vikfolder sid 5: invik utsida [108 mm]
vikfolder sid 6: baksida [110 mm]
vikfolder sid 1: framsida [110 mm]
Hannah Bergman,
vikfolder [205 mm]
barnpsykolog vid Astrid Lindgrens
barnsjukhus
Vad kan närstående behöva stöd i?
– Först och främst: Tillåt dig alla känslor du känner.
Man kan känna sig ensam och hjälplös inför hur man
ska förhålla sig till situationen och personen. För att
komma vidare är det bra att prata med någon utom­
stående: en god vän, partner eller professionell ­samtalskontakt. Både för att avlasta den unga, som har fullt
upp med sin egen process, men också för sin egen skull.
Att få saklig information lindrar också ofta oro.
– På frågan om man kunde ha gjort annorlunda är
svaret: Antagligen inte. Snarare har man gjort något
rätt om den unga vågar komma ut och berätta
om sin könsidentitet.
Vad brukar vuxna närstående oroa sig för?
– En vanlig oro är hur den unga ska bli bemött. Man
kan inte skona någon från omgivningen, men ­genom
stöd, respekt och kärlek kan man bidra positivt till
förut­sättningarna att möta svårigheter. Det ­viktigaste
är att vara tydlig med att man älskar personen oavsett
könsidentitet och könsuttryck.
Till dig som är
närstående till en
ung transperson
Har du frågor som rör
­köns­identitet, trans och
nära relationer?
Mejla [email protected]!
Den här foldern är från rfsl Ungdom till
dig som är närstående till en ung t­ ransperson.
Inte minst till dig som är förälder eller annan
viktig vuxen.
Kanske har någon precis berättat för dig
att hen är transperson. Kanske har du
vetat länge. Kanske undrar du just nu över
vad det egentligen innebär att vara trans,
känner oro för hur det ska bli för den unga
personen i framtiden eller vill veta vart
du själv kan vända dig med frågor och
­funderingar. Vi vill med den här foldern
svara på några vanliga frågor och lyfta fram
exempel på vad du kan göra för att stötta
och bidra till en bra relation.
ytterligare tips för stöd
> rfsl Ungdoms sida Transformering.se vänder sig till
unga transpersoner, närstående och professionella.
> Transanhöriggruppen (tag) är en medlemsgrupp
inom rfsl Stockholm för anhöriga till transpersoner.
> Transammans är ett nationellt förbund för trans­
personer och närstående. Besök transammans.se.
> Socialstyrelsens broschyr »Till dig med ­könsdysfori«.
rfsl Ungdom är ungdomsförbundet för
homosexuellas, bisexuellas, transpersoners
och queeras rättigheter.
Utgiven med stöd av Allmänna arvsfonden.
foto linnea ornstein | form zie
> rfsl Ungdom och rfsl finns på många orter i landet.
­Kontakta närmaste avdelning för att se om det finns
­någon stödgrupp för närstående – eller gå med och
starta en själv! Besök rfslungdom.se och rfsl.se.
vikfolder [205 mm]
vikfolder sid 2 [110 mm]
Att vara trans betyder olika saker för olika personer.
Det enda sättet att veta vad det innebär för en
person och vilka behov hen har är att ställa frågor
och lyssna på svaren. Avgörande för en bra kommu­
nikation är att vara lyhörd och att respektera det
personen berättar om sig själv och de ord hen vill att
du ska använda.
Allt fler känner till att transpersoner finns och vad
det kan innebära att vara trans. Det underlättar för
många transpersoner. Däremot är samhällets normer
för kön fortfarande snäva. De begränsar människor i
deras identiteter och uttryck, och den som bryter mot
normerna kan bli illa behandlad på olika sätt. Stöd
i nära relationer är därför mycket viktigt. Att bli sedd
som den man är, bekräftad och uppskattad av dem
som står en nära kan ge ett skydd mot snäva och
begränsande normer i samhället i stort.
Som närstående är det vanligt att känna oro,
osäkerhet eller sorg, särskilt i början. Tänk på att det
inte är den unga personens ansvar att hjälpa dig ur
din egen eventuella kris. Försök hitta egna samman­
hang där du kan bearbeta dina känslor. Om du själv
mår bra kan du också lättare vara ett bra stöd.
