Anteckningar i Mikroekonomi

Sammanfattande anteckningar av Economics (mikroekonomidelen)
(Thomas Andersson)
(Kapitelupplägg efter tredje upplagan, bildhänvisning efter fjärde upplagan)
Kapitel 1 (What is Economics?)
Alla nationalekonomiska frågeställningar utgår från knapphet (scarcity) -wants överstiger
resources.
Nationalekonomi behandlar hur människor hanterar knapphet. Knappheten tvingar till val och
beaktande av alternativkostnader.
Ett vals alternativkostnad (opportunity cost) är värdet av det bästa alternativ man avstår från
och inkluderar även tidskostnaden.
Marginal Analysis baseras på att folk gör val at the margin. De bestämmer om de skall göra
lite mer eller lite mindre av en viss aktivitet. Marginal cost är kostnaden för en liten ökning
av en aktivitet. Marginal benefit är vad man tjänar på denna lilla ökning. Om Marginal
benefit är större än Marginal cost väljer man att göra ”lite mer” av aktiviteten.
Principle of substitution innebär att när en aktivitets alternativkostnad ökar, så ökar
incitamentet att välja ett substitut istället. Alla aktiviteter har ett substitut och incitamentet för
att byta är ökad tillfredställelse.
1
Knappheten i en ekonomi leder till konkurrens om de knappa resurserna. Konkurrens sker
mellan producenter, konsumenter och arbetskraft. Konkurrensen skapar mer långtgående
effekter av en Economic disturbance och påverkar kedjan av substitutionsval.
Economic Analysis (förstå)  Economic Policy (förbättra)
Det finns svårigheter i nationalekonomisk forskning att utröna orsak och verkan Ett logiskt
verktyg till hjälp är Ceteris paribus (all other things equal).
Eftersom NE är en icke-experimenterande vetenskap är detta svårt pga. bl.a. att man riskerar
dra felaktiga slutsatser. Det är viktigt att beakta ”Fallacy of Composition” (vad som är sant
för helheten behöver inte vara sant för delarna) och ”Post hoc Fallacy” (bara för något
inträffar före något annat behöver inte det vara orsaken till det därefter inträffade).
Economic Policy syftar till att finna statliga regleringar och skapa institutioner som kan
förbättra ekonomin. För att värdera alternativa ekonomipolitiska strategier använder man fyra
målbeskrivningar:

Efficiency. Produktionskostnaderna är lägsta möjliga och konsumenterna vill ha den
producerade kombinationen av varor och tjänster. Detta skapas genom tre
förhållanden: effektiv konsumtion (köper varor som ger maximal tillfredställelse),
effektiv produktion och effektivt utbyte

Equity. Ekonomisk rättvisa. Omstritt hur definitionen skall vara.

Growth. Ekonomisk tillväxt. Ökning i inkomst och produktion per person. Resultat
från teknologisk utveckling, förbättrad produktionsutrustning och –metoder och ökad
2
utbildningsnivå. Kostnaden för detta är förbrukning av naturresurser och
miljöförstöring.

Stability. Ekonomisk stabilitet. Frånvaro av stora fluktuationer i tillväxten,
arbetslösheten och prisnivå. Stabilitet skapar den bästa miljön för företag och individer
att fatta effektiva beslut.
En ekonomi är en mekanism som avgör vad som produceras, hur när och var det produceras,
och för vem. Ekonomiska val gjorda av hushåll, företag och myndigheter koordineras genom
marknader för varor/tjänster och produktionsfaktorer. Koordineringen sker ibland även genom
myndigheters ingripande.
Kapitel 3 (Production, Growth and Trade)
Produktion är förädlingen av arbete, land och realkapital till varor och tjänster. En speciell
sort av realkapital är humankapital som är kunskap och färdigheter hos människor. Detta
förbättrar kvalitén på arbete.
Kvantiteterna av varor och tjänster är begränsade av tillgången på resurser och av teknologin.
Denna begränsning illustreras i en graf av production possibility frontier (PPF).
[Se figur 3.1, sid. 44]
Denna visar kvantitetskombinationer av två produkter om alla resurser utnyttjas maximalt.
Arean under PPF visar kombinationer där resurserna inte används till fullo, eller är felallokerade (resurserna utnyttjas inte för deras optimala användningsområde). Arean över PPF
3
visar kombinationer som inte är tillgängliga pga. att resurserna är för snåla. De olika
punkterna på PPF: en betraktas som jämbördiga. Vid dessa kombinationer är produktionen
effektiv, man kan inte producera mer av en vara utan att producera mindre av den andra varan.
För att välja en punkt på PFF som inriktning på produktionen måste man välja något framför
något annat. Det man väljer bort är det valdas alternativkostnad. Alternativkostnaden för att
producera ytterligare en enhet av det ena, är antalet enheter man måste sluta producera av det
andra (när resurserna ”flyttas över”).
När man rör sig över PFF-kurvan brukar som regel (om inte funktionen är linjär)
alternativkostnaden för en enhet av en produkt öka när den totala producerade kvantiteten
ökar. Detta beror på att alla resurser inte lämpar sig för all produktion och därmed inte är helt
överflyttbara. Till slut kostar det mer än det smakar. Detta illustreras också av att PFF-kurvan
buktar utåt från origo. [Se figur 3.2, sid. 47]
PFF kurvans läge är inte statisk, den kan förskjutas både åt vänster (produktionen minskar)
och åt höger (produktionen ökar). I vårt ekonomiska klimat rör sig generellt kurvan uppåt
med tiden. Detta kallas ekonomisk tillväxt. Vi kan alltså producera allt mer och mer.
Det är två nyckelfaktorer som skapar ekonomisk tillväxt: Teknologisk utveckling (nya och
bättre sätt att producera) och Capital accumulation (tillväxten av resurser för realkapital).
Ekonomisk tillväxt för dock med sig kostnader. Alternativkostnaden består i att man måste
avstå från en del av de producerade varorna och tjänsterna och istället lägga resurser på att
skapa nyckelfaktorerna. Detta sker hos företag såväl som hos hushåll (utbildning och
sparande) och nationer. Ju större del av konsumtionen som får ge vika för nyckelfaktorerna,
desto snabbare blir den ekonomiska tillväxten [Se figur 3.5, sid. 50]
4
Den totala produktionen ökar om människor specialiserar sig på den aktivitet där de har ett
comparative advantage. Detta innebär att deras alternativkostnad för att producera något är
lägre än någon annans. Det är dessa skillnader som gör specialisering och utbyte fördelaktigt
för alla.
Om någon kan producera mer av alla varor än någon annan, har denne ett absolute
advantage. Detta innebär dock inte ett comparative advantage! (Man tjänar fortfarande på
specialisering och utbyte eftersom alternativkostnaderna består).
För att effektivisera specialiseringen och utbyte på makronivå (”alla med alla”) har man
utvecklat institutioner. De viktigaste är marknader, äganderätt och pengar. Dessa reducerar
transaktionskostnaderna (kostnader för förhandling och utbyte) som annars skulle göra
utbytesprocessen alldeles för osmidig.
Kapitel 4 (Demand and Supply)
Ekonomiska handlingar uppkommer genom knapphet (scarcity) – wants överstiger resurserna
tillgängliga för att tillfredställa dem. Man tvingas välja bland resurserna. När man gör detta
konfronteras man med alternativkostnader. Om en varas alternativkostnad ökar så söker man
efter ett mindre kostsamt substitut istället. Detta är ”principle of substitution”.
Alternativkostnad mäts i relative price som är priset på en vara delad med priset på en annan
vara. Man uttrycker relative price som ”en korg av varor och tjänster”, alltså priset på en vara
delad med priset på en korg med varor (prisindex). Detta relative price kallas real price och
5
visar alternativkostnaden av en vara uttryckt i hur mycket av varukorgen som måste
efterskänkas för att köpa varan.
Det är real price som menas med “pris” i teorin om utbud och efterfrågan.
Efterfrågan
Den efterfrågade kvantiteten av en vara är den mängd som konsumenter planerar att köpa
under en given tidsperiod vid ett visst pris.
Efterfrågad kvantitet mäts som en mängd per enhet tid (ex. 1/dag eller 7/vecka).
Mängden av en vara som konsumenter planerar att köpa beror på flera faktorer, en av dem är
priset på varan. Om de andra faktorerna är konstanta så minskar den efterfrågade kvantiteten
när priset stiger.
Detta kan bero på två orsaker:
1. Substitutionseffekten. När priset på en vara stiger (andra faktorer konstanta) ökar
priset i proportion till priset på substitut (och andra varor). Alternativkostnaden ökar
och konsumenterna väljer substitut istället.
2. Inkomsteffekten. När priset på en vara stiger (andra faktorer konstanta) ökar priset i
proportion till konsumenternas inkomst. Med oförändrad inkomst och högre priser
minskar konsumtionen, vanligtvis av den vara som prishöjts.
En efterfrågekurva visar förhållandet mellan pris och efterfrågad kvantitet (andra faktorer
konstanta). Man kan betrakta den på två sätt. Dels hur stor efterfrågan är vid ett visst pris, och
dels som det högsta pris man är villig eller förmögen att betala för den sista köpta enheten.
6
Med termen ”efterfrågan” menas hela relationen mellan efterfrågad kvantitet och priset på en
vara när alla andra faktorer som påverkar konsumenternas köpplaner hålls konstanta.
De andra faktorerna som påverkar efterfrågan är:

Priset på närliggande varor. Det finns två typer: komplementära och substitut. En
komplementär vara används i samband med en annan vara (ex. freestyles och
kassettband). Om priset på ett komplement ökar minskar påverkar detta även den
andra varan (minskad försäljning av freestyles innebär minskad försäljning av
kassettband). Ett substitut kan användas som ersättning för en annan vara (ex. päron
och äpplen). Om priset på äpplen ökar köper folk päron istället.

Inkomst. Om andra faktorer är konstanta så gäller att när inkomsten ökar så köper
folk mer av de flesta varor (och tvärt om). Detta gäller dock inte alla varor. Varor vars
efterfrågan ökar med ökad inkomst är ”normala varor”. Varor vars efterfrågan minskar
med ökad inkomst kallas ”underlägsna varor” (exempelvis burkmat).

Förväntade framtida priser. Om priset på en vara förväntas stiga i framtiden, och
om varan kan lagras, är alternativkostnaden för att köpa varan nu lägre än i framtiden.
Alltså substituerar man över tiden. Man köper mer av varan innan prishöjningen och
efterfrågan stiger. Omvänt köper man mindre innan en väntad prisminskning och
efterfrågan sjunker.
7

Befolkningen. Efterfrågan hos en befolkning beror på dess storlek och åldersstruktur.
Om andra faktorer är konstanta så gäller att ju större befolkningen är desto större är
efterfrågan på varor och tjänster och ju större den proportionella delen av en viss
åldersgrupp är, desto större är efterfrågan på varor använda av denna grupp.

Preferenser. Efterfrågan beror också på konsumenternas preferenser –attityder
gentemot och smak för olika varor och tjänster. Även om två individer har samma
inkomst, varierar deras efterfrågan på olika varor.
[Se tabell 4.1, sid. 74 och figur 4.4, sid. 75]
Förändringar i faktorerna som påverkar konsumenternas köpplaner ger antingen en
förflyttning längs efterfrågekurvan, eller en förskjutning av kurvan.
Om priset på en vara ändras och alla andra faktorer som påverkar konsumenternas köpplaner
hålls konstanta sker en förflyttning längs efterfrågekurvan (den efterfrågade kvantiteten
ändras). Om priset är konstant men någon annan faktor ändras sker en förskjutning av
efterfrågekurvan (efterfrågan ändras).
Utbud
Den utbjudna kvantiteten av en vara är den mängd som producenterna planerar att sälja under
en viss tidsperiod. Även denna uttrycks som mängd per enhet tid.
8
Mängden av en vara som producenter planerar att sälja beror på flera faktorer, en av dem är
priset på varan. Om de andra faktorerna är konstanta så ökar den utbjudna kvantiteten när
priset stiger.
Detta beror på ökade alternativkostnader. Alternativkostnaden för att bjuda ut en ytterligare
enhet av en vara ökar när den producerade kvantiteten ökar. Så ju högre priset på en vara är
desto villigare är producenterna att ådra sig en högre alternativkostnad av en ökning i
produktionen.
En utbudskurva visar relationen mellan utbjuden kvantitet och pris (andra faktorer konstanta).
Även denna kan betraktas på två sätt: dels som den kvantitet som planeras säljas vid varje
pris, och dels som det minimala pris till vilket den sista enheten blir utbjuden.
Med termen ”utbud” menas hela relationen mellan utbjuden kvantitet och priset på en vara när
alla andra faktorer som påverkar hålls konstanta.
Andra faktorer som påverkar utbudet är:

Pris på produktionsfaktorerna. Om priserna på de produktionsfaktorer som krävs
för att producera en vara (ex. arbetskraft) stiger så ökar kostnaden för produktionen,
med ett givet marknadspris bjuder då producenten ut en lägre kvantitet.

Pris på närliggande varor. Om man med samma produktionsutrustning kan
producera flera varor är dessa substitut i produktionen. En ökning i priset på den ena
varan innebär minskad produktion av den andra varan. Komplement i produktionen
innebär att två varor måste produceras tillsammans, den ena är en biprodukt av den
9
andra. En ökning i pris av den ena varan innebär ökad utbjuden kvantitet även av dess
biprodukt –den andra varan.

Förväntade framtida priser. Om priset på en vara förväntas stiga i framtiden, och
om varan kan lagras, är förtjänsten för att sälja varan nu lägre än i framtiden. Alltså
substituerar man över tiden. De bjuder ut mindre av varan innan prishöjningen och
utbudet sjunker. Omvänt bjuder man ut mer innan en väntad prisminskning och
efterfrågan stiger.

Antalet producenter. När nya företag går in på en marknad (och inga lämnar den) så
ökar den utbjudna kvantiteten. Om andra faktorer hålls konstanta så gäller att ju större
antal producenter som bjuder ut en vara desto större är utbudet.

