Åtgärdsprogram för hotade arter

Åtgärdsprogram
för hotade arter
Cirka fem procent av Sveriges djur- och växtarter är idag hotade och
riskerar att försvinna om inget görs. Främsta orsaken till att så många
arter är hotade är att deras livsmiljöer försvinner eller försämras. Vårt
sätt att bruka jorden och skogen har blivit effektivare men samtidigt
lett till att livsutrymmet krympt för både växter och djur.
Många arter är beroende av orörd natur där endast naturliga störningar råder. Det kan handla om exempelvis opåverkade vattendrag
eller obrukade skogar. Andra arter lever istället i miljöer som människan under lång tid har skött genom exempelvis bete och lieslåtter. Om
hävden upphör växer markerna igen vilket leder till att många arter
har svårt att överleva.
Åtgärdsprogrammen innebär en satsning på skötsel och återskapande av naturmiljöer som gått förlorade. Åtgärdsprogrammen berör
flera av de miljömål som riksdagen har antagit. Ett mål är att andelen
hotade arter i Sverige ska ha minskat betydligt till år 2015.
Även om satsningen omfattar drygt 200 program och cirka 400 utpekade arter gynnas mångdubbelt fler arter i arbetet. Ett exempel på
det är åtgärdsprogrammet för skalbaggen svartoxe. Denna art lever i
grova lågor med murken ved. Att denna typ av substrat finns i skogslandskapet är en förutsättning inte bara för svartoxen, utan ett stort
antal arter av mossor, lavar, insekter, svampar och fåglar.
Jonas Hedin
Thomas Vestman
Hotade arter finns överallt i landskapet. En
del lever i obrukade skogar (ovan) och i andra
miljöer som knappt har påverkats av människan.
Här har bara naturliga störningar, som exempelvis bränder och stormar, fått råda. Andra arter
kan istället vara knutna till miljöer som ängar
(vänster) som människan under lång tid skött
genom lieslåtter och bete.
Roger Svensson
Krister Larsson
ull.
Samhälle i förändring
Många hotade arter hittar vi också i grustäkter
(ovan), vägkanter (höger) och andra miljöer
som traditionellt sätt inte stått i fokus för
naturvården. Arterna har tagit sin tillflykt hit
då deras naturliga miljöer blivit sällsynta.
Vad är ett åtgärdsprogram?
Åtgärdsprogrammen tas fram för att ge hotade arter i Sverige en bättre chans att överleva. Programmen kan upprättas för en art, artgrupp
eller naturtyp. Det är ett vägledande dokument som innehåller konkreta förslag på vilka åtgärder som behövs för att bevara de hotade
arterna. Åtgärderna bygger på kunskap om arten och dess livsmiljö,
samt om de hot som finns mot artens fortsatta existens. Länsstyrelserna tar fram programmen och Naturvårdsverket fastställer dem.
I första hand är programmen ett underlag för myndigheters och
organisationers arbete, men de kan även användas av privatpersoner
som vill göra en insats. Länsstyrelserna samordnar åtgärderna med
andra verksamheter i länet, till exempel jordbrukets miljöersättningar,
fiskevård och bildande av naturreservat. Det
är ett stort åtagande som inte bara involverar länsstyrelserna och andra myndigheter.
Markägare och arrendatorer har självklart
en viktig roll för att programmen ska bli
framgångsrika, likaså kommuner, naturvänner och ideella föreningar.
Åtgärdsprogrammen fastställs av Naturvårdsverket.
Programmen upprättas för en art, artgrupp eller en hel
naturtyp (som exempelvis kalktallskogar) och sträcker sig
över en period upp till fem år. Därefter följs resultaten upp
och utvärderas.
Åtgärdsprogammen är ett viktigt komplement
Det riktade arbetet för hotade arter kom igång i början av 2000-talet
då länsstyrelserna fick förstärkta resurser för att jobba med programmen. Fokus för arbetet har legat på att de ska komplettera andra
naturvårdsinsatser som områdesskydd eller jordbrukets miljöersättningar med mera. Åtgärderna kan utföras i hela landskapet och kan
vara mer specialinriktade för att gynna enskilda arter. Att åtgärder
kan göras i hela landskapet är viktigt, eftersom de skyddade områdena bara omfattar en liten del av alla marker, och områdena ofta
är för små till ytan eller ligger för isolerade från varandra för att de
ensamma ska kunna bevara alla arter på lång sikt. Många av arterna i
programmen är inte heller såna som typiskt sett behöver just reservatsskydd för att klara sig. Kornsparv, utter och klådris är exempel på det.
Mikael Arinder / Skånska Bilder
Kornsparven lever i jordbrukslandskapet och har minskat i antal de senaste årtiondena. Flera
framgångsrika åtgärder har dock gjort att antalet fåglar nu har ökat. Viktiga åtgärder är att skydda
boplatser genom att lösa in skörden på åkrar som hyser kornsparvar samt anlägga vinterfält med
till exempel vete, där fåglarna kan hitta föda vintertid.
