2. Förutsättningar

advertisement
8
Väg 67, Stingtorpet - Tärnsjö • Vägutredning
2.1 Utredningsområdets
huvudkaraktär
Utredningsområdet ligger i Heby kommun, i en naturgeografisk region benämnd skogslåglandet. Terrängen är flack och låglänt, och består till
största delen av relativt myrrik skogsmark. Grusåsar dominerar i landskapet och Enköpingsåsen, lokalt även kallad Dalkarlsåsen i söder och
Masteråsen i norr, sträcker sig som en tydlig och avvikande terrängform i
nord-sydlig riktning.
2.2 Byggnadstekniska
förutsättningar
Topografi
Utredningsområdet domineras topografiskt av Enköpingsåsen. Åsen är till
övervägande del skogsbevuxen och höjer sig på ett mycket markant sätt
ovan kringliggande markområden. Åssidorna är vanligtvis branta såväl mot
öster som mot väster och åskammen är relativt smal inom åsens
högsta delar. Markytan ligger här upp till 35 meter högre än den till åsen
anslutande marken. Åsen vidgar sig dock lokalt i höjd med Runhällen samt
längs en längre delsträcka söder om Tärnsjö.
Öster om åsen är marken förhållandevis plan och omväxlande skogsbevuxen omväxlande öppen och uppodlad. Den plana marken breder i
norr ut sig 0,5-1,5 km mot öster för att därefter övergå i mer kuperad
skogsmark. Det plana stråket vidgar sig mot söder och har i höjd med
Runhällen flera kilometers bredd. Väster om åsen är marken huvudsakligen plan och framförallt i söder till stora delar uppodlad.
Grundförhållanden
Enköpingsåsen löper centralt genom utredningsområdet. Längs denna
består grunden av sand och grus till varierande djup. Gruset kan förutsättas
vara grovt åtminstone inom själva åskärnan. Genom att åsen utsatts för
kraftig svallning har åsmaterial förflyttats till den planare marken närmast
åsen. Det grövre materialet har i första hand avsatts väster om samt relativt
nära åsen. Det finkornigare sandmaterialet har nått längre ut från åsen och
finns såväl väster som öster om åsryggen. I öster täcks underliggande
jordar av upp till 2-3 meter sand.
Väster om åsen underlagras den utsvallade sanden nära nog genomgående
av sand och silt till relativt stora djup. Utanför utredningsområdet finns
vidsträckta partier med torv.
Öster om åsen är jordartsbilden mer skiftande. Torvmark förekommer
dels i direkt anslutning till åsen dels längre mot öster. Där sonderingar
utförts har torven ytterst begränsad tjocklek. I övrigt täcks mineral-
2. Förutsättningar
jordarna av mulljord eller ett tunt vegetationsskikt.
Viltstängsel saknas på hela sträckan.
I norr förekommer lera direkt under torven/mulljorden inom mindre delområden. Leran är lös under ett fast ytskikt men har mycket begränsad
tjocklek. Under leran följer sand och silt. Lera finns även centralt i området
samt i söder. Även denna lera är lös men täcks av 2-4 meter sand. Leran är
siltig, innehåller sand- och siltskikt samt har måttlig tjocklek (1-4 meter).
Leran följs av sand och silt till stora djup.
Plan- och profilstandarden är låg på den södra hälften av sträckan vilket
medför dålig sikt och små möjligheter till omkörning. Mellan Stingtorpet
och väg 851 till Enåker, en sträcka på cirka 8 kilometer, finns endast två
omkörningssträckor som är längre än 500 meter. På resterande cirka 9,5
kilometer till Tärnsjö finns sex omkörningssträckor som är längre än 500
meter.
Mellan lerområdena förekommer ryggar och större sammanhängande
delområden med morän eller svallsediment som vilar på morän.
Ytutbredningen hos dessa jordar är störst inom områdets centrala partier.
Moränen bedöms som regel ha ringa mäktighet och berget går ofta upp i
dagen.
Korsningarna med väg 839 till Runhällen och väg 854 till Tärnsjö har separata körfält för vänstersvängande trafik (typ C) medan övriga fyra korsningar med allmänna vägar saknar sådana fält (typ A). Utmed sträckan finns
cirka 15 an-slutande enskilda vägar samt cirka 10 tomtanslutningar.
Med ökande avstånd från åsen tar moränmarken överhanden. Öster om
Dunsjön förekommer således nästan genomgående morän med liten
mäktighet som vilar på berg. Lerfyllda svackor påträffas där leran har
måttlig tjocklek.
