1. Innehåll.indd

KULTURMILJÖ
NU
K
A LT TUURR M I L J Ö
Området runt Ringsjöarna har genom sitt läge i Skånes
inland, mellan de sydvästskånska slättbygderna och
Kristianstadsslätten i den nordvästra delen av kommunen,
utgjort en central bygd i Skånes inland under såväl förhistorisk
som historisk tid.
40
Allé mellan Lyby och
Osbyholm.
1. Bakgrund och nuläge
Samrådshandling 2014-06-16
LANDSKAPETS FÖRÄNDRING
Stenålder
De äldsta spåren efter mänsklig aktivitet som framträder
med viss tydlighet i Hörby kommun är från äldre stenåldern.
Ringsjöbygden förefaller ha hyst en betydande befolkning
under den här perioden och bl.a. har lämningar efter boplatser
påträffats vid Lyby mosse.
Jordbruket introducerades inledningsvis i kustregionerna och
vid de större sjöarna för att sedan spridas inåt landet. I Hörby
kommun är den yngre stenåldern främst representerad genom
boplatslämningar och offerfynd. Senare under perioden blir
boplatserna mer permanenta och typiska fynd från denna tid
finns representerade i hela kommunen. Bredvid spåren av
boskapsskötare och jordbrukare finns också lämningar efter
samlare och jägare.
Bronsålder
Bronsålderns lämningar i Hörby kommun är mycket få.
Förutom en mindre koncentration av gravhögar i Fulltofta
socken förekommer endast enstaka utspridda gravhögar.
Möjligen skulle bilden av Ringsjöbygdens bronsålder förändras
vid eventuella arkeologiska undersökningar.
ST EN Å
L DE
R
DE R
BRONSÅL
Järnålder
Järnåldern gör sig i viss utsträckning fortfarande gällande
i dagens landskap. I Hörby kommun finns omfattande
lämningar av fossil åkermark och ett flertal gravfält från
perioden, men även ortnamn som enligt ortnamnsforskningen
kan dateras till järnålderns yngre perioder. Under järnåldern
låg den östra Ringsjöbygden strategiskt placerad mellan två
centralområden som var av stor betydelse, Skånes slättbygder
i sydväst och Kristianstadslätten i nordost. Det område som
omfattas av Hörby kommun har därmed sannolikt under
yngre järnålder och tidig medeltid genomströmmats av den
samtidens mer betydelsefulla transportleder i det skånska
inlandet.
Samrådshandling 2014-06-16
Det fornlämningstäta området i Fulltofta, Södra Rörums och
Hörby socknar strax öster om Ringsjön utgjorde sannolikt
den södra delen av ett mindre centralområde i Skånes inland
under järnåldern. Områdets betydelse framträder genom ett
stort antal gravar liksom fynd som förknippas med järnålderns
centralplatser, något som fortsatte in i vikingatid och tidig
medeltid.
Enstaka gravar och mindre koncentrationer av röjningsrösen
förekommer också i kommunens östra delar. Antalet
fornlämningar är mycket lågt och Linderödsåsens skogsbygder
kan mycket väl ha utgjort ett omfattande gränsområde under
förhistorisk tid.
MedelƟd
Under medeltid utgjordes bebyggelsen både av byar och
spridda ensamgårdar. Under 1600-talet och 1700-talet var
knappt hälften av kommunens gårdar frälseägda, medan
gårdar brukade av självägande bönder, så kallade skattebönder
utgjorde drygt en fjärdedel. Detta var en förhållandevis stor
andel jämfört med övriga Skåne. Resterande andel gårdar
brukades av kronobönder och kyrkobönder.
JÄRNÅLDER
MEDELTID
En central faktor i det medeltida landskapet var
huvudgårdarna, vilka utgjorde frälsets stödjepunkter i det
medeltida godssystemet. Den slättbygd, mellanbygd och
skogsbygd som framträder i 1600- och 1700-talets kartmaterial
har till viss del fått sin särprägel redan under medeltid.
