SV SV RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL

EUROPEISKA
KOMMISSIONEN
Bryssel den 18.4.2013
COM(2013) 209 final
RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET
om hur samförståndsavtalet om försäljning av varumärkesförfalskade varor via internet
fungerar
(Text av betydelse för EES)
SV
SV
RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET
om hur samförståndsavtalet om försäljning av varumärkesförfalskade varor via internet
fungerar
(Text av betydelse för EES)
SV
2
SV
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1.
Inledning ...................................................................................................................... 4
2.
Samförståndsavtalet ..................................................................................................... 5
2.1.
En ny samarbetsstrategi................................................................................................ 5
2.2.
Samförståndsavtalets omfattning och struktur ............................................................. 6
2.3.
Självreglering utifrån samförståndsavtalet ................................................................... 8
3.
Samförståndsavtalets funktion och verkan................................................................... 8
3.1.
Att få samförståndsavtalet att fungera.......................................................................... 8
3.2.
Förfaranden för anmälan och avlägsnande av olagligt material – en av
samförståndsavtalets hörnstenar................................................................................... 9
3.3.
Proaktiva och förebyggande åtgärder – en kritisk åtgärd för effektiv bekämpning av
varumärkesförfalskning.............................................................................................. 11
3.4.
Upprepade intrång ...................................................................................................... 12
3.5.
Samarbete, inklusive utbyte av information............................................................... 14
3.6.
Konsumenternas förtroende, konsumentinformation och konsumentskydd .............. 14
3.7.
Extern kommunikation och ökad medvetenhet .......................................................... 15
3.8.
Jämförelser av samförståndsavtalets effekter............................................................. 16
4.
Vägen framåt .............................................................................................................. 18
Bilaga: Förteckning över webbplatser och varumärken som omfattas av samförståndsavtalet 20
Varumärken som omfattas av samförståndsavtalet .................................................................. 20
Webbplatser som omfattas av samförståndsavtalet .................................................................. 22
SV
3
SV
1.
INLEDNING
I den här rapporten utvärderas hur samförståndsavtalet om försäljning av
varumärkesförfalskade varor via internet (maj 2011) fungerar, nedan kallat
samförståndsavtalet1.
Försäljningen av varumärkesförfalskade varor via internet skadar alla legitima parter,
inklusive internetplattformar och immateriella rättighetsinnehavare och, framförallt,
konsumenterna. Varumärkesförfalskning via internet är ett dynamiskt fenomen som
ständigt förändras och anpassas för att komma åt nya affärsmodeller. De företag som sysslar
med olaglig varumärkesförfalskning är sofistikerade. De anpassar sig efter befintliga
skyddsstrategier mot varumärkesförfalskning.
Syftet med samförståndsavtalet är att upprätta en uppförandekod i kampen mot försäljningen
av varumärkesförfalskade varor via internet. Tanken är att öka samarbetet mellan
avtalsparterna för att de på ett effektivt sätt ska kunna ta itu med detta ständiga hot. Det råder
stor enighet om att samarbete är mycket bättre än rättstvister, som varken ökar
effektiviteten på marknaden eller konsumenternas förtroende. Den huvudsakliga
målsättningen är att skapa förtroende på marknaden. Samförståndsavtalet bidrar till att skapa
förtroende på internetmarknaden genom detaljerade åtgärder mot försäljningen av
varumärkesförfalskade varor och genom att öka skyddet för konsumenter som oavsiktligt
köper en förfalskad produkt.
Samförståndsavtalet omfattar ledande e-handelsplattformar och stora varumärken inom
snabbrörliga konsumentvaror, konsumentelektronik, mode, lyxartiklar, sportvaror, film,
programvaror, spel och leksaker, som alla är verksamma på både global och regional nivå2.
Under utvärderingsperioden3 sammanträdde avtalsparterna regelbundet. Sammanfattningar av
dessa möten har offentliggjorts på webbplatsen för generaldirektoratet för inre marknaden och
tjänster4.
I denna rapport analyseras samförståndsavtalets framsteg, genomförande och funktion. Den
ger även en överblick över avtalsparternas utvärdering av hur effektivt avtalet är när det gäller
att minska internetförsäljningen av varumärkesförfalskade varor inom EU. Rapporten är strikt
begränsad till samförståndsavtalet och omfattar inte angränsande politiska frågor.
1
2
3
4
SV
I
enlighet
med
artikel
41
i
samförståndsavtalet,
http://ec.europa.eu/internal_market/iprenforcement/docs/memorandum_04052011_en.pdf.
Samförståndsavtalet omfattar följande parter: the Adidas group, AIM (European Brands Association),
die Allianz Deutscher Produzenten – Film & Fernsehen e.V, the Amer Sports group, the AntiCounterfeiting Group (ACG), Amazon, the International Bureau of Societies Managing Recording and
Mechanical Reproduction Rights (BIEM), Burberry, Business Action to Stop Counterfeiting and Piracy
(BASCAP), eBay, the European Textile and Clothing Confederation (EURATEX), the Federation of
Sports and Play Associations (FSPA), the Federazione Moda Italia, the Federation of the European
Sporting Goods Industry (FESI), Gant AB, der Bundesverband der Schuhindustrie e.V., the Interactive
Software Federation (ISFE), the International Video Federation (IVF), the Italian Association of
Foreign Trade (AICE), Lacoste, the Lego group, the LVMH group, Mattel Inc, Microsoft, the MIH
group, the Motion Picture Association (MPA), Europeiska läkemedelsmyndigheten (EMA), Nike,
Nokia, Price-Minister – Rakuten group, Procter & Gamble, Richemont, Svenska Föreningen mot
Piratkopiering (SACG) och Unilever.
Enligt artikel 40 i samförståndsavtalet ska undertecknandet av samförståndsavtalet (den 4 maj 2011)
följas av en utvärderingsperiod på tolv månader. Även om den inledande utvärderingsperioden hade
fastställts till tolv månader beslutade avtalsparterna enhälligt att förlänga denna period med ytterligare
sex månader för att hinna testa alla åtgärderna i samförståndsavtalet ordentligt.
http://ec.europa.eu/internal_market/iprenforcement/stakeholders/index_en.htm.
4
SV
Rapporten visar att strategin i samförståndsavtalet fungerar, men att internetplattformar
och rättighetsinnehavare måste fortsätta att vara uppmärksamma och vaksamma.
Slutsatsen av rapporten är att samförståndsavtalet bör fortsätta i två år till och att det bör
utökas med ytterligare parter. Kommissionen överväger ytterligare insatser för att bekämpa
varumärkesförfalskningen på bredare front och kan komma att lägga fram ett förslag till
initiativ senare i år.
2.
SAMFÖRSTÅNDSAVTALET
2.1.
En ny samarbetsstrategi
Kommissionen betonade, både i sitt meddelande från 2009 om att stärka säkerställandet av
skydd för immateriella rättigheter på den inre marknaden 5 och i sitt meddelande från 2011 om
en inre marknad för immateriella rättigheter6, vikten av att rättighetsinnehavare och andra
berörda parter, till exempel internetplattformar, grossister, detaljhandlare och konsumenter
samt branschorganisationer, upprättar frivilliga strategier och samarbetsstrategier för att
bekämpa varumärkesförfalskning.
I meddelandet från 2009 ansåg kommissionen att berörda parter inom teknik och handel där
utvecklingen går snabbt bör tillämpa en strategi som bygger på samarbete snarare än
rättstvister. För att hitta möjliga icke bindande överenskommelser föreslogs en arbetsmetod
som bygger på dialog mellan berörda parter, dvs. en konstruktiv dialog där man fokuserar
på konkreta problem och genomförbara och praktiska lösningar som måste vara realistiska,
välavvägda och rättvisa för alla inblandade. En sådan gemensam, inkluderande och
delaktighetsfrämjande strategi stämmer väl överens med kommissionens agenda om bättre
lagstiftning.
När det gäller detta samförståndsavtal intog kommissionen en ny funktion som hjälpresurs för
dessa dialoger genom att erbjuda administrativt och logistiskt stöd och genom att, om så
krävs, säkerställa en korrekt avvägning mellan olika berörda intressen, inklusive EUmedborgarnas legitima rättigheter och förväntningar.
