Sigrell, Anders (2009). Retorik för lärare. Skive: retorikförlaget.

Lovisa Johansson KSVB01
1. Hur hänger positiva kommentarer, copia och motargument ihop.
Förklara sambandet.
I varje tal- och skrivsituation väljer vi själva det språk vi använder. Därmed har vi alla ett stort
ansvar för hur vi uttrycker oss. Men de alternativ vi har att välja mellan är naturligtvis mer eller
mindre begränsade från person till person beroende på olika faktorer som ålder, erfarenheter,
utbildning osv. För att få tillgång till fler valmöjligheter kan vi utöka vårt språkliga och
innehållsmässiga förråd – det som med retorikens term benämns copia. Genom att fokusera på
det positiva i ett tal eller en text - vad som talar för att syftet når fram - kan vi upptäcka saker
som vi skulle vilja använda i vår egen kommunikation. När vi ger positiva kommentarer tvingas
vi i högre grad än annars reflektera över detta och på så vis ser vi också mer som vi kan
inspireras av och som vi alltså kan tillföra vår copia (Sigrell 2008: 28).
En viktig aspekt att inspireras av är hur talaren eller skribenten behandlar de argument som talar
emot dennes sak. Med tanke på att retorik handlar om ”det som kan vara på annat sätt” (Sigrell
2008: 49) finns det alltid alternativa perspektiv att ta hänsyn till. Görs inte det minskar
trovärdigheten för talaren/skribenten då det visar att denne inte bemödat sig att sätta sig in i
motståndarsidans argument, eller att denne helt enkelt struntar i att ta upp dem därför att de egna
argumenten inte håller vid en jämförelse (Sigrell 2008: 65). I de flesta fall nämns dock
motargument i argumenterande tal och texter och då är det en god idé att fokusera på hur dessa
bemöts på ett effektivt sätt – vad det är som gör vi som mottagare övertygas i sändarens riktning
trots att vi får båda sidor presenterade för oss. Det handlar framförallt om graden av logos, hur
motargumenten får svar på tal förnuftsmässigt, men även hur talaren/skribenten med hjälp av
pathos och ethos bemöter motargumenten. Om vi med hjälp av positiva kommentarer blir
uppmärksammade på detta utökas vår copia ytterligare och vi kan använda oss av de goda
exemplen för att själva bli bättre på att bemöta motargument. Fokus på negativa kommentarer
ger oss inte alls lika konkreta förslag eftersom det då handlar om vad vi inte borde göra snarare
än vad vi skulle kunna göra. Positiva kommentarer bidrar även till att talaren/skribenten blir
medveten om på vilka sätt denne på ett framgångsrikt sätt når syftet med att ta upp motargument,
vilket personen i fråga kan ta med sig och utveckla ännu mer till framtida tal och texter.
Att bemötande av motargument är ethos-höjande hänger samman med att vi på så sätt visar att vi
lyssnar på mottagarna, som förmodligen inte delar vår ståndpunkt till fullo. När vi sätter oss in i
Lovisa Johansson KSVB01
våra motargument tvingas vi lyssna noggrant till dem eftersom det är först då som vi kan hitta de
starkaste skälen till att de inte håller enligt vår tes. Även om vi inte instämmer med
motargumenten i sak så kan de sätt på vilka de framförs ändå vara ett tillfälle att utöka vår copia
(Sigrell 2008: 65). Genom att ta motargumenten på allvar utvecklas således vår förmåga att
lyssna vilket vi har fördel av varje gång vi befinner oss i en kommunikationssituation, både som
sändare och mottagare. För att kunna ta till oss det positiva och därigenom utöka vår copia måste
vi kunna lyssna på riktigt. Jätte bra att du fick med att det är Ethos höjande att bemöta
motargumenten. Samtidigt flätar du ihop allt snyggt i slutet med många referenser.