1. Bakgrund och nuläge
41
Landskapet före skiŌesreformerna
EnskiŌets och laga skiŌets landskap
Före det att enskifte och laga skifte genomfördes rådde en
liknande bebyggelsesituation som under medeltiden. En del av
ensamgårdarna hade växt till mindre byar och byns bebyggelse
hade utökats med enstaka gathus. I utkanten av byns inägor
och på utmarkerna uppfördes mindre torp som hyste en
tilltagande obesutten befolkning. Bebyggelseenheterna i Hörby
kommun har generellt varit förhållandevis små. För hela
kommunen uppgick antalet ensamgårdar till mer än hälften av
alla namngivna bebyggelseenheter. Även byarna kunde vara
mycket små och en fjärdedel av byarna hade bara 3-5 gårdar.
Enligt förordningen om enskifte som utfärdades 1803 skulle
den enskilda gårdens ägor samlas i en enskild lott. Detta
visade sig emellertid vara svårt att genomföra i framförallt
risbygden och skogsbygden. Den efterföljande förordningen
om Laga skifte som utfärdades 1827 medgav därför en högre
grad av flexibilitet eftersom den enskilda gården då kunde
erhålla flera lotter. Huvuddelen av förrättningarna enligt
laga skifte hade genomförts under 1830- eller första hälften
av 1840-talet och merparten av kommunens byar hade
genomgått laga skifte 1860.
Skogsbruket med produkter som virke, slöjd och träkol var
den viktigaste inkomstkällan i skogsbygden. Vid sidan av
skogsbruket var även djurhållningen och produktionen av
animaliska produkter mycket viktiga. I mellanbygden kan
man i dagens landskap och kartmaterial fortfarande urskilja
flera tydliga exempel där de utspridda åkerytornas utformning
bevarats exempelvis i Fulltofta och Svensköps socken.
Anpassningen av laga skiftet efter de lokala förutsättningarna
har givit skogsbygdens och slättbygdens landskap särpräglade
karaktärer. Den agrara revolutionens landskap i Hörby
kommun bär därför på ett påtagligt historiskt arv från det
äldre odlingslandskapet samtidigt som landskapets rumsliga
struktur till stora delar förändrats.
1 6 00
ap
- och 1
700-talets landsk
För mellanbygden utgjorde djurhållningen och
animalieproduktionen den ekonomiska basen. Ängsbruket
och fodertäkten i skottskogen var de viktigaste resurserna
för mellanbygdens animalieproduktion och de så kallade
vångaskogarna var ett så tydligt karaktärsdrag för
mellanbygden under 1600- och 1700-talet att den även kallats
för ”vångaskogarnas område”.
Stora skifte i schackmönster, Karlsfält.
42
1. Bakgrund och nuläge
Samrådshandling 2014-06-16
Till skillnad från slättbygdens enskifteslandskap finns det i
risbygden fortfarande en mycket tydlig återkoppling till det
äldre odlingslandskapets markanvändning, bebyggelsestruktur
och ägande även efter skiftesreformernas genomförande.
Arvet från det äldre landskapet är ännu mer påtagligt i de
mer skogsdominerade bygderna där strukturen i bebyggelsen,
vägnätet och i vissa fall även markanvändningen bevarats i
större utsträckning.
Enskiftet har i några fall lämnat tydliga avtryck, exempelvis i
Östraby där byns inägor skiftats i ett så kallat ”stjärnskifte”,
dvs. huvuddelen av bebyggelsen har legat kvar på sin
ursprungliga plats och de enskilda gårdarna har tilldelats
ägolotter i ett tårtbitsliknande mönster. I merparten av de
byar som skiftats enligt laga skifte har respektive gård i byn
tilldelats en eller flera långsmala parceller, vilka tillsammans
bildade ett fiskbensliknande mönster. Exempel på sådana
ägofigurer återfinns ännu idag i exempelvis Äspinge, Oderup
och Östra Vedåkra.
r
srefo
e
Ō
i
k
ss
1800-talet
Skiften i fiskbensmönster, Oderup.
Samrådshandling 2014-06-16
I de fall det har blivit för trångt har en del av byns gårdar
flyttats från sin ursprungliga plats. Att bebyggelsen flyttats är i
sig inte något ovanligt, men det som särskiljer risbygden är det
faktum att gårdarna har placerats längs med en befintlig eller
nyanlagd väg som ofta ansluter till bygatan. Detta har givit
upphov till långa radbyar.
