Heter A.G, Jag är inte pastor men farfar var det och min kusin är.
Uppväxt i Pingst.
Kock på Karl Johans skola.
UMU fick för 2-3 år sedan kallelse till Örebro och Frälsningsarmens lokal
med bönevecka 24 timmar om dygnet. Där gick inte att hålla sig ifrån
och jag upplevde sannerligen Guds starka närvaro varje kväll. Det var en
vecka där jag lärde mig höra Herren och han gjorde sig verkligen
närvarande bland oss utan några underliga yttringar utan med
sanningens ande i rik välsignelse. Vi är många som kan vittna om det
från den veckan. När veckan sen tog slut kände jag att detta måste få
fortsätta och därur kom Bön för Örebro. Nu är det bara en gång/mån
men kanske det framöver kan bli mer.
Andens liv genom bön.
Ef 3:14-21 Därför böjer jag mina knän inför Fadern, 15 han från vilken
allt som kallas far i himlen och på jorden har sitt namn. 16 Jag ber att
han i sin härlighets rikedom ska ge kraft och styrka åt er inre människa
genom sin Ande, 17 att Kristus genom tron ska bo i era hjärtan och att
ni ska bli rotade och grundade i kärleken. 18 Då ska ni tillsammans med
alla de heliga kunna fatta bredden och längden och höjden och
djupet 19 och lära känna Kristi kärlek, som går långt bortom all
kunskap. Så ska ni bli helt uppfyllda av all Guds fullhet.
20
Han som kan göra långt mycket mer än allt vi ber om eller tänker oss
genom den kraft som verkar i oss, 21 hans är äran i församlingen och i
Kristus Jesus, genom alla generationer i evigheters evighet. Amen.
Som uppväxt i kyrkan, med söndagsskola, läger och ungdomssamlingar
kan livsviktiga saker lätt bli slentriana självklarheter som bara finns där.
Jag är tacksam att jag är uppväxt i kristet stabilt hem.
Men det fanns också sånt i världen som lockade. Jag ville göra som alla
andra och jag tog del av världens lockelser. Idrott, inget dåligt, men
helgerna och själva livet var inte med Jesus. Det kunde blivit mitt fall om
inte den som är i mig var större än han som är i världen.
När man haft sina glada dagar en tid märker man att det blir väldigt
tomt, man kommer liksom ingenstans och allt som varit så spännande
och lockande blir bara destruktivt. Ibland låg jag ensam hemma och grät
och bad om förändring och förändringen kom.
Problem av världen kommer finnas så länge vi lever här men vi kan för
den skull ändra vårt fokus. Vi brottas ständigt med begär och världens
lockelser och ibland faller vi, men min vandring idag på den smala vägen
är betydligt fastare och kunskapen är större. Det är tack vare Jesus
Kristus som lät sig födas in i denna värld för att ge sitt liv för dig och mig.
Jag började läsa Bibeln mer frekvent och såg hur det stod om Andens liv,
hur man skulle sträva efter de andliga gåvorna och jag längtade så efter
det jag sett som liten. Hur Guds kraft frigjordes genom profetian, hur
tungotalets gåva kunde bryta ett andligt töcken och jag visste att Gud
ville mer och att min gemenskap med honom kunde stärkas.
Jag som växt upp i kyrkan hade inte ens vid 30 årsålder tagit del av detta
i mitt eget liv, hur var det möjligt? Jo jag hade gjort som den förlorade
sonen, jag övergav fadershuset och levde istället av världen. Jag har inte
haft några svåra drogproblem eller mördat någon men det spelar ingen
roll för problemet är att jag ville leva som alla andra, jag gick den breda
vägen som leder till fördärvet. Gud som själv säger att han ska spy ut de
ljumma ur sin mun längtar efter våra hjärtan.
Så när jag började söka mig till bönesamlingar i kyrkan upplevde jag hur
Gud verkade i mitt liv. Främst de äldre kvinnorna och männen lärde mig
be och jag längtade efter, ja jag drömde till och med en gång hur jag
kunde be så där friskt i Anden.
De äldres ödmjuka inställning till Ordet och deras Gudsfruktan och deras
tro som hållit så länge lärde mig något. Jag fick lära mig äta fast föda och
behövde inte längre välling.