Framgångsrika exempel
Åtgärdsprogram för hotade arter har visat sig vara en framgångsrik
metod när det gäller att bevara den biologiska mångfalden. Under
senare år har flera lyckade projekt sjösatts. Åtgärdsarbetet har involverat såväl kommuner och myndigheter som sportfiskeförbund, naturskyddsföreningar, villasamfälligheter, lantbrukare och skogsbolag.
I en del fall, till exempel i arbetet för att bevara vitryggig hackspett,
har det krävts omfattande insatser för att restaurera artens livsmiljö.
Tiotusentals lövträd har ringbarkats eller högkapats för att skapa
boplatser och föda åt vedlevande insekter – småkryp som i sin tur kan
bli föda åt hackspetten.
Många gånger kan man med små medel förbättra livsmiljöerna för
hotade arter genom att sköta marken på rätt sätt. Det kan handla om
enkla saker som att ändra vissa rutiner och prioriteringar.
Följande exempel är ett axplock av de åtgärder som har genomförts
inom ramen för åtgärdsprogram för hotade arter.
Oskar Kullingsjö
Väddnätfjärilen söker sig till nya lokaler
När ängar och betesmarker har försvunnit har jordbrukslandskapets arter tagit sin tillflykt till
miljöer som vägrenar och kraftledningsgator. Det är marker som i likhet med det gamla jordbrukslandskapet hålls öppna och utsätts för störningar. Väddnätfjärilen trivs i fuktiga ängsmarker, men kraftledningsgator har på senare år blivit en viktig miljö för arten. I flera län har Länsstyrelsen samarbetat med kraftbolag för att skapa gynnsamma förhållanden i ledningsgatorna.
Bolagens röjningar har gynnat blomman ängsvädd som är väddnätfjärilens viktigaste föda.
Inom ramen för ”Åtgärdsprogram för särskilt skyddsvärda träd i kulturlandskapet” har flera länsstyrelser erbjudit markägare och arrendatorer ersättning för att frihugga gamla ekar i igenväxande marker. Blir förhållandena för skuggiga konkurreras träden ut. Ekarna är viktiga livsmiljöer
för ett stort antal hotade arter av lavar, mossor, svampar, insekter och fladdermöss. Förutom de
direkta åtgärder som har gjorts för tusentals träd har kunskapen om gamla och grova träds värde
ökat bland markägare och brukare.
Kenneth Claesson
Värdefulla träd frihuggs
Janne Franzén
Röjningar för finnögontröst
Finnögontröst växer på välhävdade betesmarker. Den försvinner snabbt om hävden upphör eller
marken gödslas. Antalet lokaler med finnögontröst har under senare år minskat stadigt men i
flera län pågår projekt för att vända trenden. På en lokal nära Arlanda har Länsstyrelsen i samarbete med markägaren Luftfartsverket gjort stora röjningsinsatser. Med hjälp av flyttade fröer härifrån har man försökt återintroducera arten på några utgångna och individfattiga lokaler i länet.
Fredrik Wilde
Många gynnas av vitryggsåtgärderna
Vitryggig hackspett har gått tillbaka kraftigt under 1900-talet på grund av att artens livsmiljö,
skogar där det finns gott om lövträd och död ved, blivit allt ovanligare. I flera län har länsstyrelserna, skogsbolag och Naturskyddsföreningen satsat på att förbättra hackspettens livsmiljö genom att bland annat ringbarka och högkapa lövträd. Det är för tidigt att säga om åtgärderna har
gjort att artens nedåtgående trend är bruten, men det omfattande restaureringsarbetet har lett
till att utsikterna för ”vitryggen” och många andra hotade lövskogsarter är bättre än på länge.
Skog som kontinuerligt påverkas av bränder är gles och utgörs i huvudsak av tall. I dessa skogar
finns strukturer som är livsviktiga för många arter. Inom ramen för exempelvis ”Åtgärdsprogram
för brandinsekter i boreal skog” genomför flera länsstyrelser kontrollerade bränningar för att öka
naturvärdena i skogen. Bränningar kan även vara viktiga åtgärder i andra typer av miljöer.
Kristina Persson
Naturvårdsbränning skapar viktiga strukturer
Mattias Sterner
Groddjuren trivs i anlagda dammar
Groddjuren har minskat kraftigt i antal under de senaste decennierna vilket bland annat beror
på att deras livsmiljöer har försvunnit. Inom ramen för ”Åtgärdsprogram för bevarande av större
vattensalamander och dess livsmiljöer” har markägare i södra och mellersta Sverige fått bidrag
från Länsstyrelsen för att anlägga dammar där groddjuren kan övervintra och söka skydd. Åtgärderna har varit lyckade. Redan samma år som dammarna anlagts har groddjuren hittat hit!
Under 1900-talet har många sandmarker försvunnit i Sverige, bland annat på grund av att de
har planterats med träd och dyngräs. Detta har lett till att sandlevande arter som fältpiplärka,
havsmurarbi och bibagge har det svårt idag. På bland annat västkusten har länsstyrelserna
samarbetat med kommuner och villaföreningar för att gräva bort sandbindande gräs och vresros
längs med vissa kuststräckor. I takt med att sandblottorna ökar har områdena blivit mer tillgängliga för friluftslivet samtidigt som många arter också fått det bättre.