En tredje form uppträder i den gods- och säteridominerade
västra delen av kommunen. Mönstret är tydligt i anslutning
till plattgårdarna Karlsfält och Romdala i Hörby socken där
ägostrukturen har antagit ett schackbrädesliknande mönster.
Liknande ägofigurer förekommer även vid Västerstad och
Lyby. Oavsett vilken princip som låg till grund för ägofigurens
omgestaltning fick det långtgående konsekvenser för
landskapets utformning. Ägostrukturen är idag fortfarande
förhållandevis intakt och manifesteras fysiskt i landskapet av
bevarade hägnader.
m er
Stjärnskifte med bevarad bystruktur, Södra Rörum.
1. Bakgrund och nuläge
43
1800-talet präglades av en kraftig befolkningsökning och
folkmängden inom det område som avgränsas av Hörby
kommun hade fördubblats vid århundradets slut. Samtidigt
med befolkningsökningen ökade även behovet av avlönad
arbetskraft inom det industrialiserade jordbruket. Därför
avstyckades mindre tomter för gathus och torplägenheter
framförallt i anslutning till de större jordbruken i den västra
delen av kommunen. Under 1800-talet kom också en ny
lantarbetartyp, statarna. Den ekonomiska utvecklingen
stimulerade den vardagliga ekonomin. Befolkningen hade
mer pengar att röra sig med och var till följd av den allt
mer differentierade jordbruksproduktionen tvungen att
köpa varor till hushållet som man tidigare producerade
själv. Inom det område som idag omfattar Hörby kommun
har det från sent 1800-tal och från förra sekelskiftet
funnits lanthandlar och handelsbodar i många byar. Dessa
byggnader skiljer främst ut sig ifrån gathusen genom de
stora skyltfönstren och ingångarna i hörnen. Ibland har man
även provat på en arkitektur som sticker av från den gängse
landsbygdsarkitekturen. Ett exempel är lanthandeln i Önneköp
med sin panelarkitektur.
ind
n och
e
g
ä
v
Järn
Industrialismen med järnvägen
Det som framför allt kännetecknar industrialiseringen
inom det område som utgör Hörby kommun är att den
är starkt kopplad till jordbruket och dess utveckling. I en
inventering av industriminnen i kommunen visade det sig
att av de 64 industrier som tillkommit före 1939 var 58
knutna till livsmedelsindustrin. De äldsta kategorierna i detta
sammanhang är vattenkvarnar och väderkvarnar som ligger
spridda över hela kommunen. Andra typer av industriella
verksamheter som uppkom under slutet av 1800-talet är
brännerier, mejerier, bryggerier, och stärkelsefabriker. Dessa
kom ofta att anläggas i de orter där järnvägen dragits fram.
I anslutning till järnvägen växte mindre järnvägssamhällen
fram som Ludvigsborg och Askeröd. I det senare finns
förutom järnvägsstationen även den för järnvägssamhällena
karaktäristiska bostadsbebyggelsen bevarad. I de enstaka fall
som industrier som inte tillhörde livsmedelsindustrin kom till,
uppstod flertalet i de nya järnvägsorterna.
ustrialismen
Investeringarna bekostades till viss del genom försäljningen
av avstyckningar till obesuttna. Ett led i den här utvecklingen
är egnahemsförordningen från 1904 enligt vilken man ville
ge obesuttna en möjlighet att genom fördelaktiga lån köpa
en mindre jordbruksfastighet. Egnahemsrörelsen medförde
därför även en möjlighet för större jordägare att avyttra mark.
I Hörby kommun inrättades jordbruksegnahem i anslutning
till Osbyholm, Råby gård och Karlsfelt i Hörby socken och vid
Trullstorp i Södra Rörums socken.
Förändringarna under 1800-talet och 1900-talet medförde
att åkerarealen blev allt mer dominerande i risbygden och
spannmålsproduktionen ökade märkbart efter enskiftet.
Risbygden får därmed med tiden en mer slättliknande
karaktär, särskilt i kommunens västra delar. Detta påverkade
även kulturlandskapet då tidigare ängs- och fäladsmarker med
lång kontinuitet har planterats med skog och växt igen. En
process som fortgår än idag.
44
1. Bakgrund och nuläge
Historiska järnvägslinjer och järnvägsstationer i kommunen.
