Sverige
1. Allmänna översikt
De första åtgärderna för att bekämpa människohandel i Sverige infördes inom ramen för 1998
års handlingsplan mot sexuellt utnyttjande av barn i kommersiellt syfte. En så kallad nationell
rapportör i frågor som rör människohandel har funnits sedan 1998. Ansvarig myndighet är
Rikspolisstyrelsen.
Klicka här för en sammanfattning av den aktuella situationen som den beskrivs av den
nationella lägesrapportören i den 10 rapporten från oktober 2009.
Fokus har i Sverige generellt legat på att bekämpa sexuellt utnyttjande, något som framgår av
förhållningssättet gentemot prostitution. Köp av sexuella tjänster förbjöds 1999. Den första
nationella handlingsplanen som tar upp människohandel med såväl barn som vuxna antogs
2008.
Enligt Rikskriminalpolisen är människohandel i Sverige ett problem som i första hand
förekommer i större städer, även om det givetvis kan dyka upp också i mindre samhällen. Det
är svårt att exakt bedöma hur många människor som fallit offer för människohandel under
perioden 2007–2008. Det beror främst på att antalet identifierade offer beror på hur stora
resurser polisen avdelar för att utreda människohandel.
Den tillgängliga informationen visar dock att de kvinnor och flickor som fallit offer för
människosmuggling företrädesvis kommer från Estland, Ryssland, Rumänien och Polen. De
allra flesta är mellan 13 och 36 år gamla. Vissa kommer från Albanien, Bulgarien, Nigeria,
Thailand, Lettland, Tjeckien och Ukraina. De flesta tillhör minoritetsgrupper i sina hemländer
eller har vuxit upp under mer eller mindre svåra hemförhållanden.
2. Institutionell och rättslig ram
2.1 Lagstiftning
1
Alla former av människohandel är förbjudna. En särskild brottsrubricering har funnits i
Sverige sedan 2002, när bestämmelser om straffansvar för människohandel för sexuella
ändamål infördes i brottsbalken. Lagen ändrades 2004, så att den omfattade alla former av
människohandel, inklusive handel inom de nationella gränserna. Denna lagstiftning
föreskriver att personer som gjort sig skyldiga till människosmuggling ska dömas till mellan
två och tio års fängelse.
Strafflagstiftningen om människohandel har nyligen setts över. Regeringen har lagt fram en
proposition med flera förslag till lösningar för att göra lagstiftningen mer effektiv. Förslagen
innebär också att kravet på dubbel straffbarhet inte skulle gälla människohandelsbrott som
begås utanför Sveriges gränser. Regeringen föreslår vidare att riksdagen ska godkänna
Europarådets konvention om åtgärder mot människohandel och de ändringar i Sekretesslagen
som krävs för att ratificera konventionen. Lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 juli 2010.
De svenska bestämmelserna är i överensstämmelse med direktiv 2004/81 av den 29 april 2004
om uppehållstillstånd till tredjelandsmedborgare som har fallit offer för människohandel. Den
svenska utlänningslagen ändrades 2007 i syfte att underlätta åtal i allmänhet genom att ge
vittnen till brott och brottoffer rätt att vistas lagligt i Sverige. I Sverige gäller en betänketid på
30 dagar.
Vidare infördes 2004 en möjlighet att utfärda tillfälliga uppehållstillstånd till utlänningar som
fallit offer för människohandel i Sverige. Tillståndet gäller till att börja med för sex månader,
men kan förlängas på ansökan av den allmänna åklagaren, om det gynnar utredningen. Denna
bestämmelse ändrades på nytt 2007 och föreskriver numera att vittnen ska samarbeta med de
brottsbekämpande myndigheterna och bryta alla band med de individer som misstänks för
brott.i
Enligt lagen om förbud mot köp av sexuella tjänster ska den som mot ersättning skaffar sig en
tillfällig sexuell förbindelse dömas till böter eller fängelse i högst sex månader. Lagen syftar
till att minska efterfrågan på sexuella tjänster och därigenom förebygga människohandel för
sexuella ändamål (se avsnitt 5. Närmare upplysningar).
2.2
Nationell strategi/Nationell handlingsplan
2
Den svenska regeringen antog i juli 2008 sin första nationella handlingsplan mot prostitution
och människohandel för sexuella ändamål. Handlingsplanen (som sträcker sig över perioden
2008–2010) omfattar fem särskilda insatsområden, med 36 åtgärder för att bekämpa
prostitution och människohandel för sexuella ändamål. De fem prioriterade områdena är:
Ökat skydd och stöd till utsatta.
