Ökad komplexitet kräver anpassning och kreativitet
Svensk krishantering befinner sig i inledningen av en spännande period som
kännetecknas av kunskaps- och kompetensutveckling med fokus på förbättrade
principer för ledning och nya modeller för samverkan. Drivkrafterna bakom denna
utveckling återfinns i de komplexa utmaningar som ett tekniskt sofistikerat samhälle
med dess sociala och ekonomiska sårbarheter av nödvändighet behöver hantera.
Nätverk och komplexa relationer
Under en lång period har svensk krishantering genomfört en omställning från ett läge
där hierarkiska ledningsmodeller varit tankemässigt dominerande till en situation med
en ökad förståelse för att ledning i realiteten bedrivs i sammanlänkade nätverk.
Kunskapen har också ökat kring att uppdelningen i lokal, regional och nationell nivå
för samverkan snarare är förenklade beskrivningar än verkningsfulla modeller vid en
allvarlig samhällsstörning. Erfarenheterna från crypotosporidium utbrottet i Östersund
samt den befarade influensa pandemin borde fungera som två i en rad tydliga exempel
på hur nivåerna i realiteten är mycket tätt sammanlänkande genom komplexa
relationer.
Centraliserat och decentraliserat ansvar
Svensk krishantering behöver utvecklas i samklang med det samhälle som skall
skyddas och i relation till den omvärld som samhället är en del av. Därför är den
nämnda kunskaps- och kompetensutvecklingen av största vikt. Inom några år behövs
förmågan och möjligheterna att balansera mellan att å ena sidan fortsatt applicering av
ansvarsprincipen men också att vid behov etablera tillfälliga nationella överbyggnader
för ledning. Samtidigt kommer modellerna för samverkan mellan till synes autonoma
myndighetsaktörer ske utifrån hierarkiska samarbetsmodeller, men kanske oftare i
komplexa nätverk, men också i strikta strukturer för snabbt agerande. Det är rimligt
att framtida händelser kommer att innebära en stor variation i kraven på ledning och
samverkan vilket leder till att en stor anpassningsbarhet blir nödvändig.
Jonas Landgren för Kunskapsplattform lednings artikelserie 2013
Risk för förenklade modeller med centraliserad makt
En ökad händelsekomplexitet innebär naturligtvis en risk att starka önskemål kommer
att framställas om ett snabbt införande av förenklade ledningsmodeller med
centraliserad beslutsmakt. Samtidigt finns det en risk att genom ett alltför
decentraliserat förhållningssätt kommer situationer uppstå där myndighetsaktörer
snarare försöker administrera sönder en komplex händelse istället för att med kraft
agera. Utvärderingarna från de senaste årens samövningar (SAMÖ) indikerar en sådan
risk.
Visualiserad komplexitet
Svensk krishantering måste kunna hantera båda extremfallen ovan men framförallt
olika modeller där emellan. Svensk krishantering behöver därför öka kunskaperna
kring hur ledning kan anpassas för det aktuella skadefenomenet och där en rik
uppsättning av principer för samverkan kan kombineras utifrån både skadefenomenet
och involverade aktörers agerande.
En allt viktigare kompetens blir att kunna beskriva och visualisera komplexa
skadefenomen och dess hyperdynamiska egenskaper. Sådana hyperdynamiska
egenskaper innebär att ett skadefenomen behöver göras begripligt ur flera samtidiga
och ofta konfliktande perspektiv samt utifrån oklar tidsmässig överblickbarhet.
Därutöver finns också ett stort behov av att kunna beskriva och visualisera hur
myndighetsaktörer i komplexa nätverk agerar. I dagsläget saknas etablerad metodik
för att visualisera de två viktigaste komponenterna nämligen skadefenomenet och
myndigheternas agerande. Sådana visualiseringar kan ta en mängd uttryck där
särskilt viktiga aspekter tydliggörs för de tolkningsprocesser som
myndighetsaktörerna genomför.
Anpassningsbar ledning för kreativ problemlösning
Krisvisualisering kommer att få en allt viktigare roll för att ledning skall kunna
anpassas för den aktuella händelsen. Att kunna göra komplexa fenomen begripliga
blir avgörande för att skapa utrymme för kreativ problemlösning med anpassade
specifika lösningar. Anpassningsbarhet och kreativitet kommer att vara centrala
Jonas Landgren för Kunskapsplattform lednings artikelserie 2013
ledord för framtidens krishantering. Anpassningsbarhet och kreativitet innebär dock
inte oplanerat agerande eller avsaknad av strukturer. Tvärtom så innebär det ett
mycket högre krav på att personer i operativa befattningar har 1) breda kunskaper om
och erfarenheter av olika organisationers agerandemönster, 2) goda kunskaper i
ledning som en aktiv handling, 3) en anpassningsbar organiseringsmodell, 4) samt
tillgång till användbara stödsystem som gör komplexa fenomen kommunicerbara.
Kompetensutveckling och förändringsarbete
Den kunskapsresa som svensk krishantering nu påbörjat och som både är efterfrågad
och är välbehövd kräver omfattande utbildningsinsatser men också förändringsarbete
hos respektive myndigheter. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB
genomför nu med projekt Ledning och Samverkan i kombination med finansiering av
en rad intressanta 2:4-projekt. Med dessa satsningar tillsammans med det som redan
pågår lokalt hos svenska myndigheter, kan ledning och samverkan utvecklas från att
bygga på scenario-definierade organisationer till att istället fokusera på
händelseanpassad organisering.
Naturligtvis är de förändringar som beskrivs ovan inte enkla eller friktionsfria att
genomföra men de är nödvändiga för att Svensk krishantering skall kunna utvecklas.
Samtidigt kräver detta att beslutsfattare i en rad svenska myndigheter tillsätter
kännbara resurser i termer av personal med tid för att utveckla organisationernas
krishanteringsförmåga.
Jonas Landgren för Kunskapsplattform lednings artikelserie 2013