Samrådshandling 2014-06-16
Hörby tätort
Längs med Hörbyåns norra strand och öster om den
medeltida kyrkan, utmed Råbygatan och Sankt Olofsgatan,
låg före skiftet den gamla bondbyn som i huvudsak bestod av
fyrlängade gårdar uppförda i korsvirke och skiftesverk. Även
efter skiftet låg vissa gårdar kvar på den gamla bytomten. Kvar
från den gamla bondbyn finns idag förutom någon enstaka
gårdslänga, en gårdsbebyggelse norr om Råbygatan, den så
kallade Carl Lindqvists spannmålshandel, samt ett antal gathus
längs samma gata, vars sträckning är oförändrad. Kvar från
tiden före skiftena finns också den medeltida kyrkan och
prästgården, om än kraftigt ombyggda. Kyrkan med prästgård
är viktiga markörer för Hörbys roll som sockencentrum under
nästan 1000 år. Andra viktiga markörer är tingshuset som
från 1600-talet och framåt utmärkte Hörby som centrum för
Frosta Härad.
l
tort b
ä
t
y
b
r
Hö
Hörbyån har sedan flera hundra år tillbaka fungerat som
kraftkälla till energikrävande verksamheter som t.ex. kvarnar.
Området längs Hörbyån kom därmed att bli ett tidigt
industriellt centrum. Kvar nere vid Hörbyån finns fortfarande
bebyggelse och andra lämningar som minner om de tidigare
verksamheterna. Ett bevarat exempel är Kvarntorps kvarn.
Hörbys strategiska läge, gästgiveriet och rollen som
häradscentrum var förmodligen orsaker som bidrog till att
S:t Olovsmarknaden i Hallaröd flyttades till Hörby vid mitten
av 1700-talet. Marknader som vid den här tiden var en viktig
tilldragelse för landsbygden blev startskottet för Hörby som
mer än ett lokalt centrum. Att marknaden var viktig för Hörby
visar inte minst de många torgen som finns i centralorten.
Nästa milstolpe i Hörbys utveckling är anläggandet av
järnvägar till orten, Hörby – Höör 1882, Hörby – Tollarp 1886
och Hörby – Eslöv 1896. Med järnvägen gör industrialismen
sitt intåg med verksamheter som Hörby mejeri, Gamla
Bränneriet, Hörby Bruk och Skånska Andelsslakteriet. Med
järnvägen förstärktes också Hörbys roll som tjänste- och
servicesamhälle. Fler monumentala och arkitektoniskt
genomtänkta byggnader som Jordbrukskassan, Frosta Härads
Sparbank och Samrealskolan uppfördes i slutet av 1800-talet.
Under första halvan av 1900-talet fortsatte Hörby att växa
och centrum fick en allt mer stadsmässig karaktär genom
nya tvåvåningshus. Från 1950-talet är dock ortens stagnation
påtaglig, något som manifesteras av att den sista järnvägslinjen
läggs ned 1967. Under slutet av 1970-talet märktes återigen
en uppgång då Hörbys läge gjorde det populärt för pendlare,
något som lämnat avtryck i de stora villamattorna med typhus
ir k n u t p u n kt
som växte fram i ortens utkanter. Gatunätet känns framförallt
igen genom att de är planerade så att genomfartstrafik
undviks. 1970-talets kataloghus går ofta i en mörk färgskala,
medan den yngre bebyggelsen är betydligt kulörtare och
samtidigt mer brokig. Utöver villabebyggelse är det framförallt
ytkrävande fritidsanläggningar som satt sin prägel på Hörby
under efterkrigstiden.
I takt med att befolkningen ökade under 1800-talet kom också
nya behov. Kyrkogården som låg strax intill kyrkan slutade att
användas på 1860-talet då en ny anlades söder om tätorten
och år 1874 beslutades att ett länslasarett skulle upprättas i
Hörby, vilket stod klart 1879.
Samrådshandling 2014-06-16
1. Bakgrund och nuläge
45
Vägmiljöer
Bakgrunden till Hörbyområdets utveckling kan delvis sökas i
dess geografiska läge. Denna strategiska placering i anslutning
till Ringsjöarna mitt i Skånes inland har givit området en
betydelsefull roll ur kommunikativ synpunkt under såväl
förhistorisk som historisk tid. Möjligen finns något av
forntidens och medeltidens vägnät bevarat i de hålvägar som
finns registrerade i fornlämningsregistret.
