Utrikesutskottets betänkande - Regeringens webbplats om

Utrikesutskottets betänkande
2001/02:UU8
Mänskliga rättigheter m.m. – länder,
områden, enskilda folkgrupper och
vissa FN-frågor
Sammanfattning
I detta betänkande behandlas en rad motioner som rör mänskliga rättigheter
och andra förhållanden avseende länder, områden och enskilda folkgrupper.
Såväl principiella och övergripande frågor som situationen i en rad enskilda
länder behandlas. Urvalet har styrts av de motioner som väckts.
De behandlade frågorna är betydelsefulla, men avspeglar inte nödvändigtvis
de frågor som utgör de stora huvudfårorna i svensk utrikes- och
biståndspolitik.
Utskottet ställer sig bakom den av regeringen förda politiken på MR-området
i de fall som aktualiseras av motionerna. Arbetet för att främja respekten för
de mänskliga rättigheterna bör enligt utskottet utgöra en integrerad del i all
utrikespolitik och i detta betänkande betonar Sveriges ansvar i detta avseende.
Det är ett gemensamt ansvar för det internationella samfundet att påtala brott
mot de mänskliga rättigheterna där sådana begås. Sverige måste framföra
öppen och tydlig kritik när så är befogat.
Utskottet besvarar eller avstyrker samtliga motionsyrkanden.
I ärendet finns 19 reservationer och 9 särskilda yttranden.
Utskottets överväganden disponeras enligt följande:
1. Demokrati, utveckling och ett vidgat säkerhetsbegrepp
2. Bistånd och mänskliga rättigheter
3. Internationella konventioner
4. Dödsstraff och tortyr
5. Diskriminering på grund av kön eller sexuell läggning
6. Kvinnors situation
7. Rasism och slavhandel
1
2001/02 :UU8
E R R O R ! U S E TH E H O M E T A B TO A P P L Y R U B RI K 1 T O T H E T E X T T H AT Y O U WA N T T O AP P E A R
HERE.
8. Terrorism
9. Religionsfrihet
10. Funktionshindrades situation
11. Krigsförbrytelser
12. Moldavien
13. Ryssland
14. Vitryssland
15. Armenier, assyrier/syrianer och kaldéer
16. Turkiet
17. Israel och Palestina
18. Irak
19. Iran
20. Afghanistan
21. Burma
22. Sri Lanka
23. Taiwan
24. Kina
25. Indonesien
26. Östtimor
27. Nordkorea
28. Algeriet
29. Västsahara
30. Sudan
31. Eritrea
32. Etiopien
33. Kenya
34. Tanzania
35. Södra Afrika
36. Zimbabwe
37. Colombia
38. Kuba
39. USA
40. FN och andra internationella organisationer
41. Övrigt
I en bilaga redovisas MR-konventioner och ratifikationsstatus avseende dessa
per den 25 februari 2002.
2
I N N E H Å L L SF Ö R T E C K N IN G
2001/02:UU8
Innehållsförteckning
Sammanfattning ............................................................................................... 1
Innehållsförteckning......................................................................................... 3
Utskottets förslag till riksdagsbeslut ................................................................ 6
Ärendet och dess beredning ........................................................................... 15
Bakgrund ...................................................................................... 15
Europeiska unionen och mänskliga rättigheter ............................. 16
Vissa FN-konventioner................................................................. 17
Utskottet ......................................................................................................... 19
1 Demokrati, utveckling och ett vidgat säkerhetsbegrepp ........................ 19
2 Bistånd och mänskliga rättigheter ......................................................... 20
3 Internationella konventioner.................................................................. 23
4 Dödsstraff och tortyr ............................................................................. 25
5 Diskriminering på grund av kön eller sexuell läggning ......................... 27
6 Kvinnors situation ................................................................................. 30
Allmänt ......................................................................................... 30
Kvinnlig könsstympning .............................................................. 32
CEDAW:s tilläggsprotokoll ......................................................... 35
Sexuell exploatering och prostitution ........................................... 36
”Hedersmord”............................................................................... 38
7 Rasism och slavhandel .......................................................................... 40
8 Terrorism ............................................................................................... 42
9 Religionsfrihet ....................................................................................... 43
10 Funktionshindrades situation ............................................................... 44
11 Krigsförbrytelser ................................................................................. 45
12 Moldavien ........................................................................................... 46
13 Ryssland .............................................................................................. 47
Tjetjenien...................................................................................... 48
14 Vitryssland .......................................................................................... 49
15 Armenier, assyrier/syrianer och kaldéer .............................................. 50
16 Turkiet ................................................................................................. 54
17 Israel och Palestina .............................................................................. 57
EU:s och Sveriges roll i Mellanöstern .......................................... 60
Dialogen mellan parterna ............................................................. 64
Regionala aktörer ......................................................................... 65
Fördomar mellan parterna ............................................................ 66
Mordechai Vanunu ....................................................................... 66
18 Irak ...................................................................................................... 67
Bombningarna och flygförbudszonerna ....................................... 70
Sanktionerna ................................................................................. 70
Minoriteterna ................................................................................ 72
Kurdfrågan ................................................................................... 73
19 Iran ...................................................................................................... 74
3
2001/02 :UU8
E R R O R ! U S E TH E H O M E T A B TO A P P L Y R U B RI K 1 T O T H E T E X T T H AT Y O U WA N T T O AP P E A R
HERE.
20 Afghanistan ........................................................................................ 77
21 Burma ................................................................................................. 77
22 Sri Lanka ............................................................................................ 79
23 Taiwan ................................................................................................ 80
Taiwan i internationella organ ..................................................... 80
Taiwans representationskontor och svensk representation i
Taiwan ................................................................................... 82
Visumfrågor ................................................................................. 84
Relationerna mellan Taiwan och Kina ......................................... 84
Dödsstraffet i Taiwan .................................................................. 85
24 Kina .................................................................................................... 86
Allmänt om situationen i Kina ..................................................... 86
Dödsstraff och tortyr .................................................................... 89
Minoriteter och oliktänkande ....................................................... 91
Hongkong .................................................................................... 94
Tibet och Xinjiang ....................................................................... 95
25 Indonesien .......................................................................................... 97
Acehprovinsen ............................................................................. 98
Västra Papua och Moluckerna ..................................................... 98
26 Östtimor .............................................................................................. 99
27 Nordkorea ......................................................................................... 101
28 Algeriet ............................................................................................. 102
29 Västsahara ........................................................................................ 103
30 Sudan ................................................................................................ 105
31 Eritrea ............................................................................................... 106
32 Etiopien ............................................................................................ 108
33 Kenya ............................................................................................... 109
34 Tanzania ........................................................................................... 110
35 Södra Afrika ..................................................................................... 111
36 Zimbabwe ......................................................................................... 112
37 Colombia .......................................................................................... 113
38 Kuba ................................................................................................. 115
39 USA .................................................................................................. 116
40 FN och andra internationella organisationer ..................................... 117
Allmänt om FN .......................................................................... 117
Internationella brottmålsdomstolen ........................................... 118
FN:s reformering ....................................................................... 119
FN och konventioner ................................................................. 122
FN-konferens om mansrollen .................................................... 125
41 Övrigt ............................................................................................... 126
Reservationer ............................................................................................... 128
1. Bistånd och mänskliga rättigheter (punkt 2) .................................... 128
2. Bistånd och mänskliga rättigheter (punkt 2) .................................... 129
3. Internationella konventioner (punkt 3) ............................................ 129
4
I N N E H Å L L SF Ö R T E C K N IN G
2001/02:UU8
4. Diskriminering på grund av kön eller sexuell läggning
(punkt 5) ........................................................................................... 130
5. Kvinnors situation i krig och andra utsatta situationer (punkt 6)...... 131
6. Prenatal könsdiskriminering (punkt 7) ............................................. 132
7. Tilläggsprotokoll till konventionen om avskaffande av
diskriminering av kvinnor (punkt 8)................................................. 133
8. Rasism och slavhandel (punkt 11).................................................... 134
9. Förhållandena i Ryssland (punkt 17) ................................................ 135
10. Massakrer på assyrier/syrianer och kaldéer (punkt 22) .................... 136
11. Sanktionerna mot Irak (punkt 30)..................................................... 137
12. Kurdernas situation (punkt 32) ......................................................... 137
13. Taiwans representationskontor i Sverige och svensk
representation i Taiwan (punkt 38)................................................... 138
14. Det officella utbytet med Taiwan (punkt 39) ................................... 139
15. Folkrepubliken Kinas kärnvapenupprustning (punkt 44) ................. 140
16. Sveriges och Europeiska unionens Kinapolitik (punkt 46) .............. 141
17. Förhållandena i Kuba (punkt 69) ...................................................... 142
18. FN:s reformering (punkt 74) ............................................................ 143
19. Interneringsläger under andra världskriget (punkt 77) ..................... 144
Särskilda yttranden ....................................................................................... 145
1. Armenier, assyrier/syrianer och kaldéer (punkt 22) ........................... 145
2. Armenier, assyrier/syrianer och kaldéer (punkt 22) ........................... 145
3. Bombningarna och flygförbudszonerna i Irak (punkt 29) .................. 145
4. Det officiella utbytet med Taiwan (punkt 39) .................................... 146
5. Tvångsaborter i Folkrepubliken Kina (punkt 50) ............................... 146
6. Främjande av regionala strukturer i södra Afrika (punkt 66) ............. 147
7. Förhållandena i Zimbabwe (punkt 67) ............................................... 147
8. Förhållandena i Colombia (punkt 68)................................................. 147
9. Allmänt om FN (punkt 72) ................................................................. 148
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag ........................................................... 149
Motion från allmänna motionstiden 1999/2000 ..................................... 149
Motion från allmänna motionstiden 2000/01 ......................................... 149
Motioner från allmänna motionstiden 2001/02 ...................................... 150
Bilaga 2
Förteckning över länder som ratificerat FN:s konventioner på MRområdet ........................................................................................................ 175
5
2001/02:UU8
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
Med hänvisning till de motiveringar som framförs under Utskottets
överväganden föreslår utskottet att riksdagen fattar följande beslut:
1. Demokrati, utveckling och ett vidgat säkerhetsbegrepp
Riksdagen förklarar motionerna 2001/02:U313 samt 2001/02:U335
yrkande 1 besvarade med vad utskottet anfört.
2. Bistånd och mänskliga rättigheter
Riksdagen avslår motion 2001/02:U328 yrkande 5 och förklarar
motionerna 2001/02:U225 yrkande 2, 2001/02:U237 samt 2001/02:U328
yrkandena 3, 4 och 19–22 besvarade med vad utskottet anfört.
Reservation 1 (m, c)
Reservation 2 (kd, fp)
3. Internationella konventioner
Riksdagen avslår motion 2001/02:U205 och förklarar motionerna
2000/01:U661 yrkandena 8–11, 2001/02:U234 yrkande 4 samt
2001/02:U333 besvarade med vad utskottet anfört.
Reservation 3 ( v)
4. Dödsstraff och tortyr
Riksdagen förklarar motionerna 2001/02:U209 yrkande 19 samt
2001/02:345 yrkandena 11 och 12 besvarade med vad utskottet anfört.
5. Diskriminering på grund av kön eller sexuell läggning
Riksdagen avslår motion 2001/02:U209 yrkande 1 och förklarar
motionerna 2000/01:U661 yrkandena 12–15, 2001/02:U345 yrkande 18,
2001/02:L367 yrkandena 19 och 20 samt 2001/02:L371 yrkandena 46
och 47 besvarade med vad utskottet anfört.
Reservation 4 ( v, c, fp, mp)
6. Kvinnors situation i krig och andra utsatta situationer
Riksdagen förklarar motionerna 2001/02:U209 yrkandena 10–12,
2001/02:U277 samt 2001/02:U349 yrkande 21 besvarade med vad
utskottet anfört.
Reservation 5 (v, kd)
6
U T SK O T T E T S F Ö R S L AG T I LL R IK SD AG SB E S LU T
2001/02:UU8
7. Prenatal könsdiskriminering
Riksdagen förklarar motionerna 2001/02:U204 yrkande 2, 2001/02:U209
yrkande 18, 2001/02:U222 yrkande 6, 2001/02:U327 yrkande 11 samt
2001/02:U349 yrkandena 11–14 besvarade med vad utskottet anfört.
Reservation 6 (v, kd, c)
8. Tilläggsprotokoll till konventionen om avskaffande av
diskriminering av kvinnor
Riksdagen förklarar motionerna 2001/02:U242, 2001/02:U252 yrkandena
5 och 6, 2001/02:U345 yrkande 15 samt 2001/02:U349 yrkande 22
besvarade med vad utskottet anfört.
Reservation 7 (v)
9. Sexuell exploatering och prostitution
Riksdagen förklarar motionerna 2001/02:U209 yrkandena 13, 14 och 17,
2001/02:U308 yrkandena 1, 3 och 4 samt 2001/02:U349 yrkandena 4 och
7 besvarade med vad utskottet anfört.
10. “Hedersmord”
Riksdagen förklarar motionerna 2001/02:U345 yrkande 16 samt
2001/02:U349 yrkandena 1 och 2 besvarade med vad utskottet anfört.
11. Rasism och slavhandel
Riksdagen förklarar motionerna 2001/02:U209 yrkande 20,
2001/02:U220 yrkandena 1 och 2, 2001/02:U345 yrkande 13 samt
2001/02:U347 yrkandena 1, 3, 5 och 8 besvarade med vad utskottet
anfört.
Reservation 8 (v)
12. Terrorism
Riksdagen förklarar motion 2001/02:U347 yrkande 6 besvarad med vad
utskottet anfört.
13. Religionsfrihet
Riksdagen förklarar motionerna 2001/02:U297 samt 2001/02:U345
yrkande 14 besvarade med vad utskottet anfört.
14. Funktionshindrades situation
Riksdagen förklarar motion 2001/02:U345 yrkande 19 besvarad med vad
utskottet anfört.
15. Krigsförbrytelser
Riksdagen förklarar motion 2001/02:U345 yrkandena 27 och 28 besvarad
med vad utskottet anfört.
7
2001/02:UU8
U T SK O T T E T S F Ö R S L AG T I L L R IK SD AG SB E SLU T
16. Fängslade oppositionella i Moldavien
Riksdagen förklarar motion 2001/02:U265 besvarad med vad utskottet
anfört.
17. Förhållandena i Ryssland
Riksdagen förklarar motion 2001/02:U312 yrkandena 14 (delvis) och 15
besvarad med vad utskottet anfört.
Reservation 9 ( m)
18. Förhållandena i Tjetjenien
Riksdagen förklarar motion 2001/02:U230 yrkandena 1–3 besvarad med
vad utskottet anfört.
19. Förhållandena i Vitryssland
Riksdagen förklarar motionerna 2001/02:U312 yrkande 14 (delvis),
2001/02:U328 yrkande 9 samt 2001/02:U345 yrkande 62 besvarade med
vad utskottet anfört.
20. Assyriers/syrianers och kaldéers situation
Riksdagen förklarar motion 2001/02:U262 yrkandena 1–3 och 5–8
besvarad med vad utskottet anfört.
21. Stockholms internationella forum om Förintelsen
Riksdagen förklarar motion 2001/02:U235 besvarad med vad utskottet
anfört.
22. Massakrer på assyrier/syrianer och kaldéer
Riksdagen förklarar motionerna 2001/02:U219 yrkandena 1–3 samt
2001/02:U271 besvarade med vad utskottet anfört.
Reservation 10 (v, kd, mp)
23. Förhållandena i Turkiet
Riksdagen förklarar motionerna 2001/02:U293 yrkandena 1 och 2,
2001/02:U247 yrkandena 1–4, 2001/02:U255 yrkandena 1 och 2 samt
2001/02:U345 yrkande 31 besvarade med vad utskottet anfört.
24. EU:s och Sveriges roll i Mellanöstern
Riksdagen förklarar motionerna 2001/02:U257 yrkandena 1 och 2,
2001/02:U280 yrkandena 1–9, 2001/02:U285 yrkandena 1, 2, 4, 9 och 10
samt 2001/02:U346 yrkandena 1–3 besvarade med vad utskottet anfört.
8
U T SK O T T E T S F Ö R S L AG T I LL R IK SD AG SB E S LU T
2001/02:UU8
25. Dialogen mellan parterna
Riksdagen förklarar motion 2001/02:U285 yrkandena 3, 5 och 6 besvarad
med vad utskottet anfört.
26. Regionala aktörer i Mellanöstern
Riksdagen förklarar motion 2001/02:U285 yrkandena 7 och 8 besvarad
med vad utskottet anfört.
27. Fördomar mellan parterna
Riksdagen förklarar motion 2001/02:U291 besvarad med vad utskottet
anfört.
28. Enskilda MR-fall
Riksdagen förklarar motion 2001/02:U256 yrkandena 1 och 2 besvarad
med vad utskottet anfört.
29. Bombningar och flygförbudszoner i Irak
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:U317 yrkande 4 och
2001/02:U337 yrkande 4 samt förklarar motion 2001/02:U282 yrkande 1
besvarad med vad utskottet anfört.
30. Sanktionerna mot Irak
Riksdagen
förklarar
motionerna
2001/02:U262
yrkande
4,
2001/02:U278, 2001/02:U282 yrkandena 2, 4 och 5, 2001/02:U325
yrkande 4 samt 2001/02:U337 yrkande 5 besvarade med vad utskottet
anfört.
Reservation 11 (v)
31. Minoriteterna i Irak
Riksdagen avslår motion 2001/02:U337 yrkande 6 och förklarar
motionerna 2001/02:U275, 2001/02:U282 yrkandena 3, 6 och 7,
2001/02:U325 yrkandena 1–3 och 5 samt 2001/02:U337 yrkandena 1–3
besvarade med vad utskottet anfört.
32. Kurdernas situation
Riksdagen förklarar motion 2001/02:U210 yrkande 2 besvarad med vad
utskottet anfört.
Reservation 12 (v)
33. Förhållandena i Iran
Riksdagen förklarar motionerna 2001/02:U252 yrkande 4, 2001/02:U270
yrkandena 1–6, 8 och 9 samt 2001/02:U289 yrkandena 1 och 2 besvarade
med vad utskottet anfört.
9
2001/02:UU8
U T SK O T T E T S F Ö R S L AG T I L L R IK SD AG SB E SLU T
34. Förhållandena i Afghanistan
Riksdagen förklarar motion 2001/02:U345 yrkande 56 besvarad med vad
utskottet anfört.
35. Förhållandena i Burma
Riksdagen förklarar motion 2001/02:U345 yrkande 32 besvarad med vad
utskottet anfört.
36. Förhållandena i Sri Lanka
Riksdagen förklarar motion 2001/02:U212 yrkandena 1–3 besvarad med
vad utskottet anfört.
37. Taiwan i internationella orgnisationer
Riksdagen förklarar motionerna 2001/02:U202 yrkandena 1 och 2,
2001/02:U213, 2001/02:U274 yrkande 1, 2001/02:U299 yrkande 1,
2001/02:U307 samt 2001/02:U345 yrkandena 52–54 besvarade med vad
utskottet anfört.
38. Taiwans representationskontor i Sverige och svensk
representation i Taiwan
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:U202 yrkande 3, 2001/02:U236,
2001/02:U299 yrkande 2, 2001/02:U345 yrkande 48 och förklarar
motionerna 2001/02:U202 yrkande 4, 2001/02:U345 yrkandena 49 och
50 besvarade med vad utskottet anfört.
Reservation 13 (m, fp)
39. Det officella utbytet med Taiwan
Riksdagen förklarar motionerna 2001/02:U217 samt 2001/02:U345
yrkande 51 besvarade med vad utskottet anfört.
Reservation 14 (m, kd, c, fp)
40. Relationerna mellan Folkrepubliken Kina och Taiwan
Riksdagen förklarar motionerna 2001/02:U274 yrkande 2 samt 2001/02:
U345 yrkande 47 besvarade med vad utskottet anfört.
41. Dödsstraffet i Taiwan
Riksdagen förklarar motion 2001/02:U215 yrkande 7 besvarad med vad
utskottet anfört.
42. Förhållandena för oliktänkande i Folkrepubliken Kina
Riksdagen förklarar motion 2001/02:U206 besvarad med vad utskottet
anfört.
10
U T SK O T T E T S F Ö R S L AG T I LL R IK SD AG SB E S LU T
2001/02:UU8
43. Taiwan som demokratisk förebild för Folkrepubliken Kina
Riksdagen förklarar motion 2001/02:U214 yrkande 1 besvarad med vad
utskottet anfört.
44. Folkrepubliken Kinas kärnvapenupprustning
Riksdagen förklarar motion 2001/02:U214 yrkande 2 besvarad med vad
utskottet anfört.
Reservation 15 (m, c)
45. Folkrepubliken Kinas inblanding i Taiwans inre
angelägenheter
Riksdagen förklarar motion 2001/02:U214 yrkandena 3–5 besvarad med
vad utskottet anfört.
46. Sveriges och Europeiska unionens Kinapolitik
Riksdagen avslår motion 2001/02:U214 yrkande 6.
Reservation 16 (m, kd, c, fp)
47. Dödsstaffet och moderniseringen av rättsväsendet i
Folkrepubliken Kina
Riksdagen förklarar motion 2001/02:U215 yrkandena 1–3 besvarad med
vad utskottet anfört.
48. Förföljelse av oliktänkande i Folkrepubliken Kina
Riksdagen förklarar motion 2001/02:U215 yrkande 4 besvarad med vad
utskottet anfört.
49. Folkrepubliken Kina och förklaringen om de mänskliga
rättigherna
Riksdagen förklarar motion 2001/02:U215 yrkande 5 besvarad med vad
utskottet anfört.
50. Tvångsaborter i Folkrepubliken Kina
Riksdagen förklarar motion 2001/02:U215 yrkande 6 besvarad med vad
utskottet anfört.
51. Den demokratiska utvecklingen i Folkrepubliken Kina
Riksdagen förklarar motionerna 2001/02:U252 yrkande 2 samt
2001/02:U290 besvarade med vad utskottet anfört.
52. Den politiska dialogen med Folkrepubliken Kina
Riksdagen förklarar motion 2001/02:U345 yrkandena 42–44 besvarad
med vad utskottet anfört.
11
2001/02:UU8
U T SK O T T E T S F Ö R S L AG T I L L R IK SD AG SB E SLU T
53. Förhållandena i Hongkong
Riksdagen förklarar motion 2001/02:U345 yrkande 45 besvarad med vad
utskottet anfört.
54. Förhållandena i Tibet och Xinjiang
Riksdagen förklarar motionerna 2001/02:U320 yrkandena 1–5,
2001/02:U336 yrkandena 1–5 samt 2001/02:U345 yrkande 46 besvarade
med vad utskottet anfört.
55. Förhållandena i Indonesien
Riksdagen förklarar motion 2001/02:U345 yrkandena 33 och 34 besvarad
med vad utskottet anfört.
56. Förhållandena i Acheprovinsen, Västra Papua och
Moluckerna
Riksdagen förklarar motion 2001/02:U345 yrkandena 36–38 besvarad
med vad utskottet anfört.
57. Förhållandena i Östtimor
Riksdagen förklarar motionerna 2001/02:U252 yrkande 1, 2001/02:U254
yrkandena 1–3 samt 2001/02:U345 yrkandena 40 och 41 besvarade med
vad utskottet anfört.
58. Förhållandena i Nordkorea
Riksdagen förklarar motion 2001/02:U345 yrkande 58 besvarad med vad
utskottet anfört.
59. Förhållandena i Algeriet
Riksdagen förklarar motion 2001/02:U345 yrkande 59 besvarad med vad
utskottet anfört.
60. Förhållandena i Västsahara
Riksdagen förklarar motion 2001/02:U329 yrkandena 1–4 besvarad med
vad utskottet anfört.
61. Förhållandena i Sudan
Riksdagen förklarar motionerna 2001/02:U292 samt 2001/02:U345
yrkande 64 besvarade med vad utskottet anfört.
62. Förhållandena i Eritrea
Riksdagen förklarar motion 2001/02:U208 yrkandena 1–6 besvarad med
vad utskottet anfört.
12
U T SK O T T E T S F Ö R S L AG T I LL R IK SD AG SB E S LU T
2001/02:UU8
63. Förhållandena i Etiopien
Riksdagen förklarar motion 2001/02:U211 yrkandena 1 och 2 besvarad
med vad utskottet anfört.
64. Förhållandena i Kenya
Riksdagen förklarar motion 2001/02:U246 yrkandena 1–3 besvarad med
vad utskottet anfört.
65. Förhållandena i Tanzania
Riksdagen förklarar motion 2001/02:U345 yrkande 63 besvarad med vad
utskottet anfört.
66. Främjande av regionala strukturer i södra Afrika
Riksdagen förklarar motion 2001/02:U225 yrkande 1 besvarad med vad
utskottet anfört.
67. Förhållandena i Zimbabwe
Riksdagen förklarar motion 2001/02:U345 yrkandena 60 och 61 besvarad
med vad utskottet anfört.
68. Förhållandena i Colombia
Riksdagen förklarar motion 2001/02:U281 besvarad med vad utskottet
anfört.
69. Förhållandena i Kuba
Riksdagen förklarar motionerna 2001/02:U328 yrkande 10 samt
2001/02:U345 yrkande 55 besvarade med vad utskottet anfört.
Reservation 17 (kd, c, fp)
70. Dödsstraffet i USA
Riksdagen förklarar motion 2001/02:U252 yrkande 3 besvarad med vad
utskottet anfört.
71. Tvångsförflyttning av indianer i USA
Riksdagen förklarar motion 2001/02:U294 besvarad med vad utskottet
anfört.
72. Allmänt om FN
Riksdagen förklarar motionerna 2001/02:U225 yrkande 3 samt
2001/02:U345 yrkande 5 besvarade med vad utskottet anfört.
73. Internationella brottmålsdomstolen
Riksdagen förklarar motionerna 2001/02:U252 yrkande 7 samt
2001/02:U345 yrkande 6 besvarade med vad utskottet anfört.
13
2001/02:UU8
U T SK O T T E T S F Ö R S L AG T I L L R IK SD AG SB E SLU T
74. FN:s reformering
Riksdagen förklarar motionerna 2001/02:U284 yrkandena 1 och 2,
2001/02:U300 yrkandena 17, 18, 21 och 24, 2001/02:U322 yrkandena 1–
3 samt 2001/02:U323 yrkande 8 besvarade med vad utskottet anfört.
Reservation 18 (mp)
75. FN och konventioner
Riksdagen förklarar motionerna 2001/02:U305 yrkandena 4–6 och 8,
2001/02:U345 yrkandena 1, 2, 8 och 9 samt 2001/02:U351 yrkandena 1,
2, 4 och 5 besvarade med vad utskottet anfört.
76. FN-konferens om mansrollen
Riksdagen förklarar motion 2001/02:A393 yrkande 2 besvarad med vad
utskottet anfört.
77. Interneringsläger under andra världskriget
Riksdagen förklarar motion 2001/02:U339 yrkandena 1 och 2 besvarad
med vad utskottet anfört.
Reservation 19 (v)
78. Diplomatiska privilegier och immunitet
Riksdagen förklarar motion 1999/2000:U901 besvarad med vad utskottet
anfört.
Stockholm den 12 mars 2002
På utrikesutskottets vägnar
Urban Ahlin
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Urban Ahlin (s), Bertil Persson
(m), Sören Lekberg (s), Berndt Ekholm (s), Holger Gustafsson (kd), Carina
Hägg (s), Liselotte Wågö (m), Marianne Jönsson (s), Murad Artin (v), Jan
Erik Ågren (kd), Sten Tolgfors (m), Marianne Samuelsson (mp), Marianne
Andersson (c), Karl-Göran Biörsmark (fp), Birgitta Ahlqvist (s), Karin
Enström (m), och Eva Zetterberg (v).
14
2001/02:UU8
Ärendet och dess beredning
Detta betänkande behandlar huvudsakligen motionsyrkanden som rör frågor
om mänskliga rättigheter i enskilda länder och områden samt som avser
folkgrupper eller enskilda personer. Betänkandet behandlar även andra frågor,
t.ex. speciella hälsofrågor, i ett MR-perspektiv.
En generell utgångspunkt för utskottets arbete är att integrera
betänkandearbetet med den verksamhet som bl.a. bedrivs inom områdena för
forskning, utvärdering samt omvärldsbevakning. En betydande del av
utskottets behandling av motionsyrkanden, t.ex. mänskliga rättigheter,
innehåller därför element av uppföljning och utvärdering.
Bakgrund
Regeringen har tidigare i skrivelser (Mänskliga rättigheter i svensk
utrikespolitik – skr. 1997/98:89 – och Demokrati och mänskliga rättigheter i
Sveriges utvecklingssamarbete – skr. 1997/98:76) framhållit att demokrati
och mänskliga rättigheter är både mål och medel i utvecklingsprocessen.
Demokrati som biståndsmål har funnits sedan många år, men först efter det
kalla krigets slut har ett metodarbete på allvar utvecklats inom
utvecklingssamarbetet i syfte att främja demokratisering i ett internationellt
perspektiv. Samtidigt har de mänskliga rättigheterna, som de formuleras i de
internationella konventionerna, alltmer kommit i fokus. De utgör en
värdegrund för världens stater och folk. En viktig uppgift för såväl FN:s
generalförsamling som MR-kommissionen är att uppmärksamma och granska
missförhållanden i enskilda länder vad avser respekten för de mänskliga
rättigheterna. Det kan konstateras att MR-kommissionens arbete under senare
år alltmer kommit att förskjutas från normbildande till övervakande
verksamhet. Utskottet noterade i förra årets betänkande (2000/01:UU10) att
Europaparlamentets utrikesutskott i sitt senaste betänkande krävt att EU
överger dagens fragmenterade MR-politik och ersätter den med ett
gemensamt heltäckande program för mänskliga rättigheter som omfattar alla
politikområden.
Utskottet framhöll i betänkande 2001/02:UU2 Internationellt bistånd att i en
värld av globalisering och allt starkare ömsesidiga beroenden måste allas
trygghet och välfärd främjas om konflikter präglade av våld skall kunna
undvikas. För att respekten för de mänskliga rättigheterna skall kunna bli
allomfattande fordras att staterna tar sina internationella åtaganden på allvar.
Det kräver att den nationella politikens olika delområden samverkar för att
bidra till minskad fattigdom, hållbar utveckling, fred och rättvisa.
Demokratin har i vissa länder vunnit ett allt starkare fäste, även om
institutionerna alltjämt är relativt svaga. Många av ledarna i dessa länder är
folkvalda, men det folkliga förtroendet för demokratiska institutioner är i flera
15
2001/02:UU8
Ä R E N D E T O C H D E S S B E R E D N IN G
fall dåligt. Den extrema fattigdomen som råder på många håll i världen är det
främsta hindret för varaktig fred och för konsolidering av demokratin.