Mina vänner! Sveriges församlingar behöver fast föda och det är ett
nödrop till alla pastorer och förkunnare, ifall vår skuta ska vända så är
det fast föda som gäller!
Om Sveriges församlingar ska få likna den Noas ark som räddar
människan undan vredesdomen så behöver ljuset få lysa starkare på
Sanningen, på Guds ovinklade, icke ifrågasatta ord.
Guds Ande är känslig och den verkar i oss ju mer vi umgås med honom
och jag vill verkligen be er alla att låta denna församling åter få vara ett
bönens hus där det en gång började och jag förordar det enkla utan
yttre attiraljer. Jesus öppnade vägen in i det allra heligaste när förlåten
rämnade, ja till och med de döda stod upp p.g.a den andliga händelsen.
Visst vill vi att våra torra kroppar ska få nytt liv? Att Anden ska göra oss
starka och glada? Att dödens töcken inte ska göra oss tysta och
modlösa.
Vi missar så mycket idag, vi går miste om den härlighet Paulus sett och
upplevt. Han som hatat kristna, han som förföljt dem han förföljde på så
vis också Jesus själv, det var ju Kristi kropp han förföljde. Jesus säger
”Varför förföljer du mig? Jag är Jesus den du förföljer.” Paulus vet
därför sedan också vad församlingen behöver, han vet vilken kraft det
finns i Herren när Guds Ande får verka i församlingen i sanning det är då
vi vet vilka vi är, det är då vi kan se på varann med rätta ögon.
Fienden vill splittra och han hatar oss. Världen vill på alla sätt tränga in i
församlingen, men vi har EN som älskar oss, EN som är större för han
som bor i ER är större än han i världen.
Vi ska inte låta onda läror, österländsk mystik eller amerikansk ytligt
baserad villfarelse nå oss hur lockande det än kan vara och hur likt
sanningen det än verkar. De gamla behöver i stor utsträckning andlig
förnyelse tillbaks till den väckelse de en gång föddes ur. Det kanske låter
naivt och storartat men Gud vill mer.
Jag vet inte hur ni har det här, jag har inte fått någon
förhandsinformation av Anders, men jag tillhör en snarlik församling och
jag tror att fridens band skulle kunna vara bättre.
1 Joh 1:9-10 Den som säger sig vara i ljuset men hatar sin broder är
fortfarande kvar i mörkret. 10 Den som älskar sin broder förblir i ljuset,
och det finns inget i honom som leder till fall.
Paulus säger i vår text i vers 19 lära känna Kristi kärlek, som går långt
bortom all kunskap.
Den första församlingen i Jerusalem lät sig inte formas, de hade stannat
i Jerusalem som Jesus sagt och uthålligt bett där på övre våningen för att
löftet skulle infrias. De visste inte hur länge de skulle be, men de bad tills
det skedde. Andens utgjutelse skedde och plötsligt var Gud mitt ibland
dem igen. Jesus som vandrat med dem, förkunnat och botat sjuka, nu
var hans Ande med dem.
Han sa. ”Jag måste gå bort för att en annan Hjälpare ska komma till er.
Han ska undervisa er om allt jag sagt och upplysa om synd, rättfärdighet
och dom.”
Anden föll och det var efter bönen! De fick sån kärlek till varann med
sanningen som centrum. Evangeliet var kärnan i deras gemenskap, det
var varken fikat eller olika verksamheter som var det centrala utan
förkunnelsen och bönen.
Apg 2:42-47 De höll troget fast vid apostlarnas undervisning och vid
gemenskapen , brödsbrytelsen och bönerna. 43 Varje själ greps av
bävan, och många under och tecken gjordes genom apostlarna. 44 Alla
de troende var tillsammans och hade allt gemensamt. 45 De började
sälja sina egendomar och ägodelar och delade ut till alla efter vars och
ens behov. 46 Varje dag var de troget och enigt tillsammans i templet,
och i hemmen bröt de bröd och delade måltid med varandra i jublande,
innerlig glädje. 47 De prisade Gud och var omtyckta av hela folket. Och
Herren ökade var dag skaran med dem som blev frälsta.
