Intima serien
Berwaldhallen söndag 23 mars 2003 kl 16.00
Cellosektionen ur Sveriges
Radios Symfoniorkester
Julius Klengel (1859-1933)
Hymnus (arr. Ola Karlsson)
Ola Karlsson
Ulrika Edström
Helena Nilsson
Staffan Bergström
Peter Molander
Astrid Lindell
Johanna Sjunnesson
Jana Boutani
Åsa Strid
Kjell Bjurling
Håkan Larsson (f. 1959)
Aubade
Heitor Villa-Lobos (1887-1959)
Bachianas Brasileiras nr 5
- Aria (Cantilena)
- Dansa (Martelo)
Göran Söllscher, gitarr
Arvo Pärt (f. 1935)
Fratres, version för gitarr och
celloorkester
Jeanette Bjurling, sopran
Wolfgang Amadeus Mozart
(1756-1791) (arr. Kjell Bjurling)
Ur Exsultate jubilate
- Tu virginum corona
- Alleluia
Duke Ellington (1899-1974)
Come Sunday (arr. Kjell Bjurling)
Leonard Bernstein (1918-1990)
Medley ur West Side Story
(arr. Kjell Bjurling)
Ulrik Neumann (1918-1994)
Kärleksvals (arr. Kjell Bjurling)
Presentatör: Lennart Stenkvist
Stanley Myers (1930-1993)
Cavatina (arr. Kjell Bjurling)
Konserten spelas in..
Det är viktigt att inspelningen blir av högsta
kvalitet även tekniskt. Här har du som
konsertbesökare möjlighet att hjälpa till.
Försök undvik att hosta. Om det är
nödvändigt gör det så diskret som möjligt.
Glöm inte att stänga av mobiltelefon,
personsökare mm!.
William Walton (1902-1983)
Popular song ur Façade
(arr. Ola Karlsson)
Jan Carlstedt (f. 1926)
Notturno Nr II
Beräknad sluttid 17.30
3
Sveriges Radios Symfoniorkester
Cellosektionen
Det sägs ofta att cellon är det
instrument som ligger närmast den
mänskliga rösten. Ett sjungande
instrument med varm, levande ton.
spela tillsammans. Pablo Casals ordnade festivaler på 50-talet där han
samlade uppåt 100 cellister. Liknande
cellofestivaler organiseras fortfarande.
1972 gjorde de 12 cellisterna i Berlinerfilharmonikerna sin första radioproduktion. Då fanns det i princip bara
ett enda verk skrivet för en så stor celloensemble, nämligen Julius Klengels
Hymnus. Berlinarna började därför
arrangera musik och beställa nya verk
som de sedan spelat och spelat in,
vilket givit dem särskild uppmärksamhet. Men i många andra orkestrar
har cellisterna gjort samma sak, d.v.s.
bildat sin egen stråkorkester bestående av enbart violonceller.
Instrumentets tidigaste historia vet
man inte så mycket om, men den
var i bruk före 1550. Under 1600-talet
användes den enbart som ackompanjerande instrument, först mot slutet av
århundradet började man spela cello
solistiskt.
Idén med en renodlad celloensemble har funnits länge. Många tonsättare har lockats av den varma, speciella klangen som skapas av enbart
violonceller. Instrumentets tonomfång
är stort (stora C till åtminstone trestrukna a) vilket ger stora möjligheter
att spela i stämmor och skapa variation i klangen, trots att grunden är
densamma. Det finns tonsättare från
början och mitten av 1800-talet som
skrivit musik för mindre celloensembler. I uvertyren till operan Wilhelm Tell
använder sig Rossini av fem violonceller och Berwald har ett avsnitt i uvertyren till Drottningen av Golconda som
är för celloensemble. Från 1900-talet
är Villa-Lobos Bachianas Brasileiras
nr 1 och 5 i det här sammanhanget
nyckelverk.
Cellosektionen i Sveriges Radios
Symfoniorkester framträdde tillsammans för första gången i mitten av
80-talet. Sedan dess har det blivit ett
par ytterligare tillfällen och den här
konserten blir deras fjärde. Ensemblen spelar både originalverk, arrangemang och nyskriven musik. De flesta
av arrangemangen skrivs av ensemblens Ola Karlsson och Kjell Bjurling.