Stärkt förebyggande arbete.
Stärkt kvalitet och effektivitet i rättsväsendet.
Ökad nationell och internationell samverkan.
Ökad kunskap.
Över 214 miljoner SEK har ianspråktagits för att genomföra åtgärderna i handlingsplanen. Ett
antal statliga myndigheter, icke-statliga organisationer och andra organisationer har getts i
uppdrag att genomföra verksamheter som grundar sig på åtgärderna i handlingsplanen.
Vidare syftar handlingsplanen till att intensifiera arbetet för att nå ut till offren för prostitution
eller människohandel för sexuella ändamål och i större utsträckning prioritera skyddat
boende, behandlingshem och andra former av stöd och skydd. Utvärdering och fortbildning är
viktiga inslag i planen. Under 2011 kommer Brottsförebyggande rådet att göra en utvärdering
av handlingsplanen. Denna utvärdering kommer sedan att läggas fram för riksdagen.
Ett utkast till handlingsplan mot människohandel för andra ändamål än sexuellt utnyttjande
har utarbetats av Arbetsmarknadsdepartementet. Utkastet är nu under behandling.
2.3
Samordning av åtgärder mot människohandel på nationell nivå
Det finns inget enskilt departement som ansvarar för samordningen av insatserna mot
människohandel i det svenska regeringskansliet. Den nationella handlingsplanen utarbetades
av Integrations- och jämställdhetsdepartementet. Bland övriga behöriga departement finns
Justitiedepartementet, Socialdepartementet och Utrikesdepartementet.
Länsstyrelsen i Stockholm har en nationell samordnare mot prostitution och människohandel
som utsågs i januari 2009 för hela den tid som den nationella handlingsplanen gäller. Den
3
nationella samordnaren ansvarar för insatser som har att göra med människohandel för
sexuella ändamål och rapporterar till Integrations- och jämställdhetsdepartementet.
Länsstyrelsen i Stockholm leder en stödgrupp för metodfrågor, som består av statliga aktörer
med omfattande erfarenhet från arbete mot människohandel. Myndigheter som polisen,
socialtjänsten, migrationsverket och åklagarmyndigheten ingår i gruppen.
Stödgruppen för metodfrågor har till uppgift att hjälpa statliga myndigheter, kommuner och
andra organisationer att utveckla sin verksamhet och att ge praktiskt stöd. Gruppen ska också
arbeta för att förbättra myndigheternas kunskaper om frågor rörande prostitution och
människohandel. Verksamheten kan omfatta fortbildning och seminarier för personer som
kommer i kontakt med dessa frågor i sin yrkesverksamhet samt insatser för att ta fram
informationsmaterial och data för hela landet. För närvarande håller länsstyrelserna i Sverige
på att utarbeta en nationell strategi för ett rikstäckande samarbete i frågor som rör
människohandel.
Den nationella samordnaren har som uppdrag att utveckla och effektivisera befintliga
regionala samarbetsnät och utvidga dem till ett nationellt nät. Han ansvarar vidare för att
stärka samarbetet mellan regionerna genom Sveriges 21 länsstyrelser, och för att sprida
information och öka medvetenheten om dessa frågor bland berörda aktörer.ii
2.4
En nationell rapportör eller liknande struktur
I december 1997 tilldelades Rikspolisstyrelsen rollen som nationell rapportör i frågor som rör
människohandel.
I den nationella rapportörens ansvarsområden ingår att
samla information om människohandelns omfattning i Sverige och utomlands,
övervaka resultaten av kampen mot människohandel (till exempel att den rättsliga och
politiska ram som omgärdar arbetet mot människohandel, inklusive politik och
lagstiftning som syftar till att straffbelägga köp av sexuella tjänster, fungerar
effektivt),
analys av utredning och lagföring av
köpare, hallickar, människosmugglare och
organiserade brottsnätverk,
4
övervaka, utvärdera och sprida information om nya tendenser, till exempel nya former
och metoder för att bedriva handel med människor till och inom Sverige,
organisation av seminarier och fortbildning på nationell och internationell nivå,
utveckla nätverk på nationell och internationell nivå.
Den nationella rapportören rapporterar varje år till regeringen om resultaten av insatserna mot
människohandel,
utredningar,
domstolsavgöranden
och
tendenser
när
det
gäller
människohandel i Sverige. Den lämnar också rekommendationer till förbättringar. I oktober
2009 presenterades den tionde årsrapporten.