Jag tycker den sista meningen säger en hel del, Herren ökade skaran
med dem som blev frälsta. HERREN ökade skaran!!
Det var inte deras egna påhitt om nya former, ny musik eller mer
spotlights, nya gardiner eller gott fika och finare fasad. Det ena behöver
inte utesluta det andra men när det mindre viktiga utesluter det
grundläggande får vi problem, jag tror nämligen inte vi har tid med allt.
Det var den första församlingens kärlek till Ordet, till Gud och varann
som gjorde Gud nöjd och generös så han lät människor komma dit av en
orsak, nämligen för att frälsas och utifrån det sändes sedan apostlarna.
Så va det också när väckelsen började i Örebro. Det vore ju inga problem
att få mycket folk till kyrkan, det är bara att ta hit en känd artist varje
vecka. Men när människor kommer för att Guds Ande dragit dem dit så
är det något annat, då sker omvändelsen och det kommer smitta av sig
på staden Örebro.
---------------------------------------Jag har märkt att det är under böneveckor och mer intensiva stunder
Gud också gör sig mest hörd, det är då han ser att vi söker Honom så jag
förvånas att det inte är sådant oftare och funderar på om det är av
tradition vi gör saker eller om vi verkligen förstår behovet.
Han gläds och besvarar, han gör sig känd bland sitt folk när vi söker
honom av hela vårt hjärta. Det är inget jag hittar på, men det duger inte
för Gud när vi gör saker av tradition eller slentrian och fortsätter man
med det så blir det också ett långsamt förfall där världen och lögnen tar
mer plats. Gud manade sitt folk till bön när de deporterats till Babel.
Jer 29:12-14 Ni skall kalla på mig och komma och be till mig, och jag
skall höra er. 13 Ni skall söka mig, och ni skall också finna mig om ni
söker mig av hela ert hjärta. 14 Ty jag skall låta er finna mig,
säger Herren och jag skall göra slut på er fångenskap.
Och där fanns en Jude som led nöd och längtade till Jerusalem men som
också sett profeten Jeremias ord om löftet att fångenskapen skulle vara
i 70 år. Daniel fastar och ber om förlåtelse för sina och sitt folks synder.
Daniels bön gjorde skillnad, hans bön nådde himlen och Gud sänder sin
ängel Gabriel.
Dan 9:23 Redan när du började be gick ordet ut och jag har kommit för
att ge dig besked, för du är högt älskad.
Och så fick Daniel kunskap om framtiden, om Messias och sedan även
om Antikrist och det rike Jesus snart kommer för att upprätta.
Gud sände en ängel som stred för bedjarens sak, Det finns härskaror
som strider för oss när vi åkallar den högstes namn! Det är verkligheter
vi måste känna till, det finns en osynlig värld som är aktiv. Vår tillit ska
vara hos Herren. Jag hörde en Ukrainsk pastor som tyckte det var tungt
att predika i Sverige, det var inte så öppet i Anden, men han sa. I
Ukraina är vi ett fattigt folk och vi måste lita på Gud varje dag för att
saker ska falla på plats. Och jag tror det är en kärnfråga som vi får ta till
vårt hjärta. Ska vi behöva bli fattiga för att förstå behovet av Gud?
Juda var fångar i Babel, Babel som är hela världshistoriens syndanäste,
det som Gud särskilt ska krossa på domens dag. Babel där avgudadyrkan
påtvingas, där synden får levas ut. Har vi sådant i Örebro idag?
Gudsfrånvändning, Avguderi, Påtvingade idéer, Utsvävd sexualitet?
Kyrkor som vrider och vänder ut och in på sanningen och säger att Gud
välsignar allt?
Men den överhettade ugnens dag kommer då vår tro sätts ordentligt på
prov, när vi prövas vilken Ande som råder i oss. Kanske det ligger
generationer bort, men då är det av vikt vart kyrkan är på väg. Mose fick
aldrig komma in i det heliga landet, men han ledde dem fram till det.
Saliga de som är fattiga i Anden, saliga är de som hungrar och törstar
efter rättfärdighet. Du som känner att du vill se mer av Guds kraft i
församlingen, du som önskar att Gud skulle leda dig mer tydligt, kom!