Under förra hälften av 1800-talet uppfördes ett antal stenbroar
och inom Hörby kommun finns flera välbevarade broar med
stort kulturhistoriskt värde då de utgör tydliga lämningar efter
vårt äldre vägnät.
Under 1800-talet påverkades vägnätet även av
skiftesreformerna. Från att i större utsträckning ha
följt topografin och i huvudsak förbundit byarna med
varandra blev vägarna nu anpassade efter den införda
fastighetsstrukturen. Inom det område som idag utgör
Hörby kommun är förändringen tydligast i anslutning till
områden som givits ett fyrkantigt ägomönster, exempelvis
i anslutning till plattgårdarna Karlsfält och Romna i Hörby
socken. Vägnätet har här antagit en form som påminner om
slättbygdens räta linjer och vinklar. Ett annat typiskt inslag i
den västra delen av kommunen är trädalléerna.
Gästgiverierna låg utspridda med ungefär två mils mellanrum
enligt 1664 års svenska lag. Gästgiverierna bidrog till den
ekonomiska tillväxten i byarna under 1800-talet och drog
också till sig andra näringsverksamheter. Utvecklingen
åskådliggörs tydligt i Östraby där det i anslutning till
gästgiveriet vuxit upp en betydande näringslivsverksamhet
under 1800-talet. Det fanns även gästgiveri i Hörby.
Valvbron i Osbyholm är registrerad fornlämning i Riksantikvarieämbetets fornminnesregister.
46
1. Bakgrund och nuläge
Samrådshandling 2014-06-16
KULTURHISTORISKA SPÅR I DAGENS
BEBYGGELSE
Tillgången på skog är det som historiskt sett bestämt
byggnadstyp och konstruktion på husen. Det är därför synbara
skillnader gällande byggnadstyper, gårdstyper och bybildningar
inom skogsbygden, mellanbygden och slättbygden vilka
samtliga finns mer eller mindre utpräglat representerade inom
Hörby kommuns gränser.
Små byar och ensamgårdar var karaktäristiska för
skogsbygden, mycket på grund av att den odlingsbara marken
varit begränsad. 1800-talets skiftesreformer påverkade inte
skogsregionens bebyggelse nämnvärt och det var vanligt
att de mindre byarna i skogsbygden fick ligga kvar relativt
sammanhållna och att marken indelades i ett stjärnmönster
runt dem. I skogsbygden var också torp utan någon större
tillhörande mark och soldattorp vanliga.
Någon exakt indelning eller gränsdragning mellan de olika
bygderna går inte att göra utan övergången dem emellan
sker successivt och gradvis. I Hörby kommun kan stora delar
räknas till mellanbygd och renodlad skogs- eller slättbygd
är ovanlig. Detta har medfört att bebyggelsen också i dessa
trakter är starkt präglad av mellanbygden.
Skogsbygden
Mellanbygden
Skogsbygd
Bebyggelsen i skogsbygden kom att skilja sig markant
från den på de sydvästra slätterna och har starka drag till
småländsk bebyggelsetradition där boningshusen låg något
skilda från uthusen och bebyggelsen var mer terränganpassad
än symetrisk. Den förhållandevis goda tillgången på virke
utnyttjades i konstruktionerna och husen i skogsbygden
byggdes till största del i skiftesverk, även om kombinationer
med knuttimring förekom. Det var då främst boningshusen
som timrades.
Terränganpassade bebyggelse var vanligt i skogsbygden, Harphult.
Samrådshandling 2014-06-16
Skogsbygden
SläƩbygden
Mellan skogs- mellan- och slättbygd finns inga tydliga gränser.
Bevarat boningshus i skiftesverk, Harphult.
1. Bakgrund och nuläge
47
Idag är dessa drag fortfarande tydligt framträdande på många
platser inom skogsbygden då gårdarna ligger glest, byarna är
små och många torp bevarade. Skalan på bebyggelsen är ofta
mindre i skogsbygden än på slätten och stora dominerande
mangårdsbyggnader är sällsynta. Ett typiskt bostadshus idag
är uppfört i ett plan med inredd vind, har minst 45 graders
takvinkel samt träfasader.