Den svenska nationella rapportören har i stort samma uppgifter som motsvarande funktioner i
andra medlemsstater, men är inte en oberoende institution.
3. Genomförande av politiken mot människohandel
3.1 Förebyggande insatser
Insatserna för att förebygga människohandel i Sverige har omfattat kampanjer för att öka
medvetandet om människohandel och därigenom minska efterfrågan på sexuella tjänster.
Under 2008 genomförde kommunstyrelsen i Stockholm en informationskampanj riktad till
taxiförare och hotell- och restaurangpersonal, då sannolikheten för att dessa grupper kommer i
kontakt med offer för människohandel är relativt stor. Olika anslag och televisionsinslag gav
information om hur allmänheten kan rapportera misstänkta fall av människohandel.
Bland dessa kampanjer kan särskilt nämnas den gemensamma Nordic Baltic campaign
against trafficking in women, som genomfördes under perioden 2002–2003 i de åtta nordiska
och baltiska länderna under Nordiska rådets överinsyn. Kampanjen syftade till att skapa ett
ökat medvetande kring och höja allmänhetens kunskaper om människohandel med kvinnor
samt till att skapa underlag för diskussioner om problemet i regionen.
3.2
Hjälp och stöd till offer
5
Allmänt
Det är stat och kommuner som ansvarar för hjälpen och stödet till offer för människohandel.
Enligt den svenska socialtjänstlagen är kommunernas socialnämnder ansvariga för att ge stöd
och hjälp till brottsoffer. Kommunerna tillhandahåller ofta detta stöd i nära samarbete med det
civila samhällets aktörer. Exempelvis drivs många skyddade boenden av icke-statliga
organisationer, till exempel Sveriges kvinno- och tjejjourers riksförbund. Kommunerna
ansvarar dock för uppföljningen av alla åtgärder som vidtas. Kommunerna mottar varje år
särskild finansiering som ska bidra till att stärka och utveckla deras arbete för att stödja och
hjälpa kvinnor som utsätts för våld och barn som har bevittnat våld.
Offer för människohandel erbjuds samma hjälp som brottsoffer i allmänhet. Det finns dock
vissa speciella tjänster som riktar sig till just offer för människohandel. Offer för
människohandel för sexuella ändamål får hjälp av särskilda prostitutionsenheter i de större
städerna.
Rätten till information
Polisen och allmänna åklagarmyndigheten kommer oftast att kunna ge offret den rättsliga
hjälp han eller hon behöver. Om offret har dåliga kunskaper i svenska eller är allvarligt
hörsel- eller talskadad har han eller hon rätt att utan kostnad få hjälp av en tolk under
utredning och rättegång. Denna tjänst finns också tillgänglig för alla eventuella andra
kontakter som offret behöver ha med andra myndigheter. I korthet är polisen och
åklagarmyndigheten skyldiga att informera offret om följande:
Möjligheterna att begära skadestånd och ersättning för skada som tillfogats genom
brott.
Åklagarmyndigheten är vanligtvis skyldig att på offrets begäran förbereda och föra
talan om skadestånd i rättegången.
Bestämmelserna om besöksförbud, om juridiskt biträde för den skadelidande och om
stödpersoner.
Hur man ansöker om rådgivning och rättshjälp.
6
Myndigheter och organisationer som erbjuder kompletterande stöd och bistånd.
I förekommande fall, att utredning inte kommer att inledas eller att utredningen
kommer att läggas ner.
Huruvida rättsliga åtgärder bör vidtas eller ej.
Offrets rätt till juridiskt biträde
Ett juridiskt biträde ska tillvarata offrets intressen och ge stöd och hjälp. När förundersökning
har inletts ska ett särskilt ombud utses för offret bland annat i mål som rör
brott som regleras i kapitel 6 i BrB (sexualbrott), om det inte är uppenbart att offret
inte behöver sådant bistånd,
brott som regleras i 3 och 4 kap. i BrB (brott mot liv och hälsa respektive brott mot
frihet och frid, inklusive människohandel) och som kan ge fängelse, och brott som
regleras i 8 kap. 5 eller 6 §§ i BrB, eller försök, förberedelse eller anstiftan att begå
sådana brott, om det med hänsyn till offrets personliga förhållande till den
misstänkte/tilltalade eller andra omständigheter kan antas att offret inte behöver sådant
bistånd,
andra brott som kan ge fängelse, om det mot bakgrund av den skadelidandes
personliga relation till de misstänkte eller av andra skäl kan antas att den skadelidande
är i behov av sådant bistånd.