2.3 Väg- och trafikförhållanden
Vägens funktion
Väg 67 mellan Västerås och Gävle ingår i det nationella stamvägnätet. Tillsammans med väg 55, 56 och 53 utgör den en viktig transportled mellan
Norrköping, Eskilstuna, Västerås och Gävle, den så kallade ”Räta linjen”.
För långväga trafik mellan norrlandskusten och Syd- och Västsverige
utgör Räta linjen ett alternativ till väg E4 genom Stockholm. Räta linjen
ansluter till väg E20 och väg E18 i Eskilstuna respektive Västerås.
Räta linjen är främst en viktig förbindelse för långväga godstransporter i
nordsydlig riktning. Den har också stor betydelse för arbetspendling
mellan orterna Norrköping, Katrineholm, Eskilstuna, Kungsör, Västerås,
Sala, Heby och Gävle.
Vägstandard
Nuvarande väg mellan Stingtorpet (infarten till grustäkten) och den södra
infarten till Tärnsjö (väg 854) är cirka 17,5 kilometer lång. Vägen är endast
6,5 meter bred och sträckningen är delvis kurvig med dålig sikt. Tillåten
hastighet är 90 km/timme.
Säkerhetszonen, det område närmast vägen som är fritt från fasta hinder,
är oftast smalt med träd bara några meter från vägkanten. Vägslänterna är
branta och dikena är djupa, vilket innebär stor risk för att fordon välter vid
avkörning.
I nedanstående tabell jämförs nuvarande vägstandard med kraven för god
standard enligt Vägverkets rekommendationer.
Nuvarande
vägstandard
God standard enligt
Vägutformning 94
Hastighet
90
90
Vägbredd
6,5 m
9m
300-400 m
3000-5000 m
500 m
7000 m
en sträcka >500 m
varannan till var
fjärde kilometer
en sträcka >900 m
varannan kilometer
Sidoområde
- Släntlutning
- Säkerhetszon
1:3
ca 2 m
1:6
>9 m
Korsningstyp
A och C
A och C
Linjeföring
- Horisontalradie
- Vertikalradie (konvex)
Omkörningssikt
Nuvarande vägstandard samt rekommendationer för god vägstandard enligt Vägverkets riktlinjer för vägutformning (VU 94)
Av tabellen framgår att nuvarande vägstandard inte uppfyller kraven för
god standard.
Angränsande vägdelar har högre standard med 9-meters vägbredd på
sträckan Heby-Stingtorpet och 13-meters vägbredd förbi Tärnsjö.
2. Förutsättningar
Väg 67, Stingtorpet - Tärnsjö • Vägutredning
9
Trafiksäkerhet
Antalet polisrapporterade olyckor under åren 1995-1999 framgår av nedanstående figur. Det verkliga antalet olyckor är dock betydligt större eftersom endast 10-20% av egendomsolyckorna anmäls till polisen.
Befintlig väg 67 vid Aspnäs på delen Stingtorpet-Runhällen
Uppmätta trafikflöden år 1998, årsmedeldygnstrafik.
Antal tunga fordon inom parantes
Mätningar av trafiken på väg 67 har också gjorts i några punkter år 2001.
Dessa mätningar visar att den totala trafiken på väg 67 har ökat med cirka
5% från år 1998. Lastbilstrafiken har under samma tidsperiod ökat med
cirka 14%, vilket jämfört med andra nationella vägar är en stor ökning.
Befintlig väg 67 norr om Råsbo på delen Runhällen-Tärnsjö
Trafikflöden
Vid mätningar år 1998 var trafikflödet på sträckan 2100-3100 fordon per
årsmedeldygn. Andelen tung trafik var cirka 25%, vilket är en mycket hög
andel. Trafikflödena redovisas i vidstående figur.
Framkomlighet
Den smala vägsektionen tillsammans med den dåliga plan- och profilstandarden på den södra delen av sträckan medför att möjligheten till omkörning är liten. Framkomligheten för personbilstrafiken begränsas därför
tidvis av den stora andelen tung trafik.
Hastighetsmätningar har utförts i april 1996 och i februari 1998. Medelhastigheten för samtliga fordon uppmättes till 90 km/timme år 1996 och till
92,5 km/timme år 1998, vilket tyder på att en stor andel av trafiken överskrider hastighetsgränsen trots den dåliga vägstandarden.
Antal polisrapporterade olyckor under perioden 1995-1999
Under den redovisade femårsperioden har sammanlagt 111 olyckor rapporterats, varav 72 viltolyckor. De övriga 39 olyckorna fördelar sig på
följande olyckstyper och skadeföljd.
