En extremt
lönsam affär!
Missbrukarvård anses av många som kostsamt och resurserna räcker ofta
inte till. Men det verkliga slöseriet är att avstå från behandling.
Nationalekonomerna Ingvar Nilsson och Anders Wadeskog har i flera
ekonomiska analyser visat att framgångsrik rehabilitering av missbrukare
är en mycket lönsam affär.
Text Staffan Hasselgren
Illustration Anna Ödlund
Kostnaderna för den marginalisering som är förknippad med missbruk har sällan eller aldrig beräknats på ett systematiskt sätt. Undantaget är nationalekonomerna Ingvar Andersson och Anders
Wadeskog som gjort ett antal uppmärksammade studier
där de noggrant analyserar effekter och kostnader för olika typer av marginalisering. Några av dessa behandlar
missbruksproblematik.
I en studie som utgår från de sociala företagen Basta
och Vägen ut analyserar de kostnader som heroin- respektive amfetaminmissbruk genererar. Även Subutexbehandling och psykoterapi samt missbrukare inom kriminalvården har studerats med hjälp av den metod som
Ingvar Nilsson och Anders Wadeskog själva utvecklat och
som de kallar socioekonomiskt bokslut.
I FEBRUARI 2008 publicerade de båda nationalekonomerna
en analys som utgår från metadonprogrammet i Stockholm. Den genomfördes på uppdrag av förra regeringens
narkotikasamordnare, MOB. Syftet var att beskriva heroinmissbrukets kostnader och de samhällsekonomiska
effekterna av behandlingen.
– När vi startade studien antog vi att det var beroen-
12
devården som stod för kostnaderna och andra sektorer
som drog nytta av vinsterna, så brukar det nämligen vara
i rehabiliteringssammanhang. Men siffrorna visade att
även landstingen gör en vinst.
Det beror på att heroinisterna har en accelererande
hög vårdkonsumtion tiden innan de kommer in i behandling. Detta gör att metadonprogrammet inte bara är
självfinansierande utan även bidrar till att sänka landstingets kostnader.
Ingvar Nilsson berättar att studien inte innehåller någon jämförelse mellan metadonbehandling och andra
vårdformer. Man tar därför inte ställning i den debatt
som varit kring substitutionsbehandling.
– Det vi gjort är att jämföra metadonbehandling av
heroinmissbrukare i förhållande till alternativet att inte
göra något.
FORSKARNA HAR MED hjälp av experter och klienter mejslat fram ett antal förlopp som kan beskrivas som typiska
missbrukskarriärer. Man har identifierat och prissatt cirka 150 olika konsekvenser som ett liv i utanförskap medför. Många av dessa effekter är mer eller mindre osynliga
och svårupptäckta men emanerar ur den kriminella livsAlkohol & Narkotika #1/2009
stilen. En del av dem uppstår för den brottsutsatta allmänheten (vilket i förlängningen ofta blir försäkringsbolagen). Andra är kostnader för rättsväsendet men även
kommunernas och landstingens kostnader är betydande.
Resultaten av analysen visar att en aktiv heroinist i genomsnitt kostar samhället 2,1–2,3 miljoner kronor per år.
En stor del av dessa kostnader upphör eller reduceras
när personen upphör med sitt missbruk men även om
han/hon enbart reducerar missbruket.
Kostnaderna för en plats i metadonprogrammet är
cirka 100 000 kronor.
– Analysen visar att varje investerad krona ger 17
gånger pengarna tillbaka. Det är en oerhört hög avkastning – vi beräknar det till 1 778 procent i årlig avkastning
– nivåer som riskkapitalister ofta bara kan drömma om,
säger Ingvar Nilsson.
De klienter som är långsiktigt drogfria utan återfall
ger en avkastning på mellan 50 och 150 gånger pengarna.
Men även de som inte varit lika framgångsrika innebär en
ekonomisk vinst.
– En mycket viktig lärdom är att det finns olika grader
av framgång i behandlingen. Ofta har man ansett att absolut drogfrihet är det enda som räknas. Men vi ser att
Alkohol & Narkotika #1/2009
allt, utom de som mycket snabbt lämnar behandlingen
och återgår till missbruket, är en vinst.
Enligt Ingvar Nilsson och Anders Wadeskog finns det
ett antal mekanismer som bidrar till och förstärker marginaliseringen och som ständigt återkommer. En av dessa
är kortsiktigheten i beslutsfattandet. Budgetåret styr besluten. En annan är det så kallade stuprörstänkandet, det
vill säga att alla instanser bara ser sin begränsade del av
problemet. Det finns ingen som ser och tar ansvar för
helheten. Det innebär också att majoriteten av de ekonomiska effekterna av marginaliseringen är osynliga för den
enskilde beslutsfattaren. De drabbar ju i huvudsak andra
budgetar och sektorer än den egna.