2. Nämn tre konkreta saker du har lärt dig under kursen! Diskutera vilken situation
du kan använda dessa tre saker i. En situation för respektive sak du lärt dig.
Tina Kindebergs artikel Forskarutbildningsseminariet som muntlig arena (2003) för lärande är
något som jag kommer att ta med mig till framtida studier, men framförallt till arbetslivet och
alla dess möten. Modellen med de olika talkaraktärerna som Kindeberg tar upp – den
förmedlande, kommenterande och sonderande, är ett bra verktyg att vara medveten om och
kunna ta fram var gång man förbereder sig inför, och deltar i, ett möte. Bilden av mötet som ett
ofärdigt kunskapsäpple illustrerar att det i de flesta fall handlar om att mötesdeltagarna
tillsammans söker förståelse och kunskap, och på så sätt kan komma fram till beslut. För att nå
ny kunskap i gruppen är det viktigt att deltagarna visar att de har intresse av att höra hur andra
resonerar genom att ”söka kunskap som man själv saknar”. Den sonderande karaktären stämmer
överens med det och verkar vara den karaktär som Kindeberg föredrar för ett lyckat seminarium.
Med tanke på att denna karaktär är framtidsinriktad, dvs. att man söker efter något som inte
redan är känt, samt att den skapar en starkare vi-relation än de övriga karaktärerna, är det i mina
ögon också den karaktär som generellt har mest att bidra med i många möten (Kindeberg 2003:
53, 51, 58, 57). Att jag blivit medveten om detta kan förhoppningsvis leda till att jag inte drar
mig för att uttala mig i möten trots att jag kanske inte har full koll på den aktuella frågan.
Bra att ta med alla karaktärer och med lite kort förklaring. Det var intressant också att du
ifrågasätter de olika talkaraktärerna det ökar din trovärdighet.
Lovisa Johansson KSVB01
Ibland är dock ett mötes främsta funktion att tillhandahålla information, och då lämpar sig den
förmedlande karaktären bättre. Att logos här är överordnat behöver inte, som Kindeberg verkar
mena, betyda att personen i fråga inte alls använder sig av t.ex. personliga erfarenheter för att
beröra de andra deltagarna, vilket lättare bidrar till att mötet blir ett forum för lärande (Kindeberg
2008: 58, 52). Den kommenterande karaktären kan också främja mötet genom att ge stöd i
andras tankar. Så länge de olika karaktärerna inte dras till sin spets kan de alltså alla sägas ha en
viktig plats vid mötet, och genom att vara bekant med deras olika funktioner går det att anpassa
dem till olika situationer. Vid vissa möten kan man välja att lägga mer tyngd på den ena
karaktären, vid andra fungerar någon av de andra karaktärerna kanske bättre.
Ett annat perspektiv som kursen gett mig är betydelsen av att fokusera på det positiva i tal och
texter, både vad gäller andras och de egna. Inte minst är det viktigt att inspireras av andra
människors sätt att kommunicera på – att ta till sig det och stoppa det i sin egen copia. Detta är
något jag kommer ha nytta av i mitt framtida arbetsliv då jag t.ex. läser kollegors rapporter och
ansökningar eller lyssnar till deras presentationer. Här handlar det inte om att härma utan om att
efterbilda (Sigrell 2008: 93), och genom att ha den inställningen kommer jag ständigt kunna
utöka min copia och i förlängningen förbättra min kommunikation.