Handel med kvinnor och barn för bl.a. sexuellt utnyttjande ökar i många delar
av världen. Det är en modern form av slavhandel som utgör en grov
kränkning av människors värde och av mänskliga rättigheter.
Utskottet konstaterade också att demokrati, mänskliga rättigheter, rättsstat och
fungerande marknadsekonomi är centrala delar i ett välfärdssamhälle. Liksom
att allt utvecklingssamarbete måste vara resultatinriktat.
Nya möjligheter har skapats för människor att inhämta den information de
behöver för att förbättra sin situation. Tillgången till IT i fattiga länder är
dock mycket dålig, och den digitala klyftan är en realitet. Utskottet menar att
det är viktigt att Sverige i biståndsarbetet ökar användningen av IT som ett
instrument inom alla delar av biståndet. En viktig uppgift är att hjälpa fattiga
länder att skapa IT-strategier som en del av deras övergripande strategier för
fattigdomsbekämpning.
Hiv/aids har förödande konsekvenser för enskilda människor, för tillväxten
och för hela samhällsutvecklingen i många fattiga länder och är således en
övergripande utvecklingsfråga långt mer än bara en fråga om hälsa. Krafttag
krävs därför på ett brett plan för att förebygga och lindra effekterna av denna
sjukdom.
Europeiska unionen och mänskliga rättigheter
I ett gemensamt uttalande om Europeiska gemenskapens utvecklingspolitik
betonas vikten av att gemenskapen riktar in utvecklingssamarbetet på vissa
sektorer. Institutionell kapacitetsuppbyggnad (särskilt för att främja demokrati
och god samhällsstyrning) identifieras som ett strategiskt område för
gemenskapens verksamhet. Även främjandet av mänskliga rättigheter,
jämställdhet mellan kvinnor och män samt barns rättigheter identifieras som
principer som måste integreras i biståndsverksamheten. Denna
policyförklaring bildar tillsammans med den reform som nu genomförs av
förvaltningen av biståndet en ny ram för Europeiska gemenskapens
utvecklingssamarbete.
EU:s roll för att främja målen om mänskliga rättigheter och demokratisering
blir allt viktigare. Europeiska kommissionen har slagit fast en grundläggande
politik om mänskliga rättigheter och demokratisering det senaste decenniet. I
maj 2001 publicerades ett meddelande (KOM 2001/252) vars syfte var att
ordna in frågan om de mänskliga rättigheterna inom ramen för
kommissionens övergripande strategi för yttre förbindelser under de
kommande åren. Förändringar i omvärlden och kommissionens interna
reformer gör att strategierna för mänskliga rättigheter och demokrati måste
omdefinieras, i synnerhet för att säkerställa att dessa frågor genomsyrar alla
gemenskapens politikområden, program och projekt. Fastställandet av
prioriteringar, inriktning, leveransformer och effekter är dokumentets
huvudteman. Kommissionens meddelande handlar främst, men inte
uteslutande, om hur Europeiska gemenskapens bistånd till tredje land kan
16
Ä R E N D E T O C H D E SS B E R E D N IN G
2001/02:UU8
medverka till att främja mänskliga rättigheter och demokratisering.
Meddelandet är också ett svar på den begäran som framfördes i Europeiska
rådets slutsatser från mötet i Köln om att man skulle undersöka huruvida det
vore lämpligt att inrätta ett europeiskt organ för mänskliga rättigheter och
demokrati.
Kommissionen menar att förutsättningarna för Europeiska unionens insatser
är tydliga. Unionen försöker värna de mänskliga rättigheternas – dvs.
medborgerliga, politiska, ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter –
universalitet och odelbarhet. EU värnar även principen om att kvinnors och
flickors grundläggande rättigheter är en del av de universella mänskliga
rättigheterna. Skyddandet av dessa rättigheter är tillsammans med främjandet
av pluralistisk demokrati, effektiva garantier för rättsstatsprincipen samt
kampen mot fattigdom några av Europeiska unionens viktigaste mål. I artikel
6 i Fördraget om Europeiska unionen i dess lydelse enligt
Amsterdamfördraget – som trädde i kraft den 1 maj 1999 – bekräftades på
nytt att Europeiska unionen ”bygger på principerna om frihet, demokrati och
respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna samt
på rättsstatsprincipen, vilka principer är gemensamma för medlemsstaterna”.
I artikel 49 i Fördraget om Europeiska unionen betonas att även de länder
som ansöker om EU-medlemskap måste respektera dessa principer. I artikel 7
i samma fördrag införs vidare en mekanism för att bestraffa EUmedlemsstater som allvarligt och ihållande kränker de mänskliga
rättigheterna. Genom detta fördrag utvidgades dessutom målet att främja
respekten för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna från att
ha gällt utvecklingssamarbete till att gälla alla former av samarbete med
tredje land (artikel 181a i EG-fördraget).
Vissa FN-konventioner
De rättigheter som anges i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga
rättigheterna och de olika bindande konventionerna omfattar samtliga
människor. Detta gäller oavsett ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller
annan uppfattning, nationellt eller socialt ursprung, egendom, börd eller
ställning i övrigt. Även diskriminering på grund av bl.a. sexuell läggning
anses omfattas av diskrimineringsförbudet, dvs. att ingen får diskrimineras
eller hindras från att utnyttja sina rättigheter. För att motverka diskriminering
krävs ibland särskilda insatser från statsmaktens sida och att särskilda normer
utarbetas för utsatta grupper för att göra dem jämställda med andra.
Den internationella konventionen om avskaffande av all slags diskriminering
av kvinnor och konventionen om barnets rättigheter syftar till att säkerställa
att kvinnors respektive barns rättigheter respekteras i praktiken. Det räcker
inte med att kvinnor, män och barn formellt ges lika möjligheter. Samma
tanke ligger bakom FN:s standardregler om delaktighet och tillgänglighet för
människor med funktionshinder. Samhället bör anpassas till den enskildes
behov.
17
2001/02:UU8
Ä R E N D E T O C H D E S S B E R E D N IN G
Konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering ger
dessutom statsmakten en skyldighet att respektera reglerna och att skydda den
enskilde mot fördomar och negativa åtgärder från andra invånare.
Erfarenheten visar att personer som tillhör nationella, etniska, språkliga eller
religiösa minoriteter, liksom urbefolkningar, behöver skydd mot
diskriminering. För dem är klausulerna om icke-diskriminering och deras
efterlevnad av avgörande betydelse. Det har dessutom visat sig nödvändigt att
formulera mer detaljerade normer. Tillhörigheten till en diskriminerad grupp
blir i sig ett hot mot individen eftersom den enskildes identitet ofta är nära
knuten till folkgruppen. Förtrycket av gruppens kultur och livsform kan
således bli skadligt för den enskilde medlemmen.
18
2001/02:UU8
Utskottet
1 Demokrati, utveckling och ett vidgat säkerhetsbegrepp
I motion 2001/02:U313 (m) framhålls att världen på senare tid har påmints
om att demokratin inte är ohotad. I alla kulturer är skolans roll av största
betydelse. Demokratisk fostran skall genomsyra all undervisning och inte
hänvisas till ett särskilt ämne på schemat. Det skall också ges en verklig
möjlighet att påverka de beslut som fattas i skolan, särskilt för dem som
berörs av besluten. Det gäller alla som arbetar i skolan, inte minst eleverna. I
de politiska församlingarna måste en större öppenhet till för att ge
allmänheten möjlighet att påverka besluten. Motionären menar att demokratin
måste ges legitimitet och verktyg för att fungera i praktiken.
I motion 2001/02:U335 (kd) framhålls att det finns anledning att, inom ramen
för det vidgade säkerhetsbegreppet, behandla hiv/aids, liksom flera andra
sjukdomar av epidemisk karaktär. Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, bör
därför inom den verksamhet som sker för Regeringskansliets räkning, ges
uppdraget att genomföra en utredning med en bred vetenskaplig ansats, där
hiv/aids och liknande sjukdomar av epidemisk karaktär sätts in i ett
säkerhetspolitiskt perspektiv. Utredningsuppdraget bör vidare omfatta förslag
till åtgärdskatalog för ett svenskt agerande i frågan, nationellt såväl som
internationellt. I yrkande 1 krävs att regeringen skall tillsätta en
parlamentariskt sammansatt arbetsgrupp för att utreda frågan om ett utvidgat
säkerhetsbegrepp vad gäller hiv/aids och andra sjukdomar av epidemisk
karaktär.
Utskottets överväganden
Utskottet delar motionärernas uppfattning att länders utveckling mot
demokrati och mänskliga rättigheter bygger på såväl ekonomiska som
politiska grunder och att ett demokratiskt politiskt system väsentligt ökar
förutsättningarna för såväl välstånd som välfärd i ett land. Varje människa
måste värderas lika var hon än bor.
Fattigdom som utvecklingshinder är av flerdimensionell karaktär och
kräver därför breda angreppssätt. Grunden till ett demokratiskt system läggs i
skolan och den samhälleliga utbildning medborgarna får.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion 2001/02:U313 (m) kan
besvaras.
Utskottet har i tidigare betänkanden (bl.a. 1999/2000:UU2 och 2000/01:UU2)
behandlat problemet med den ökande spridningen av hiv/aids. De senaste
siffrorna över spridningen av hiv bekräftar att sjukdomen hör till en av
19
2001/02:UU8
Ä R E N D E T O C H D E S S B E R E D N IN G
världens värsta epidemier. Hittills har 21 miljoner människor avlidit i aids och
36 miljoner människor beräknas i dag vara smittade.
Utskottet delar motionärernas syn på att kampen mot hiv/aids kräver
gemensamma insatser för att förhindra ytterligare spridning och att
sjukdomen har säkerhetspolitiska aspekter. Sverige är sedan länge mycket
aktivt i internationella forum i frågor som rör hiv/aids och var i mitten av
1990-talet en av initiativtagarna till att bilda FN:s program för hiv/aids,
Unaids. Sverige är också en av de största bidragsgivarna till organisationen
(en
ökning
från
37 miljoner kronor år 2000 till 47 miljoner kronor år 2001) och bidrar även
finansiellt till det arbete mot hiv/aids som utförs av WHO och Världsbanken.
Inom Unaids har Sverige initierat en översyn av programmets finansiering
med syfte att trygga verksamheten. I kampen mot spridningen av hiv i svenskt
utvecklingssamarbete använder man sig i stor utsträckning av de strukturer,
exempelvis ideella organisationer, som redan finns i mottagarlandet. En rad
enskilda organisationer får bidrag från Sida för sin verksamhet i andra länder.
Statsministrarna inom Östersjöstaternas råd tillsatte i april 2000 en
aktionsgrupp, vars rapport offentliggjordes i januari 2001. I rapporten föreslås
att stora resurser sätts in för att minska smittspridningen av hiv/aids i
Östersjöregionen.
Mot denna bakgrund ser utskottet inte behov av en särskild parlamentarisk
arbetsgrupp.
Med vad ovan anförts anser utskottet att motion 2001/02:U335 (kd)
yrkande 1 kan besvaras.
2 Bistånd och mänskliga rättigheter
I motion 2001/02:U225 (m) yrkande 2 framhålls att bistånd inte bör betalas ut
till statsmakter som grovt och systematiskt kränker mänskliga rättigheter och
utövar förtryck och terror mot sina medborgare. Allvarlig korruption skall
också utesluta bistånd. Kraven på effektivitet i biståndet innebär inte en
minskad utan tvärtom en snabbare måluppfyllelse för fattigdomens utrotande,
demokratiutveckling och respekt för mänskliga rättigheter i de svenska
samarbetsländerna.
I motion 2001/02:U237 (m) konstateras att vid kontakter med länder med
stora brister inom MR-området måste tillfället alltid tas att uppmärksamma
bristen på uppfyllande av de mänskliga rättigheterna. Motionären menar att
tyst diplomati inte når de berörda folken. Vänlighet och till intet förpliktande
dialoger, även de som kallats kritiska, som i fallet med Iran, uppfattas ofta
som svaghet av auktoritära och diktatoriska staters ledare. Sverige måste
agera med kraft när människor stenas i Iran och fängslas i Kina och på Kuba
eller slås ihjäl och plundras som i Zimbabwe. Sverige bör i alla olika
internationella samarbetssituationer väsentligt öka inslaget av krav på
mänskliga rättigheter.
20
Ä R E N D E T O C H D E SS B E R E D N IN G
2001/02:UU8
I motion 2001/02:U328 (fp) yrkande 3 framhålls att demokrati är det enda
styrelseskick som är människan värdigt. Demokrati medför positiva effekter
som gynnar utvecklingen i landet. Makthavare som vill bli omvalda har ett
intresse av att genomföra samhälleliga förändringar. En positiv demokratisk
och ekonomisk utveckling i u-länderna och det gamla östblocket ligger i hög
grad i Sveriges intresse. Respekt för mänskliga rättigheter garanteras,
miljöförstöring kan motverkas och världsekonomin stimuleras. Påtvingade
befolkningsomflyttningar kan långsiktigt förhindras. Krigsriskerna minskar.
Inte minst åtnjuter den enskilda människan större möjligheter att påverka sin
livssituation. Därför måste även demokratins idéer spridas över världen. Om
det svenska biståndet mot fattigdom och för ökad rättvisa skall få bestående
effekt krävs att det sker i en demokratisk atmosfär; därför krävs i yrkande 4
att regeringen varje år redovisar läget beträffande demokrati och mänskliga
rättigheter i Sveriges mottagarländer. I yrkande 5 framhålls att demokrati och
respekt för mänskliga rättigheter har ett egenvärde. De är alltså inte endast ett
medel att skapa utveckling utan en förutsättning för och en del av själva
utvecklingsbegreppet. Det handlar om att skapa anständiga samhällssystem
utan förtryck. Utveckling sker då människor har verktygen i sina egna händer.
Detta är vad som utmärker en demokrati, och därför skall demokrati vara det
överordnade bland målen för utvecklingssamarbetet.
I motion 2001/02:U328 (fp) framhålls det positiva med globaliseringen och
det allt större utbyte som sker internationellt vad gäller personer, varor,
tjänster och kapital. Öppna gränser i umgänget mellan människor och mellan
länder stärker demokratin och respekten för de mänskliga rättigheterna.
Globaliseringen skapar stora möjligheter för ökat välstånd och en utveckling
mot ökad frihet och demokrati. Svensk biståndspolitik skall främja global
utveckling. Utveckling, och därmed framgångsrikt bistånd, kan sägas vila på
tre grundläggande principer – demokrati, mänskliga rättigheter och
rättsstaten. Om bistånd skall få bestående verkan måste det ha demokrati som
överordnat mål. I yrkande 19 krävs att kränkningar av de mänskliga
rättigheterna alltid måste påtalas, kritiseras och åtgärdas oavsett var de äger
rum och, i yrkande 20, att Sverige såväl bilateralt som multilateralt bör
intensifiera arbetet med att försvara och förbättra skyddet för de mänskliga
rättigheterna. Vidare framhåller motionärerna i yrkande 21 att till
utvecklingens infrastruktur hör även rättsstaten. Insatser för uppbyggnad av
ett oberoende rättsväsende och stöd till organisationer på detta område är av
strategisk betydelse för att främja demokratin. I yrkande 22 framhålls vikten
av att utveckla ett bistånd som främjar fria massmedier, inte minst tidningar
och radiostationer.
Utskottets överväganden
Utskottet konstaterar att arbetet med att förbättra respekten för de mänskliga
rättigheterna skall genomsyra hela utvecklingssamarbetet. Det övergripande
målet med utvecklingssamarbetet är att höja de fattiga folkens levnadsnivå.
21
2001/02:UU8
Ä R E N D E T O C H D E S S B E R E D N IN G
Ett effektivt bistånd för fattigdomsbekämpning kräver ett samarbete
mellan givare och mottagarland – ett partnerskap mot fattigdom – som bygger
på ömsesidiga mål och åtaganden och en samsyn om de förutsättningar och
den politik som måste genomföras. Genom utvecklingssamarbetet får Sverige
också en möjlighet att påverka och stödja demokratiseringsprocesserna i
mottagarländerna. En fungerande rättsstat är ett nödvändigt ramverk för en
förutsägbar, stabil och rättvis samhällsutveckling. Rättsstaten manifesteras
dels i rättsväsendet, vilket i sig utgör en viktig del i ett maktbalanssystem som
motvikt till verkställande och lagstiftande makt, dels i en regelstyrd, offentlig
förvaltning i demokratins tjänst.
Utskottet konstaterar att regeringen sedan två år tillbaka redogör
översiktligt, regionvis, respektive fördjupat för ett begränsat antal länder, för
situationen
avseende
demokrati
och
mänskliga
rättigheter
i
utvecklingssamarbetets s.k. årsbok. Utskottet menar emellertid att denna
redogörelse skall vara tillgänglig för utskottet tidigare än vad som nu sker.
Den parlamentariska kommittén för en samlad politik för global utveckling
(Globkom) har i uppdrag att se över målbilden för det svenska
utvecklingssamarbetet. Utvecklingssamarbetet lämnar redan i dag ett stöd till
demokratisk samhällsutveckling som ett av de sex delmål som bidrar till
uppfyllande av fattigdomsmålet. I skrivelsen ”Mänskliga rättigheter i svensk
utrikespolitik” (skr. 1997/98:89) framhålls att mänskliga rättigheter är en
viktig del av svensk utrikespolitik. Detsamma gäller för EU:s gemensamma
utrikes- och säkerhetspolitik. Inom ramen för den gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitiken påtalar Sverige och EU kränkningar av de mänskliga
rättigheterna. Sverige agerar såväl bilateralt som multilateralt för att försvara
och förbättra skyddet för de mänskliga rättigheterna.
Bilateralt sker det bl.a. genom dialog med olika länder. Det är viktigt att
påpeka att dialog mycket väl kan innehålla kritik när så är befogat.
Internationellt utvecklingssamarbete är ett verktyg för att främja individers
möjligheter att åtnjuta sina mänskliga rättigheter. Även i EG:s
utvecklingspolicy framhålls att mänskliga rättigheter skall vara ett
genomgripande tema i gemenskapens utvecklingssamarbete.
Sverige har lång erfarenhet av stöd till offentlig förvaltning. Det svenska
biståndet har utformats i syfte att effektivisera förvaltningen i
mottagarländerna och därmed användningen av skattemedel. Riksrevision,
skattesystem och statistik är väsentliga komponenter i en fungerande rättsstat.
På dessa områden finns beprövad erfarenhet som kan tillämpas avseende stöd
också till rättsväsende, rättshjälp och lagstiftning.
Multilateralt agerar Sverige, ofta tillsammans med övriga EU, i olika
forum såsom Europarådet, OSSE och FN. Till viss del innebär detta arbete att
agera för att arbeta fram nya normer på området. Inom Sida pågår,
gemensamt med myndigheter inom Justitiedepartementets område, ett arbete
för att utveckla den svenska resursbasen inom området. Ett uppmärksammat
exempel har varit att bygga domstolslokaler i Nicaragua med svensk
finansiering. I vissa fall sker stödet genom svensk expertis, t.ex. vad avser
22
Ä R E N D E T O C H D E SS B E R E D N IN G
2001/02:UU8
anpassning av lagtext i kandidatländerna inför förhandlingar om medlemskap
i Europeiska unionen.
Utskottet konstaterar att Sveriges utrikespolitik och utvecklingssamarbete
utgår från att demokratisering bygger på och bidrar till respekten för de
mänskliga rättigheterna. Sverige kan inte överge de människor som drabbas
av diktatur, våld och förtryck. Utskottet konstaterar att val av
samarbetskanaler och samarbetsformer med olika länder görs genom en bred
analys av situationen i samarbetslandet. I vissa fall är det särskilt motiverat att
enbart använda enskilda organisationer eller andra icke-statliga kanaler.
Utskottet menar vidare att utvecklingssamarbetet är ett uttryck för solidaritet
med fattiga människor. Det kan därför vara motiverat att i ett fortsatt bilateralt
engagemang stödja förändringsprocesser såväl inom som utom det rådande
politiska systemet. Frågan måste avgöras från fall till fall och i beaktande av
ett helhetsperspektiv på landet i fråga.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att pluralistiska medier intar en
särställning i ett demokratiskt samhällsbygge. Över Sidas anslag lämnas i dag
betydande stöd till medieinstitutioner i biståndsländerna.
Med vad som ovan anförts avstyrker utskottet motion 2001/02:U328 (fp)
yrkande 5 samt anser att motionerna 2001/02:U225 (m) yrkande 2,
2001/02:U237 (m) samt 2001/02:U328 (fp) yrkandena 3 och 4 och 19–22 kan
besvaras.
3 Internationella konventioner
I motion 2000/01:U661 (fp) framhålls i yrkande 8 att det måste införas ett
starkare diskrimineringsskydd i EU:s fördrag. Enligt artikel 13 i
Romfördraget kan Europeiska rådet genom enhällighet och efter hörande av
Europaparlamentet vidta åtgärder för att bekämpa diskriminering på grund av
kön, ras, etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder
eller sexuell läggning. Motionärerna menar att artikeln inte är ett effektivt
instrument. Den är till intet förpliktigande då den bara ger rådet möjlighet att
arbeta mot diskriminering. Motionärerna menar i yrkande 9 att Sverige bör
verka för att Europaparlamentet ges medbeslutanderätt vid beslut om åtgärder
enligt artikel 13. Sverige bör också verka för att beslut om åtgärder enligt
artikel 13 kan fattas genom kvalificerad majoritet i stället för enhällighet
(yrkande 10). I yrkande 11 framhålls att diskrimineringsfrågorna måste föras
in under unionens första pelare och därmed få s.k. direkt effekt, vilket innebär
att enskilda Europamedborgare vid en tvist kan åberopa artikeln i nationell
domstol.
I
motion
2001/02:U205
(v)
framhålls
att
det
nuvarande
diskrimineringsförbudet i artikel 14 i Europakonventionen om mänskliga
rättigheter endast gäller rättigheter vilka omfattas av konventionen. För att
eliminera denna allvarliga begränsning av skyddet för de mänskliga
rättigheterna har ett tilläggsprotokoll 12 till konventionen förhandlats fram.
23
2001/02:UU8
Ä R E N D E T O C H D E S S B E R E D N IN G
Sverige har inte undertecknat eller ratificerat protokollet. Motionärerna menar
att det är synnerligen angeläget att Sverige undertecknar protokollet och att
det skyndsamt föreläggs riksdagen för ratificering.
I motion 2001/02:U234 (kd) yrkande 4 framhålls att arbetsrätten är ett område
som kräver internationellt samarbete men att hänsyn måste tas till
utvecklingsländernas villkor. Tillämpningen av arbetsrätten får inte innebära
att negativa sanktioner riktas mot u-länderna. Sverige och EU måste ta
initiativ till en förstärkning av den internationella arbetsrätten genom positiva
instrument, exempelvis tekniskt bistånd inom arbetsrättsområdet eller
noggrannare kontroll av hur länder tillämpar arbetsrätten.
I motion 2001/02:U333 (s) framhåller motionärerna att FN:s förklaring om de
mänskliga rättigheterna är väl känd i Sverige. Det är dock mindre känt att det
finns två olika sorters rättigheter, dels de politiska och demokratiska
rättigheterna, dels de ekonomiska och sociala. En av de rättigheter som finns
bland de ekonomiska och sociala rättigheterna är rätten till föda som innebär
att varje man, kvinna och barn, ensamma eller tillsammans med andra, alltid
skall ha tillgång till lämplig föda eller tillgång till möjligheter att skaffa sig
denna föda. För att utreda kränkningar mot mänskliga rättigheter inom de
politiska och demokratiska rättigheterna finns det ett s.k. tilläggsprotokoll
som gjort det möjligt för individer att framföra klagomål till MRkommissionen i Genève. När det gäller de ekonomiska och sociala
rättigheterna finns inte denna möjlighet. Motionärerna framhåller att det är
viktigt att vi nu tar ställning för, och driver frågan om att även de ekonomiska
och sociala rättigheterna skall förses med ett motsvarande tilläggsprotokoll.
Utskottets överväganden
Utskottet kan konstatera att Sverige fäster stor vikt vid staters efterlevnad av
de mänskliga rättigheterna. FN:s konventioner om mänskliga rättigheter är
grunden. Att söka åstadkomma en förändring av dessa konventioner bedöms i
dagsläget inte som genomförbart. Det är snarare angeläget att söka förmå
stater att efterleva redan existerande konventionsåtaganden.
Utrikesutskottet har tidigare behandlat en motion om tilläggsprotokoll nr
12 till Europakonventionen (bet. 2000/01:UU10). Till skillnad från många
andra konventionsbestämmelser är tilläggsprotokoll nr 12 mycket allmänt
hållet. Vilket reellt innehåll det har blir därmed i högsta grad beroende av hur
Europadomstolen tolkar bestämmelsen i varje enskilt fall. Av det skälet kan
det ta lång tid innan det blir fråga om en sådan mängd avgjorda fall från
domstolens sida att man kan tala om en praxis i diskrimineringsfrågor. Intill
dess en sådan praxis finns vet man egentligen inte vad tilläggsprotokollet har
för verklig innebörd i enskilda, konkreta situationer. Det är ett skäl till att
Sverige redan när förhandlingarna om tilläggsprotokoll nr 12 började i stället
uttalade sig till förmån för ett separat instrument med mer utvecklade och
precisa bestämmelser. Ett sådant instrument skulle främja kampen mot
24
Ä R E N D E T O C H D E SS B E R E D N IN G
2001/02:UU8
diskriminering inom de sektorer av samhället där den är som mest vanligt
förekommande.
Det huvudsakliga skälet till att Sverige inte undertecknat och ratificerat
tilläggsprotokollet är emellertid att de svenska strävandena att få in
skrivningar om positiva åtgärder i själva protokollstexten inte vann gehör.
Från svensk sida krävdes att få in en klausul som innebar att i de fall en stat
kunde visa att en åtskillnad i lag eller behandling individer emellan (t.ex.
beträffande flyktingbidrag eller föräldraförsäkring) hade sin grund i ett försök
att främja jämlikheten mellan olika grupper i samhället skulle detta inte anses
vara en oberättigad åtskillnad och därmed inte heller vara att betrakta som
diskriminering. Från svensk sida försökte man på detta sätt uppnå garantier
för att Europadomstolen vid sin framtida prövning skulle behöva ta hänsyn
till inhemsk lagstiftning som syftade till ökad jämlikhet i stort och ökad
jämställdhet mellan kvinnor och män. Den referens till positiva åtgärder som
finns i tilläggsprotokollets ingress är inte tillräcklig.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att arbetsrätten är ett område
som kräver internationellt samarbete, men med hänsyn till
utvecklingsländernas villkor. Tillämpningen av arbetsrätten får inte innebära
att negativa sanktioner riktas mot u-länderna. En förstärkning av den
internationella arbetsrätten genom positiva instrument, exempelvis tekniskt
bistånd inom arbetsrättsområdet eller noggrannare kontroll av hur länder
tillämpar arbetsrätten, är önskvärd. Denna inriktning slås också fast av EUkommissionen i meddelandet ”Promoting Core Labour Standards”, som ger
flera exempel på positiva insatser.
Det handlar först och främst om att säkra tillämpningen av ILO:s fyra
huvudprinciper organisationsfrihet och förhandlingsfrihet, förbud mot
tvångsarbete, avskaffande av barnarbete samt avskaffande av diskriminering.
Det finns flera möjligheter att stärka dessa principer internationellt, inte minst
genom de insatser från näringslivet som nämns under avsnittet 3.6. Vidare
kan u-länder som uppfyller ILO:s principer ges en positiv särbehandling inom
ramen för s.k. generella preferenssystem (GSP). Man bör också undersöka
möjligheterna att stärka den klagomålsprocedur som finns inom ILO.
Vid årsskiftet hade 27 av Europarådets 43 medlemsstater undertecknat
tilläggsprotokoll nr 12. Sedan protokollet öppnades för undertecknande har
alltså endast 3 stater till undertecknat det: Georgien, Slovenien och Turkiet.
Den enda stat som ratificerat protokollet är Georgien. Utskottet har inhämtat
att regeringen i nuläget inte har för avsikt att underteckna och ratificera
protokollet.
Med vad som ovan anförts avstyrker utskottet motion 2001/02:U205 (v) samt
anser att motionerna 2000/01:U661 (fp) yrkandena 8–11, 2001/02:U234 (kd)
yrkande 4 och 2001/02:U333 (s) kan besvaras.
25
2001/02:UU8
Ä R E N D E T O C H D E S S B E R E D N IN G
4 Dödsstraff och tortyr
I motion 2001/02:U209 (c) framhålls att även om dödsstraffet tillämpas i
färre länder nu än för tio år sedan har antalet avrättningar inte minskat. Det
förekommer även att länder som avskaffat dödsstraffet åter inför det och att
avrättningar återupptas efter långa uppehåll. EU har intagit en ledande roll i
kampen för dödsstraffets avskaffande. Av världens större demokratier är det
bara Japan, Indien och USA som har kvar dödsstraffet. Om USA slutgiltigt
skulle avskaffa dödsstraffet skulle det vara en kraftig signal till andra länder.
Motionärerna menar i yrkande 19 att Sverige aktivt bör verka för att stärka
kampen mot dödsstraffet.
I motion 2001/02:U345 (fp) framhålls att dödsstraffet är den grövsta
kränkningen av de mänskliga rättigheterna och bör avskaffas i hela världen.
Ett rättssystem som sanktionerar dödsstraff fördömer inte avsiktligt dödande
utan bryter snarare mot den egna rättsmoralen genom att utdöma dödsstraff i
lagens namn. Det finns positiva exempel där länder avskaffat dödsstraffet,
t.ex. i EU:s kandidatländer. Sverige bör enligt yrkande 11 i olika
internationella sammanhang verka för dödsstraffets avskaffande. Tortyr är
fortfarande ett stort problem i många länder. Tortyroffer är i ett särskilt utsatt
läge eftersom tortyren utförs av statstjänstemän och offren därför inte har
någon realistisk möjlighet att vidta rättsliga åtgärder. Rehabilitering av offer
och förebyggande av tortyr måste ingå i arbetet för att skapa fred och upprätta
demokrati. I yrkande 12 krävs att Sverige aktivt bör arbeta för att förebygga
tortyr och för att hjälpa tortyrens offer.
Utskottets överväganden
Utskottet konstaterar att arbetet mot tortyr är en prioriterad fråga inom den
svenska politiken för att främja mänskliga rättigheter. Sverige stöder aktivt
allt arbete som bedrivs mot tortyr inom FN, Europarådet och OSSE.