Det finns också ett intresse sedan
länge hos cellister att träffas och
4
Göran Söllscher
Gitarr
Göran Söllscher inledde sin karriär
med att vinna första pris vid tävlingen
”Concours Internationale de Guitare”
i Paris 1978. Parallellt med en omfattande konsertverksamhet i Sverige
ger Söllscher konserter över hela
världen - Europa, Sydamerika, Kina,
Japan, USA och Skandinavien - både
med solorecitaler och som solist med
orkestrar. Bland de orkestrar han
samarbetat med finns alla de främsta
skandinaviska, Camerata Bern,
Orpheus Chamber Orchestra, Japan
Philharmonic, Chamber Orchestra of
Europe, English Chamber Orchestra
och Royal Philharmonic Orchestra
med dirigenter som Claudio Abbado,
Rafael Frübeck de Burgos, Sixten
Ehrling och Esa-Pekka Salonen.
Han har också gjort ett antal s.k.
”cross over”-inspelningar, bl.a. två
skivor med musik av Beatles och en,
tillsammans med flöjtisten Patrick Gallois, i musik av Astor Piazzolla.
Söllschers repertoar är exceptionellt
bred och sträcker sig från renässansmusik, över välkända gitarrkonserter
och till nutida musik, ofta skriven direkt
för Söllscher. Han har nära kontakt
med många nordiska tonsättare.
Göran Söllscher har samarbetat
med många musiker, däribland Gil
Shaham, Patric Gallois, Håkan Hardenberger, Michala Petri, Manuela
Wiesler. De senaste åren har Göran
Söllscher givit recitaler i (förutom
Sverige) USA, Schweiz, Island och
Norge, samt orkesterkonserter, bl.a.
tillsammans med Det Norske Kammerorkester, Göteborgs symfoniker,
Camerata Roman, Norrköpings Symfoniorkester, Helsingborgs Symfoniorkester, Malmö Symfoniorkester.
Japan har blivit något av ett andra
hem för Söllscher. Sedan första besöket där 1984 har det blivit ytterligare
sex turnéer. Våren 1993 var han där i
tre månader och gav ett flertal kritikerrosade recitaler och orkesterkonserter
i bl.a. Tokyo, Yokohama och Osaka.
De senaste åren har Göran Söllscher varit en återkommande gäst vid
festivalen i Verbier och andra stora
festivaler i Europa.
Göran Söllscher har spelat in 16
soloskivor, bl.a. Villa-Lobos Gitarrkonsert, soloverk av J. S. Bach och
Rodrigos Concierto de Aranjuez, som
Söllscher f.ö. också spelade på Rodrigos 90-årsdag när den firades
med stor jubileumskonsert i Madrid.
Sedan ett antal år tillbaka innehar
dessutom Göran Söllscher Sveriges
enda professur i gitarrspel (vid Musikhögskolan i Malmö).
5
Jeanette Bjurling
Sopran
Jeanette Bjurling är utbildad vid
Kungliga Musikhögskolan, både som
sång- och fiolpedagog och i solosång.
Sin examen tog hon 1994, men redan
1989 tilldelades hon Jenny Lind-stipendiet. Sedan dess har hon varit
verksam som solist i sakrala och
profana verk med orkester, kammarmusik, romanskonserter, nutida musik
och opera. Hon har sjungit i Radiokören och Eric Ericsons kammarkör.
Repertoaren spänner över ett brett
fält, från Händel till nyskriven musik
med opera och romanser däremellan.
Jeanette Bjurling är aktiv inom
nutida musik, fast medlem i KammarensembleN, och har medverkat i
flera nyskrivna verk och uruppföranden, bl.a. Jonas Bohlins Sjunde juli,
Daniel Nelsons The Ninth Wave och
Luca Francesconis ETYMO.
Vid flera tillfällen har Jeanette
Bjurling medverkat i radioinspelningar
och direktsändningar i både nutida
musik, romanser och operaföreställningar som Verdis Rigoletto och Stravinskijs Näktergalen, där premiären
direktsändes i Sveriges Radio P 2.
I maj 2000 blev hon anställd som
solist vid Kungliga Operan. Där har hon
sjungit bl.a. Gilda i Rigoletto, Greta i
Hans och Greta, Musette i Bohème
och titelrollen i Stravinskijs Näktergalen. Bland andra roller hon sjungit kan
nämnas Lucia i Lucia di Lammermoor
på Norrlandsoperan, Syster Beatrice i
Jonas Forssells Riket är ditt på Vadstena-Akademien, Marzellina i Fidelio
och Zerlina i Don Giovanni.