Kommissionens roll som hjälpresurs garanterar också att dialogerna med berörda parter och
eventuella senare överenskommelser är öppna och helt förenliga med den befintliga rättsliga
ramen, med full respekt för grundläggande fri- och rättigheter.
Både Europaparlamentet7 och rådet8 ställde sig bakom kommissionens strategi.
Som ett första exempel på samarbetsstrategin lanserade kommissionen en dialog med berörda
parter om försäljningen av varumärkesförfalskade varor på internet. Detta resulterade i ett
samförståndsavtal mellan 33 företag och branschorganisationer som omfattar 39 olika
webbplatser.
5
6
7
8
SV
KOM(2009) 467 slutlig av den 11 september 2009 om att stärka säkerställandet av skydd för
immateriella rättigheter på den inre marknaden.
KOM(2011) 287 slutlig, 24.5.2011: En inre marknad för immateriella rättigheter – Att genom att
främja kreativitet och innovation skapa ekonomisk tillväxt, högkvalitativa arbetstillfällen och
förstklassiga produkter och tjänster i Europa.
Europaparlamentets resolution av den 22 september 2010 om säkerställande av skyddet för immateriella
rättigheter på den inre marknaden:
http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?type=TA&language=sv&reference=P7-TA-2010-0340.
Rådets resolution av den 1 mars 2010 om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter på den
inre marknaden, EUT C 56, 6.3.2010, s. 1.
5
SV
2.2.
Samförståndsavtalets omfattning och struktur
Internethandeln har gett företag och konsumenter nya möjligheter att köpa och sälja varor
nationellt, över den inre marknadens inre gränser, och internationellt. Inom den inre
marknaden minskar internet de praktiska hindren för handel över medlemsstaternas gränser.
Tyvärr har internet även blivit en av de största kanalerna för varumärkesförfalskade varor.
Större delen av den e-handel som sker via internetplattformar är helt laglig. Olagliga eller
bedrägliga kommersiella handlare som säljer varumärkesförfalskade varor utnyttjar dock även
e-handelns fördelar för att sälja varumärkesförfalskade produkter direkt till konsumenterna.
Avtalsparterna påpekar till exempel att det finns en ny generation av (småskaliga) försäljare
av varumärkesförfalskade varor som införskaffar dessa varor billigt på internet eller via mer
traditionella distributionskanaler i mindre kvantiteter och därefter lägger ut dem till
försäljning på internet. Varken den ursprungliga säljaren av varorna eller de
varumärkesförfalskade varorna befinner sig nödvändigtvis på EU:s territorium. Lagliga
internetplattformar och rättighetsinnehavare som erbjuder tjänster till säljare och köpare kan
därmed råka ut för handlare som säljer varumärkesförfalskade produkter, vilket går ut över
konsumenterna, rättighetsinnehavarna, leverantörerna av e-handelstjänster, ekonomin och
samhället.
Internetplattformar och rättighetsinnehavare vidtog åtgärder mot internetförsäljningen av
varumärkesförfalskade varor redan innan samförståndsavtalet trädde ikraft. Till följd av
dialogen med berörda parter har det dock växt fram en allmän medvetenhet om att man skulle
kunna åstadkomma mer.
Samförståndsavtalet är inriktat på att störa och avskräcka utbudssidan av marknaden för
varumärkesförfalskade varor. Man försöker med andra ord få bort försäljningen av
varumärkesförfalskade varor på internet så snart som möjligt. Avtalet innehåller
proportionella, avskräckande åtgärder mot aktörer som vid upprepade tillfällen försöker sälja
varumärkesförfalskade varor. Dessutom syftar det till att skapa ett bättre skydd för
konsumenter som oavsiktligt köper en förfalskning och för lagliga säljare av varor som känner
att de på ett otillbörligt sätt förhindras/försenas när de ska lägga ut en produkt till försäljning
på internet.
Strategin i samförståndsavtalet bygger på tre försvarslinjer. De ska se till att det inte finns
några olagliga produkter till försäljning på internet, och om det ändå gör det, att de tas bort så
snart som möjligt, åtminstone tillräckligt snabbt för att förhindra att det hinner ske ytterligare
transaktioner. Alla åtgärder sker samtidigt och i realtid.
För det första är det mycket viktigt att kunder, dvs. säljare och köpare, förstår vad
varumärkesförfalskning innebär, vilka risker detta fenomen medför för konsumenterna
och vilka negativa effekter det får för rättighetsinnehavarna. Kunderna kan vara aktiva i
kampen mot varumärkesförfalskning. Därför är internetplattformarna måna om att potentiella
säljare och köpare ska kunna ta del av lämplig information på ett enkelt sätt, och i
förekommande fall i samarbete med rättighetsinnehavarna. De bör förklara att det är olagligt
att sälja varumärkesförfalskade varor och föreslå försiktighetsåtgärder som köparna bör vidta
för att undvika att köpa dem. Välinformerade säljare på internetplattformarna bör åta sig att
inte sälja sådana varor. Välinformerade konsumenter bör känna till vilka verktyg de ska
använda och hur de ska gå till väga om de har köpt varumärkesförfalskade varor.
Samförståndsavtalet är helt i linje med kommissionens senaste konsumentpolitiska strategi,
SV
6
SV
där mellanhänder och handlare uppmanas att göra mer än att bara följa lagstiftningen och
utarbeta självreglerande åtgärder för att öka konsumentskyddet9.
Den andra försvarslinjen handlar om proaktiva och förebyggande åtgärder för att snabbt
och adekvat sätta stopp för försöken att sälja varumärkesförfalskade varor, antingen innan de
läggs ut till försäljning eller kort därefter. Genom att vidta sådana åtgärder försöker
rättighetsinnehavare och internetplattformar att minska utbudet av förfalskade varor på
internet. Dessa åtgärder kan vara tekniska och/eller procedurmässiga och kräver ofta
mänskliga insatser. De är ofta specifika för respektive affärsmodell och rättighetsinnehavarnas
och/eller internetplattformarnas organisation. Ett exempel på proaktiva och förebyggande
åtgärder är kontrollen av säljare innan de tillåts sälja på en internetplattform och, i vissa fall,
en fortlöpande utvärdering av åtgärdernas resultat. Effektiva proaktiva och förebyggande
åtgärder är ofta avancerade. De kräver ofta betydande resurser och ett effektivt samarbete
mellan rättighetsinnehavare och internetplattformar. Proaktiva och förebyggande åtgärder
används för att se till att varumärkesförfalskade varor inte läggs ut till försäljning på
internet.
För det tredje kan varumärkesförfalskade varor fortfarande vara tillgängliga för allmänheten
på en internetplattform, trots information till kunderna och proaktiva och förebyggande
åtgärder. I sådana fall kan rättighetsinnehavare och konsumenter underrätta den berörda
internetplattformen om förekomsten av sådana varor. På så sätt kan plattformen vidta
lämpliga åtgärder, bland annat ta bort varan från den berörda webbplatsen. Förfaranden för
anmälan och avlägsnande av olagligt material är tänkta att vara ett enkelt, rättvist och
snabbt sätt att ta bort varumärkesförfalskade varor som läggs ut till försäljning på
internet.
Samförståndsavtalet kompletterar dessa åtgärder genom att skapa ett bättre konsumentskydd,
bland annat en möjlighet att erhålla en ersättningsprodukt eller få pengarna tillbaka enligt
vissa villkor. Samförståndsavtalet innehåller även avskräckande insatser vid upprepade
intrång.
Samförståndsavtalets parter har åtagit sig att samarbeta för att upptäcka upprepade intrång.
Internetplattformarna åtar sig att genomföra och verkställa avskräckande åtgärder enligt sina
interna riktlinjer. Policyer för att förhindra upprepade intrång måste vara objektiva och
proportionella och ta hänsyn till alla omständigheter. Informationsutbytet om aktörer som
begår upprepade intrång enligt samförståndsavtalet sker helt i enlighet med
dataskyddslagstiftningen.