Teknologi. Ny teknologi som möjliggör för producenterna att använda mindre av
produktionsfaktorerna sänker kostnaderna för att producera varan och ökar utbudet.
[Se tabell 4.2, sid. 78 och figur 4.7, sid. 79]
Förändringar i faktorerna som påverkar producenternas säljplaner ger antingen en förflyttning
längs utbudskurvan, eller en förskjutning av kurvan.
Om priset på en vara ändras och alla andra faktorer som påverkar producenternas säljplaner
hålls konstanta sker en förflyttning längs utbudskurvan (den utbjudna kvantiteten ändras). Om
priset är konstant men någon annan faktor ändras sker en förskjutning av utbudskurvan
(utbudet ändras).
10
Bestämning av priset och förändringar i pris och kvantitet
Priset regleras av kvantiteterna som bjuds ut och efterfrågas. Ju högre priset är desto större är
den utbjudna kvantiteten och desto lägre är den efterfrågade kvantiteten. Vid höga priser är
det ett överskott –kvantiteten som bjuds ut är större än den som efterfrågas. Detta gör att
krafter verkar för att priserna faller (producenter bjuder ut under varandra och konsumenter
erbjuder sig att köpa till lägre pris).
Vid låga priser är det ett underskott –kvantiteten som bjuds ut är mindre än den som
efterfrågas. Krafter verkar nu för att priserna stiger (Konsumenter bjuder över varandra och
producenter höjer priset).
Det finns bara ett pris när den utbjudna kvantiteten matchar den efterfrågade. Detta är
jämviktspriset, vid detta pris finns inga krafter som påverkar priset.
Förändringar i utbud och efterfrågan leder till förändringar i pris och av kvantiteten som köps
och säljs.
1. En ökning i efterfrågan leder till en ökning av priset och en ökning av den sålda och
köpta kvantiteten.
2. En minskning i efterfrågan leder till en minskning av priset och en minskning av
den sålda och köpta kvantiteten.
3. En ökning i utbudet leder till en minskning av priset och en ökning av den sålda och
köpta kvantiteten.
4. En minskning i utbudet leder till en ökning av priset och en minskning av den sålda
och köpta kvantiteten.
11
5. En ökning i efterfrågan samtidigt med en ökning av utbudet leder till en ökning av
den sålda och köpta kvantiteten, men priset kan öka, minska eller förbli oförändrat.
Om ökningen i efterfrågan är större än ökningen i utbud stiger priset och tvärt om. Om
ökningen är lika stor ändras inte priset.
6. En minskning i efterfrågan samtidigt med en minskning av utbudet leder till en
minskning av den sålda och köpta kvantiteten, men priset kan öka, minska eller förbli
oförändrat. Om minskningen i efterfrågan är större än minskningen i utbud sjunker
priset och tvärt om. Om minskningen är lika stor ändras inte priset.
7. En ökning i efterfrågan samtidigt med en minskning av utbudet leder till en ökning
av priset, men den sålda och köpta kvantiteten kan öka, minska eller förbli oförändrad.
8. En minskning i efterfrågan samtidigt med en ökning av utbudet leder till en
minskning av priset, men den sålda och köpta kvantiteten kan öka, minska eller förbli
oförändrad.
Kapitel 5 (Elasticity)
Efterfrågans priselasticitet mäter hur den efterfrågade kvantiteten av en vara svarar mot en
förändring i priset.
Efterfrågans priselasticitet = procentuell förändring i efterfrågad kvantitet / procentuell
förändring i pris
Ju större elasticiteten är desto större är responsen av efterfrågad kvantitet på en
prisförändring.
12
När den procentuella förändringen i efterfrågad kvantitet är mindre än den procentuella
förändringen i pris är efterfrågan oelastisk (mindre än 1).
När de procentuella förändringarna är lika stora är efterfrågan enhetselastisk (=1).
När den procentuella förändringen i efterfrågad kvantitet är större än den procentuella
förändringen i pris är efterfrågan elastisk (större än 1).
Fullkomligt elastisk efterfrågan innebär att även den minsta möjliga förändring i pris
resulterar en obegränsat stor förändring i efterfrågad kvantitet (om priset ökar/minskar har det
enorm effekt på försäljningen).
Fullkomligt oelastisk efterfrågan innebär att den efterfrågade kvantiteten är samma vid alla
priser. [Se figur 5.3, sid. 102]
Faktorer som påverkar efterfrågans priselasticitet är:

Närheten till substitut. Ju närmare det är till substitut desto mer elastisk är
efterfrågan på en vara. Om en vara saknar några bra substitut har den alltså en lägre
elasticitet, konsumenterna är mindre priskänsliga.

Hur stor del av inkomsten som varan upptar. Om andra faktorer hålls konstanta så
gäller att ju större delen av inkomsten som spenderas på en vara, desto mer elastisk är
dess efterfrågan. En prishöjning av en vara som upptar stor del av inkomsten innebär
en stor förändring i hushållsbudgeten och leder till en reaktion.

Tid som passerat sedan en prisändring. Ju längre tid som passerat sedan en
prisändring, desto mer elastisk är efterfrågan. Strax efter att ett pris förändrats
fortsätter konsumenterna köpa samma kvantitet. Efter en tid hittar de billigare substitut
13
och den sålda kvantiteten av den första varan minskar. Kortsiktig efterfrågan beskriver
reaktionen hos konsumenter på en prisförändring innan tillräcklig tid passerat för att
hitta substitut, medan långsiktig efterfrågan beskriver reaktionen efter att substitut
hittats.
Om efterfrågan är elastisk leder en prisminskning till en ökning av totala intäkter. Om
efterfrågan är enhetselastisk leder en minskning i pris till oförändrade totala intäkter. Om
efterfrågan är oelastisk leder en minskning av priset till en minskning av totala intäkter.
Detta inträffar på olika delar av en efterfrågekurva.
[Se figur 5.6, sid. 105]
Efterfrågans korselasticitet är ett mått på responsen hos efterfrågan hos en vara när priset på
dess substitut eller komplement ändras (alla andra faktorer konstanta).
Efterfrågans korselasticitet=
procentuell förändring i efterfrågad kvantitet / procentuell förändring i pris hos substitut eller
komplement
Korselasticiteten är positiv för ett substitut och negativ för ett komplement.
Om produkter är substitut innebär det att om priset på den ena varan ökar, så ökar den
efterfrågade kvantiteten av den andra varan (och tvärt om).
Om produkter är fullkomliga (perfekta) substitut innebär det att även den minsta möjliga
förändring i pris hos den ena varan resulterar i en obegränsat stor förändring av efterfrågad
kvantitet hos den andra.
14
Om två produkter är oberoende av varandra är korselasticiteten noll och de påverkar inte
varandra.
Om produkter är komplement innebär det att om priset på den ena varan ökar så minskar den
efterfrågade kvantiteten av den andra varan (och tvärt om). [Se figur 5.7, sid. 106]
Efterfrågans inkomstelasticitet mäter responsen hos efterfrågan på en förändring i inkomst
(alla andra faktorer konstanta).
Efterfrågans inkomstelasticitet = procentuell förändring i efterfrågad kvantitet / procentuell
förändring i inkomst
När inkomstelasticiteten är mellan 0 och 1 är efterfrågan inkomstoelastisk. När inkomsten
ökar, ökar också efterfrågan, men den procentuella andelen av inkomsten som läggs på varan
minskar.
När inkomstelasticiteten är större än 1 är efterfrågan inkomstelastisk. När inkomsten ökar,
ökar också efterfrågan och även den procentuella andelen av inkomsten som läggs på varan
ökar.
När inkomstelasticiteten är mindre än 0 är efterfrågan negativt inkomstelastisk. När
inkomsten ökar minskar efterfrågan.
För normala varor är inkomstelasticiteten positiv, medan den för underlägsna varor är negativ.
[Se figur 5.8, sid. 107]
Utbudets priselasticitet mäter hur den utbjudna kvantiteten av en vara svarar mot en
förändring i priset.
15
Utbudets priselasticitet = procentuell förändring i utbjuden kvantitet / procentuell förändring
i pris
Utbudets priselasticitet beror på två saker:

Möjligheten till faktorsubstituering. Vissa varor produceras genom att använda
unika eller ovanliga produktionsfaktorer, dessa har låg utbudselasticitet. Andra
använder mer vanliga faktorer med många substitut. Dessa har hög utbudselasticitet.
De flesta varor ligger någonstans emellan. Den producerade kvantiteten kan ökas, men
bara genom att åsamka högre kostnader.

Tidsramen för beslut om utbudet.
Man kan åtskilja tre olika tidshorisonter:
ögonblickligt utbud, långsiktigt utbud och kortsiktigt utbud. Ögonblickligt utbud är
den omedelbara förändringen i ett utbud vid en prisändring. Denna är olika elastisk
beroende på varan/tjänstens natur. Långsiktigt utbud är när utbudet justerats med hjälp
av alla tekniskt genomförbara anpassningar. Kortsiktigt utbud är när utbudet justerats
med de faktorer som låter sig göras på kort sikt
För de flesta varor är det ögonblickliga utbudet fullkomligt oelastiskt (givet och icke
justerbart). Utbudet blir mer elastiskt allteftersom man får tid att anpassa sig efter
prisändringen. [Se figur 5.10, sid. 111]
[Se sammanfattande tabell 5.3, sid. 109]
16
Kapitel 6 (Markets in Action)
Bostadsmarknader och pristak
En minskning i utbudet av bostäder gör att det kortsiktiga utbudet minskar och att
jämviktspriset ökar. Högre priser ökar i sin tur den kortsiktiga utbjudna kvantiteten av
bostäder (hyr ut rum) och stimulerar byggande vilket ökar det långsiktiga utbudet. Priset
minskar och antalet bostäder ökar.
Om ett pristak hindrar priset från att öka finns inget incitament att öka det kort- och
långsiktiga utbudet. Resultatet blir att antalet bostäder blir mindre än på en oreglerad
marknad.
Effekten av ett pristak beror på om det läggs ovanför eller under jämviktspriset. Ett pristak
ovanför är effektlöst eftersom marknadskrafterna då inte påverkas (lag och marknad är inte i
konflikt). Ett pristak under jämviktspriset hindrar däremot priset från att fungera som en
regulator av efterfrågad och utbjuden kvantitet.
När antalet bostäder blir mindre än på en oreglerad marknad uppstår en brist, efterfrågad
kvantitet överstiger utbjuden kvantitet (efterfrågeöverskott). Endast den utbjudna kvantiteten
blir såld.
När marknadsmekanismen satts i spel i och med att priserna inte kan stiga uppstår istället två
saker:

Sökaktivitet. De köpare som inte får sin efterfrågan tillfredställd tvingas lägga tid och
resurser på att söka efter en säljare. Dessa resurser är en kostnad och kunde istället ha
17
använts mer produktivt (de har en alternativkostnad). Den totala kostnaden för boende
blir det reglerade priset plus kostnaden för sökaktiviteten. Den totala kostnaden kan bli
högre än jämviktspriset!

