Rapport från konferens om Integration 6 decemberDetta fönster.

advertisement
1 (5)
Kommunikation och Externa relationer
Anna Malmsten
2016-12-06
Rapport från konferensen Integration of Third Country Migrants:
Role of Local and Regional Authorities, Regionkommittén.
Karl Vanlouwe (BE/EA), flamländsk parlamentariker och rapportör för Regionkommitténs rapport
”Integration of third country nationals”, inledningstalade och underströk att integration inte är en
ny fråga för kommittén utan en med fortsatt hög prioritet. Konferensen är därför del av en serie
inför plenarsessionerna den 7-8 december, då kommittén ska utbyta idéer med Kommissionen och
Dimitris Avramopoulos, Greklands EU-kommissionär med ansvar för migration-, inrikes- och
medborgarskapsfrågor.
Vanlouwe vidhöll vidare att integration är en tvåvägsprocess mellan migranten och
mottagarsamhällena, där kulturell dialog och sociala sammanhållning är nödvändiga beståndsdelar
för att lyckas. EU:s urbana agenda anses utgöra stor potential sett till integrationsfrågorna. Vanlouwe
menade även på att utmaningarna anses större idag än för några år sen, men också att kostnaderna
för misslyckad integration bara kan överkommas genom tillvaratagandet på regionernas olika lyckade
integrationslösningar.
Vanlouwe underströk vidare att kommittén ofta måste komma på lösningar kring dessa frågor före
de centrala EU-organen kan agera. Ur kommitténs perspektiv, menade han, är det därför viktigt att
EU-finansiering möjliggörs och tillgängliggörs för den regionala och lokala nivån.
EU-kommissionen om subsidiaritetsprincipen, dess handlingsplan och integrationens 5 byggstenar
Matthias Ruete, från EU-kommissionens general direktorat för migration-, inrikes- och
medborgarskapsfrågor, fortsatte konstatera att för två år sen var integration något som knappt
vågade nämnas inom EU:s institutioner. Så kom ett stort antal migranter till Europa och många
pratade om det som antingen en kris eller en utmaning. Ruete menade även att de senaste årens
arbete fokuserat mer på att släcka bränder i form av utmaningarna rörande mottagandet, och att vi i
och med det tappat mycket kring den centrala frågan, som han menar är integration. Med anledning
av det välkomnar Kommissionen konferensen för att skifta fokus mot det som redan görs på lokal och
regional nivå kring detta, och vad som kan göras bättre.
Liksom Regionkommittén menade Ruete vidare att också Kommissionen tror starkt på
subsidiaritetsprincipen kring integrationsfrågorna. Samt ett gräsrotsperspektiv där företag,
civilsamhälle samt de regionala och lokala myndigheterna är utgångspunkt för det som nu är bästa
att göra. Detta handlar, enligt Ruete, om att de olika parterna behöver möjlighet att lära från
varandra. Han underströk även att eftersom EU-nivån varken kan föreskriva eller ordinera kring
frågan, blir dess roll att föra vidare de cirkulerande idéerna med de bästa lösningarna kring
integration ännu viktigare.
I Kommissionens handlingsplan kring integration av tredjelandsmedborgare från juni 2016 (läs här)
anges ett femtiotal konkreta handlingar, från mjuka till mer solida. Där ingår även åtgärder riktade
att påbörja integrationen redan utanför EU. Utifrån dessa ville Ruete också påminna om att
Kommissionen anser det viktigt att hjälpa migranter hitta lagliga vägar till Europa och bidra mer till
förberedelserna inför det att de kommer hit. Som del av detta, menar Ruete på att det är viktigt att
2 (5)
Kommunikation och Externa relationer
Anna Malmsten
2016-12-06
tala mer om vad människorna som kommer till Europa har att förvänta sig, vad det innebär att lära
ett nytt språk, att integreras i ett nytt samhälle, och så vidare.
Ruete talade därefter om det som anses vara de fem viktigaste byggstenarna för integration:
språkträning, arbetsmarknadsintegration, utbildningsvalidering och vidareutbildning (eng. up grade
professional training) samt bosättning. Där han illustrerade att arbetsmarknadsinsatserna inte enbart
bör handla om anställning utan också om entreprenörskap, då många migranter utvecklar
framgångsrika företag.
