8 Sällsynta växter
Den här delen av vandringsleden går igenom ett område med arter som trivs i lite mera öppna och ljusa miljöer än den förra växtlokalen som vi
tittade på. På bilderna ser du exempel på några av de arter som finns här .
Vårärt
Trots att plantorna sällan blir högre än 4 dm lägger man
lätt märke till blommande vårärt. Som namnet antyder
blommar den tidigt, innan övrig växtlighet hunnit
överskugga den här arten. Redan i mitten av maj brukar
de mörkt violetta blommorna vara utslagna. Arten
föredrar halvöppna, lundartade miljöer med frisk
mulljord.
Grönyxne
Här i Dalarna kallas den här
arten för Grönkulla.
Blomningen sker i
högsommartid, då den
ganska lågvuxna arten kan
vara svår att finna i de
örtrika, halvöppna skogar
som den föredrar att växa i.
Här är den inte sällsynt och
den växer på många platser
utefter vandringsleden. De
övre kalkbladen
(”blombladen”) är slutna till
en hjälmlik huva över den
gula, treflikade läppen.
Låsbräken
Arten hör till våra minsta ormbunkar. Låsbräken tillhör
inte fröväxterna, utan gruppen kärlkryptogamer. De
sprids med hjälp av sporer som bildas på de plantor som
vi i dagligt tal kallar ormbunken. Det är egentligen
sporgenerationen hos kärlkryptogamen. När sporerna
gror utvecklas de till en könlig generation som är mycket
småvuxen och svår att se. Efter sammansmältning av
könsceller på en sådan liten bål växer en ny sporbärande
planta upp.
I Sverige finns sju arter av låsbräknar. På gruvbackarna
och i låg örtvegetation på andra ljusa platser med mager
och ganska torr mark har man i Tuna-Hästberg goda
möjligheter att finna åtminstone tre av de sju arterna,
men kanske ytterligare en eller två. Att leta låsbräknar är
spännande!
Nattviol
Under vindstilla kvällar i
midsommartid kan luften i glesa
örtrika skogar fyllas av berusande
väldoft från nattviolens blommor.
Förr var nattviolen den orkidé som
plockades mest, doften utgjorde för
många en oemotståndlig lockelse.
Nu är alla orkidéarter fridlysta och
det är ett brott att plocka eller
förstöra en orkidéplanta. Bilden
visar den vanliga nattviolen. Det
finns även en underart med större
blommor som heter skogsnattviol,
särskilt läppen och sporren är
längre. Sannolikt kan också den
hittas här omkring. Ingen av
underarterna är särskilt gynnad av
kalk i marken.
Blåsippa
Ett av de käraste vårtecknen i byn var när gruvkarlarna
kom hem med de första utslagna blåsipporna för året. Här
vid ”gamla gruvan” startade blomningen tidigt i de
sydvända varma sluttningarna. Några veckor senare lyste
stora ytor i gruvans omgivning ljust blå av den
imponerande massblomning som kan uppträda på de här
kalkrika markerna.
