Carina Agrell
Politisk idéhistoria 1-20
Socialismens idéhistoria, 5p
Valfri bok
2005-05-19
Tredje vägen – om förnyelsen av socialdemokratin
Anthony Giddens
Författarens tanke med ässen grundar sig på människors bristande förtroende för den gamla
socialdemokratins möjligheter. Den utbredda liberalismen i samhället ifrågasätts dock alltmer,
och Giddens föreslår en tredje väg mellan nyliberalism och klassisk socialdemokrati för att
förnya socialdemokratin för att återskapa förtroendet för de gemensamma värdena. Det finns
hopp trots den depression som socialistiska idéer blivit föremål för särskilt genom
Sovjetunionens fall, det finns möjligheter att upprätta gemenskap och sammanhållning mellan
människor och mellan stater som bygger på den socialistiska grundtanken att vi alla har rätt
till ett drägligt liv i en inneslutande social gemenskap, anser författaren.
Den klassiska eller gammalmodiga socialismen beskriver Giddens med ett antal punkter
(citat):
Genomgripande offentlig inblandning i nationens sociala och ekonomiska liv
Staten dominerar över det civila samhället
Kollektivism
Keynesiansk efterfrågepolitik, plus korporatism
Begränsning av de fria marknadskrafterna: blandekonomi eller ”social ekonomi”
Full sysselsättning
Stark jämlikhetssträvan
Omfattande välfärdsstat som tar hand om medborgarna ”från vaggan till graven”
Linjär modernisering
Låg miljömedvetenhet
Internationalism
Tillhör en bipolär värld
På motsvarande sätt punktar han nyliberalismen (citat):
Minimal statlig inblandning
Autonomt civilt samhälle
Marknadsfundamentalism
Auktoritär inställning i moralfrågor samt stark ekonomisk individualism
Arbetsmarknaden sköter sig själv som andra marknader
Accepterande av ojämlikhet
Traditionell nationalism
Välfärdsstat som skyddsnät
Linjär modernisering
Låg miljömedvetenhet
Realpolitisk syn på världsordningen
Tillhör en bipolär värld
Giddens menar att den socialdemokratiska depressionen inte är ensam om att ha svaja i
legitimitet, även den nyliberala hållningen har problem med det spända förhållandet mellan
marknadsfundamentalism och konservatism. Självmotsägelsen ligger i konservatismens
traditionstänkande avseende familjen och liberalismens nytänkande uppmaning. Den
gammaldags socialdemokratin bygger på en samhällsstruktur som inte längre är relevant. Den
traditionella familjesammansättningen med en arbetande make, den homogena
arbetsmarknaden, massproduktionens dominans, nationella ekonomier kvarstår bara i minnet.
Trots fortsatt förtroende i valsammanhang i flera Västeuropeiska länder och ökning i de flesta
Östeuropeiska stater har inte socialdemokraterna lyckats sluta upp kring en gemensam
ideologi. Bristen på alternativ till kapitalsmen är allvarlig och orsakade av den besvärande
kopplingen till den misslyckade kommunismen. Den ”tredje vägen” är per definition en ny
ideologi som går utöver både den gamla socialdemokratin och nyliberalismen, menar
Giddens.
Samhällsförändringen har genererat omställningsproblem som författaren uppfattar som fem
dilemman. Globaliseringen betraktas framför allt ur ett ekonomiskt perspektiv. Handel, men
framför allt investeringar görs med hela jorden som arbetsfält. Detta tar ifrån nationerna en
del av makten, men skapar också lokala identiteter. Gränser suddas ut mellan större områden,
som t ex EU. Satellitteknik, Internet och statsobligationer är exempel på verktyg för stater och
företag för att driva på globaliseringen. Globaliseringen påverkar stater, företag och individer
i deras dagliga liv och detta faktum måste beaktas i skapandet av den tredje vägen. Den
framväxande individualismen har tvingat socialdemokratin att ge avkall på den
kollektivistiska inriktningen och istället inta en mer positiv inställning till livsstilsmångfalden.
Orsaken till denna lägger socialdemokratin på den framväxande liberalismen, medan högern
anser att vänsterns frigörelsesträvanden på 60-talet är roten till ”det onda”. Den tredje vägen
måste grunda sig på de rätta förhållandena menar Giddens, d v s att ungdomars moral ökar,
men att de inte sätter denna i samband med traditioner. Istället finns fokus på ekologi
mänskliga rättigheter och sexuell frihet. Uppdelningen höger/vänster är ytterligare ett
dilemma att bearbeta, anser författaren. Den tidigare tydliga gränsdragningen har blivit
luddigare efter hand som socialdemokratin krupit allt närmare en mittenposition. Giddens
menar dock att vänsterns strävanden traditionellt och fortfarande handlar om jämlikhet och
social rättvisa, varför den tredje vägens politik måste postioneras som vänster om mitten. Det
fjärde dilemmat är politikens arena som går mot ändrade former. Människor engagerar sig
inte längre i politiska partier, utan hittar subgrupperingar som bättre motsvarar deras visioner
om behovet av förändring. Nyliberala krafter har attackerat den befintliga arenan och
människor föreställer sig att detta ligger i linje med deras intresse att ta makt från politiker.
Över huvud taget finns en ökad misstro mot auktoriteter, och tredje vägens politik måste
bygga på en godtagbar lösning för alla intressegrupper och forma sin styrelse efter de nya
behoven. Femte och sista dilemmat anser Giddens vara de ekologiska frågorna. Vetenskapliga
och tekniska genombrott sker i allt snabbare takt, och de påverkar oss i allt högre grad.