Konsumenterna bör ta del av all information som finns när de köper varor på internet för att
undvika att köpa varumärkesförfalskade varor, men kan trots det lida skada. De kan ha blivit
vilseledda och ha köpt varumärkesförfalskade varor oavsiktligt, och därmed lidit ekonomisk
eller annan skada. Samförståndsavtalet innehåller vissa minimibestämmelser för
konsumentskydd. Vilken ersättning som ges för ekonomisk eller annan skada beror på de
enskilda avtalsparternas policy. En konsument kan även ha lagt ut en vara till försäljning som
misstänks vara varumärkesförfalskad och därför avlägsnas. Konsumenten kan ha lidit skada
om det visar sig att produkten avlägsnats felaktigt.
Slutligen garanterar samförståndsavtalet att avtalsparterna under utvärderingsperioden inte
inleder nya rättstvister mot varandra i frågor som omfattas av samförståndsavtalet. Detta
moratorium för rättstvister är en viktig bestämmelse som understryker avtalsparternas
ömsesidiga åtagande att arbeta tillsammans i god tro.
9
SV
Meddelande från kommissionen En strategi för konsumentpolitiken i EU – Att öka förtroendet och
tillväxten, COM(2012) 225 final.
7
SV
2.3.
Självreglering utifrån samförståndsavtalet
Det är ofta svårt att få ett stort antal berörda parter med olika intressen och affärsmodeller att
samarbeta på frivillig basis. Det tar tid att bygga upp det förtroende som behövs för att ett
sådant samarbete ska fungera.
Den process som föregick undertecknandet av samförståndsavtalet och själva undertecknandet
i sig har visat sig vara nödvändiga steg på vägen mot att bygga upp ett klimat av ömsesidigt
förtroende mellan avtalsparterna. Den strukturerade dialogen har gjort att de berörda parterna
har fått en ökad förståelse för varandras intressen och varandras tekniska, organisatoriska och
kommersiella begränsningar. Ömsesidigt förtroende är den enande faktorn. Utan det är det
frivilliga samarbetet dömt att misslyckas.
Andra kritiska framgångsfaktorer har varit följande:
 Ett tydligt incitament för varje avtalspart till följd av det icke bindande avtalet.
 Skyddsåtgärder i avtalet för att skydda varje avtalsparts viktiga intressen, för att passa olika
affärsmodeller och handelspolicyer, och för att garantera rättssäkerheten i syfte att
övervinna motståndet inom respektive organisation.
 Ett icke bindande avtal med ett tydligt fokus, bland annat ett väldefinierat syfte, i
kombination med tydligt formulerade, realistiska skyldigheter, proportionellt fördelade
mellan parterna (smart genomförande).
 Ett brett samförstånd och ett stort engagemang inom de företag som undertecknar avtalet.
 Tillräcklig flexibilitet i avtalet för att möjliggöra anpassningar till följd av förändrade
omständigheter, utan att behöva omförhandla avtalet.
Dessutom har Europeiska kommissionen genom att fungera som hjälpresurs bidragit till
att strukturera och driva dialogerna och förhandlingarna, samt uppmuntra berörda parter att
övervinna hindren. Politiskt stöd från nationella myndigheter och parlament kan också bidra
till framgång.
Extern insyn ökar trovärdigheten och säkerställer ansvarighet och ansvar gentemot berörda
parter, nationella myndigheter och parlament samt samhället i stort. Det kan även få nya
parter att ansluta sig till det icke bindande avtalet och den bästa praxis som främjas genom
avtalet.
3.
SAMFÖRSTÅNDSAVTALETS FUNKTION OCH VERKAN
3.1.
Att få samförståndsavtalet att fungera
Samförståndsavtalet är begränsat till avtalsparter som tillhandahåller tjänster och varor i
EU/EES. För att förtydliga samförståndsavtalets tillämpningsområde har avtalsparterna angett
de webbplatser och varumärken som omfattas av avtalet (se bilagan).
En förteckning över kontaktpunkter har upprättats för att göra det lättare för avtalsparterna
att kommunicera i frågor som rör samförståndsavtalet och för att möjliggöra operativ
direktkontakt mellan personer som arbetar med varumärkesskydd för rättighetsinnehavare i
olika medlemsstater och de webbplatser som internetplattformarna driver.
Tillgången på denna grundläggande information i lättillgänglig och regelbundet uppdaterad
form har hjälpt avtalsparterna att tillämpa samförståndsavtalet under driftsmässiga
SV
8
SV
förhållanden. Det har också gjort avtalsparternas lokala organisationer medvetna om
samförståndsavtalet och dess potential och möjligheter.
Internetplattformar och rättighetsinnehavare har deltagit i bilaterala möten för att upprätta
kontakter, utbyta information och diskutera operativa frågor. Dessa möten, i kombination med
en konsekvent användning av internetplattformarnas respektive program för rättighetsskydd,
har gjort att avtalsparterna kunnat samla sin kunskap, identifiera trender och till följd av detta
avlägsna misstänkta försäljningserbjudanden, för att på så sätt öka det förebyggande skyddet.
På det hela taget har samförståndsavtalets parter signalerat att detta väsentligt har förbättrat
kommunikationen mellan avtalsparterna, vilket har underlättat samarbetet. I vissa fall har
man vidtagit gemensamma åtgärder, till exempel snabba insatser vid plötsliga ökningar av en
viss typ av varumärkesförfalskningar.
3.2.
Förfaranden för anmälan och avlägsnande av olagligt material – en av
samförståndsavtalets hörnstenar
Alla avtalsparter anser att förfarandena för anmälan och avlägsnande av olagligt material är
oumbärliga åtgärder för att bekämpa försäljningen av varumärkesförfalskade varor på
internet. Samförståndsavtalet innehåller regler för anmälan och avlägsnande av olagligt
material, bland annat
i) en mekanism för att avlägsna enskilda försäljningserbjudanden om produkter som
misstänks vara varumärkesförfalskade från internetplattformarnas webbplatser och
ii) en mekanism för att underrätta internetplattformarna om användare som säljer
varumärkesförfalskade produkter (säljarbaserade underrättelser).
Detta är det verktyg som främst ska tillämpas när det på internet dyker upp
försäljningserbjudanden om varor som misstänks vara olagliga. Dessutom har avtalsparterna
noterat att det har visat sig vara ett användbart verktyg inom ramen för samförståndsavtalet.
Reglerna om anmälan och avlägsnande av olagligt material bör inte vara alltför preskriptiva
och de måste innehålla vissa mekanismer för att ta itu med missbruk av systemet. Företagen
har utarbetat sina egna skräddarsydda metoder för att ta itu med intrång på sina webbplatser.
Avtalsparterna har rapporterat att internetplattformarna mottar tusentals anmälningar och
begäranden om att avlägsna olagligt material, av alla typer av skäl. Inom ramen för
samförståndsavtalet och i enlighet med EU:s regelverk10 är syftet med förfarandena för
anmälan och avlägsnande av olagligt material att avlägsna försäljningserbjudanden om varor
som misstänks vara varumärkesförfalskade från internetplattformarnas webbplatser på ett
snabbt, effektivt och verkningsfullt sätt.
Alla internetplattformar hade redan innan samförståndsavtalet trädde ikraft någon form av
mekanism för anmälan och avlägsnande av olagligt material för att ge rättighetsinnehavare
och andra drabbade personer och organisationer möjlighet att anmäla misstänkta
varumärkesförfalskningar. Medan vissa var lätta att hitta på webbplatserna fanns det många
andra system för anmälan och avlägsnande av olagligt material som inte ansågs fungera
tillfredställande. Dessutom var det inte alla rättighetsinnehavare som använde det system som
fanns. Anmälningarna var ofullständiga, inte tillräckligt specifika, svåra att behandla, ibland
inriktade på enskilda produkter och ibland på hela produktkataloger. Uppföljningen av
anmälningarna varierade mellan internetplattformarna och ansågs inte alltid vara
tillfredsställande av de anmälande rättighetsinnehavarna. Försäljningserbjudandena
avlägsnades inte alls, tog för lång tid att avlägsna eller dök snabbt upp igen efter
avlägsnandet.