Utskottet, som återkommande behandlat frågan om dödsstraffets
avskaffande, ser med oro på det faktum att det fortfarande förekommer i flera
länder. Även om ett antal länder har avskaffat dödsstraffet har det totala
antalet länder som utdömt dödsstraff ökat.
Under 2000 dokumenterade Amnesty 1 457 avrättningar i 28 länder.
Mörkertalet är stort, och siffran kommer med all säkerhet att behöva justeras
uppåt. Amnesty dokumenterade under samma tidsperiod 3 058 dödsdomar i
65 länder. Avskaffande av dödsstraffet är en prioriterad uppgift för Sverige i
arbetet med att främja och öka respekten för de mänskliga rättigheterna.
EU och Europarådet har intagit en ledande roll i kampen för dödsstraffets
avskaffande. Allmänna rådet antog i juni 1998 riktlinjer för agerande
gentemot tredje land, och i enlighet med dessa sker i dag ökad samordning
inom EU. På EU:s initiativ har FN:s kommission för de mänskliga
rättigheterna under en följd av år antagit resolutioner mot dödsstraffet, senast
resolution 2000/65. I resolutionen uppmanas de stater som fortfarande
tillämpar dödsstraff att införa ett moratorium. Inom ramen för Europarådet
26
Ä R E N D E T O C H D E SS B E R E D N IN G
2001/02:UU8
har Sverige lagt fram ett förslag om ett nytt tilläggsprotokoll till
Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, detta för att vidga
skrivningen i protokoll 6 som i nuvarande lydelse endast avser förbud mot
dödsstraff i fredstid.
Utskottet förutsätter att Sverige i bilaterala kontakter aktivt verkar för att
förmå de stater vars lagstiftning inbegriper dödsstraff att ändra inställning.
Med vad ovan anförts anser utskottet att motionerna 2001/02:U209 (c)
yrkande 19 och 2001/02:U345 (fp) yrkande 11 kan besvaras.
Utskottet konstaterar vidare att förbudet mot tortyr och annan grym,
omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning finns i samtliga
generella instrument om mänskliga rättigheter. Sverige har en lång tradition
av att aktivt motverka alla former av tortyr och andra former av kroppsstraff
som utförs av, eller på uppdrag av, en regering. Våldtäkt och andra former av
sexuella övergrepp är en vanligt förekommande form av tortyr särskilt riktad
mot kvinnor. Den svenska synen är att inga former av tortyr eller grym,
förnedrande behandling någonsin kan accepteras. I varje land skall finnas
såväl nationell lagstiftning som förbjuder bruket av tortyr som effektiva
mekanismer i rättssystemet som förhindrar sådana övergrepp.
Sverige arbetar inom FN för att stärka de resolutioner mot tortyr som antas
av generalförsamlingen och kommissionen för mänskliga rättigheter (senast
res. 2000/43). Dessa resolutioner uppmanar stater som inte anslutit sig till
1984 års FN-konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller
förnedrande behandling eller bestraffning att snarast gör det. Sverige
samarbetar med FN:s specielle rapportör mot tortyr samt avger regelbundna
rapporter såväl till FN:s kommitté mot tortyr som till Europarådets kommitté
för förebyggande av tortyr. Från svensk sida läggs stor emfas på att
uppmärksamma och stödja rehabilitering av tortyroffer, vilket bl.a. tar sig
uttryck i finansiella bidrag till FN:s frivilliga fond för tortyroffer.
Under det svenska ordförandeskapet i EU stärktes EU:s möjligheter att
agera skarpt och samstämmigt mot tortyr genom slutförandet och antagandet
av EU:s riktlinjer mot tortyr. Dessa har redan legat till grund för konkret
agerande, och EU planerar nu för en fortsatt implementering av riktlinjerna
med sikte på uppvaktningar hos regeringar i länder där bruket av tortyr tros
vara omfattande.
Med vad ovan anförts anser utskottet att motion 2001/02:U345 (fp)
yrkande 12 kan besvaras.
5 Diskriminering på grund av kön eller sexuell
läggning
Enligt motion 2000/01:U661 (fp) yrkande 12 bör Sverige ta initiativ till att det
utarbetas ett förslag på en handlingsplan mot diskriminering på grund av
sexuell läggning. Motionärerna menar vidare, i yrkande 13, att Sverige bör
arbeta för att homosexuella jämställs med heterosexuella när det gäller
27
2001/02:UU8
Ä R E N D E T O C H D E S S B E R E D N IN G
äktenskap och att samkönade pars barn jämställs i EG-rätten. I yrkande 14
krävs att EU:s institutioner utarbetar tjänsteinstruktioner där homosexuella
jämställs med heterosexuella. I yrkande 15 framhålls att flera av EU:s
kandidatländer fortfarande har rättsliga föreskrifter i sina brottsbalkar som
allvarligt diskriminerar homosexuella. Sverige bör arbeta för att frågor som
gäller HBT-personers (homo- och bisexuella samt transpersoner) mänskliga
rättigheter uppmärksammas i kraven på EU:s ansökarländer.
I motion 2001/02:L367 (fp) framhålls att homosexuellas, bisexuellas och
transpersoners grundläggande rättigheter är en del av de mänskliga
rättigheterna, bl.a. vad avser rätten till privatliv, åsiktsfrihet och
organisationsfrihet. Motionärerna anser i yrkande 19 att Sverige, i alla
internationella sammanhang, t.ex. i FN eller EU, bör arbeta för att
homosexuellas, bisexuellas och transpersoners rättigheter inte kränks. I
yrkande 20 framhålls att Sverige ger bistånd till utvecklingsländer där
homosexuella, bisexuella och transpersoner har få eller inga rättigheter. I det
bilaterala samarbetet måste Sverige bättre uppmärksamma och ställa högre
krav också på grundläggande rättigheter för homosexuella, bisexuella och
transpersoner.
I motion 2001/02:L371 (v, s, c, fp, mp) framhålls att i många länder är
homosexualitet förbjuden. Dödsstraff är påföljden för homosexuella
handlingar i vissa länder. I andra länder kan religion och kulturtraditioner
göra det svårt att leva som HBT-person även om detta inte är förbjudet. I
yrkande 46 framhålls att Sverige i samband med biståndsgivning skall ta upp
en diskussion med berört land kring mänskliga rättigheter, även HBTpersoners grundläggande rättigheter, i den anda som FN:s konvention om de
mänskliga rättigheterna står för. I yrkande 47 krävs att Sverige i alla
internationella
sammanhang,
t.ex. i FN och EU, skall verka mot diskriminering av HBT-personer.
I motion 2001/02:U209 (c) yrkande 1 framhålls att konventionerna om de
mänskliga rättigheterna med åren blivit många och tillsammans ganska
heltäckande. Konventioner och förklaringar har därför uppmärksammat
exempelvis barns, kvinnors, funktionshindrades, minoriteters och
ursprungsfolks utsatta situation i skilda avseenden. I FN:s förklaring om
mänskliga rättigheter stipuleras att ingen får diskrimineras på grund av ras,
hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan uppfattning, nationellt eller
socialt ursprung, egendom, börd eller ställning i övrigt. Däremot finns
ingenting om diskriminering av människor på grund av sexuell läggning.
Detta är en brist i MR-hänseende som snarast behöver åtgärdas. Sverige bör
på lämpligt sätt arbeta för att FN:s förklaring om mänskliga rättigheter
kompletteras när det gäller diskriminering på grund av sexuell läggning.
I motion 2001/02:U345 (fp) framhålls att gemensamt för många av Sveriges
mottagare av bistånd är en genom samhället sanktionerad hets mot
homosexuella. Homosexualitet motarbetas mycket aktivt, och en rad
makthavare förtalar, kränker och uppmanar sin befolkning att hetsa mot
28
Ä R E N D E T O C H D E SS B E R E D N IN G
2001/02:UU8
ländernas homosexuella medborgare. Sverige måste i internationella
sammanhang verka för att dessa frågor uppmärksammas och tas på allvar, och
motionärerna kräver, i yrkande 18, att Sverige bör ställa högre krav på
grundläggande rättigheter för bi- och homosexuella samt transpersoner.
Utskottets överväganden
Utskottet menar att diskriminering och bestraffning av personer på grund av
deras sexuella läggning är helt oacceptabelt. Varje individ har rätt att ge
uttryck för sin läggning, i den mån detta inte skadar andra. Rätten till privatliv
liksom yttrandefriheten finns fastlagd bl.a. i FN:s allmänna förklaring om de
mänskliga rättigheterna och i den internationella konventionen om de
medborgerliga och politiska rättigheterna.
Utskottet har tidigare behandlat frågan om homo- och bisexuellas
rättigheter (bl.a. i bet. 2000/01:UU10). I alla internationella sammanhang, i
såväl multi- som bilateralt arbete, driver Sverige aktivt linjen att
diskriminering och bestraffning av personer på grund av sexuell läggning står
i strid med den grundläggande principen om alla människors lika värde och
rättigheter. Rätten till privatliv liksom yttrandefriheten finns fastlagd bl.a. i
FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna och i den
internationella konventionen om de medborgerliga och politiska rättigheterna.
Sverige ställer krav på respekt för de mänskliga rättigheterna på alla länder
och framför det i dialogen med bl.a. biståndsländer och kandidatländer till
EU. Utskottet utgår från att Sverige kommer att fortsätta att påtala och
uppmärksamma dessa frågor i alla de sammanhang där det är aktuellt och på
bästa sätt tjänar saken.
I FN:s konventioner om de mänskliga rättigheterna nämns inte explicit
homo- och bisexuellas rättigheter. Över huvud taget berörs inte uttryckligen
frågan om sexualitet, varken vad gäller homo- eller heterosexuella. HBTpersoners rättigheter anses vara skyddade bl.a. genom principen om ickediskriminering. Denna princip är grundläggande och utgör ett centralt inslag i
de olika konventionerna om de mänskliga rättigheterna. Gällande normsystem
bör således kunna åberopas i det fall en person på grund av sin sexuella
läggning diskrimineras i utövandet av de i konventionerna fastställda
rättigheterna. Utskottet menar att homosexuellas rättigheter därmed är
skyddade av FN:s befintliga MR-konventioner. Samtidigt är det ett faktum att
dessa grupper utsätts för diskriminering och förföljelse i många länder. Det är
därför en viktig uppgift att stärka skyddet för homo- och bisexuella, bl.a.
genom att få deras rättigheter uttryckligen erkända av hela det internationella
samfundet. När förutsättningar finns för att driva frågan framåt, bör
målsättningen vara att få homo- och bisexuellas rättigheter införda i FN:s
konvention för de politiska och medborgerliga rättigheterna. Utskottet noterar
att Europarådets parlamentariska församling genom åren antagit flera
rekommendationer som rör HBT-personer. Den senaste antogs i september
2000. Sverige engagerar sig inom Europarådet i frågor om främjande av de
mänskliga rättigheterna, däribland även olika diskrimineringsfrågor.
29
2001/02:UU8
Ä R E N D E T O C H D E S S B E R E D N IN G
När det gäller Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE)
konstaterar utskottet att det allmänna arbetet för att främja de mänskliga
rättigheterna och demokrati i OSSE främst är kopplat till förebyggande och
lösande av konflikter. OSSE-staterna har gjort åtaganden beträffande ickediskriminering mot sexuell exploatering och för ökad jämställdhet mellan
män och kvinnor. Beträffande Östersjöstaternas råd (CBSS) har utskottet
inhämtat att den kommissariefunktion som instiftades 1994 nyligen har
omvandlats. Från och med oktober 2000 har kommissarien en ny titel
(kommissarie för demokratisk utveckling) och ett nytt mandat att stödja
utvecklingen av de demokratiska institutionerna och respekt för de mänskliga
rättigheterna i medlemsländerna. Med det utvidgade mandatet har således
kommissarien möjlighet att ta direkta initiativ till stöd för HBT-personers
rättigheter.
Utskottet noterar att Amsterdamfördraget innehåller en ny artikel 13 i
Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (EG-fördraget).
Rådet fick därigenom befogenhet att vidta lämpliga åtgärder för att bekämpa
diskriminering på grund av kön, ras, etniskt ursprung, religion eller
övertygelse, funktionshinder, ålder och sexuell läggning.
I november 1999 presenterade kommissionen, med stöd i artikel 13, ett
förslag till ”diskrimineringspaket” som består av två direktiv för att bekämpa
diskriminering och ett handlingsprogram som skall komplettera direktiven.
Direktiven och handlingsprogrammet har antagits av EU:s ministerråd. Det är
endast ett av dessa dokument som rör sexuell läggning (rådets direktiv
2000/78/EG av den 27 november 2000). Direktivet reglerar diskriminering i
arbetslivet och omfattar diskrimineringsgrunderna religion, övertygelse,
funktionshinder, ålder och sexuell läggning. Kandidatländerna måste anpassa
sin lagstiftning till EU-reglerna. Dessutom måste de uppfylla de s.k.
Köpenhamnskriterierna för respekt av mänskliga rättigheter innan de tillåts
inträda i EU.
I samband med biståndsförhandlingar tar Sverige upp mänskliga
rättigheter i landet i fråga. En grundläggande fråga är förekomsten av
diskriminering. Frågan om förföljelse av homosexuella har tidigare tagits upp
i diskussioner med olika samarbetsländer och kan komma att aktualiseras igen
om situationen i respektive land kräver detta.
Med vad ovan anförts avstyrker utskottet motion 2001/02:U209 (c) yrkande 1
och anser att motionerna 2000/01:U661 (fp) yrkandena 12–15, 2001/02:U345
(fp) yrkande 18, 2001/02:L367 (fp) yrkandena 19 och 20 samt 2001/02:L371
(v, s, c, fp, mp) yrkandena 46 och 47 kan besvaras.
6 Kvinnors situation
Allmänt
I motion 2001/02:U209 (c) framhålls att FN:s generalförsamling 1994 antog
en deklaration om avskaffande av våld mot kvinnor. Den fördömer fysiskt,
30
Ä R E N D E T O C H D E SS B E R E D N IN G
2001/02:UU8
sexuellt och psykologiskt våld mot kvinnor vare sig det inträffar inom
familjen, i samhället eller om det utförs av eller accepteras av statsmakten.
Medlemsstater uppmanas att fördöma våld mot kvinnor och varken hänvisa
till sedvänja, tradition eller religiösa överväganden för att undvika sitt ansvar
att avskaffa det. Den kvinnosyn som kommer till uttryck i våldet mot kvinnor
låter sig inte förenas med samhällets jämställdhetsmål. I ett jämställt samhälle
finns inga förövare som måste uttrycka makt med våld och sexuella
övergrepp. Enligt motionärerna, i yrkande 10, måste Sverige verka för att våld
mot kvinnor blir en straffbar handling i hela världen. Vidare konstateras att
utbildning är en mänsklig rättighet. När kvinnor ges makten över sina liv får
det stor betydelse för både dem själva och för samhällsutvecklingen i stort.
När kvinnor lär sig läsa och utbildar sig minskar också barnadödligheten. I
yrkande 11 krävs att Sverige bör sträva efter kvinnors rätt till utbildning. Utan
inkomster och utbildning är alternativet för fattiga kvinnor ofta öppen
prostitution. I yrkande 12 krävs att Sverige i alla internationella sammanhang
bör verka för att alla länder inför en lagstiftning som stärker kvinnors
ekonomiska rättigheter.
I motion 2001/02:U277 (s) framhålls att i Sverige har jämställdhetsarbetet
kommit långt. Trots detta återstår mycket innan Sverige kan kallas ett
jämställt land. I internationella sammanhang måste Sverige påtala och
protestera mot det systematiska kvinnoförtryck som pågår i världen. Sverige
måste verka för att kvinnors underordnade situation bekämpas och förmå EU
och FN att också göra detta. Patriarkatet lever även i demokratier och
förtrycker kvinnor på alla nivåer i samhället. Det är en form av
apartheidsystem som i många länder över hela världen tillämpas mot halva
befolkningen. Sverige bör på egen hand, och genom EU och FN, arbeta mot
patriarkatet och för en jämställd värld även på internationell nivå.
I motion 2001/02:U349 (kd) yrkande 21 framhålls att kvinnor är speciellt
utsatta i krig. Kvinnor får som regel inte tillräckligt skydd mot det sexuella
våld som används som vapen för underkastelse av länder och folk. Sverige
bör i FN och andra internationella organ arbeta för att kvinnors utsatta
situation i krig uppmärksammas i större omfattning.
Utskottets överväganden
En internationell strategi för främjande av jämställdhet mellan kvinnor och
män utvecklades inför och bekräftades av världens regeringar vid FN:s fjärde
kvinnokonferens i Beijing 1995. Strategier och åtgärder baseras på
regeringarnas och de enskilda organisationernas planer för uppföljning av
åtagandena. I arbetet med att genomföra handlingsplanen försöker man
utveckla ett partnerskap med samarbetsländerna, då man hoppas att en dialog
med det berörda landet skall främja möjligheterna till förbättring av MRsituationen.
Sverige arbetar både bilateralt och via internationella organisationer, som
exempelvis FN, för att påverka andra länder att respektera kvinnors
31
2001/02:UU8
Ä R E N D E T O C H D E S S B E R E D N IN G
rättigheter. Jämställdhet mellan kvinnor och män i samarbetsländerna har
även blivit ett av de övergripande målen i svenskt utvecklingssamarbete, efter
ett beslut som fattades av riksdagen i maj 1996. Beslutet innebar en
betydelsefull politisk signal vad gäller frågans vikt.
Utskottet konstaterar med anledning härav att Sverige fäster stor vikt vid
jämställdhetsperspektivet i såväl multilaterala som bilaterala sammanhang. I
FN-arbetet märks detta bl.a. i det starka stödet för FN:s kvinnokonvention.
Med utgångspunkt i konventionen driver Sverige, i samarbete med EU-länder
och andra likasinnade länder, en rad frågor som syftar till att uppmärksamma
kvinnors situation och diskriminering. Mot bakgrund av att jämställdheten i
Sverige kommit långt i jämförelse med utvecklingen i många andra stater har
Sverige, i såväl FN som i EU-samarbetet, kunnat hålla en hög ambitionsnivå i
dessa frågor. Det svenska engagemanget tar fasta på flera olika nivåer i
samhället. Exempelvis stöder Sida åtgärder i en rad länder som syftar till att
förbättra flickors situation, bl.a. genom att öka andelen flickor som får
tillgång till grundskoleutbildning. Inom ramen för det internationella
utvecklingssamarbetet verkar Sverige också för förbättrad information till
flickor om sexuell och reproduktiv hälsa.
FN:s säkerhetsråd har, i resolution 1325 (2000), uppmärksammat kvinnors
situation i väpnade konflikter. Genom resolutionen har FN-sekretariatet fått i
uppdrag att utarbeta en studie kring kvinnor i krigssituationer och
fredsbevarande arbete (Impact of armed conflict on women and girls, the role
of women in peace-building and the gender dimensions of peace processes
and conflict resolution). Sverige och EU har välkomnat resolutionen och
uttalat sig mycket positivt till att anlägga ett mer systematiskt angreppssätt
vad gäller dessa frågor. EU har också påpekat vikten av att få fler kvinnor
engagerade i arbetet med konflikthantering och i fredsförebyggande
verksamhet. EU understryker betydelsen av att säkerhetsrådet fortsätter att
uppmärksamma att kvinnor kan delta, på samma villkor som män, i
återuppbyggnaden av civila samhällen efter väpnade konflikter.
Utskottet har i tidigare betänkande (bet. 2000701:UU10 Mänskliga
rättigheter m.m. – länder, områden och enskilda folkgrupper) konstaterat att
våldtäkt och andra former av sexuella övergrepp vanligt förekommande. Inga
former av tortyr eller grym förnedrande behandling kan någonsin accepteras.
I varje land skall finnas såväl nationell lagstiftning som förbjuder bruket av
tortyr som effektiva mekanismer i rättssystemet som förhindrar sådana
övergrepp.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motionerna 2001/02:U209 (c)
yrkandena 10–12, 2001/02:U277 (s) samt 2001/02:U349 (kd) yrkande 21 kan
besvaras.
Kvinnlig könsstympning
Enligt Världshälsoorganisationen, WHO, har 130 miljoner kvinnor runt om i
världen utsatts för könsstympning. Trots att 15 afrikanska länder lagstiftat
mot bruket av könsstympning rapporteras varje år 2 miljoner nya fall.
32
Ä R E N D E T O C H D E SS B E R E D N IN G
2001/02:UU8
Kvinnlig könsstympning är en fråga som rör mänskliga och framför allt
kvinnors och flickors rättigheter. Könsstympningen är ett trauma som
påverkar flickan och senare kvinnan både psykiskt och fysiskt under hela livet
och vars enda syfte är att ge mannen full kontroll över kvinnan.
I motion 2001/02:U204 (m) yrkande 2 framhålls att Sverige lämnar bistånd
till flera av de länder där könsstympning förekommer. Det är viktigt att med
stor tydlighet inom utrikes- och biståndspolitiken markera att denna typ av
övergrepp mot kvinnor inte accepteras. Sverige måste göra denna fråga till ett
ständigt inslag i bistånds- och utrikespolitiken, för att få fler länder att i lag
förbjuda och i praktisk handling hindra att flickor stympas. I en FNdeklaration från 1994 uppmanas alla länders regeringar att förbjuda
könsstympning. Motionärerna menar att Sverige måste verka för att FNdeklarationen förverkligas. Även i motion 2001/02:U209 (c) yrkande 18
framhålls att Sverige bör intensifiera arbetet för att få till stånd ett förbud mot
könsstympning i alla länder. I motion 2001/02:U222 (m) yrkande 6 anförs att
Sverige inom utrikes- och biståndspolitiken måste markera att könsstympning
inte kan accepteras. Liknande krav framförs i motion 2001/02:U327 (kd)
yrkande 11 där motionärerna menar att Sverige inom EU och FN skall arbeta
mot kvinnlig könsstympning i vårt eget land och i världen. I motion
2001/02:U349 (kd) yrkande 11 framhålls vikten av att på alla sätt och med
alla medel stödja de människor och organisationer som i u-länder kämpar mot
den gamla, skadliga och barbariska sedvänjan kvinnlig könsstympning. I
yrkande 12 krävs att Sverige via biståndet verkar för utbildning av inhemska
”barnmorskor” så att de inser skadligheten med könsstympning. I yrkande 13
krävs att Sverige bör ta initiativ till att frågan om prenatal könsdiskriminering
förs upp på dagordningen för FN:s generalförsamling och i yrkande 14 att
Sverige i EU skall verka för att kvinnlig könsstympning erkänns som ett brott
mot mänskliga rättigheter.
Utskottets överväganden
Kvinnlig könsstympning är en skadlig traditionell sedvänja som orsakar
kvinnor och flickor fysiskt och psykiskt lidande och som det enligt MRkonventioner åligger regeringar att avskaffa. Frågan är föremål för behandling
i olika internationella organ, bl.a. FN:s övervakningskommittéer av olika MRkonventioner, i Unicef, WHO och UNFPA. Särskilda insatser görs och
program läggs fast för att sprida kunskap om sedvänjans skadliga effekter och
medverka till att kvinnlig könsstympning avskaffas. Kvinnlig könsstympning
behandlas även i FN:s generalförsamlingsresolution Traditionella skadliga
sedvänjor där stater uppmanas att förbjuda kvinnlig könsstympning och att
lagföra de personer som utför könsstympning. I resolutionen i FN:s
kommission för mänskliga rättigheter om Avskaffande av våld mot kvinnor
fastslås att kvinnlig könsstympning skall ses som en form av våld mot
kvinnor och att våld mot kvinnor är ett brott mot de mänskliga rättigheterna
och grundläggande friheterna.
33
2001/02:UU8
Ä R E N D E T O C H D E S S B E R E D N IN G
Sverige har inte bara stött utan i flera fall också tagit initiativ till att FN
aktivt skall verka för att eliminera kvinnlig könsstympning. Sverige har också
tagit upp frågan vid en rad tillfällen i FN. Stöd har också givits av Sverige till
Internationella familjeplaneringsfederationen (IPPF) för insatser mot
könsstympning. Sverige ser med intresse på en rad initiativ som nu tagits i
länder som t.ex. Kenya och Uganda samt delar av Nord- och Västafrika och
där bl.a. lokala kvinnoorganisationer, ofta med aktiv medverkan av män,
arbetar med att ersätta könsstympningen med andra mer symboliska riter för
att markera att unga flickor upptas i samhällets gemenskaper.
Det mest effektiva sättet att bekämpa selektiva aborter är att i ett brett
perspektiv arbeta för att motverka föreställningen om att flickor och kvinnor
är underordnade män. Sverige har under en rad olika FN-konferenser framfört
att det är nödvändigt att säkerställa kvinnors reproduktiva rättigheter och
sexuell rådgivning och service. Särskilt gäller detta unga kvinnor och för att
därmed minska antalet oönskade graviditeter.
Utskottet har i tidigare betänkande (bet. 2000/01:UU4 En säkerhetsordning
för 2000-talet) framhållit att prenatal könsdiskriminering bottnar i
vanföreställningen att män har ett högre värde än kvinnor. I det svenska
agerandet i internationella organisationer och i det bilaterala biståndet är det
en målsättning att stärka kvinnors ställning.
I vissa asiatiska länder, främst i Kina och Indien, är abort av flickfoster
vanligt, och utskottet anser att denna företeelse måste bekämpas där den
förekommer. FN:s konvention för utrotandet av all diskriminering av kvinnor
utgör det främsta instrumentet för att få upp frågan på FN:s agenda eftersom
de länder som undertecknat konventionen har åtagit sig att bekämpa sådan
diskriminering.
Utskottet kan konstatera att FN:s fjärde kvinnokonferens i Beijing 1995
betecknades som en framgång i strävandet att föra upp tidigare tabubelagda
ämnen på agendan. Inför uppföljningskonferensen från Beijing, som hölls i
juni 2000, fanns en allmän rädsla över att det skulle ske en tillbakagång i
förhållande till vad som uppnåtts 1995. Utskottet kan emellertid konstatera att
man på samtliga områden lyckats hålla ställningarna och i vissa fall även
kunnat avancera. Inga reservationer lades mot uppföljningsdokumentet, trots
att det citerar några av de mest kontroversiella paragraferna ur
handlingsplanen från 1995. Detta gäller framför allt de paragrafer som
behandlar frågor om abort och rätten till sexuell självbestämmanderätt.
Samtliga länder som då reserverade sig avstod från att göra det i
uppföljningsprocessen. Handlingsplanerna från 1995 samt 2000 utgör således
en solid bas för det fortsatta arbetet.
Från svensk sida utförs insatser för att bekämpa kvinnlig könsstympning,
bl.a. inom ramen för hälsovårdsinsatser, som totalt utgör ca 10 % av
biståndet. Ett annat prioriterat område, som berör könsstympning och svarar
för en fjärdedel av det bilaterala hälsobiståndet, är rätten till sexuell och
reproduktiv hälsa. Inom ramen för utvecklingssamarbetet ges även stöd till
WHO och olika enskilda organisationer för att informera om och bekämpa
34
Ä R E N D E T O C H D E SS B E R E D N IN G
2001/02:UU8
kvinnlig könsstympning samt övergrepp och våld mot kvinnor och barn. Sida
verkar aktivt för insatser som syftar till ökad jämställdhet och ser det som ett
sätt att bekämpa förekomsten av kvinnodiskriminerande övergrepp. Utskottet
ser positivt på detta och menar att denna typ av insatser är angelägna.
Med vad ovan anförts anser utskottet att motionerna 2001/02:U204 (m)
yrkande 2, 2001/02:U209 (c) yrkande 18, 2001/02:U222 (m) yrkande 6,
2001/02:U327 (kd) yrkande 11 samt 2001/02:U349 (kd) yrkandena 11–14
kan besvaras.
CEDAW:s tilläggsprotokoll
I motion 2001/02:U242 (v) framhålls att konventionen om avskaffande av allt
slags diskriminering av kvinnor, CEDAW, är en internationell
människorättskonvention som antogs av FN:s generalförsamling 1979 och
trädde i kraft den 3 maj 1981. Den har nu ratificerats av 168 stater, däribland
Sverige.
Den 10 december 1999 öppnades ett tilläggsprotokoll (the Optional Protocol)
till konventionen för undertecknande. De stater som undertecknat och
ratificerat protokollet godkänner en individuell klagorätt till den kommitté
som övervakar konventionens tillämpning. En sådan individuell klagorätt,
som Sverige accepterat beträffande exempelvis den internationella
konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, FN-konventionen
mot tortyr och den europeiska konventionen om mänskliga rättigheter, gör en
konvention till ett betydligt mer levande och användbart redskap för att
effektivt genomföra dess syften. Sverige undertecknade omgående
tilläggsprotokollet, men har ännu inte ratificerat det. Motionärerna kräver att
Sverige omedelbart bör förelägga riksdagen förslag om ratificering av
tilläggsprotokollet.
I motion 2001/02:U345 (fp) konstateras att efter FN:s deklaration om de
mänskliga rättigheterna har en rad olika internationella deklarationer om
kvinnors rättigheter skrivits. Över 160 länder har skrivit under konventionen
om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor (CEDAW). Trots detta
har inte deklarationen implementerats i alla berörda länder. I yrkande 15
krävs att Sverige bör verka för att så sker. Detta gäller också den deklaration
och handlingsplan som undertecknades vid den fjärde kvinnokonferensen i
Peking år 1995. En del framsteg har gjorts för att förbättra kvinnors
rättigheter, men fortfarande utsätts varje dag kvinnor för systematiska
övergrepp.
I motion 2001/02:U252 (v, kd, c, fp, mp) framhålls att i september 2000
ratificerades FN:s konvention om avskaffande av diskriminering av kvinnor.
Bland annat Saudiarabien reserverade sig mot alla bestämmelser som stod i
strid mot islamisk rätt. Motionärerna anser att kultur och religion inte kan
utgöra skäl för undantag från mänskliga rättigheter. I yrkande 5 krävs att
Sverige skall verka för att alla länder som ratificerat FN:s konvention om
kvinnans rättigheter också lever upp till den. I yrkande 6 krävs att Sverige
35
2001/02:UU8
Ä R E N D E T O C H D E S S B E R E D N IN G
skall verka för att de länder som på olika punkter reserverat sig mot FN:s
konvention om kvinnans rättigheter förmås att avstå från dessa reservationer.
I motion 2001/02:U349 (kd) yrkande 22 framhålls att kvinnor över hela
världen på många olika sätt är utsatta för könsdiskriminering. Behandlingen
av flickor/kvinnor i Indien, Kina och många andra av världens länder är att
anse som grova brott mot mänskliga rättigheter och jämställdhet. Andra
exempel på brott mot mänskliga rättigheter och kvinnoförakt är de
systematiska våldtäkterna som kvinnor och barn utsätts för vid
krigssituationer i såväl Europa som andra världsdelar. Sverige bör verka för
att traditionella lagar som diskriminerar kvinnor skall avskaffas.