6
Julius Klengel
Hymnus
Julius Klengel (1859-1933) var en av
sin tids främsta cellister. Hans pappa
var advokat, en bra amatörmusiker
och nära vän till Felix Mendelssohn.
Sedan generationer tillbaks bestod
familjen av idel musiker. Julius Klengel
började studera cello för sin pappa
och fortsatte sedan för förstecellisten i
Gewandhausorkestern, Emil Hegar.
utan också en fin pianist. Det var allmänt känt att han kunde ackompanjera sina elever på pianot, och kunde
spela vad som helst ur minnet. Han
hade ett enormt kunnande inom kammarmusik och kunde alla stämmor i
hela standardrepertoaren.
Klengel hade nära kontakt med
Brahms, Rubinstein, Reger och andra
samtida tonsättare och han komponerade mycket själv; fyra cellokonserter,
två dubbelkonserter för celli och två för
cello och violin. Dessutom skrev han en
cellosonat, capricer och Hymnus tillägnad minnet av dirigenten Artur Nikisch.
Hymnus är skriven för 12 violonceller i
original men framförs vid dagens framförande av 10 violonceller, i ett arrangemang av Ola Karlsson.
Vid 15 år började Klengel spela i
Gewandhausorkestern och vid 22 fick
han platsen som förstecellist, samma
år som han blev professor vid Leipzigkonservatoriet. Han stannade i orkestern till 1924. För att fira att han varit
i tjänst i 50 år gav dirigenten Wilhelm
Furtwängler en jubileumskonsert med
Klengel som cellosolist i den dubbelkonsert han hade komponerat för det
speciella tillfället.
Klengel var en mycket uppskattad
lärare. En viktig aspekt på hans
undervisning var att han aldrig uppmuntrade sina elever att kopiera utan
tillät dem att utveckla sin egen musikaliska personlighet. Bland eleverna
fanns Feuermann, Suggia, Grummer,
Piatigorsky (som i sin tur var lärare till
bl.a. Ola Karlsson!), Kurtz och Pleeth.
Klengel gav ofta konserter i Ryssland och var den som spelade Haydns
D-durkonsert för första gången i Ryssland 1887. Klengel var inte bara cellist
7
Håkan Larsson
Aubade
Håkan Larsson är född 1959 och
uppvuxen i Almunge utanför Uppsala.
Det fanns mycket spelmansmusik och
visor i familjen, vilket gjorde det naturligt för Håkan Larsson att börja spela
på gehör och ta ut egna melodier.
Han var sex år när han började spela
gitarr, vägledd av en kusin. Den första
musik han upptäckte var jazzen. Så
småningom kom han i kontakt med
Belá Bartóks musik och därigenom
resten av den klassiska musiken.
Håkan Larsson har studerat komposition för Lars Erik Rosell och Anders
Eliasson och har komponerat sedan
19 års ålder. Han är också aktiv jazzmusiker.
den erotiska kärleken som lever vidare
som ett konstant arv från generation
till generation. Och förra våren uruppfördes hans andra symfoni, skriven
1997.
Som person är Håkan Larsson
poetiskt sinnad; han talar gärna i
bilder. Skogen är viktig för honom,
tystnaden, att få stanna upp. Ibland
komponerar han utifrån konkreta
bilder, känslor, dikter eller andra yttre
inspirationskällor, men inte alltid. Han
försöker ofta komma åt musik som är
både vacker och svår.
Aubade, morgonsåmg, är ett
beställningsverk komponerat hösten
2001 för Radiosymfonikernas celloensemble. Håkan Larsson har arbetat
med olika ton- och rytmmaterial för att
få fram en spännande dramaturgi. En
cello har fått en lite mer solistisk roll
(i dag spelad av Ola Karlsson) medan
de övriga huvudsakligen spelar i grupper om tre.
Håkan Larsson komponerar både
beställningsverk och sådana stycken
som föds ur inspiration eller lust att
utforska och prova. I perioder har
musiken flödat fram i en iver att hitta
”en egen ton”, ett eget musikaliskt
språk. På relativt kort tid har verkförteckningslistan blivit imponerande
lång och innehåller bl.a. två symfonier,
två violinsonater, en stor mängd
kammarmusik, pianomusik och några
sånger. Hösten 2000 uruppförde Sveriges Radios Symfoniorkester beställningsverket Lyssna till nattens välvande skred, ett stycke inspirerat av
en strof ur Rainer Maria Rilkes tredje
Duinoelegi, en dikt som handlar om
Vad är det för slags morgon, är
den fin och solig eller dyster? ”Bådeoch”, säger Håkan Larsson, ”både fint
kaffe och en och annan tråkig räkning
i brevlådan”.