10
SV
Direktiv 2000/31/EG, kapitel II, avsnitt 4, EGT L 178, 17.7.2000, s. 1.
9
SV
Sedan samförståndsavtalet trädde ikraft har vissa internetplattformar rapporterat att det tar
dem upp till 24 timmar att avlägsna ett försäljningserbjudande på internet (även kallat en
post), ibland dock upp till 48 timmar. För andra tar det 2–5 timmar. Andra säger att ifrågasatta
försäljningserbjudanden tas bort samma dag eller tidigt nästföljande dag.
Rättighetsinnehavare har dock rapporterat att samma internetplattform har olika
behandlingstid i olika medlemsstater.
Internetplattformarna har dessutom påpekat att de har noterat att vissa rättighetsinnehavare
uppvisar stora variationer i det genomsnittliga antalet anmälningar av försäljningserbjudanden
om förfalskade produkter per månad (från en till flera hundra). Sedan samförståndsavtalet
trädde ikraft avslår de väldigt sällan en begäran om avlägsnande och behöver sällan be om
mer information för att behandla anmälan. I de fall de behöver be om mer information så rör
det sig i regel om anmälningar från rättighetsinnehavare som är obekanta med förfarandet för
anmälan och avlägsnande av olagligt material. Vissa rättighetsinnehavare menar att det i vissa
fall har krävts onödiga detaljer. När ett försäljningserbjudande om en vara som misstänks vara
olaglig har avlägsnats från internet informerar internetplattformen bland annat den berörda
säljaren, och förklarar varför erbjudandet har avlägsnats.
Anmälningar av användare som säljer varumärkesförfalskade produkter – till skillnad från
anmälningar av specifika försäljningserbjudanden – har varit relativt sällsynta. I regel anses
anmälningar av enskilda säljare vara besvärliga, eftersom det nästan alltid krävs ytterligare
utredning av säljarens enskilda försäljningserbjudanden innan ett beslut kan fattas. Eftersom
aktörer som begår upprepade intrång (och som konstateras vara oärliga säljare) kommer att
bestraffas i alla fall (till följd av anmälningar av enskilda försäljningserbjudanden) ser man
inte några väsentliga fördelar med anmälningar av enskilda säljare. Tvärtom rapporterade en
rättighetsinnehavare att det är oklart i vilken utsträckning internetplattformarna vidtar åtgärder
till följd av anmälningar av enskilda säljare som säljer varumärkesförfalskade varor, eftersom
samarbetet när det gäller anmälan och avlägsnande av olagligt material fungerar effektivt för
enskilda olagliga produkter.
Enligt de villkor som de olika internetplattformarna tillämpar är det klart förbjudet att sälja
produkter som gör intrång i tredje parts rättigheter. Det framgår också tydligt att
intrångsgörande produkter kommer att tas bort. Vissa internetplattformar tillhandahåller
formulär som rättighetsinnehavarna kan använda vid anmälningar. Dessa är dock ofta ganska
grundläggande och främst avsedda för rättighetsinnehavare som inte har undertecknat
samförståndsavtalet. Även om den faktiska behandlingen av anmälningar är ett internt
förfarande tillhandahåller de större internetplattformarna information på internet om hur
förfarandet för anmälan och avlägsnande av olagligt material går till. Denna fungerar som en
referenspunkt, särskilt för rättighetsinnehavare som inte har undertecknat samförståndsavtalet.
Informationen kan även ingå i den specifika internetplattformens program för rättighetsskydd
eller webbplatsens hjälpavsnitt.
Sedan samförståndsavtalet trädde ikraft har alla avtalsparter rapporterat att det skett
förbättringar inom alla dessa områden i fråga om anmälan och avlägsnande av olagligt
material. Flera internetplattformar har sett över och ofta effektiviserat sina verktyg och
förfaranden för anmälan och avlägsnande av olagligt material. En internetplattform har gjort
om sitt förfarande för anmälan och avlägsnande av olagligt material och infört ett gemensamt
förfarande för alla sina europeiska webbplatser11.
Rättighetsinnehavarna har rapporterat att anmälan och avlägsnande av olagligt
material på det hela taget fungerar väl på internetplattformarnas webbplatser som
11
SV
Detta gemensamma förfarande gjorde att internetplattformen kunde få fler webbplatser att ansluta sig
till samförståndsavtalet.
10
SV
omfattas av samförståndsavtalet12. För rättighetsinnehavarna är det dock ofta dyrt att ha ett
övervakningsprogram.
3.3.
Proaktiva och förebyggande åtgärder – en kritisk åtgärd för effektiv
bekämpning av varumärkesförfalskning
Proaktiva och förebyggande åtgärder är åtgärder och förfaranden som ger internetplattformar
och rättighetsinnehavare möjlighet att förhindra att olagliga försäljningserbjudanden läggs ut
på internet eller begränsa den tid som de ligger ute. Dessa åtgärder och förfaranden har
varierat, inte bara mellan olika avtalsparter utan ibland till och med mellan en viss
internetplattforms olika webbplatser.
Enligt avtalsparterna räcker det inte med enbart reaktiva anmälningar och avlägsnanden
av olagligt material för att komma till rätta med problemet med försäljningen av
varumärkesförfalskade varor på marknadsplatser på internet. För att bekämpa
varumärkesförfalskningen på internet är det lika viktigt att det finns tillräckliga proaktiva
skyddsåtgärder för att förhindra att varumärkesförfalskade varor läggs ut till försäljning på
marknadsplatser på internet.
Proaktiva och förebyggande åtgärder är starkt kopplade till de berörda internetplattformarnas
och rättighetsinnehavarnas enskilda affärsmodeller och affärsmetoder. De är ett sätt för
internetplattformarna att särskilja sig från sina konkurrenter på marknaden. De kan ha stor
inverkan på kundnöjdheten och konsumenternas förtroende för försäljningserbjudandena på
en viss webbplats. Flera internetplattformar är relativt öppna med sina proaktiva och
förebyggande åtgärder. Internetplattformarna har även uppgett att dessa åtgärder, för att vara
effektiva i längden, ofta måste vara avancerade och snabbt kunna anpassas när förhållandena
förändras. Därför är proaktiva och förebyggande åtgärder ofta dyra att genomföra. För
rättighetsinnehavarna är åtgärderna en del av arbetet med att skydda varumärket och är nära
förknippade med strategier och verksamheter för varumärkesskydd.
Alla avtalsparter betonade om och om igen att utbytet av information mellan
rättighetsinnehavare och internetplattformar är avgörande för de proaktiva och
förebyggande åtgärdernas effektivitet. Flera avtalsparter observerade att åtgärdernas
effektivitet tycktes variera både över tid och mellan internetplattformarnas olika webbplatser.
Detta är inte förvånande med tanke på hur snabba och anpassningsbara säljarna av
varumärkesförfalskade varor är. Det visar att avtalsparterna hela tiden måste vara på sin vakt
och att det finns ett behov av fortsatt samarbete.
En avtalspart rapporterade att investeringarna i proaktiva och förebyggande åtgärder till följd
av samförståndsavtalet både ökat och lett till konkreta resultat. En internetplattform påpekade
att den numera avlägsnar fler potentiellt problematiska poster frivilligt och proaktivt än
reaktivt13.
Proaktiva och förebyggande åtgärder kan handla om tekniska åtgärder, till exempel en
internetplattforms förmåga att upptäcka användningen av vissa nyckelord eller innehåll som
läggs ut till försäljning innan det har släppts. Det kan också handla om informationsutbyte
12
13
SV
Denna slutsats gäller endast anmälan och avlägsnande av olagligt material inom ramen för detta
samförståndsavtal och påverkar inte förfaranden för anmälan och avlägsnande av olagligt material inom
andra områden eller för aktörer som inte undertecknat samförståndsavtalet. Den påverkar till exempel
inte kommissionens slutsatser i samband med initiativet om förfaranden för anmälan och åtgärder
(http://ec.europa.eu/internal_market/e-commerce/notice-and-action/index_en.htm).
Tredje kvartalet 2011: 65/35, dvs. 65 % av alla misstänkta poster gällande varumärken som tillhör
samförståndsavtalets parter avlägsnades proaktivt medan 35 % avlägsnades reaktivt.