Utskottets överväganden
Utskottet delar i hög grad åsikterna som förs fram i flera motioner i vilka
krävs att Sverige aktivt skall verka för att de relevanta deklarationerna kring
kvinnors rättigheter, och däribland CEDAW och dess tilläggsprotokoll,
ratificeras. Utskottet menar också att det är viktigt att tillse att de länder som
ratificerat konventionen även lever upp till den.
CEDAW antogs av FN:s generalförsamling 1979. Sverige hörde till de
första länderna som undertecknade och ratificerade konventionen 1980. I
dagsläget har CEDAW ratificerats av 166 stater. Ett flertal av de länder som
ratificerat har dock reserverat sig mot delar av konventionen. Sverige driver i
internationella sammanhang en aktiv politik där invändningar framförs mot
dessa reservationer och där de berörda länderna uppmanas att se över sina
reservationer med syfte att de skall dra dem tillbaka.
Den kommitté som ansvarar för konventionens efterlevnad har möjlighet
att behandla enskilda klagomål och kan även inleda undersökningsförfarande
på eget initiativ. Detta styrs i tilläggsprotokollet som antogs av FN:s
generalförsamling den 6 oktober 1999. Protokollet, som är öppet för
undertecknande av varje stat som är part till CEDAW, trädde i kraft den 22
december 2000. Sverige och 9 andra EU-länder undertecknade protokollet
den 10 december 2000. I enlighet med folkrättsliga principer har Sverige
genom undertecknandet förbundit sig att inte motarbeta protokollets syfte och
innehåll. Frågan om en ratifikation av protokollet föregås på sedvanligt sätt av
en grundlig beredning inom Regeringskansliet, vilken för närvarande pågår.
15 stater har ratificerat tilläggsprotokollet.
Med vad ovan anförts anser utskottet att motionerna 2001/02:U242 (v),
2001/02:U345 (fp) yrkande 15, 2001/02:U252 (v, kd, c, fp, mp) yrkandena 5
och 6 samt 2001/02:U349 (kd) yrkande 22 kan besvaras.
Sexuell exploatering och prostitution
Kairodeklarationen från 1994 slår fast att kvinnors kontroll över sin sexualitet
är en mänsklig rättighet. Denna kontroll handlar bl.a. om preventivmedel.
Brist på preventivmedel ökar antalet legala och illegala aborter och utgör en
fara för kvinnors hälsa och liv. Motionärerna anser i motion 2001/02:U209
36
Ä R E N D E T O C H D E SS B E R E D N IN G
2001/02:UU8
(c) yrkande 13 att kvinnors rätt till sin egen kropp och till sin sexuella och
reproduktiva hälsa måste stärkas. I väpnade konflikter utsätts kvinnor ofta för
systematiska våldtäkter, påtvingade graviditeter, sexuellt utnyttjande och
sexuell misshandel. De påtvingade graviditeterna är ett sätt att skymfa den
etniska grupp kvinnorna tillhör. Från att tidigare ha tystats ned har nu sexuella
övergrepp i krig erkänts som krigsförbrytelser. Motionärerna understryker i
yrkande 14 att Sverige bör arbeta för att FN-soldaters agerande utreds och att
de följer FN:s etiska regler. I yrkande 17 krävs att Sverige i internationella
sammanhang bör verka för att stoppa handeln med kvinnor och barn, stödja
offren och införa hårdare sanktioner mot dem som handlar med kvinnor och
barn.
I motion 2001/02:U308 (kd) framhålls att sexindustrin har blivit en
affärsverksamhet utan gränser. Sexindustrin expanderar och söker nya globala
marknader och allt yngre offer. Varje år dras ca 2 miljoner kvinnor och barn
in i sexindustrin, vilken omsätter flera miljarder dollar. Internet är här en
lönsam och expanderande marknad. Kvinnor säljs, liksom vapen, via
kataloger. Starka intressen driver ståndpunkten att prostitution är ett vanligt
arbete och att staten bara bör reglera det på bästa sätt. Sverige har inte den
uppfattningen utan har i stället kriminaliserat köp av sexuella tjänster. Denna
syn på prostitution bör Sverige driva i EU och olika internationella forum. I
yrkande 1 krävs att Sverige skall verka för en nolltolerans mot sexuell
exploatering och sexslavhandel och i yrkande 3 att Sverige inom FN skall
arbeta för att motverka legalisering av prostitution i FN:s medlemsländer,
samt i yrkande 4 att uppmärksamma frågan om kvinnors utsatthet och risk för
sexuell exploatering i biståndsarbetet.
I motion 2001/02:U349 (kd) framhålls att ett problem som inte
uppmärksammas tillräckligt är s.k. trafficking. Denna moderna form av
slavhandel har ökat drastiskt under de senaste åren. Ännu så länge görs inte så
mycket av de länder som berörs, men frågan har fått prioritet under Sveriges
ordförandeskap i EU, och mångas förhoppning är att åtgärder kommer att
sättas in. Motionärerna menar i yrkande 4 att Sverige måste verka för att det
dokument som FN antagit om trafficking snarast implementeras i
medlemsländernas lagstiftning. Prostitution orsakad av fattigdom är ett stort
problem i olika delar av världens regioner. Bland gatubarn är flickorna extra
utsatta och riskerar att utsättas för sexuella övergrepp. Prostitution är
vanligtvis mannens utnyttjande av kvinnans kropp. Han betalar och köper sig
därmed rätten att utnyttja en annan människas kropp. Ingen kvinna väljer
frivilligt att prostituera sig. Bakgrunden till prostitution är ofta en historia
fylld av fysiska och/eller psykiska övergrepp, drogmissbruk, brist på kärlek
och fattigdom. I yrkande 7 krävs att Sverige i EU och i andra internationella
sammanhang skall verka för att prostitution förbjuds.
37
2001/02:UU8
Ä R E N D E T O C H D E S S B E R E D N IN G
Utskottets överväganden
Människohandel, s.k. trafficking, har utvecklats till att bli världens snabbast
växande kriminella verksamhet. Enligt uppskattningar förs årligen
hundratusentals människor in i EU för att mot sin vilja utnyttjas inom bl.a.
sexindustrin och som gratis arbetskraft. Bakom denna handel ligger ofta
välorganiserade kriminella ligor. Hittills har det noterats få framgångar i
försöken att stävja ligornas handel med kvinnor, barn och flyktingar. Flera
EU-länder har påbörjat bilateralt samarbete för att med gemensamma insatser
försöka hindra människosmugglarnas aktiviteter.
Utskottet kan också konstatera att under 2000 togs, med aktiv svensk
medverkan, flera viktiga beslut för att förhindra handel med människor. I FN
antogs ett tillägg till konventionen om organiserad brottslighet, ett protokoll
för att förhindra, förbjuda och straffa handel med människor, i synnerhet vad
gäller kvinnor och barn. Det är i detta sammanhang nödvändigt med en
gemensam definition av vad som skall betraktas som människohandel.
Sverige har, liksom övriga EU-länder, undertecknat FN:s konvention mot
gränsöverskridande organiserad brottslighet och dess tilläggsprotokoll som
gäller förebyggande, bekämpande och bestraffande av människohandel,
särskilt avseende kvinnor och barn. Att bekämpa människohandel är en
prioriterad fråga för Sverige, och regeringen driver den i en rad internationella
forum. Sverige har avsatt medel för att intensifiera samarbetet mellan EU och
Afrika för åtgärder mot människohandel, och en strategi för bekämpning av
människohandel inom ramen för utvecklingssamarbetet håller på att utarbetas.
Sverige saknar i dag direkt lagstiftning som reglerar människohandel. 1998
års Sexualbrottskommitté (Ju 1998:03) fick dock i uppgift att överväga
införandet av ett särskilt brott som tar sikte på handel med människor för
sexuella ändamål. Utskottet har inhämtat att Sexualbrottskommittén i sitt
betänkande kommer att föreslå att det införs särskilda bestämmelser om
straffansvar i detta hänseende.
Vid ett informellt möte i Stockholm i februari 2001 mellan EU:s justitieoch inrikesministrar enades man om att snabbt driva fram en samlad strategi
mot människohandel. Ministrarnas diskussion baserades delvis på ett förslag
till gemensamma regler mot människohandel, som presenterades av EUkommissionen i december 2000. Ministrarna slog fast att en strategi bör
innehålla såväl lagstiftningsåtgärder och polissamarbete som finansiering av
projekt mot kvinnohandel. I egenskap av EU-ordförande verkade Sverige för
gemensamma straffsatser. Inom EU pågår även ett arbete för att stärka
brottsoffrens ställning.
Utskottet kan konstatera att de svenska soldater och befäl som tjänstgör i
en FN-styrka genomgår en grundlig utbildning som omfattar såväl etiska som
moraliska regler. Svensk lag gäller utomlands, vilket innebär att det som är
förbjudet i Sverige också är förbjudet utomlands. Uppförandekoden gäller för
alla, oavsett befattning, och den svenska försvarsmakten lägger stor vikt vid
att den efterlevs. Varje land som sänder ut FN-personal definierar sin egen
uppförandekod, baserad på de nationella kulturella och religiösa
38
Ä R E N D E T O C H D E SS B E R E D N IN G
2001/02:UU8
värderingarna. Detta begränsar Sveriges möjlighet att kunna agera i fall där
överträdelser begås av andra nationers personal. FN:s generalsekreterare har
agerat mycket kraftfullt för att komma till rätta med överträdelser. Sverige
följer detta arbete noga och stödjer generalsekreteraren i detta arbete.
Med vad ovan anförts anser utskottet att motionerna 2001/02:U209 (c)
yrkandena 13, 14 och 17, 2001/02:U308 (kd) yrkandena 1, 3 och 4 samt
2001/02:U349 (kd) yrkandena 4 och 7 kan besvaras.
”Hedersmord”
I motion 2001/02:U345 (fp) framhålls att efter FN:s deklaration om de
mänskliga rättigheterna har en rad olika internationella deklarationer om
kvinnors rättigheter skrivits. Trots detta har inte deklarationen implementerats
i alla berörda länder. Så kallade hedersmord är ett exempel på hur kvinnors
rättigheter kränks. En rad frivilligorganisationer rapporterar om att
hedersmord och andra traditionella bestraffningar av kvinnor blir allt
vanligare i länder i Mellanöstern och Asien. I yrkande 16 krävs att Sverige i
internationella sammanhang skall fördöma och utöva påtryckningar för att
stoppa hedersmord.
I motion 2001/02:U349 (kd) framhålls att ”hedersmord” är ett vedervärdigt
exempel på hur man bygger en människas värde på hennes kön och hur man
värderar människor olika. Kvinnor är lika mycket värda som män och kan
aldrig vara någons egendom. Motionärerna kräver i yrkande 1 att
”hedersmorden” förs högt upp på FN:s dagordning. Under trycket av kraven
som ställs på ett kandidatland i EU håller Turkiet på att förändra sin
lagstiftning. Men fortfarande bedömer landets domstolar ”hedersmord”
mildare än andra mord. Om den mördade dessutom är minderårig kan straffet
för mordet bli mindre än två år i fängelse. I yrkande 2 krävs att Sverige skall
verka för att frågan om ”hedersmord” tas upp i samband med EU:s
förhandlingar om Turkiets medlemskap i den europeiska unionen.
Utskottets överväganden
Ingen skall, med hänvisning till kultur eller religion, tradition eller faderskap,
kunna förtrycka, förnedra eller mörda. Att åberopa hedersbegreppet som
förklaring till dåd mot kvinnor kan aldrig accepteras som en förmildrande
omständighet. Den svenska synen är att den som avsiktligt dödar en kvinna
begår ett mord och bör bestraffas därefter. De rättsvårdande myndigheterna i
landet bär ansvar för att behandla dessa brott med största allvar och tillse att
förövarna lagförs.
Utskottet noterar att Sverige inom FN har varit drivande för att tillse att
förekomsten av hedersmord uppmärksammas. FN:s särskilda rapportör för
utomrättsliga avrättningar behandlade problemet i sin senaste rapport till FN:s
kommission för mänskliga rättigheter. Rapportören menade att rättsvårdande
myndigheter i många fall underlåter att agera med nödvändig kraft vid
hedersmord. Åklagare underlåter att väcka åtal, domstolar väljer att frikänna
39
2001/02:UU8
Ä R E N D E T O C H D E S S B E R E D N IN G
eller utdömer alltför lindriga straff i förhållande till gärningen. Sverige stod
som förslagsställare till den resolution som behandlade rapporten och lade
fram ett förslag för kommissionen i vilken regeringar anmodas att skyndsamt
undersöka fall av hedersmord, ställa de ansvariga inför rätta samt försäkra sig
om att sådana dåd varken överses med eller sanktioneras av
myndighetspersoner. Förslaget antogs enhälligt av kommissionen. Frågan
uppmärksammades på nytt hösten 2000 när Nederländerna, med stöd från
Sverige och övriga EU-länder, lade fram en särskild resolution om
hedersmord i FN:s generalförsamling.
Utskottet konstaterar att även svenska parlamentariker är aktiva i arbetet
att uppmärksamma, fördöma och förhindra förekomsten av ”hedersmord”.
Detta sker bl.a. i direkta samtal och inom ramen för Interparlamentariska
unionen (IPU). Sverige gör, i det bilaterala samarbetet med enskilda länder,
särskilda satsningar på att motverka våld mot kvinnor. Sådana satsningar görs
i bl.a. Nicaragua, Sri Lanka, Indien och i flera afrikanska länder.
Utskottet ger stöd åt ansträngningarna att både i bistånds- och
utrikespolitiken uppmärksamma kränkningarna av de mänskliga rättigheterna
och det våld mot kvinnor som förekommer. EU observerar i sin
översynsrapport för Turkiet från november 2001 att strafflindring vid s.k.
hedersmord fortsatt är ett bekymmer. Orsaken till strafflindringen är att
brottet kan anses ha sin grund i otrohet. Sverige intar en kompromisslös
inställning till s.k. hedersmord. Vid generalförsamlingens session 2000 stod
Sverige som medförslagsställare och deltog aktivt i arbetet för en resolution
(55/66) som fördömer ”hedersmord”. Den svenska regeringen kommer att
fortsätta verka bilateralt och inom EU för att dödsstraffet och strafflindring
vid s.k. hedersmord avskaffas i praktiken i Turkiet.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motionerna 2001/02:U345 (fp)
yrkande 16 samt 2001/02:U349 (kd) yrkandena 1 och 2 kan besvaras.
7 Rasism och slavhandel
I motion 2001/02:U209 (c) framhålls att rasism, diskriminering och
marginalisering är ett av de stora hindren för fred samt mänsklig och
ekonomisk utveckling i världen. I yrkande 20 krävs att Sverige i allt
internationellt arbete måste göra sitt yttersta för att öka förståelse och tolerans
samt minska rasism och diskriminering.
I motion 2001/02:U220 (v) yrkande 1 framhålls att i jakten på, och handeln
med, slavar deltog de flesta stater. Det fanns även svenska slavhandlare vid
den svenska kolonin S:t Barthélemy. I slutet av 1700-talet organiserade
Gustav III svensk slavhandel i Västindien. Den svenska kungen byggde i
samarbete med en grupp affärsmän och statliga byråkrater upp ett aktiebolag
för slavhandel i Karibien. Han organiserade slavexpeditioner till Afrika och
införde en svensk slavlagstiftning. Det var alltså inte bara den tidens
stormakter som bedrev slavhandel. Motionärerna menar att Sverige bör utreda
40
Ä R E N D E T O C H D E SS B E R E D N IN G
2001/02:UU8
i vilken utsträckning Sverige bedrev eller deltog i slavhandeln över Atlanten.
I yrkande 2 konstateras att vid FN-konferensen i Durban i september 2001
diskuterades frågan om slavhandeln. Afrikanska länder krävde kompensation
för den åderlåtning de utsattes för av kolonialmakterna. Vid konferensen
diskuterades också om de stater som bedrivit slavhandel kollektivt skulle be
de stater som plundrats på människor om ursäkt. Från svensk sida bör det
utredas i vilken utsträckning Sverige bedrev eller deltog i slavhandeln över
Atlanten och på grundval av resultatet av en sådan undersökning förbereda en
ursäkt för de handlingar som begåtts.
I motion 2001/02:U345 (fp) yrkande 13 framhålls att alla slag av trakasserier
eller våldsbrott med rasistiska eller antisemitiska förtecken i grunden har sin
udd riktad mot det demokratiska styrelseskicket och den grundläggande
uppfattningen om alla människors lika värde.
I motion 2001/02:U347 (fp) framhålls att 1965 antogs en internationell
konvention om avskaffande av alla former av rasdiskriminering. I yrkande 1
framhålls att konventionen mot rasdiskriminering behöver omarbetas så att
den inbegriper alla former av hatpolitik, alla politiska aktiviteter som bygger
på våldsamma angrepp mot vissa grupper eller politiska arbetsmodeller.
Mycket tunga argument hämtade ur det senaste århundradets historia och ur
nutiden talar för en sådan revidering av konventionen. I yrkande 3 krävs att
initiativ tas för en internationell bekämpning av all politik som bygger på hat
och våldsromantik och i yrkande 5 att EU genomför gemensamma aktioner
för bekämpning av segregation, utslagning och passivitet och förstärkning av
de utsatta gruppernas möjlighet att agera för att hävda sina intressen och i
yrkande 6 krävs större insatser för de fattigaste länderna för att bekämpa
fattigdomen.
Utskottets överväganden
Utskottet anser att slaveriet och slavhandeln är en skamfläck i mänsklighetens
historia. I stora delar av världen och i århundraden har människor utsatts för
oerhörda lidanden och övergrepp. Det finns inte några säkra siffror på hur
många människor som föll offer för den transatlantiska slavhandeln som
ägde rum under ett par århundraden. Vissa bedömare menar att det kan röra
sig om 25 miljoner människor. Det förekom också en omfattande handel med
slavar inom den afrikanska kontinenten liksom över Indiska oceanen.
Följderna av dessa mänskliga tragedier har påverkat och fortsätter att påverka
utvecklingsansträngningar, inte minst i Afrika. Slaveriet och slavhandeln har
satt djupa spår både ekonomiskt och socialt.
Frågorna behandlades i september 2001 utförligt under FN:s konferens om
rasism, rasdiskriminering, främlingsfientlighet och relaterad intolerans, den
s.k. Durbankonferensen. Det var sannolikt första gången som FN:s
medlemsstater diskuterat dessa frågor ur ett politiskt och moraliskt perspektiv.
En av de viktigaste frågorna i sammanhanget var de framtida relationerna
mellan framför allt Afrika och västvärlden, och i slutdokumentet gick
41
2001/02:UU8
Ä R E N D E T O C H D E S S B E R E D N IN G
konferensen de afrikanska kraven, som framför allt riktades mot de forna
kolonialmakterna, till mötes på ett tillfredsställande sätt.
I dokumentet framhålls också att det framtida samarbetet skall byggas på
solidaritet och partnerskap och i detta sammanhang nämns bl.a.
skuldavskrivning, fattigdomsbekämpning, utländska investeringar, ökat
marknadstillträde för u-ländernas produkter och ökade biståndsresurser.
Inom FN pågår ett forskningsarbete inom Unesco, det s.k. Slave Route
Project, som innebär en total kartläggning av slaveriet och slavhandeln. Inom
ramen för projektet bedrivs medieprojekt och andra projekt för att sprida
kunskap och för att ge en röst åt offren. Ett av projektets mål är att nå ut till
ungdomar och skolklasser med information om slaveriets orsaker och
effekter.
Vid Durbankonferensen enades världssamfundet om att bekämpa rasism
och främlingsfientlighet som kan leda till hat och våld. Även
rasdiskrimineringskonventionen fastslår staters förpliktelser att fördöma och
bekämpa rasism.
Utskottet menar att det är viktigt att inte glömma bort eller förringa vad
som hänt. Kunskap om historien är viktig inte minst för att förstå vad som
händer i dag och för att förhindra att liknande tragedier kan inträffa igen.
Skolan har härvid en viktig roll att spela.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motionerna 2001/02:U209 (c)
yrkande 20, 2001/02:U220 (v) yrkandena 1 och 2, 2001/02:U345 (fp) yrkande
13 samt 2001/02:U347 (fp) yrkandena 1, 3, 5 och 8kan besvaras.
8 Terrorism
I motion 2001/02:U347 (fp) yrkande 6 krävs att den internationella
lagstiftningen bör ses över så att de som stöder, ger skydd och samarbetar
med terrorister och extremister bör behandlas som krigsförbrytare. En sådan
översyn av den internationella lagstiftningen är en brådskande arbetsuppgift
för både FN:s och EU:s juridiska organ. Det finns ingen anledning att betrakta
eller behandla terrorismens hjälpgrupper på annat sätt än man gör med
anstiftare av massmord.
Utskottets överväganden
Sverige har anslutit sig till samtliga 12 globala konventioner och protokoll
mot terrorism. Dessa innehåller bl.a. bestämmelser om kapning av flygplan,
sabotage på flygplatser och bombdåd av terrorister.
Den senaste konventionen är den om bekämpning av finansiering av
terrorism. Konventionen ställer krav på långtgående kriminalisering bl.a. av
att lämna bidrag till personer och organisationer som kan tänkas komma att
begå brott som de definieras i konventionerna och protokollen. De svenska
reglerna om förberedelse och medverkan till brott täcker mycket av det som
enligt konventionen skall vara kriminaliserat, men det kommer att krävas att
42
Ä R E N D E T O C H D E SS B E R E D N IN G
2001/02:UU8
den svenska lagstiftningen utvidgas. FN:s resolution 1373 ställer bl.a. krav på
åtgärder för att förebygga och förbjuda finansiering av terroristhandlingar.
Staterna skall se till att spärra ekonomiska tillgångar som tillhör någon som
begår, försöker begå eller medverkar till terroristhandlingar. Resolutionen
innehåller också ett förbud mot att tillhandahålla sådana personer ekonomiska
tillgångar eller finansiella tjänster. Därutöver finns krav på kriminalisering av
vissa handlingar bl.a. insamling av medel avsedda för terroristhandlingar.
Denna resolution riktar sig inte mot enskilda stater, utan mot terrorister
generellt, oavsett geografisk tillhörighet. En kommitté har inrättats som har
till uppgift att övervaka genomförandet av resolutionen.
Utskottet menar att en del terroristbrott skulle kunna utgöra
krigsförbrytelser eller brott mot mänskligheten. Det är dock knappast möjligt
att klassificera alla terroristbrott som krigsförbrytelser, eftersom
krigsförbrytelser endast kan begås under väpnad konflikt (krig).
Att ge stöd eller skydd åt eller att samarbeta med terrorister är redan
kriminaliserat i folkrätten genom en rad internationella terroristkonventioner
och protokoll. I resolution 1373 som antogs hösten 2001, och som kan sägas
innebära en översyn av folkrätten på området, beslöt FN:s säkerhetsråd att
alla stater skall kriminalisera tillhandahållande eller insamling av kapital
avsett för terroristhandlingar samt delaktighet i finansiering, planering,
förberedelse eller genomförande av terroristhandlingar. Sverige verkställer
denna resolution dels och huvudsakligen genom befintlig nationell
lagstiftning, dels genom en EG-förordning och två gemensamma
ståndpunkter, vilka i sin tur kan komma att följas av viss svensk lagstiftning.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion 2001/02:U347 (fp)
yrkande 6 kan besvaras.
9 Religionsfrihet
I motion 2001/02:U297 (kd) konstateras att det i Österrike, Tyskland och
Frankrike finns lagar som skiljer mellan statligt erkända religioner och
”övriga” religioner, vilka särbehandlas. De nya lagarna sprids till EUgrannarna i Central- och Östeuropa, där t.ex. Vitryssland bedriver en allt
hårdare hets mot evangeliska kristna, med hänvisning till EU-ländernas nya
antisektlagar. Sverige har deklarerat att man kommer att fortsätta att bevaka
och följa utvecklingen angående religionsfriheten i Europa och dess närhet.
Motionären anser att det är viktigt att även Sverige fortsatt stöder arbetet för
mänskliga rättigheter och religionsfrihet i Europa och dess närhet.
I motion 2001/02:U345 (fp) framhålls att religionsfriheten uttryckligen anges
som en rättighet i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna.
Många länder begränsar emellertid religionsfriheten på grund av att vissa
religiösa uttrycksformer betraktas som ett hot mot statens överhöghet. Statliga
bestämmelser mot religion på grundval av politiska ideologier är mindre
vanliga nu efter det kalla krigets slut, men de förekommer fortfarande i vissa
43
2001/02:UU8
Ä R E N D E T O C H D E S S B E R E D N IN G
länder. Det finns flera rapporter om att religiösa ledare har gripits, torterats
och fängslats. Olika kristna samfund diskrimineras ofta i kommunistiska eller
postkommunistiska länder, och även i vissa muslimska länder. Motionärerna
kräver i yrkande 14 att Sverige i internationella sammanhang kraftfullt bör
verka för krav på att religionsfriheten i alla sammanhang accepteras.
Utskottets överväganden
Religionsfriheten anges uttryckligen i den allmänna förklaringen om de
mänskliga rättigheterna. Många länder begränsar emellertid religionsfriheten
på grund av att vissa religiösa uttrycksformer betraktas som ett hot mot
statens överhöghet. Statliga bestämmelser mot religion på grundval av
politiska ideologier är mindre vanliga nu efter det kalla krigets slut, men de
förekommer fortfarande i vissa länder. Begränsningarna kan vara allt från
förbud mot att utöva en religion till trakasserier och förföljelse av de troende.
Det finns flera rapporter om att religiösa ledare har gripits, torterats och
fängslats. Olika kristna samfund diskrimineras ofta i kommunistiska eller
postkommunistiska länder, och även i vissa muslimska länder.
Utskottet framhåller att försvaret av mänskliga rättigheter, däribland
religionsfriheten, är en prioriterad fråga i svensk utrikespolitik. Lagar i
Tyskland och Österrike som skiljer mellan ”statligt erkända” religioner och
”övriga” samt den nyligen antagna franska lagen mot sektliknande rörelser,
inger viss oro. Det är en skyldighet för dessa stater att respektera de
mänskliga rättigheterna inklusive religionsfriheten. I sammanhanget är det av
vikt att uppmärksamma arbetet i Europarådet, där man bl.a. övervakar
respekten för de mänskliga rättigheterna, inklusive religionsfriheten, i
samtliga medlemsstater.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motionerna 2001/02:U297 (kd)
samt 2001/02:U345 (fp) yrkande 14 kan besvaras.
10 Funktionshindrades situation
I motion 2001/02:U345 (fp) framhålls att Svenska Handikapporganisationers
Internationella Biståndsförening, SHIA, spelar en viktig roll för att utifrån ett
funktionshinderperspektiv aktivt bidra till i utvecklingssamarbetet. Inom
ramen för SHIA bedrivs ett utvecklingssamarbete i partnerskap mellan
människor med funktionshinder från olika delar av världen. Motionärerna
anser att utveckling av funktionshindrade människors levnadsvillkor har
förbättrats i en del länder, bl.a. har lagstiftning kommit till som stärker de
funktionshindrades möjligheter att åtnjuta sina mänskliga rättigheter. I vissa
fall har partnerskapet inom ramen för SHIA och dess medlemsorganisationer
bidragit till denna utveckling och motionärerna anser att det är mycket viktigt
att stödja SHIA i dess arbete med att utveckla och fördjupa samarbete med
systerorganisationer runt om i världen. I yrkande 19 krävs att Sverige bör
agera mer och tydligare till stöd för funktionshindrade i fattiga länder.
44
Ä R E N D E T O C H D E SS B E R E D N IN G
2001/02:UU8
Utskottets överväganden
Utskottet konstaterar att Sverige under många år har haft en aktiv roll i det
internationella samarbetet på handikappområdet. År 1989 initierade den
svenska regeringen ett arbete inom FN med syfte att få till stånd
internationella regler om funktionshindrade personers rätt till delaktighet och
jämlikhet. Detta utmynnade i ett antal standardregler för att säkerställa att
personer med funktionshinder åtnjuter samma rättigheter och skyldigheter
som andra medborgare i samhället. Reglerna antogs av FN:s
generalförsamling år 1993. Till reglerna har kopplats ett system för
övervakning och uppföljning. Övervakningsarbetet leds av en särskild
rapportör, som är utsedd av FN och som till sin hjälp har en expertpanel vars
medlemmar i stor utsträckning hämtas från de internationella
handikapporganisationerna.
Trots framstegen menar många att det talas för lite om funktionshindrades
rättigheter. För att kunna bryta tystnaden är det därför viktigt att fördjupa
kunskapen om mänskliga rättigheter och människor med funktionshinder.
FN:s kommission för mänskliga rättigheter antog 1998 och 2000
resolutioner på temat. Resolutionen från 2000 inbjuder Högkommissarien för
mänskliga rättigheter att undersöka vilka åtgärder som krävs för att stärka
funktionshindrades möjligheter att åtnjuta sina rättigheter.
Även Globkom – den parlamentariska kommittén med uppdrag att utreda
det svenska utvecklingssamarbetet – har tagit upp fattigdomsproblematiken
utifrån ett handikapperspektiv.
Under de senaste åren har funktionshindrades rättigheter lyfts fram inom
ramen för FN:s kommission för mänskliga rättigheter antog 1998 och 2000
resolutioner på temat. Resolutionen från 2000 uppmuntrar Högkommissarien
för mänskliga rättigheter att undersöka vilka åtgärder som krävs för att stärka
funktionshindrades möjligheter att åtnjuta sina rättigheter. Ett förslag till
riktlinjer för dokumentation av kränkningar samt hur de funktionshindrades
rättigheter kan stärkas har behandlats i internationella seminarier. En rapport
kring detta utgavs år 2000, med syfte att utgöra stöd i det fortsatta arbetet med
att stärka funktionshindrades rättigheter. Utskottet har även inhämtat att FN
har diskuterat möjligheterna att skapa en speciell kommission för frågor som
rör de funktionshindrades situation.
Med vad ovan anförts anser utskottet att motion 2001/02:U345 (fp) yrkande
19 kan besvaras.