Till de fem byggstenarna räknade Ruete också migranters behov av aktivt samhällsdeltagande, både
gällande politik och civilsamhället. Han menade också att Kommissionen och EU tillsammans arbetar
på att stärka en dialog med de regionala och lokala myndigheterna kring dessa fem punkter. EUkommissionär Cretus integrationsinitiativ tillsammans med borgmästare på lokal nivå nämndes som
konkret exempel på detta. Avslutningsvis vidhöll Reute att Kommissionen vill betona behovet att
mainstream integration av migranter i samtliga EU-fonder, förutom Asyl-, migrations- och
integrationsfonden (Amif), också i exempelvis Europeiska socialfonden (ESF). Slutligen påpekade
Ruete att integrationsaspekten inte heller får glömmas bort inför framtida budgetdiskussioner.
Integration: olika koncept och praktisk implementering
Karl Vanlouwe från Regionkommittén fortsatte därefter tala om det generella policyramverket på
EU-nivån. För att kunna stärka integrationen i samhällena anses det nödvändigt att välkomna
migranterna, och kommittén mottar med glädje Kommissionens arbetsplan kring migration.
Regionkommitténs position är att den lokala nivån måste stärkas eftersom den utför
integrationsarbetet.
Integrationsprocessen anses därtill behöva gå i två riktningar enligt Vanlouwe, migranterna bör
inkluderades såväl som de bör ges möjlighet att hitta sin plats i samhället, vilket inkluderar
rättigheter och skyldigheter för båda sidor. Då integration skär genom flera sektorer, såsom
utbildning, boende och hälsa, måste integration mainstreamas i samtliga. Dagens konferens
fortsätter därför med att goda exempel inom de olika områdena lyfts från olika platser runtom i
Europa.
Brittisk finansieringsoro och lyckade försök med individuell bosättning
Paul Watkins, ordförande i Regional Strategic Partnership for Migration Board, LGA Migration task
group och Dover District Council, tog först till orda för att prata om sin regions lokala erfarenheter
kring praktiska integrationslösningar. Där har man arbetat med en modell i form av en lokal
migrationsarbetsgrupp, som också verkar för att profilera sydöstra Englands migrationsarbete och ett
antal goda exempel från dem. Regionen har högst andel migration, näst efter London, i England och
deras arbete bygger på att lokala myndigheter, efter överenskommelse med de nationella-,
genomför olika projekt som finansieras av de nationella myndigheterna.
Sydöstra England, som Watkins representerar, har samarbetat mycket med volontärorganisationer
på lokalnivå i sina olika projekt, som ett sätt att lätta på trycket på de lokala myndigheterna. De har
även arbetat aktivt med att identifiera de lokala behoven och sedan matcha dessa mot de
nyanländas kunskaper och utbildning. Även om programmen anses lyckade, menar Watkins att det
just nu rapporteras att de lokala myndigheterna hyser stor oro över framtida
finansieringsmöjligheter. Trots att man i dagsläget är överens med den brittiska regeringen (består
3 (5)
Kommunikation och Externa relationer
Anna Malmsten
2016-12-06
oftast av en femårig finansieringsplan) så orsakar det kommande Brexit stor osäkerhet kring den
fortsatta finansieringen.
Att individuellt placera ut de nyanlända för att motverka segregation lyfter Watkins som ett annat
framträdande inslag i Sydöstra Englands arbetsmetod, vilken de funnit stöd för i en rad fallstudier i
Ashfordregionen i Kent.
Den andra delen av konferens bestod av fler goda exempel från regional och lokal nivå
FN:s hållbarhetsmål och EU:s blue card system ur integrationsperspektiv
Cecilia Riallant, Programme Manager på FN/UNDP:s Joint Migration and Development Initiative,
inledde med att understryka att migration allt mer ses som en urban fråga. Hon reagerade också på
hur migration framställs som börda för de lokala myndigheterna och menade på att riktat stöd kan
underlätta deras arbete. Samtidigt ville Riallant poängtera att integration inte bör framställs som
något tänkt att drivas i vinstsyfte. Från FN:s håll ville hon avslutningsvis gärna dela med sig om FN:s
senaste arbete kring Sustainable Development Agenda i relation till flyktingintegration, varpå hon
uppmanade alla intresserade att ta kontakta med henne för mer information.
Olgierd Geblewicz (PL/EPP), President of Westpomerania Region och Regionkommitténs rapportör
för "Legal migration", talade därefter om hur Kommissionens modell för att uppmuntra välutbildade
att komma och arbeta i Europa begränsar migranters tillträde till den europeiska arbetsmarknaden,
bland annat genom sitt höga lönekrav. Därför föreslås att ett nytt direktiv tas fram som snarast
ändrar formuleringarna i denna från ”high qualifications” till ”high skills”, eftersom efterfrågan på
personer med det senare anses minst lika viktig. Transparenta och förenklade anställningsvillkor,
menade han på, är en annan viktig punkt för integration.
