Terapigrupp Infektion – Utvidgade terapiråd
Luftvägsinfektioner
Allmänt om luftvägsinfektioner
Bakgrund
Oavsett infektionsfokus och etiologi avgörs inläggningsbehovet för patienter som söker
akutsjukvård pga. luftvägsinfektion i första hand genom värdering av vitalparametrar såsom
medvetandepåverkan, andningsfrekvens, syresättning, puls och blodtryck. Dessa mått är också
nödvändiga att monitorera under vårdtiden för att tidigt uppmärksamma behov av intensivvård
eller breddad antibiotikabehandling. Hög ålder har betydelse för prognosen och behovet av
sjukhusvård.
Mikrobiologi
Pneumokocker är den vanligaste och farligaste orsaken till såväl mediatotit och sinuit som
pneumoni och även meningit som ibland kan ses som komplikation till luftvägsinfektion.
Haemophilus influenzae är vanlig orsak till exacerbation vid kronisk bronkit men även andra
gramnegativa bakterier kan vara aktuella liksom pneumokocker.
Infektioner med Mycoplasma pneumoniae och Chlamydophila pneumoniae leder i majoriteten
av fallen inte till behandlingskrävande pneumoni utan läker spontant.
Vid mycoplasmarelaterad pneumoni kan patienten ibland få betydande respiratorisk
insufficiens men sjukdomen har oftast ett godartat långsamt förlopp utan att bli livshotande.
Gramnegativa aeroba stavar t.ex. E.coli är ofta orsak vid vårdrelaterad pneumoni men även
Staphylococcus aureus kan vara etiologin.
Legionella-pneumoni är ovanligt men ska övervägas vid allvarlig sjukdomsbild och hos
patienter som insjuknat i samband med utlandsresa.
Att ge eller avstå från antibiotika?
Det är inte alltid lätt att avgöra om en patient har antibiotikakrävande luftvägsinfektion eller
inte. Normal lungröntgen utesluter inte allvarlig pneumoni eftersom patienten i dessa fall
ibland söker så tidigt att några lunginfiltrat ej är synliga. Detsamma gäller CRP som kan vara
lågt under första sjukdomsdygnet trots t.ex. allvarlig pneumokockpneumoni. Tillsammans med
vitalparametrarna är därför värderingen av sjukdomens utveckling och förlopp av största vikt.
Om detta tas i beaktande kan man tryggt luta sig mot att det finns övertygande evidens för att
man inte har nytta av antibiotikabehandling vid akut bronkit oavsett om den är bakteriell eller
inte förutom vid exacerbation av KOL. För antibiotikabehandling av KOL-exacerbation
hänvisas till REKlistan men vad gäller inneliggande vård och behov av i.v. behandling är
bensylpenicillin förstahandsval även om kännedom om patientens flora och tidigare
infektioner får beaktas.
Terapigrupp Infektion
2014-04-24
Terapigrupp Infektion