8
Heitor Villa-Lobos
Bachianas Brasileiras nr 5
Heitor Villa-Lobos (1887-1959) var
den förste latinamerikanske tonsättaren som nådde internationellt erkännande. Musiklivet hade tidigare varit
helt färgat av den europeiska musiken, framför allt italiensk opera. Först i
början av 1900-talet började intresset
för att skapa en inhemsk musik ta fart.
Resor blev en annan stor inspirationskälla för Villa-Lobos. Som ung
reste han runt i Brasilien, till regnskogarna, längs Amazonas, upp i bergen,
till norr och söder. Han kom ut i
byarna, träffade människor och såg
hur de levde. Och tack vare stipendier
kunde han resa till Europa 1923-30,
bo i Paris och göra utflykter till de
andra stora städerna. Han reste också
till Afrika. Ur detta skapade han en
helt personlig stil som blandade stildrag från den europeiska konstmusiken och den latinamerikanska folkmusiken. Hans produktion är stor
och innehåller opera, balett, symfonier, konserter, kammarmusik, sånger
och pianostycken.
Villa-Lobos växte upp i Rio de
Janeiro och fick de musikaliska grunderna av sin pappa, som var amatörmusiker. Pappa lärde Villa-Lobos att
spela cello och tog honom med på
repetitioner, konserter och operaföreställningar.
I tonåren började Villa-Lobos
umgås med tonsättare och poeter
inom den brasilianska populärmusiken och spelade gitarr på klubbar
och skrev en del sånger. När pappan
dog fick familjen det svårt och VillaLobos fick hjälpa till med försörjningen
genom att spela cello på vaudeviller,
caféer och biografer. När han sedan
gifte sig med en klassiskt skolad
pianist, uppmuntrade hon honom att
överge populärmusiken och i stället
ägna mer kraft åt klassisk musik. Och
efter den ryska balettens gästspel i
Rio de Janeiro samma år, då han för
första gången hörde rysk och fransk
samtida musik, blev han helt inriktat
på den klassiska musiken, framför
allt tonsättare som Stravinskij och
Debussy.
Mest känd är kanske Bachianas brasileiras, en serie sviter där Villa-Lobos
blandar Bachs polyfoni med sydamerikansk folkton och rytmik. Nr 5 består
av två satser, Aria och Dansa. I Aria
spinner det ordlösa sopransolot långa
bågar över cellisternas vandrande pizzicaton. Dansa handlar om den lilla fågeln
från de vilda skogarna, en symbol för en
förälskads hemlängtan.
9
Arvo Pärt
Fratres
”Jag har upptäckt att det räcker
om man spelar en enda ton vackert.
Denna enda ton, stillheten eller tystnaden, lugnar mig”. Arvo Pärt hade gjort
det otänkbara. Han hade låtit framföra
sitt Credo i Tallin 1968 – ett sakralt
verk i ett totalitärt socialistiskt samhälle som hade förbjudit allt vad religion hette. Framförandet bemöttes
med jubel från publiken, men ledde
till att verket förbjöds och Arvo Pärt
föll i onåd. Det fick honom att dra
sig tillbaka och inte komponera alls
under en längre period. Under tiden
studerade han den tidiga musiken från
medeltiden och renässansen. Åtta år
senare hade han hittat fram till en ny
stil präglad av stillhet och tystnad. En
stil där en enda ton räckte.
med andra samtida tonsättare bidragit till Pärts syn på och kunskap om
musik.
Fratres är ett av Pärts första verk
i den nya stilen. Ordet fratres betyder
”bröder” och har lett tankarna till en
procession av munkar. Den första versionen skrevs 1977 för den estniska
ensemblen för tidig musik Hortus
Musicus. Sedan dess har det blivit
många olika versioner; stråkorkester
med claves och bastrumma, celloensemble (4, 8, 12 eller 16 violonceller),
stråkkvartett, violin och piano, gitarr
och stråkar. Vid dagens framförande
används en kombination av celloversionen och gitarrversionen, med tillstånd av Arvo Pärt.