Vad är trans?
Trans är en förkortning för transperson, ett samlings­
begrepp för en mängd olika identiteter: ickebinär,
transsexuell, transvestit med flera. Gemensamt för
transpersoner är att ens könsidentitet och/eller
könsuttryck inte stämmer överens med det kön man
tilldelats vid födseln. Det är bara man själv som kan
avgöra om man är transperson eller inte.
En del transpersoner – inte alla – har könsdysfori.
Det innebär att man mår dåligt eller att man upplever
hinder i sin vardag för att ens kropp och ens köns­
identitet inte stämmer överens. Om man har köns­
dysfori kan man få hjälp av vården i form av till
exempel samtalsstöd, hormonbehandling och/eller
kirurgi.
vikfolder sid 3 [110 mm]
vikfolder sid 4: invik insida [108 mm]
Jo,
17 år, ­är intergender
Hur är man ett bra stöd till en
ung transperson?
– Lyssna till personen, fråga
vad hen behöver. För vissa transpersoner är transitionen, alltså
att man börjar leva i enlig­het
med sin könsidentitet och
kanske ändrar på sin kropp, en
svår tid då man behöver mycket
hjälp för att klara vardagen.
För andra är den en tid av glädje
över att äntligen kunna uttrycka
sig som man vill, och det enda
stöd som behövs är acceptans
för ens nya uttryck.
Vad bör man tänka på som
förälder?
– Det är viktigt att inte ställa
krav på hur ens barn ska vara
eller sätta gränser för vad som
är »för mycket«. Det är också
viktigt med konsekvens och att
inte tvinga in barnet i orimliga
situationer. Att till exempel säga
»du får ha de här kläderna till
vardags, men inte på skolavslut­
ningen« skapar lätt otrygghet
och gör att ditt barn kommer
att behöva dölja saker för dig.
Vilka är dina bästa konkreta
tips?
– En liten sak som kan göra
stor skillnad är att acceptera den
ungas sätt att känna sig snygg.
Även om du tycker att det ser
tokigt ut handlar det om kläder
»Det är viktigt att inte
ställa krav på hur ens
barn ska vara eller sätta
gränser för vad som är
›för mycket‹.«
som passar hens könsidentitet
och är något som hen behöver
för att känna sig bekväm.
– Som förälder vill man gärna
hjälpa sitt barn, men det är
viktigt att man lyssnar på vilken
typ av hjälp den unga faktiskt
vill ha. Om ditt barn vill se
manlig ut, hjälp hen att se bra
ut. Om hen vill se androgyn ut,
hjälp hen med det. Det kan vara
svårt att bära en ny typ av
kläder och det kan vara en stor
hjälp om någon lär en att
matcha slips till kavaj, välja rätt
klänning eller sminka sig.
Lillemor,
mamma till Jo
Hur kände du när du fick veta?
– Oro! Hur ska jag se till att
allt blir på bästa sätt? Hur ska
jag hantera det här? Det är inte
lätt och det måste få ta tid.
Barnets egen process kan också
ta sin tid. Många känner sorg
men den person som kommer
i en annan »skepnad« är fort­farande ens älskade barn, bara
med ett lite annat utseende och
oändligt mycket lyckligare!
Personligheten är fortfarande
samma fantastiska barn.
Hur hanterade du din oro?
– Jag har pratat mycket med
mitt barn om sådant jag haft
svårt att förstå. Det har förstås
lett till utmaningar längs vägen:
att förstå, att bearbeta det man
blivit anförtrodd och att hitta
en väg framåt tillsammans. För
att vara ett stöd och själv komma
vidare måste man öppna en del
dörrar på egen hand. Att själv
söka information för att sätta
mig in i allt har varit viktigt.
Hur kan man som närstående
ta hand om sig själv samtidigt?
– Man kan behöva någon
utomstående som hjälper till att
stärka en när man känner sig
svag och har frågor, gärna
någon med koll på hbtq. Jag tror
på att prata, att ventilera sin
rädsla och sina funderingar för
att sedan kunna stötta sitt barn.
Det allra viktigaste är att finnas
vid barnets sida!
