2009-02-xx sid 1
(6)
Axel Wenblad
Fiskeriverket
Box 423
401 26 Göteborg
Dags för nya fiskeregler på väst- och sydkusten.
Sveriges Sportfiske- och Fiskevårdsförbund hemställer att Fiskeriverket
skyndsamt ser över fiskereglerna i strandzonen utmed väst- och sydkusten. En
översyn bör skyndsamt ske utifrån fiskevårdens intressen, skydd av bestånd
som lever strandnära, miljökvalitetsmålen samt regeringens vision ”Bruka utan
att förbruka”.
Härnedan lämnas konkreta förslag som vi menar att Fiskeriverket bör
genomföra snarast möjligt.
Bakgrund
Fiskbestånden längs väst- och sydkusten har under de senaste decennierna
försämrats radikalt. Bottenfiskbestånden har kollapsat och är idag i
storleksordningen 5-10% av normala nivåer beroende på den höga
fiskeridödligheten i fisket. I de marina fiskarternas kärnområde ute till havs har
yrkesfisket och utfiskningen haft möjlighet att fortgå trots minskande
fiskbestånd tack vare olika former av subventioner och effektiviseringar av
yrkesfisket.
Beståndskollapsen har tidigast och hårdast drabbat dem som fiskar närmast
land och då främst den breda allmänheten som fiskar med handredskap. Detta
har i sin tur drabbat näringar som är beroende av detta fiskeutövande.
Förklaringen är helt enkelt att beståndskollapsen är tydligast närmast land
eftersom denna zon utgör den yttre delen av de marina fiskarternas
utbredningsområde. En annan anledning är det faktum att handredskapet är
Svartviksslingan 28│167 39 Bromma
Telefon 08-704 44 80│Fax 08-795 96 73│E-post [email protected]
www.sportfiskarna.se
2017-07-14 sid 2 (6)
”ineffektivt” med små möjligheter och ringa intresse för att kompensera
minskande bestånd och sämre fiske med fler och effektivare redskap.
Ett lysande undantag från fiskkollapsen är Öresund där fiskbestånden är
relativt intakta tack vare trålfiskeförbudet från 1932. Det faktum att bestånden i
Öresund är intakta samtidigt som sundet är närfiskevatten för Nordens största
koncentration av handredskapsfiskare och fisketuristiska företag visar att detta
fiske inte utgör något hot mot bestånden.
Möjligheten för allmänheten att fiska med handredskap från land har alltså
generellt försämrats mycket kraftigt på grund av de marina bottenfiskarternas
kollaps.
I Falkenbergs har dessutom mycket stora fredningsområden inrättats med
generella bestämmelser om totalt fiskeförbud under vinterhalvåret.
Fredningsområdena är väl avvägda och nödvändiga i syftet att hålla laxens och
havsöringens vandringsvägar fria från fiske med nät och fasta redskap. En
konsekvens av det generella fiskeförbudet under vinterhalvåret är att fisket
med handredskap från land efter arter som skrubba och rödspätta omöjliggörs
inom nästan hela kommunen. Därmed hindras särskilt fiskeintresserade
ungdomar och andra hindrade grupper med liten rörlighet från att utöva ett
värdefullt fritidsintresse. Förbundet menar därför att Fiskeriverket bör där det är
möjligt utifrån hänsyn till fiskevårdens intressen tillåta fiske med handredskap
inom del av fredningsområdena även under vinterhalvåret.
Sedan 1980-talet har havsöringsbeståndets positiva utveckling på väst- och
sydkusten vid sidan av makrillbeståndets återhämtning varit det enda egentliga
glädjeämnet för dem som fiskar med handredskap. Den positiva utvecklingen
av havsöringsbeståndet beror på den omfattande fiskevård som bedrivits och
bedrivs i vattendragen samt Fiskeriverkets ändrade regelverk från 1992 och
2002.