Ersättning
Brottsoffermyndigheten ansvarar för pröva ärenden om statlig brottsofferersättning, förvalta
brottsofferfonden och fungera som kunskapscentrum. Vidare driver myndigheten en rad
projekt för att utveckla arbetet till stöd för brottsoffer i Sverige.
Som ett led i regeringens handlingsplan mot prostitution och människohandel för sexuella
ändamål fick brottsoffermyndigheten 2008 i uppdrag av regeringen att genomföra en
undersökning om statlig ersättning till offer för människohandel för sexuella ändamål. Syftet
med denna undersökning var att finna betalningsrutiner som garanterar att personer utomlands
som utsatts för människohandel för sexuella ändamål i Sverige verkligen erhåller den statliga
ersättning de är berättigade till. Undersökningen omfattade också en jämförelse med
7
motsvarande rutiner i andra medlemsstater och i Norge. Resultaten av undersökningen lades
fram den 1 februari 2010.
Skydd, rehabilitering, säkert återvändande och nationell hjälplinje
Socialstyrelsen har på regeringens uppdrag utarbetat riktlinjer för kommunerna i syfte att
stödja tillämpningen av den lagstiftning som rör de sociala myndigheternas verksamhet.
Socialstyrelsen kommer också i en nära framtid färdigställa en handbok och en webbplats.
Syftet är att försöka garantera ett adekvat och enhetligt stöd till offer för människohandel med
utgångspunkt i deras behov. En viktig del av arbetet är att utveckla samarbetet med ickestatliga organisationer. Som ett led i regeringens handlingsplan mot prostitution och
människohandel för sexuella ändamål har socialstyrelsen också givits i uppdrag att ta fram
fortbildningsmaterial för personer som kan komma i kontakt med prostituerade i samband
med sin yrkesutövning. Det kan till exempel röra sig om sjukvårdspersonal och
socialtjänstemän, men även om personal vid ungdomsmottagningar och skyddade boenden.
Vidare arbetar de två riksorganisationerna för kvinno- och tjejjourer i Sverige tillsammans i
ett rikstäckande projekt som syftar till att bygga kapacitet, tillföra kunskaper och skapa nya
rutiner vid de olika kvinno- och tjejjourerna i landet, så att kvinnliga offer för människohandel
kan få hjälp och skydd på ett professionellt och adekvat sätt. Projektet genomförs i samarbete
med andra organisationer, både icke-statliga och statliga, som arbetar med att bekämpa
människohandel för sexuella ändamål.
Länsstyrelsen i
Stockholm har givits i uppdrag att utveckla rehabiliteringsprogram för
personer som fallit offer för människohandel för sexuella ändamål och prostitution.
Rehabiliteringsprogrammen syftar till att göra offer för människohandel bättre rustade att
skapa sig en framtid genom att fastställa vilka grundläggande förutsättningar och resurser som
krävs för att de ska få tillgång till utbildning och den ordinarie arbetsmarknaden. Dessa
rehabiliteringsprogram har skräddarsytts för att svara mot individuella behov och vara till stöd
för offer för människohandel, oavsett om de stannar i Sverige eller återvänder till hemlandet.
Länsstyrelsen i Stockholm driver också ett projekt för säkert återvändande på initiativ och
finansierat av staten. Länsstyrelsen planerar, samordnar och utvecklar åtgärder för att offer för
människohandel på ett säkert sätt ska kunna återvända till sina hemländer. Projektmålet är att
ge offren möjlighet att återvända på ett säkert, effektiv och tillräckligt välorganiserat sätt, så
8
att de inte på nytt riskerar att utsättas för människohandel. Avsikten är att projektet ska ge
offren förutsättningar att bygga ett nytt liv när de är tillbaka i sina hemländer. Projektet drivs i
nära samarbete med myndigheter och icke-statliga organisationer i ursprungs- och
transitländer, bland annat för att skapa rutiner för säkert återvändande.
Den svenska staten finansierar en telefonhjälplinje för offer för våld och sexuellt utnyttjande,
inklusive människohandel. Hjälplinjen är öppen 24 timmar om dygnet årets alla dagar.
Samtalen är kostnadsfria, uppringaren kan vara anonym och personalen har full tystnadsplikt.
Ett samtal till hjälplinjen syns inte på telefonräkningen. Tjänsten finns på ett antal språk,
inklusive språken som talas i de länder där offren för människohandel i Sverige oftast har sitt
ursprung.