Men det är inte bara studiet av den
tidiga musiken som inspirerat Pärt och
format hans speciella stil. Hela sitt liv
har han lyssnat på musik, all slags
musik. Redan som mycket liten tänkte
han, när han lyssnade på radio, att
han också ville bli ”kompositör, men
inte en sådan kompositör”. När han
var fem år bodde tre österrikiska
soldater som tvångsinkvarterade hos
familjen Pärt, ”hyggliga människor”
som spelade mycket piano. Som
inspelningschef på estländska radion
fick han tillfälle att lyssna på massor
av ny musik. Slutligen har vänskapen
10
Wolfgang Amadeus Mozart
Ur Exsultate, jubilate
Mozart växte upp vid hovet hos
ärkebiskopen i Salzburg och blev
tidigt bekant med den romersk-katolska kyrkomusiktraditionen. Det första
vokala verk han skrev var en kyrklig
motett, även om han just då inte vistades i Salzburg utan i London på en av
sina underbarnsturnéer. Han var nio år
och skrev stycket för att presentera
det för British Museum.
Tu virginum corona,
tu nobis pacem dona.
Tu consolare affectus,
unde suspirat cor.
Alleluia
Du drottning bland jungfrur,
ge oss din frid,
du lindrar det lidande
som plågar våra hjärtan.
Halleluja.
Solokantaten Exsultate, jubilate
skrev Mozart 1772-73. Han var 16 år
och tillbringade vintern i Milano, där
han med stor framgång dirigerade
sin opera Lucio Silla. Huvudrollsinnehavaren i uppsättningen var en av
den tidens mest framstående kastrater, Venanzio Rauzzini, också han 16
år. Mozart skrev Exsultate, jubilate för
honom.
Kantaten har lånat många stilmedel
från operans värld. Vid den här tiden
gjorde man ingen direkt åtskillnad
mellan kyrklig och världslig musik när
det gällde formen. Både kärleken till
Gud och den mer jordiska kärleken
kunde uttryckas på samma sätt.
Vid dagens konsert framförs andra
och tredje delen av kantaten:
11
Duke Ellington
Come Sunday
Duke Ellington var den förste jazzmusiker som också intresserade sig
för komposition och musikalisk form
inom jazzen, vid sidan av improvisation, låtskrivande och arrangering.
och spelades på altsaxofon av Johnny
Hodges.
Några år senare blev det aktuellt
med en skivinspelning av ”B, B &
B”, som Ellington kallade den. Redan
två år tidigare hade man bestämt att
man ville ha med Mahalia Jackson
på inspelningen. Ellington ville att
hon skulle sjunga Come Sunday och
skickade henne noterna, som ännu
inte hade fått någon text. Sedan
ringde han gång på gång, från var än
han råkade befinna sig på sina olika
turnéer, och tjatade. Jackson hade då
aldrig sjungit med någon jazzorkester,
men efter Ellingtons enträgna övertalning accepterade hon. När de så
småningom träffades, en vecka före
inspelningen, repeterade de varje dag.
Då hade Ellington skrivit text till
sången: ” Lord dear Lord above, God
almighty God of Love, please look
down and see my people thru.”
Han hade länge planerat att skriva
en större konsert om afrikanernas historia i Amerika, när han blev inbjuden
till Carnegie Hall för första gången.
Man visste att han hade planer på
en opera. Däremot visste ingen att
han redan skrivit librettot i form av en
lång berättande dikt med titeln Black,
Brown and Beige.
Texten följer en mytisk afrikan,
Boola, genom 300 år. Det börjar med
hans tid som slav, därefter hans liv
i Amerika under kolonialtiden, genom
frigörelsen, livet i Harlem och slutligen
tiden under andra världskriget. Come
Sunday ingår i ett avsnitt där Boola
oemotståndligt dras till den vita
kyrkan, där de vita människorna
sjunger och är glada medan de svarta
står utanför och nynnar med.
Så småningom mynnade idén ut,
inte i en opera, men väl i ett stort verk
som framfördes av Ellingtons egen
jazzorkester i januari 1943 i Carnegie
Hall. Publiken var oförberedd på ett så
stort och seriöst verk, vilket gjorde att
det bara framfördes en gång. Come
Sunday var då ett instrumentalt stycke
12
Leonard Bernstein
Medley ur West Side Story
Bakgrunden till West Side Story är
en filmstjärna som behövde hjälp med
sin tolkning av rollen som Romeo.
