Göteborg söndag kväll 30 januari 2000
Bästa vänner,
Idag hade Olof Palme fyllt 73 år, om han fått leva vill säga. Det fick han inte ! Vad vet jag om
vad det var för grumlig tanke som gav det slutgiltiga beslutet om att Olof Palme inte längre
skulle få vara kvar bland oss. Vad vet jag vad om det var bakgrund och uppväxt som satte så
starka hatband i den förvirrade hjärnan så att den var tvungen att rikta det blanka stålet mot
Olof Palmes oskyddade bakhuvud. Vad vet jag om det var brist på kärlek och bristfällig
skolgång som tände den flammande hatbrasa som bara kunde släckas med Olof Palmes
blod mot gatubeläggningen. Vad vet jag om vem som kan vinna på att rikets förste
tjänsteman faller offer för en lönnmördares fega hantverk. Inte jag i alla fall, och inte du
heller. Ingen alls faktiskt !
Jag sitter här och tänker på Olof Palme. Han föddes i slutet av den tid då barn såg ut som
vuxna om än bara i något mindre version. Det var innan ungdom var uppfunnet. Man föddes
till barn. Man hade äppelknyckarbyxor, hängslen och keps om var grabb. Var man flicka
hade man rosiga kinder, knälång kjol och långa blonda flätor som fladdrade i vinden då man
lekte med rullband eller tittade på de vuxna som satt i trädgårdsbersån och drack punsch.
Sedan konfirmerade man sig, blev vuxen och så började allvaret. Pojkarna såg ut som små
farbröder och flickorna som tanter. Stärkta skjortkragar, livstycken, hårnålar och hatt.
Samhället kallade och det flesta tvingades hörsamma uppmaningen att ställa upp.
Bondesamhället med sina urgamla värderingar och sanningar hade raserats och det nya
samhället skulle byggas. Gammal kunskap och gamla regelverk var ohjälpligt på väg att
läggas till handlingarna. Nya politiska system växte fram och med dem nya sorters politiker.
Olof Palme var en av dem. Att han valde den politiska åskådning han gjorde kan för
långeliga tider diskuteras, ifrågasättas och häcklas. Att han valde att använda sitt
yrkesverksamma liv till att i demokratins namn påverka och strida för det som han såg vara
rätt kan dock aldrig ifrågasättas. Vissa tyckte det han stod för var farligt, skrämmande och
hotfullt. Andra såg honom som den store reformatorn och en av det nya samhällets
byggmästare. Vad man än tyckte så lämnade han ingen oberörd. Han var offensiv sa vissa,
aggressiv sa andra. Han var intellektuellt driven sa vissa, arrogant sa andra. Han var påläst
och insatt sa vissa, lögnaktig sa andra. Han var passionerad sa vissa, maktgalen sa andra.
Han var världssolidarisk sa vissa, landsförrädare sa andra. Han lämnade ingen oberörd och
han arbetade i hela sitt liv för din och min rätt att få tycka, tänka och uttrycka vad vi vill. I
sakfrågor är det en del av det som Olof Palme stod för som jag ifrågasätter men hans insats
för att vi, vare sig vi bor i Sverige eller annorstädes, skall fritt och utan rädsla få framföra vår
uppfattning, den ärar och högaktar jag. Hans tankar om solidaritet, frihet och demokrati
kommer att beröra folk långt efter det att den dammsamlande blykula som tog hans liv har
stelnat och för evigt återgått till jorden. En tanke formulerad i ord är ett mer verkningsfullt
instrument att påverka och förändra med än det allra mest sofistikerade vapensystem. Låt
oss vara rädda om det samhälle som Olof Palme var med och skapade. Låt oss inte vara
rädda för dem som, med våldets enfaldiga flin i sina tomma ansikten, försöker riva ned det
som byggts upp. Jag tycker vi mer skall prata om vad människor har gjort för bra saker i sina
liv än att högtidlighålla dödsdagar och jag hurrar därför för Olof Palme på hans födelsedag !
För övrigt är jag liberal, därtill är jag nödd och tvungen ! Och precis som Tage Danielsson en
gång sa så finns det bara två ismer – humanism och cyklism – som jag sympatiserar med !
må väl och tag väl vara på dig och de dina
Nicke