Kom säger Herren så ska jag visa dig en väg som övergår alla andra
vägar. Kom till mig, här finns mat som inte kostar något. Varför köper ni
förgängliga ting när jag har allt för er, allt vad ni behöver,
men ni kom aldrig, men nu uppmanar jag er igen, kom till mig så skall
jag verka bland er. Gör mitt namn heligt och helga er så ska jag visa min
helighet bland er.
Ja Herren uppmanar dig min vän att söka honom, att ta ett steg till i tro
på att han är en Gud som kan förändra.
Ibland är bönen en konkret strid i kraft mot andemakter i
himlarymderna, när bönens kraft ger upprättelse och seger men ibland
bara en stilla viskning och Gud kan verka i allt.
I Jerusalem har just Johannes bror Jakob blivit halshuggen av Herodes,
Petrus sitter fängslad i väntan på sin dom. I ett hem sitter några vänner
och ber ihärdigt för Petrus. En ängel från himlens härskaror kommer till
honom och lotsar bojorna så han kan kliva ut i frihet och gå hem till
vännerna i huset där bönesvaret ger eko än idag.
En ung pojke ligger inför döden på Uppsala sjukhus efter ett fruktansvärt
destruktivt tilltag. Böneämnet kommer upp när jag tillsammans med
några vänner samlats för att be. Jag har nog aldrig upplevt striden så
tydlig som då, hur vi stred mot mörkrets makter, det var inget fysiskt
men man förvissades om det i Anden.
Och med auktoritet i namnet Jesus Kristus kom segern och dagen efter
får vi besked att pojken stigit upp och går som om inget har hänt.
Läkarna tror knappt det är sant och säger; Detta ska inte vara möjligt
efter en sådan lång syreförlust i hjärnan.
Vi är tre som samlas i bön för en vän som väntar barn med såna
komplikationer att man inte vet om det ska överleva. Alla tre får i bönen
se segern och i Anden ser vi hur barnet omsluts av ett par händer. Idag
är barnet ett vackert synnerligen friskt livfullt barn.
Det var i bönen jag upptäckte tungotalet och kraften i det.
Det var i bönen jag fick uppleva hur Herren talade, och hur budskapet till
församlingen fick vara till välsignelse. När den enskilde personens
hemligheter uppenbaras därför att FÖR Gud är det inga hemligheter.
När han genom sin Ande tillåts befria människor. Genom fastan Verkade
Gud så att ångesten bröts hos den som jag bett för.
Det var i förbönen min synd fick rinna av mig i tårar, när den himmelska
befrielsens bägare flödade över mig och tomheten fylldes med liv.
En dag under en bönevecka i kyrkan kom ett kort men rakt budskap
”Så säger Herren, jag kommer med befrielsens Ande”. Nå väl, inget mer
om det, …jaha det är ju allmänt bra och gott för alla att höra och att Gud
talar... men efter samlingen sitter vi några personer i ett rum intill och
fortsätter be, då öppnas dörren försiktigt och en ung gosse kommer in
och säger.
Jo det där budskapet om befrielse… det var nåt här inne som hände…
nåt lossnade. Han hade burit på funderingar om dopet om han skulle
göra det eller inte och det hade varit jobbigt. Nu hade ofriden brutits
genom ett ord från en annan helt ovetandes person tack vare Guds
kunskap.
Sådana här berättelser kan vi räkna upp många, men då förstår vi också
vikten av att församlingen fungerar efter Guds Andes vilja, vilket INTE
fienden vill, ha det i beaktan.
Paulus talar i Ef 3 om att bli rotade och grundade i kärleken och att det
sker genom Anden och att det är Gud som ger det. Hur gör han, hur går
han till väga för att så ska ske? Jo genom att böja sina knän i vers 1. Han
har nöd för sina syskon. Han längtar efter att också de ska kunna få se
hur Gud verkar mitt ibland dem. Det finns ingen sann väckelse som inte
utgått från bön.
Jag fick ett samtal för ett par år sedan av en kvinna. Jag kände henne
inte men hon ringde iaf. Hennes dotter hade verkligen hamnat i stora
problem, det var droger, det var relation med en muslimsk man som
verkligen inte var en bra person och tjejen vacklade att bli muslim.