Därför vände han sig till koreografen
Jerome Robbins för att få ett nutidsgrepp om Shakespeares pjäs. Robbins improviserade en Manhattanmiljö,
där judiska och irländska familjer i fejd
med varandra på Lower East Side fick
ersätta ursprungskonflikten. Robbins
blev själv så gripen av sin idé att
han ringde upp gode vännen Leonard
Bernstein. De hade tidigare samarbetat med två baletter och musikalen
On the Town. Bernstein blev entusiastisk. Han skrev i sin dagbok: ”Jerry
R ringde i dag med en fin idé: en
modern tolkning av Romeo och Julia
förlagd till ett slumområde, handlingen
sammanfaller med firandet av påsk
och pesach (judarnas påskhögtid)…
Julia är judinna. Fader Laurence är
kvarterets apotekare. Gatuslagsmål,
dubbelmord, allting stämmer. Men allt
detta är av underordnad betydelse
jämfört med den bärande idén: att
göra en musikal som berättar en tragisk historia… Kan det lyckas? I vårt
land har ingen gjort det hittills. Det är
spännande. Om det fungerar så är
det den första…”
I dag vet vi att det lyckades.
Tillsammans med sångtextförfattaren
Stephen Sondheim skapade Bernstein en musikteater som sedan
uruppförandet på Broadway 1957 har
spelats och gjort succé över hela världen. 1961 blev West Side Story en
Oscarsbelönad film.
13
Ulrik Neumann
Kärleksvals
När Ulrik Neumann ville satsa på
att spela gitarr möttes han med skepsis. ”Kan man leva på det?” undrade
hans musiklärare, som själv varken
spelade eller undervisade i gitarr. ”Jag
vet inte, men jag ska försöka” svarade
Ulrik, som lyckades tjata sig till en
gitarr när han var 14 år. Tidigare hade
han fått nöja sig med ukulele, som har
två strängar mindre än gitarren. Hans
mamma kunde inte för sitt liv förstå
hur han skulle kunna få ljud i de två
”extra” strängarna. Men Ulrik prövade
sig fram och kom snart på hur han
skulle göra.
Under en kort men intensiv period
utvidgades duon till trion Swe-Danes
med Alice Babs. Därefter fortsatte
Neumann och Asmussen ensamma.
Neumann bildade också trio med sina
barn.
När Ulrik Neumann blev erbjuden
en professur vid Köpenhamnskonservatoriet avböjde han vänligt men
bestämt, ”Jeg vil ikke undervise. Jeg
vil gøgle, synge og spille”.
”Som en sträng på gitarren och
som tonerna i din visa, så skälver jag
så lever jag var gång du håller mina
händer...” Håkan Elmquists fina text
har tillsammans med musiken gjort
Neumanns Kärleksvals till en klassiker
bland kärlekssånger. Ursprungligen
skrevs den till filmen Vaxdockan 1962.
Som gitarrist var Ulrik Neumann
självlärd. Däremot saknade han inte
musikaliskt påbrå. Båda hans föräldrar var musiker, mamma operettstjärna på Casinoteatern i Köpenhamn
och pappa kapellmästare och kompositör på Det Kongelige Teater.
Ulrik Neumann gjorde sig från
början känd som jazzmusiker. Redan
1935 samarbetade han första gången
med Svend Asmussen. Därefter arbetade han nästan tio år som estradartist tillsammans med sin syster Gerda.
När de stod på topp med många
inbokade utlandsengagemang bl.a. i
London, dog systern i en flygolycka
(f.ö. samma olycka som prins Gustav
Adolf omkom i). Neumann återupptog
då samarbetet med Svend Asmussen.
14
Stanley Myers
Cavatina
Stanley Myers var en mångsidig
engelsk kompositör som framför allt
skrev musik till film och teater. Efter
examen på Oxford-universitet började
han på 50-talet med att skriva sånger
för cabareter och att vara musikaliskt
ansvarig för olika West End-shower. I
mitten av 60-talet började han skriva
musik till BBC:s TV-pjäser. Därefter
blev det filmmusik. Hans första film var
komedin Kaleidoscope med Warren
Beatty och Susannah York 1966. Därefter kom det att bli dryga 60 filmer i
både USA, England, Tyskland, Australien och Kanada. Han är en av de få
filmmusikkompositörer som varit efterfrågad både i USA och Europa.
teater, men generellt tyckte han det
var mer tillfredsställande att arbeta
med film.