Uppehållstillstånd
Offer för människohandel kan beviljas ett särskilt tidsbegränsat uppehållstillstånd för 30
dagars betänketid på ansökan av förundersökningsledaren. Ett första tidsbegränsat
uppehållstillstånd på sex månader kan på förundersökningsledarens begäran förlängas om det
behövs av utredningsskäl. Den relevanta bestämmelsen, som ändrades 2007, föreskriver att
vittnen och offer ska samarbeta med de brottsutredande myndigheterna och att alla
förbindelser med de personer som är misstänkta för brott ska brytas.
Totalt beviljades 23 personer tillfälligt uppehållstillstånd under 2009 med hänvisning till
förundersökningar eller huvudförhandlingar i brottmål.
3.3
Särskilda skyddsåtgärder för barn
De första åtgärderna för bekämpa människohandel infördes som ett led i 1998 års
handlingsplan mot sexuellt utnyttjande av barn i kommersiellt syfte. År 2007 utvidgade
Socialdepartementet handlingsplanen mot sexuellt utnyttjande av barn i kommersiellt till att
även omfatta sexuellt utnyttjande för andra än kommersiella ändamål.iii
Den nationella handlingsplanen omfattar flera åtgärder som syftar till att förbättra skyddet av
och stödet till barn och unga som varit offer för eller riskerar att utsättas för sexuellt
utnyttjande.
9
ECPAT Sverige har inrättat en telefonjour som tar emot anmälningar av misstänkta fall av
människohandel med barn.iv
Förebyggande verksamhet som riktar sig till barn och unga i Sverige
Som exempel på förebyggande åtgärder inriktade på barn och unga har Statens
ungdomsstyrelse getts i uppdrag att intensifiera det förebyggande arbetet bland unga som
riskerar att utsättas för sexuellt utnyttjande. Ungdomsstyrelsen ska tillhandahålla utbildning
om riskerna för sexuellt utnyttjande av unga, riktad till personer som arbetar med unga, och
utveckla pedagogiskt material om sexuellt utnyttjande som kan användas av olika nationella
organisationer, men också genomföra andra verksamheter som riktar sig till barn och unga.
3.4
Utredning och åtal
Arbetsgrupper med sakkunniga från olika områden, specialenheter, polisarbetsgrupper osv.
Rikspolisstyrelsen och Rikskriminalpolisen har specialiserad personal som arbetar med att
bekämpa
människohandel.
Särskilda
polisenheter
som
arbetar
med
fall
rörande
människohandel för sexuellt utnyttjande och anknytande brott är verksamma i Stockholm,
Göteborg och Malmö.
I Stockholm finns Kommissionen mot människohandel, som har omkring 25 anställda och
fungerar som stödenhet för andra polismyndigheter i Sverige. Kommissionen arbetar mot
människohandel för sexuellt utnyttjande och därtill knuten brottslighet, medan gränspolisen
ansvarar för fall som rör människohandel för arbetskraftsexploatering och människohandel
med barn för andra ändamål än sexuellt utnyttjande.1 Fallen handläggs om så behövs med
bistånd av Rikskriminalpolisen. I Göteborg och Malmö görs i ansvarshänseende ingen
åtskillnad mellan olika former av människohandel.
10
De särskilda brottsutredande myndigheterna arbetar tillsammans med en socialarbetare från
den lokala socialförvaltningen. Socialarbetarens främsta ansvar är att se till att offren har
tillgång till allt stöd de behöver.
Inom åklagarmyndigheten ansvarar internationella åklagarkamrarna i Stockholm, Göteborg
och Malmö för att leda förundersökningar och väcka åtal i mål som rör människohandel. Fyra
åklagare vid respektive kammare ansvarar för just denna typ av ärenden.
Åklagarmyndighetens utvecklingscentrum i Göteborg har getts ansvaret för att genomföra
regeringens nationella handlingsplan mot människohandel vid åklagarmyndigheten. Detta
sker inom ramen för ett särskilt projekt som tar upp såväl operativa som strategiska frågor.
Projektet har dels inneburit att fyra åklagare har avdelats särskilt för ändamålet samt tillgång
till grundläggande fortbildning om frågor som rör människohandel för alla åklagare och
särskild fortbildning i frågor som rör människohandel för åklagare vid de internationella
åklagarkamrarna.
Andra viktiga verksamhetsområden är metodutveckling och övervakning av rättspraxis.
