Arbetslinjen – även för personer
med funktionsnedsättning?
Tre huvudteman av upplevelser
1. Funktionsnedsättningen i sig
2. Tillgängligheten på arbetsplatsen
3. Attityder och fördomar hos
arbetsgivare och chefer
Barriärer som försvårar situationen på
arbetsmarknaden
• Arbetsplatser och byggnader
• Rekrytering, befordran, lönesättning,
kompetensutveckling eller krav som är irrelevanta för
att klara jobbet
• Nedvärderande attityder – underskattning av förmåga
(rädsla, ignorans, missförstånd)
Samtidigt finns forskning att personer med
funktionsnedsättningar i högre grad ser just arbetet
som ett medel för självförverkligande och inte minst
beträffande möjligheterna till socialt erkännande
Arbete och identitet
• I vårt samhälle knyts vår identitet och självbild
till positionen på arbetsmarknaden
• Arbetet ger också struktur i vardagen
• Bristen på sysselsättning leder till
passivisering, isolering, psykisk obalans och
frustation
Ungdomar och utbildning
•
•
•
•
Bristande tillgänglighet i skolmiljö
Brister i studie- och yrkesvägledning
Låga förväntningar
Tillträde till arbetsmarknaden genom
arbetsmarknadsmyndigheternas åtgärder
(praktik, arbetsträning och liknande)
Ungdomar och arbete
• Begränsad utbud – många finns inom
administrationen eller lättare industriarbeten
• Vardagssysslor tar ofta mycket tid och energi –
leder till att man inte orkar arbeta heltid
• Många behöver också ha ledig tid på vardagar
för att kunna ha de kontakter som behövs
med myndigheter eller vårdinrättningar, t.ex.
utprovning av hjälpmedel och sjukgymnastik
Funktionsnedsättning och välfärd
• Generellt sätt sämre välfärd än resten av
befolkningen
• Tendenser att ha sämre hälsa som inte har
med funktionsnedsättningen att göra
• Mindre möjligheter till aktiviteter
Många befinner sig i en situation där de måste
rätta sig efter olika myndigheters krav och
acceptera de åtgärder som erbjuds enligt en
”take-it-or-leave-it” –logik.
Brukarperspektiv
• Personer med sammansatt problematik riskerar
att få sina behov fragmentiserade och
uppspaltade så att de ska passa in i
myndigheternas förutbestämda scheman och
rutiner
• Välfärdspolitiken ställer stora krav på individens
förmåga att agera för att få del av olika
rättigheter
• Individen hamnar i ett kunskapsmässigt
underläge, information om stödformer är ofta
slumpmässig
Kontakt med myndigheterna
• Vanligt att personen känner sig ifrågasatt
• Vanligt att det stöd man förväntar sig är
krångligt, tidskrävande och svårt att få
• Man måste vara välinformerad, kunna
beskriva och argumentera för de egna
behoven, utan att hamna i konflikt med
myndigheternas regler och uppdrag
I slutänden är det myndighetens och
handläggarens tolkning som gäller
Självständighet
• Kan vara anledning till konflikt mellan den
enskilde och myndigheten p.g.a. olika
perspektiv
• Myndighetens perspektiv; klara aktiviteter på
egen hand
• Den enskildes perspektiv; ta makten över sitt
liv, bestämma vad som ska ske, inte att utföra
aktiviteter på egen hand
Ny arbetslinje i socialpolitiken
• Ökade kraven på att arbetsgivarna skulle
förbättra arbetsmiljöerna
• Krav på större ansvar för att rehabilitera sina
egna anställda
• Försäkringskassan ansvar för aktiv
rehabilitering
Förändrade krav
• Skärpta kvalificeringsvillkor
• Sänkta ersättningsnivåer i sjuk- och
arbetsskadeförsäkringen
• Striktare medicinsk innebörd
• Skärpning i bedömningar angående rätten till
sjukpenning
Försäkringskassan hävdar nuförtiden att det
ofta finns en kvarstående arbetsförmåga som
kan användas