Mellanbygd
I mellanbygden förekom traditionellt byggnadstekniker som
knuttimring, skiftesverk såväl som korsvirkeskonstruktioner.
Den rika tillgången på sten gjorde också att hus uppförda
helt eller delvis med gråstensväggar var mycket vanliga. I
mellanbygden bestod gårdsbildningen ofta av en väl samlad
bebyggelse i u-form. Även i mellanbygden, precis som i
skogsbygden, fanns många mindre torp och enstaka stugor
med små uthus.
Efter skiftesreformerna splittrades många tidigare
sammanhållna byar och gårdarna flyttades ut. Ofta placerades
de ut på rad längs landsvägarna och gavs avlånga smala
skiften. Landskapet fick ett ”fiskbensliknande mönster”.
Idag är den u-formade gårdsbildningen den vanligast
förekommande inom kommunen även då äldre
ekonomibyggnader under åren ersatts av större och
modernare. De gamla gråstenslängarna som på många
Korsvirkskonstruktioner var mycket vanliga, Bönhult.
U-formad gårdsbildning i Henset.
48
1. Bakgrund och nuläge
Torp var vanliga i mellanbygden, Benarp.
Samrådshandling 2014-06-16
gårdar finns bevarade är karaktäristiska för trakten. Bland
bostadshusen förekommer en stor variation med drag både
från skogsbygdens mindre trähus och slättbygdens något
större hus som ofta var uppförda i stenmaterial med putsade
fasader. Enplanshus med inredd vind och taklutningar på
omkring 45 grader är vanligast.
ett ekonomiskt välstånd och de enskilda byggnaderna är ofta
större, pampigare och uppförda i mer exklusiva material som
tegel eller betong. Enstaka hus och torp utan tillhörande
jordbruksmark förekom inte i någon större utsträckning på
slättbygden, däremot fanns arbetarbostäder i anslutning till de
större gårdarna.
SläƩbygd
Slättlandskapet i syd dominerades av korsvirkeshus, där facken
i virkesstommen fylldes med bland annat lera. Regionalt sett
förekom även skillnader inom de olika konstruktionerna på
grund av virkestillgången.
På slättbygden dominerade förr den sydsvenska gårdstypen
som bestod av en fyrlängad kringbyggd gård som omgärdade
en gemensam fä- och mangård. Problem med blåst och
vind i det öppna landskapet var ett stort bekymmer och de
kringbyggda gårdarna gav skydd. Boningshuset låg oftast i östvästlig riktning.
Under skiftesreformerna delades marken upp antingen i
ett fiskbensmönster eller i en schackruteliknande indelning,
vilken fick till följd att vägnätet på många sträckor rätades upp
och anpassades efter den nya indelningen. Bebyggelsen är
därför gles men jämt fördelad över landskapet och gårdarna
är generellt arealmässigt större på slättbygden än i skogs- och
mellanbygden. Tillgången på bra åkermark har också medfört
Gårdarna var ofta större i slättbygden, Karlsfälts gård.
Samrådshandling 2014-06-16
1. Bakgrund och nuläge
49
SKYDDAD KULTURMILJÖ
N AT U R
För att skydda den värdefulla kulturmiljö som finns i
Hörby kommun har ett flertal skydd, i form av exempelvis
riksintresse, planer och program, tagits fram.
50
Karta: Riksintresse för kulturmiljövård
Riksintresse för kulturmiljövård
Naturreservatet
Hörby fälad med
Lågedammen.
1. Bakgrund och nuläge
Samrådshandling 2014-06-16
UƩryck för riksintresset
FORMELLT SKYDDAD KULTURMILJÖ
•
Riksintresse för kulturmiljövård
Riksintresse för kulturmiljövård beslutas av
Riksantikvarieämbetet och regleras enligt miljöbalkens 3-4
kap. Inom Hörby kommun finns två utpekade områden av
riksintresse för kulturmiljövård.
M:K 67 FulltoŌa – Osbyholm – Nunnäs
•
Kuperat slotts- och odlingslandskap med förhistorisk
kontinuitet och omfattande allé- och vägsystem och
hägnadssystem kring godsen Fulltofta och Osbyholm vars
stordrift präglat landskapets utveckling samt ett påtagligt inslag
av småskaligt och spritt bebyggelsemönster.
