gå långt utöver det som nämndes här med
hänvisning till konstitutionen.
Vtm Gunnar Jansson, replik:
Värderade talman!
Om jag förstod detta riktigt, kan jag uppfatta det på det sättet att man i en konstitution för Åland
inte borde tala om utländska språk. Om jag uppfattade det rätt skulle jag förklara det på följande
sätt. Redan självstyrelselagen såsom den nu är skriven tillåter att åländska myndigheter umgås med
internationella organisationer på deras språk, som normalt är franska och engelska. Det är det som
förlaget till konstitution avser svara mot.
Ltl Barbro Sundback, replik:
Herr talman!
Jag menar att ett land eller en region kan bedriva en språkpolitik som kan vara hur utvidgad som
helst, blott den inte står i konflikt med de formella regler som gäller för området i landet i fråga om
språkanvändningen.
Vtm Gunnar Jansson, replik:
Värderade talman!
Förvisso inom den offentliga maktutövningen ja. Inom den privata är det ännu friare, där gäller inga
begränsningar överhuvudtaget.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Harry Jansson, replik:
Herr talman!
De tidigare replikskiftena har delvis gett mig svar på min fråga så jag väljer att till vtm Gunnar
Jansson rikta ett tack för att han arbetar för en åländsk konstitution. Vi ser med förväntan fram mot
den slutliga presentationen. I och med att vtm Gunnar Jansson har en central ställning vad gäller de
konstitutionella frågorna skulle jag vilja ställa frågan som så till vicetalmannen: Delar ni
landshövdingens åsikt om att de språkliga förhållandena på Åland kan leda till att hela
Ålandslösningen kan komma i gungning, i ett skede där Finland inte klarar av att säkerställa
svenskspråkig service för ålänningarna? Är det en uppfattning som ni delar?
Vtm Gunnar Jansson, replik:
Värderade talman!
Om landshövdingens åsikt är rätt återgiven har jag inte några spontana problem med att dela den!
TALMANNEN: Innan replikskiftet går vidare vill jag att ledamöterna helst håller sig till
anförandet!
Ltl Harry Jansson, replik:
Herr talman!
En konstitution berör sannerligen Ålands statsrättsliga ställning. Det är därför jag hade modet att
ställa den frågan. Jag vill ytterligare tacka vicetalmannen för svaret.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
