O jämlika barndomsår
Två olika metoder
Konjunktursvängningarna under
1990-talet påverkade också barnens ekonomiska standard. Trots
uppgången i slutet av 1990-talet
hade barnen 1999 inte nått upp
till samma nivå som barn hade
1991. Det som påverkade barns
ekonomiska standard mest var
dock inte konjunkturen. Genom
att följa några grupper barn över
ett antal år kan vi se att förändringar i familjesammansättningen,
t.ex. separationer och nya syskon,
betydde långt mer.
Av Margareta Eriksson
U
nder första hälften av 1990-talet drabbades nästan alla grupper
i befolkningen av minskade inkomster. Året 1996 innebar en bottennivå. Barn och deras familjer hade det året
ungefär 10 procent lägre ekonomisk standard (disponibel inkomst per konsumtionsenhet) än vad 1991 års barn hade.
Från 1996 förbättrades dock ekonomin. 1999 års barn levde i familjer med
9 procent högre ekonomisk standard än
vad 1996 års barn gjorde. Men man
nådde inte upp till 1991 års nivå. Endast
barn med sammanboende föräldrar och
högst ett syskon nådde 1999 upp till
samma nivå som motsvarande kategori
1991. Kraftigast minskning, drygt 5
procent, drabbade barn med ensamstående föräldrar.
Bäst återhämtning bland småbarn
Men hur ser förändringen i standard ut
för barn i olika åldrar? Ja, mellan 1991
och 1996 var den procentuella minskningen i stort densamma i olika ålders4
grupper. Mellan 1996 och 1999 däremot, då de flesta fick ökad standard,
fanns skillnader mellan barn i olika åldrar. Det var i gruppen 0–5 år som
ökningen var störst. 1999 års småbarn
levde i familjer med 12 procent högre
standard än 1996 års småbarn gjorde.
Därmed tillhörde 0–5-åringar barnfamiljerna med den genomsnittligt högsta
standarden. Det är alltså barn som föddes under åren 1994–99, år med starkt
sjunkande och i slutet exceptionellt låga
födelsetal. Tidigare har den högsta ekonomiska standarden återfunnits i de
äldsta barnens familjer.
Gärna barn men först god inkomst
Under lång tid har unga människor väntat allt längre med att bli föräldrar. Småbarnsföräldrar blir därför i genomsnitt
allt äldre. Denna utveckling accelererade
under 1990-talet och kan ha bidragit till
att det har blivit vanligare att småbarn
lever i familjer med relativt hög ekonomisk standard. Det vanliga är att man
väntar med att skaffa barn tills man har
etablerat sig på arbetsmarknaden.
Vi vet att benägenheten att skaffa ett
första barn är större när inkomsten
är god. Detta samband har blivit tydligare under 1990-talet då fruktsamheten minskade för kvinnor med låga in-
I denna artikel används två olika metoder
för att mäta om barn har fått det bättre eller sämre mellan olika tidpunkter.
Metod ett är en tvärsnittsstudie. Den används när man vill jämföra t.ex. barnfamiljer 1991 med barnfamiljer 1995. Metoden
innebär att man jämför skilda populationer.
Många av barnfamiljerna från 1991 är inte
längre barnfamiljer 1995 osv. Samtidigt har
nya barnfamiljer tillkommit.
Metod två är en longitudinell studie. Den
används när man vill följa samma personer
över tid, t.ex. enskilda barn mellan 1991
och 1995. Metoden innebär att man jämför
samma population vid olika tidpunkter.
komster men var oförändrad för kvinnor
med höga inkomster.
Fler småbarn fattiga
Inkomstspridningen har ökat. Trots att
de yngsta barnens familjer hade den
mest positiva inkomstförändringen under 1990-talet ökade andelen fattiga
småbarn (disponibel inkomst per konsumtionsenhet under 50 procent av
medianvärdet för samtliga). Andelen
som levde under socialbidragsnormen
ökade. I övriga åldersgrupper minskade
andelen fattiga barn åren 1997–99. Så
trots att det var 0–5-åringar som hade
den genomsnittligt högsta inkomstnivån
1999 var det också bland 0–5-åringar
som andelen fattiga barn var
störst. Detta kan delvis förAlltjämt under 1991 års nivå för barn klaras av att småbarn, helt
Disponibel inkomst per konsumtionsenhet
naturligt, i genomsnitt har
Medianvärde i 1000-tals kronor i 1999 års priser
yngre föräldrar än vad äldre
1991
1996 1999
barn har. Barn med unga
Samtliga barn 0–17 år
99
89
97
föräldrar är ofta mer utsatta
med sammanboende föräldrar
102
92
101
ekonomiskt än barn med äldmed ensamstående föräldrar
88
77
83
re föräldrar eftersom unga
0–5 år
98
89
100
hade svårt att få fotfäste
6–12 år
97
88
96
på arbetsmarknaden under
13–17 år
104
94
96
1990-talet och därför hade
Ensamstående vuxna utan barn
113
106
113
små inkomster. Många av
Sammanboende vuxna utan barn
143
137
152
dem vågade ändå satsa på att
Hela befolkningen
113
105
113
skaffa barn.