Vi har många utmaningar framför oss
Trots omfattande insatser fortsätter läget för många djur och växter
att försämras. Fjällräven är Sveriges mest hotade däggdjursart. Sommaren 2009 föddes bara 2 kullar i hela den svenska fjällkedjan. De i
stort sett uteblivna cyklerna hos fjällämmel är troligen en av huvudorsakerna till att fjällräven inte ökar. Ett annat hot är att rödräven blivit
allt vanligare på kalfjället på grund av ett varmare klimat. Detta har
medfört att fjällräven trängts undan till de högre och kargare delarna
av sitt utbredningsområde.
Grönfläckig padda hade tidigare ett 50-tal kända förekomster i
landet men idag finns den bara kvar på en handfull platser i landets
södra del. Ett nytt och mycket allvarligt hot är en svampsjukdom som
drabbat groddjur över hela världen. Infekterade djur har nyligen hittats på andra sidan Öresund och risken är överhängande att sjukdomen kommer hit. När detta inträffar står vi inför en svår utmaning
eftersom grönfläckig padda och många andra av våra groddjur redan
idag är starkt tillbakaträngda.
Margareta Lindgren
Sandblottor – en tillgång för både folk och fä
Vad kan du göra?
Under de inledande åren med åtgärdsprogrammen har mycket tid
och kraft lagts på att samla in kunskap om aktuella arter och ta fram
program. Arbetet har nu i allt högre grad gått in i ett praktiskt skede –
det är dags att genomföra de åtgärder och insatser som behövs för att
rädda arterna kvar i Sverige.
Om du vill göra en insats så ta kontakt med din länsstyrelse! Där
finns personer som jobbar med åtgärdsprogrammen. De kan ge dig råd
och hjälp och ibland även bidra ekonomiskt till praktiska åtgärder.
Något annat du kan göra är att börja använda www.artportalen.se.
Det är en databas över fynd av arter där tusentals observationer registreras varje dag. Uppgifterna i databasen är till stor hjälp för de som
jobbar med naturvård i Sverige. En annan användbar databas är
www.tradportalen.se. Här kan man lägga in uppgifter om biologiskt
eller kulturhistoriskt värdefulla träd.
Vill du veta mer?
På varje länsstyrelse finns det handläggare som jobbar med åtgärdsprogram för hotade arter. På www.lansstyrelsen.se hittar du kontaktuppgifter till din länsstyrelse.
På Naturvårdsverkets webbplats hittar du mer information om
åtgärdsprogrammen. Här kan du beställa eller ladda ner alla program
som har färdigställts. Gå in på www.naturvardsverket.se och klicka
dig fram till ”Naturvård” och sedan ”Skydd och åtgärder för djur och
växter”. Du kan också hitta mer fakta om arterna och aktuell rödlistestatus på ArtDatabankens webbplats www.artdata.slu.se.
Känner du igen ÅGP-arterna?
a
b
c
d
e
f
g
h
i
j
k
l
m
n
o
p
q
r
a) havsörn b) skräntärna c) nipsippa d) finnögontröst e) nyckelpigespindel
f) bombmurkla g) linsräka h) stinkpadda, även kallad strandpadda
i) storröding j) utter k) asknätfjäril l) sydlig kärrsnäppa m) märgelsandbi
n) fjällräv o) skirmossa p) spansk fluga q) sandödla r) flodpärlmussla
© Naturvårdsverket 106 48 Stockholm, Tel: 08-698 10 00,
e-post: [email protected], Internet: www.naturvardsverket.se
Produktion Martin Lindqvist
Övriga foton Ida Almqvist (nipsippa). Joel Berglund (flodpärlmussla).
Claes Eliasson (asknätfjäril). Lars-Åke Flodin (sydlig kärrsnäppa). Krister
Hall (stinkpadda, linsräka). Inger Holst (bombmurkla). Roine Karlsson
(utter). Tommy Karlsson (finnögontröst, märgelsandbi). Helena Lager
(spansk fluga). Therese Malm (skirmossa). Magnus Martinsson (skräntärna). Jens Mattsson (storröding). Thomas Meijer (fjällräv). Pål Mernelius
(sandödla). Lars Petterson (havsörn). Niels Sloth (nyckelpigespindel).
Tryck Lenanders Grafiska AB, 2010
Fjällräv, asknätfjäril, flodpärlmussla och märgelsandbi. Det är
några av de nära 2000 arter som riskerar att dö ut i Sverige om
inget görs. För att rädda arterna och deras livsmiljöer inledde
Naturvårdsverket och länsstyrelserna i början av 2000-talet en
storsatsning på att ta fram och genomföra åtgärdsprogram för
hotade arter (ÅGP). Detta är ett stort åtagande som involverar
många i samhället, från markägare och allmänhet till kommuner,
myndigheter och företag.
Några av de myndigheter som jobbar med Åtgärdsprogram för hotade arter