Biskop Evas predikan vid prästvigningen

Biskop Evas predikan vid prästvigningen
i Härnösands domkyrka 2016-01-24
Septuagesima, 2 årgången
I
nför gårdagens prästexamen har våra kandidater läst boken ”Det Gudlösa folket” av
David Thurfjell, religionshistoriker och professor i religionsvetenskap vid Södertörns
högskola. Boken söker svar på frågan om vi är så sekulariserade, det vill säga lever så
vid sidan av religiös tro och tradition i vårt samhälle, som det påstås att vi gör och vad det
i så fall innebär.
En aspekt som tydligt framkommer i boken är att hur vi människor än inrättar våra liv och
samhällen så har vi alltid ett behov av att finna en förklaringsmodell av tillvaron. Tvärt
emot mångas uppfattning så innebar aldrig naturvetenskapens och välfärdsstatens framsteg
i vår moderna tid till att detta behov försvann. Vi må vara sekulariserade men behovet av
en livsmening vid sidan av våra mest basala behov som mat, kläder, skydd och ett socialt
sammanhang finns ändå kvar. Detta kan, vid sidan av våra kristna trostraditioner, komma
till uttryck i allt ifrån en tro på naturvetenskapens sanningar till en new age-buddistisk eller
rasistiskt influerad verklighetsuppfattning. Människan behöver inte bara något att leva av
och någon att leva med för att överleva. Hon behöver också något att leva för – en livsmening – för att hantera det som David Thurfjell kallar för ”den existentiella hopplösheten.”
Vi lämnar examinationsboken en stund och ställer oss frågan: Hur hittar man då denna livsmening? För att få svar på den frågan behöver vi först svara på en annan, mycket grundläggande fråga. En fråga som i hög grad påverkar hur och var vi söker och möjligen finner svar
på frågan om livets mening: frågan om alltings ursprung. Vad ligger bakom allt? Är universum endast materia, kanske slumpmässigt utvecklad ur ingenting och du och jag liksom
utslängda där av en tillfällighet eller finns det någon form av ursprung och vilja bakom vår
existens? Vår kristna tro svarar att det finns en vilja bakom vår tillvaro. Ett ursprung som
bibeln bl.a. beskriver som Livet, Kärleken, Ljuset, vår Fader, vår Moder, vår Gud. Detta
ursprung ger oss vårt värde men också en plats och en uppgift i livet, alltså något att leva
för. Min egen tro och erfarenhet säger mig att det också är just detta ursprung som ropar i
oss när vi längtar efter något att leva för.
Ett tydligt uttryck för detta ursprung och det uppdrag det ger oss får vi i den av bibelns skapelseberättelser som beskriver hur människan skapas till Guds avbild. Det hebreiska ordet
för avbild användes i den antika världen bland annat som en benämning på gudabilder men
också på de statyer, stenstoder eller liknande, som härskarna placerade ut på olika platser i
sina riken för att markera sin närvaro på just den platsen. Avbilden behövde inte vara bildlig men den var absolut inte symbolisk utan en reell representant för guden eller härskaren
på den plats där den var placerad. Att vara skapad till Guds avbild betyder alltså i bibelns
sammanhang, att man är en representant för Gud där man är placerad. Hur är man då en
representant för Gud? Utifrån bibelns beskrivning av människans relation till skapelsen
och utifrån Jesu undervisning om Guds kärlek och hans kärleksbud kan vi se att detta representantskap innebär att vi som den personlighet vi skapats till att vara, är kallade till att
leva i en kärleksfull relation till både Gud, skapelsen, varandra och oss själva. I bibeln kallas detta representantskap för förvaltaruppdraget eller tjänsten. Med det resonemanget har
1
den djupa existentiella frågan om livets mening, som människorna i vårt postmoderna och
sekulariserade samhälle trots allt bär på, fått möta dagens tema och texter
Men dagens tema och texter lyfter dessutom fram och betonar ett grundläggande begrepp,
ja, ett nyckelord i vår tro, utan vilket vårt tjänande och våra liv omöjligt kan få den livsmening som det var tänkt att de skulle ha. Nyckelordet är det första ordet i dagens tema: NÅD.
Nåd, som på latin heter gratcia är samma ord som vårt svenska ord gratis. Alltså något som
ges oss fritt och utan krav på motprestation. Nåd – ett kort litet ord, som det är så lätt att
glömma bort. För egen del tror jag faktiskt att det är på grund av att vi kristna så ofta glömt
det verkliga innehållet i detta nyckelord som vi, precis som David Thurfjell också påpekar
i sin bok, själva bär en del av skulden till sekulariseringen, till avkristnandet av vårt samhälle.