Tredje kvartalet 2012: 80/20, dvs. 80 % av alla misstänkta poster gällande varumärken som tillhör
samförståndsavtalets parter avlägsnades proaktivt medan 20 % avlägsnades reaktivt.
11
SV
med internetplattformar om tecken på varumärkesförfalskade produkter och om de metoder
som säljare av varumärkesförfalskade varor använder. Vissa internetplattformar har
rapporterat att de använder viss teknik för att upptäcka produkterna och avlägsnar dem i
förebyggande syfte.
Några avtalsparter var oroade över att de genom att vidta proaktiva åtgärder för att förhindra
försäljningen av varumärkesförfalskade varor skulle kunna anses ha faktisk kännedom om den
olagliga verksamheten och därmed skulle hamna utanför ansvarsbegränsningen enligt ehandelsdirektivet.
3.4.
Upprepade intrång
Enligt artikel 35 i samförståndsavtalet ska internetplattformarna beakta anmälningar om
upprepade intrång och genomföra och verkställa policyer om avskräckande åtgärder för
aktörer som begår upprepade intrång.
De olika internetplattformarnas policyer mot upprepade intrång innehåller i regel
avskräckande åtgärder (till exempel en tillfällig kontoavstängning) mot säljaren (och inte bara
det aktuella försäljningserbjudandet) efter ett andra intrång. Kraftfullare avskräckande
åtgärder kan tillämpas om det konstateras att en säljare återigen säljer varumärkesförfalskade
varor. Alla internetplattformar vidtar åtgärder för att förhindra att bannlysta säljare registrerar
sig på nytt.
Samtidigt som det är viktigt och till och med nödvändigt med avskräckande åtgärder hävdar
internetplattformarna att det finns andra sätt att komma till rätta med aktörer som gör
upprepade intrång än att bara stänga av ett användarkonto. Det kan till exempel handla om
utbildning, säkerhetsåtgärder, avskräckande åtgärder eller restriktioner.
Policyn om avskräckande åtgärder beskrivs i internetplattformens villkor på den berörda
webbplatsen. Vissa internetplattformar sammanfattar dessutom systemet på andra delar av
sina webbplatser, till exempel i program för rättighetsskydd eller hjälpavsnitt.
Internetplattformarna tillämpar inte sin policy om avskräckande åtgärder automatiskt.
Enskilda korrigeringar är ibland nödvändiga och vidtas på det sätt som anses lämpligt. En
säljare som uppenbarligen handlar i ond tro kan bannlysas direkt, medan en aktör som begår
upprepade intrång och vars första småskaliga intrång begicks för länge sedan kan varnas igen
innan kontot stängs av. En del internetplattformar hanterar alla påföljder från fall till fall, om
än med liknande resultat och effektivitet. När man ska besluta vilka avskräckande
åtgärder som ska tillämpas finns det flera aspekter att ta hänsyn till. Till exempel ska
hänsyn tas till hur allvarlig överträdelsen av policyn är, hur många misstänkta intrång det rör
sig om, om det rör sig om en aktör som begår upprepade intrång, hur lång tid som gått sedan
tidigare intrång, vad säljaren har att säga, om språkbruket tyder på ett tydligt uppsåt, hur
omfattande den lagliga verksamheten är och om det finns andra misstänkta beteenden, till
exempel åtgärder för att undvika upptäckt. Därför har det inte gått att anta en gemensam
enhetlig definition av avskräckande åtgärder.
Kommunikationen mellan rättighetsinnehavare och internetplattformar är återigen avgörande
när det gäller att genomföra effektiva policyer mot upprepade intrång. Internetplattformarna
behöver få information från de berörda rättighetsinnehavarna. Annars är deras policyer för
upprepade intrång mindre effektiva. Flera internetplattformar har utvecklat särskilda
rapporteringsverktyg och gjort dessa tillgängliga för rättighetsinnehavarna för att underlätta
det ömsesidiga informationsutbytet, inklusive återkopplingen till den anmälande
rättighetsinnehavaren, samtidigt som de inblandade personernas rättmätiga intressen
respekteras.
SV
12
SV
Avskräckande åtgärder påverkar säljarna omedelbart, oavsett om åtgärderna är befogade eller
ej. Säljarna kan förlora en möjlighet att sälja den aktuella produkten, förlora tid som
investerats i obligatorisk utbildning eller extra säkerhetsåtgärder och förlora förtroende, vilket
leder till minskat förtroende bland konsumenterna och därmed till lägre genomsnittliga
försäljningspriser. Säljarna kan utsättas för säljrestriktioner som begränsar verksamheten,
vilket kan leda till överskott av varor. De kan även drabbas av förlorade investeringar och
ekonomiska förluster. Permanenta avstängningar kan äventyra hela företag (och därmed deras
anställda och affärspartner). Därför tillämpar internetplattformarna avskräckande
åtgärder restriktivt och omsorgsfullt.
För rättighetsinnehavarna är det mycket viktigt med policyer mot aktörer som begår
upprepade intrång, eftersom det är dem som skadar rättighetsinnehavarna mest, särskilt om de
genom bedrägliga metoder fortsätter att handla med varumärkesförfalskade produkter.
Rättighetsinnehavarna hävdar fortfarande att det finns aktörer som begår upprepade
intrång som har sålt varumärkesförfalskade varor på olika internetplattformar under
många olika namn under lång tid. Rättighetsinnehavarna gör egna utredningar och
underrättar internetplattformarna om aktörer som begår upprepade intrång, bland annat om
avlägsnade försäljningserbjudanden dyker upp igen. Det är dock inte alltid möjligt för
rättighetsinnehavarna att upptäcka, och därmed identifiera, aktörer som begår upprepade
intrång, till exempel om den berörda webbplatsen inte har någon sökfunktion för säljarnas
uppgifter.
Internetplattformarna anses vidta kraftfullare åtgärder än tidigare mot aktörer som
begår upprepade intrång, antingen på eget initiativ eller på den berörda
rättighetsinnehavarens initiativ, men de använder sitt eget omdöme och beaktar alla specifika
omständigheter i fallet14. Därför leder inte alla anmälningar om upprepade intrång till att ett
konto stängs av eller avslutas. Sedan samförståndsavtalet trädde ikraft har
internetplattformarna blivit öppnare gentemot rättighetsinnehavarna om sin policy om
avskräckande åtgärder och tillämpningen av denna. Vissa internetplattformar och
rättighetsinnehavare utbyter information om enskilda fall på bilateral basis. Detta tycks dock
inte vara allmän praxis.
Alla internetplattformar har infört tekniska och procedurmässiga åtgärder för att upptäcka
aktörer som begår upprepade intrång och för att förhindra att bannlysta aktörer registrerar sig
på nytt på deras webbplatser. Dessa åtgärder fungerar bara i viss mån på grund av de
ohederliga säljarnas förtäckta metoder. Enda sättet att förbättra situationen är att öka det
ömsesidiga utbytet av information och det direkta samarbetet mellan internetplattformar och
rättighetsinnehavare.
Avtalsparterna investerar i verktyg och metoder för att bekämpa upprepade intrång. Under det
senaste året har dessa gemensamma insatser gett allt bättre resultat. I vissa fall har man gjort
anmärkningsvärda framsteg15. Trots det kan det vara lämpligt att förtydliga det praktiska
genomförandet för att se till att åtgärderna mot upprepade intrång ger ett bättre praktiskt
resultat.
14
15
SV
En internetplattform uppgav i sin årsrapport om sitt arbete med att bekämpa varumärkesförfalskning att
man 2011 stängde ned 1 715 konton, vilket är 14 % fler än 2010. En annan internetplattform stängde av
eller kraftigt inskränkte flera tusen säljare av varor tillhörande samförståndsavtalets parter under tredje
kvartalet 2012, vilket också tyder på en ökning jämfört med samma period året före.
Flera rättighetsinnehavare konstaterade att antalet aktörer som begår upprepade intrång minskat på flera
internetplattformar. En rättighetsinnehavare uppgav till och med att antalet aktörer som begår
upprepade intrång på dennes varumärken minskat med 50 % på en stor internetplattform.