▲
0–5-åringar låg 1999 på en något högre nivå än
1991. 13–17-åringar låg klart under 1991 års nivå.
VälfärdsBulletinen Nr 1 2002
FAMILJ
Sämre om det kommer syskon
Flest fattiga bland de yngsta
Utveckling 1996 till 1999 för ensambarn födda 1990.
Procentuell förändring
Andel barn som är fattiga1. Procent
Familjetyp
1996
1999
Procent
7
Standardminskning
Standardökning
–17 %
0–5 år
6
+48 %
6–12 år
5
+7 %
–13 %
4
13–17 år
–22 %
1991
1993
1995
1997
+12 %
1999
1) Tillhör familjer med disponibel inkomst per konsumtionsenhet under 50 procent av median för samtliga.
▲
Andelen fattiga barn i åldrarna 0–5 år ökade
under 1990-talet. För övriga åldrar var skillnaderna
små.
Bättre med åren?
Ända fram till slutet av 1990-talet har
det sett ut som om barnen, ju äldre de
har blivit, kommit att leva i allt bättre
ställda familjer. Äldre barn har haft det
i genomsnitt bättre än yngre. Föräldrar
har med tiden fått bättre inkomster, dels
genom högre lön, dels genom fler arbetstimmar. När barnen blir äldre är det
inte längre nödvändigt att jobba deltid.
Men samtidigt har familjen kanske
med åren blivit större med högre utgifter
som följd. Många föräldrar har separerat
och det har medfört ökade ekonomiska
påfrestningar. Sammantaget är det
många faktorer som påverkar familjernas ekonomiska standard och som bestämmer hur den utvecklas tills barnen
blir 18.
För första gången har vi nu haft tillfälle att följa några grupper barn över ett
antal år och direkt se hur den ekonomiska standarden har förändrats. Där framgår tydligt att det långt ifrån är självklart att ekonomin i familjerna blir bättre med tiden.
Goda och dåliga tider
En del barn växer upp i goda tider, andra hamnar mitt i lågkonjunktur och
arbetslöshetstider.
När vi studerar barn som levde i samma typ av familj både när de var 6 år
och när de var 9 år, alternativt både när
de var 9 år och när de var 13 år, ser vi
tydligt vad arbetslöshet och förändringar inom socialförsäkringsområdet inneVälfärdsBulletinen Nr 1 2002
–30
–20
–10
0
10
20
30
40
50
▲
Om föräldrarna separerar eller om barnet får syskon
innebär det en standardminskning för barnen.
bar för gruppen som helhet. När det
gäller åren mellan 6 år och 9 år hade
t.ex. barn födda 1986 otur. Under dessa
3 år (1992–95) minskade den ekonomiska standarden i deras familjer. I gengäld
fick de uppleva en ökad standard åren
mellan 9 år och 13 år (1995–99). Barn
födda 1982 fick däremot vara med om
en försämring åren mellan 9 år och 13
år (1991–95).
Fler barn – mindre för var och en
Även under det dramatiska 1990-talet
var det, oavsett goda eller dåliga år, ändå
familjens ökade eller minskade försörjningsbörda som betydde mest för hur
den ekonomiska standarden utvecklades
för barnen.
Nytillkomna syskon innebar en
mycket tydligt ökad påfrestning på familjerna. För ensambarn som fick syskon, men i övrigt hade en oförändrad
familjesituation, försämrades den ekonomiska standarden kraftigt (kring 25
procent) under den sämre perioden före
1996 och med ca 15 procent under den
bättre perioden i slutet av 1990-talet.
Om syskon däremot försvann ur familjen där föräldrarna var sammanboende
innebar det en kraftigt ökad ekonomisk
standard för de kvarvarande; med nästan 50 procent under goda tider och
med 20–25 procent under sämre tider.
Fler försörjare – mer att dela på
När en ensamstående förälder fick en
partner medförde det kraftigt förbättrad
ekonomisk standard, för ensambarn en
genomsnittlig ökning med nästan 50
procent i uppgångstider och med 20
procent i nedgångstid.
Om också syskon tillkom raderade
detta ut hela ökningen i sämre tider.
I goda tider blev det fortfarande en viss
standardökning.
Om ensambarnets föräldrar separerade minskade standarden kraftigt för
barnet; i nedgångstid med 30-procent
mot 5 procent om familjen var intakt.
I uppgångstid medförde separationen en
mer än 20-procentig försämring mot en
10-procentig förbättring i de familjer
som förblev intakta.
●
Margareta Eriksson arbetar med
boendestatistik vid SCB, tfn 019-17 60 62
e-post: [email protected]
Källor
SCB: Barnens del av kakan. Demografiska rapporter 2002:1
RFV: När har vi råd att skaffa barn? RFV
analyserar 2001:8
5