11 Krigsförbrytelser
I motion 2001/02:U345 (fp) framhålls att grova kränkningar av de mänskliga
rättigheterna dagligen begås runt om i världen. I stort sett alla länder brister
på något sätt i respekten för människors grundläggande rättigheter. En del
betydligt mer och allvarligare, andra betydligt mindre. I yrkande 27 krävs att
alla som gjort sig skyldiga till krigsförbrytelser eller brott mot mänskliga
45
2001/02:UU8
Ä R E N D E T O C H D E S S B E R E D N IN G
rättigheter skall ställas till rättsligt ansvar. I yrkande 28 krävs att alla stater på
Balkan skall göra sitt yttersta för att medverka till att de som åtalas vid
Haagtribunalen skall utlämnas för att prövas rättsligt.
Utskottet
Utskottet anser att principen att överträdelser av internationell humanitär rätt
och brott mot mänskligheten skall gälla i alla situationer. Ett aktivt deltagande
i arbetet för att främja mekanismer för lagföring av brott har sedan länge varit
vägledande för svensk utrikespolitik. De svenska ansträngningarna i samband
med upprättandet av den internationella brottmålsdomstolen (ICC) utgör ett
tydligt exempel på den svenska politiken. Domstolens permanenta
tillgänglighet för det internationella samfundet och kompetens att självmant
inleda rättegångar kommer att utgöra ett viktigt steg i den internationella
rättsutvecklingen. Genom att ersätta ad hoc-tribunaler av den typ som
inrättats i Haag och Arusha förbättras förutsättningarna för effektiv
internationell lagföring väsentligen.
Den internationella Tribunalen för brott mot humanitär rätt i det före detta
Jugoslavien (ICTY) inrättades genom Förenta nationernas säkerhetsråds
resolution 827 den 25 maj 1993. I resolutionen slog säkerhetsrådet fast att de
omfattande och grova brott mot internationell humanitär rätt som begåtts
inom före detta Jugoslaviens gränser utgör ett hot mot internationell fred och
säkerhet. Med stöd av FN-stadgans sjunde kapitel förpliktades alla länder att
samarbeta med tribunalen samt att följa tribunalens förelägganden om
rättshjälp. Resolutionen innebär att länderna på Balkan, såväl som andra
länder, är skyldiga att verkställa tribunalens häktningsbeslut och på begäran
utlämna de misstänkta till tribunalen. Utskottet har inte någon annan
uppfattning än att staterna på Balkan har denna skyldighet enligt folkrätten.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion 2001/02:U345 (fp)
yrkandena 27 och 28 kan besvaras.
12 Moldavien
I motion 2001/02:U265 (kd) framhålls att OSSE, EU samt Sverige och andra
länder liksom politiska partier och enskilda parlamentariker har arbetat hårt
för att få parlamentarikern Ilie Ilascu och de tre andra parlamentarikerna som
ingår i den s.k. Ilascu-gruppen frisläppta från fängelset i Moldavien eller att
de åtminstone skulle få en fri och rättvis rättegång. Ilascu-gruppens
medlemmar har suttit fängslade sedan 1992 i väntan på att deras dödsdomar
skulle verkställas. I motionen krävs att Sverige i såväl FN, EU som vid
kontakter med representanter från Östeuropa och i andra sammanhang verkar
för att parlamentarikerna och medlemmarna i den s.k. Ilascu-gruppen släpps
fria från fängelset i Transnistrien/Moldavien.
46
Ä R E N D E T O C H D E SS B E R E D N IN G
2001/02:UU8
Utskottets överväganden
Utskottet konstaterar att fallet Ilascu sträcker sig tillbaka till 1990 då etniska
moldaver på båda sidor av floden Dnestr genomförde aktioner riktade mot
separatisternas kamp för bildandet av en oberoende stat, Transnistrien. Ilie
Ilascu och de övriga i gruppen dömdes i vad som bedömdes som
skenrättegångar.
I våras släpptes Ilie Ilascu, efter påtryckningar och vädjande från en
OSSE-delegation, som besökte Transnistrien i början av maj. Efter detta
glädjande besked vädjade OSSE:s dåvarande ordförande, den rumänske
utrikesministern Geoana, till myndigheterna i Transnistrien att även frisläppa
de övriga tre, men dessvärre har detta ej skett.
Under rådande förhållanden torde det inte vara möjligt att i Transnistrien
kunna arrangera en fri och rättvis rättegång som uppfyller kraven på
opartiskhet och rättssäkerhet. Det har därför tidigare diskuterats om man
skulle kunna lagföra medlemmarna i Ilascu-gruppen i tredje land.
Från svensk sida görs bedömningen att frågan om Ilascus tre medfångar
först och främst bör drivas inom ramen för OSSE då denna regionala
organisation på ett mer effektivt sätt kan diskutera och agera i enskilda fall.
Möjligheterna är mindre att inom ramen för FN och EU driva särskilda
ärenden. Den svenska regeringen kommer, enligt vad utskottet inhämtat, att
fortsätta att följa situationen för de fängslade och arbeta för en förbättring av
Ilascu–gruppens situation. Sveriges representation i Bukarest följer
utvecklingen i ärendet och har bl.a. begärt att få träffa de fängslade i Ilascugruppen.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion 2001/02:U265 (kd) kan
besvaras.
13 Ryssland
I motion 2001/02:U312 (m) framhålls att det svenska stödet till Central- och
Östeuropa i första hand bör ske genom EU och andra multilaterala organ, som
Nordiska rådet. I övrigt bör det svenska stödet fungera som ett komplement
främst till EU:s insatser för att stödja demokratins, rättsstatens och
marknadsekonomins utveckling i kandidatländerna samt ländernas förmåga
att hantera EU:s gemensamma regelverk. Svenskt stöd har hittills främst gått
till Polen och de baltiska staterna. I yrkande 14 (delvis) krävs att fokus i det
svenska stödet bör flyttas österut till de åtta regionerna i nordvästra Ryssland,
bl.a. S:t Petersburg och Kaliningrad, samt Vitryssland. Stödet till diktaturen
Vitryssland skall fokuseras på demokratistöd och kanaliseras genom
oberoende organisationer. Det senaste odemokratiska presidentvalet
understryker vikten av demokratistöd till Vitryssland. Vidare framhåller
motionärerna i yrkande 15 att det är av central betydelse att västvärldens
samarbete med Ryssland utvecklas och intensifieras. Ryssland får inte avvisas
och lämnas att ensamt möta framtiden. Samtidigt måste de politiska kraven på
47
2001/02:UU8
Ä R E N D E T O C H D E S S B E R E D N IN G
Ryssland vara tydliga. Kränkningar av mänskliga fri- och rättigheter är
fortfarande vanligt förekommande och för detta har den ryska regeringen ett
eget ansvar.
Utskottets överväganden
Utskottet kan konstatera att det svensk-ryska utvecklingssamarbetet
huvudsakligen inriktas på nordvästra Ryssland med S:t Petersburg som
centrum. I området ingår Leningrads län, Archangelsk, Murmansk, Pskov,
Novgorod och Kaliningrad samt republiken Karelen. Under 2000 omfattade
samarbetet totalt 158 miljoner kronor i beslutade insatser. De svenska
insatserna samordnas i stor utsträckning med Världsbanken, Europeiska
utvecklingsbanken (EBRD) och EU:s biståndsprogram Tacis.
Samarbetet syftar till att främja integrationen i Europa, den regionala
samhörigheten och förtroendet mellan länderna. Det sker bl. a. genom stöd till
att bygga upp ett demokratiskt försvar, gränsbevakning och kamp mot
organiserad brottslighet. Samarbetet inriktas även på att bygga upp starka
relationer mellan institutioner i Sverige och Ryssland.
UD följer noga utvecklingen beträffande mänskliga fri- och rättigheter i
Ryssland. Detta sker bl.a. genom nära kontakter med frivilligorganisationer
verksamma i Ryssland. Det sker också genom att särskilt bevaka utvecklingen
i enskilda fall av principiell betydelse, t.ex. rättsprocesserna mot
marinofficerarna Alexander Nikitin och Grigorij Pasko, som båda stod åtalade
för att bl.a. ha avslöjat omständigheter kring den svåra miljöförstöringen på
Kolahalvön i nordvästra Ryssland respektive i ryska Fjärran Östern.
Processen mot Pasko är ännu inte avslutad.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion 2001/02:U312 (m)
yrkandena 14 (delvis) och 15 kan besvaras.
Tjetjenien
I motion 2001/02:U230 (v) konstateras att Tjetjenien är ett litet land med en
liten befolkning i Kaukasus. I Autonoma sovjetrepubliken, som området då
benämndes, bodde 1,3 miljoner människor 1989. Knappt 750 000 av dem var
tjetjener.
Den europeiska säkerhetsorganisationen OSSE har gjort vissa försök att få
slut på kriget, men misslyckats. EU har ägnat Tjetjenien viss uppmärksamhet
men sannolikt inte gjort allt som står i organisationens förmåga för att få slut
på kriget. Europarådet har avgivit en svidande kritik av Ryssland när det
gäller respekten för mänskliga rättigheter under Tjetjenienkriget.
Motionärerna menar i yrkande 1 att FN, EU, OSSE och andra internationella
organisationer skall verka för att förmå Ryssland att minska sina militära
insatser i Tjetjenien och i yrkande 2 att organisationerna skall verka för det
tjetjenska folkets rätt till självbestämmande inom Ryska federationen. I
48
Ä R E N D E T O C H D E SS B E R E D N IN G
2001/02:UU8
yrkande 3 krävs att FN, EU, OSSE och andra internationella organisationer
skall arbeta aktivt för att tvinga parterna till förhandlingsbordet.
Utskottets överväganden
Utskottet understryker att konflikten i Tjetjenien fortsätter att inge djup oro.
Sverige agerar på olika sätt för att bibehålla frågan på dagordningen och om
möjligt bidra till att bringa konflikten till ett slut. Det handlar om bilaterala
kontakter med Ryssland och den ryska regeringen och om agerande
tillsammans med övriga EU-länder och inom organisationer som FN, OSSE
och Europarådet.
Det rör sig dock om en komplicerad konflikt, med djupa historiska rötter och
där en stor ömsesidig misstro råder mellan i princip alla inblandade. Den
ryska regeringen har på senare tid visat tecken på en vilja att ta nya steg för
att få i gång samtal med den tjetjenske ledaren Maschadov.
FN:s kommission för mänskliga rättigheter har såväl 2000 som 2001 antagit
resolutioner med kritik av situationen i Tjetjenien. Vid båda tillfällena tillkom
resolutionerna på EU:s initiativ. Det har varit av stort värde att EU:s
medlemsstater kunnat agera gemensamt beträffande Tjetjenien. EU:s politiska
tyngd medför att synpunkter och kritik torde ha större möjligheter att vinna
gehör och påverka Ryssland än om samma budskap hade framförts enbart
från enskilda medlemsstater.
Utskottet konstaterar att den europeiska säkerhetsorganisationen OSSE har
gjort vissa försök att få slut på kriget men inte lyckats. Även EU har ägnat
Tjetjenien uppmärksamhet, och Europarådet har starkt kritiserat Ryssland när
det gäller respekten för mänskliga rättigheter under Tjetjenienkriget.
Sveriges och övriga EU:s budskap är entydigt i det att ingen ifrågasätter
Rysslands territoriella integritet eller rätt att bekämpa terrorism. Men endast
en politisk lösning, med fredliga medel, kan bringa konflikten i Tjetjenien till
ett varaktigt slut. Det tjetjenska folkets förtroende kan inte vinnas med
vapenmakt. Situationen beträffande mänskliga fri- och rättigheter måste
förbättras. Misstänkta övergrepp under konflikten, inklusive brott mot
mänskliga rättigheter och internationell humanitär rätt, måste utredas snabbt
och grundligt och de ansvariga ställas inför rätta. Förhållandena för
civilbefolkningen, såväl i Tjetjenien som i grannrepubliken Ingusjetien, måste
förbättras.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion 2001/02:U230 (v)
yrkandena 1–3 kan besvaras.
14 Vitryssland
I motion 2001/02:U312 (m) yrkande 14 (delvis) krävs att stödet till diktaturen
Vitryssland skall fokuseras på demokratistöd och kanaliseras genom
oberoende organisationer. I motion 2001/02:U345 (fp) framhålls att sedan
49
2001/02:UU8
Ä R E N D E T O C H D E S S B E R E D N IN G
1998 har biståndet till Vitryssland varit en radikal föregångare för framtidens
demokratibistånd. När programmet togs fram prioriterades tre insatsområden:
insatser för att främja demokrati och mänskliga rättigheter, miljöinsatser och
insatser ute i regionerna. Svenska enskilda organisationer fick tillsammans
med vitryska partner ansvaret för att göra verklighet av ambitionerna, och
Vitryssland befriades från kravet på att bidra med 20 % av projektkostnaden i
s.k. egeninsats, som annars är normen för folkrörelsebiståndet. I yrkande 62
framhålls vikten av att Sverige utökar sitt stöd till folkrörelsebiståndet i
Vitryssland. Liknande synpunkter framförs i motion 2001/02:U328 (fp) som i
yrkande 9 anser att erfarenheterna av Vitrysslandsprogrammet bör användas
som en grund för ett mycket mer omfattande folkrörelseinriktat
demokratibiståndsprogram.
Utskottets överväganden
Det svenska utvecklingssamarbetet med Vitryssland inleddes 1994. På grund
av den negativa demokratiska och politiska utvecklingen i Vitryssland under
senare år har det dock inte varit möjligt att etablera ett fullt utvecklat
samarbete med landet. Sida arbetar i dag främst genom enskilda
organisationer i Vitryssland. En viktig prioritering är att insatserna får
spridning i landets olika regioner och att representanter för vitryska
myndigheter och organisationer får möjlighet till internationella kontakter.
Från svensk sida finns en beredskap att ytterligare utveckla samarbetet.
Utskottet konstaterar att Sveriges stöd till Vitryssland är – i enlighet med
EU:s riktlinjer – inriktat på regionalt, humanitärt och demokratiuppbyggande
stöd. Huvuddelen av stödet är inriktat på demokratistöd genom oberoende
organisationer. Enligt Sidas statistik över biståndet till Vitryssland 1994–2001
har 36 % av medlen använts för stöd till oberoende organisationer, 14 % till
journalistutbildning och massmedier och 12 % till lokal demokrati. Övriga
områden har varit sociala projekt, miljöprojekt och lantmäteri.
Huvuddelen av samarbetet kanaliseras genom enskilda organisationer. Det
särskilda program som sedan 1998 finns för samarbete mellan svenska och
vitryska organisationer genom Forum Syd kommer att fortsätta de närmaste
åren. Programmet startade 1998 och har resulterat i att drygt 40 svenska
enskilda organisationer engagerats i projekt med vitryska samarbetspartner.
Ett brett urval av organisationer deltar: politiska ungdomsförbund,
fackföreningar och organisationer inom den sociala sektorn. Forum Syd
genomför även kurser och seminarier om Vitryssland i Sverige. Svenska
Kommunförbundet driver sedan 1998 ett projekt för lokal demokrati och det
bedrivs projekt om kunskapsstöd inom lantmäteriområdet, magisterprogram i
fastighetsteknik samt fortbildning av vitryska journalister. Inom Svenska
Institutets aktiviteter ryms student- och högskoleutbyte, kultursamarbete samt
insatser för att öka kunskapen om Sverige i Vitryssland. Under de
förutsättningar som råder i Vitryssland har det partinära biståndet visat sig
50
Ä R E N D E T O C H D E SS B E R E D N IN G
2001/02:UU8
mycket ändamålsenligt, och det kan finnas förutsättningar för att tillämpa de
erfarenheter som vunnits av detta också i andra sammanhang.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motionerna 2001/02:U312 (m)
yrkande 14 (delvis), 2001/02:U328 (fp) yrkande 9 samt 2001/02:U345 (fp)
yrkande 62 kan besvaras.
15 Armenier, assyrier/syrianer och kaldéer
I motion 2001/02:U219 (v) behandlas frågan om folkmordet på armenierna,
assyrierna/syrianerna och kaldéerna. Motionärerna framhåller att detta är
förra århundradets största folkmord, och det är något som rimligen inte kan
döljas eller något man kan bortse från. Inte heller kan man bortse från eller
undgå att nämna någon av de drabbade grupperna. I samband med Förintelsen
har det ofta hänt att det fasansfulla som drabbade romerna kommit i skuggan
av vad som drabbade den större folkgruppen judarna. Detta är självfallet inte
godtagbart och inte heller att bortse från det som drabbade armenier,
assyrier/syrianer och kaldéer när det handlar om folkmordet i Ottomanska
riket. I yrkande 1 krävs att Sverige bör verka för att och visa på det angelägna
och nödvändiga i en officiell redovisning och ett erkännande av att det
folkmord som drabbade armenierna i Ottomanska riket också omfattade
assyrier/syrianer och kaldéer och i yrkande 2 att verka för att Turkiet, som ett
led i att stärka sin demokratiska identitet och trovärdighet, öppnar sina arkiv
för oberoende internationell forskning om folkmordet på armenier,
assyrier/syrianer och kaldéer i Ottomanska riket. Vidare krävs i yrkande 3 att
Sverige bör verka för att Turkiet bevarar arkivmaterial om folkmordet på
armenier, assyrier/syrianer och kaldéer på ett tillfredsställande sätt så att
forskare kan ta del av det.
I motion 2001/02:U235 (s) konstateras att genom sitt initiativ till
förintelsekonferenserna har den svenska regeringen skapat ett värdefullt
redskap för att bringa klarhet om tunga händelser i mänsklighetens historia.
Motionärerna anser att frågan om assyrierna/syrianerna och kaldéerna bör
behandlas på en kommande Förintelsekonferens.
I motion 2001/02:U262 (kd) yrkande 1 konstateras att assyriernas situation
vid åtskilliga tillfällen har behandlats av riksdagen. Frågan har alltmer
fokuserats på assyriernas pressade situation mellan olika kurdiska grupper
och staters regeringar i deras hemländer och på kravet på erkännande som ett
folk med gemensamt språk och gemensam kultur. Det är angeläget att FN
uppmärksammas på assyriernas svåra situation och etnisk diskriminering mot
dem. I yrkande 2 krävs att Sverige i FN och andra internationella
sammanhang verkar för att assyrierna erkänns som ett folk. I yrkande 3 krävs
att det våld och förtryck, den laglöshet och förföljelse som förekommer i
norra Irak och speciellt riktas mot assyrier uppmärksammas framför allt av
FN. I yrkande 5 framhålls att det i det tysta pågår en omfattande våg av mord,
expropriation och fördrivning speciellt riktad mot assyrier i norra Irak. Det är
51
2001/02:UU8
Ä R E N D E T O C H D E S S B E R E D N IN G
anmärkningsvärt att denna etniska förföljelse kan pågå i en av FN beskyddad
zon och utföras av en folkgrupp, kurderna, som själv nyligen räddats från
förföljelse genom FN:s inrättande av zonen i norra Irak. Eftersom FN inte
verkar vara förmöget att garantera assyrier skydd i den av FN själv
övervakade skyddszonen i norra Irak, bör man överväga att inrätta en för
assyrierna särskilt övervakad zon inom den av FN upprättade skyddszonen i
norra Irak (yrkande 6).
FN:s roll och avsikter på lång sikt i norra Irak bör klargöras. Motionärerna
menar i yrkande 7 att assyriernas svåra situation måste upp på FN:s
dagordning och att det assyriska kulturarvet, som också är ett kristet
kulturarv, måste bevaras till eftervärlden. Ett sätt att fånga FN:s och världens
uppmärksamhet på assyriernas situation kan, enligt yrkande 8, vara att FNorganet UNESCO på allvar tar sig an denna fråga. Genom att lyfta fram
kulturarvet skulle också assyriernas situation hamna i strålkastarljuset.
I motion 2001/02:U271 (s) konstateras att Stockholms internationella forum
om Förintelsen 2000 utmynnade i en åsiktsförklaring att årligen anordna en
konferens om aktuella värdefrågor på temat samvete och medmänsklighet.
Framtida konferenser kan ta upp etniska konflikter, folkmord och
konfliktförebyggande åtgärder. Det fruktansvärda som drabbade
assyrier/syrianer och kaldéer under de så kallade Svärdens år, 1914–1918, är
ett angeläget ämne som väl skulle rymmas inom konferensens syfte. Därför är
det angeläget att regeringen verkar för att Turkiet på ett tillfredsställande sätt
skall bevara arkivmaterial om folkmordet på assyrier/syrianer. Därtill är det
angeläget att också arkivmaterial på Utrikesdepartementet beträffande
assyrier/syrianer sammanställs och görs tillgängligt.
Utskottets överväganden
Utskottet understryker vikten av att Sverige verkar för att ge
assyrierna/syrianerna och kaldéerna möjlighet att på lika villkor med
majoritetsbefolkningen i berörda länder åtnjuta alla de mänskliga
rättigheterna och att de får möjlighet att behålla sin särart. En rad
internationella instrument behandlar denna fråga, bl.a. konventionen om de
medborgerliga och politiska rättigheterna, som Turkiet uppmanats att
ratificera. Sverige stöder åtgärder som syftar till samarbete och dialog mellan
olika grupper. Detta sker bl.a. genom biståndet och genom multilaterala
insatser inom EU och FN för att främja allas möjligheter, inklusive personer
som tillhör nationella eller etniska, religiösa och språkliga minoriteter, att
åtnjuta de mänskliga rättigheterna. Vid direkta kontakter med den turkiska
regeringen tar Sverige kontinuerligt upp frågorna om bristande respekt för de
mänskliga rättigheterna och situationen i sydöstra Turkiet, inkluderande
assyrierna/syrianerna och kaldéernas situation. Utskottet menar att Sverige
med kraft och tydlighet har reagerat mot kränkningarna av mänskliga
rättigheter mot minoriteterna i Turkiet. Sverige verkar för att
assyrierna/syrianerna och kaldéerna skall ha möjlighet att utöva
52
Ä R E N D E T O C H D E SS B E R E D N IN G
2001/02:UU8
grundläggande rättigheter som erkänns dem i egenskap av etnisk minoritet i
internationella instrument, såsom FN:s allmänna förklaring om de mänskliga
rättigheterna.
Enligt
dessa
grundläggande
principer
skall
assyrierna/syrianerna och kaldéerna liksom andra etniska religiösa eller
språkliga minoriteter ges rätt att i gemenskap med andra i sin grupp ha ett
eget kulturliv, utöva sin religion och använda sitt eget språk. Den lokala
administrationen i norra Irak har en skyldighet att respektera individens
rättigheter.
Det finns generellt en stor insikt om kulturarvets värde och den betydelse det
har för människors identitet. UNESCO bör kunna spela en roll i detta
sammanhang genom att uppmärksamma även den assyriska/syrianska och
kaldéeska befolkningsgruppens kulturarv på samma sätt som man följer
situationen på andra håll i världen. För skydd av världskulturarvet finns en
UNESCO-konvention från år 1972, och utskottet understryker att det är
viktigt att organisationen spelar den roll som medlemsstaterna givit den
mandat att ha vad gäller bevarande och skydd av kulturarv, och detta även av
sådana som ej står på UNESCO:s lista men som riskerar att förstöras. Vid
UNESCO:s generalkonferens hösten 2001 uttalade såväl EU som Sverige
stöd för den deklaration om kulturell mångfald och skiss till handlingsplan
som då antogs.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion 2001/02:U262 (kd)
yrkandena 1–3 samt 5–8 kan besvaras.
Utskottet konstaterar att Stockholms internationella forum om Förintelsen
bl.a. har utmynnat i en åsiktsförklaring av regeringen att årligen anordna en
konferens om aktuella värdefrågor på temat samvete och medmänsklighet
(conscience and humanity). Tanken är att framtida konferenser skall kunna ta
upp värdefrågor av internationell betydelse. Dit hör givetvis etniska
konflikter, folkmord och konfliktförebyggande åtgärder. Utskottet menar att
motionärernas förslag att ta upp frågan om assyriernas/syrianernas och
kaldéernas historia och frågan om massakern som drabbat armenier,
assyrier/syrianer och kaldéer väl skulle stämma överrens med konferensens
uttalade syften. Det kommer emellertid an på regeringen att avgöra agendan
för kommande konferenser.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion 2001/02:U235 (s) kan
besvaras.
I modern tid har den assyriska folkgruppen drabbats av tre blodiga massakrer.
Den första skedde år 1843 då en femtedel av den i Ottomanska riket bosatta
assyriska befolkningen beräknas ha dödats. Massakern utfördes på order av
den kurdiske ledaren Bader Khan med den ottomanska regimens samtycke. I
1915 års förföljelse, som av assyrierna/syrianerna och kaldéerna går under
namnet "Svärdets år", mördades, enligt vissa källor, mellan en halv till en
miljon assyrier på order av den dåvarande ottomanska regimen, som
deklarerade att kriget var heligt. År 1933 genomfördes den s.k.
Similmassakern då över 60 assyriska byar i Irak utplånades och plundrades.
53
2001/02:UU8
Ä R E N D E T O C H D E S S B E R E D N IN G
Utskottet har tidigare behandlat motioner som kräver att den svenska
regeringen bör erkänna folkmordet på assyrier /syrianer och kaldéer som ett
historiskt faktum samt att den bör verka för att dagens Turkiet erkänner
folkmordet på armenierna. Motionerna syftar på händelser som i huvudsak
inträffade vid tiden före första världskriget och innan den nuvarande turkiska
staten upprättades.
Utskottet konstaterar att en officiell svensk syn inte har formulerats i frågan
om händelserna under det ottomanska riket var ett folkmord. Folkmord
betraktas inom modern folkrätt som ett brott som medför ansvar, oberoende
om en stat är part till de ovan nämnda konventionerna eller inte. Folkmord
definieras främst i folkmordskonventionen från 1948. Andra relevanta
juridiska instrument inkluderar stadgarna för tribunalen för Rwanda och
Romstadgan för den Internationella brottmålsdomstolen. Frågan om huruvida
ett brott begåtts mot dessa avgörs av juridiska instanser. Utskottet menar att
det som drabbade armenier, assyrier/syrianer och kaldéer under det
ottomanska rikets tid sannolikt skulle betraktas som folkmord enligt 1948 års
konvention, om den hade varit i kraft vid den aktuella tidpunkten.
Vid sin behandling av motion 1999/2000:U651 hänvisade utskottet till att det
år 1985 hade fastslagits i FN att det ottomanska riket begått folkmord på det
armeniska folket i början av detta sekel. Såvitt framkommit i efterhand har
dock ingen särskild behandling av armeniernas situation förekommit i form
av en FN-resolution, vare sig 1985 eller vid någon annan tidpunkt. Så har inte
heller skett rörande assyrierna/syrianerna eller kaldéerna. Utskottets
ställningstagande vad avser folkmord på armenier skulle mot den bakgrunden
aldrig ha formulerats på det sätt som nu blev fallet.
Utskottet anser att det är viktigt de massakrer som drabbat armenier,
assyrier/syrianer och kaldéer kan diskuteras öppet. Utskottet menar att för att
detta skall bli möjligt fordras öppenhet och förutsättningslös historisk
forskning. Den turkiska regeringen har, liksom alla regeringar, ett ansvar att
uppmuntra och underlätta historisk forskning och ge tillgång till sina
historiska arkiv. Vad gäller det historiska materialet i offentliga svenska arkiv
så gäller den svenska offentlighetsprincipen. Utskottet konstaterar att det
finns omfattande dokumentation om vad som hänt med olika folkgrupper
främst i gränsområdena Turkiet/Syrien/Irak/Iran/Armenien. Till stor del
saknas dock källkritisk forskning kring det existerade materialet.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motionerna 2001/02:U219 (v)
yrkandena 1–3 samt 2001/02:U271 (s) kan besvaras.
16 Turkiet
I motion 2001/02:U345 (fp) framhålls att bland kandidaterna till EUmedlemskap återfinns Turkiet. Ett grundläggande krav för att EU skall
påbörja förhandlingar om medlemskap med Turkiet är att landet tydligt visar
respekt för de mänskliga rättigheterna. Respekten för de mänskliga
54
Ä R E N D E T O C H D E SS B E R E D N IN G
2001/02:UU8
rättigheterna avseende landets minoriteter uppfylls inte i dag. Rätten till den
egna kulturen och det egna språket är starkt begränsad för kurder, armenier,
assyrier/syrianer och andra etniska grupper. Minoritetsgrupper har på flera
håll i landet fått sin egendom ockuperad eller blivit fördrivna från sina byar.
Minoriteters kulturarv och minnesplatser fortsätter att förstöras. I yrkande 31
krävs att Sverige verkar mer kraftfullt, genom olika kanaler, för att Turkiet
skall vidta åtgärder för att förbättra minoriteters ställning och visa respekt för
de mänskliga rättigheterna.
I flerpartimotion 2001/02:U247 (v, m, kd, c, fp, mp) konstateras att
yttrandefriheten är en grundläggande mänsklig rättighet. Den utgör pulsådern
i alla demokratiska system. Denna rättighet skyddas i FN:s deklaration om de
mänskliga rättigheterna samt Europakonventionen om de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna. Turkiet har undertecknat båda
dessa konventioner, men i stora delar av landet är yttrandefriheten begränsad.
Tortyr och misshandel av häktade och anhållna är vanligt förekommande.
Turkiet har länge planerat att införa s.k. F-typfängelser med isoleringsceller.
Förutom att isolering från andra människor är grymt i sig så kan mord, tortyr
och våldtäkter lättare döljas i denna typ av fängelser. I yrkande 1 krävs att
Sverige som stat och inom EU bör arbeta för att Turkiet avstår från att införa
s.k. F-typfängelser.
I en demokratisk statsbildning med flera olika nationaliteter måste samtliga
ges rätt till sin kultur och nationella identitet. Turkiet har i flera decennier fört
en intensiv turkifieringspolitik riktad mot nationella minoriteter. Rätten till
den egna kulturen och det egna språket är starkt begränsad för kurder,
armenier, assyrier/syrianer och andra etniska grupper, vilka hindras från att
verka fritt. Det som krävs är i stället tolerans och försoning olika folkgrupper
emellan. I yrkande 2 krävs att Sverige inom EU bör verka för att den turkiska
staten upphör med trakasserier mot kurdiska politiska partier och
organisationer samt inleder en dialog med dessa grupper. I yrkande 3
framhålls att Sverige inom EU bör verka för att människor som utvandrat från
Turkiet till andra länder skall ha rätt att söka sina historiska rötter och fritt
besöka de områden i landet varifrån de ursprungligen kommer. I yrkande 4
krävs att Sverige verkar för att undantagstillståndet i sydöstra Turkiet hävs.