Omfattningen orsakar att vetenskap och teknik inte längre kan uteslutas i politiken. Det
handlar om att väga risker/ansvar och möjligheter/nyskapande mot varandra och samlas
politiskt runt detta. Dessa fem dilemman är sammanflätade och utgör grunden för arbetet med
socialdemokratins förnyelse, den tredje vägen, menar författaren och ställer upp värden som
bör gälla i den nya ideologin (citat):
Jämlikhet
Beskydd av de svaga och utsatta
Frihet som autonomi
Inga rättigheter utan skyldigheter
Ingen befogenhet att utöva makt utan demokrati
Kosmopolitisk pluralism
Filosofisk konservatism
Det civila samhället har förändrats, solidaritet mellan människor är långt ifrån självklar. Tvärt
om, så har det skett ett förfrämligande människor emellan, brottsligheten stiger och familjer
upplöses. Högern vägrar medge att utvecklingen är relaterad till ekonomiska problem, medan
vänstern anser att utvecklingen enbart beror på detta. Lokala grupper kan stödjas av staten för
att avhjälpa de problem som finns i ett område, de lokala initiativen anser Giddens som
värdefulla i arbetet att skapa gemenskap och solidaritet. Det reflexibla samhället har skapat en
större självorganisation, frivilligarbetet ökar, kvinnors engagemang i subgrupper ökar. Socialt
och ekonomiskt underprivilegierade områden kan utvecklas genom hjälp till självhjälp, och
stödet till alternativa former t ex ”social entreprenad” där s k tidsdollar kan användas som
betalning av sjukvård, a-kassa eller utbildning. Nya former av stöd istället för de traditionella
välfärdsbidragen anser Giddens vara en viktig ingrediens för att återupprätta det civila
samhället och samtidigt generera möjligheter för individen att utgöra en skillnad.
Den brottsförebyggande verksamheten måste stärkas, menar författaren. Tonvikten bör läggas
på att förebygga istället för att upprätthålla lagen när det redan är för sent. Närmiljön spelar
även här en betydande roll, lokalt förankrade företag och organisationer kan tillsammans med
medborgarna utarbeta strategier för förebyggande verksamhet. Skatteeftergifter för företag
som etablerar sig i utvalda områden är exempel på hur staten kan medverka i det lokala
engagemanget.
Den traditionella familjedrömmen är en illusion som romantiseras i brist på godtagbara
alternativ. Högerns strävanden att återgå till den djupt odemokratiska familjekonstellationen,
utan tolerans för ensamstående föräldrar eller homosexualitet är sannerligen inget att önska
sig, menar Giddens. Den demokratiska familjen som tredje vägen förespråkar sätter upp helt
andra ideal (citat):
Jämlikhet emotionellt och sexuellt
Ömsesidiga rättigheter och skyldigheter i relationer
Samvårdnad/delat föräldraansvar
Livslånga föräldrakontrakt
Förhandlad auktoritet över barnen
Barns förpliktelser gentemot föräldrar
Den socialt integrerade familjen
Den tredje vägen förespråkar vidare en blandekonomi som drar fördel av marknadsdynamiken, men som har det allmännas intresse för ögonen. Detta innebär en avvägning
mellan reglering och avreglering från transnationell till lokal nivå. Balansen mellan det
ekonomiska och icke-ekonomiska samhället kan uppnås genom detta. Det är av vikt att
fördelningspolitiken kvarstår som en betydelsefull ståndpunkt i den tredje vägens ideologi.
Tyngdpunkten har flyttats över till en omfördelning av möjligheter. Människors möjligheter
att nå sina högsta potentialer är den rätta vägen att gå istället för den traditionella
ståndpunkten att omfördela när skadan är skedd, anser författaren. Jämlikhetssträvandena
måste vara centrala, och Giddens ställer sig kritisk till det meritokratiska samhället, där de
som är marginellt bättre rustade i olika sammanhang är de som kammar hem hela vinsten. Det
mest nedslående i en meritokrati är att det skulle generera en grupp av oberörbara som petats
ned på samhällets botten, vilka skulle vara fullt medvetna om de befinner sig där p g a sina
personliga tillkortakommanden. Inneslutning och uteslutning har blivit centrala begrepp, och
utslutningen sker ofrivilligt av socialt eftersatta grupper, men också frivilligt av välsituerade
som isolerar sig i bunkersamhällen och avsäger sig de statliga institutionernas service. Det
inneslutande samhället karaktäriserar av (citat):
Jämlikhet som inneslutning
Begränsad meritokrati
Förnyelse av den offentliga sfären (medborgerlig liberalism)
”Bortom arbetssamhället”
Positiv välfärd
Den sociala investeringsstaten
Det finns orsak att diskutera hur vi ska förhålla oss till samhällsförändringarna och de nya
strukturerna. En toppstyrd fördelning av välfärden kan snarare stjälpa än hjälpa, är det t ex
relevant att tala om pensionsålder vid 65? En allt äldre men också allt friskare grupp
”pensionärer” har kanske ingen orsak att sluta jobba vid en viss ålder. Mar bör kanske kunna
tänka sig ledighet för småbarnsföräldrar i stället?
Slutligen menar Giddens att vi behöver ett värlsmedborgarskap vid sidan av det nationella, för
att motverka nationalismens avigsidor. Den kulturella pluralismen och specialgruppstillhörigheten behöver inte nödvändigtvis vara till skada för nationerna, utan är förenliga med
nationstillhörigheten. En global nation skulle kunna byggas efter EU:s mönster, inkluderande
myndigheter som WTO, IMF och Världsbanken sammanslagna till en enhet. Regleringar bör
sättas in mot de snabba rycken i den globala ekonomin för att stabilisera och skapa ett större
ansvarstagande i de transnationella organisationer som styr världsekonomin. Den tredje vägen
vill åstadkomma en värld som förenar stabilitet, rättfärdighet och välmåga.