Enligt studien uppfattar till exempel landstinget endast cirka sju procent av de samhällskostnader heroinmissbruket medför. Och inte ens internt inom landstinget
har man alltid kunskap om hur olika delar av den egna
verksamheten påverkar varandra. I budgettermer ser till
exempel metadonprogrammet ut att kosta 63 miljoner
kronor per år medan det i själva verket skapar en årlig
nettovinst för landstinget på 22 miljoner kronor, som
följd av minskad vårdkonsumtion i andra delar av vårdsystemet. För rättsväsendet innebär det i sin tur en vinst
13
»Analysen visar att varje investerad
krona ger 17 gånger pengarna tillbaka.
Det är en oerhört hög avkastning – vi
beräknar det till 1778 procent i årlig
avkastning – nivåer som riskkapitalister
ofta bara kan drömma om …«
tionsproblem som drabbar både föräldrar och barn.
När man investerar i byggnader och maskiner använder man sig av avskrivningstider, vilket innebär att kostnaderna fördelas under utrustningens beräknade livslängd. Det kallas för investeringsbudget och Anders Nilsson menar att ett liknande perspektiv borde finnas inom
den sociala sektorn.
– Vi kan som ekonomer bidra med siffrorna men politikerna måste själva kunna föra ett resonemang om ett
långsiktigt socialt investeringsperspektiv kontra ett kortsiktigt kostnadstänkande och dra slutsatser av det.
Ni verkar vara de enda som gör den här typen av ekonomiska analyser.
– Ja, vi är lite lätt förvånade över att det är på det sättet. Förmodligen är det inte tillräckligt meriterande i vetenskapliga sammanhang eller så beror det på att ekonomer inte kan den här typen av komplexa sociala system.
Vi har sysslat med det här i 30 år och de senaste två åren
har vi mött ett oerhört stort gensvar. Det är som om
proppen gått ur! Vi har försökt hantera det stora intresset
genom att sprida metodiken och har bland annat snabbutbildat folk på de enklaste analyserna.
att syftet med studien inte
är att spara pengar utan att peka på hur skattepengarna
kan användas på bästa sätt.
– Vi har funnit att metadonbehandlingen är en verksamhet som är extremt lönsam ur vilket perspektiv man
än granskar den. Alla är vinnare, inte bara missbrukaren.
Det finns några som är större vinnare än andra; det samlade rättsväsendet, allmänheten och försäkringsbolagen.
Däremot märks det inte så mycket på arbetsmarknadsområdet eftersom många, även om de är arbetsföra, har
svårt att få jobb på grund av stigmatiseringseffekten.
Att inte satsa på den här typen av framgångsrik behandling är inte bara ett uttryck för bristande humanism
utan dessutom ekonomiskt utomordentligt kontraproduktivt, menar Ingvar Nilsson. ■
INGVAR NILSSON POÄNGTERAR
Arbetet kring personer med missbruk beskrivs ofta som ett individbaserat arbete utifrån individbaserade problem. Ingvar Nilsson betonar
emellertid vikten av det sociokulturella sammanhang som individer
befinner sig i.
på 463 miljoner kronor och för samhället i stort en vinst
på cirka 1 100 miljoner.
Men hur får man beslutsfattare att se långsiktigt när alla har sina separata budgetar?
– Det är naturligtvis ett problem, men jag ser faktiskt
flera tecken på att man på sina håll börjar tänka mer långsiktigt och undviker stuprörstänkande. Flera kommuner,
till exempel Södertälje, Karlstad och Nynäshamn, börjar
jobba mer långsiktigt inom det sociala området. Södertälje har till exempel nyligen beslutat om en treårig investeringsplan inom rehabiliteringsområdet.
Ingvar Nilsson menar att beslutsfattarna måste börja
betrakta missbruksbehandling inte som en sjukvårdskostnad utan som en social investering i framtida hälsa och
produktionsförmåga. Här finns dessutom ekonomiska
långtidseffekter eftersom missbruk ofta är ett flergenera14
Referens:
Ingvar Nilsson & Anders Wadeskog, Varje drogfri dag en framgång –
SocioEkonomiskt Bokslut för Metadonprogrammet i Stockholm,
2008. Rapporten finns nedladdningsbar på www.seeab.se
Alkohol & Narkotika #1/2009