I motion 2001/02:U255 (v) konstateras att en alltmer angelägen och central
fråga på mellanstatlig nivå är den om fördelningen av tillgängliga
vattenresurser. Redan i dag är frågan av hög dignitet, men den kommer i
framtiden att spela en allt större roll. Fördelningen av vattenresurser bli ofta
en källa till internationella konflikter. Ilisudammen i Turkiet kommer att
dränka 52 byar och 15 mindre städer. Projektet var beräknat att sättas i gång
år 2000, och projektet beräknades vara genomfört inom 7–8 år. De 5 500
personer som bor i Hasankeyf kommer att tvingas flytta, och projektet
kommer att ställa den bäst bevarade kurdiska staden från medeltiden under
vatten. Bygget kommer sammantaget att tvinga 15 000 personer att flytta,
främst kurder och assyrier. I yrkande 1 krävs att Sverige i EU, FN och i andra
internationella sammanhang verkar för att staden Hasankeyf i sydöstra
55
2001/02:UU8
Ä R E N D E T O C H D E S S B E R E D N IN G
Turkiet förklaras ingå i mänsklighetens kulturella världsarv och i yrkande 2
att Sverige verkar för att alla länder följer FN:s konventioner och
Världsbankens riktlinjer när det gäller dammbyggen.
I motion 2001/02:U293 (kd) yrkande 1 framhålls att Turkiet har en önskan
om EU-medlemskap. Blivande ansökarländer bör kunna visa i praktisk
handling att de uppfyller kraven vad gäller mänskliga rättigheter. Det turkiska
ansvaret för assyrisk/syrianska kyrkor och kloster inom landets gränser
innebär att Turkiet måste upphöra med omvandlingen av kyrkor och kloster
till bl.a. moskéer och återbörda beslagtagna och/eller konfiskerade
assyriska/syrianska kyrkor och annan egendom till respektive församling och
ägare. Turkiet bör omedelbart lämna statliga tillstånd till upprustning och
renovering av assyrisk/syrianska kyrkor utan diskriminering i förhållande till
andra religioner och trosriktningar. I yrkande 2 påpekas att det planerade
dammbygget i Ilusi i sydöstra Turkiet hotar vattenflödet i floden Tigris. Det
skulle innebära en stor risk för bristande tillgång på vatten i Irak och Syrien.
Dammbygget skulle också medföra att den 10 000 år gamla staden Hasankeyf
med många folkslags, bl.a. assyriers/syrianers, ovärderliga kulturskatter
skulle dränkas i vattenmassorna. Dammbygget skulle dessutom göra 70 000
människor hemlösa.
Utskottets överväganden
Utskottet konstaterar att kandidatlandet Turkiet upplever en ekonomisk kris.
Landet har under 2001 erhållit ett omfattande finansiellt stöd från IMF och
Världsbanken för att underlätta nödvändiga ekonomiska reformer.
Genomförandet av Turkiets medlemskapsstrategi har trots de ekonomiska
problemen gått framåt, och i mars 2001 presenterade den turkiska regeringen
ett omfattande nationellt program för politiska, ekonomiska och
administrativa reformer i syfte att anpassa sig till EU:s regelverk. Situationen
för de mänskliga rättigheterna och demokratin i Turkiet är emellertid inte
tillfredsställande, och landet uppfyller i dagsläget inte de politiska
Köpenhamnskriterierna för medlemskap i EU. Enligt bedömare finns det
tecken som tyder på att MR-situationen i själva verket försämrats för speciella
grupper i landet.
Utskottet konstaterar vidare att den svenska regeringen under det senaste året
har haft ett antal kontakter med den turkiska regeringen. Bland annat har
utrikesministern besökt Turkiet två gånger. Vid dessa tillfällen har krav på
förbättringar av MR-situationen framförts. EU-kommissionen har utarbetat
specifika krav för Turkiet, och den svenska regeringen fäster stor vikt vid att
dessa krav uppfylls. Bistånd genom Sida har möjliggjort stöd till projekt som
främjar respekten för de mänskliga rättigheterna.
Den strategi som regeringen följt innebär en bred dialog med Turkiet som
innefattar mänskliga rättigheter, migrations- och asylpolitik, handelsfrågor,
konsulära frågor och säkerhetspolitiska frågor. Avsikten är att fortsätta denna
dialog. Utskottet menar att det är viktigt att understryka att samma krav gäller
56
Ä R E N D E T O C H D E SS B E R E D N IN G
2001/02:UU8
för Turkiet som för andra ansökarländer och att FN:s konventioner om de
mänskliga rättigheterna gäller för Turkiet som för andra stater. EUkommissionen har utarbetat krav på kort respektive medellång sikt som
Turkiet måste uppfylla.
Den turkiska regeringen har i frågan om landets fängelsesystem samarbetat
med såväl Europarådets antitortyrkommitté (CPT) som Europaparlamentet.
De båda Europaorganen har givit regeringen förslag till lösningar av
konflikten. På uppmaning av framför allt CPT har vissa reformer vidtagits.
EU och Sverige kommer fortsätta att fästa myndigheternas uppmärksamhet på
de humanitära aspekterna av hungerstrejkerna som riktas mot existensen av
de s.k. säkerhetsfängelserna, som innebär att fångarna ofta isoleras från
varandra eller hålls i små grupper.
Utskottet menar att Turkiets önskan om EU-medlemskap också innebär
att de mänskliga rättigheterna måste sättas högt på dagordningen. Det är
angeläget att Turkiet erkänner sina minoriteter och deras kulturhistoriska
arv för att visa att man är värdig ansökarstatus. Detta kulturarv berör inte
endast assyrier/syrianer och kaldéer, utan har även en omistlig
kyrkohistorisk och kulturhistorisk betydelse för hela världen. Enligt
Europakonventionen skall envar stå helt fri att välja och utöva sin
religion. Turkiet lovade respektera vissa minoriteter redan vid
Lausannefördraget 1923. Turkiet har även undertecknat FN:s deklaration
om de mänskliga rättigheterna. Det måste anses ingå i både Sveriges och
EU:s grundläggande principer att respektera såväl religionsfriheten som
minoritetsrättigheterna i övrigt.
Ilisudammen skall byggas i floden Tigris, nära Iraks och Syriens gränser.
Projektet kommer att göra det möjligt för Turkiet att stoppa Tigris vattenflöde
i flera månader. Bara att denna möjlighet finns, menar flera experter, kommer
att leda till ökade spänningar i en redan orolig region. Dammen kommer att
dränka ett sextiotal byar och små städer. Dammbygget medför att den 10 000
år gamla staden Hasankeyf med många folkslags, bl.a. assyriers/syrianers,
ovärderliga kulturskatter dränks i vattenmassorna. Dammbygget skulle
dessutom göra 70 000 människor hemlösa.
FN:s generalförsamling antog 1997 en resolution som avser en internationell
vattenkonvention. Konventionen syftar till att förhindra internationella
vattenkonflikter orsakade av enskilda länders åtgärder och antogs av 103
nationer. Turkiet, Kina och Burundi var de enda länder som röstade emot
konventionen.
Sverige kommer, inom EU, att verka för att det från turkisk sida sker en
anpassning av lagstiftningen på miljöområdet till EU:s regelverk. Utskottet
stöder till fullo att regeringen, bilateralt och inom EU, till Turkiet framför sin
oro över att Ilisuprojektet kommer att resultera i förstörelse av ett viktigt
kulturarv och understryker vikten av att alternativa planer tas fram.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motionerna 2001/02:U247
(v, m, kd, c, fp, mp) yrkandena 1–4, 2001/02:U255 (v) yrkandena 1 och 2,
57
2001/02:UU8
Ä R E N D E T O C H D E S S B E R E D N IN G
2001/02:U293 (kd) yrkandena 1 och 2 samt 2001/02:U345 (fp) yrkande 31
kan besvaras.
17 Israel och Palestina
I motion 2001/02:U257 (mp) framhålls att Israel exploaterar palestinska
landområden, vatten samt naturtillgångar och fortsätter att utöva suveränitet
och därmed förnekar palestinierna en livsduglig stat. Landet bryter också mot
FN:s stadgar och konventionerna om de mänskliga rättigheterna liksom mot
fjärde Genèvekonventionen, som fastställer regler som en ockupationsmakt
måste följa. Israel ignorerar även ett antal av FN:s resolutioner. I yrkande 1
krävs att olika former av sanktioner införs så att Israel tvingas följa de
internationella konventionerna. Vidare konstateras att det allvarliga och svåra
läge som råder mellan Israel och Palestina är otillfredsställande. Det krävs
konkreta åtgärder från omvärldens sida. I yrkande 2 krävs att Sverige verkar
för att en internationell observatörsstyrka sänds till området.
I motion 2001/02:U280 (v) konstateras att Sverige sedan decennier har rykte
om sig att vara en garant för folkrätt och för internationell rättvisa. Den
svenska utrikespolitiken har på många områden kunnat hämta stöd och kraft
ur folkrörelsers och de många solidaritetsrörelsernas arbete i Sverige.
Motionärerna framhåller några områden inom vilka palestinierna bör få starkt
stöd från världsopinionen för kunna nå fram till en rättvis uppgörelse med
Israel. Situationen innebär inte bara svåra lidanden för palestinierna. Många
har varnat för att intifadan kan övergå i regelrätt krig. Motionärerna anser i
yrkande 1 att Sverige i EU och andra internationella sammanhang skall verka
för att internationell rätt och FN:s resolutioner efterlevs när det gäller
palestiniernas rätt till självbestämmande och suveränitet. I yrkande 2 krävs att
Sverige i EU och andra internationella sammanhang skall verka för att den
illegala israeliska bosättningspolitiken på ockuperat palestinskt område
stoppas och i yrkande 3 att Sverige i EU och andra internationella
sammanhang skall motsätta sig ”bantustaniseringen” av de ockuperade
palestinska områdena. Varje israelisk bosättning är en provokation mot
internationell rätt. Motionärerna kräver i yrkande 4 att Sverige skall erkänna
att palestinierna har rätt att utropa en egen suverän stat, dvs. en stat som har
kontroll över det egna territoriet, sina gränser och handel och andra relationer
med omvärlden och, i yrkande 5, att de flyktingar som önskar återvända till
sina hem skall tillåtas att göra detta. I yrkande 6 krävs att kompensation för
förlust av egendom i enlighet med internationell lag och sedvanerätt skall
utbetalas av den israeliska regeringen eller ansvarig myndighet till de
palestinier som väljer att inte återvända och att Sverige i EU och andra
internationella sammanhang skall verka för palestiniernas rätt till hela östra
Jerusalem som huvudstad (yrkande 7). Vidare anser motionärerna att en
internationell övervakningsstyrka bör sändas till Israel/Palestina (yrkande 8)
och att Sverige i EU skall verka för att EU av Israel inkräver ersättning för
58
Ä R E N D E T O C H D E SS B E R E D N IN G
2001/02:UU8
uppkommen skuld för de palestinska skattemedel som Israel vägrat utbetala
till palestinierna, men som i stället utbetalats av EU (yrkande 9).
I motion 2001/02:U285 (kd) framhålls behovet av en mer balanserad svensk
Mellanösternpolitik som medför bra relationer till konfliktens alla parter. De
mänskliga rättigheterna bör sättas i fokus och Sveriges roll som "tredje land"
är framför allt att verka som en opartisk medlare. Sverige kan däremot inte
ställa sig neutralt i kampen för demokrati och det öppna samhället. Speciellt
viktigt är det att arbeta för försoning och ökad respekt mellan israeler och
araber. Den politiska dialogen behöver kompletteras med en religiös dialog
för att främja och utveckla det som är gemensamt av värderingar inom
judendom, islam och kristendom. EU bör spela en betydligt mer aktiv roll i
Mellanöstern, också i de regionala multilaterala processer som äger rum, och
bland annat hårdare driva frågan om att institutionalisera samarbetet kring
vatten i regionen. I yrkande 1 krävs att parterna i Mellanösternkonflikten
uppmanas att uppfylla sina åtaganden i enlighet med tidigare ingångna avtal.
Vidare menar motionärerna i yrkande 2 att alla nationer har rätt till trygghet
inom fasta och erkända gränser och att alla människor har rättigheter och
skyldigheter. Israel är den enda demokratin i Mellanöstern med ett
parlamentariskt system, där exempelvis yttrandefrihet, pressfrihet,
religionsfrihet och jämlikhet mellan könen är lagfäst. Inom det palestinska
samhället finns strävanden efter en demokratisk struktur. Det återstår
emellertid mycket för att ett demokratiskt samhällssystem skall etableras.
I 2001/02:U285 (kd) yrkande 3 framhålls att alla insatser som ökar förståelsen
mellan israeler och araber och respekten för varandras integritet och rätt att
existera självfallet bör stödjas. Försoning mellan stridande är en av de
viktigaste förutsättningarna för en hållbar och varaktig fred i regionen. En av
de centrala och viktigaste frågorna i det multilaterala samarbetet i regionen är
vattenfrågan. Vatten är dels en orsak till många konflikter, dels en ändlig
resurs som fordrar samarbete över nationsgränserna. EU bör enligt yrkande 4
fortsätta att stödja de multilaterala processer som finns och hårdare driva
frågan om att institutionalisera vattensamarbetet, bl.a. genom att upprätta
gemensamma data för vattenströmmar och vattentillgångar. Sverige bör enligt
yrkande 5 stödja ett ökat utbyte mellan israeliska och arabiska historiker för
att möjliggöra att de tillsammans skall kunna arbeta fram gemensamma
riktlinjer för historiebeskrivningen i skolböcker och läromedel. Den religiösa
dialogen måste främjas mellan judiska, muslimska och kristna företrädare,
utifrån det som är gemensamt av värderingar inom de tre världsreligionerna.
Det svenska teologiska institutet i Jerusalem torde kunna spela en viktig roll
som en mötesplats för försoning, dialog och ökad respekt. I yrkande 6 krävs
att Sverige bör främja den judisk-muslimsk-kristna dialogen för att utveckla
det som är gemensamt av värderingar inom de tre världsreligionerna och i
yrkande 7 att Sverige och EU bör uppmana Syrien att inleda sin del av
fredsförhandlingarna med Israel utan dröjsmål. Vidare bör Sverige och EU
uppmana Egypten och Jordanien att fortsätta att bidra till regional fred och
stabilitet genom diplomatiskt stöd och stimulans till en fortsatt fredsprocess
59
2001/02:UU8
Ä R E N D E T O C H D E S S B E R E D N IN G
(yrkande 8). I yrkande 9 framhålls att EU:s roll framför allt är som opartisk
medlare där Sverige och EU stöder parterna i deras strävan att själva finna en
lösning på konflikten. I yrkande 10 framhålls att det politiska och ekonomiska
stödet måste vara kopplat till respekt för mänskliga rättigheter och relateras
till en vilja att uppnå fred i regionen.
I motion 2001/02:U291 (kd) framhålls att i det spända läge som nu råder i
Mellanöstern är det av yttersta vikt att förtroende skapas mellan parterna.
Detta gäller inte minst i frågan om vilken bild som sprids av den andra parten
genom medier och i skolan. Detta förhållande är särskilt accentuerat i
Palestina och Israel där skolböckerna spelar en synnerligen viktig roll när det
gäller kunskapsinhämtning om varandra. I undervisningen för högre årskurser
används fortfarande böcker med antisemitisk och antiisraelisk retorik. Att
sprida vanföreställningar och fördomar om den andra sidan kan endast
försvåra utvecklingen. Sverige bör inom EU verka för att internationellt
bistånd till Palestina inte används av mottagaren så att uppnåendet av en
hållbar fred i området försvåras.
I motion 2001/02:U346 (fp) yrkande 1 framhålls att sedan terrordåden mot
USA den 11 september i år har konflikten mellan Israel och Palestina kommit
i skymundan. Sveriges officiella hållning till konflikten i Mellanöstern
präglades länge av en självklar solidaritet med Israel. Efter sexdagarskriget
1967 modifierades denna hållning. Palestinierna identifierades, inte bara i
Sverige, som ett eget folk med legitima anspråk på land och självstyrelse, och
den israeliska rollen som ockupationsmakt i palestinska områden
uppmärksammades. I yrkande 2 framhålls att det är genom att föra en
balanserad linje, utan att favorisera den ena eller den andra parten, som
Sverige kan spela en roll i arbetet med att försöka åstadkomma en fredlig
lösning på konflikten i Mellanöstern. Den officiella svenska politiken skall
fortsätta att hålla fast vid den enda rimliga utgångspunkten: att Israel har rätt
att existera inom erkända och säkra gränser och att palestinierna har rätt till
självbestämmande. Det är viktigt att fastslå att denna inriktning är och förblir
den enda tänkbara också om fredsprocessen kommer att fortsätta att vara
bruten för lång tid framåt.
Motionären framhåller i yrkande 3 att sionismen är beteckningen på strävan
att återskapa ett judiskt hemland. Termen säger däremot ingenting om vilka
gränser ett sådant hemland bör ha, om vilken politik som bör föras eller om
relationerna till andra stater. Termen är lika ovetenskaplig som de fördomar
den beskriver. De rasistiska opinionsbildare som introducerade uttrycket
antisemitism avsåg heller aldrig att hetsa mot några andra än judarna, och
någon annan användning av ordet än denna förekommer inte. Antisionism är
alltså inte detsamma som antisemitism. Kritik av den faktiska israeliska
politiken i olika avseenden, utan demonisering eller misstänkliggöranden av
judar i allmänhet, är självfallet legitim och bedrivs också av många israeler.
På samma sätt är kritik av PLO eller andra palestinska organisationer inte
antiarabisk eller antimuslimsk så länge den inte demoniserar araber i
60
Ä R E N D E T O C H D E SS B E R E D N IN G
2001/02:UU8
allmänhet eller förnekar dem rättigheter som man anser är självskrivna för
andra.
Motionärerna bakom motion 2001/02:U256 (mp, m, v, kd, c) framhåller att
det nu är 15 år sedan Mordechai Vanunu kidnappades och dömdes för att han
avslöjat Israels hemliga kärnvapenprogram. Arbetet för hans frigivning har
därefter pågått oavbrutet. I yrkande 1 krävs att Sverige i sina kontakter med
Israel kräver efterlevnad av konventionen om de mänskliga rättigheterna i
fallet Mordechai Vanunu och i yrkande 2 att Sverige driver att frågan tas upp
på FN:s agenda för brott mot de mänskliga rättigheterna om inte situationen
för Vanunu klart förbättras.
Utskottets överväganden
EU:s och Sveriges roll i Mellanöstern
Utskottet konstaterar att under 2001 och fortsättningsvis har relationerna
mellan Israel och Palestina allvarligt förvärrats. Förhoppningarna från
sommaren 2000 om framsteg i fredsprocessen, då parterna såg ut att vara nära
en fredsuppgörelse, grusades i september samma år då den andra intifadan
utbröt. En av de utlösande orsakerna till intifadan var ett besök på
Tempelberget som gjordes av den nuvarande israeliske premiärministern
Ariel Sharon. Våldsamheterna har sedan dess fortsatt med över tusen dödade
och skadade. Upprepade försök har gjorts för att förmå parterna att bryta
våldsspiralen och återgå till förhandlingsbordet. I maj 2001 accepterade båda
parterna Mitchellrapportens rekommendationer om eldupphör och återgång
till förhandlingar, men trots detta har varaktig vapenvila ej uppnåtts och
våldet har fortsatt.
Samtidigt som ansträngningar görs för att igen få i gång fredsprocessen begås
ständiga brott mot folkrätten och de mänskliga rättigheterna. Övergrepp och
förödmjukelser drabbar palestinierna i strid mot de folkrättsliga konventioner
Israel godkänt. Till några av de allvarligaste exemplen hör utomrättsliga
avrättningar, kollektiva bestraffningar, bristande rättssäkerhet, rivna hus och
skövlade landområden. Hit hör också den israeliska ockupationsmaktens
underlåtenhet att beivra övergrepp från bosättare. Utskottet menar att det är
oacceptabelt att Israel alltmer systematiskt sätter sig över folkrätten. Ingen
stat har rätt att hävda särskilda motiv för att ställa sig vid sidan av folkrättens
regler. Världssamfundet kan inte tillåta undantag och Sverige har som ett
militärt alliansfritt land ett särskilt intresse av att folkrätten respekteras.
Våldet har också drabbat Israel. Självmordsbombare har skördat många
israelers liv, och för den enskilde israelen har säkerheten successivt
försämrats under året som gått. Utskottet anser att den palestinska
myndigheten måste ta ett större ansvar för att få ett slut på det våld som
kommer från de självstyrande områdena och arrestera och rättsföra de
skyldiga bakom våldet.
61
2001/02:UU8
Ä R E N D E T O C H D E S S B E R E D N IN G
I detta sammanhang vill utskottet upprepa sin åsikt att antisemitism är en
oacceptabel företeelse. Sveriges regering har engagerat sig i kampen mot
antisemitismen. Förintelsekonferensen är det främsta exemplet på detta
engagemang. Även antisionism är oacceptabel, om den går ut på att förvägra
det judiska folket en rätt till ett hemland eller förnekar Israels rätt att existera.
Sverige och EU ger stöd till framväxten av en demokratisk palestinsk
rättsstat. I detta stöd ingår att försöka utveckla och förbättra den palestinska
myndigheten. En fråga som ständigt tas upp i kontakterna med den
palestinska myndigheten är efterlevnaden av de mänskliga rättigheterna.
Ytterligare en fråga som ofta är i fokus är behovet av ett oberoende
rättsväsende och vikten av att den palestinska polisen agerar med respekt för
de mänskliga rättigheterna. I EU:s samarbete med den palestinska
myndigheten kommer dessa frågor upp, inte minst genom den rapportering
om mänskliga rättigheter som den lokala EU-kretsen i Jerusalem och Tel
Aviv gör kvartalsvis. I Sveriges bilaterala utvecklingssamarbete med
palestinierna är stödet till MR-organisationer en mycket viktig del.
Respekten för de mänskliga rättigheterna på de palestinska områdena
fortsätter dock att visa upp allvarliga brister, trots att vissa förbättringar gjorts
under de senaste åren. Det finns en vilja på palestinsk sida att komma till rätta
med de MR-problem som finns. Det förekommer dock fortfarande allvarliga
MR-övergrepp.
Den palestinska administrationen utdömer och verkställer dödsstraff.
Dödsdomarna har utfärdats av s.k. specialdomstolar med polischefer som
domare och ofta utan att den tilltalade har tillgång till försvarare. Den
snabbhet med vilken domarna avkunnats och verkställts föranleder tvivel på
att rimliga säkerhetsgarantier iakttagits. Sverige och EU har djupt beklagat
avrättningarna. Frågan om dödsstraffet har tagits upp bilateralt av Sverige,
bl.a. av statsminister Göran Persson under besök i regionen i oktober 1999.
Sedan oroligheternas början har den palestinska ekonomin hamnat i en
alltmer förvärrad kris. Den ekonomiska situationen har gjort det svårt för den
palestinska myndigheten att leverera grundläggande service i form av bl.a.
vård och utbildning till palestinierna. EU har agerat med finansiellt stöd, för
att förhindra en kollaps av den palestinska myndigheten, i ett läge då Israel
inställt de finansiella transfereringarna av skattemedel. Samtidigt har EU
fortsatt att kräva att Israel skall uppfylla sina förpliktelser i detta avseende och
utskottet anser att det är synnerligen viktigt.
Utskottet konstaterar att det finns ca 200 israeliska bosättningar utanför StorJerusalem på de ockuperade palestinska områdena. Ungefär 200 000 personer
bor i dessa, samt ca 180 000 i bosättningar inom Stor-Jerusalems gränser.
Under de senaste åren har Israel fortsatt att bygga nya bosättningar och att
utvidga de befintliga. Bosättningarna strider mot folkrätten, och EU har
konsekvent protesterat mot Israels bosättningspolitik.
I enlighet med de avtal som ingåtts mellan Israel och PLO har de ockuperade
palestinska områdena Gaza och Västbanken delats upp i A-, B- och C-
62
Ä R E N D E T O C H D E SS B E R E D N IN G
2001/02:UU8
områden. I A-områden, som utgör ca 20 % av territoriet, skall den palestinska
myndigheten ha total kontroll, i B-områden skall den palestinska
myndigheten ha administrativ men inte polisiär kontroll och i C-områden är
det Israel som har full kontroll. I och med dessa avtal har det skett en
fragmentisering av de ockuperade områdena, vars ”omöjlighet” accentueras
när Israel inför stängningar mellan de palestinska områdena. Avstängningarna
får långtgående konsekvenser för den dagliga politiska och ekonomiska
verksamheten. Sverige och EU har därför upprepade gånger krävt att Israel
skall häva dessa. En annan fråga är hur gränsdragningen sker när den
palestinska staten blir verklighet. Där är Sveriges och EU:s position
otvetydigt att den palestinska staten skall, i enlighet med FN:s
säkerhetsresolutioner, upprättas på de områden som Israel ockuperade 1967.
3,7 miljoner palestinier fanns registrerade som flyktingar hos flyktingorganet
UNWRA år 2000, varav 1,4 miljoner på Västbanken och i Gaza. För
palestinierna är ett nyckelelement i en framtida uppgörelse ett erkännande av
rätten till återvändande enligt FN-resolution 194. För Israel är frågan intimt
förknippad med staten Israels judiska identitet. Om 3,7 miljoner palestinier
tillåts att återvända kommer detta att i grunden förändra Israel. Ytterst är det
upp till parterna att hitta en lösning på flyktingfrågan. Följande fyra element
anses vara av central betydelse i flyktingfrågan:
-
en lösning på den principiella frågan om rätten till återvändande,
-
en praktisk lösning på frågan var flyktingarna skall ta vägen
(rehabilitering, återflyttning till Israel, en palestinsk stat eller flytt till
tredje land),
-
en lösning på kompensationsfrågan och eventuellt grundande av en ny
internationell kommission för kompensationsutbetalningar (inklusive
frågan om individuell och kollektiv kompensation, kompensation för
egendom och kompensation för moraliskt lidande) samt
-
en lösning på frågan om UNRWA:s framtid.
EU har uppmärksammat flyktingfrågan och tillsatt en särskild arbetsgrupp –
Task Force on Palestinian Refugees. Syftet är att fördjupa sig i och lyfta fram
de aspekter av flyktingfrågan där det inte finns tillräckligt med information
och där debatt saknas samt att främja kontakter mellan parterna och hjälpa
dem att hitta nya förslag till lösning. Sverige har bilateralt särskilt fokuserat
på frågan om barnens situation på Västbanken/Gaza, och Sverige är en av de
största givarna till UNRWA. År 2002 uppgår bidraget till 170 miljoner
kronor. Sverige och EU anser att flyktingfrågan måste få en rättvis och hållbar
lösning i enlighet med folkrätten.
Under det gångna året har Sverige och EU uttalat sitt stöd för någon form av
”oberoende övervakningsmekanism” på de palestinska områdena. Det har
förekommit olika förslag på möjlig form och mandat för en sådan. I
Mitchellrapporten från maj 2001 angavs dock att utan att båda parter
accepterat en sådan mekanism skulle den bli verkningslös. Förslagen har
också fallit på Israels ovilja att acceptera någon form av övervakning på de
63
2001/02:UU8
Ä R E N D E T O C H D E S S B E R E D N IN G
palestinska områdena. Utskottet menar att det är angeläget att detta förslag
omsätts i praktisk handling för att fredsprocessen skall bli framgångsrik.
Vad gäller Israels efterlevnad av sina åtaganden i associeringsavtalet med EU
så diskuterades frågan om ursprungsregler vid det senaste EU–Israelassociationsrådet den 20 november 2001. Israel föreslog fortsatta tekniska
möten för att diskutera ett förslag till kompromisslösning. Kommissionen
bedömde det som utsiktslöst att hålla tekniska möten för att fortsätta diskutera
det israeliska förslaget men förklarade sig beredd till fortsatta tekniska möten
om Israel så önskade. Kommissionen har därefter deklarerat och underrättat
EU-importörerna att Israel har utfärdat ursprungsintyg för varor som
gemenskapen inte anser vara berättigade till förmånsbehandling enligt
associeringsavtalet. EU-importörerna har därför underrättats om att de måste
vidta nödvändiga försiktighetsåtgärder och att en tullskuld kan uppstå om
varorna övergår till fri omsättning.
Utskottet har inhämtat att under första halvåret 2001 var det bl.a. Sveriges
uppgift, att som ordförandeland, ena EU:s medlemsländer kring en samfälld
linje för att söka vägar ut ur krisen. EU har, trots svårigheterna, verkat för att
fredsprocessen får en fortsättning och för att konfliktens parter inte bryter mot
folkrätten inklusive det internationella regelverket om de mänskliga
rättigheterna och den humanitära rätten. I fall där så skett har EU reagerat.
Målet för den svenska regeringens och EU:s Mellanösternpolitik är att bidra
till en rättvis, varaktig och allomfattande fred mellan Israel och dess grannar.
Detta förutsätter säkra och erkända gränser i området samt bildandet av en
självständig palestinsk stat. Att upprätta en palestinsk stat och normalisera de
bilaterala förbindelserna mellan länderna utgör fredsprocessens logiska
slutmål. Regionens framtid hänger på att den israelisk-palestinska konflikten
kan avslutas genom en fredlig, hållbar och rättvis lösning enligt folkrättens
regler och att de relevanta FN-resolutionerna uppfylls och genomförs. En
hållbar fred i regionen är inte möjlig utan fredsavtal också mellan Israel och
Syrien samt Israel och Libanon.
Utskottet menar att det är av stor vikt att USA åter engagerar sig mer intensivt
i regionen och, tillsammans med alla inblandade parter, söker en lösning på
problemen. I den rådande situationen, då behovet av engagemang av
utomstående blivit större, anser utskottet att EU måste agera mer kraftfullt
och med större enighet för att bidra till att parterna återupptar arbetet med
fredsprocessen.
Utskottet konstaterar vidare att vattenfrågan är en av slutstatusfrågorna i
förhandlingarna mellan israeler och palestinier. I Osloavtalet från 1995
erkände Israel för första gången palestiniernas rätt till vatten på Västbanken.
Parterna kom överens om att samarbeta om fördelningen av
vattentillgångarna. En kommitté tillsattes med uppgift att utdela tillstånd för
borrande av nya brunnar, att anpassa vattenuttaget i förhållande till eventuell
torka och planera upprättandet av nya vatten- och avloppssystem.
