Populärvetenskaplig sammanfattning på svenska Värdet av diagnostisk laparoskopi vid cancer i gastroesofagala övergången jämfört med vid cancer i magsäcken Varje år drabbas omkring 1200 personer i Sverige av cancer i matstrupe eller magsäck. Prognosen för denna grupp som helhet är inte bra. Botande behandling är dock möjlig om sjukdomen inte hunnit sprida sig, och består då av att kirurgiskt avlägsna tumören. Vid spridd sjukdom ses ingen vinst med kirurgi, varken avseende livskvalitet eller överlevnad. Tvärtom försenas möjligheterna att gå in med annan, bromsande behandling, tex cellgifter. Därför opereras endast de patienter där spridd sjukdom uteslutits med en omfattande utredning som innefattar undersökning med skiktröntgen (datortomografi) och, vid tumör i nedre delen av matstrupen eller i magsäcken, undersökning med kirurgisk titthålsteknik (diagnostisk laparoskopi). Man vet att vid cancer i magsäcken är diagnostisk laparoskopi ett värdefullt hjälpmedel för att avgöra vilka patienter som är operabla. Vid cancer i övergången mellan matstrupe och magsäck (gastroesofagala övergången) vet man dock inte lika mycket om vilket värde undersökningen har. Syftet med denna studie är att försöka ta reda på detta. Data samlades in rörande 147 patienter som diagnosticerats med cancer i nedre delen av matstrupen, i gastroesofagala övergången eller i magsäcken och som utretts med diagnostisk laparoskopi på Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg, under åren 2006-2013. Patienterna delades in i två grupper beroende på om tumören fanns i nedre delen av matstrupen och i gastroesofagala övergången, eller om den satt i magsäcken. De två grupperna jämfördes sedan avseende hur den diagnostiska laparoskopin utfallit. Sammanställningen visade att spridd sjukdom upptäcktes hos betydligt färre av patienterna med tumör i gastroesofagala övergången (ca 7%) än hos de med tumör i magsäcken (ca 30%) vid undersökning med laparoskopi. Därav skulle man kunna dra slutsatsen att det inte är lika angeläget att göra diagnostisk laparoskopi på patienter med tumör i gastroesofagala övergången. Dock visar det sig att bland de patienter där man efter en invändningsfri utredning påbörjar kirurgi som syftar till att avlägsna tumören, tvingas avbryta operationen i ca 20% av fallen då det upptäcks att sjukdomen trots allt spritt sig. Detta var lika vanligt i båda patientgrupperna och slutsatsen blir att även tumörer i gastroesofagala övergången sprider sig i buken, och detta på sätt som inte alltid upptäcks med diagnostisk laparoskopi. En fråga som återstår att besvara är hur man skulle kunna öka den diagnostiska säkerheten vid utredning av patienter med cancer i matstrupe eller magsäck. Skulle diagnostisk laparoskopi kunna ge mer information om metoden utvecklades?