Svarta marknader. Illegal handel där köpare och säljare gör affärer till ett annat pris
än det lagstadgade uppstår. Om chansen för upptäckt är liten kommer denna marknad
att fungera som en oreglerad. Om chansen (risken)för upptäckt är stor kommer den
kvantiteten man handlar med vara mindre.
Arbetsmarknader och lönegolv
En minskning i efterfrågan av okvalificerad arbetskraft sänker lönerna och minskar antalet
anställda. Den lägre lönen uppmuntrar folk att sluta det okvalificerade arbetet och istället
utbilda sig. När de gör detta minskar det kortsiktiga utbudet av okvalificerad arbetskraft.
Lönerna stiger gradvis till sin ursprungliga nivå och antalet anställda minskar.
Om ett lönegolv läggs ovanför jämviktslönen (priset) kommer en minskning i efterfrågan
(behovet) av arbetskraft resultera i ökad arbetslöshet. Det blir ett överskott på arbetskraft
eftersom utbjuden kvantitet överstiger efterfrågad kvantitet (utbudsöverskott). Arbetslösheten
leder till en ökning i tiden investerad för att söka arbete. [Se figur 7.5, sid.147]
Skatter
När en vara eller tjänst är skattebelagd är den oftast såld till ett högre pris än om den inte vore
det. När skatten läggs på priset ändras utbudskurvan (oftast) och ett nytt jämviktspris skapas
18
där denna nya utbudskurva skär efterfrågekurvan. Skattebeloppet minus prisökningen anger
fördelningen av skatten.
Vanligtvis minskar den köpta kvantiteten och priset ökar, dock med ett mindre belopp än den
ålagda skatten. Skatten betalas delvis av säljaren och delvis av köparen. Andelen som betalas
av köparen respektive säljaren beror på utbudets priselasticitet och efterfrågans priselasticitet.
Ju mer elastiskt utbudet är och ju mindre elastisk efterfrågan är, desto större är prisökningen
och mindre är minskningen i kvantitet –och större andelen skatt betald av köparen.
Om utbudskurvan är given (oelastisk) så gäller att ju mindre elastisk efterfrågan är desto
större är prisökningen och mindre kvantitetsökningen –och större andelen skatt betald av
köparen.
Men om utbudet är fullkomligt oelastiskt eller efterfrågan fullkomligt elastisk betalar säljaren
hela skatten Om utbudet är fullkomligt elastiskt eller efterfrågan fullkomligt oelastisk betalar
köparen hela skatten [Se figur 7.7, sid.150 och figur 7.8, sid.152]
Marknader för förbjudna varor
Om andra faktorer som påverkar hålls konstanta så gäller marknadsmekanismerna även på
illegala marknader. Straff för försäljning av en illegal vara ökar kostnaden för att sälja den
(alternativkostnaden stiger) och utbudet minskar. Straff för köp av en illegal vara minskar
benägenheten att köpa den och efterfrågan minskar. Priset blir högre eller lägre än det
opåverkade marknadspriset beroende på om säljare eller köpare riskerar högst straff. Om lagar
och lagtillämpning fungerar effektivt minskar den efterfrågade och utbjudna kvantiteten
successivt mot noll. Eftersom det inte finns samhälleliga resurser nog för detta kan samma
19
resultat som i nuläget nås genom legalisering och beskattning. Skillnaden blir att
skatteintäkterna blir högre och kan användas för effektivare bekämpning.
Stabilisering av jordbrukets pris och intäkter
Jordbrukarnas intäkter fluktuerar eftersom skördens storlek varierar med klimatet. Efterfrågan
för de flesta av dessa varor är oelastisk, så de år då utbudet är mindre är priserna högre och
jordbrukarnas intäkter större - och andra år tvärt om. Stockholders (spekulanter) och
jordbrukspolitik verkar för att stabilisera dessa fluktuationer i pris och intäkter. På en marknad
med stockholders och därmed lager är inte den producerade kvantiteten samma som den
utbjudna. Stockholders spekulerar och köper vid ett lågt pris och säljer vid ett högre.
Resultatet blir ett fullkomligt elastiskt utbud vid det som de uppfattar som framtida pris. När
utbudet är litet (produktionen låg) säljer stockholders från lager (för att göra en förtjänst) och
hindrar priset från att stiga. När utbudet är stort (produktionen hög, goda år!) köper
stockholders (för att göra en investering) och hindrar priset från att falla. På det viset hålls
priset på en konstant nivå.
Jordbrukarnas intäkter fluktuerar dock med produktionen och dessa kan regleras genom
jordbrukspolitik (subventioner mot jordbruket).
Kapitel 7 (Utility and Demand)
Individuell efterfrågan är sambandet mellan priset på en vara och den efterfrågade kvantiteten
av en enda individ. Marknadsefterfrågan är summan av all individuell efterfrågan. Kurvan för
marknadsefterfrågan skapas genom att addera alla individuella efterfrågekurvor.
20
En persons konsumtionsmöjligheter är begränsade av dennes inkomst och priset på varor och
tjänster.
Denna begränsning illustreras i en graf av budgetlinjen
Denna visar kvantitetskombinationer av två varor om hela inkomsten spenderas. Arean under
budgetlinjen visar kombinationer där som man har råd med, men där man inte konsumerar för
hela inkomsten. Arean över budgetlinjen visar kombinationer som inte är tillgängliga pga. att
inkomsten inte räcker till. [Se figur 8.2, sid.171]
Hur konsumenten fördelar inkomsten (när hela spenderas) mellan de två varorna beror på
dennes preferenser. Man använder begreppet utility för att beskriva preferenser. Utility är
nyttan eller tillfredställelsen en person får av att konsumera en vara eller tjänst.
Total utility är den totala nytta eller tillfredställelse en person får från konsumtion av en vara,
medan marginal utility är förändringen i total utility när ytterligare en enhet av en vara
konsumeras.
Totala utility ökar när den konsumerade kvantiteten av en vara ökar. Marginal utility är
positiv men avtar när den totala konsumerade kvantiteten ökar (ju fler kolor desto bättre –men
man blir inte lika glad över den 77: e kolan som den andra).
Konsumentens mål är att maximera utility, med hänsyn till den givna inkomsten att spendera
och marknadspriserna på varor och tjänster. Man konsumerar den kombination av varor och
tjänster som gör detta.
Maximal utility nås när hela den givna inkomsten är spenderad och när marginal utility per
spenderad krona är lika mellan varje vara.
21
Kombinationen av vara 1 och 2 skall vara så att:
(Marginal utility av vara 1 / pris av vara 1) = (Marginal utility av vara 2 / pris av vara 2)
Om marginal utility per spenderad krona är större för vara 1 än vara 2 skall konsumenten för
att maximera utility spendera mer på vara 1 än 2 tills en jämvikt är nådd.
Om vinsten i marginal utility för ett alternativ överstiger förlusten skall detta alternativ väljas.
[Se figur 8.4, sid. 175]
Ovanstående resonemang innebär att en konsument besvarar en prissänkning av vara 1 med
att konsumera en större mängd av vara 1 (marginal utility per krona ökar mot vara 2) och en
mindre mängd av vara 2 (eftersom inkomsten är fixerad). Konsumenten förflyttar sig alltså
nedåt längs vara 1: s efterfrågekurva (efterfrågad kvantitet ökar), och förskjuter vara 2: s
efterfrågekurva år vänster (efterfrågan minskar pga. att ett substitut sjunkit i pris). En
prishöjning av vara 1 ger omvänd effekt.
Både formen och positionen på efterfrågekurvan kan alltså förklaras genom teorin om
Marginal utility!
Om en konsuments inkomst ändras påverkar inte dennes preferenser (upplevd marginal
utility). Följden blir att en högre inkomst alltid medför högre konsumtion av alla varor enligt
samma fördelning som under den tidigare inkomstnivån. Undantaget är underlägsna varor.
Vissa kritiserar Marginal utility theory eftersom man inte kan uppfatta utility, men utility
behöver inte uppfattas för att kunna användas. Teorin visar att förhållandet mellan marginal
22
utility och pris är detsamma för alla varor. Vilken godtycklig enhet som helst kan användas
för att representera utility.
Konsument- och producentöverskott
Teorin antyder också att när man köper varor och tjänster får man mer värde för sin utgift än
de erlagda pengarna. Vi tjänar på konsumentöverskottet (consumer surplus) vilket är samma
som skillnaden mellan det maximala pris vi är villiga att betala för en vara - och vad vi
betalar.
Ex. Om man är villig att betala 5 kronor för första enheten, 3 kronor för den andra och 2
kronor för den tredje så får man trots detta betala 2 kronor styck för tre enheter om detta är
jämviktspriset. Det extra värde man får blir 10 –6 = 4 och detta är konsumentöverskottet.
[Se figur 6.3, sid. 123]
Producentöverskottet (producer surplus) är skillnaden mellan en producents intäkt och
alternativkostnaden för produktionen. Det beräknas som summan av skillnaden mellan pris
och marginalkostnaden för att producera varje enhet av output.
Ex. Ett företags marginalkostnadskurva är detsamma som dess utbudskurva. Om
jämviktspriset är 100 kronor vid jämviktskvantiteten 1000 enheter så är producentöverskottet
(100 x 1000)/2 = 50 000. Detta är arean av triangeln som ligger under konsumentöverskottet.
[Se figur 6.5, sid. 125]
Kapitel 8 (Possibilities, Preferences and Choices)
23
En budgetlinje kan utöver att illustrera en persons begränsningar för konsumtion även
illustrera dessa begränsningar för ett hushåll. Hushållet har råd med punkterna på och
innanför linjen, men inte de utanför den. [Se figur 9.1, sid. 190]
Ett hushålla real income är den maximala kvantiteten av en vara som ett hushåll har råd att
köpa. I en graf med två substituerande varor på dess axlar är detta när budgetlinjen skär yaxeln respektive x-axeln.
Relative price är priset på en vara delat med priset på en annan vara. Det är alltså
alternativkostnaden för den ena varan gentemot den andra.
Lutningen på budgetlinjen är den samma som relative price, alltså alternativkostnaden.
När priser ändras, ändras också budgetlinjen. Ju lägre priset är på den vara som mäts på xaxeln desto mindre brant blir budgetlinjen (och tvärt om). Detta beror på att relative price
mellan de båda varorna ändras och därmed budgetlinjens lutning. [Se figur 9.2a, sid. 192]
När inkomsten ändras, ändras real income men inte relative price. Detta innebär att
budgetlinjen förskjuts, men att dess lutning förblir densamma. Ju mer inkomsten ökar desto
större blir förskjutningen till höger (och tvärt om). Vid en minskning parallellförskjuts alltså
budgetlinjen mot origo, och vid en ökning från origo. [Se figur 9.2b, sid. 192]
Preferenser är attityder gentemot och smak för olika varor och tjänster, dessa är inte
beroende av priser eller inkomst. En kartläggning av preferenser förutsätter att konsumenter
kan dela in alla möjliga kombinationer av varor i ”föredrar”, ”föredrar inte” och ”likvärdiga”.
En indifferenskurva är en linje som visar olika kombinationer som en konsument bedömer
som indifferenta (likvärdiga) sinsemellan.
24
Om man lägger in en indifferenskurva i en graf med två substituerande varor på dess axlar
visar den kvantitetskombinationer av två varor som bedöms som likvärdiga. Arean under
kurvan visar kombinationer som man inte föredrar framför punkterna (kombinationerna) på
indifferenskurvan. Arean över kurvan visar kombinationer som man föredrar framför
kombinationerna på indifferenskurvan. Om flera indifferenskurvor läggs in, föredras en som
ligger längre från origo, än en närmare origo. [Se figur 9.3, sid. 193]
Marginella substitutionskvoten (MRS) är benägenheten för en person att byta ut vara y (på
y-axeln) mot vara x (på x-axeln) och samtidigt behålla indifferensen. MRS mäts utifrån
lutningen på indifferenskurvan. Om kurvan är brant i en punkt är MRS hög, om den är plan är
MRS låg i den punkten.
En hög MRS innebär att personen är beredd att ge upp en stor mängd av vara y i utbyte mot
en liten mängd vara x (medan man fortfarande behåller likvärdigheten). Om MRS är låg
innebär det omvänt att personen är beredd att ge upp en liten mängd av vara y i utbyte mot en
stor mängd vara x.
MRS mäts i en punkt på indifferenskurvan genom att mäta lutningen på punktens tangent.
[Se figur 9.4, sid. 194]
När man rör sig längs en indifferenskurva minskar MRS, alltså när konsumtionen av ”x” ökar
och ”y” minskar.
Detta gör att kurvan buktar inåt mot origo. Hur kraftig böjningen är beror på hur villig
personen är att substituera (byta ut) den ena varan mot den andra (och ändå behålla
likvärdigheten). Den ena extremen är produkter som är perfekta substitut och helt utbytbara
(röd eller gul diskett). Deras indifferenskurvor är raka linjer med negativ lutning. Den andra
25
extremen är varor som är perfekta komplement och inte kan bytas ut mot varandra (vänster
och höger löpsko). Deras kurvor är L-formade.
En hög grad av substituerbarhet innebär att MRS faller långsammare, medan en lägre grad av
substituerbarhet (eller att varorna är komplement) innebär att MRS faller snabbare.
De flesta varor ligger mitt emellan extremerna och har därför en bågaktig form.
[Se figur 9.5, sid. 196]
En konsuments bästa val är den optimala kombinationen av vara x och y givet att den egna
inkomsten spenderas helt. Detta sker när budgetlinjen skär den av indifferenskurvorna som
ligger längs ifrån origo. När detta sker är MRS = relative price, dvs. lutningen på budgetlinjen
är samma som den högsta indifferenskurvans lutning. [Se figur 9.6, sid. 197]
Förändringen i köpt kvantitet som kommer av en prisändring av en vara kallas för price
effect. När priset faller på en vara köper hushållen mer av den varan (andra faktorer
konstanta). Förändringen i köpt kvantitet av en vara som kommer av en ändring i inkomst
kallas för income effect. När inkomsten ökar köper hushållen mer av alla normala varor
(andra faktorer konstanta). Price effect kan bli uppdelad i income effect och substitution
effect.
[Se figur 9.7, sid. 198, figur 9.8, sid. 199 och figur 9.9, sid. 200]
Marginal utility och indifferenskurvor
26
Marginal utility theory beskriver preferenser i termer av utility härledd från konsumtion och
indifferenskurve-teorin använder kurvor som representerar preferenser. Indifferenskurvorna
består av sammanknutna punkter av samma utilityvärde.
[Se figur 9.11, sid. 203]
Kapitel 9 (Organizing Production)
Företag strävar efter att bli effektiva –att producera output till minsta möjliga kostnad och
maximera vinsten. Dessa strävanden försvåras av osäkerhet och brist på information. För att
fungera effektivt måste ett företags ägare (i egenskap av principal) motivera ledningen (som
är agent). Ledningen måste i sin tur (i egenskap av principal) motivera arbetsstyrkan (som är
agent) att arbeta effektivt. Företag söker kontinuerligt efter nya och bättre sätt att förbättra
prestationen och öka vinsten.
Economic
profit
beräknas
som
totala
intäkter
minus
alternativkostnader.
Alternativkostnaderna (kostnaden för det bästa avstådda alternativet) har två beståndsdelar:
explicita kostnader och implicita kostnader.
Explicita kostnader betalas direkt i pengar medan implicita kostnader (som visserligen mäts i
pengaenheter) är alternativ man avstått ifrån som inte betalas direkt i pengar. Ett företags
implicita kostnader uppstår genom användning av ägarens kapital, lager och resurser.
Det finns två olika typer av effektivitet: teknisk effektivitet och ekonomisk effektivitet.
En produktionsmetod är tekniskt effektiv när det inte är möjligt att använda mindre av en
produktionsfaktor utan att använda mer av en annan för att producera en enhet output.
27
En produktionsmetod är ekonomiskt effektiv när kostnaden för att producera en enhet output
är så låg som möjligt.
Ekonomisk effektivitet kräver teknisk effektivitet, men en teknisk effektiv metod behöver inte
vara ekonomiskt effektiv!
Företag med ekonomiskt effektiva produktionsmetoder har en större chans att överleva i en
konkurrenspräglad miljö.
Företag samordnar ekonomiska aktiviteter och beslut när de kan uppnå lägre kostnader än
samordning via marknader. Anledningen till att företag är mer effektiva samordnare än
marknader är:

Lägre transaktionskostnader. Företag minskar eller eliminerar transaktionskostnader
genom att skapa långvariga förbindelser jämfört med engångsförbindelser (som
samordning genom marknad innebär).

Economies of scale. Kostnaden per enhet minskar med ökad output.

Economies of scope. Samordningsvinster kan skapas genom att två produkter kan
tillverkas vid samproduktion till en lägre kostnad än om de båda produkterna skulle
tillverkas i specialiserad produktion.

Economies of team production. En produktionsprocess där en grupp individer alla
specialiserar sig i uppgifter med gemensam nytta för helheten innebär synergieffekter.
Kapitel 10 (Output and Costs)
Företags mål och begränsningar
28
Företag strävar efter att maximera vinsten. För att göra detta försöker de använda knappa
resurser effektivt. Vinsten begränsas av marknaden och av teknologin.
Marknaden begränsar vinsten eftersom människor har begränsad efterfrågan för varje vara
eller tjänst och ett begränsat utbud av varje produktionsfaktor att erbjuda företagen.
De köper ytterligare kvantiteter endast vid lägre priser och säljer ytterligare kvantiteter av
produktionsfaktorerna endast vid ett högre pris.
Teknologin begränsar vinsten eftersom den maximala kvantiteten som kan produceras
(output) beror på den använda kvantiteten av produktionsfaktorer (input).
För att maximera vinsten inom begränsningarna väljer företaget en tekniskt effektiv
produktionsmetod. Man använder inte fler enheter input än nödvändigt för att producera en
viss mängd output. Man måste också välja den mest ekonomiskt effektiva tekniken. Man
kombinerar input så att output produceras till lägsta möjliga kostnad.
De möjligheter ett företag har att anpassa produktionen beror på dess tidshorisont. På kort sikt
är åtminstone en av produktionsfaktorerna fixerad (oftast realkapital) medan kvantiteten av de
andra (oftast arbetskraft) kan varieras. På lång sikt kan alla produktionsfaktorer varieras.
Kortsiktig teknisk begränsning
Ett företags kortsiktiga tekniska begränsning avgör hur mycket ytterligare enheter output som
kan bli producerat vid en viss ökning av variabel input.
29
Detta beskrivs av Total product kurvan (TPC). TPC avskiljer möjliga nivåer (kvantiteter)
av output från icke möjliga (arean under TPC respektive arean över TPC). Mängden
realkapital är given, medan arbetskraften kan varieras. Total product är alltså totala antalet
producerade enheter output.
Lutningen av TPC-kurvan är arbetets (den variabla produktionsfaktorns) marginalprodukt
(MP). [Se figur 11.1, sid. 239]
Marginalprodukten (MP) av en produktionsfaktor, exempelvis arbetskraft, är ökningen i
total product delat med ökningen i kvantiteten arbetskraft.
Marginalprodukten visar ökningen av den totala produktionen när arbetskraften ökar med en
enhet.
Genomsnittsprodukten (AP) av en produktionsfaktor, exempelvis arbetskraft, är lika med
total product delat med kvantiteten arbetskraft.
Inledningsvis ökar marginalprodukten när kvantiteten av insatt arbete ökar, men till slut avtar
den Genomsnittsprodukten (AP) ökar också inledningsvis för att så småningom avta.
Genomsnittsprodukten ökar så länge marginalprodukten överstiger AP och avtar när MP är
mindre än AP. Genomsnittsprodukten når sitt maximum och är konstant när MP = AP.
[Se figur 11.3, sid. 242]
Kurvorna för Total product, MP och AP är olika för olika företag och olika typer av varor,
men formen på dem är alltid densamma (uppånervänd U-form). Detta beror på att alla
produktionsprocesser har två egenskaper:
30

Inledningsvis ökande marginalavkastning. Marginalprodukten av ytterligare en
arbetare överstiger MP av den tidigare arbetaren. Detta beror på att fler anställda
innebär högre grad av specialisering = högre produktivitet = högre marginalprodukt.

