Platåbergen började bildas redan på urtiden (för 4600-570 miljoner år sedan). Då var
antagligen Sveriges läge ungefär där nuvarande Stilla havet ligger. Från den tiden har vi urberg
längst ned i platån. Efter det hamnade Sverige strax norr om ekvatorn och täcktes av ett hav. Då
bildades ett lager av sediment som blev sand- och kalksten samt skiffer. Att dessa bergarter inte
har brutits ner beror på att de blev täckta av Diabas. Diabasen kom upp till marken via dalgångar
i berget för ca 280 miljoner år sedan. De kom upp en bit och sedan fortsatte det att byggas på
med sedimentbergarter. De lagren som hamnade ovanför diabasen kan ha varit flera kilometer
tjocka men med tiden har dessa brutits ned och det översta skiktet nu är den hårda diabasen
som skyddar dessa unika berg som bland annat finns i Västergötland. Det som kännetecknar
platåberg är att de har branta kanter och är platta på ytan, just därför att det är nednött från alla
håll ner till diabasen. Det går ofta även att se på berget att det är lager på lagerprincipen.
Platåberg
Billingen och Kinnekulle har bildats när sand- och kalkstenslager till stor del har brutits ned. De
mjuka bergarterna från kambro-silur (Billingen och Kinnekulle) har inte helt försvunnit
eftersom att de blivit täckta av motståndskraftiga bergarter (diabas). En diabas är en täckande
hård magmatisk bergart som skyddar de mjuka sedimentära bergarterna från så kallade
exogena krafter (nedbrytande). Urberg kommer från urtiden. Efter urtiden var Sverige täckt av
ett hav och då lagrades sand och lera på urberget (sedimentära bergarterna). Magma kom upp i
de sedimentära bergarterna. Magma stelnar och en gångbergart kallad diabas bildas. Berget
”fjällar” och små sandkorn blåser bort lite här och var, de sedimentära bergarterna vittrar bort
ovanifrån. Tillslut kommer man ner till diabasen. Diabasen är som ett lock. Men det finns inte
diabas överallt, på de ställen där diabasen saknas har vittringen fortsatt ända ner till urberget.
Platåberg
Platåberg bildas genom att den magmatiska bergarten diabas lägger sig mellan olika
bergartslager och hindrar det undre lagret från att erodera. I grunden finns urberg och sedan ett
flertal olika sedimentära bergarter innan diabasen kommer som ett täcke. Allt ovanför diabasen
har eroderat bort.
