RENÄSSANSEN
(c. 1300-1600)
-
en period av kulturell blomstring som började i Norditalien men spred sig norrut under
1400- 0ch 1500-talen. Ordet renässans betyder återfödelse/pånyttfödelse. Det är de
antika idealen som föds på nytt.
-
nytt intresse för antik filosofi och vetenskap samt för grekisk-romersk litteratur. I
och med boktryckarkonsten blev det dessutom lättare att sprida antika författare och
filosofer till en större publik.
-
nytt människoideal, dvs. tro på en fri, självständigt tänkande och allsidig människa
Ö humanism. Man talar om renässanshumanism, eftersom man åter tog människan som
utgångspunkt, efter den långa medeltiden som hade sett livets alla skeenden i
gudomligt ljus. Renässansmänniskan är en människa som är intresserad av allting:
livet, konsten och vetenskaperna. Men under renässansen blomstrade även något som
kallas ”antihumanism”, dvs. en auktoritär kyrka och stat.
-
Den nya kännedomen om den antika vetenskapen medförde att allt fler, de s.k.
humanisterna, ifrågasatte kyrkans åsikter i vetenskapliga frågor, t.ex. att jorden var
universums medelpunkt.
=> kritik av medeltida vetenskap
=> kritik av katolska kyrkan, vilket bereder väg för reformatorerna
-
realism
-
optimism, livsglädje
-
litteraturen:
- beundran av antika författare:
- diktning på latin
- antikinspirerad litteratur på folkspråken
- parodier (riddarromanen)
- satir (kyrkan)
- teaterpjäser och sonetter (Shakespeare)