Så småningom avtagande marginalavkastning. Alla produktionsprocesser når förr
eller senare en punkt där marginalprodukten av ytterligare en arbetare är mindre än
MP av den tidigare arbetaren. Man kan inte tjäna mer på specialisering. Produktionen
ökar med varje nyanställd, men allt mindre och mindre. ”Maskinerna räcker inte till åt
alla arbetarna”.
Lagen om avtagande avkastning: När företag använder mer av en variabel input, med en
given kvantitet av fixerade inputs, så minskar så småningom marginalprodukten.
Kortsiktiga kostnader
Totala kostnader (TC) indelas i totala fasta kostnader (TFC) och totala rörliga kostnader
(TVC). När total output ökar, ökar också totala kostnader eftersom TVC ökar.
Marginalkostnad (MC) är ökningen av totala kostnader (TC) delat med ökningen i output.
Alltså förändringen i TC av en enhets ökning av output.
Genomsnittliga kostnader (ATC) är kostnaden per enhet output.
ATC indelas i genomsnittliga fasta kostnader (AFC) och genomsnittliga rörliga kostnader
(AVC).
31
Kurvorna för genomsnittliga rörliga kostnader (AVC), ATC och MC är U-formade –vid en
liten produktion sluttar de neråt (minskar vid ökande produktion). De passerar efterhand en
minimipunkt (som inträffar vid olika kvantiteter för de olika kostnaderna) och så småningom
ökar de med ökande produktion.
Detta har två anledningar:
1. Genomsnittliga fasta kostnader (AFC) minskar när output ökar.
2. Avkastningen avtar så småningom när output ökar eftersom detta även innebär att
kostnaden för arbetskraft ökar.
Ett företags genomsnittliga kostnader (ATC) och marginalkostnad (MC) beror på hur mycket
man producerar.
När marginalkostnaden (MC) är mindre än genomsnittliga kostnader så minskar
genomsnittliga kostnader (ATC) (kurvans lutning är negativ). Genomsnittliga kostnader når
sitt minimum när MC = ATC. När marginalkostnaden (MC) överstiger ATC så ökar
genomsnittliga kostnader (kurvans lutning är positiv).
[Se figur 11.5. sid. 245]
Ett företags kostnadskurvor bestäms av dess teknologi och dess produktionskurvor (Total
product, MP och AP).
ATC är sammanknutet med AP. Vid den nivå av output där AP når sitt maximum, når AVC
sitt minimum. Vid de nivåer av output där AP ökar så minskar AVC och tvärt om.
32
På samma sätt är MC sammanknutet med MP. Vid den nivå av output där MP når sitt
maximum, når MC sitt minimum. Och vid de nivåer av output där MP ökar så minskar MC
och tvärt om.
[Se figur 11.6, sid. 246]
De
kortsiktiga
kostnadskurvornas
position
beror
på
teknologin
och
priset
för
produktionsfaktorerna. Om dessa ändras så flyttas kostnadskurvorna.
En teknologisk förändring som ökar produktionen förskjuter produktionskurvorna uppåt och
kostnadskurvorna nedåt. Men relationen mellan kurvorna (figur 11.6) förblir densamma!
En ökning i priset på en produktionsfaktor ökar kostnaderna och kostnadskurvorna förskjuts.
Hur de förskjuts beror på om faktorn är fixerad eller variabel. [se sid. 247]
Maskinparkens storlek och kostnader
På lång sikt är alla produktionsfaktorer variabla. Långsiktigt skiljer man inte mellan fasta och
rörliga kostnader. Eftersom alla produktionsfaktorer kan varieras så följer att detta även gäller
kostnaderna.
Kostnaden för produktionen när alla produktionsfaktorer (både de som är kortsiktigt variabla
och fixerade) har blivit justerade till deras ekonomiskt effektiva nivåer är företagets
långsiktiga kostnader (LRC).
Beteendet hos LRC beror på företagets production function, relationen mellan output och
kostnader. [Se figur 11.7, sid. 248]
33
När ett företag använder mer arbetskraft medan det håller realkapitalet konstant, upplever det
så småningom avtagande avkastning. Och när det håller arbetskraften konstant och istället
använder mer realkapital upplever det också så småningom avtagande avkastning.
När ett företag ökar alla produktionsfaktorer lika mycket upplever det skalavkastning (returns
of scale). Skalavkastningen kan vara konstant, ökande eller minskande.
-
Konstant skalavkastning innebär att den procentuella ökningen i output är samma
som ökningen i input. Produktionsprocessen kan kopieras för att dubbla produktionen.
-
Ökande skalavkastning innebär att den procentuella ökningen i output är större än
ökningen
i
input.
Ökad
produktion
möjliggör
ökad
specialisering
av
produktionsfaktorerna som i sin tur ger ökad produktion.
-
Minskande skalavkastning innebär att den procentuella ökningen i output är mindre
än ökningen i input. Detta förekommer i alla produktionsprocesser vid någon
produktionsnivå.
Varje storlek på maskinparken har en uppsättning kortsiktiga kostnadskurvor. För varje nivå
av output finns någon storlek som ger lägst ATC (optimal storlek). Ju större output, desto
större är maskinparken som minimerar ATC. Den långsiktiga kostnadskurvan (LRACkurvan) finner förhållandet mellan lägsta uppnåbara ATC och output när både realkapital och
arbete kan varieras. Med ökande skalavkastning sluttar LRAC-kurvan nedåt, med minskande
skalavkastning går den uppåt. [Se figur 11.9, sid. 251 och figur 11.10, sid. 252]
34
Kapitel 11 (Competition)
Fullkomlig konkurrens
Fullkomlig konkurrens gäller på en marknad när ett stort antal företag producerar en homogen
(identisk) vara, det finns många köpare, inga etablerings- eller exithinder och alla köpare och
säljare har fullkomlig information av vilka priser som olika aktörer tar.
Vid fullkomlig konkurrens kan inget företag ensamt påverka priset som det säljer sin output
för. Företagen är pristagare. Det enskilda företaget tillverkar endast en liten del av det totala
utbudet och eftersom fullständig information gäller, kan man inte ta ett pris över
marknadspriset. För det enskilda företaget är efterfrågekurvan fullkomligt elastisk.
För branschen som helhet är däremot inte efterfrågan fullkomligt elastisk, efterfrågan är
nedåtsluttande, och dess elasticitet beror på vilka substitut som finns för branschens vara.
De enskilda företagens produkter är däremot perfekta substitut för varandra eftersom
produkterna är identiska.
Normal profit är avkastningen man skulle göra i det bästa alternativa verksamhetsområdet.
Totala intäkter (TR) är värdet av försäljningen (q x p).
Genomsnittliga intäkter (AR) är TR delat med total såld kvantitet (TR / q).
Marginalintäkt (MR) är förändringen i totala intäkter delat med förändringen i kvantitet
(TR / q). Alltså förändringen i totala intäkter av en extra såld enhet.
Vid fullkomlig konkurrens är priset konstant när den sålda kvantiteten ökar. Detta gör att MR
= p. MR varierar alltså inte med kvantiteten (som marginalkostnaden gör).
35
Genomsnittliga intäkter är också samma som pris (AR = p).
[se figur 12.1, sid. 271]
Ett företags mål är att maximera vinsten. I en marknad med fullkomlig konkurrens är priset
givet, och vinsten begränsas också av företagets tekniska kapacitet. Denna beskrivs genom
produktionskurvorna. Teknologin avgör företagets kostnader, vilka beskrivs genom
kostnadskurvorna. Företaget måste anpassa sig efter dessa begränsningar när det söker
maximera sin vinst.
Output, vinst och pris på kort sikt.
På kort sikt måste företaget besluta:
1. Om de skall producera eller tillfälligt låta produktionen stanna.
2. Vilken kvantitet som skall produceras.
Vid fullkomlig konkurrens är priset fixerat och företaget måste maximera sin vinst genom att
välja en optimal kvantitet att bjuda ut. Denna optimala vinstmaximerande kvantitet är den då
avståndet mellan TR-kurvan är som störst över TC-kurvan. Då är intäkter större än kostnader
med största möjliga avstånd och vinsten maximal. [Se figur 12.2, sid. 273]
Eftersom pris, AR = TR/q och ATC = TC /q är detta också detsamma som avståndet mellan
efterfrågekurvan (priset) och ATC-kurvan.
Den optimala (vinstmaximerande) outputnivån (utbjudna kvantiteten) kan också hittas genom
att se var MC-kurvan skär MR-kurvan. Vid denna punkt är MR = MC, innan denna punkt kan
36
man öka vinsten genom att bjuda ut fler enheter, och efter denna punkt minskar man vinsten
om man bjuder ut fler enheter. [Se figur 12.3, sid. 274]
Att output ligger på en vinstmaximerande nivå behöver inte betyda att man gör vinst. Det
betyder att förlusten minimeras. När MR = MC kan företaget göra vinst, break-even, eller
förlust.
Om priset (=MR =AR) ligger över ATC gör man en vinst. Om priset (=MR = AR) ligger
under ATC gör man en förlust. Om priset, MR, AR och ATC skär varandra gör företaget en
break-even. [Se figur 12.4, sid. 275]
Break-even innebär att intäkterna precis täcker kostnaderna och ingen vinst görs. Detta är lika
med normal profit.
Ett företag kan bara påverka sina rörliga kostnader, de fasta kostnaderna har man även om
produktionen är noll. Om ett företag låter produktionen stanna gör man en förlust
motsvarande de fasta kostnaderna. Om priset faller under genomsnittlig rörlig kostnad (AVC)
skall företaget tillfälligt stanna produktionen och gör då en maximal förlust som är lika med
de fasta kostnaderna. Detta är då den vinstmaximerade volymen eftersom man förlorar på
varje enhet man tillverkar.
Ett företags shutdown-point är det pris då företaget nätt och jämt täcker totala rörliga
kostnader (TVC) och gör en förlust motsvarande de fasta kostnaderna (TFC). Det är här
likgiltigt om man behåller produktionen eller låter den stanna.
Företagets och branschens utbudskurvor
37
Ett företags utbudskurva utgörs av dess MC-kurva från den nivå på q där shutdown-point
ligger och framåt. Vid alla volymer som överstiger denna är företaget villigt att bjuda ut
output, men inte under denna punkt. [Se figur 12.5, sid. 276]
Branschens kortsiktiga utbudskurva får man genom att addera alla enskilda företags
utbudskurvor horisontellt. Marknadspriset bestäms där branschens utbudskurva skär
efterfrågekurvan, och det enskilda företaget får snällt rätta sig efter detta och anpassa sin
produktion. På kort sikt kan de enskilda företagen göra vinst, förlust eller break-even.
Output, vinst och pris på lång sikt
På lång sikt kan företaget anpassa alla produktionsfaktorer och måste då besluta:
1. Om man skall minska eller öka maskinparkens storlek.
2. Om man skall bli kvar i branschen eller lämna den.
Om företagen i en bransch gör vinster, lockas nya företag in i branschen och/eller de
existerande företagen ökar storleken på sin maskinpark. Detta gör att branschens utbudskurva
förskjuts åt höger (utbudet ökar). Eftersom efterfrågan förblir densamma sjunker priset. När
priset sjunker så minskar de enskilda företagens vinster (eftersom avståndet mellan ATC och
AR (= p = MR) minskar). Så länge företagen fortsätter att göra vinster kommer nya företag
och priset fortsätter sjunka ända tills inga vinster finns kvar. Det enskilda företaget gör då en
break-even med normal profit. Det finns inte längre incitament för inträde av nya företag
Om företagen i en bransch gör förluster lämnar några företag branschen och/eller de
existerande företagen minskar storleken på sin maskinpark. Detta gör att branschens
38
utbudskurva förskjuts åt vänster (utbudet minskar). Eftersom efterfrågan förblir densamma
stiger priset. När priset stiger, ökar de enskilda företagens vinster (eftersom avståndet mellan
ATC och AR (= p = MR) ökar). Så länge företagen fortsätter att göra förluster kommer fler
företag träda ut och priset fortsätter stiga ända tills inga förluster görs längre. Det enskilda
företaget har då nått break-even med normal profit. Det finns inte längre anledning att lämna
branschen.
Detta innebär att den långsiktiga jämvikten uppkommer när varje företag maximerar sin vinst
(MR, P = MC), alla tjänar normal profit (break-even), och det inte förekommer några inträden
eller utträden. Varje företag producerar vid minimal LRAC och har därför ingen anledning att
ändra storleken på sin maskinpark. [Se figur 12.8, sid. 279 och figur 12.9, sid. 281]
Permanent förändring i efterfrågan och teknologiska framsteg
Om efterfrågan ändras permanent måste utbudet anpassa sig efter detta.
Om det råder långsiktig jämvikt på en marknad (företagen producerar vid vinstmaximerade
kvantiteter och med normal profit) och efterfrågan minskar permanent så är utbudet
kortsiktigt oförändrat. Priserna sjunker och det enskilda företaget går nu med förlust (MR, P
ligger under ATC). Det råder nu en kortsiktig jämvikt eftersom alla företag går med förlust.
Några företag lämnar branschen och utbudskurvan förskjuts åt vänster. Detta gör att priset
stiger ända tills det åter når den nivå då de enskilda företagen gör normal profit.
Det råder nu åter långsiktig jämvikt. Priset ligger på samma nivå som tidigare, företagen gör
normal profit, men antalet företag har minskat. En permanent ökning i efterfrågan får motsatt
effekt!
39
Det är dock inte alltid så att det långsiktiga jämviktspriset förblir oförändrat. Detta beror på
external economics och external diseconomics.
External economics är faktorer utanför ett företags kontroll som minskar dess kostnader när
output ökar (ex. uppkomst av specialisthjälp för växande jordbruk), medan external
diseconomics är faktorer utanför ett företags kontroll som ökar dess kostnader när output ökar
(ex överfulla flygplatser när efterfrågan ökar).
Om det finns external economics faller det långsiktiga marknadspriset när efterfrågan ökar
permanent
Om det finns external diseconomics stiger det långsiktiga marknadspriset när efterfrågan ökar
permanent
Ny teknologi gör att företagen kan producera till en lägre kostnad, och därmed göra en större
vinst än företag med äldre teknologi. Den lägre kostnaden gör att utbudet ökar, chansen till
vinst genom bättre teknologi gör också att högteknologiföretag lockas gå in på marknaden och
utbudet ökar ytterligare. Priset faller och företag med gammal teknologi gör förluster. De
antingen lämnar marknaden eller uppgraderar teknologin. Slutresultatet blir ett långsiktigt
jämviktspris där alla företag använder den nya teknologin och ingen gör några vinster.
Konsumenterna och samhället tjänar på det hela!
Konkurrens och effektivitet
Pareto-effektivitet råder när ingen kan få det bättre utan att någon annan får det sämre.
Detta innebär att inga resurser bortslösas och den samhälleliga välfärden är maximerad.
Tre villkor måste vara uppfyllda för detta:
40
1. Effektivitet på produktionssidan
2. Effektivitet på konsumtionsidan
3. Utbyteseffektivitet
Detta inträffar i fullkomlig konkurrens när det inte finns något marknadsmisslyckande.
Effektivitet på produktionssidan innebär att företag inte kan minska kostnaden för
produktionen av en viss output genom att ändra produktionsfaktorerna. Ett enskilt företag
uppnår detta när det producerar vid en punkt på sin utbudskurva (MC-kurva) och en bransch
om den producerar på sin utbudskurva.
Effektivitet på konsumtionsidan innebär att de inte kan öka sin utility genom att omfördela
sin budget (ändra kombinationen av varor). Detta uppnås på alla punkter på efterfrågekurvan.
Utbyteseffektivitet innebär att det pris som en vara köps och säljs för är samma som
marginal social benefit och marginal social cost.
Marginal social benefit är vad samhället tjänar på en ytterligare enhet konsumtion och
marginal social cost är kostnaden för samhället av en ytterligare enhet produktion.
De tre villkoren kan bara uppnås om alla marknader fungerar perfekt. De problem som gör att
inte marknader fungerar perfekt kallas marknadsmisslyckande och är av fem olika typer:
1. Dålig information och osäkerhet (transaktions- och övervakningskostnader)
2. Dåligt definierade äganderättigheter
41
3. Externa effekter (kostnader och fördelar) (miljöförstöring, vackra byggnader)
4. Naturliga monopol (etableringshinder)
5. Kollektiva varor (varor och tjänster som företag inte vill producera, ex.
gatubelysning)
Kapitel 12 (Monopoly)
Ett monopol föreligger på en marknad när ett ensamt företag producerar en vara eller tjänst,
eller ensam tillhandahåller en resurs. Monopol uppstår genom att inga nära substitut finns och
att det finns etableringshinder som hindrar konkurrens. Dessa kan vara lagliga eller
naturliga.
Lagliga etableringshinder kan vara monolpoly franschice (exklusiv rätt att erbjuda en
vara/tjänst), myndighetsreglerad licens (ex. läkar- och advokatyrket, minskar konkurrensen),
patent och copyright.
Naturligt etableringshinder kan vara att ett företag kan förse hela marknaden med en vara till
ett lägre pris än flera kan. Detta på grund av economies of scale. [Se figur 13.1, sid. 297]
Höga inträdeskostnader kan också utgöra ett naturligt etableringshinder (ex. järnväg).
Single-price monopol
Ett Single-price monopol är ett företag som tar samma pris för varje enhet output.
Monopolets efterfrågekurva är densamma som marknadens (branschens) efterfrågekurva.
För monopolföretaget är marginalintäkten lägre än priset (till skillnad från fullkomlig
konkurrens där p = MR). Detta eftersom när priset sänks för att sälja fler enheter output, så
42
påverkas totala intäkter (TR) på två sätt: det lägre priset resulterar i minskade intäkter och den
ökade kvantiteten i ökade intäkter. Eftersom efterfrågan inte är fullkomligt elastisk (som i
fullkomlig konkurrens där det enskilda företagets efterfrågekurva är lika med priset och rak)
är MR inte konstant.[Se figur 13.2, sid. 298]
När den sålda kvantiteten ökar, stiger TR tills den når ett maximum, varefter den börjar
minska. På vägen till maximumet är MR positiv, vid maximumet är MR = 0, och efter
maximumet är MR negativ. [Se tabell 13.1, sid. 298]
Efterfrågans elasticitet påverkar förändringen i TR. Om efterfrågan är elastisk ökar TR när
priset sänks. Detta eftersom ökningen i såld kvantitet överväger effekten på TR av ett lägre
pris. Om efterfrågan är oelastisk minskar TR när priset sänks, den positiva effekten på TR av