Boenden som främjar informell kommunikation
Shams Asadi, Human Rights Coordinator för Wien stad, talade om boende och bosättning och
beskrev hur Wien arbetet med detta. Hon förklarade att Wien växer fort och att en tredjedel av
invånarna idag kommer från tredjeländer. Enligt Asadi ses mångfald som en tillgång för staden och
man arbetar aktivt med vad de kallar integrations-fokuserade mångfaldspolicyer.
Kring boende har de arbetat med en lyckad modell som kallas för ”Subsidies housing”, den handlar
om att erbjuda prisvärda och tillgänglighetsanpassade boenden som samtidigt blir en nyckel till
integration. Boendena arkitektritas för att åstadkomma en maximal effekt i form av naturlig,
informell kommunikation mellan de boende, som ska komma från olika kulturella bakgrunder (50%
är Österrikare och 50% har annan bakgrund).
Katalonien avvisar att ökad migration leder till ökad xenofobi
Oriol Amorós, Secretary General for Equality, Immigration and Citizenship, Government of Catalonia,
fortsatte och inledde med att det inte anses en svår sak att ta emot folk om man ser mottagandet ur
en demografisk synvinkel. Till Katalonien kommer och lämnar varje år ca 100 000 människor, vilket
gjort regionen van vid såväl inflyttning som utflyttning. De största utmaningarna, som Katalonien ser,
rör social sammanhållning och civilsamhällesintegration, utifrån hur arbetslösheten är dubbelt eller
tredubbelt så stor bland migrantinvånarna.
Samtidigt avvisar regionen bestämt att ökad migration skulle leda till ökad xenofobi i Katalonien.
Teorier kring varför det ser ut så anses enligt Amorós ligga i att regionens invånare består av många
4 (5)
Kommunikation och Externa relationer
Anna Malmsten
2016-12-06
individer med egna erfarenheter av migration färsk i minnet, samt möjligtvis, att man lyckats med
sina integrationspolicyer. Kataloniens integrationsarbete grundar sig på idén om samtliga migrantens
rätt till medborgarskap och erkännande av deras rättigheter. Man uppmuntrar inte illegala
migranter, menar Amorós, men alla har tillgång till grundläggande rättigheter (i form av exempelvis
sjukvård).
En annan viktig framgångsnyckel som Katalonien ser, är normal tillgång till vanlig samhällsservice,
och att man försöker hålla immigrantsstatusen temporär. Politisk konsensus anses därtill viktig för att
myndigheterna ska kunna planera långsiktigt. Katalonien föredrar en interkulturell
integrationsmodell framför den så kallade assimiliationsmodellen eller den multikulturella modellen.
Språket, att många proportionellt talar katalanska i regionen anser de vara ytterligare en viktig
bidragande faktor till lyckad integration. Katalanskan är det största språket i regionen (60%) näst
efter engelska. Utbildningsinsatser är ett annat fokus, där man dels försökt ta tillvara unga och
studenters resurser genom ”tutoringprogram” som de leder för migranter, och dels genom social
mentoring som involverar frivilliga familjer. Förutom det arbetar Katalonien med särskilda
lärarinsatser för vuxenanalfabeter.
Språkträning viktig för arbetsmarknadsintegration
Dr Günter Lambertz, Association of German Chambers of Industry and Commerce, talade om
behovet av särskilda insatser för att få migranter att se nyttan med utbildning, istället för att ta
okvalificerade arbeten och börja arbeta så fort som möjligt för att kunna sända hem pengar till
kvarvarande familj och släkt i tredjeländerna. Kring detta menar Lambertz att det behövs samarbete
med många aktörer och på flera nivåer. Handelskammaren arbetar aktivt kring olika resurser som
kan bidra till detta, exempelvis i form av rådgivning till enskilda små och medelstora företag,
praktikplatser för unga migranter, språk- och samhällsutbildning, stöd till nyföretag samt validering
av de nyanländas kunskaper såväl som validering av befintlig arbetskrafts tidigare kvalifikationer.
Språkträning ser de som särskilt nyttig och det som ger mest utdelning, därför har de satsat särskilt
kring den här typen av insatser.
Fri tillgång på sjukvård del av konstitutionen i Italien
Vittorio Bugli, Minister of the Presidency and Migration of the Tuscany Region, började med att
konstatera att det anses viktigt att mötas och utbyta praxis men av detta måste göras fort, om
regionerna ska ha möjlighet att agera lika fort och implementera bra lösningar snarast. Han
efterfrågar mindre passivitet, mindre snack och mer agerande generellt över hela Europa kring
integration av migranter.