Cavatinan är med all säkerhet
Myers mest kända stycke. Han skrev
den för John Williams, som framförde
en version av stycket i filmen The
Walking Stick 1970. Åtta år senare
användes den som tema i femfaldigt
Oscarsbelönade filmen The Deer
Hunter vilket ledde till att Myers nådde
internationellt rykte och fick en Ivor
Novello Award.
Hans filmmusik är mångsidig och
skiftar karaktär från jazz till klassiskt
och modernt à la Stravinskij. Han förberedde sig alltid väl genom att läsa
manuskript och skaffa sig bakgrundsinformation. Men det var först när han
såg det filmade som han kunde skriva
musiken. Bilderna skapade den stämning som han sen kunde komponera
utifrån.
Det allra sista verk Stanley Myers
skrev innan han dog i cancer 1993
var en sopransaxofonkonsert, skriven
för saxofonisten John Harle och utarbetad i samarbete med honom. Han
skrev ytterligare några beställningsverk som inte var knutna till film eller
15
William Walton
Popular song ur Façade
När William Walton studerade i
Oxford träffade han syskonen Edith,
Sacherevell och Osbert Sitwell. De
”adopterade” honom som en extra
bror och han kom att bo hos dem
i över tio år. Där fick han tid att
komponera och ett stimulerande kulturellt umgänge. Det var tillsammans
med Sitwells som den 18-årige Walton
gjorde sin första Italienresa, vilket
blev en överväldigande upplevelse
för honom. Den fullblodiga italienska
musiken och det varma, soliga klimatet fyllde honom med kraft och inspiration.
Det första offentliga framförandet
1923 var en av de mest skandalomsusade händelserna i engelsk teateroch musikhistoria. ”Sällan har man
hört sådana utbrott av kritiskt raseri
och hysteri i en publik. Efteråt varnade
man min syster för att gå ut innan folksamlingen hade skingrats, så hon inte
skulle råka illa ut.”, skrev en av bröderna Sitwell. Det som väckte uppseende var både de underliga dikterna
och själva framförandet. För att inte
publiken skulle bli störd av några
som helst personliga intryck, utan helt
koncentrera sig på orden och musiken, var både recitatör och musiker
gömda. När den vanliga ridån gick
upp möttes publiken bara av ännu
en ridå. På den var ett stort ansikte
målat, till hälften rosa och till hälften
vitt. En megafon stack ut genom
munnen på ansiktet. Genom den reciterade Edith Sitwell sina dikter.
Façade, an entertainment kom till
1922-29 och var Waltons första viktiga
verk efter Italienvistelsen. Verket komponerades ursprungligen för recitation
och orkester och byggde på dikter av
Edith Sitwell, som med tiden kom att
bli en av sin tids mest respekterade
poeter. Vid den här tiden var hon
ännu inte riktigt erkänd. Bland annat
hade hon fått kritik för att vara ”begåvad men bara en fasad”, vilket hon
bemötte med att kalla de här dikterna
just Façade. Sitwell var, liksom sina
bröder och även William Walton,
intresserade av den abstrakta konsten. Därför är dikterna abstrakta och
svårgripbara.
Tre år senare blev verket hyllat i
The London Times och sedan framförandet i New York 1948 har verket
allmänt ansetts som en populär klassiker. Och med tiden blev de alla
adlade, Dame Edith, Sir Osbert, Sir
Sacherevell och Sir William Walton.
Vid dagens konsert framförs Popular Song, som är milt satirisk och parodierar populärmusiken från 20-talet.
16
Jan Carlstedt
Notturno Nr II
Flera gånger har Jan Carlstedt återkommit till Nocturnen som form. Det
började med att han skrev en Nocturne för blandad kör 1982. Han skrev
den på en enda natt, en sagolik
augustikväll med samma temperatur
ute som inne, en förklarad apoteos
över himlen. Melodin bara fanns där
som av sig själv. Medan natten
pågick föddes också orden. ”Det
var ett av de där sällsynta kreativa
ögonblicken som man bara upplever
någon enstaka gång i livet” berättar
Carlstedt.
”Varje gång jag träffar Jan så blir jag
dikt”, har hon sagt.
Ena Bernadine-Strandmark har
skrivit många dikter om natten. Natten
betyder mycket för henne. Natten är
hennes tid. På Trinidad är nätterna
mörka och milda. Det är en tid för vila.