ökad såld kvantitet övervägs av den negativa effekten på TR av ett lägre pris.
De nivåer av output där efterfrågan är elastisk är de samma som när MR är positivt, sänkt pris
ökar TR. De nivåer av output där efterfrågan är oelastisk är desamma som när MR är negativt,
sänkt pris minskar TR. Den nivå på output när man inte kan tjäna mer (öka TR) på att sälja
mer genom att sänka priset, och minskar TR om man gör detta är där efterfrågan är
enhetselastisk och MR = 0.
Detta gör att ett vinstmaximerande monopolföretag aldrig producerar en output över den nivå
där efterfrågan är enhetselastisk.
[Se figur 13.3, sid. 299]
Den nivå där TR är maximal är när MR = 0, men detta innebär inte att denna outputnivå ger
maximal vinst! Man måste även beakta totala kostnader (genom att jämföra MR och MC).
43
Den nivå av output där monopolföretaget maximerar vinsten är när MR = MC. När MR är
större än MC så ökar vinsten om man producerar ytterligare enheter, och när MR är mindre än
MC minskar vinsten om man producerar ytterligare enheter. Alltså är vinsten (TR - TC)
maximal när MR = MC!
Eftersom priset är högre än vad MR är för ett monopol, blir prisnivån den där
efterfrågekurvan möter den utbjudna kvantiteten MR = MC.
Om denna nivå blir vinst, förlust eller break-even beror på priset och genomsnittliga totala
kostnader (ATC). Om priset överstiger ATC gör man vinst, om de ligger lika gör man breakeven och om ATC överstiger priset gör man förlust.
Vinsten kan avläsas som avståndet mellan ATC-kurvan och efterfrågekurvan (priset)
multiplicerat med antalet sålda enheter.
[Se figur 13.4, sid. 302]
Om ett monopolföretag går med vinst lockas inte nya företag in på marknaden eftersom
etableringshindren stoppar dem. Så medan det enskilda företaget i fullkomlig konkurrens bara
kan göra vinst på kort sikt, kan monopolföretaget även göra det på lång sikt.
Prisdiskriminering
Prisdiskriminering (kallas även prisdifferentiering) innebär att man tar ut ett högre pris av
vissa konsumenter än andra för samma vara, eller att man tar ut ett högre pris om en enskild
konsument köper en liten kvantitet jämfört med en stor.
Prisdiskriminering
är
ett
försök
från
monopolföretagets
sida
att
omvandla
konsumentöverskottet till ekonomisk vinst. Konsumentöverskottet är skillnaden mellan vad
44
man betalar och det maximala pris vi är villiga att betala för en vara (hur högt vi värderar en
vara uttryck i kronor).
Fullkomlig prisdiskriminering omvandlar allt konsumentöverskott genom att man tar olika
priser för alla sålda enheter och får betalt exakt det som alla konsumenter är villiga att betala.
Med fullkomlig prisdiskriminering är monopolföretagets MR-kurva samma som dess
efterfrågekurva och man producerar samma mängd som skulle producerats vid fullkomlig
konkurrens.
Företaget kan prisdiskriminera mellan olika konsumentgrupper på basis av ålder,
yrkeskategori och andra karakteristika. Sådan diskriminering ökar företagets vinst om varje
grupp har olika elastisk efterfrågan. För att maximera vinsten producerar företaget en sådan
output att MC = MR, men tar så mycket betalt av varje grupp som deras efterfrågeelasticitet
tillåter. Priserna kommer att skilja sig åt. Prisdiskriminering kan bara tillämpas om det är
omöjligt för en konsument att sälja en vara vidare och om grupper med olika elasticitet kan
urskiljas. [Se figur 13.5, 13.6, och 13.7, sid. 303-306]
Fullkomlig konkurrens vs Monopol
Om ett monopolföretag tar över alla företag på en marknad med fullkomlig konkurrens, och
om teknologin och priserna på produktionsfaktorerna förblir desamma, så kommer monopolet
att ta ett högre pris och bjuda ut en lägre kvantitet än i den fullkomliga konkurrensen.
Under fullkomlig konkurrens är priset för det enskilda företaget konstant och lika med MR.
Alltså är MR konstant.
45
Under monopol är inte priset längre givet (konstant) utan kan manipuleras genom att variera
utbjuden kvantitet. MR-kurvan är inte heller längre samma som efterfrågekurvan utan ligger
under den. För att maximera vinsten produceras den kvantitet där MR = MC.
Under konkurrens blir utbudskurvan samma som MC-kurvan från och med och över den
kvantitet där shutdown-point ligger. Summan av alla företags utbudskurvor blir branschens
utbudskurva.
När ett enda företag tar över en hel bransch blir företagets MC-kurva samma som branschens
MC-kurva, dvs. utbudskurvan.
Eftersom MR flyttat på sig blir den punkt där MC = MR inte samma som förut
(jämviktspunkten). Denna förskjuts åt vänster. Den utbjudna kvantiteten blir lägre och möter
efterfrågan i en punkt som innebär ett högre pris.
[Se figur 13.8, sid. 308]
Ju mer fullkomlig prisdiskriminering som monopolföretaget bedriver desto mer närmar sig de
producerade mängden den som skulle ha producerats vid fullkomlig konkurrens.
Ett single-price monopol är mindre effektivt än fullkomlig konkurrens eftersom det hindrar
några av fördelarna med handel att nås. Det fångar delar av konsumentöverskottet genom att
begränsa utbudet och skapar ett deadweight loss.
Deadweight loss är den förlorade effektiviteten när konsument- och producentöverskottet
minskar (genom att output ligger under dess effektiva nivå).
46
Ju mer monopolföretaget kan prisdiskriminera, desto mindre blir deadweight loss, desto
större blir den ekonomiska vinsten och desto mindre blir konsumentöverskottet. [Se figur
13.9, sid. 309]
Monopol åsamkar kostnader som är lika med deadweight loss plus resurserna lagda på rent
seeking. Rent seeking är aktiviteten att skapa ett monopol som kan generera ekonomisk vinst.
Rent seeking kan vara att köpa upp ett monopol till en lägre kostnad än vad det förväntas
generera och göra en vinst. Det finns konkurrens mellan rentseekers som pressar upp priset
för monopolet fram till den punkt när vinsten blir noll. Den som tjänar på monopolet är dess
upphovsman. En annan form av rentseeking är att förmå politiker att lagstifta fram monopol.
Ett monopol kan vara mer effektivt än konkurrens om economies of scope och scale är så
stora att monopolets output är högre och priserna lägre än de skulle ha varit vid konkurrens.
Ett temporärt monopol (patent) kan fungera som ett incitament för innovation eftersom det
garanterar att upphovsmannen får njuta frukterna av sin innovation.
Kapitel 13 (Monopolistic Competition and Oligopoly)
Variationer i marknadsstruktur
Två marknadsstrukturer ligger mellan extremerna fullkomlig konkurrens och monopol:
monopolistisk konkurrens och oligopol.
47
I vissa marknader finns ett litet antal företag, men etableringshinder och exithinder är så små
att konkurrensen är hård från potentiella inträdare, dessa kallas contestable markets. De
etablerade företagen tvingas hålla en långsiktig konkurrensjämvikt för att stävja potentater.
För att avgöra vilken marknadsmodell som bäst beskriver en bransch mäter man dess
koncentration för att bestämma dess marknadsstruktur. Det vanligaste måttet är five-firm
concentration ratio. Denna visar den procentuella andelen av output som de fem största (i
output eller omsättning) företagen i en bransch står för. Måttet visar graden av konkurrens.
Fullkomlig konkurrens har därmed ett ratio på 0 % och monopol 100 %. Ett ratio över 60 %
indikerar att storföretagen tenderar samverka och skapa ett marknadsmonopol. Ett ratio under
40 % indikerar god konkurrens.
[Se tabell 14.2, sid. 324]
Monopolistisk konkurrens
Monopolistisk konkurrens föreligger när ett stort antal småföretag konkurrerar med varandra
genom något varierade produkter, produktdifferentiering. Dessa är nära, men inte perfekta,
substitut för varandra. Det finns heller inte några etablerings- eller exithinder.
Eftersom varje företag producerar en liten del av branschens output, kan inget av dem
effektivt påverka de andras beteende. Om ett företag ändrar sitt pris, påverkar inte detta de
andras företagens prisstrategier.
48
Eftersom produkterna är differentierade gäller inte (som i fullkomlig konkurrens) att priset för
det enskilda företaget är givet och efterfrågan fullkomligt elastisk (efterfrågekurvan
horisontell).
Istället möter alla en nedåtslutande efterfrågekurva och väljer därför både pris och output.
Den icke-konstanta efterfrågekurvan gör också att MR-kurvan är följsam med
efterfrågekurvan och ligger under den (som vid monopol).
Företaget gör vinst på kort sikt genom att vinstmaximera (bjuda ut den kvantitet där MR =
MC) och priset blir då det där denna output möter efterfrågekurvan. Eftersom priset då ligger
över ATC-kurvan gör företaget en vinst motsvarande detta avstånd gånger producerad
kvantitet.
Så långt fungerar monopolistisk konkurrens som monopol, skillnaden ligger i att avsaknaden
av etableringshinder nu gör att nya företag attraheras (av vinsten) att etablera sig. När de gör
detta förskjuts företagets efterfrågekurva åt vänster (eftersom nya substitut tillkommit).
Eftersom MR-kurvan är följsam med efterfrågan förskjuts även denna åt vänster.
Detta gör att MR = MC inträffar vid en lägre kvantitet, och dessutom motsvaras av ett lägre
pris. Varje företag tjänar därför normal profit vid den långsiktiga jämvikten (de kan bara göra
kortsiktiga vinster, som vid fullkomlig konkurrens).
Vid det långsiktiga jämviktspriset är också företagets genomsnittliga kostnader (ATC)
detsamma som priset. Men den genomsnittliga kostnaden är inte vid dess minimipunkt. Detta
gör att företagen producerar med överkapacitet (excess capacity) vid monopolistisk
konkurrens. Detta beror på att efterfrågekurvan är lutad (vid fullkomlig konkurrens går den
49
konstanta efterfrågekurvan genom ATC-kurvans minipunkt) vilket i sin tur beror på
produktdifferentieringen. [Se figur 14.3, sid. 327]
En bransch präglad av fullkomlig konkurrens är paretoeffektiv. En grundförutsättning för
detta är att priset är lika med marginalkostnaden (p = MC). Monopol är ineffektivt eftersom
det begränsar output till att ligga under den nivå när p = MC. Även monopolistisk konkurrens
är ineffektiv eftersom MC är mindre än priset, detta trots att man, till skillnad från monopol,
inte gör någon långsiktig vinst. Man producerar en output som ligger på en nivå där p = ATC,
men ligger under den nivå när p = MC.
[Jämför figur 14.3, sid. 327 med figur 13.14, sid. 302 och figur 12.10, sid. 282]
Oligopol
Oligopol är en situation där ett litet antal producenter konkurrerar med varandra och beaktar
konkurrenternas reaktioner på de egna aktiviteterna, och dessa reaktioners påverkan på den
egna vinsten.
Den knäckta (kinked) efterfrågekurvan är baserad på förutsättningarna att varje företag tror att
dess prissänkningar kommer att följas av de andra företagen, medan prishöjningar inte
kommer att följas. Under dessa förutsättningar möter varje företag en efterfrågekurva med en
böjning ovan det gällande priset och en knäckt MR-kurva.
För att maximera vinsten producerar företaget den kvantitet som är där MR = MC så att
output nivån passerar genom det knäckta området. Fluktuationer på MR-kurvan inom området
leder inte till förändringar i output eller pris.
[Se figur 14.4, sid. 330]
50
Dominant firm -modellen av oligopol förutsätter att en bransch består av ett stort
dominerande företag och många små. Det stora företaget agerar som ett monopolföretag och
sätter ett vinstmaximerande pris. De små företagen tar detta pris som givet och agerar som i
fullkomlig konkurrens. [Se figur 14.5, sid. 331]
Spel teorin
Spelteorin (game theory) är en metod för att analysera strategiska beteenden som fokuserar på
tre aspekter av ett spel: regler, strategier och resultat. Givet valens resultat väljer spelarna
strategier och deras kombinerade strategier ger tillsammans ett slutresultat –spelets jämvikt.
[Se tabell 14.3, sid. 333]
Oligopoly Game
En game theory modell kan konstrueras med ett oligopol bestående av två företag (duopoly
game). Företagen överväger samverkan för att nå ett monopols vinstnivå. Företagen kan välja
olika strategier: samverka (kartell) eller svika samarbetet och göra en större vinst på det andra
företagets bekostnad.
Om de samverkar delar de upp outputen mellan sig och agerar i övrigt som ett
monopolföretag. Output och pris blir detsamma som vid monopol. Den vinst som uppstår blir
samma som vid ett monopol och företagen delar den mellan sig.
[Se figur 14.6, sid. 334 och figur 14.7, sid. 335]
51
Om någon sviker samarbetet blir dennes vinst större än den blivit vid samarbete, detta på det
andra företagets bekostnad. Output, pris och total vinst är mindre än vid monopol.
[Se figur 14.8, sid. 336]
Om båda företagen fuskar blir output och pris blir detsamma som det skulle ha blivit vid
fullkomlig konkurrens. Inget av företagen gör någon vinst. [Se figur 14.9, sid. 337]
Om spelet bara spelas en gång är jämvikten att båda sviker.
Om ett spel upprepas oändligt många gånger finns det möjlighet för den ena spelaren att
straffa den andra för tidigare svek. I ett sådant mer långsiktigt perspektiv blir det långsiktigt
fördelaktiga för båda att samverka eftersom bestraffningarna annars tar ut förtjänsten på svek i
det långa loppet. [Se tabell14.4, sid. 338]
Modellen kan utvidgas i flera dimensioner för att omfatta fler företag och fler faktorer än
output och pris.
Kapitel 14 (Pricing and Allocating Factors Of Production)
Varor och tjänster produceras genom fyra olika produktionsfaktorer: arbete, land, realkapital
och entreprenörskap. Företag använder produktionsfaktorerna och i utbyte före detta får dess
ägare inkomster. Dessa inkomster bestäms av faktorpriserna (PF): lön (wage) för arbete,
ränta för realkapital, hyra för land och normal profit för entreprenörskap.
52
Faktorpriserna är alternativkostnader för företagen, lönen är alternativkostnaden för arbete.
Räntan är alternativkostnaden för en investering i realkapital.
Faktorpris och inkomst
Den efterfrågade kvantiteten av en produktionsfaktor beror på faktorpriset. Ju lägre pris, desto
större efterfrågan och vice versa. Factor income är den totala inkomst en faktor erhåller på en
marknad mot att den upplåter sina tjänster. Denna beräknas som qf x pf.
[Se figur 15.1, sid. 354]
En ökning i efterfrågan för en produktionsfaktor (inte efterfrågad kvantitet!) medför en
förskjutning av kurvan åt höger och ökar efterfrågad kvantitet och pris. Detta innebär också
att factor income ökar. Om efterfrågan minskar förskjuts kurvan år vänster. Factor income
minskar.
Hur mycket en förändring i efterfrågan ändrar faktorpriset och kvantiteten beror på utbudets
elasticitet. Om utbudskurvan är väldigt plan (elastiskt utbud) är förändringen i kvantitet stor
medan förändringen i pris är liten. Om utbudskurvan är väldigt brant (oelastiskt utbud) är
förändringen i kvantitet liten medan förändringen i pris är stor.
En förändring i utbudet av en produktionsfaktor påverkar pris och kvantitet och även factor
income. En ökning av utbudet innebär en minskning av faktorpriset och en ökning av
kvantiteten (och tvärt om). Huruvida en förändring i utbudet påverkar factor income beror på
efterfrågans elasticitet. [Se figur 15.2, sid. 355]
53
Efterfrågan på faktorer
Efterfrågan på produktionsfaktorer är en härledd efterfrågan. Detta innebär att efterfrågan
inte gäller faktorn i sig, utan dess användning för produktion. Ett företags efterfrågan på en
faktor beror på de begränsningar den möter: marknadens och teknologiska.
På kort sikt indelas ett företags produktionsfaktorer i fixerade och variabla. Det vanliga är att
arbete är variabelt, medan realkapital (maskiner, byggnader och produktionsanläggningar) och
land (fastigheter och dess naturtillgångar) är fixerade.
Ett vinstmaximerande företag har en outputnivå där MR = MC. Om en ytterligare enhet
lägger mer till TR än TC, ökar företaget sin vinst (TR - TC) genom att producera ytterligare
en enhet.
En faktors marginalkostnad (MCf) är ökningen av TC när en ytterligare faktorenhet
används. För ett företag som köper produktionsfaktorer från en fungerande marknad
(företaget är pristagare) är en faktors marginalkostnad lika med faktorpriset (MCf = PF).
Marginalprodukten (MP) av en produktionsfaktor, exempelvis arbetskraft, är ökningen i
total product delat med ökningen i kvantiteten arbetskraft.
Marginalprodukten visar ökningen av den totala produktionen när arbetskraften ökar med en
enhet.
54
Marginalproduktens värde (MRP) är förändringen av TR när en ytterligare faktorenhet
används. (Skall inte blandas ihop med marginalintäkt, MR, som är förändringen av TR när en
ytterligare enhet output tillverkas). MRP = MP x MR (=P).
För att maximera vinsten anlitar företaget den kvantitet av en faktor som gör priset för den
sista faktorn lika med tillskottet till totala intäkter (MRP = PF). Om MRP är större än priset
kan företaget öka vinsten genom att skaffa ytterligare en enhet faktor. Om MRP är mindre än
priset kan företaget öka vinsten genom att avyttra en enhet faktor. När MRP = PF minskar
vinsten om man ändrar kvantiteten av produktionsfaktorn.
MRP avtar med kvantiteten faktorer genom lagen om avtagande avkastning (kap. 10).
[Se tabell 15.2, sid.357]
En (variabel) faktors efterfrågekurva är identisk med dess MRP-kurva. Detta eftersom
Företaget anlitar den vinstmaximerande kvantiteten av faktorn och detta sker ju när MRP =
PF och därför är den efterfrågade kvantiteten vid ett pris detsamma som denna kvantitets
MRP. [Se figur 15.3, sid. 358]
Den kortsiktiga efterfrågan på en variabel faktor är förhållandet mellan pris och kvantitet när
andra faktorer är fixerade. Den långsiktiga efterfrågan är pris- och kvantitetförhållandet när
alla faktorer kan varieras.
Positionen på ett företags efterfrågekurva för en variabel faktor (ex. arbete) bestäms av tre
saker:

Priset på företagets output. Den härledda efterfrågan på arbete gör att ju högre priset
på output, ju större är den efterfrågade kvantiteten arbete. Priset på output påverkar
55
efterfrågan på arbete genom dess påverkan på MRP. Ett högre pris på output ökar
marginalintäkten som i sin tur ökar MRP.

Priset på andra produktionsfaktorer. Ett lägre relative price på en substituerande
faktor innebär en minskning i efterfrågan. Detta gäller lång sikt.

Teknologi. Ny teknik kan ersätta arbetskraft och därmed minska efterfrågan. Lång
sikt.
[Se tabell 15.4, sid. 359]
Branschens efterfrågekurva för en faktor får man genom att addera alla enskilda företags
efterfrågekurvor horisontellt.
Efterfrågeelasticiteten för arbete mäter hur efterfrågan svarar mot en förändring av
faktorpriset. Efterfrågan är mindre elastisk på kort sikt än på lång sikt (när det finns
alternativ). Efterfrågeelasticiteten beror på:

Arbetsintensiteten i produktionsprocessen. Ju mer arbetsintensivt ett företag är
desto större är känsligheten för en förändring i pris, priselasticiteten.

Hur fort MP av arbete avtar. Ju fortare produktiviteten av en ytterligare enhet
minskar, desto mer elastisk är efterfrågan

Produktens efterfrågeelasticitet. Ju mer elastisk efterfrågan är för produkten, ju mer
elastisk är efterfrågan för produktionsfaktorerna som används för att producera den.

Hur substituerbart realkapital är för arbete. Huruvida arbete kan ersättas med
maskiner påverkar den långsiktiga efterfrågeelasticiteten för arbete, men inte den
kortsiktiga.
56
Utbudet av faktorer
Utbudet av produktionsfaktorer beror på beslut av hushållen.
Utbudet av arbete beror på hur hushållen väljer att disponera sin tid. De kan välja mellan
market activity (arbete) som ger avkastning i form av lön, och non-market activity (fritid,
studier, oavlönat arbete) som ger avkastning i form av avkoppling eller annat.
För att ett hushåll skall bjuda ut arbete krävs att lönen är hög nog att kompensera för den
förlorade avkopplingen. Denna lönenivå måste vara minst likvärdig med det värde hushållet
ger den sista spenderade timmen på non-market activities. Detta är reservation wage.
Under denna nivå bjuder inte hushållen ut något arbete alls.
En ökning av lönenivån får två effekter:
1. Substitutionseffekten. Ju högre lön, ju mer tid disponeras på market activities och ju
mindre på non-marketing activities.
2. Inkomsteffekten. Ju högre lön, ju högre blir inkomsten. En högre inkomst skapar lust
efter konsumtion. Detta gäller även konsumtion av avkoppling. Alltså kan en högre
lön, göra att mer tid disponeras non-marketing activities.
Substitutionseffekten och inkomsteffekten verkar i olika riktningar. Ju högre inkomsten är
desto större blir (genom S-effekten) den utbjudna kvantiteten arbete, men ju lägre genom Ieffekten.
57
På låga inkomstnivåer är S-effekter starkare än L-effekten. Vid en viss punkt övergår
dominansen till L-effekten. Var detta sker är olika för olika hushåll.
Detta gör att hushållets utbudskurva är bakåtböjd och inte lutar uppåt genom hela sin längd.
Marknadens utbudskurva gör dock detta eftersom andelen som befinner sig i S-stadiet vida
överstiger de som finns i L-stadiet.
[Se figur 15.4, sid. 362]
Utbudet av realkapital är beroende av hushållens beslut om sparande. Hushållen står för
finansiellt kapital som företagen använder för att skaffa realkapital. Detta genom att köpa
aktier och obligationer eller spara i bank (medel som lånas vidare till företagen).
De viktigaste sakerna som avgör ett hushålls sparande är:

Nuvarande inkomsten och den framtida väntade inkomsten. Om inkomsten är låg
i nuläget i förhållande till framtidens sparar man litet. En hög nuvarande inkomst och
en låg framtida resulterar däremot i sparande. Alltså avgör stadiet i ett hushålls
livscykel. Unga har skulder och äldre fordringar.