13
SV
3.5.
Samarbete, inklusive utbyte av information
Samarbete och informationsutbyte är avgörande för de proaktiva och förebyggande
åtgärdernas effektivitet. Alla internetplattformar har antagit och publicerat sin policy för
immateriella rättigheter på sina respektive webbplatser. Alla ger tydlig information om
sin policy. Plattformarnas policy framgår också tydligt av användarvillkoren för de berörda
webbplatserna, samt av kontrakten med säljarna. Alla internetplattformar upprätthåller sin
policy för immateriella rättigheter.
Flera internetplattformar har utvecklat särskilda samarbetsprogram för
rättighetsskydd, som ofta är grunden till ökat samarbete mellan den berörda
internetplattformen och varumärkesinnehavare i allmänhet. Rättighetsinnehavarnas
deltagande i dessa program varierar mellan olika webbplatser. Sedan samförståndsavtalet
trädde ikraft har flera rättighetsinnehavare anslutit sig till programmen, beroende på
deras specifika behov16.
Samförståndsavtalet hindrar inte avtalsparterna från att utbyta annan eller mer detaljerad
information, till exempel på bilateral basis och enligt ytterligare villkor. En del
internetplattformar har presenterat statistiska analyser av borttagna försäljningserbjudanden
(både proaktivt och efter anmälan och begäran om avlägsnande av olagligt material) och
denna information har visat sig vara användbar. Internetplattformarna har kommit överens om
att på begäran avslöja misstänkta intrångsgörares identitet och kontaktuppgifter, i den mån det
är tillåtet enligt tillämplig dataskyddslagstiftning. Endast i ett fall har avtalsparterna
rapporterat problem med denna aspekt av samförståndsavtalet17.
3.6.
Konsumenternas förtroende, konsumentinformation och konsumentskydd
Konsumenternas förtroende är en viktig framgångsfaktor för alla avtalsparter. Det
innebär att alla avtalsparter försöker skydda konsumenterna mot varumärkesförfalskade varor
och ersätta konsumenter som handlat i god tro och oavsiktligt köpt varumärkesförfalskade
varor.
Alla internetplattformar informerar konsumenterna om hur man bäst använder deras tjänster
på ett säkert sätt och om att vara vaksamma på misstänkta försäljningserbjudanden.
Alla större internetplattformar har ersättningssystem för skador. Alla dessa
skyddssystem för köpare är dock väldigt olika i fråga om omfattning och förfaranden. En
internetplattform erbjuder till exempel en fullständig garanti mot varumärkesförfalskning och
håller pengarna i deposition tills transaktionen är avslutad och köparen är nöjd. Utöver
ersättningar via systemet för internetbetalningar kompenserar internetplattformarna
konsumenterna genom att ha egna skyddsprogram för köpare eller en heltäckande returpolicy.
Flera internetplattformar hjälper konsumenterna att returnera varan till den berörda säljaren.
Här bör det noteras att EU-lagstiftningen innehåller minimiregler för att skydda konsumenter
som köper varumärkesförfalskade varor från professionella säljare. I de fall en
16
17
SV
På en internetplattform har alla rättighetsinnehavare nu anslutit sig till programmet för rättighetsskydd.
På en annan internetplattform har flera rättighetsinnehavare som haft stora problem med
varumärkesförfalskade varor anslutit sig sedan samförståndsavtalets ikraftträdande. Andra använder
förfarandena för anmälan och avlägsnande av olagligt material utan att formellt ha anslutit sig till
programmet för rättighetsskydd. En minoritet har varken anslutit sig till programmet eller använder sig
av förfarandena.
Mer bakgrundsinformation finns i Europeiska datatillsynsmannens synpunkter av den 13 september
2012 om generaldirektoratet för inre marknaden och tjänsters offentliga samråd om förfaranden för
anmälan och åtgärder vid olagligt innehåll som lagras av mellanhänder på internet;
http://www.edps.europa.eu/EDPSWEB/webdav/site/mySite/shared/Documents/Consultation/Comments
/2012/12-09-13_Comments_DG_MARKT_EN.pdf.
14
SV
internetplattform agerar professionell säljare ger direktiv 1999/44/EG om försäljning av
konsumentvaror och härmed förknippade garantier konsumenten rätt att få varorna ersatta
med en äkta vara eller, om detta inte är möjligt, få pengarna tillbaka.
Rättighetsinnehavare som inte är inblandade i en viss försäljning kontaktas ofta av besvikna
konsumenter som har köpt varumärkesförfalskade varor18. Rättighetsinnehavarna har
uppenbarligen inte någon generell skyldighet att erbjuda ersättning eller att hjälpa
konsumenten att få upprättelse. Flera rättighetsinnehavare vidtar dock särskilda åtgärder.
Flera internetplattformar uppmuntrar systematiskt konsumenterna att rapportera
varumärkesförfalskade varor till de lokala brottsbekämpande myndigheterna. Några nationella
myndigheter, till exempel konkurrens- och konsumentskyddsmyndigheter, brukar också
rapportera misstänkta överträdelser av konsumentskyddet, inklusive vilseledande reklam,
otillbörliga affärsmetoder och överträdelser av märkningsreglerna.
Alla avtalsparter är överens om att ett av de huvudsakliga målen med samförståndsavtalet är
att förbättra konsumentskyddet. Avtalsparterna har inte rapporterat om några klagomål från
konsumenterna19. En internetplattform har till och med rapporterat att antalet klagomål mot
säljare och ersättningsanspråk från missnöjda köpare har minskat med 30 % sedan början av
2011.
3.7.
Extern kommunikation och ökad medvetenhet
Branschorganisationer spelar en viktig roll för att nå samförståndsavtalets mål. Flera
branschorganisationer har hjälpt till att bygga upp konstruktiva relationer mellan
rättighetsinnehavare och internetplattformar. Eftersom vissa branschorganisationer faktiskt
skyddar sina medlemmars rättigheter och alla även företräder medlemmarnas intressen och
samordnar de gemensamma ståndpunkter som ska tas för medlemmarnas räkning när det
gäller samförståndsavtalet, spelar branschorganisationerna en central roll när det gäller att
sprida de idéer som samförståndsavtalet vilar på och uppmuntra sina medlemmar att
respektera dess principer. De flesta branschorganisationer har tillkännagett
samförståndsavtalets framsteg och informerat om dess fördelar genom uppdateringar på sin
webbplats, e-postutskick och informationssessioner under sina konferenser.
Avtalsparterna har insett hur viktigt det är att involvera nationella myndigheter i kampen mot
varumärkesförfalskning på internet och att hålla immaterialrättsliga organ, samt
Europaparlamentets ledamöter, fullt informerade om samförståndsavtalet och utvecklingen
kring detta. De har alla framhävt fördelarna med att öka informationsinsatserna efter
antagandet av denna rapport.
På EU-nivå har samförståndsavtalet omnämnts i olika meddelanden på området20. Även på
medlemsstatsnivå har det tagits liknande initiativ21. På internationell nivå främjas
18
19
20
SV
Typiska exempel är defekt konsumentelektronik eller illa sydda sporttröjor som köparen klagar på hos
den påstådda tillverkaren. Vid inspektion visar det sig att den berörda produkten inte har tillverkats av
tillverkaren utan är förfalskad.
Inga konsumentskyddsorganisationer har undertecknat samförståndsavtalet.
COM(2012) 537 final, 26.9.2012: Att främja de kulturella och kreativa sektorerna för att främja tillväxt
och sysselsättning i EU.
SWD(2012)286 final, 26.9.2012: Competitiveness of the European High End Industries.
COM(2012) 582 final, 10.10.2012: Uppdatering av meddelandet om industripolitiken – En starkare
europeisk industri för tillväxt och ekonomisk återhämtning.
COM(2012) 784 final, 18.12.2012: The Digital Agenda for Europe – Driving European growth
digitally.
Europaparlamentets resolution av den 11 december 2012 om att fullborda en inre e-marknad. P7TA(2012)0468, punkt 56.
15
SV
samförståndsavtalet i internationella forum, såsom WIPO22 och WTO, samt i diskussionerna
med EU:s främsta handelspartner.