Förmodligen kommer jag även till stor del författa texter och hålla presentationer tillsammans
med andra och då är det nödvändigt att kunna ge varandra feedback för att komma framåt i
arbetet. Vid dessa tillfällen är det också bra att fokusera på det positiva eftersom det är vad som
får personen i fråga att utvecklas mest (Sigrell 2008: 91). Hur feedbacken ges rent praktiskt är
något kursen gett exempel på då vi fått träna på att vara så konkreta som möjligt i våra
kommentarer, där Partesmodellen är ett bra hjälpmedel. Att utgå från vad det är som gör att
syftet når fram underlättar både för talaren/skribenten och för den som ger kritik eftersom fokus
då inte ligger på mottagaren som person. Med tyngdpunkt på positiva kommentarer är chansen
större att en god stämning skapas på arbetsplatsen vilket troligen genererar en mer produktiv
arbetsmiljö. Om jag själv väljer att se det positiva i andras arbete kommer förhoppningsvis de i
sin tur göra detsamma, och på så vis kan fler växa i konsten (Sigrell 2008: 95, 91).
Bra att du tänker även utanför det egna copiat. Att de positiva kommentarerna föder positiva
känslor är något som inte kan tänkas på tillräckligt.
Lovisa Johansson KSVB01
En tredje sak jag tar med mig från kursen är vikten av mottagaranalys. Detta är viktigt eftersom
själva syftet alltid finns hos mottagarna – det är dem vi vill påverka på ett eller annat sätt (Sigrell
2008:54). En specifik situation då jag särskilt kommer ha användning av att göra en
mottagaranalys är när jag i min yrkesroll skriver projektansökningar till organisationer eller
fonder. I de fallen är själva innehållet i projektet mer eller mindre redan klart; den organisation
jag arbetar på har identifierat vilka insatser som bör göras för målgruppen och vi behöver nu
ansöka om pengar för att genomföra projektet. Kontexten, dvs. var läsarna befinner sig kan jag
som skribent inte påverka. Vad jag däremot kan påverka är hur jag med hjälp av språket utformar
ansökan för att tilltala organisationen/fonden i fråga och därmed få igenom ansökan. Hur väcker
jag intresse och förståelse för projektet hos den tilltänkta mottagaren? Vad är viktigt att lyfta
fram med tanke på organisationens/fondens fokusområden, intressen och allmänna profil? Här
handlar det inte direkt om att ändra på sina idéer för projektet utan om att presentera det på ett
sådant sätt att mottagaren blir övertygad om att projektet kommer att bli så framgångsrikt som
det är tänkt. Bra exempel som också belyser problematiken i det skrivna ordet kopplat till
mottagaranalysen.
3.
Nämn tre termer, förklara sedan dessa och ge exempel! Varför anser du att dessa
termer är användbara? Modeller i form av ethos, logos & pathos är en term!
Logos betyder både tanke och språk; för att mottagaren ska förstå vår tanke måste den förmedlas
på ett begripbart sätt. Med hjälp av logos kan vi helt enkelt effektivt nå fram med våra argument
samtidigt som mottagarna kan lära sig något (Holmgren 2009: 31).
Ethos handlar om vikten av att som talare eller skribent inge förtroende. Känner inte mottagarna
att de kan lita på oss är det inte heller särskilt troligt att vårt syfte når fram, även om argumenten
är genomtänkta och presenteras på ett tydligt sätt. I mångt och mycket kan vi påverka vår grad av
ethos (t.ex. genom att ta upp motargument eller att visa att man är engagerad och äkta) men vi
har också ett mer ”naturligt” ethos i egenskap av de personer vi är eller den ställning vi har, och
som inger mer eller mindre förtroende i olika situationer (Sigrell 2008: 41, 43). En VD som talar
om företagets ekonomi har t.ex. större ethos vad gäller detta än vad en anställd på företagets
fabrik har. Men fabriksarbetaren är å andra sidan mer trovärdig än VD:n om ämnet istället
handlar om arbetsförhållandena på fabriken.
Lovisa Johansson KSVB01
Pathos har att göra med de känslor som vi lyckas förmedla i ett tal eller en text. Blir inte
mottagarna berörda på något vis kommer de sannolikt inte heller bli övertygade eftersom viljan
då inte finns där (Sigrell 2008: 42).