10
2. Förutsättningar
Väg 67, Stingtorpet - Tärnsjö • Vägutredning
Olyckstyp
Antal olyckor
dödade
Skadeföljd
svårt skadade
Kollektivtrafik
lätt skadade
Singel
16
-
4
4
Möte
14
-
1
6
Omkörning
1
-
-
-
Avsvängning
0
-
-
-
Korsande
3
2
-
7
Upphinnande
0
-
-
-
Fotgängare
1
-
-
1
Cyklist
-
-
-
-
Övriga
4
-
-
-
39
2
5
18
Summa
Antal polisrapporterade olyckor under perioden 1995-1999 fördelade på olyckstyper och skadeföljd
Av ”olyckskartan” framgår att cirka hälften av olyckorna (exklusive viltolyckorna) har inträffat på den södra fjärdedelen av vägsträckan där
vägens standard är sämst. På denna del av vägen är såväl antalet olyckor
som skadeföljden (antal dödade och skadade per olycka) betydligt större
än normalt för denna typ av väg. Norr om Runhällen är antalet olyckor och
skadeföljden däremot mindre än normalt.
Sträckan Heby-Tärnsjö trafikeras av en regional busslinje med cirka nio
dubbelturer per dag (måndag-fredag).
Några av hållplatserna utmed sträckan Stingtorpet-Tärnsjö saknar bussfickor.
Gång- och cykeltrafik
Antalet gående och cyklister på väg 67 mellan Stingtorpet och Tärnsjö är
litet eftersom bebyggelsen utmed vägen är mycket gles. De få personer
som går eller cyklar är dock hänvisade till den smala vägen med stora
olycksrisker som följd eftersom parallella vägar saknas i området.
2.4 Markanvändning och miljö
Redovisas i kapitel 5. Miljökonsekvensbeskrivning.
2.5 Riksintressen
Gävle-Enköpingsåsen (NRO19018) är av riksintresse för naturvården
enligt miljöbalken 3:6. Riksintresset avser geologiska ytbildningar och den
del av åsen som ligger mellan Heby och Dalälven är i vissa partier mycket
mäktig och framträdande och förhållandevis opåverkad av täktverksamhet. Åsförgreningen vid Tärnsjö samt Masteråsen och Heby
stentorg/Dalkarlsåsen är delområden inom riksintresseområdet, vilka
dessutom av regeringen föreslagits som Natura 2000-objekt (SE0250124
respektive SE0250119) enligt miljöbalken 7:28.
Väg 67 ingår i det nationella stamvägnätet, vars omfattning har lagts
fast av riksdagen, och är av riksintresse enligt beslut av Vägverket
1999-09-10. För att beslut ska kunna fattas om att ny eller utökad vägkorridor ska skyddas som riksintresse enligt miljöbalken 3:8, krävs en
vägutredning eller annan särskild utredning, som ska ha tagits fram i
samråd med länsstyrelsen.
Området kring Nedre Dalälven ingår i ett område med särskilda bestämmelser för hushållning med mark och vatten enligt miljöbalken 4:1-2.
Området är, med hänsyn till de natur- och kulturvärden som finns, i sin
helhet av riksintresse, och turismens och friluftslivets, främst det rörliga
friluftslivets, intressen ska särskilt beaktas vid bedömningen av tillåtligheten
av exploateringsföretag eller andra ingrepp i miljön.
Spår efter fordon som kommit utanför vägen (foto Torsten Esemark,
Tärnsjö)
2.6 Grundvatten
Väg 67 mellan Stingtorpet och Tärnsjö ligger på Enköpingsåsen som är
en av Mälardalens mäktigaste grusåsar. Den sträcker sig mer än 200 kilometer från Enköping vid Mälaren och norrut. Vid Tärnsjö delar den sig i
två grenar, där den västra grenens grundvatten avrinner mot Dalälven och den
östra bland annat mot sjön Tämmaren, som har sitt utlopp i Tämmarån.
Enköpingsåsen är av Sveriges Geologiska Undersökning (SGU) klassad
som en mycket betydande grundvattentillgång, med potentiella uttagsmöjligheter som har bedömts som ovanligt stora i den norra delen av
utredningsområdet, samt som stora i övriga delar av åsområdet.
De största grundvattentillgångarna i Östra Svealand finns i Enköpingsåsen
och i Uppsalaåsen. Åsen är därför mycket skyddsvärd som framtida
försörjningsresurs, och det diskuteras också (våren 2002) om även grundvattnet ska åsättas status som riksintresse. Enköpingsåsen ligger också
lämpligt till när det gäller konstgjord grundvattenbildning med infiltration av
vatten från Dalälven vilket ytterligare ökar områdets vattenförsörjningspotential.