Centrumet har till exempel tagit fram en handbok/juridisk handledning om människohandel, i
syfte att göra förundersökningar om människohandel mer enhetliga och effektiva. Den senaste
handledningen är ett komplement till den fortlöpande analys som görs av åklagarmyndigheten
och som har resulterat i ett flertal rapporter och handledningar om människohandel.
De senaste sifferuppgifterna om åtal och domar
Människohandel som syftar till sexuellt utnyttjande
Under perioden 2007–2008 dömdes en person för människohandel för sexuella ändamål.
Dessutom dömdes en person för anstiftan till människohandel för sexuella ändamål.
Ytterligare 22 personer fälldes för koppleri. Under 2009 fälldes två personer för
människohandel och en för medhjälp till människohandel för tiggeriändamål. Dessutom
dömdes sju personer för grovt koppleri, tre för koppleri och en för försök till koppleri.
Tillgängliga uppgifter visar att kvinnor och unga flickor som fallit offer för människohandel i
första hand kommer från Estland, Ryssland, Rumänien och Polen. Åldern har i de flesta fall
11
legat mellan 13 och 36 år. Vissa kvinnor och flickor kommer från Albanien, Bulgarien,
Nigeria, Thailand, Lettland, Tjeckien och Ukraina. De flesta av offren kommer från
minoritetsgrupper i sina hemländer eller har vuxit upp under mer eller mindre svåra
hemförhållanden.
Många av gärningsmännen bakom verksamheter med anknytning till människohandel som
utretts under perioden 2007–2008 har haft starka kopplingar till offrets hemland. Flertalet av
gärningsmännen har vistats eller levt i Sverige under lång tid och talar svenska.
Människohandel för andra former av utnyttjande
Under 2007 utredde polisen sammanlagt 35 fall av misstänkt människohandel för
arbetskraftsexploatering. För 2008 uppgick antalet utredda fall till åtta. I februari 2010
dömdes två män för människohandel för arbetskraftexploatering av två unga män som
utnyttjades för att begå stölder i Sverige.
Under 2007 fann Rikskriminalpolisens underrättelseavdelning indikationer på att det förekom
människohandel inom ramen för den mångsidiga brottsverksamhet som vissa brittiska och
irländska personer verksamma inom asfalt- och stenläggningsbranschen bedrev i Sverige och
andra europeiska länder. Under 2007 tog sexton personer vid olika tillfällen kontakt med den
brittiska ambassaden i Sverige för att få hjälp att resa hem till Storbritannien. De uppgav för
ambassaden att de hade blivit utnyttjade av andra för att utföra asfalt- och
stenläggningsarbeten för olika privatpersoner runtom i Sverige. Dessa personer var i de flesta
fall män som levde utanför samhället eller som var marginaliserade, till exempel personer
utan fast adress eller med mentala funktionshinder. Offren försågs med äkta eller förfalskade
resehandlingar som ofta togs ifrån dem när de anlände till destinationslandet.
Människohandel med barn
Under de utredningar av ärenden rörande människohandel som utförts under 2007 och 2008,
har man inte identifierat några offer som varit under tolv år. Alla underåriga offer som
påträffats har varit mellan 16 och 17 år gamla. Ett fåtal brottsutredningar har berört barn från
sydöstra Europa som förts till Sverige för att begå stölder och utöva tiggeri. Vissa av dessa
12
pojkar och flickor har utnyttjats för att stjäla på olika platser i Sverige och på andra håll i
Europa.
Den information som samlats in antyder att en vanlig rekryteringsmetod är att
människohandlarna kontaktar fattiga föräldrar i sydöstra Europa, till exempel i Bulgarien och
Rumänien, i syfte att ”hyra” eller köpa deras barn. Avsikten är att sedan utnyttja barnen
genom att tvinga dem att medverka vid stöld, tiggeri eller prostitution. Barnen, som ofta är
mellan 10 och 14 år gamla, får inte gå i skola utan tränas i stället i att begå snatterier och
verka som ficktjuvar. Ofta drar människohandlarna fördel av barnens ålder för att undvika
lagföring och registrering i kriminalregister. Ibland förses barnen med flera identiteter, vilket
försvårar övervakningen av problemet.
Barnsexturism
Under 2004–2007 förekom fyra dokumenterade fall av misstänkt sexuellt utnyttjande av barn
där de misstänkta varit svenskar.
Se även avsnitt 3.2 under uppehållstillstånd.
4. Internationellt samarbete
Sverige deltar aktivt i detta arbete på EU-nivå och inom Europarådet och Förenta nationerna.