64
Ä R E N D E T O C H D E SS B E R E D N IN G
2001/02:UU8
Inom EU inrättades 1998 en särskild arbetsgrupp för vattenfrågor, Task Force
for Water. Syftet var att bistå med kreativa förslag och expertis i avvaktan på
ett återupptagande av slutstatusförhandlingarna mellan parterna. Möten har
hållits regelbundet sedan 1998. Mot bakgrund av den senaste tidens
oroligheter har Storbritannien, Tyskland, Nederländerna och Danmark
framfört önskemål om att EU:s vattengruppsmöten skulle inställas tills vidare
och föreslagit ett tre månader långt uppehåll. Sverige menade att ett avbrott
skulle sända en signal till parterna om att EU inte trodde på ett
återupptagande av förhandlingarna och att EU hade minskat sitt engagemang i
frågan. Detta skulle i förlängningen kunna leda till ett ifrågasättande av EU:s
intresse för och möjlighet till profilering i dessa frågor. Sverige förespråkade
därför – tillsammans med Spanien och Italien – att EU:s vattengrupp skulle
fortsätta hålla regelbundna möten, men att man mycket väl kunde diskutera en
ny inriktning av gruppens arbete.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motionerna 2001/02:U257 (mp)
yrkandena 1 och 2, 2001/02:U280 (v) yrkandena 1–9, 2001/02:U285 (kd)
yrkandena 1, 2, 4, 9 och 10 samt 2001/02:U346 (fp) yrkandena 1–3 kan
besvaras.
Dialogen mellan parterna
Sverige har nyligen, tillsammans med Spanien, förslagit ett handlingsprogram
inom EU:s Medelhavssamarbete, dvs. Barcelonaprocessen, med åtgärder för
att främja dialogen mellan kulturer och civilisationer, särskilt vad gäller
ungdom, utbildning och medier. Handlingsprogrammet skall antas vid
utrikesministermötet i Valencia den 22–23 april 2002. I Barcelonaprocessen
deltar, förutom de 15 EU-staterna, bl.a. Israel och sju arabländer, liksom den
palestinska myndigheten. De tre världsreligionerna finns således
representerade i denna länderkrets. Handlingsplanen syftar till att främja en
bred dialog mellan de deltagande länderna i syfte att öka förståelsen och att
minska motsättningarna.
Ett annat konkret resultat av det svenska engagemanget i dialogfrågorna är
Svenska Institutet i Alexandria, vars uppgift bl.a. är att vara ett forum för
dialog mellan EU och Mellanöstern. Även det nya svenska centrumet i
Istanbul kommer att vara ett viktigt instrument i dialogen. Frågor som rör de
tre världsreligionerna är en självklar del av dialogen mellan kulturer och
civilisationer. Sverige, tillsammans med Malta, undersöker för närvarande
möjligheten att inom Barcelonaprocessen anordna en konferens om
socialpolitik sedd i judiskt, muslimskt och kristet perspektiv. När det gäller en
dialog om de specifikt religiösa värdena inom judendomen, islam och
kristendomen, måste dock initiativet komma från de religiösa samfunden
själva.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion 2001/02:U285 (kd)
yrkandena 3, 5 och 6 kan besvaras.
65
2001/02:UU8
Ä R E N D E T O C H D E S S B E R E D N IN G
Regionala aktörer
Utskottet konstaterar att alltsedan 1948 har Syrien levt i ett konflikttillstånd
med Israel. Från sexdagarskriget 1967 har regimen i Damaskus strävat efter i
att få en nyckelroll för fredsarbetet i Mellanöstern. En hållbar fred i regionen
är inte möjlig utan fredsavtal också mellan Israel och Syrien respektive Israel
och Libanon. I maj 2001 började Israel att dra tillbaka sina trupper från södra
Libanon, och den 18 juni förklarade FN:s generalsekreterare att Israels
tillbakadragande var fullgjort även om Hezbollah hävdade att Israel även
måste lämna ett omdiskuterat gränsavsnitt, Shebaaområdet. Syriens roll i
Libanon har därefter blivit mer ifrågasatt. Fokuseringen på det israeliskpalestinska spåret har också skett på bekostnad av de syriska/libanesiska
spåren, och Syrien har i viss mån fått en mindre framträdande roll. Efter
Hafez Al-Assads frånfälle och sonen Bashar Al-Assads tillträde fanns
förhoppningar om en nystart, vilket dock ännu är oklart om det kan bli.
Utskottet konstaterar vidare att Syrien vill se ett större engagemang i
fredsprocessen från EU och Sverige, och landet är berett att nära samarbeta
med EU. Syrien efterfrågar emellertid inte en medlare, då man menar att
några officiella hinder för samtal mellan parterna inte föreligger. Syrien
framhöll behovet av att respektera konceptet om en allomfattande fred i
regionen och uppmanade Sverige och EU att inte glömma Syrien och
Libanon.
Sverige strävar efter en starkare roll för EU i Mellanöstern. Det har alltid varit
svensk politik att försvara folkrätten och slå fast respekten för FN:s
resolutioner samt sträva efter principen om land för fred. Svensk politik
grundas på folkrätten, formeln land för fred och relevanta FN-resolutioner.
Omvärldens aktiva engagemang är nödvändigt för att få slut på
våldsamheterna och få fart på fredsprocessen igen. Detta gäller inte minst
grannländerna Egypten och Jordanien. Det senare landet spelar en konstruktiv
roll i ansträngningarna för att nå en fredlig lösning, och det arbete som bl.a.
gjorts tillsammans med Egypten är viktigt. Kung Abdullahs ansträngningar att
spela en modererande roll i förhållande till andra arabländer har varit särskilt
märkbara under det gångna året när landet haft ordförandeskapet i
Arabförbundet. Utskottet menar att det är betydelsefullt att Sverige även
fortsättningsvis kommer att verka för att EU upprätthåller de täta kontakter på
politisk nivå med det jordanska ledarskapet som redan förekommer och att
Sverige och EU även ger sitt stöd till det fredsinitiativ som nyligen lanserades
av Saudiarabien.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion 2001/02:U285 (kd)
yrkandena, 7 och 8 kan besvaras.
Fördomar mellan parterna
Utskottet har inhämtat att det finns palestinska skolböcker som innehåller
antijudiska referenser. Detta gäller framför allt äldre böcker av jordanskt eller
egyptiskt ursprung. I det spända läge som nu råder i Mellanöstern är det
66
Ä R E N D E T O C H D E SS B E R E D N IN G
2001/02:UU8
ytterst viktigt att förtroende skapas mellan parterna. Detta gäller inte minst i
frågan om vilken bild som sprids av den andra parten genom medierna och i
skolan. Vanföreställningar och fördomar om den andra sidan försvårar detta. I
kontakter med konfliktens parter kommer Sverige och EU även
fortsättningsvis att trycka på hur viktigt det är att ge en balanserad och rättvis
bild av den andra parten i läromedel och medier. Sverige har vid ett flertal
tillfällen påtalat för palestinska myndigheter att användning av sådana
läromedel inte är acceptabelt och att böckerna måste tas ur bruk. Den
palestinska myndigheten har också lovat att dessa böcker skall ersättas, och
framställning av nya läromedel pågår. Från officiellt israeliskt håll har man
tidigare i år, till EU-kommissionären med ansvar för utrikesfrågor Chris
Patten, noterat att nya böcker tagits i bruk.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion 2001/02:U291(kd) kan
besvaras.
Mordechai Vanunu
Utskottet framhåller att oavsett om Vanunu är dömd för ett brott som anses
allvarligt i Israel, måste han behandlas i enlighet med de grundläggande
internationella konventionerna om de mänskliga rättigheterna, t.ex. 1984 års
FN-konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande
behandling, som Israel har ratificerat. Praxis inom israelisk fångvård är att
fångar frisläpps efter att ha avtjänat två tredjedelar av ådömd strafftid. I april
1998 då Vanunu avtjänat denna tid ansökte han om förtida frigivning. Den
myndighet som avgör ärenden av detta slag avslog dock ansökan med
hänvisning till att han fortfarande utgjorde ett hot mot staten Israels säkerhet.
Utrymmet för omvärldens agerande är begränsat i fall som detta. FN:s
kommission för mänskliga rättigheter tar inte upp enskilda fall till behandling
även om den behandlar MR-frågor utifrån teman eller situationer i olika
länder. Israel har inte anslutit sig till det fakultativa protokollet till FN:s
konvention om medborgerliga eller politiska rättigheter som ger möjlighet till
ett individuellt klagomålsförfarande.
Utskottet har inhämtat att den svenska regeringen vid flera tillfällen tagit upp
Vanunus fall med israeliska regeringsföreträdare. Statsministern tog
exempelvis upp fallet under sitt Israelbesök i oktober 1999. Ambassaden i Tel
Aviv håller sig kontinuerligt underrättad om Vanunus situation, liksom UD i
Stockholm, som står i kontakt med personer som bevakar fallet. Den svenska
regeringen kommer att fortsätta att följa fallet och arbeta för en förbättring av
Vanunus situation. Om så inte sker kommer fallet att på nytt tas upp med
israeliska företrädare.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion 2001/02:U256 (mp, m,
v, kd, c) yrkandena 1 och 2 kan besvaras.
67
2001/02:UU8
Ä R E N D E T O C H D E S S B E R E D N IN G
18 Irak
Sanktionerna måste enligt motion 2001/02:U262 (kd) yrkande 4 riktas mot
den politiska eliten i Irak. Sanktionerna mot Irak slår hårt mot befolkningen i
Irak och inte enbart i den delen av Irak som behärskas av Saddam Hussein,
utan även mot befolkningen i norra Irak. Sanktionerna har i tio år inte nått sitt
uppgivna syfte, men däremot ohjälpligt skadat en hel generation irakiska
barn. De i dag gällande sanktionerna mot Irak, med undantag av försäljning
av krigsmateriel och utrustning som kan användas för dess produktion bör
snarast avskaffas.
I motion 2001/02:U275 (s) konstateras att de senaste åren har vi nästan varje
dag fått rapporter om hur människor från norra Irak riskerar livet för att
komma till Europa. Ett viktigt skäl till det är den osäkerhet som råder bland
kurder om vad som kommer att hända när sanktionerna mot Irak försvinner.
Under Gulfkriget stödde den kurdiska befolkningen FN. När Saddam Hussein
tvingades att kapitulera inför den USA-ledda alliansen vände han därför sina
kvarvarande trupper mot den kurdiska befolkningen i norr. FN beslöt att ett
av fredsvillkoren skulle vara att kurderna fick självstyre i en skyddszon i
norra Irak. En säkerhetszon inrättades och den irakiska armén förbjöds att gå
in i större delen av de kurdiska områdena. Dessa områden med en befolkning
på 3,5 miljoner människor har sedan säkerhetszonen inrättades haft självstyre.
Denna kurdiska administrations förhållande till den irakiska har emellertid
aldrig formaliserats eller klargjorts av omvärlden. Motionären menar därför
att Sverige bör verka för åtgärder i syfte att ge federativ status för irakiska
Kurdistan.
Även i motion 2001/02:U278 (s) konstateras att läget i Irak är fruktansvärt för
stora delar av befolkningen och situationen för kurderna i norra Irak är
ständigt osäker. Det finns både fördelar och nackdelar med sanktionerna.
Fördelen är att världen reagerar mot diktatur, förtryck och övergrepp mot de
mänskliga rättigheterna. Nackdelen är att Iraks civilbefolkning har drabbats
av sanktionerna och bombningarna, en befolkning som redan lider svårt under
diktaturen som råder. Sverige måste verka för att EU och FN lägger stora
resurser på att ge stöd till de demokratiska krafter och de irakier som arbetar
för demokrati i sitt land.
I motion 2001/02:U282 (v) konstateras att handelssanktionerna mot Irak fått
en missriktad effekt. Det är inte Saddam Hussein och hans regim som
drabbades av dem utan det irakiska folket. Människors hälsotillstånd har
försämrats och barnadödligheten ökat. En av orsakerna till att de mildrande
sanktionerna inte har någon effekt är att USA och Storbritannien utan FNmandat bombat Irak. USA bombar inte enbart militära anläggningar utan
sjukhus, livsmedelsfabriker, distributionscentrum, kraftstationer, moskéer,
broar, vägar och avloppsledningar. Livsmedel och mediciner går till spillo
eller blir omöjliga att distribuera. I yrkande 1 krävs att Sverige i FN måste
verka för att USA:s och Storbritanniens bombningar av Irak upphör och i
68
Ä R E N D E T O C H D E SS B E R E D N IN G
2001/02:UU8
yrkande 2 att Sverige i FN skall verka för att sanktionerna hävs. Vidare kräver
motionärerna i yrkande 3 att Sverige inom FN och EU verkar för att den
kurdiska befolkningens och norra Iraks/irakiska Kurdistans autonomi i
folkrättsligt avseende stärks och skyddas genom att de kurdiska delarna ingår
i en federation med övriga Irak. Då det s.k. Food for Oil-programmet inte
fungerar måste Sverige i FN verka för att den irakiska befolkningen ges snabb
och effektiv hjälp med livsmedel och mediciner så snart sanktionerna har
hävts och bombningarna har upphört (yrkande 4). Motionärerna anser i
yrkande 5 att Sverige skall verka för att FN utarbetar andra metoder och typer
av sanktioner mot stater som begår brott mot folkrätten eller mot mänskliga
rättigheter än dem som vi sett i bl.a. Irak. Motionärerna anser att det är
uppenbart att någon rättssäkerhet inte existerar i Irak, och förtrycket är brutalt
och nyckfullt. Det irakiska folkets lidande blir heller inte mindre av USA:s
och Storbritanniens bombningar av landet. I yrkande 6 krävs att Sverige i FN
bör arbeta för en successiv nedtrappning av sanktionerna mot Irak förbunden
med krav på säkerhet och möjligheter för kurderna i norra Irak/irakiska
Kurdistan att utveckla sitt regionala självstyre och i framtiden ingå i en
federation med övriga Irak. I yrkande 7 krävs att Sverige i FN bör arbeta för
en successiv nedtrappning av sanktionerna mot Irak förbunden med krav på
säkerhet för shiamuslimerna i södra Irak.
I motion 2001/02:U317 (m) framhålls att det som hände i New York har gett
upphov till en debatt kring USA:s roll i världspolitiken. En del av debatten
har handlat om huruvida det är ett problem att USA är världens starkaste land
och om USA skall ses som en självutnämnd världspolis. När Irak invaderade
Kuwait gav FN USA uppgiften att leda en koalition av FN-medlemmar för att
befria Kuwait. När Balkan föll sönder i etniska motsättningar saknade Europa
tillräcklig kapacitet för att i en FN-operation förhindra strider och massakrer.
USA var det enda land med kapacitet att stoppa etnisk rensning i t.ex.
Kosovo. Efter Gulfkriget har USA och Storbritannien upprätthållit
flygförbudszoner i Irak för att skydda den kurdiska befolkningen mot
folkmord. Motionären menar i yrkande 4 att Sverige bör stödja att USA och
Storbritannien upprätthåller flygförbudszonerna i Irak.
I motion 2001/02:U325 (mp) framhålls att den kurdiska befolkningen i
Kurdistan har levt i rädsla för den irakiska regimens repression, bomber och
militärer. FN:s civila närvaro i området har inte alla gånger kunnat avskräcka
den irakiska regimen från att attackera området. Vid upprepade tillfällen har
kurderna i området bett FN att garantera säkerheten genom att upprätta en
FN-närvaro som kan försvara civilbefolkningen mot eventuella anfall från
regimen i Irak. Sveriges bör därför arbeta för att genom FN garantera
kurderna framtida säkerhet och trygghet (yrkande 1). Vidare bör Sverige
enligt yrkande 2 fördöma den etniska rensningen i Irak samt förmå FN att
fördöma den och kräva rätten till återinflyttning av den kurdiska
befolkningen. I yrkande 3 krävs att Sverige fördömer den irakiska regimen för
folkmordet på den kurdiska befolkningen och arbetar för att ställa de
ansvariga inför Haagdomstolen för brott mot mänskligheten. I yrkande 4
69
2001/02:UU8
Ä R E N D E T O C H D E S S B E R E D N IN G
krävs att Sverige skall arbeta för att förmå FN att garantera kurderna i
irakiska Kurdistan 13 % av Iraks oljeinkomster även efter ett upphävande av
sanktionerna mot Irak. Vidare krävs i yrkande 5 att Sverige erkänner
federalismen som utgångspunkt för relationerna mellan styret i irakiska
Kurdistan och centralmakten i Irak.
I motion 2001/02:U337 (c, m, v, kd, fp, mp) framhålls de delar av irakiska
Kurdistan som sedan nio år administreras av ett folkvalt parlament och där en
administration bestående av kurder, assyrier och turkmener genomför det
största demokratiska försöket i hela regionen. Även om det finns
demokratiska brister är detta demokratiska försök unikt i en region full av
fundamentalism, diktaturer och bristande respekt för mänskliga rättigheter.
Det är mycket angeläget att världssamfundet stöder folket i norra Irak i dess
strävan för demokrati. Det handlar såväl om bistånd som om samarbete och
garantier för säkerheten. Motionärerna kräver i yrkande 1 att världssamfundet
stöder folket i irakiska Kurdistan i dess strävan efter demokrati och i dess
kamp mot terrorism och för ökad säkerhet (yrkande 2). I yrkande 3
understryks Sveriges ansvar för bistånd till uppbyggnad av landet både fysiskt
och kunskapsmässigt. I yrkande 4 understryks att det är nödvändigt att arbeta
för att flygförbudszonerna upprätthålls och ges legitimitet av FN samt för en
FN-förankrad internationell plan för fysiskt skydd av befolkningen och
möjlighet till åtgärder när så krävs. I yrkande 5 krävs att Sverige skall förmå
FN att garantera kurderna i irakiska Kurdistan 13 % av Iraks oljeinkomster
även efter ett upphävande av sanktionerna mot Irak. I yrkande 6 framhålls att
befolkningen i irakiska Kurdistan lever i isolering på grund av sanktionerna
mot Irak. Sverige bör undersöka möjligheterna att utfärda någon form av pass
för befolkningen i området för att bryta den isolering som funnits sedan 1991
och skapa en hållbar fred i området.
Utskottets överväganden
Bombningarna och flygförbudszonerna
Utskottet konstaterar att genom beslut av USA, Storbritannien och Frankrike
infördes i juni 1991 en ”air exclusion zone” för irakiskt flyg norr om den 36:e
breddgraden, och senare lades därtill ett motsvarande förbud rörande
flygningar söder om den 33:e breddgraden. Syftet är att skydda
civilbefolkningen i norra och södra Irak mot Saddam Husseins grova
övergrepp mot de mänskliga rättigheterna. För att upprätthålla
flygförbudszonerna har USA och Storbritannien genomfört bombningar mot
militära installationer i Irak, och också mellan dessa zoner.
Utskottet konstaterar vidare att bombningarna fortsätter och att USA anser att
Irak
ännu
kränker
flygförbudszonerna.
Det
finns
inga
säkerhetsrådsresolutioner som explicit stöder dessa flygförbud.
Flygförbudszonerna har motiverats bl.a. med hänvisning till säkerhetsrådets
resolution 678, i vilken den amerikanskt ledda koalitionen gavs ett mandat att
70
Ä R E N D E T O C H D E SS B E R E D N IN G
2001/02:UU8
använda ”alla tillgängliga medel för att återställa internationell fred och
säkerhet i området”. Hänvisningar har också gjorts till resolutionerna 687
(eldupphör med villkor) och 688 (förtryck av civila, särskilt kurder).
Aktionerna i Irak riktas mot militära mål som bedöms hota USA:s och
Storbritanniens patrullering av de s.k. flygförbudszonerna. Syftet med
upprättandet av flygförbudszonerna var att skydda civilbefolkningen i norra
och södra Irak mot Saddam Husseins regim. Även om förståelse kan hysas för
syftet så är frågan om flygförbudszoner omstridd. Utskottet har tidigare
konstaterat att enligt svensk uppfattning saknas ett klart folkrättsligt mandat
för flygförbudszonerna. Sveriges har påpekat bristen på folkrättsligt stöd för
bombningarna både under sin tid som medlem av FN:s säkerhetsråd och
senare. Sverige stöder de resolutioner om Irak som FN:s säkerhetsråd har
beslutat om och generalsekreterarens ansträngningar att uppfylla dessa. Det är
FN:s säkerhetsråd, inte enskilda medlemsstater, som skall fatta beslut i frågor
som de om flygförbudszoner.
Med vad som ovan anförs avstyrker utskottet motionerna 2001/02:U317 (m)
yrkande 4 och 2001/02:U337 (c, m, v, kd, fp, mp) yrkande 4 samt anser att
motion 2001/02:U282 (v) yrkande 1 kan besvaras.
Sanktionerna
Den humanitära situationen i Irak är mycket oroande. Utskottet välkomnar
initiativ som kan effektivisera sanktionsverktyget och förbättra situationen för
den irakiska civilbefolkningen. Utgångspunkten för all sanktionspolitik måste
vara att utöva så stor press som möjligt på landets beslutsfattare och att
effekterna på civilbefolkningen minimeras. Erfarenheterna visar att breda
ekonomiska sanktioner inte alltid får önskvärt genomslag när det gäller att
påverka regeringar eller andra ansvariga. Det finns därför ett behov av att
utveckla sanktionsinstrumentet för att göra sanktionerna både mer effektiva
och mer humana.
Utskottet understryker att det är viktigt att framhålla den irakiska regimens
ansvar för att sanktionerna fortfarande är i kraft. Om den irakiska regimen
valt att samarbeta med FN och den nya organisationen för vapeninspektion,
UNMOVIC, hade sanktionerna kunnat vara hävda i dag.
Mat och mediciner har aldrig varit föremål för sanktioner. Det humanitära
programmet för Irak, det s.k. olja-för-mat-programmet, har möjliggjort en
förbättrad humanitär situation i landet. Sedan starten 1996 och till och med
januari 2002 har olja till ett värde av över 50 miljarder US dollar sålts inom
ramen för olja-för-mat-programmet.
Sedan Gulfkrigets slut 1991 har EU varit den sammantaget största givaren av
humanitärt bistånd till Irak. Biståndet är tänkt att komplettera olja-för-matprogrammet och skall gå till de mest utsatta, t.ex. barn. Insatser görs också
inom vatten- och sanitetsområdet samt för att bygga och utrusta sjukhus.
Biståndsinsatserna, liksom de humanitära organisationernas blotta närvaro,
71
2001/02:UU8
Ä R E N D E T O C H D E S S B E R E D N IN G
bidrar till att förbättra den humanitära situationen därstädes, vilket också
skapar en viss trygghet och en känsla av säkerhet hos befolkningen i norra
Irak.
Utskottet konstaterar att sanktionerna mot Irak är beslutade av FN:s
säkerhetsråd, och det är också säkerhetsrådet som beslutar om ett eventuellt
hävande. I de resolutioner som säkerhetsrådet beslutat regleras villkoren för
att häva sanktionerna. Eftersom dessa villkor ännu ej uppfyllts är
sanktionerna fortfarande i kraft. Utskottet menar att sanktionerna, som de är
utformade, inte har haft åsyftad effekt bl.a. för att det inte finns en tillåten
politisk opposition i Irak. Sanktionerna har snarare använts av regimen för att
ena befolkningen mot den yttre fienden. Den översyn av
sanktionsinstrumentet som nu inletts är mot denna bakgrund särskilt
angelägen. Det är i dagsläget inte möjligt att ta ställning till den situation eller
de konsekvenser som eventuellt skulle uppstå efter det att sanktionerna hävts.
Detta gäller även för beslut om formerna för skydd av irakiska Kurdistan,
inklusive den ekonomiska situationen i området. Sverige kommer att fortsätta
att noga följa situationen för kurderna i norra Irak.
Inom EU diskuteras för närvarande möjligheter för unionen att genomföra
humanitära aktiviteter i Irak, inom ramen för de befintliga FN-programmen.
Via FN:s Oil-for-Food-program tilldelas norra delen av landet 13 % av Iraks
oljeintäkter och står under FN-administration.
Sverige hör – genom Sida – till de största givarna av humanitärt bistånd till
Irak. Under år 2000 utbetalades drygt 60 miljoner kronor. Huvuddelen, ca 45
miljoner kronor, av stödet går till norra Irak och kanaliserades via ett antal
enskilda humanitära organisationer, bl.a. Qandil (vatten/sanitet,
hälsoprogram), Mine Advisory Group (MAG) och Röda korset (vatten och
sanitet). Under 2001 har Sida betalat ut drygt 31 miljoner kronor. Därutöver
ger Sverige via FN och EU humanitärt bistånd till hela Irak.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motionerna 2001/02:U262 (kd)
yrkande 4, 2001/02:U278 (s), 2001/02:U282 (v) yrkandena 2, 4 och 5,
2001/02:U325 (v) yrkande 4 samt 2001/02:U337 (c, m, v, kd, fp, mp) yrkande
5 kan besvaras.
Minoriteterna
I FN har Sverige i olika sammanhang kritiserat Irak för brott mot de
mänskliga rättigheterna. FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna
antog den 18 april 2001 en av EU årligen initierad resolution om situationen
för de mänskliga rättigheterna i Irak. I resolutionen fördöms Irak för brott mot
de mänskliga rättigheterna samtidigt som Irak uppmanas att respektera
religiösa och etniska minoriteters rättigheter. I resolutionen uppmanas även
Irak att omedelbart upphöra med tvångsförflyttning av irakiska kurder. Den
19 december 2001 antogs i FN:s generalförsamling en av EU framlagd
resolution om de mänskliga rättigheterna i Irak. Även i denna resolution
72
Ä R E N D E T O C H D E SS B E R E D N IN G
2001/02:UU8
uppmanas Irak att omedelbart upphöra med förtrycket av sin kurdiska
befolkning.
Irak är en suverän stat som omfattar även de delar av norra delen av landet
som befolkas av kurder. Liksom alla andra stater är Iraks suveränitet över sitt
territorium emellertid inte oinskränkt, utan Irak är bundet av folkrättsliga
överenskommelser och andra förpliktelser.
Utskottet understryker att den irakiska regimen har en plikt att respektera de
mänskliga rättigheterna, inklusive rätten till självbestämmande. Regimen har
också en plikt att respektera den humanitära rätten, som skyddar krigets offer,
inklusive civila, även i interna konflikter. Rätten till självbestämmande kan
utövas genom autonomi. Folkrätten föreskriver inte federalism, men däremot
att folk har en rätt till självbestämmande. Autonomi (begränsat självstyre) för
kurderna grundades i ett avtal mellan den irakiska regimen och kurderna
1970. Avtalet sattes delvis åt sidan genom irakisk lagstiftning, men i slutet av
april 1991, efter Gulfkriget, nåddes en principiell enighet om att återuppliva
detta avtal.
Utskottet har ovan konstaterat att för närvarande pågår arbetet med att
etablera en permanent internationell brottmålsdomstol. En internationell "ad
hoc"- domstol för att ställa de ansvariga inför rätta mot brott mot
mänskligheten har upprättats för Rwanda samt det f.d. Jugoslavien. Något
förslag om att bilda en sådan domstol rörande Irak har enligt vad utskottet
inhämtat inte varit föremål för diskussion.
I de resolutioner som säkerhetsrådet beslutat om regleras villkoren för att
häva sanktionerna. Eftersom dessa villkor ännu ej uppfyllts, och sanktionerna
därmed fortfarande är i kraft, är det i dagsläget inte möjligt att ta ställning till
den situation eller de konsekvenser som eventuellt skulle uppstå, bl.a. för de
olika minoriteterna i landet, om sanktionerna skulle hävas.
Utskottet konstaterar att Sverige under år 2000 gav totalt 45 miljoner kronor i
bilateralt bistånd till ett antal enskilda humanitära organisationer i norra Irak.
Organisationerna bedriver humanitär verksamhet inom områdena vatten och
sanitet, minröjning, återuppbyggnad av bostäder, skolor och kliniker samt
förstahjälpenprogram.
Biståndsinsatserna,
liksom
de
humanitära
organisationernas blotta närvaro, bidrar till att förbättra den humanitära
situationen i norra Irak, vilket också skapar en viss trygghet och en känsla av
säkerhet hos befolkningen. Närvaron av FN:s skyddsstyrka (United Nations
Guards Contingent in Iraq – UNGCI) bidrar också till att skapa en säkrare
situation, fram- för allt för de humanitära aktörerna, så att de kan genomföra
sina uppgifter. Vaktstyrkan uppgår för närvarande till nästan 90 personer.
Sverige, Tyskland, Nederländerna och USA har sedan tillkomsten av styrkan
varit dess största finansiärer. Det svenska bidraget för perioden 2000 till 2001
(12 månader) uppgår till 4,5 miljoner kronor.
Sverige undersöker för närvarande möjligheterna till ett utbyte mellan
svenska universitet och universitet i norra Irak. Utbytet är tänkt att vara ett
stöd för utbildningsinstitutionerna i området samt bidra till att stärka den
73
2001/02:UU8
Ä R E N D E T O C H D E S S B E R E D N IN G
pågående demokratiseringsprocessen i norra Irak. Förhoppningen är även att
universitetssamarbetet på sikt skall minska utflyttningen från området. Även
andra projekt för att stärka demokratiseringsprocessen kan tänkas komma i
fråga.
Vad gäller en gemensam strategi för att främja en positiv samhällsutveckling i
Irak har EU tagit ett första steg med fokus på migrations- och asylfrågor. En
grupp för asyl- och migrationsfrågor, HLWG (Högnivågruppen för asyl- och
migrationsfrågor) inrättades av Allmänna rådet i december 1998.
Grundtanken är att man genom humanitära insatser, asyl- och
migrationspolitiska insatser samt förebyggande arbete för stabilisering och
demokratisering skall kunna minska migrationsströmmar på sikt.
Utskottet anser att möjligheterna att utfärda någon form av pass för
befolkningen i norra Irak, för att på så sätt bryta isoleringen, ur ett
folkrättsligt perspektiv skulle bryta mot Iraks suveränitet över området.
Förslaget är därför inte möjligt att genomföra.
Med vad som ovan anförts avstyrker utskottet motion 2001/02:U337 (c, m, v,
kd, fp, mp) yrkande 6 och anser att motionerna 2001/02:U275 (s),
2001/02:U282 (v) yrkandena 3, 6 och 7, 2001/02:U325 (v) yrkandena 1–3
och 5 samt 2001/02:U337 (c, m, v, kd, fp, mp) yrkandena 1–3 kan besvaras.
Kurdfrågan
I motion 2001/02:U210 (v) framhålls att det är av stor betydelse att respekten
för demokrati och mänskliga rättigheter stärks i norra Irak/irakiska Kurdistan.
Det krävs ett väl genomfört demokratiskt val där styrkeförhållandena mellan
politiska partier och riktningar tydligt avspeglar sig i det kurdiska
parlamentets sammansättning. Detta kan också vara ett bra sätt att förbereda
förverkligandet av målet i en framtida federation med Irak och ytterst även ett
framtida demokratiskt Irak. I yrkande 2 krävs att Sverige bör verka för att väl
genomförda demokratiska val kommer till stånd i norra Irak/irakiska
Kurdistan, i syfte att stärka det regionala kurdiska parlamentets och den
regionala regeringens legitimitet, nationellt och internationellt.