Två kilometer söder om Stingtorpet går gränsen för det yttre skyddsområdet för Heby vattentäkt. Vattenverket har en produktion på cirka
770 m3/dygn och med en anslutning av cirka 3100 personekvivalenter. Vid
Runhällen finns en kommunal vattentäkt utan skyddsområde med ett
vattenuttag på cirka 33 m3/dygn och med en anslutning av cirka 190 personer. Norr om området ligger Tärnsjö vattentäkt med en produktion av
cirka 300 m3/dygn. I övrigt finns endast enskilda vattentäkter i området.
Som underlag för vägutredningen har SGU utfört en hydrogeologisk
kartering av utredningsområdet, ”Väg 67 Stingtorpet-Tärnsjö. Hydrogeologisk kartering”, daterad 1998-05-29. I denna rapport beskrivs
åsens geologiska förhållanden och de olika grundvattenmagasinens
avgränsningar. Därefter har SGU också utfört en detaljerad kartläggning
av grundvattentillgångarna i Heby kommun. Karteringen ger en detaljerad
bild av grundvattentillgångarnas utbredning samt vattnets strömningsriktningar, se vidstående karta.
Nuvarande vägsträckning går till stor del över infiltrationskänsligt isälvsmaterial och dagvatten från vägen har i nuläget möjlighet att infiltrera ner
genom jordlagren till åsakviferen, som enligt SGU har fem olika
grundvattenmagasin inom utredningsområdet.
Av de diffusa föroreningar som normalt sprids med dagvatten anses vägsalt
vara det allvarligaste hotet mot vattenkvaliteten i grundvattenmagasin längs
vägar. Salt som sprids på vägen hamnar så småningom till större delen i
dikena. En betydande andel sprids också som aerosol via luft och kan på
så sätt hamna längre från vägen. Längs vägar utan tätskikt som är belägna
på grovkornigt jordmaterial, till exempel rullstensåsar som Enköpingsåsen,
ges möjlighet för saltet att röra sig nedåt till grundvattenytan. Hög kloridhalt
påverkar grundvattnets användbarhet som dricksvatten. Högre kloridhalt
än 100 mg/l medför teknisk anmärkning och ger korrosionsskador på
2. Förutsättningar
ledningsnät och installationer. Kloridhalten bör ligga under 50 mg/l för att
användas till kommunal vattenförsörjning. Vägsalt ger dessutom skador på
växtlighet längs vägen och kan troligen ge surstötar i känsliga småvattendrag. Längs nuvarande väg 67 sprids cirka 15 ton salt/km och år,
enligt uppgifter till SGU.
SGU har sedan 60-talet utfört mätningar av grundvattennivåer och
grundvattenkvalitet i området och redovisar i sin rapport hur kloridhalten i
grundvattnet har varierat under de senaste 30 åren i två källor, vilka får sitt
vatten från åsen. I den mest påverkade källan av de två redovisade, Ulebo
Grundvattentillgångar i Heby kommun (SGU 2001)
källa belägen öster om åsen i områdets norra del, har kloridinnehållet ökat
med 35 mg/l sedan slutet av 60-talet, då kloridinnehållet låg på cirka
5 mg/l. Den största ökningen har skett under 90-talet. Den stigande kloridhalten i vattnet beror med all sannolikhet på påverkan från saltning av väg
67. Någon annan orsak till kloridhaltens ökning står enligt SGU inte att
finna.
Kloridhaltens ökning kan även ses som indikation på att också andra vägdagvattenföroreningar kan ha nått grundvattnet. Kloridjonen är dock den
mest lättrörliga av vägdagvattnets föroreningar.
Väg 67, Stingtorpet - Tärnsjö • Vägutredning
11
I området finns våtmarker och källor med stort naturvärde bland annat
Östa källa, där flödet uppmätts till cirka 50 l/s och den redan nämnda
Ulebo källa, där flödet är drygt 30 l/s. Våtmarkerna liksom källorna är
belägna i grundvattnets utströmningsområden.
Med hänsyn till åsens lämplighet som framtida vattentäkt samt naturmiljöns
beroende av grundvattnet har SGU bedömt grundvattnets värde inom området som stort eller mycket stort. Enligt SGU är uttagsmöjligheterna
mycket stora, 25-125 l/s, inom större delen av åsen mellan Heby och
Tärnsjö.
Download
Random flashcards
Ölplugg

1 Cards oauth2_google_ed8be09c-94f0-4e6a-8e55-87a3b14a45db

Svenska

105 Cards Anton Piter

Create flashcards