Kvinnan kände verkligen nöd och önskade hjälp i bön för sin dotter. Jag
ska säga att jag då och då glömde kvinnans nödrop, men hon ringde
några månader senare med önskan om fortsatt bönehjälp då läget var
ännu allvarligare. Ungefär ett halvår senare ringde hon och var så
upprymd av glädje då Gud hade gripit in och flickan hade fått
upprättelse.
Jag själv har upplevt sådan glädje då församlingssyskon upplevt att de
ska be för mig, de har varit bedjande andligt sinnade syskon. De har inte
förstått varför de känt en maning att be för mig men när de sagt det till
mig så har jag bara kunnat bekräfta att; ”Ja det finns goda skäl just nu.”
Hör ni! Vi har en Gud som bryr sig, vi har en Gud som ser dig du lilla
människobarn. Han längtar efter den innerliga relationen som gör dig
lyhörd.
Det står ju Den som hör vad Anden säger till församlingen, hur ska vi
kunna höra om vi inte lyssnar? Om vi som Samuel inte förstod att det
var Gud som talade, för att vi inte lärt oss lyssna?
När Gud genom sin Ande får verka i vår inre människa och göra avtryck
så vi blir mindre och Anden större, då ser jag på min nästa med andra
ögon. Efter de bönestunder då Anden gjort avtryck känner jag sådan
kärlek till mina syskon. Det är ingen sådan åtrå eller begär som den
kärlek världen talar om, nej vi ska ju hata världen och jag talar heller inte
om en världsekumenik som bygger på falska föreställningar nej jag talar
om Guds Agapekärlek och då är fridens band sannerligen äkta.
Bevara andens enhet genom fridens band skriver Paulus i Ef 4.. och i
samma veva skriver han också om Nådegåvorna i församlingen. Guds
gåvor tystnar och blir overksamma när Andens enhet splittras och då är
fienden nöjd. Är gåvorna i stor del verksamma här, Är profetians
uppbyggande och vägledande ord verksamt bland er? Har någon
helandets gåva? Är kunskapens ord givet i Gudstjänsterna? Var i så fall
tacksamma, men om så inte är. Sök Herren! Vi skulle ha känsliga
mötesledare som ger utrymme för Andens tilltal och läkande kraft. Läs
hur Paulus beskriver hur det ska vara när vi samlas.
Lovsång och instrument i all ära, det är också tillbedjan, men låt också
den fria bönen finnas bland er i varje möte. Låt tystnaden få plats en
liten stund för att Anden ska få frihet att kalla någon att profetera, det
kan vara ett stort kliv för den personen som får budskapet. Men tänk
vilken glädje när Herren låter En ibland er få den upprättelse han vill ge.
När du som enskild individ tar steget mot bönen, för det kommer inte
bara av sig själv, vi måste göra en handling och det kan bli en enorm
kamp, men då kommer Gud verka i dig än mer. När ni som församling
samlas i allt större trupp för att söka Guds ansikte, hans härlighet då är
ni en starkare församling genom Herren. Kom inte bara med
böneämnen i mängder utan sök Honom och lovprisa hans heliga namn i
tacksägelse och ära, i frihet utan omvägar i olika attiraljer. Låt ord och
tungotal få utrymme
och jag vill verkligen uppmana sångledare och lovsångsteam att gå på
den gemensamma bönen för det hör ihop om man ska leda lovsången,
många missar det men så är det. När det blir en verklighet och ni böjer
era knän som Paulus kommer ni också få se skillnad och ni kommer var
och en får göra skillnad genom er närvaro, det är Guds ords löfte på
flera ställen i Bibeln, vi som inympade i Israels löften tillhör också nu
hans evighetsfolk!
Ef 3:18-19 Då ska ni tillsammans med alla de heliga kunna fatta
bredden och längden och höjden och djupet 19 och lära känna Kristi
kärlek, som går långt bortom all kunskap. Så ska ni bli helt uppfyllda
av all Guds fullhet.
I Jesu Kristi namn Amen!
Bön tyst en stund…