Dagens tema handlar inte bara om tjänst, utan om NÅD och tjänst. Ett tema där dessutom
ordet nåd kommer före ordet tjänst. Och detta är viktigt! Utan nåd blir tjänsten en prestation, en ansträngning, en väg att uppnå värde, position, ja kanske berömmelse. Utan nåd
blir tjänsten ett jagande efter en livsmening som är helt utelämnad åt våra individuella val
och vad vi själva orkar med, förstår och förmår. Ja, utan nåden hamnar jaget och min prestation ensamt i centrum och det blir endast mina egna upplevelser, känslor, tolkningar, behov
och åsikter som styr livsvalen och skapar livsmening. Individualismen, med jaget och de
egna prestationerna i centrum, är också enligt David Thurfjell en tydlig ingrediens i den
utveckling som fört oss till ett sekulariserat samhälle. Ett samhälle där tron och kristendom
blivit något som möjligen gäller andra. Om religionens existensberättigande vilar på mänskliga prestationer och allt handlar om tjänst och krav, ja, då är det lätt att tappa eller släppa
tron och vända kyrkan ryggen och tycka att Gud och hela hans värld är helt fel ute precis
som Jona i dagens gammaltestamentliga text.
Men i dagens evangelietext betonar Jesus tydligt att tjänsten i Guds rike utgår från ett helt
annat perspektiv. Ingen kan nämligen skapa sig fördelar, positioner eller ens en plats i
himlen genom sin tjänst. Jesus är väldigt tydlig med att en tjänare är en tjänare och det är
inget mer med det. Vad Jesus här menar, när han som vanligt vänder på vårt sätt att värdera
och bedöma varandra är: Om du blir för upptagen med att se och bedöma värdet i dina och
andras prestationer så missar du hela poängen med tjänsten. Poängen som är NÅDEN. För
om vi glömmer nåden faller vår tjänst ur den kristna ramen och vi tappar kontakten med
meningen med våra liv.
Hela vårt samhälle är så helt prestationsinriktat att vi tror att allt beror på och utgår från oss
själva – även livets mening. Och när därför tron, kristet liv och kyrkans verksamhet blir
till en prestation som mäts med den mänskliga duglighets- och värdeskalan så blir dessa
lätt reducerade till något som vi kan betrakta och förhålla oss till på lagom avstånd – som
något som mest gäller andra. Tron blir en aktivitet och kyrkan en institution, en aktör, bland
många andra i samhället. Därför behöver vi Nåden som tydligt påminner oss om att det
är precis tvärtom. Nåden placerar Gud och inte oss själva i centrum. Nåden säger oss att
vårt värde inte kommer av vad vi vill, gör och är utan av vad Gud vill och gör. Därför får
inte kristen tro handla om oss själva, vad vi känner, behöver, förstår och presterar utan om
vad Gud är. Och vad Gud är och vill – det är… just det: Nåd! Gud vill inte ha krampaktiga
belöningssökande prestationer, Gud önskar, söker, ja längtar efter en relation med oss, en
relation utan krav på motprestation.
Nåden innebär att Tjänsten, uppdraget, uppgiften att vara avbild, inte är ett arbete, ett offer
– som Jona tyckte – eller någon form av prestation som skall ge en lön, visa på duktighet,
ge ett värde, en position, trygghet, lycka och välgång, som en ambitiös tjänare kanske kan
tycka. Nej, nåden innebär att tron överhuvudtaget inte handlar om prestation – utan om
relation. Därför kan tron aldrig betraktas på avstånd och vara något som vi tror att vi bara
2
tar del av när vi känner på ett visst sätt eller förstår vad det handlar om. Tron är något vi inbjuds att vara i, omslutas och bäras av och den som erbjuder detta är Gud och inte vi själva.
Nåden – det som är gratis – det som Gud ger på sina och inte på våra villkor och oavsett
vad vi presterar, är som ett oändligt hav som bara finns där. Det är bara att släppa taget, ta
steget och hoppa i. Ja, nåden är ett evigt faktum som liksom Gud själv alltid finns där helt
oberoende av oss och vad vi gör, förstår, tror eller inte tror. Nåden är så stor att vi i alla sammanhang där vi funderar över, söker eller utövar tro faktiskt kan byta ut ordet tro mot ordet
nåd. Prova, så får du se hur nya dimensioner av en Gudsrelation öppnar sig.