I snart sagt varje vattendrag som är havsöringsförande har sportfiskeklubbar i
samarbete med markägare, fiskerättsägare, kommuner, länsstyrelse och
Fiskeriverket lagt ner ett omfattande arbete för att förbättra förutsättningarna för
havsöringens lek- och uppväxt. Skadlig exploatering har motverkats, biotoper
återställts, fiskvägar byggts, dämmen och kraftverk lösts in och rivits ut,
2017-07-14 sid 3 (6)
lågvattenföring säkrats och vattenkvalitén klarats genom t.ex. kalkning mot
försurning och stopp för vattenföroreningar.
Tack vare det här arbetet är havsöringsbestånden idag den i särklass viktigaste
förutsättningen för strandnära fiske med handredskap och basen för fisket när
de marina bottenfiskbestånden kollapsat.
Tyvärr ser vi nu att de bestånd som mödosamt byggts upp hotas av ett allt
intensivare fiske med framförallt nätredskap. Redskapen används av både
fritidsfiskare och yrkesfiskare. Redskapen ligger inte i länkar utan spridda och
oftast med en svårkontrollerbar märkning som i praktiken gör det omöjligt att
kontrollera hur många redskap som används av varje enskild fiskare .
För allmänhetens fritidsfiske är som bekant antalet meter nät begränsat till 180
m där garnen får vara högst 3 m höga. En begränsning som i praktiken är helt
okontrollerbar. I vissa områden ligger idag näten så tätt att de hindrar det
rörliga friluftslivet.
För näringen yrkesfiske har havsöringen en mycket marginell ekonomisk
betydelse vilket säkert en genomgång av kustfiskejournalerna kan bekräfta.
Vår bedömning är att högst några hundra kilo finns redovisat i journalföringen
och att bruttovärdet för allt yrkesfiske sammantaget på väst- och sydkusten
understiger ett halvt basbelopp.
Vår bedömning är att fiske med garn i strandzonen inom några få år kommer
att förstöra de bestånd av havsöring som under lång tid byggts upp genom
stora insatser av ideellt arbete och ekonomiska investeringar i vattendragen.
Fiske med garn på grundvatten är en med hänsyn till miljö- och
fiskevårdsintressen olämplig fiskemetod.
Garn som sätts på vatten som understiger garnets höjd förlorar sin
selekterande förmåga. I de ihopsjunkna maskorna fastnar allehanda fiskungar
till förfång för fiskevården och ett uthålligt fiske. Oftast används strandlinjen
som ledarm in mot garnen. Garnen fästs på land och dras utåt där garnet
vinklas 90 grader eller mer, alternativt att ytterligare garn läggs som ett V
omkring ytteränden på garnet som dragits ut från land. Garn som sätts på
grundvatten och dras ut från land sätts alltså ofta enligt samma princip som
2017-07-14 sid 4 (6)
laxfällor eller jättelika gäddryssjor med ledarmar. Den största skillnaden är att
de varken är selektiva eller levandefångande. I Idefjorden kallas detta fiskesätt
för ”Krokgarn” med skillnaden att ledarmen ut från land är konstruerad på ett
sådant sätt att inte fisken fastnar i denna men väl i det yttre garnet.
”Krokgarnen” är förövrigt i Idefjorden starkt ifrågasatta.
Men det är inte bara fiskungar och havsöring som fastnar i garn som sätts på
grundområden. Fångsten av sjöfågel är också betydande. För några år sedan
undersökte fisketillsynen i Kungsbackafjorden genom provfiske med öringsgarn
vad som fångades på grundområden. Fångsten av öring bestod till 25% av fisk
under minimimåttet eller utlekt fisk. På var fjärde fångad öring fångades också
en sjöfågel. Fångsten av sjöfågel var särskilt omfattande under april och maj.
En del av de fångade fåglarna kunde återutsättas levande men det noterades
att särskilt fångade ejdrar förlorade sina ungar medan de satt fast i näten
eftersom de då inte kunde försvara ungarna mot trutar och andra predatorer.
Fiskeriverkets Kustlaboratorium undersökte år 2000 fångsten i strandsatta
öringnät. Fångsten av öring var i snitt 0,42 öringar per nätansträngning och för
vissa områden närmare 1 öring per nätansträngning. Bifångsterna som var 5
gånger så stora som öringfångsten bestod främst av torsk och skrubbskädda,
varav en stor andel låg under gällande minimimått.