•
•
•
Omfattande koncentration av fornlämningar med
anknytning till förhistorisk jakt och fiske i Ringsjön,
järnåldersgravfält vid Nunnäs och Hästäng med
domarringar, skeppsättningar, resta stenar, treuddar
och stensättningar, talrika stengärdesgårdar, äldre
hägnadssystem och bevarat vägsystem - kyrkvägen
Fulltofta – Hästäng – Äspinge.
Fulltofta herrgård med bebyggelse från 1800-talets mitt
med tillhörande park.
Fulltofta kyrka av medeltida ursprung, S:t Magnhilds källa,
torp, och ensamliggande gårdar.
Osbyholms slott av medeltida ursprung med
1600-talsbebyggelse som omgestaltats under 1930-talet,
vallgravar, park, ekonomibebyggelse i gråsten,
stenvalvsbroar och grindstuga.
Vid Hörbyån Osbyholms vattenkvarn från 1800-talet.
M:K 72 Östra Sallerup
Sockencentrum med karaktäristisk och välbevarade bebyggelse
och märklig parkanläggning i småbrutet odlingslandskap med
förhistorisk bosättningskontinuitet.
UƩryck för riksintresset
•
•
Södra Rörum
Ludvigsborg
•
M:K 67
•
•
Killhult
Hörby
Osbyholm
Bronsåldershögen Klackabacken.
Den högt belägna Östra Sallerups 1200-tals kyrka som
under 1800-talet omgestaltats.
Gamla skolan i korsvirke, nya skolan i tegel från år 1900,
prästgård och prästlöneboställe från 1900-talet.
Bostads- och gatehus.
Parken med Karl XI:s stenar med tillhörande dammar och
kanalsystem från 1680-talet.
I området ingår även:
M:K 72
•
Radiomaster
Önneköp
Västerstad
Östraby
Askeröd
0
Samrådshandling 2014-06-16
5
10 km
1. Bakgrund och nuläge
51
Fornlämningar
Socknarna Fulltofta och Södra Rörum rymmer en av de
större koncentrationerna av fossila odlingslämningar i
Skåne. I området finns omfattande röjningsröseområden,
odlingsterrasser, stensträngar och hägnadsvallar. Närvaron
av gravfält från järnåldern antyder att flera av lämningarna
mycket väl kan vara av förhistoriskt ursprung, framförallt
de stora röjningsröseområdena. I de flesta fall har dessa
former försvunnit i takt med att jord- och skogsbruket har
rationaliserats.
Lagskydd
Sedan 1930-talet har Riksantikvarieämbetet inventerat och
kartlagt landets fornlämningar. Den senaste inventeringen i
Skåne genomfördes år 1985-95. Fornlämningar är spår efter
äldre mänsklig verksamhet och skyddas av kulturminneslagen.
Det kan till exempel vara boplatser, gravfält, ruiner och
kulturlager i medeltida städer. Lagen anger inte hur gammal en
lämning måste vara för att anses som fornlämning.
Fornlämningar har ett automatiskt skydd genom lagen om
kulturminnen. Det innebär att en nyupptäckt fornlämning
har ett omedelbart skydd utan att det behövs något
myndighetsbeslut om det. Lagskyddet gäller även för
markområdet runt lämningen, och områdets storlek beror
på fornlämningens betydelse och karaktär. Enligt lagen är
det förbjudet att förändra, ta bort, skada eller täcka över en
fornlämning men i vissa fall kan Länsstyrelsen ge tillstånd till
ingrepp i fornlämningen.
Kulturskyddad bebyggelse
Q-, q- eller k-märkning
Respektive kommun kan enligt Plan- och bygglagen
8 kap. 13 § föreskriva att en byggnad som är särskilt
värdefull från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller
konstnärlig synpunkt inte får förvanskas. I detaljplan eller
områdesbestämmelse görs detta genom bestämmelser om
varsamhet eller skydd för kulturmiljövärden. Generellt gäller
också för särskilt värdefulla byggnader enligt 8 kap. 14 § att
dess särskilda värden skall bevaras.
Skillnaden mellan skyddsbestämmelse, betecknad q eller
Q, i detaljplan och varsamhetsbestämmelse, k, är att
skyddsbestämmelsen syftar till att bibehålla det befintliga
utförandet medan varsamhetsbestämmelsen syftar till att
bibehålla den befintliga karaktären. Inom Hörby kommun
har ett antal äldre byggnader skyddats genom bestämmelse i
detaljplan.