Toscana har försökt arbeta med ett särskilt mottagandesystem, men de har i dagsläget inte
kompetens att täcka alla områden som skulle behöva täckas. Till följd, avgörs resultatet och
framgången på deras arbete genom att det utförs i liten skala. Deras ”Scattered model” anses
leda till bättre integration och förhindrar samtidigt både segregering och sociala problem, enligt
Bugli. De har arbetat med verksamhetscenter där de utbildar de personer som tas emot, så
dessa sedermera har möjlighet att själva ta över verksamheten och driva den vidare.
Förutom arbetet med boendecenter har många privatpersoner öppnat sina hem för att erbjuda
migranter boenden. Ur hälsoperspektiv erbjuds alla migranter, boende på center såväl som hos
5 (5)
Kommunikation och Externa relationer
Anna Malmsten
2016-12-06
privatpersoner, ett kort som ger den asylsökande tillgång på all sorts sjukvård eftersom detta är del
av den italienska konstitutionen (artikel 32).
Dialog och gräsrotsinitiativ vägen fram för integration
Ingrid Pelssers, Rådgivare kring International developments and policy innovations (Integration
Policy) åt den Flamländska regeringen, beskriver Belgien som ett mångfaldssamhälle. Dock med stora
problem i form av segregation, där hon menar på att det inte längre håller att de olika parterna
fortsätter ignorera varandra. Som politiker anser Pelssers att det ligger på henne, och hennes
kollegor, att dels erkänna problemet och dels komma på dess lösningar. Dialog anser hon vara vägen
fram.
Som vi hört tidigare, går det inte att dikterar villkoren kring integration enligt Pelsser, som vidare
liknar arbetet med integration vid det som gjordes vid införandet av kvinnlig rösträtt: hela
civilsamhället måste involveras, från arbetsgivare till arbetstagare. Hon beskrev vidare lyckade
exempel i form av Masir Avenir i Moleenbek, som är ett lägerliknande ungdomsgårdsinitiativ för
ungdomar i stadsdelen och CineMaximiliaan, en pop-up biograf samt Citizens Cabinet – youth and
diversity, ett intitativ för att engagera unga i beslutsfattande på gräsrotsnivå.
Avslutningsvis understryker dock Pelssers att det är viktigt att inse att det inte kommer bli som förr,
när policyinitiativen kring integration kom uppifrån, utan att det nu måste bli så att de nya initiativen
kommer nerifrån (bottom-up).
Piara Powar, Executive Director för "FARE"-nätverket (UEFA), talade därefter om fotboll som redskap
för att tackla diskriminering och verka för inkludering. Genom nätverket Fare har de skapat en
databas som dokumenterar sportprojekt kring integration, vilka karaktäriseras av bottom-up och
självfinansiering.
Isolerande boendesituation första året förhindrar integration
Ann Helwani, talade avslutningsvis om sina personliga erfarenheter som asylsökande och nyanländ I
Belgien. Han hade frågat sig själv vid en tidpunkt hur lång tid det skulle ta att ”starta om livet”, och
nu kunde han konstatera att svaret på frågan blev detsamma som den tid hans egen integration hade
tagit i landet. Efter en månad i Belgien började han på universitetet för att lästa franska. Där träffade
han vänner som han kunde jämföra sin livsuppfattning med och diskutera viktiga frågor (vad är
relationer? vad är mål? och så vidare). Det var inte svårt att förstå den nya kulturen tycker Ann, desto
svårare var det med byråkratin. Myndigheterna godkände först inte hans validering, varpå han fick
göra ytterligare ett test innan han kunde fortsätta läsa på universitetet.
Efter att hans egen process kommit en bit på vägen började han prata mer med andra flyktingar för
att ta reda på vad de tyckte varit svårast i samband med asylfasen. Enligt Ann tyckte de flesta det
svåraste var att inte träffa andra människor än övriga migranter det första året på särskilt boende.
Eftersom den isolerade boendesituationen gjorde det svårt att komma in i samhället efter första
året.
Ann beskrev vidare hur han själv försökt göra så mycket som möjligt för att på olika vis bidra till
utvecklingen av integrationsarbetet, utifrån sina egna och andras erfarenheter. Men konstaterade,
avslutningsvis, hur det ur hans eget perspektiv som migrant framgår att det krävs åtgärder från
politiken, media och civilsamhället gemensamt, för att verkligen lyckas åstadkomma integration av
människorna som kommit på flykt till Europa.
Download
Random flashcards
Ölplugg

1 Cards oauth2_google_ed8be09c-94f0-4e6a-8e55-87a3b14a45db

Svenska

105 Cards Anton Piter

Create flashcards