Förbundet menar mot denna bakgrund att det av flera skäl är starkt motiverat
att kraftigt begränsa möjligheterna till havsöringsfiske med garn i kust zonen,
Vad gäller fiske efter havsöring med handredskap är detta, till skillnad från vad
garnfisket är för det traditionella yrkesfisket, av stor betydelse för näringen
sportfiske. Med den allt mer ekologiskt baserade selektering som numera
präglar fisket, vore det enligt vår bedömning fullt möjligt att tillåta fiske med
handredskap hela året efter havsöring. Sådan är ju regleringen längs andra
delar av kusten och naturligtvis kan detta också fungera längs västkusten.
Generellt bör då gälla att endast fisk som inte är lekfisk och, givetvis ligger över
det tillämpliga minimimåttet, får behållas. Liksom hittills förutsätts
mynningsområden vara fredade.
2017-07-14 sid 5 (6)
Vi menar sammanfattningsvis att det är hög tid att se över reglerna för fiske
efter havsöring och fisket på strandnära grundvatten utifrån fiskevårdens
intressen samt i syfte att skapa ett uthålligt fiske.
Det biologiska målet bör vara att optimera produktionen av öringungar i
vattendragen och lekbeståndet. Målet bör vara att samtliga lekbottnar, även de
högst upp i vattendragen, skall besättas av lekfisk.
Danskt och Norskt regelverk kan i det här sammanhanget ses som föredömen
när det gäller att förvalta bestånden av lax och havsöring, skydda uppväxande
fiskungar på grundområden samt övrig hänsyn till biologisk mångfald och rörligt
friluftsliv.
I Danmark är garnfiske under hela året förbjudet närmare land än 100 m och i
Norge är under sommarhalvåret garnfiske förbjudet från ytan och ner till 3
meters djup.
Förslag på regelverk med kommentarer
Förbundet hemställer att Fiskeriverket inför följande bestämmelser för fisket i
havet i Skåne, Halland och Västra Götalands län.
1. Förbjuda fiske med nätredskap innanför 3-meters djupkurva på
gällande sjökort.
Förslaget innebär att:
-
Nätfiske på grundområden upphör. Detta är områden där
näten förlorar sin selekterande förmåga p.g.a. ringa
vattendjup.
-
Nätfiske undviks på områden med uppväxande fiskungar, på
djupare vatten går större fisk av alla arter.
-
Sjöfågeldöd i nätredskap i strandzonen undviks under och
efter häckningstid.
-
Fiskens fria vandringsvägar utmed strandlinjen hålls öppna,
fiske där näten sätts som led- och fångstarm från land enligt
”Krokgarnsmodellen” möjliggörs inte.
-
Nätfisket kan fortsätta som idag men på vattendjup som är
anpassat till nätens utformning och fiskevårdens intressen.
2017-07-14 sid 6 (6)
2. Ändra reglerna för handredskapsfiske efter havsöring så att detta
fiske blir tillåtet längs hela den svenska kusten året om, dock med
förbud mot att behålla lekfisk eller fisk under gällande minimimått.
3. Ändra reglerna för fisket inom fredningsområdena särskilt i
Falkenbergs kommun i syfte att, inom ramen för fiskevårdens
intressen, möjliggöra handredskapsfiske från land inom del av
fredningsområdena under vinterhalvåret.
4. Inför fångstbegränsning i havet till sammantaget 3 fiskar av
arterna lax och havsöring per dag för handredskapsfiske, trolling,
dragrodd, dörj och liknande, alltså fiske med spö, lina och krok.
Förbundet menar att förslagen ovan är väl motiverade utifrån
fiskevårdens och naturvårdens intressen samt för att skapa ett
långsiktigt uthålligt fiske utifrån miljökvalitetsmålen och regeringens
vision Bruka utan att förbruka.
Sveriges Sportfiske- och Fiskevårdsförbund
xxxxxx