3.8.
Jämförelser av samförståndsavtalets effekter
Avtalsparterna har inför den här rapporten försett kommissionen med omfattande uppgifter
som visar hur samförståndsavtalet fungerar och hur det påverkar deras verksamhet. De flesta
uppgifterna anses konfidentiella på grund av att de är kommersiellt känsliga och kan därför
inte citeras direkt.
Trots alla insatser har alla internetplattformar fortfarande varumärkesförfalskade varor
till försäljning på sina webbplatser. Säljarna av sådana varor har blivit skickligare på att
presentera sina försäljningserbjudanden på ett sådant sätt att det utifrån erbjudandet på
internet inte alltid går att avgöra om produkten är äkta eller oäkta. Med tanke på detta har det
visat sig att proaktiva och förebyggande åtgärder baserade på nyckelord eller bilder och priser
har sina begränsningar.
Många avtalsparter har investerat i att utveckla lämpliga indikatorer (så kallade centrala
resultatindikatorer) i ett försök att mäta samförståndsavtalets framsteg, genomförande och
funktion på ett tillförlitligt och öppet sätt. Eftersom man vid användningen av sådana
indikatorer måste ta hänsyn till de olika affärsmodellernas särdrag och till vilka varor och
sektorer det rör sig om har man inte kunnat använda samma indikatorer för de olika
avtalsparterna. Därför har det ännu inte gått att skapa några nyckeltal som en kvantitativ
vektor för att bedöma och kommunicera samförståndsavtalets effekter.
För att bevaka trender i försäljningserbjudanden om varumärkesförfalskade varor på
internetplattformarnas respektive webbplatser har flera rättighetsinnehavare upprättat
systematiska testköpsprogram som har upprepats flera gånger under jämförbara
omständigheter. De har varit värdefulla när det gäller att identifiera trender.
En internetplattform menade att man sedan mitten av 2011 konstaterat att
rättighetsinnehavarnas anmälningar och begäranden om avlägsnande av olagligt material
minskat märkbart (20 %), vilket troligtvis motsvarar en minskning av antalet misstänkta
poster på plattformen. Under samma period konstaterade man att antalet proaktiva
borttagningar av misstänkta poster med hjälp av proaktiva och förebyggande åtgärder nästan
fördubblats. En rättighetsinnehavare rapporterade att dennes varumärken under förra året gjort
nästan 120 000 anmälningar om intrångsgörande innehåll till mellanhänder på internet. Av
dessa var det endast 0,005 % som saknade grund.
En annan stor internetplattform rapporterade att över 8 600 säljare fick sina konton
blockerade eller kraftigt inskränkta under tredje kvartalet 2012 efter att man konstaterat att
de lagt upp misstänkta poster med varor försedda med varumärken tillhörande
samförståndsavtalets parter. Även om det inte finns någon specifik statistik för
samförståndsavtalets parter för samma period tidigare år så visar en försiktig extrapolering av
dessa siffror att det skett en ökning jämfört med tidigare år. En rättighetsinnehavare
rapporterade att antalet aktörer som begår upprepade intrång har halverats sedan
samförståndsavtalet trädde ikraft, kvartalsvis räknat. En annan rättighetsinnehavare påpekade
också att antalet aktörer som fortfarande är aktiva och begår upprepade intrång på samma
internetplattformar minskat betydligt. I maj 2012 var 15,7 % av dessa aktörer aktiva och i
augusti 2012 var denna siffra endast 5 %.
21
22
SV
Till exempel den franska stadgan om bekämpning av varumärkesförfalskning på internet (2009) som
kompletteras av särskilda stadgor om webbplatser med småannonser och postoperatörer (2012).
http://www.wipo.int/meetings/en/2012/sct_info_net_ge_12/index.html.
16
SV
Samförståndsavtalets effekt på det faktiska antalet försäljningserbjudanden om
varumärkesförfalskade varor på internetplattformarnas webbplatser har varierat enligt
avtalsparternas rapporter. En rättighetsinnehavare rapporterade att antalet
varumärkesförfalskningar i en specifik produktkategori minskat från 40 % till 0 % på
en stor internetplattform. Samma rättighetsinnehavare rapporterade att det skett en generell
minskning av antalet varumärkesförfalskade varor på en annan stor internetplattforms
webbplatser. En annan rättighetsinnehavare rapporterade att antalet bedrägliga säljare minskat
med 50 % och att antalet olagliga försäljningserbjudanden minskat med 30 % på samma
internetplattform. Ännu en annan rättighetsinnehavare hade identifierat ca 12 000 unika aktiva
säljare av varor försedda med innehavarens varumärke på en viss internetplattform under en
vecka hösten 2012. Av dessa handlade 9 % med varumärkesförfalskade varor på fem stora
EU-marknader. Dessa resultat visar att försäljningen av varumärkesförfalskade varor tenderar
att flytta till internetplattformar som har en mindre sträng påföljdspolicy (och som ofta inte
omfattas av samförståndsavtalet). Detta kan tyda på att samförståndsavtalet främjar god praxis
och därför behöver utökas med nya avtalsparter för att kunna fortsätta att vara effektivt som
frivillig åtgärd.
Endast en internetplattform presenterade siffror över klagomål på köparna (en minskning
med 30 % sedan början av 2011).
Avtalsparternas rapporter visar att företagen prioriterar arbetet med att aktivt bekämpa
varumärkesförfalskade varor olika högt. De finansiella och mänskliga resurser som satsas
på detta återspeglar dessa prioriteringar. Det är dyrt att skydda sitt varumärke. En
rättighetsinnehavare rapporterade att man spenderade över 3 miljoner euro om året på
åtgärder för att skydda sitt varumärke, inklusive övervakning av internettjänster och
anmälningar om intrångsgörande försäljningserbjudanden. En internetplattform uppgav att
man totalt sett haft personalkostnader för plattformens program för att bekämpa
varumärkesförfalskning på belopp i samma storleksordning. En annan stor
rättighetsinnehavare hävdade att man haft en årlig kostnad på 1 miljon euro. I andra änden av
spektrumet påstod sig en rättighetsinnehavare endast spendera några tusen euro per år på
åtgärder för att skydda sitt varumärke. Internetplattformarna tycks investera betydande
resurser i åtgärder för att bekämpa varumärkesförfalskning. Mer än en internetplattform
rapporterade att omkring 40 anställda på ett eller annat sätt deltog i åtgärder för att bekämpa
varumärkesförfalskning. En plattform har bildat en särskild operativ arbetsgrupp för
bekämpning av varumärkesförfalskning. Arbetsgruppen ska ge operativt stöd till
arbetsgruppen som ansvarar för relationerna med rättighetsinnehavarna. Alla
internetplattformar fortsätter att investera i extra datorfunktioner, till exempel när det gäller
anmälningar och avlägsnanden av olagligt material, proaktiva och förebyggande åtgärder,
övervakning och rapportering av aktörer som begår upprepade intrång och kundservice. De
belopp som spenderas står uppenbarligen i proportion till plattformens storlek och geografiska
täckning. Detta gäller i tillämpliga delar även enskilda rättighetsinnehavare.
Flera plattformar uppgav att man gjort ganska betydande investeringar i åtgärder för att öka
medvetenheten, till exempel kampanjer mot varumärkesförfalskning i samarbete med
designer, utbildningsworkshoppar för små och medelstora företag samt en årlig konferens mot
varumärkesförfalskning. Branschorganisationerna arbetar också aktivt med att öka
medvetenheten bland sina medlemmar. Några enskilda rättighetsinnehavare har talat om
samförståndsavtalet vid offentliga konferenser.
SV
17
SV
4.
VÄGEN FRAMÅT
Varumärkesförfalskningen på internet är en rörlig måltavla. Den teknik och de affärsmodeller
som varumärkesförfalskarna använder förändras hela tiden. Internetplattformarna och
rättighetsinnehavarna måste därför hela tiden vara uppmärksamma och vaksamma för att
vara beredda och kunna vidta omedelbara och lämpliga åtgärder vid behov.