Dessutom deltar landet i regionalt samarbete i de nordiska och baltiska regionerna.
Europeiska unionen
Det svenska ordförandeskapet i Europeiska unionen 2009 högprioriterade kampen mot
människohandel, inte minst i samband med den yttre dimensionen av rättsliga och inrikes
frågor. Detta ledde till att rådet (rättsliga och inrikes frågor) den 1 december 2009 kunde enas
om ett åtgärdsinriktat dokument. Vidare hölls en konferens, Towards EU Global Action
against Trafficking in Human Beings, på EU:s dag mot människohandel den 19–20 oktober.
Konferensen behandlade i första hand samarbete med tredjeländer som är ursprungsländer för
människohandel och tredjeländer som offren smugglas genom.
13
Östeuropa, Östersjöregionen och Balkan
Sverige stödjer bland annat Save the Children in Eastern Europe, som arbetar för att
förebygga människohandel med barn genom rådgivning, studiecirklar, yrkesutbildning och
ekonomiskt stöd till rumänska flickor som har återvänt till hemlandet efter att ha utsatts för
människohandel
och
förts
till
andra
länder.
Stödet
inbegriper
information
och
fortbildningsinsatser för polis och andra myndigheter som kan tänkas komma i kontakt med
barn som utsatts för människohandel. I Albanien, Bosnien och Hercegovina, Montenegro,
Kosovo och Rumänien görs bland annat insatser för att skydda barn och sprida information
genom nationella rapporter och media.
I Albanien har statliga kommunala tjänstemän – inklusive skolpersonal, personal vid
ungdomscentrum och företrädare för organisationer som arbetar mot människohandel – fått
utbildning och informationsmaterial om barn och unga som varit offer för människohandel.
Sverige deltar i den arbetsgrupp mot människohandel som inrättats av Östersjöstaternas råd.
Gruppen arbetar med att underlätta och främja samordning samt utbyte av kunskaper och
bästa praxis mellan befintliga lokala, nationella och internationella projekt, att vara med och
säkerställa att en flerdimensionell och ämnesöverskridande strategi tillämpas i och mellan
länderna i Östersjöregionen samt att stimulera till och föreslå nya insatser.
Sverige verkar också genom Baltic Sea Task Force on Organised Crime (BSTF), som
inrättades 1996 under svenskt ordförandeskap för att stärka det operativa samarbetet i
regionen. Sedan dess har man genomfört ett antal operativa projekt och underrättelseinsatser,
också när det gäller människohandel.
Den svenska regeringen stödjer expertgruppen för samarbete om riskutsatta barn (Expert
Group for Cooperation on Children at Risk). Gruppen består av högre tjänstemän vid de
ministerier som ansvarar för barnfrågor i länderna som ingår i Östersjöstaternas råd samt från
Europeiska kommissionen.
Under perioden 2005–2008 deltog Sverige i ett regionalt initiativ som genomfördes under det
så kallade nordisk-baltiska projektet mot trafficking. Projektet syftade bland annat till att
inrätta ett nätverk för att underlätta remittering mellan länderna i regionen av kvinnor som
14
varit offer för människohandel för sexuellt utnyttjande. The Nordic Pilot Project for the
Support, Protection, Safe Return and Rehabilitation of Women Victims of Trafficking in
Human Beings for Sexual Exploitation genomfördes av Europeiska kvinnolobbyn. Deltagande
länder var Danmark, Estland, Finland, Island, Lettland, Litauen, Norge och Sverige.
Internationellt utvecklingssamarbete
Sveriges
ansträngningar
för
att
bekämpa
människohandel
genom
internationellt
utvecklingssamarbete grundar sig på regeringens strategidokument ”Fattigdom och
människohandel” (2003). I dokumentet ges ett antal riktlinjer. Motåtgärderna bör inriktas på
de värsta och vanligaste formerna av människohandel, det vill säga handel med kvinnor och
barn för sexuella ändamål och människohandel för arbetskraftexploatering, särskilt tvångsoch
barnarbete.
År
2005
offentliggjordes
en
översyn
av
genomförandet
av
strategidokumentet. Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete (SIDA) arbetar
fortlöpande enligt riktlinjerna i detta dokument, som innehåller följande rekommendationer
Större tyngdpunkt bör läggas på förebyggande insatser.
Vikten av att ge offren förutsättningar att påverka sin egen framtid bör
klargöras på ett tydligare sätt.
Antalet samarbetspartner bör utvidgas.