Södra Rörum
Ludvigsborg
Killhult
Osbyholm
Hörby
Önneköp
Karta: Fornminnen
Västerstad
Östraby
Askeröd
Område med fornlämning
Fornlämning punkt
0
52
1. Bakgrund och nuläge
5
Samrådshandling 2014-06-16
Kulturmiljöstråk är särskit värdefulla kulturmiljöer som
ofta omfattar stora landområden och därmed kräver
mellankommunalt samarbete för att kunna vårdas och
utvecklas i sin helhet.
PLANER OCH PROGRAM
Kulturmiljöprogram för Skåne
Skånes kulturmiljöprogram är i första hand ett regionalt
kunskapsunderlag. Det består av tre delar: Särskilt värdefulla
kulturmiljöer, Skånes historia och utveckling samt Skånes
kulturmiljöprofil. Under temat ”Särskilt värdefulla
kulturmiljöer” finns länsstyrelsens urval av miljöer med
kulturhistoriska värden vilka bör bevaras, vårdas och utvecklas.
Inom kommunen finns 8 stycken särkskilt värdefulla
kulturmiljöer varav ett utgörs av kulturmiljöstråket Ystad –
Eslövs järnväg. Övriga är:
•
•
•
•
•
•
•
De utpekade miljöerna i kulturmiljöprogrammet kan vara
byggnader, men också markanvändning, fornlämningar,
strukturer och immateriella samband med mera. Alla innehar
de dock någon typ av kulturhistoriskt värde och uppvisar
ett eller flera av begreppen kvalitet, autenticitet, pedagogiskt
värde, sällsynthet och representativitet.
Askeröd
Hörby
Nunnäs – Fulltofta – Osbyholm – Lyby
Västerstad
Äspinge
Östra Sallerup – Sniberup – Hörby rundradiostation
Önneköp
Södra Rörum
Ludvigsborg
Karta: Kulturmiljöprogram för Skåne
Killhult
Särskilt värdefull kulturmiljö
Osbyholm
Hörby
Kulturmiljöstråk
Broar
Brännerier
Önneköp
Västerstad
Folkets hus
Marknadsplatser
Östraby
Askeröd
Mejerier
Möllor
0
Samrådshandling 2014-06-16
5
10 km
1. Bakgrund och nuläge
53
Bevarandeplan för Hörby centrum
1992 arbetades ett bevarandeprogram för Hörby tätorts 20
mest centrala kvarter fram med syfte att fungera som ett
planeringsunderlag samt ge råd och anvisningar till berörda
fastighetsägare.
Bevarandeplanen ger dels en kort beskrivning av
respektive kvarter samt redovisar uppgifter om
aktuella kartbladsnummer, gällande detaljplaner och
Byggnadsnämndens planberednings protokollnummer för
ytterligare dokumentation.
54
1. Bakgrund och nuläge
Bevarandeplanen redovisar en klassificering, klass I och II, av
varje fastighet som baseras på den kulturhistoriska inventering
som Landsantikvarien i M-län genomförde 1980-1984. Klass
I innefattar byggnader som är oersättliga och skall bevaras.
Klass II innehåller byggnader som är värdefulla, vars yttre
bör bevaras och som inte utan tvingade skäl kan förändras
väsentligt eller rivas.
Underlaget har inte blivit antaget av kommunfullmäktige men
dess riktlinjer följs i den mån det är möjligt.
Samrådshandling 2014-06-16
Industriminnen
Under hösten 1977 utförde Skånes hembygdsförbund i
samarbete med Riksantikvarieämbetet en totalinventering
och klassificering av alla industribyggnader uppförda
före 1940 i dåvarande Malmöhus län. Av alla inventerade
industribyggnader i Hörby kommun bedömdes 64 vara
bevarandevärda.
Södra Rörum
Ludvigsborg
Killhult
Hörby
Osbyholm
Önneköp
Västerstad
Östraby
Askeröd
Karta: Industriminnen
Industriminnen i Hörby kommun
0
Samrådshandling 2014-06-16
5
10 km
1. Bakgrund och nuläge
55