Samförståndsavtalets prövotid är slut. Det fungerar tillfredsställande på grund av att
avtalsparterna är måna om att få det att fungera. Än så länge finns det inte något uppenbart
behov av att ändra samförståndsavtalets lydelse. De nuvarande bestämmelserna har
formulerats på ett sådant sätt att det går att vidta snabba åtgärder mot nya fenomen. Trots det
går det fortfarande att göra förbättringar av det operativa genomförandet om det ska erkännas
som bästa praxis.
Det bästa sättet att förbättra skyddet mot försäljningen av varumärkesförfalskade varor verkar
vara att befästa det man åstadkommit hittills och få samförståndsavtalet att fungera ännu
bättre. Avtalsparterna föreställer sig därför följande arbetsflöden:
Förläng samförståndsavtalet och se över det efter ytterligare två år
Baserat på samförståndsavtalets nuvarande version är avtalsparterna fast beslutna om att
fortsätta att tillämpa det i ytterligare två år23. Under denna period vill avtalsparterna
träffas två gånger om året under kommissionens överinseende. Under våren ska de
allmänna policyfrågorna ses över vid ett plenarsammanträde. Under höstsammanträdet bör
tonvikten ligga på mer operativa frågor24.
Samförståndsavtalets parter och kommissionen är överens om att de regelbundet bör
granska om samförståndsavtalet fortfarande är tillräckligt för att bekämpa
försäljningserbjudanden om varumärkesförfalskade varor på internet. Kommissionen kommer
därför att planera en andra granskning enligt samma princip som denna i slutet av 2014. Då
bör man ha fastställt en gemensam ram för centrala resultatindikatorer som kan användas
för att mäta avtalsparternas åtagande.
Denna granskning har visat att det fortfarande finns utrymme för förbättringar när det gäller
samförståndsavtalets genomförande. De bilaterala mötena mellan avtalsparterna bör fortsätta
så att de kan informera varandra om specifika frågor och gemensamt hitta praktiska lösningar.
Dessutom kan det vara effektivt att vid behov utöka kommissionens roll som hjälpresurs
och låta den utvecklas till en mer medlande funktion vid korrigerande åtgärder i vissa fall.
Detta kan vara lämpligt i känsliga frågor som rör en begränsad grupp avtalsparter.
Avtalsparterna och kommissionen kommer gemensamt att utveckla en förbättrad
kommunikationsstrategi. Denna bör göra det möjligt att utnyttja samförståndsavtalets
fördelar fullt ut för att försöka skapa en bästa praxis för rättighetsinnehavare och
internetplattformar i kampen mot varumärkesförfalskade varor på internet.
Utöka samförståndsavtalets parter
Baserat på sina erfarenheter hittills har avtalsparterna kommit överens om att det vore
lämpligt att utöka samförståndsavtalet med nya internetplattformar, distributörer,
rättighetsinnehavare och branschorganisationer. Att bredda samförståndsavtalet genom att ta
in nya avtalsparter, särskilt från andra sektorer eller territorier som vill och kan följa dess
23
24
SV
Enligt artikel 44 i samförståndsavtalet kan varje avtalspart när som helst säga upp sitt deltagande i
samförståndsavtalet genom att underrätta övriga avtalsparter och kommissionen.
Enligt artikel 42 i samförståndsavtalet kan avtalet efter utvärderingsperiodens slut förlängas på
obestämd tid, sammanträden ska hållas två gånger om året och kommissionen ska utfärda regelbundna
rapporter.
18
SV
bestämmelser, ses som ett viktigt nästa steg för att göra avtalet mer effektivt. Fokus bör ligga
på företag och branschorganisationer som kan hjälpa till att nå samförståndsavtalets mål och
som skulle ge det mervärde.
För att sprida bästa praxis och göra det lättare att ansluta sig till samförståndsavtalet kommer
avtalsparterna och kommissionen att försöka hjälpa internetplattformar och
rättighetsinnehavare som inte undertecknat samförståndsavtalet att anpassa sina
affärsprocesser och stödverktyg i förekommande fall. Europeiska observatoriet avseende
intrång i immateriella rättigheter bör också spela en viktig roll i detta.
För att fortsätta att förbättra samförståndsavtalets konsumentskyddsdimension och för
att se till att dess användning ger ett rigoröst skydd av grundläggande rättigheter
kommer kommissionen att fortsätta att arbeta för att få representativa
konsumentorganisationer och medborgarrättsgrupper att delta, helst fullt ut.
Internetplattformar och rättighetsinnehavare bör även försöka hitta nya sätt att förbättra
konsumentskyddet utöver det som man redan kommit överens om i samförståndsavtalet.
SV
19
SV
Bilaga: Förteckning över webbplatser och varumärken som omfattas av
samförståndsavtalet
Varumärken som omfattas av samförståndsavtalet
Adidas group
1.
Adidas
2.
Y-3
3.
Reebok
4.
Rockport
5.
Taylor Made
6.
CCM
Allianz Amer Sports group
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
ARC’TERYX
MAVIC
SALOMON
SUUNTO
PRECOR
ATOMIC
WILSON
BONFIRE
Burberry
1.
Burberry
Gant
1.
2.
GANT
GANT RUGGER
Lacoste
1.
Lacoste
Lego group
1.
Lego
LVMH group
1.
2.
Louis Vuitton
Dior Couture
Mattel, Inc.
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
SV
Barbie
Hot Wheels
Fisher-Price
Matchbox
Corolle
UNO
Scrabble
20
SV
8.
Monster High
Microsoft
1.
2.
3.
4.
5.
Microsoft
XBOX
Microsoft Windows
Microsoft Office
Microsoft Windows Server
Nike
1.
2.
3.
NIKE
CONVERSE
UMBRO
Nokia
1.
2.
3.
4.
NOKIA
CONNECTING PEOPLE
VERTU
V
Procter & Gamble
1.
2.
3.
Gillette
OralB
Olay
Richemont
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
9.
10.
11.
12.
13.
14.
15.
16.
17.
Alfred Dunhill
Azzedine Alaia
Baume Mercier
Cartier
Chloe
IWC
Jaeger LeCoultre
Lancel
Lange & Sohne
Montblanc
Panerai
Piaget
Purdey
Roger Dubuis
Shanghai Tang
Vacheron Constantin
Van Cleef & Arpels
Unilever
1.
2.
3.
4.
5.
6.
SV
Dove
Axe/Lynx
Sure/Rexona
Vaseline
Pond’s
Radox
21
SV
7.
8.
9.
10.
11.
12.
13.
14.
15.
16.
17.
18.
19.
20.
21.
22.
23.
24.
25.
26.
27.
28.
29.
Duschdas
St Ives
Persil (endast Storbritannien, Irland och Frankrike; ägs annars av Henkel)
Surf
Omo
Comfort
Cif
Sunsilk
VO5
TRESemmé
Nexxus
Brylcreem
Knorr
Lipton
PG Tips
Slimfast
Signal
Close Up
Prodent
Mentadent
Pepsodent
Zwitsal
Fissan
Webbplatser som omfattas av samförståndsavtalet
MIH group
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
9.
10.
11.
12.
allegro.pl
aukro.bg
aukro.cz
aukro.sk
osta.ee
qxl.dk
qxl.no
ricardo.ch
ricardo.gr
teszvesz.hu
tuktuk.lt
vatera.hu
eBay
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
9.
SV
ebay.at
ebay.be
ebay.ch
ebay.cz
ebay.de
eim.ebay.dk
eim.ebay.fi
ebay.fr (exkl. småannonser)
eim.ebay.gr
22
SV
10.
11.
12.
13.
14.
15.
16.
17.
18.
19.
eim.ebay.hu
ebay.ie
ebay.it/classico (exkl. radannonser)
ebay.nl
eim.ebay.no
ebay.pl
eim.ebay.pt
ebay.es/classico (exkl. radannonser)
eim.eBay.se
ebay.co.uk
Price Minister/ Rakuten
1.
2.
3.
http://www.priceminister.com
http://www.priceminister.fr
http://www.priceminister.es
Amazon
1.
2.
3.
4.
5.
SV
amazon.co.uk
amazon.fr
amazon.de
amazon.it
Amazon.es.
23
SV