Vikten av hållbara åtgärder bör framhållas tydligare.
Pojkar, män, flyktingar och fördrivna personer bör också omfattas.
Åtgärderna bör ges en större geografisk spridning.
Kopplingen mellan människohandel och organiserad brottslighet bör
betonas starkare.
Ett antal utvärderingar bör genomföras.
Sverige har också tagit många initiativ för att bekämpa människohandel inom ramen för sitt
regionala samarbete med Afrika och Asien.
5. Övriga upplysningar
15
Sedan januari 1999 har köp av – och försök att köpa – sexuella tjänster utgjort ett brott i
Sverige. Påföljden är böter eller fängelse i högst sex månader. Brottet omfattar alla former av
sexuella tjänster, oavsett om köpet sker på gatan, på en bordell eller på ett så kallat
massageinstitut osv. Både köparen och säljaren kan vara antingen man eller kvinna. Till
sexuella tjänster räknas samlag, men också andra former av sexuellt umgänge. Betalningen
kan förstås utgöras av pengar, men kan också bestå av till exempel alkohol eller narkotika.
Bestämmelsen är också tillämplig på personer som använder en sexuell tjänst som någon
annan har betalat för.
Bestämmelsen är ett bevis på Sveriges inställning till prostitution, nämligen att prostitution är
en form av exploatering av människor och ett betydande samhällsproblem. Enligt den svenska
regeringen syftar bestämmelsen till att avskräcka människor från sexköp. Den som säljer
sexuella tjänster bestraffas inte.
Enligt Rikskriminalpolisens utredningsenhet fungerar lagstiftningen som en barriär för
människohandlare som vill göra affärer i Sverige.
I april 2008 tillsatte den svenska regeringen en utredning för att utvärdera tillämpningen av
bestämmelsen och dess verkningar. Syftet med utvärderingen var att undersöka hur
lagstiftningen fungerar i praktiken och vilka effekterna har varit på prostitution och
människohandel för sexuella ändamål i Sverige. Enligt den rapport som lades fram i juli 2010
finns det inget som tyder på att prostitutionen har ökat under senare år. Inte heller finns det
några uppgifter om att prostituerade som tidigare utnyttjades i gatuprostitution nu i stället
ägnar sig åt inomhusprostitution. Enligt rapporten har kriminaliseringen av köp av sexuella
tjänster således bidragit till att bekämpa prostitutionen.
6. Källor
6.1 Lagstiftning
Brottsbalken (2004:406)
4 kap. 1 a § Människohandel
6 kap. 11 § Köp av sexuell tjänst
6 kap. 9 § Köp av sexuell handling av barn
16
Lag om förbud mot köp av sexuella tjänster SFS 1998:408. Lagen trädde i kraft den 1 januari
1999, men upphävdes i april 2005, när bestämmelsen införlivades med brottsbalken.
Förbudet mot människohandel för sexuella ändamål trädde i kraft den 1 juli 2002. Det ersattes
av den allmänna bestämmelsen om människohandel i juli 2004.
Utlänningslagen (2005:716). Lagen trädde i kraft den 31 mars 2006
5 kap. 15 §
Socialtjänstlagen (2001:453)
6.2 Nationell strategi/nationell handlingsplan
Integrations- och jämställdhetsdepartementet, 2008, Handlingsplan mot prostitution och
människohandel för sexuella ändamål. Informationsblad,
http://www.regeringen.se/content/1/c6/11/06/29/fcd261a4.pdf (för nedladdning)
6.3 Rapporter och utredningar
Människohandel och barnäktenskap – ett förstärkt straffrättsligt skydd (SOU [Statens
offentliga utredningar] 2008:41)
Människohandel och barnäktenskap – ett förstärkt straffrättsligt skydd
Rikspolisstyrelsen, Lägesrapport 10, (Människohandel för sexuella och andra ändamål,
Rapport 2009:1)
Människohandel för sexuella och andra ändamål
National
Rikskriminalpolisen (2009) Lägesrapport 9 – Människohandel för sexuella och andra
ändamål, 1 januari – 31 december 2006
Utrikesdepartementet, 2003, Fattigdom och människohandel: En strategi för bekämpning av
människohandel genom Sveriges internationella utvecklingssamarbete
17
Förenta staternas utrikesdepartement, rapporten Trafficking in Persons 2010
i
Rapport från Rikskriminalpolisen
Östersjöstaternas råd
iii
ICMPD-rapport
iv
ICMPD-rapport 2009
ii
18