Räntenivån.
På kort sikt är marknadens utbudskurva oelastisk av räntan, men på lång sikt mycket elastisk.
[Se figur 15.5, sid. 364]
58
Utbudet av land är fixerat och oberoende av hyresnivån, alltså oelastiskt. Jämviktspriset
varierar på olika lokalmarknader eftersom efterfrågan varierar (norrland kontra östermalm).
För det enskilda företaget är dock utbudet elastiskt. [Se figur 15.7, sid. 370]
Factor Income, Economic rent och Transfer earnings
Priset för en produktionsfaktor och den använda kvantiteten bestäms av interaktionen mellan
utbud och efterfrågan. Efterfrågan bestäms av MRP och utbudet bestäms av tillgängliga
resurser och hushålls beslut av dess användning
Interaktionen bestämmer också factor income.
En person med hög MRP och unik kompetens har högre lön (factor income) än någon som har
låg MRP och en kompetens som finns i stort utbud (Madonna kontra McDonalds personal).
Factor income utgörs av economic rent och transfer earnings. Economic rent är den delen
av den erhållna inkomsten som ligger över det minimala pris som krävs för att få ägaren av
faktorn att bjuda ut den. Transfer earnings är återstoden av factor income.
Economic Rent är skillnaden mellan faktorpriset man får betalt och faktorpriset som är det
minimipris man kräver för att bjuda ut faktorn.
Ex. Om man är villig att ta betalt 50 kronor/h för första timmen, 80 kronor/h för att bjuda ut
en andra och 90 kronor/h för att bjuda ut den tredje, så får man trots detta betalt 90 kronor i
timmen om detta är jämviktspriset. Det extra värde man får blir 270-220 = 50 kronor, och
detta är economic rent.
59
Om man istället för varje enhet fått betalt precis den minsta lön som krävs, skulle man inte få
någon economic rent. Hela inkomsten skulle utgöras av transfer earnings.
När utbudet av en faktor är fullkomligt oelastiskt (unik) utgörs hela inkomsten av economic
rent. Faktorer med fullkomligt elastiskt utbud (hur mkt som helst) utgörs hela inkomsten av
transfer earnings.
I regel är en faktors utbudskurva uppåtlutande. Arean under utbudskurvan är transfer
earnings, och arean över utbudskurvan och under faktorpriset är economic rent.
[Se figur 15.10, sid. 373]
Kapitel 15 (Labour Markets)
Kvalificerad och okvalificerad arbetskraft
Skillnader i lön mellan kvalificerad och okvalificerad arbetskraft uppkommer delvis på grund
av att kvalificerad arbetskraft har högre MP (produktivitet/enhet) än okvalificerad, och delvis
därför att kvalificerande färdigheter är kostsamma att skaffa.
Den högre MP ger också högre MRP och eftersom efterfrågekurvan för arbete kommer av
MRP-kurvan så ligger efterfrågekurvan högre ju mer kvalificerad arbetskraften är.
Humankapital är en form av realkapital och är de ackumulerade kunskaper och färdigheter
som individer förvärvar genom utbildning, praktik, arbete och livserfarenhet.
60
Kvalificerande färdigheter är kostsamma att skaffa eftersom hushållen måste investera i
humankapital för att nå dem. Investeringarna sker både i tid och i pengar. Detta innebär att
kvalificerad arbetskraft bjuds ut på den (löne-) nivå som kompenserar både för arbetstiden och
för kostnaden för att förvärva kompetensen.
Följaktligen ligger utbudskurvan för kvalificerat arbete över den för okvalificerat arbete.
Lönenivån för kvalificerad och okvalificerad arbetskraft bestäms av utbud och efterfrågan på
de två marknaderna. Jämviktslönen är högre för kvalificerat arbete. Detta alltså på grund av
det kvalificerade arbetets högre MRP och kostnaden att förvärva kompetensen.
[Se figur 16.1, sid. 384]
Fackföreningar och Monopson
Fackföreningar påverkar lönenivåerna genom att kontrollera utbudet av arbetskraft. På
marknader med fungerande konkurrens kan facken bara uppnå högre löner på bekostnad av
färre anställda. Fackföreningar i branscher med fungerande konkurrens kan också påverka
deras medlemmars MRP genom att genom att stödja importrestriktioner, lönegolv och
begränsad arbetskraftinvandring. Detta ökar efterfrågan för varorna de producerar.
[Se figur 16.4, sid. 390]
Monopson är en marknad med en enda köpare. Ett företag med monopsonställning kan göra
en större vinst än ett företag som konkurrerar om arbetskraften. För att öka antälet anställda
måste lönerna höjas, kostnaden för den ytterligare anställde är dock inte bara dennes lön, utan
även kostnaden för att de andras löner (med samma arbete) också måste höjas. Detta innebär
att en MC-kurva för arbetskraften kan läggas ovanför utbudskurvan. Vinstmaximering sker
61
genom att sätta MRP = MC (och inte p som annars). Resultatet blir färre antal anställda till en
lägre lön. [Se figur 16.5, sid. 391]
Bilateralt monopol uppstår när en fackförening har en monopolställning som säljare av
arbetskraft, företaget har en monopsonställning som köpare av arbetskraft och lönenivån
fastställs genom partsförhandling.
I ett monopson kan ett lagstadgat lönegolv öka både lönenivån och antalet anställda.
[Se figur 16.6, sid. 392]
Löneskillnader mellan kön och etniciteter
Löneskillnader mellan kön och etniciteter kommer av skillnader i typ av arbeten,
diskriminering (svårt att mäta objektivt), skillnader i humankapital (avbrott i karriären för
barn ger lägre ackumulering av humankapital) och skillnader i graden av specialisering
(fördelningen market activity och non-market activity).
[Se figur 16.8, sid. 395]
Kapitel 16 (Capital and Natural Resource Markets)
Kapitalmarknader (aktie-, obligations- och lånemarknader) är de kanaler genom vilka
hushållens besparingar flyter in till företagen. Hushållen förser företagen med finansiellt
kapital och företagen använder detta för att köpa produktionsfaktorerna.
Kapital är en stock (en kvantitet uppmätt vid en given tidpunkt), medan investeringar och
värdeminskning är flöden. Gross investment är anskaffandet av nytt kapital under en viss
62
tidsperiod som kapitalstocken, och värdeminskning är den delen av kapitalstocken som slits ut
under en given tidsperiod.
Efterfrågan på kapital
Efterfrågan på kapital avgörs av företagens vinstmaximerande beslut.
När ett företag använder kapital och ökar kvantiteten realkapital avtar realkapitalets MRP
successivt (lagen om avtagande avkastning). För att hitta den mängd kapital som maximerar
vinsten, använder företaget kapital upp till den punkt där MRP av kapital är lika med priset på
kapital (räntan).
Den efterfrågade kvantiteten kapital är den där kapitalets MRP är lika med dess
alternativkostnad (räntan).
Ju högre räntenivån är, desto lägre är den efterfrågade kvantiteten kapital.
Vid en hög räntenivå är nuvärdet av realkapitalets framtida MRP (intäktsöverskott) lågt och
antalet investeringar i realkapital därför färre. Investeringarna i realkapital kräver kapital, och
därför minskar efterfrågan på kapital. Ju lägre räntenivå, desto större är den efterfrågade
kvantiteten av kapital.
Efterfrågekurvan för kapital är alltså nedåtsluttande.
Marknadens efterfrågekurva för kapital är summan av alla enskilda firmors efterfrågekurvor
adderade horisontellt.
Efterfrågekurvan förskjuts åt höger av befolkningsökningar och fluktuerar av teknologiska
förändringar.
63
Utbudet av kapital
Utbudet av kapital beror på hushållen sparbeslut. Sparandet beror på den nuvarande
inkomsten (ju högre inkomst ju mer sparande), förväntad framtida inkomst och hur hushållen
fördelar sin konsumtion över sin livstid.
Sparandet beror också på räntenivån. Räntenivån påverkar sparandet på två sätt:
-
Substitutionseffekten (hög räntenivå stimulerar ökat sparande).
-
Inkomsteffekten (om ett hushåll är en nettoutlånare ökar inkomsten och sparandet
med ökad räntenivå, om hushållet är nettolånare blir effekten omvänd).
För marknaden som helhet gäller att om räntan stiger (andra saker konstanta) så ökar
kvantiteten utbjudet kapital. Utbudskurvan för kapital är oelastisk på kort sikt och tämlig
elastisk på lång sikt. Utbudskurvan är uppåtlutande. Förändringar i något som påverkar
hushållens sparande förskjuter utbudskurvan. Befolkningens storlek och åldersfördelning, och
förändringar i inkomst är faktorer som förskjuter utbudskurvan över tiden.
Räntenivåer och stockprices
Räntenivåer och priser på tillgångar kan ses som två sidor av samma mynt
Marknadskrafterna som skapar jämvikt på kapitalmarknaden är desamma som på
marknaderna för varor och tjänster. Om räntenivån stiger över jämviktspriset överstiger
utbudet efterfrågan. Utlånarna tävlar om efterfrågan och räntan sjunker.
Jämviktspriset är den genomsnittliga räntenivån. Räntenivåer (priset för tillgångar) för olika
tillgångar varierar kring denna jämvikt genom korrigeringar för riskkompensation.
64
Marknader för naturtillgångar
Naturtillgångar är icke-producerade produktionsfaktorer givna av naturen. Dessa kan vara
förbrukningsvara och oersättliga. Naturresursstocken är den totala tillgången och därmed
också utbudet. Utbudet är fixerat och fullkomligt oelastiskt.
Priset på naturtillgångar avgörs av räntenivån (som avgör företagens tillgång på kapital, alltså
efterfrågan), dess MRP (som avgör efterfrågan på dess flöde) och naturresursstocken (som
avgör utbudet).
Priset på en naturresurs är sådant att dess framtida pris är förväntat att stiga vid en nivå lika
med räntenivån och nå choke price vid den tidpunkt då naturresursen är totalt förbrukad.
Det faktiska priset är i ständig förändring på grund av ny information. Även om det framtida
priset är förväntat att stiga, kan det faktiska priset sjunka som resultat av ny information.
Denna leder en ökning av uppskattningen av den återstående stocken eller en minskning i
efterfrågan på naturresursens flöde.
avgörs av räntenivån, dess MRP
Kapitel 17 (Uncertianity and Information)
Osäkerhet och risk
65
Osäkerhet är en typ av marknadsmisslyckande. Det är ett tillstånd där mer än ett utfall kan
inträffa, men man vet inte vilket. För att beskriva osäkerhet används begreppen sannolikhet
och risk
Sannolikhet (P) är ett tal mellan 0 och 1 som mäter chansen att ett utfall skall inträffa.
Risk är osäkerheten för olika utfalls sannolikhet.
Information
Brist på information är också en form av marknadsmisslyckande.
Ekonomisk information är data om priser, kvantiteter och kvaliteter på varor, tjänster och
produktionsfaktorer. Bristen på information innebär att köpare måste söka prisinformation för
att hitta den som bjuder ut en vara till lägst pris.
Optimal-search regeln säger att detta sökande pågår till marginalfördelen av sökningen är
lika med marginalkostnaden för sökningen. När detta sker slutar man söka efter lägre priser
och köper till det lägsta pris man funnit hittills.
Alla köpare har ett reservation price. Det är det högsta pris en köpare är villig att betala för
en vara. Om ett pris ligger över reservation price fortsätter sökaktiviteten. När reservation
price är nått upphör sökaktiviteten. Den förväntade fördelen av att fortsätta söka är då lika
med kostnaden för det. Priset där detta sker är reservation price
Företag annonserar (informativt eller övertalande) som en del av den vinstmaximerande
strategin. Generellt leder annonsering till högre priser, men kan också innebära lägre priser
genom att medföra ökad konkurrens och economies of scale
66
Privat information
Privat information är en persons kunskap som är alldeles för kostsam för en annan person att
få tag i. Detta innebär ett problem med asymmetrisk information och leder till moral hazard
och adverse selection.
Moral hazard är när privat information används till den informerades fördel och den
oinformerades nackdel.
Adverse selection är tendensen hos de personer som ingår kontrakt att vara de med privat
information och moral hazard.
För att öka marknadseffektiviteten finns olika tekniker för att stävja dessa problem.
Kapitel 18 (Market Failure and Public Choice)
Myndigheters ekonomiska aktivitet (politiska åtgärder) uppkommer delvis eftersom
marknadsekonomin
inte
alltid
uppnår
en
effektiv
fördelning
av
resurser
–
marknadsmisslyckanden.
Den marknadsekonomiska modellen är helt effektiv endast när vissa extrema förutsättningar
gäller. I verkliga livet, när de inte gör det, fungerar marknaderna ineffektivt och resurserna
blir inte heller effektivt fördelade. Det produceras för mycket av vissa saker, och för lite av
andra.
Den sociala välfärden är inte maximerad eftersom några fortfarande kan få det bättre utan att
andra får det sämre.
Den ekonomiska politiken har tre mål:
67
1. Marknadseffektivitet på mikronivå.
2. Rättvis (inte samma som effektiv!) fördelning av resurserna.
3. Stabilitet på makronivå.
[Se figur 18.2, sid. 433]
Det
finns
fyra
typer
av
mikroekonomiskt
marknadsmisslyckande
som
hindrar
marknadseffektivitet:
1. Dålig information och osäkerhet. Dålig information om priser och utbud och
osäkerhet kring olika vals utfall på en marknad gör att den inte fungerar effektivt.
2. Externa effekter. Kostnader och förtjänster kan drabba en person till följd av en
ekonomisk transaktion även om denna inte är delaktig i själva transaktionen.
(miljöförstöring, vackra byggnader)
3. Monopol. Rent seeking och monopol hindrar föredelningen av varor från att bli
effektiv eftersom man kan göra en vinst genom att höja priset och begränsa output.
4. Kollektiva varor och tjänster. Kan konsumeras samtidigt av alla och ingen är
exkluderad. [Se figur 18.3, sid. 433]
Kollektiva varor och tjänster skapar ett problem med free-riders. Free-rider är en person som
kan konsumera en vara utan att betala för den. Detta eftersom kvantiteten kollektiva varor
som kan konsumeras av en person inte är beroende av hur mycket personen betalat för dem.
Den politiska marknadsplatsen
68
Aktörer på den politiska marknadsplatsen är:

Väljarna. Konsumenterna av den politiska processen (dess output). De uttrycker sin
efterfrågan genom röstning, kampanjäring, lobbying och finansiellt stöd. Väljarna
stöder politik som gynnar dem och motsätter sig politik som missgynnar dem. De
ignorerar politik som är dem ovidkommande.

Politikerna. Styrs av målet att bli omvalda och behålla sin position.