Nåd o tjänst hör ihop. Nåden är Guds kravlöst och generöst öppna famn där alla ryms och
har ett eget unikt värde. Som de benådade varelser vi är har vi dessutom fått en tjänst, ett
uppdrag. En given plats i Guds rike som finns där, väntar på oss och ges oss på nytt varje
ny dag. Nåd och tjänst – Det är livets mening.
Som vi sjöng i föregående psalm:
”Detta skall vår lösen vara: ej på eget bästa se.
I din kärlek oss bevara, kraft till tjänst blott den kan ge.
Så blir livets mening skön: kraft till tjänst är tjänstens lön”.
Kära prästkandidater
Alla människor är Guds avbilder – alla är kallade till tjänst i Guds rike – men som präster
får ni ett särskilt tydligt uppdrag och ansvar i den tjänsten. Enligt kyrkoordningen har vigningstjänsten – diakon, präst och biskop – tillsammans med kyrkans förtroendevalda, ett
särskilt ansvar för att församlingens grundläggande uppgift blir utförd i enlighet med kyrkans tro, bekännelse och lära. Uppgiften är en men bär de fyra aspekterna: gudstjänst, undervisning, diakoni och mission – och skall utföras så ”att människor skall komma till tro
på Kristus och leva i tro, en kristen gemenskap skapas och fördjupas, Guds rike utbredas
och skapelsen återupprättas.” Vigningen är ett tecken på att vi i vigningstjänsten bär detta
speciella ansvar. Stolan, bandet, som snart läggs över era axlar, är en symbol för att ni bär
vigningens livskall och ansvar som ett ok.
Detta kan kännas tungt och stort – och det är det också. Hur skall man fylla sin tjänst som
präst i det sekulära, postmoderna samhälle vi lever i? Hur skall ni finna vägar till möten
med människors längtan efter livsmening i en tid där kyrkan kan upplevas som irrelevant
och förlegad? Inför er prästexamen fick ni utifrån studiet av boken ”Det gudlösa folket”
dela med er av era funderingar kring detta. I era svar skrev ni om tillgängligt och inkluderande språk, om respekt för det mångkulturella samhällets olika berättelser, om lyhördhet,
om att skapa plattformar för möten och samtal, om att vara synlig och delaktig i de offentliga rummen, om att ärligt och sant vara sig själv, om att visa tålamod och öppenhet och att
skapa tillhörighet till kyrkan och Kristus.
Så många fina svar och så goda ambitioner, som jag gärna ser att ni regelbundet återvänder
till och påminner er om. Men alla goda tankar och visioner kan också bli en börda. Era
ambitioner kan tillsammans med människors krav och de traditioner och de förväntningar
som finns bli tunga att bära. Därför är det min bön och önskan, ja inte bara det, det är i kraft
av mitt biskopsämbete en arbetsorder som jag nu ger er. Även om ni inte minns något annat
från denna dag får ni aldrig glömma de tre bokstäverna: N Å D. Stava på dessa, bär dem
nära hjärtat och sätt dem alltid före tjänsten, före ambitionerna, före kraven, uppdragen och
de människor ni kommer att möta. Låt nåden leda och bära i allt ni är och gör. Då kommer
också ert fokus att förflyttas från er själva, vad ni mäktar med och tror, hur ni mår och blir
bemötta och istället riktas mot den som kallat er till tjänst. Kallelsen är ju inte er, den kommer från kyrkan men först och främst från Gud själv. Från den kärlekskraft som skapat er
och gett er de personliga egenskaper som ni var och en har. Återvänd därför ständigt till
hans nåd, som är ny varje morgon och hämta er kraft och styrka där.
3
Det minnesord från dagens episteltext som jag skrivit i era prästbrev skall påminna om detta. Paulus skriver: Jag är övertygad om att han som har börjat ett gott verk hos er också skall
fullborda det till Kristi Jesu dag. Det är han som skall göra det – inte ni! Glöm aldrig det!
Den som ger er vigningstjänstens ok, är vår nåderike och kärleksfulle Gud, han är med er,
verkar i och genom er alla dagar, även de tunga, mörka, de som fylls av tvivel och svaghet.
Han som kallat er till tjänst överger er aldrig.
Så vila i nåden och gå med glädje och frimodighet ut i tjänst som präster i vår kyrka, i vår
tid. För vår tid är också Guds tid. Nu är Guds tid!
Gud välsigne er. Amen
+Eva Nordung Byström
4