Norharman, ett ämne i maten som kan orsaka Parkinsons sjukdom?
Johan Helgesson
Norharman tillhör en grupp av ämnen vilka kan bildas vid tillagning av proteinrik mat, som
kött och fisk. Vid upphettning av protein i hög temperatur, t ex vid stekning, bildas nämligen
norharman från aminosyran tryptofan. Det som gjort att forskare börjat intressera sig för denna
grupp av substanser är att man har sett att de strukturellt liknar ett känt nervskadande ämne,
MPTP. MPTP skadar och dödar nervceller i hjärnan och man vill ta reda på om norharman har
liknande effekt. Dessa nervskador kan nämligen ge upphov till Parkinsons sjukdom.
För att ta reda på om norharman passerar in till hjärnan och skadar den används en teknik som
kallas autoradiografi. Hjärnan omges av en skyddsbarriär som inte så många
kroppsfrämmande ämnen kan passera, och om norharman inte ens når in till hjärnan så är det
meningslöst att fortsätta med fler försök.
Autoradiografi går ut på att man ger den substans man är intresserad av till försöksdjur, och
sedan ser man efter vart i kroppen ämnet tar vägen, och var det ackumuleras. I mina försök
injicerades grodor och möss med små mängder norharman. För att kunna urskilja norharman
användes en radioaktiv form av substansen. Försökdjuren kommer nämligen, sedan de
avlivats, att frysas ned och därefter snittas i mycket tunna skivor som läggs på en fotofilm som
är känslig för just radioaktiv strålning. När filmen sedan framkallas kan man se mörka fläckar
av de vävnader där norharman har bundit.
Resultatet från mitt försök visar att norharman binder till melanin. Melanin är ett pigment som
till exempel finns i vår hud och gör oss bruna när vi solar, i ögats iris, och i vissa nervceller
hjärnan. Det är just dessa melanininnehållande nervceller som troligtvis skadas av norharman
och ger symptomer som liknar Parkinsons sjukdom. Detta måste dock undersökas mer
ingående vilket det inte fanns någon tid till under mitt projekt.
Autoradiografistudien visade inte bara en inbindning av norharman till melanininnehållande
vävnader, utan också till lungvävnad som helt saknar melanin. Detta kan bero på att
norharman aktiveras av något av kroppens metaboliska enzymer. De flesta främmande ämnen
som kommer in i kroppen bryts nämligen ned av kroppens olika enzymsystem för att de lättare
ska kunna utsöndras. Ibland aktiverar dock istället enzymet molekylen, som då kan reagera
med andra makromolekyler i cellerna, t ex proteiner.
För att undersöka denna aktivering utförde jag en s k EROD-analys på celler från lungan.
EROD visar om cellerna har ett nedbrytningsenzym som kan aktivera norharman. Trots att
resultatet inte var reproducerbart, tyder allt ändå på att norharman aktiveras av ett enzym som
finns i stor mängd just i lungan. Den aktiverade och reaktiva norharmanmolekylen binder
sedan till cellerna i lungan och man får en ackumulering.
Fortsatta försök kommer att göras med norharman framöver. Bland annat ska man mer i detalj
undersöka skadan på nervcellerna och en beteendestudie på råtta är också planerad. Denna
studie kommer att visa om djuren får några beteendeförändringar av norharman.
Examensarbete i biologi, 20 p , HT 2000
Institutionen för farmaceutisk biovetenskap, avdelningen för toxikologi. Uppsala Universitet.
Handledare: Anita Annas