Statstjänstemännen. Departementsanställda. Styrs av målet att maximera sin egen
utility (prestige), detta görs genom att maximera det egna departementets budget.
Alla aktörerna gör de ekonomiska val som maximerar deras egna mål. De är begränsade av de
andra gruppernas preferenser och av vad som är tekniskt möjligt. Den politiska jämvikten nås
när alla aktörernas val är kompatibla och ingen grupp kan förbättra sin situation genom att
göra ett annat val. Två typer av politisk jämvikt kan nås: effektiv och ineffektiv.
Eftersom kollektiva varor inte betalas för direkt av dess konsumenter utan finansieras genom
skatter mäter man dess efterfrågan i benefit. Total benefit är det total värde (uttryckt i
pengar) en person sätter på en viss utgiven mängd av kollektiva varor.
Total cost är kostnaden för denna mängd kollektiva varor.
Marginal benefit är ökningen i total benefit av en ytterligare enhet av den kollektiva varan.
En persons marginal benefit -kurva för en kollektiv vara liknar personens efterfrågekurva för
en vanlig vara. Men nationens MB-kurva för en kollektiv vara skiljer sig från
efterfrågekurvan för en vanlig vara. Detta eftersom en persons konsumtion inte minskar den
tillgängliga mängden konsumtion för någon annan vid en given kvantitet.
69
[Se figur 18.5, sid. 437]
Den effektiva nivån av utgivna kollektiva varor är den då net benefit (total benefit – total cost)
maximeras, är största möjliga. Detta är också den nivå där marginal benefit = marginal cost.
[Se figur 18.6, sid. 438]
Även två individer personligen värdesätter en TV-kanal lika mycket, kanske inte båda betalar
för den. Om en kollektiv vara inte finansieras genom skatter utan genom betalning, så inser
individen att om denne inte betalar sin del av den kollektiva varan, så kan man ändå
konsumera lika mycket av den. Följaktligen får man inte in tillräckliga intäkter och den
effektiva nivån kan inte uppnås.
Konkurrensen i den politiska marknadsplatsen gör att den effektiva nivån av en kollektiv vara
uppnås eftersom politikerna måste sträva efter maximal net benefit för att tillfredställa
väljarna. Statstjänstemännens mål är att maximera sin budget genom att utöka kostnaden för
den kollektiva varan tills den ätit upp hela net benefit.
Om väljarna är välinformerade tvingas dock de valda politikerna att hålla den effektiva
kvantiteten och begränsa tjänstemännens budgetar -effektiv politisk jämvikt.
Om väljarna däremot inte ägnar energi på att förstå komplicerade frågor, ger intressegrupper
en oproportionerlig påverkan på besluten och resultatet blir kollektiva produkter i kvantiteter
som överstiger den effektiva (maximerad net benefit) -ineffektiv politisk jämvikt.
[Se figur 18.7, sid. 439 och figur 18.8, sid. 440]
Skatter
70
Det som man betalar i skatt och återfår i form av benefits beror huvudsakligen på inkomsten.
Ju högre inkomst man har, ju högre skatt betalar man och ju mindre benefit får man.
Median Voter Theorem gör gällande att politiska partier kommer att driva den skattepolitik
som tilltalar medianväljaren, den väljare som har halva väljarkåren på var sida, och någon av
dessa sidor.
Den part som vinner valet är det med en skattenivå som ligger närmast den som tilltalar
medianväljaren. Alla partier förbättrar sina röstsiffror genom att röra sig närmare medianen än
de andra partierna. [Se figur 18.9, sid. 442]
En konsumtionsskatt läggs på en specifik vara eller tjänst med ett visst belopp eller procent.
Införande av konsumtionsskatt på en marknad gör att priset per enhet höjs motsvarande
skatten. Utbudskurvan förskjuts år vänster. En ny jämviktspunkt uppstår till vänster om den
gamla.
Skatter skapar Deadweight loss, som är ineffektiviteten som uppstår när folk substituerar
billigare alternativ framför de beskattade varorna
Deadweight loss äter upp delar av konsument- och producentöverskottet genom att output
ligger under dess effektiva nivå. Dess storlek beror på den beskattade varans elasticitet.
Varor med låg priselasticitet beskattas hårdare än de med hög eftersom de skapar ett mindre
deadweight loss.
[Se figur 18.10, sid. 443 och figur 18.11, sid. 445]
Höga skatter är ett effektivt sätt att öka de offentliga intäkterna, kostnaden för detta är
deadweight loss. Om skatter läggs på varor med låg elasticitet minimeras deadweight loss.
71
Compliance costs är kostnaden för att förmå folk att betala skatten. Administration costs är
kostnaden för att administrera skatten. Om dessa kostnader, tillsammans med deadweight
loss, hålls på låg nivå så tilltalar det medianväljaren. Alltså strävar politikerna efter detta.
Kapitel 19 (Regulation and Privatization)
Myndigheter ingriper för att reglera marknader med monopol och oligopol. Detta görs på två
sätt: Reglering av priser, produkter och etablering, samt kontroll av monopol, fusioner
och konkurrensbegränsande samarbeten.
Konsumentöverskott är det konsumenter tjänar på handelsutbytet vid jämviktspriset och
producentöverskott är vad producenter tjänar på handelsutbytet. Totalt överskott (total
surplus) är summan av konsument- och producentöverskottet.
Vid ett monopol produceras en mindre kvantitet till ett högre pris jämfört med fullkomlig
konkurrens. Monopolet kan göra en vinst genom att producera den kvantitet där MR = MC
eftersom man inte är pristagare och MR-kurvan inte sammanfaller med efterfrågekurvan.
Konsumentöverskottet blir mindre och producentöverskottet större, dessutom uppstår en
deadweight loss.
Totalt överskott maximeras när deadweight loss är lika med noll. Alltså minskar det totala
överskottet vid monopol.
Politisk process för reglering
72
Efterfrågan på reglering uttrycks genom politiska aktiviteter som röstning och lobbying.
Politiska aktiviteter uppstår dock bara om resultatet av den politiska aktiviteten överstiger
kostnaden för den. Fyra faktorer avgör efterfrågan på reglering:
1. Konsumentöverskott per köpare. Ju större det är, ju större är efterfrågan på
reglering.
2. Antal köpare. Om antalet köpare ökar, ökar också efterfrågan. Dock inte
proportionerligt eftersom kostnaden för att organisera dem också ökar.
3. Producentöverskott per företag. Ju större det är till följd av en viss reglering, ju
större är efterfrågan på den regleringen.
4. Antal företag. Om antalet företag ökar som tjänar på regleringen, ökar också
efterfrågan, dock inte proportionerligt.
Utbudet av reglering kommer från politiker och statstjänstemän. Politiker väljer den politik
som tilltalar flest väljare och statstjänstemän väljer stödjer det som maximerar deras budgetar.
Tre faktorer avgör utbudet av reglering:
1. Konsumentöverskott per köpare.
2. Producentöverskott per företag.
3. Antal personer som påverkas av regleringen.
Ju större konsumentöverskott per köpare är eller ju större producentöverskott per företag som
genereras och ju större antal personer som påverkas av regleringen, desto större är
sannolikheten att politikerna genomför regleringen.
73
Den politiska jämvikten är den där ingen intressegrupp anses det nödvändigt att öka
resurserna för politiska påtryckningar. Alla är inte överens, men ingen känner behov av att
ändra sina ståndpunkter eller ansträngningar.
Public Interest theory är att regleringar uppstår för att tillfredställa efterfrågan hos
konsumenter och producenter för att maximera totalt överskott. Den politiska processen finner
deadweight loss och eliminerar det.
Capture Theory är att regleringar uppstår för att tillfredställa efterfrågan hos producenter och
maximera producentöverskottet. Kostnaden för reglering är hög och bara de regleringar som
ökar överskottet hos små, lättidentifierade intressegrupper med låga organisationskostnader
gynnas av den politiska processen.
Naturligt Monopol
Naturligt monopol kan vara att ett företag kan förse hela marknaden med en vara till ett lägre
pris än flera kan. Företaget har economies of scale oavsett hur hög outputnivån är.
Naturliga monopol kan vara en följd av höga inträdeskostnader.
Enligt Public Interest theory skall en reglering maximera totalt överskott. Detta sker då p =
MC.
En sådan reglering kallas marginal cost pricing rule. Den maximerar totala överskottet och
konsumentöverskottet. När ett naturligt monopol säljer till p = MC gör det förlust. Eftersom
ATC är fallande (på grund av economies of scale) ligger MC under ATC.
74
När priset = MC, ligger följaktligen priset under ATC. ATC minus MC är lika med förlusten
per enhet. [Se figur 19.1, sid. 458]
För att täcka sina kostnader och samtidigt ha p = MC måste företaget antingen tillämpa
prisdiskriminering eller få statlig subventionering (bidrag). Om inte prisdiskriminering är
möjlig måste staten skjuta till pengar. Om dessa pengar skaffas genom att beskatta någon
annan aktivitet vara måste den deadweight loss som beskattningen skapar på den andra
aktiviteten vara mindre än ökningen av totalt överskott på den första varan (som regleringen
medför).
Beskattning kan undvikas om monopolet tillåts ta ett högre pris än p = MC så att total
deadweight loss minimeras. Detta kallas average pricing rule och innebär att p = ATC.
En deadweight loss uppkommer, men man slipper beskatta någon annan aktivitet och skapa
en deadweight loss där. [Se figur 19.2, sid. 459]
Capture theory utgår från att regleringar främjar producenternas intressen. Detta sker genom
att vinsten maximeras. Detta görs som bekant genom att producera en kvantitet där MR =
MC. Hos monopol sammanfaller inte MR-kurvan med efterfrågekurvan. Kvantiteten blir
mindre och priset högre. Det uppstår en deadweight loss. [Se figur 19.3, sid. 460]
Rate of return regulation innebär att man avgör det reglerade priset genom att sätta priset på
en nivå där det reglerade företaget att få en viss procentuell avkastning på sitt kapital.
Genom att undersöka företagets totala kostnader, inklusive den normala avkastningen på
kapitalet, avgörs priset där ATC täcks.
75
Det reglerade företaget kan försöka öka sina synbara totala kostnader genom att trissa upp
dem med kostnader som inte är nödvändiga för produktionen. Detta får ATC-kurvan att
överstiga den egentliga. Detta kallas X-ineffektivitet. [Se figur 19.4, sid. 461]
Karteller
En kartell är en hemlig uppgörelse mellan företag att begränsa output och därmed öka vinsten.
Karteller kan uppstå i branscher med oligopol.
Enligt Public Interest theory skall en reglering av oligopol öka konkurrensen. Output skall
ligga på en nivå motsvarande marknadsjämvikten.
Capture theory utgår från att vinsten maximeras. Output läggs på den nivå där MR = MC.
Detta nås genom att varje företag beläggs med en outputbegränsning. Detta för att inget
företag skall frestas att öka sin vinst på de andras bekostnad genom att öka sin output. Detta
hindrar fusk och försäkrar att hela marknaden har en gemensam pris och output nivå
motsvarande ett monopols. Resultatet blir en legal kartell!
[Se figur 19.5, sid. 462]
Fusioner
Det finns tre typer av fusioner:
1. Horisontell. Fusioner mellan företag i samma industri. Minskar antalet konkurrenter
och försvagar marknadskrafterna.
76
2. Vertikal. Fusioner i distributionskedjan (ex. ett bryggeri köper upp pubar). Minskar
tillgängligheten för andra tillverkare till återförsäljare.
3. Konglomerat. Fusioner mellan företag inom olika industrier. Konkurrensen minskas
endast om det finns någon likhet mellan de olika industriernas produkter.
Offentligt ägande och privatisering
Privatisering innebär att offentliga tillgångar säljs ut till den privata sektorn.
Offentligt ägande innebär att företag och industrier köps upp i ett led av den politiska
föreställningen att ett offentligt ägande är bättre.
De finns tre huvudsakliga anledningar till offentligt ägande:
1. Sociala. För att försöka skapa en rättvis (och inte ekonomiskt orienterad) distribution
av varor och tjänster.
2. Politiska. Härleds från tron att offentligt ägande är bättre än privat.
3. Ekonomiska. För att försöka generera ekonomiska fördelar för hela ekonomin
(kontroll av sysselsättning och löner) och den aktuella industrin (skydd mot
internationella uppköp och förlorad export).
De som förespråkar privatisering hävdar att de ekonomiska och sociala fördelarna ovan kan
uppnås genom privat ägande med en lämplig reglering. Detta till en lägre kostnad för
skattebetalaren. Privata företag fungerar mer effektivt än offentligt ägda. Det finns tre
anledningar att förvänta sig lägre kostnader (mindre X-ineffektivitet):
77
1. Utsattheten för konkurrens och uppköp. Tvingar till kostnadsreducering genom ökad
effektivitet.
2. Utsattheten för aktieägarnas preferenser. Man måste fungera effektivt för att generera
vinst och avkastning.
3. Ett privat monopol kan regleras mer effektivt än ett offentligt.
Kapitel 20 (Externalies, the Environment and Knowledge)
Externa effekter är kostnader eller fördelar av en aktivitet (produktion eller konsumtion) som
drabbar en tredje person utan att denne kan påverka aktivitetens omfattning.
En negativ extern effekt är en kostnad (inte nödvändigtvis materiell) till följd av
produktionen som inte bärs av konsumenten utan av andra människor.
En positiv extern effekt är en fördel till följd av produktionen som inte åtnjutes av
konsumenten utan av andra människor.
Externa effekter uppkommer när det inte finns någon marknad för den positiva eller negativa
effekten av produktionen.
De vanligaste negativa externa effekterna i samhällsekonomin är miljöförstöring, de
vanligaste positiva är den externa fördelen av utbildning och forskning.
Negativa och positiva externa effekter är en slags marknadsmisslyckande och leder till
ineffektivitet eftersom de inte tas i beaktande av den som utför aktiviteten som framkallar
dem. Det finns en tendens hos marknader att överproducera varor som genererar negativa
externa effekter och underproducera de som skapar positiva.
78
Myndigheters ingripande kan tjäna till att öka marknaden effektivitet, öka den samhälleliga
välfärden, när externa kostnader och fördelar skapas.
Externa effekter uppkommer när det saknas äganderättigheter. Ibland kan man övervinna en
extern effekt genom att tilldela en äganderätt.
Coase teoremet säger att om äganderätter finns, och transaktionskostnaderna är låga blir
privata marknadstransaktioner effektiva (det blir inga externa effekter). I detta fall uppnås det
effektiva resultatet oavsett vem som har äganderätten (den som producerar eller utsätts för den
externa effekten). [Se figur 20.3, sid. 483]
När inte äganderättigheter kan tilldelas kan myndigheterna tackla negativa externa effekter
som miljöförstöring genom :
-
Emission charges (pris per enhet förorening) [Se figur 20.4, sid. 486]
-
Emission standards (begränsad tillåten kvantitet av utsläpp)
-
Marketable permits (tillstånd till en viss kvantitet som kan handlas med mellan
företag). [Se figur 20.5, sid.487]
-
Skatter [Se figur 20.6, sid. 488]
Kunskap
Kunskap är både en konsumtionsvara och en produktionsfaktor som skapar positiva externa
effekter. Positiva externa effekter från utbildning, när existerande kunskap förs vidare,
uppkommer genom att färdigheter och träning ger förmåga att interagera och kommunicera
mer effektivt.
79
Positiva externa effekter från forskning, när ny kunskap skapas, uppkommer genom att när
någon gjort en upptäckt så kan andra använda den nya kunskapen.
Myndigheterna kan ingripa för att nå den samhällseffektiva nivån av utbildning, fortbildning
och innovation. Tre verktyg finns tillgängliga för detta:
-
Statligt understöd till privat utbildning [Se figur 20.7, sid. 491]
-
Offentliga (below-cost) alternativ
-
Patent och copyright
Statligt understöd och offentliga alternativ public kan ge en samhällseffektiv nivå av
utbildning och fortbildning.
Patent och copyrights skapar immateriella äganderättigheter och ökar incitamenten till
innovation. Eftersom patent skapar ett temporärt monopol, måste dessa kostnader balanseras
mot fördelarna av mer innovativ verksamhet.
___________________________________
Ergebnisse der Klausur Mikroökonomie am 11.02.2002
Matrikelnummer
Ergebnis
39637
5,0
40933
3,7
80
40980
5,0
41157
2,3
41189
3,7
41205
5,0
41345
nicht bestanden
41721
5,0
41950
5,0
42138
nicht bestanden
42139
2,0
42141
nicht bestanden
42143
nicht bestanden
42150
1,7
42167
nicht bestanden
42176
5,0
42179
4,0
42183
2,3
42193
nicht bestanden
42197
1,3
42397
5,0
42400
5,0
42404
4,0
81
42488
5,0
42498
5,0
42504
5,0
42527
nicht bestanden
42541
nicht bestanden
42652
5,0
42686
2,3
42687
nicht bestanden
42692
5,0
42693
2,7
42695
2,0
42696
3,7
42699
5,0
42702
2,7
42703
2,3
42706
5,0
42707
1,3
42708
nicht bestanden
42720
nicht bestanden
42730
5,0
42731
2,3
42733
nicht bestanden
82
42736
2,3
42737
nicht bestanden
42739
5,0
42740
nicht bestanden
42742
5,0
42743
4,0
42744
3,0
42774
5,0
42775
nicht bestanden
42776
4,0
42779
nicht bestanden
42781
nicht bestanden
42782
5,0
42783
nicht bestanden
42788
5,0
42789
5,0
42796
4,0
42798
5,0
42799
1,0
42800
nicht bestanden
42803
5,0
83
42804
nicht bestanden
42806
4,0
42807
2,0
42810
nicht bestanden
42817
4,0
42818
nicht bestanden
42837
2,0
42839
nicht bestanden
42843
1,0
42844
3,3
42845
5,0
42846
3,3
42847
nicht bestanden
42861
5,0
42863
nicht bestanden
42864
1,0
42865
5,0
42866
nicht bestanden
42868
1,3
42869
nicht bestanden
84
42870
nicht bestanden
42873
3,3
42874
5,0
42876
3,3
42877
4,0
42879
5,0
42880
5,0
42881
5,0
42882
2,3
42894
5,0
42897
5,0
42900
5,0
42901
3,3
42902
4,0
42903
5,0
42906
4,0
42907
5,0
42913
5,0
42915
4,0
42916
5,0
42917
4,0
85
42918
3,7
42919
5,0
42921
3,0
42922
5,0
42926
nicht bestanden
42928
5,0
42929
3,7
42930
5,0
42935
1,0
42938
5,0
42939
3,3
42940
5,0
42941
1,0
42942
3,0
42944
5,0
42960
nicht bestanden
42961
5,0
42962
5,0
42965
5,0
42966
5,0
42968
5,0
42980
5,0
86
42983
1,3
42986
4,0
42987
nicht bestanden
42988
5,0
42990
nicht bestanden
42991
4,0
42992
4,0
42994
5,0
42995
4,0
43002
nicht bestanden
43004
3,3
43005
nicht bestanden
43007
4,0
43009
5,0
43011
nicht bestanden
43013
5,0
43014
5,0
43015
nicht bestanden
43016
5,0
43017
5,0
43023
5,0
87
43024
nicht bestanden
43025
2,3
43026
3,7
43027
5,0
43050
nicht bestanden
43056
nicht bestanden
43057
nicht bestanden
43058
5,0
43059
5,0
43061
4,0
43063
nicht bestanden
43065
nicht bestanden
43069
4,0
43070
4,0
43080
5,0
43081
nicht bestanden
43082
3,0
43085
5,0
43088
nicht bestanden
43089
3,3
43095
5,0
43096
5,0
88
43097
nicht bestanden
43098
nicht bestanden
43100
nicht bestanden
43104
5,0
43127
nicht bestanden
43147
nicht bestanden
43148
3,3
43151
5,0
43152
nicht bestanden
43154
5,0
43155
nicht bestanden
43163
nicht bestanden
43169
5,0
43172
nicht bestanden
43173
nicht bestanden
43187
nicht bestanden
Datum:
Prüfer:
89