Logos, ethos och pathos utgör tillsammans kanske den enskilt viktigaste beståndsdelen inom
retoriken. Var för sig är de viktiga för att kunna bryta ner ett tal eller en text i mindre
beståndsdelar och förstå varför vi blir övertygade eller inte, och de kan också fungera som en
hjälp vid dispositionen där, grovt förenklat, ethos kommer inledningsvis, följt av logos och
avslutningsvis pathos. Det är dock med en jämn balans som de kommer till sin fulla rätt. För stor
tyngdpunkt på t.ex. ethos riskerar att texten eller talet framstår som auktoritärt och innehållslöst.
Både logos och pathos förstärker också trovärdigheten för talaren/skribenten vilket visar att de
kompletterar varandra (Sigrell 2008: 44, 43).
För att uppnå syftet med vår kommunikation behöver vi alltså inge förtroende, kunna förmedla
en väl underbyggd tankebana och genom känslan skapa en vilja till övertygelse och handling.
Till detta krävs hela triaden logos-ethos-pathos, och den är därmed högst användbar.
För att stärka vårt ethos i en kommunikationssituation kan vi använda oss av egna erfarenheter
för att visa att vi vet vad vi talar om. Att leta material bland personliga erfarenheter är en av
många platser, eller topiker, som vi kan gå till för att få fram så bra stoff som möjligt till vårt tal
eller vår text (Sigrell 2008: 44). Då vi söker efter siffror eller statistik för att hitta fakta som
stöder vår tes är det också en topik vi använder oss av och som stärker logos. Exempel är en
annan topik som är logos-höjande och genom topiken berättelser kan vi lägga mer tyngd på
pathos. Topiker ingår i Inventio-delen av Partesmodellen och är ett bra redskap att ta till för att få
idéer då man utformar ett tal eller en text (Lindstedt 2002: 41, Holmgren 2009: 29). Kanske går
det att stärka ethos ytterligare genom att försöka hitta ett passande ordspråk?
Ett effektivt sätt att lyfta fram pathos i ett tal eller en text är att använda sig av så kallade troper
som t.ex. metaforer, metonymier (namnbyte) och analogier (jämförelse). Dessa skapar bilder i
mottagarnas inre vilket underlättar att de kan leva sig in i det som sändaren vill förmedla. När vi
använder ordfigurer som anaforen (upprepning) eller tankefigurer som den retoriska frågan kan
vi också öka chanserna att känslor väcks, och med tanke på att ord- och tankefigurerna även
tydliggör vad vi vill ha sagt kan logos stärkas (Lindstedt 2002: 66). Det samlade namnet för
Lovisa Johansson KSVB01
dessa troper och figurer är stilfigurer. Det finns en otalig mängd stilfigurer att välja bland som
kan ge liv åt språket och gör att mottagaren förhoppningsvis finner talet eller texten mer
intressant. (Att tråka ut sin publik är ju en synd inom den retoriska konsten.) Inte minst bildspråk
bidrar till detta. Det kan tyckas svårt att få in stilfigurer i sitt tal eller sin text, men med tanke på
hur mycket det kan lyfta språket kan det vara värt att lägga lite extra krut på den biten.
En samlad kommentar på hela frågan blir nog bäst. Det var en bra text där de tre
tingen flöt ihop på ett väldigt snyggt sätt. Det kändes inte styltat utan mer att de
hörde ihop. Att tänka på att inte tråka ut sin publik har du gjort och det kändes
aldrig tråkigt eller segt att läsa. Bra jobbat
Referenslista
Holmgren Caicedo, Mikael (2009). Retorik. Malmö: Liber.
Kindeberg, Tina (2008). "Forskarutbildningsseminariet som muntlig arena för lärande"
Artikel i: Rhetorica scandinavica, 2008:45.
Lindstedt, Inger, (2002). Textens hantverk: om retorik och skrivande. Lund: Studentlitteratur.
Sigrell, Anders (2009). Retorik för lärare. Skive: retorikförlaget.