Man har avslutat dagens plikter och
kan koppla av, sätta sig ner och se
på den mörka himlen översållad med
stjärnor. ”Jag älskar natten och friheten att allt är gjort för dagen” har Ena
Bernadine-Strandmark berättat.
Också Jan Carlstedt tog fasta på
den varma, behagliga stämningen
som finns i dikten ”When night casts
her dusky net…” Han tilltalades av
bilden av natten som kvinnligt väsen.
Den varma, älskande sommarnatten
som omsluter en med sitt ljumma,
behagliga mörker.
Några år senare komponerade
Carlstedt ännu en Nocturne. Den här
gången utgick han från en dikt av Ena
Bernadine-Strandmark, som han tonsatt flera dikter av tidigare. Ena Bernadine-Strandmark är född i Trinidad
men har levt i Sverige många år.
Hon har skrivit dikter sedan hon var
barn, men aldrig haft ambitionen att
bli publicerad. Däremot har flera av
hennes dikter blivit tonsatta. Det började med att Hans Holewa fick syn
på några av hennes dikter och tonsatte fem av dem för mezzosopran
och blåsorkester. I samband med det
samarbetet träffades också Bernadine-Strandmark och Jan Carlstedt.
Carlstedt blev intresserad av hennes
dikter – och hon å sin sida blev inspirerad av hans kreativa personlighet.
When night casts
her dusky net
lightly, lightly
upon the earth
perhaps you and I
bewinged at last
may find each other
sheathed in the webs
of a timeless star.
Samtliga kommentarer av
Katarina Lindblad
17
Kommande konserter
Mars 2003
On 26/3 Favoritserien
Sveriges Radios Symfoniorkester
Andreas Hansson, dirigent
Bach/Respighi: Passacaglia o
fuga i c-moll BWV 582
Bach/Webern: Ricercare nr 2 ur
Ein musikalisches Opfer BWV 1079
Debussy/Stokowski: Clair de lune
Debussy/Stokowski: La cathédrale
engloutie
Bach/Reger: O Mensch, bewein’
dein’ Sünde gross BWV 622
Bach/Elgar: Fantasia o Fuga c-moll,
BWV 537
Onsdag 26 mars kl 18.00
Berwaldhallen
Biljetter: 40-170:- fr 10/3
Direktsänds i P2
April 2003
To 3/4 Torsdagsserien
Sveriges Radios Symfoniorkester
Orphei Drängar
Manfred Honeck, dirigent
Malena Ernman, mezzosopran
Brahms: Altrapsodi
S-D Sandström: OD:s beställningsverk
inför 150-årsjubiléet
Torsdag 3 april kl 18.00
Berwaldhallen
Biljetter: 40-170:- fr 17/3
Fr 11/4 Vårserien
Sveriges Radios Symfoniorkester
Manfred Honeck, dirigent
Hans Larsson, horn
R Strauss: Till Eulenspiegel
H Eklund: Hornkonsert
-PausA Pettersson: Symfoni nr 7
Fredag 11 april kl 19.30
Berwaldhallen
Biljetter: 50-245:- fr 24/3
Direktsänds i P2 och EBU
Lö 12/4 Körserien
Radiokören
Barockorkestern
Stefan Parkman, dirigent/evangelist
Karl Magnus Fredrikssson, Kristus
Ulf Lundmark, Pilatus
Jeanette Köhn, sopran
Lena Susanne Norin, alt
Jonas Degerfeldt, tenor
J S Bach: Johannespassionen
Lördag 12 april kl 15.00
Berwaldhallen
Biljetter: 195:- fr 24/3
To 24/4 Torsdagsserien
Sveriges Radios Symfoniorkester
Ilan Volkov, dirigent
Skrjabin: Symfoni nr 3 ”Le Divin Poème”
Torsdag 24 april kl 18.00
Berwaldhallen
Biljetter: 40-170:- fr 7/4
Fr 25/4 Evenemangsserien
Sveriges Radios Symfoniorkester
Ilan Volkov, dirigent
Roland Pöntinen, piano
Rachmaninov: Pianokonsert nr 4
-PausSkrjabin: Symfoni nr 3 ”Le Divin Poème”
Fredag 25 april kl 19.30
Berwaldhallen
Biljetter: 50-245:- fr 7/4
Direktsänds i P2