Utskottets överväganden
Utskottet konstaterar att Sverige stöder den begränsade autonomi som tidigare
beslutats mellan å ena sidan den irakiska centralregeringen och å andra sidan
de två kurdiska grupper – Kurdistans demokratiska parti (KDP) och
Kurdistans patriotiska union (PUK) – vilka företräder kurderna i det aktuella
området.
Sverige erkänner Iraks suveränitet över de kurdiska områdena i norra Irak.
Frågor om omfattningen av självstyret i norra Irak och områdets framtida
ställning inom ramen för Iraks internationellt erkända gränser bör enligt
utskottets mening avgöras av parterna själva.
74
Ä R E N D E T O C H D E SS B E R E D N IN G
2001/02:UU8
Utskottet konstaterar att vissa framsteg gjorts de senaste åren i norra Irak i
fråga om demokratisk utveckling och ökad respekt för de mänskliga
rättigheterna. Dessa framsteg till avgörande del kunnat uppnås på grund av de
särskilda förhållanden som skapats i skydd av det flygförbud som råder i
området för irakiskt militärflyg.
Utskottet vill understryka att det finner dessa demokratiska landvinningar
värdefulla och anser att det vore positivt med en fortsatt utveckling i
demokratisk riktning i de autonoma områdena i norra Irak. Detta vore enligt
utskottets mening av stor betydelse även för övriga minoriteter i Irak.
Enligt vad utskottet inhämtat studerar för närvarande svenska myndigheter
möjligheter att genomföra vissa demokratiprojekt i norra Irak. Mot denna
bakgrund utgår utskottet också ifrån att Sverige kommer att ha beredskap för
att ge sitt stöd när frågan om demokratiska val i norra Irak aktualiseras.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion 2001/02:210 (v) yrkande
2 kan besvaras.
19 Iran
I motion 2001/02:U252 (v, kd, c, fp, mp) yrkande 4 konstateras att under den
första perioden av president Khatamis ämbetsperiod skedde en viss
förbättring när det gällde demokratiska och mänskliga rättigheter. President
Khatami återvaldes på våren 2001, men under sommaren 2001 har omkring
300 avrättningar ägt rum och även summariska spöstraff har utdömts.
Motionärerna menar att Sverige och EU, i den kritiska dialogen med Iran, bör
intensifiera sin kritik av iranska myndigheters tillämpning av dödsstraffet.
I motion 2001/02:U270 (v, s, m, kd, c, fp, mp) yrkande 1 framhålls att det
iranska folket saknar rätt att fritt bilda sina egna organisationer. Det finns
illegal facklig verksamhet vid sidan av de officiellt godkända
organisationerna. Vid de tillfällen då dessa fria fackliga grupperingar hävdat
sina rättigheter eller ställt krav, exempelvis när arbetarna vid olika företag
inte fått någon lön på flera månader, har de angripits och ledarna arresterats.
Sverige bör i den kritiska dialogen med Iran med kraft hävda det iranska
folkets rätt att fritt organisera sig i partier och fackföreningar. I yrkande 2
krävs att Sverige i olika internationella organ skall verka för att
omständigheterna kring flera författares samt en rad politiskt och religiöst
oliktänkande människors död närmare granskas av en opartisk internationell
humanitär organisation. I yrkande 3 understryks vikten av att FN:s speciella
sändebud för mänskliga rättigheter i Iran måste få möjlighet att besöka landet
och, i yrkande 4, att ett FN-kontor upprättas i landet.
De iranska kvinnorna har utsatts för förtryck och trakasserier på grund av en
kvinnodiskriminerande
rättsordning,
deras
rättslösa
ställning
i
familjelagstiftningen och olika former av segregering är grundad i
sexualfientliga föreställningar. Enligt yrkande 5 bör Sverige i den kritiska
75
2001/02:UU8
Ä R E N D E T O C H D E S S B E R E D N IN G
dialogen lägga stor vikt vid kvinnornas situation när det gäller deras ställning
inom rättssystemet, deras rätt till arbete och deras möjligheter att yttra sig i
samhällsdebatten. Sverige bör inom EU också verka för att politiska,
diplomatiska och ekonomiska punktsanktioner skall kunna tas i bruk som en
del av den kritiska dialogen (yrkande 6). I yrkande 8 krävs att Sverige i sina
direkta relationer med den iranska regeringen samt i EU- och FNsammanhang verkar för yttrandefrihet för alla och för att författare och
journalister ges möjlighet att fritt ge ut sina verk, tidskrifter och tidningar
samt, i yrkande 9, att alla som fängslats på grund av sin politiska eller
religiösa uppfattning försätts på fri fot.
I motion 2001/02:U289 (s) yrkande 1 framhålls att i Iran förekommer
fruktansvärda kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Varje dag utsätts ett
stort antal människor för brutala övergrepp från myndigheternas sida. Under
förra årets arbete i FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna har
Sverige drivit på och framgångsrikt samordnat EU:s initiativ till den
resolution som antogs för att uppmärksamma situationen för de mänskliga
rättigheterna i Iran. I yrkande 2 krävs att Sverige genom FN och EU agerar
mycket aktivt avseende de mänskliga rättigheterna och särskilt lyfter fram
kvinnornas situation i Iran.
Utskottets överväganden
Utskottet konstaterar att Sverige för en dialog med iranska företrädare om
MR-läget i Iran. Arresteringar av reformförespråkare, den skärpta
presslagstiftningen och stängningar av ett stort antal tidningar utgör allvarliga
försämringar av MR-läget. I april 2000 antog FN:s kommission för de
mänskliga rättigheterna en resolution, framlagd av EU, om situationen
beträffande de mänskliga rättigheterna i Iran. I denna noteras framsteg på
specifika punkter liksom den stora potential som finns för genomgripande
förändringar. Samtidigt uttrycker dock EU oro över problemen på MRområdet och uppmärksammar dödsstraff, tortyr, inhuman och förnedrande
bestraffning samt brist på respekt för internationella normer i rättsutövningen.
Den av FN:s MR-kommission utsedde särskilde representanten har ett
generellt mandat att undersöka förhållandena i Iran vad avser alla aspekter av
de mänskliga rättigheterna, och Sverige har i sina bilaterala kontakter med
Iran, liksom genom EU, agerat för att representanten skall ges möjlighet att
besöka Iran. I diplomatiska och andra officiella kontakter som Sverige har
med iranska företrädare i EU- och FN-sammanhang framhålls frågan om att
alla författare och journalister skall ges möjlighet att fritt ge ut sina verk,
tidskrifter och tidningar.
Utskottet konstaterar att Sverige lägger stor vikt vid kvinnornas situation i
Iran när det gäller deras ställning inom rättssystemet, deras rätt till arbete och
deras möjligheter att yttra sig i samhällsdebatten. Frågor som rör MR,
demokrati, yttrandefrihet samt kvinnors, barns och minoriteters rättigheter
utgör centrala ämnen i de samtal som Sverige på diplomatisk och annan
76
Ä R E N D E T O C H D E SS B E R E D N IN G
2001/02:UU8
officiell väg för med företrädare för den iranska regeringen. Likaså ingår
dessa frågor i den kritiska dialog som EU för med Iran. Frågan tas också upp i
FN:s MR-resolution för Iran och i samband med mötena i FN:s kommission
för de mänskliga rättigheterna.
Årligen tar EU initiativ i FN:s generalförsamling till en resolution om
situationen för de mänskliga rättigheterna i Iran. EU:s politiska dialog med
Iran syftar dels till att söka påverka Iran vad avser mänskliga rättigheter,
demokrati och yttrandefrihet, dels till att integrera Iran i det internationella
samfundet. Utskottet menar att politiska och diplomatiska markeringar bör
göras endast vid exceptionella tillfällen och att dialog är att föredra framför
isolering och andra former av sanktioner.
Arbetet mot dödsstraffet har länge utgjort en prioriterad fråga för Sverige i
EU:s arbete på området. Vid de återkommande dialogmötena mellan EU och
Iran – det senaste hölls i Teheran i september 2001 – diskuteras MR-frågor
inklusive dödsstraffet. Vid mötet betonade EU vikten av att de iranska
myndigheterna respekterar de mänskliga rättigheterna.
Sverige fördömde i ett uttalande morden på ett antal iranska författare så snart
dessa dåd hade blivit kända, och EU antog i december 1998 ett uttalande till
stöd för den rättsliga prövning av det inträffade som då hade inletts i Iran.
Den av MR-kommissionen utsedde särskilde representanten, Maurice
Copithorne, har, som nämnts, ett generellt mandat att undersöka
förhållandena i Iran vad avser alla aspekter av de mänskliga rättigheterna.
Författarmorden omfattas av detta.
En grundförutsättning för att ett FN-kontor skall kunna upprättas i ett land är
att landet i fråga medverkar till och undertecknar ett avtal om detta med FN. I
Iran finns för närvarande ett UNDP-kontor. Diskussioner har förekommit om
att sekondera personal från Högkommissariens för de mänskliga rättigheterna
kontor vid UNDP-kontoret, men något avtal om detta har ännu inte kommit
till stånd.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motionerna 2001/02:U252 (v,
kd, c, fp, mp) yrkande 4, 2001/02:U270 (v, s, m, kd, c, fp, mp) yrkandena 1,
6, 8 och 9 samt 2001/02:U289 (s) yrkandena 1 och 2 kan besvaras.
20 Afghanistan
I motion 2001/02:U345 (fp) framhålls att de hänsynslösa terroristattackerna
mot USA har satt Afghanistan i fokus. Landet har sedan länge varit föremål
för omfattande biståndsverksamhet men även kritiserats p.g.a. bristande
respekt för de grundläggande mänskliga rättigheterna. Strider mellan
talibanerna och oppositionen fortsätter och tvingar stora delar av den civila
befolkningen på flykt. Allvarlig torka gör att landet står inför en humanitär
kris. Denna situation kommer att skapa en omfattande flyktingsituation, och i
77
2001/02:UU8
Ä R E N D E T O C H D E S S B E R E D N IN G
yrkande 56 krävs att Sverige och övriga omvärlden måste vara beredda att
bistå de afghanska flyktingarna.
Utskottets överväganden
Utskottet konstaterar att Sverige har varit engagerat i Afghanistan i över 20 år
och varit en av de största biståndsgivarna till landet. Under 2001 avsattes 225
miljoner kronor till Afghanistan. En stor del av biståndet har gått till stöd för
flyktingar och internflyktingar, genom bl.a. UNHCR, Röda Kors-rörelsen,
Unicef och Svenska Afghanistankommittén (SAK). SAK har t.ex. startat
mobila hälsokliniker och skolor i internflyktingläger i Afghanistan.
Under talibanregimen förekom omfattande övergrepp mot de mänskliga
rättigheterna, vilket ledde till ökade flyktingströmmar. En förbättrad situation
vad gäller säkerhet och mänskliga rättigheter kommer att leda till ökad
repatriering av flyktingar. Redan i dagsläget återvänder människor i tusental
varje vecka, och detta kommer att öka när våren kommer. Ett massivt
återvändande ställer stora krav på de humanitära organisationerna i form av
skydd och stöd för återetablering. Sverige bidrar redan nu till IOM:s
(International Organisation for Migration) pilotprojekt för välutbildade
afghaner som vill återvända.
Av Sveriges fortsatta bidrag till humanitära insatser, återhämtning och
återuppbyggnad kommer flyktingstöd även fortsättningsvis vara en central
komponent. Bistånd till barn, som varit speciellt utsatta under kriget, kommer
att prioriteras.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion 2001/02:U345 (fp)
yrkande 56 kan besvaras.
21 Burma
I motion 2001/02:U345 (fp) framhålls att militärjuntans förtryck i Burma och
brott mot grundläggande mänskliga rättigheter årligen uppmärksammas av
FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna. I sin resolution i april 2001
talar kommissionen om regimens systematiska förföljelser av den
demokratiska oppositionen och av etniska minoriteter liksom om dess
omfattande och systematiska användning av tvångsarbete. MR-situationen har
försämrats ytterligare enligt kommissionen, och det görs systematiska brott
mot de mänskliga rättigheterna i Burma. FN:s specielle rapportör för Burma
förvägrades länge inresetillstånd. Varje försök att ta upp frågan om Burma i
FN:s säkerhetsråd förhindras av Burmas särskilda skyddsmakt Folkrepubliken
Kina. I yrkande 32 krävs att Sverige verkar för att inom EU stödja den
demokratiska oppositionen och förmå regimen att erkänna resultatet från det
fria parlamentsvalet 1990.
78
Ä R E N D E T O C H D E SS B E R E D N IN G
2001/02:UU8
Utskottets överväganden
Utskottet konstaterar att utgångspunkten för Sveriges agerande gentemot
Burma är att varje litet steg i riktning mot en demokratisk utveckling måste
anses vara av värde och uppmuntras av omvärlden. Arbetet inom EU, FN,
ILO samt med Burmas grannländer inom ASEAN är av stor betydelse för
regeringens möjligheter att påverka utvecklingen i landet. Sverige för
regelbundet samtal med oppositionen både inne i Burma och i exil.
Regeringen bidrar aktivt till EU:s politik gentemot Burma. Målet för EU:s
politik är att förmå den burmesiska regimen att respektera de mänskliga
rättigheterna och snarast inleda en dialog med oppositionen. EU:s främsta
politiska verktyg i förhållande till Burma, den gemensamma ståndpunkten
från 1996, förlängdes med sex månader i oktober 2001. Ståndpunkten
innehåller bl.a. visumförbud för de ledande skikten inom regimen, förbud mot
allt utvecklingssamarbete (utom humanitärt bistånd samt MR-bistånd via
enskilda organisationer) och förbud mot militärt samarbete.
Sverige bidrar med 5,25 miljoner kronor under perioden 2000–2002 till
Centre for Humanitarian Dialogue, en frivilligorganisation som genomför
humanitära medlingsinsatser i bl.a. Burma. Insatserna syftar till minskat
lidande och ökad humanitär säkerhet för att därigenom bidra till konfliktens
lösning. Sida ger även stöd till burmesiska flyktingar som lever i flyktingläger
i Thailand. Bistånd om ungefär 41 miljoner kronor för åren 2001–2002
kanaliseras genom Diakonia, som via Burma Border Consortium förser
flyktingarna med boende och andra förnödenheter. Sverige bidrar även
indirekt till flyktingarna genom det humanitära bistånd som förmedlas genom
bl.a. EU och UNHCR. Den regionala MR-organisationen FORUM-ASIA har
mottagit stöd för en narkotikakampanj riktad mot Burma. Stöd ges även till
oppositionens radiostation i Oslo. Riksdagen har på Sidas uppdrag i februari
2002 genomfört
en utbildning i Stockholm för burmesiska
exilparlamentariker. Enligt utskottets uppfattning bidrar sådana insatser till
värdefulla tillfällen för kunskapsutbyten för båda parter.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion 2001/02:U345 (fp)
yrkande 32 kan besvaras.
22 Sri Lanka
I motion 2001/02:U212 (v) framhålls att när den brittiska kolonialmakten
lämnade Sri Lanka så lämnade man ett land som var etniskt splittrat. Olika
grupper behärskade olika områden. Landet är mycket rikt, inte minst på olika
ädelstenar och metaller. Större delen av dessa tillgångar kom att hamna i
majoritetens, den singalesiska befolkningen, händer.
Konflikten mellan framför allt singaleser och tamiler, men även med
muslimska grupper, har pågått sedan början av 1920-talet. Den senaste
eskaleringen mellan de olika grupperna skedde 1983 då de tamilska tigrarna
79
2001/02:UU8
Ä R E N D E T O C H D E S S B E R E D N IN G
(LTTE, Liberation Tigers of Tamil Eelam) inledde en väpnad kamp för att
befria den norra delen av landet och skapa en tamilstat. Tamilerna, som utgör
cirka 20 % av befolkningen, är av indiskt ursprung. De importerades som
arbetskraft till Sri Lanka av de brittiska kolonialmyndigheterna för att det
behövdes arbetare på de lankesiska teplantagerna. Deras status i Sri Lanka har
sedan dess varit osäker när det gäller medborgerliga rättigheter och
statstillhörighet. Motionärerna menar i yrkande 1 att Sverige bör verka för att
de tamiler som arresterats och hållits fängslade utan rannsakning och dom
antingen friges eller att deras fall underkastas en snar, korrekt, rättslig
prövning. I yrkande 2 krävs att Sverige inom EU och andra internationella
organisationer bör verka för att tortyr och misshandel av arresterade personer
och politiska fångar i Sri Lanka upphör och, i yrkande 3, att Sverige, som
enskilt land och som medlem av EU och andra internationella organisationer,
aktivt bör arbeta för en fredlig lösning av konflikten mellan de etniska
grupperna i Sri Lanka och aktivt stödja de fredsinitiativ som har tagits av den
norska regeringen.
Utskottets överväganden
Utskottet konstaterar att återkommande överträdelser av de mänskliga
rättigheterna har följt i spåren av den långvariga väpnade konflikten mellan
den srilankesiska regeringen och den tamilska LTTE-gerillan. Under vissa
perioder har mycket allvarliga MR-överträdelser begåtts. Den väpnade
konflikten, som sedan 1983 krävt tiotusentals människoliv och tvingat över en
halv miljon människor att bli internflyktingar, utgör landets allvarligaste
utvecklingshinder. Kränkningarna av de mänskliga rättigheterna i Sri Lanka
har fortlöpande följts av Sverige och stått i fokus vid de bilaterala kontakterna
med landet. Sverige har dessutom, såväl bilateralt som multilateralt, agerat för
att förbättra MR-situationen på Sri Lanka. Sverige har också inom EUsamarbetet varit drivande för att lyfta fram MR-situationen och den
demokratiska utvecklingen i Sri Lanka.
Sveriges bistånd till Sri Lanka har fokuserats på utbildningsinsatser och
landsbygdsutveckling, men betydande belopp har också anslagits till andra
områden som humanitärt bistånd samt insatser till stöd för mänskliga
rättigheter och demokratisk utveckling. Ett antal projekt inom
utvecklingssamarbetet som rör insatser på områdena fred, demokrati och
mänskliga rättigheter är dessutom i beredningsstadiet och planeras att
påbörjas under 2002.
Genom Europeiska byrån för humanitärt bistånd (ECHO) ges också bistånd
bl.a. till den väpnade konfliktens offer. Ett betydande EU-bistånd ges
dessutom till Family Rehabilitation Centers, vilka arbetar med att rehabilitera
tortyroffer.
Sverige och EU verkar i olika sammanhang, inklusive multilaterala, för en
fredlig lösning av konflikten mellan de etniska grupperna i Sri Lanka. I
återkommande uttalanden från ordförandeskapet på EU:s vägnar har Sri
80
Ä R E N D E T O C H D E SS B E R E D N IN G
2001/02:UU8
Lanka och LTTE uppmanats att upphöra med fientligheterna och få till stånd
en varaktig uppgörelse. Vid upprepade tillfällen har också uttalats stöd för
den norska regeringens strävanden att underlätta en förhandlingslösning av
konflikten.
Norges möjligheter att mäkla fred i Sri Lanka har ökat under senaste tiden då
regeringen i Colombo meddelat att den tänker iaktta ytterligare en månads
vapenvila. I mitten av februari 2002 förlängde den tamilska gerillan ensidigt
sin vapenvila. Sri Lankas regering har meddelat den norske medlaren att
arméns vapenvila har utsträckts till den 24 februari. Avsikten var att ge
medlaren tid att åstadkomma en ömsesidigt överenskommen vapenvila mellan
regeringen och den tamilska LTTE-gerillan. Sedan julhelgen, när båda sidor
deklarerade tillfällig vapenvila, har regeringen mildrat den ekonomiska
blockad som i flera år har riktats mot gerillakontrollerade områden i norr.
Norska fredsmäklare har varit försiktigt optimistiska och menar att båda
parter känner ökat förtroende för varandra. LTTE ställer dock fortfarande som
ett oavvisligt krav att rörelsen måste förklaras laglig, innan den ger sig in på
några förhandlingar. Sverige har ställt sig positivt till att sända personal till
Sri Lanka för att övervaka vapenvilan.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion 2001/02:U212 (v)
yrkandena 1–3 kan besvaras.
23 Taiwan
Taiwan i internationella organ
I motion 2001/02:U202 (m) framhålls att Taiwan i dag erkänns diplomatiskt
av ett trettiotal länder. Dock är det långt kvar innan flertalet nationer har
erkänt Taiwan. 1971 tog Folkrepubliken Kina plats i FN. En plats som
tidigare innehafts av Republic of China (ROC), dvs. Taiwan, som är ett av de
länder som grundade FN. Motionären anser i yrkande 1 att Sverige bör verka
för att FN åter accepterar ROC som medlemsnation. Taiwan tvingades även
lämna världshälsoorganisationen WHO. I yrkande 2 krävs att Sverige skall
verka för att WHO accepterar Taiwan. Även i motion 2001/02:U213 (m)
anses att Sverige bör verka för att Taiwan skall kunna delta i arbetet i WHO
som observatör. Liknande synpunkter framförs i motion 2001/02:U274 (m)
yrkande 1 där motionärerna framhåller att Taiwan står utanför många viktiga
internationella organ, som FN och WHO, och att Sverige måste agera för att
Taiwan ges möjlighet att ansluta sig till dessa. I motion 2001/02:U299 (m)
framhålls att Taiwan har en unik ställning i världen och att det är orimligt att
ett land som Taiwan, en av världens främsta ekonomiska aktörer och en av
Asiens främsta demokratier, står utanför FN. Det är därför angeläget att det
inom FN tillsätts någon form av utredning för att komma fram till hur
Taiwans ställning i världssamfundet skall kunna lösas. Sverige bör med all
kraft försöka bidra till att en sådan lösning kommer till stånd (yrkande 1).
81
2001/02:UU8
Ä R E N D E T O C H D E S S B E R E D N IN G
Liknande synpunkter framförs i motion 2001/02:U307 (m, v, kd, c, fp, mp)
där det framhålls att den demokratiska utvecklingen i Taiwan har stärkts
under senare år. I september 2001 antog The Standing Committee of
European Doctors, dvs. samarbetsorganet mellan läkarförbunden inom EU,
EES och kandidatländerna, ett enhälligt beslut om att kräva att Taiwan skall
ges observatörsstatus i WHO. Sverige bör aktivt verka för att Taiwan som
observatör skall kunna delta i arbetet inom WHO.
Inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken inom EU
bör Sverige, enligt motion 2001/02:U345 (fp) yrkande 52, verka för att det
demokratiska Taiwan ges plats i FN och WHO, vid sidan av Folkrepubliken
Kina, till dess att folken i Kina och Taiwan i demokratiska val kan ta ställning
till sin eventuella gemensamma framtid. Så sent som vid
generalförsamlingens öppnande i september 2000 väcktes åter frågan av ett
antal medlemsstater att låta utreda Taiwans representation i FN (yrkande 53).
Frågan föll på Kinas veto. Varken Sverige eller EU stod bakom
ansträngningarna att bereda plats för Asiens mest vitala demokrati och dess
23 miljoner invånare i FN-familjen. Sverige och EU bör i fortsättningen aktivt
stödja detta förslag. Det avser också frågan om Taiwans representation i olika
underorgan (yrkande 54).
Utskottets överväganden
Utskottet erinrar om att det haft anledning att ta ställning till flertalet
yrkanden om frågan om Taiwans representation i FN och olika FN-organ,
senast i betänkande 2000/01:UU10 vari bl.a. sägs:
”Medlemskap i FN behandlas av Sverige enligt universalitetsprincipen;
suveräna stater som Sverige erkänner anses ha rätt att ansluta sig till FN och
dess organ. I enlighet med FN:s stadgar upptas nya medlemmar i FN genom
beslut i generalförsamlingen efter beredning i och på rekommendation av
säkerhetsrådet. Ett flertal stater satte sig emot ett förslag att föra upp frågan
om Taiwans ställning på generalförsamlingens dagordning hösten 1993.
Sedan 1993 har ytterligare försök att föra upp frågan om Taiwans ställning på
generalförsamlingens dagordning misslyckats. Ett gemensamt initiativ togs
1995 av tjugotalet länder som då erkände Taiwan och hade diplomatiska
förbindelser med landet. Dessa var ett antal länder huvudsakligen i
Centralamerika, Karibien och Afrika; bl.a. Guatemala, Nicaragua, Panama,
Dominikanska republiken, Centralafrikanska republiken och Swaziland.
Utskottet konstaterar att Sverige inte erkänner Taiwan som en suverän stat.
Den svenska ett-Kina-politiken är klar och tydlig. Sedan 1971 är
Folkrepubliken Kina innehavare av den Kina tillhöriga platsen i FN.
Utskottet anser att det är positivt att Taiwan har utvecklade kontakter med
olika länder samt med Folkrepubliken Kina. Utskottet ser positivt på den
demokratiska utveckling som skett i Taiwan. Med hänvisning till vad ovan
anförts samt till tidigare uttalanden av utskottet framstår det som klart att det
inte är motiverat att agera för Taiwans medlemskap i FN.”
Utskottet vidhåller denna uppfattning.
82
Ä R E N D E T O C H D E SS B E R E D N IN G
2001/02:UU8
Utskottet konstaterar att från svensk sida skulle en utveckling som möjliggör
observatörskap i WHO för Taiwan välkomnas. Ett sådant observatörskap
förutsätter emellertid enighet inom WHO – vilket i dag inte föreligger – och
därmed saknas grunden för ett sådant beslut. Sverige söker på olika sätt
samråd i EU-kretsen i denna fråga. Utskottet har inhämtat att även om Taiwan
i dag varken är medlem eller observatör i WHO har landet möjlighet att
använda information från WHO, t.ex. i en situation med utbrott av
smittsamma sjukdomar.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motionerna 2001/02:U202 (m)
yrkandena 1 och 2, 2001/02:U213 (m), 2001/02:U274 (m) yrkande 1,
2001/02:U299 (m) yrkande 1, 2001/02:U307 (m, v, kd, c, fp, mp) samt
2001/02:U345 (fp) yrkandena 52–54 kan besvaras.
Taiwans representationskontor och svensk representation i Taiwan
I motion 2001/02:U202 (m) konstateras att Sverige och Taiwan har
omfattande handelsutbyte liksom andra kontakter inom kultur, forskning och
utbildning. På grund av de omfattande kontakterna har Sverige ett
exportkontor i Taiwan, och Taiwan å sin sida har ett representationskontor i
Stockholm. I yrkande 3 föreslås att Sveriges behandling av Taiwans
representation blir densamma som för övriga länder inom EU och att Sverige
behandlar Taiwans representationskontor i Stockholm som likvärdigt med en
utländsk beskickning. I yrkande 4 krävs att ett dubbelbeskattningsavtal mellan
Sverige och Taiwan upprättas. Även i motion 2001/02:U299 (m) yrkande 2
framhålls att med tanke på de omfattande förbindelserna mellan Sverige och
Taiwan bör Sverige ge Taiwans kontor i Stockholm samma behandling som
kommer Sveriges exportkontor i Taipei till del.
I motion 2001/02:U236 (m) framhålls att det i östra Asien bara finns ett land
med ett fullt utvecklat demokratiskt system, Taiwan, med ett föredömligt
genomfört regeringsbyte. Relationen mellan Taiwan och Kina är känslig,
liksom Kinas känslighet i relationer till omvärlden i denna fråga. De som
verkar i demokratisk anda måste behandlas positivt. I många år har motioner
lagts fram om att Sverige skall öka sina kontakter med Taiwan, inte bara
genom handel utan även politiskt. Motionärerna menar att en viktig
symbolisk gest skulle vara att låta Taiwans representation i Stockholm få
samma status, exempelvis vad avser skattefrågor, som åtnjuts av den svenska
representationen i Taiwan. Motionärerna menar att Sverige bör bereda
Taiwans representationskontor i Stockholm villkor som är likvärdiga dem
som andra länder bereder taiwanesiska kontor. Liknande synpunkter framförs
i motion 2001/02:U345 (fp) yrkande 48 i vilken krävs att Taiwans
representationskontor i Stockholm ges diplomatisk skattefrihet.
I motion 2001/02:U345 (fp) yrkande 49 krävs också att den svenska
representationen i Taipei bör förstärkas. Representationen visade sig vara
ytterst värdefull för att tillvarata de omfattande svenska intressena i Taiwan i
samband med den stora jordbävningskatastrofen i september 1999, och
83
2001/02:UU8
Ä R E N D E T O C H D E S S B E R E D N IN G
Sverige bör, enligt motion 2001/02:U345 (fp) yrkande 50, medverka till att
EU upprättar ett informationskontor i Taipei.
Utskottets överväganden
Utskottet konstaterar att frågan om status för Taiwans representationskontor i
Stockholm har behandlats i tidigare betänkande, senast i bet. 2000/01:UU10.
”I enlighet med Wienkonventionen om diplomatiska förbindelser beviljar
Sverige med stöd av bl.a. lagen om immunitet och privilegier i vissa fall
utländska diplomatiska beskickningar i Sverige immunitet och privilegier.
Sverige och Taiwan har inte upprättat diplomatiska förbindelser, och Taiwan
kan således inte ha en diplomatisk beskickning i Sverige. Med nuvarande
lagstiftning är det därför omöjligt att tillmötesgå kravet på skattebefrielse för
Taiwans handelskontor i Stockholm. I motionen hänvisas till att personalen
vid det svenska Exportrådskontoret i Taipei åtnjuter skattebefrielse. Sverige
tillämpar dock inte reciprocitetsprincipen för behandling av utländsk
representation. Det är således inte heller möjligt att av reciprocitetsskäl
bevilja Taiwankontoret skattebefrielse.”
Utskottet vidhåller den anförda uppfattningen.
Utskottet anser vidare att Exportrådets kontor i Taiwan är en viktig
stödjepunkt för svenska intressen på olika områden. Exportrådet ser med
jämna mellanrum och i nära samråd med Utrikesdepartementet över kontorets
verksamhetsinriktning och resursbehov. Utskottet har inhämtat att någon form
av EU-representation i Taipei har diskuterats i EU-kretsen, men att etablering
för närvarande inte är aktuell, bl.a. med hänsyn till budgetrestriktioner.
Med vad som ovan anförts avstyrker utskottet motionerna 2001/02:U202 (m)
yrkande 3, 2001/02:U299 (m) yrkande 2, 2001/02:U236 (m), 2001/02:U345
(fp) yrkande 48 samt anser att motion 2001/02:U345 (fp) yrkandena 49 och
50 med vad som ovan anförts kan besvaras.
Utskottet konstaterar att förhandlingar om en svensk-taiwanesisk
överenskommelse för undvikande av dubbelbeskattning har slutförts. På
begäran av Lagrådet kommer överenskommelsen att sändas ut på remiss till
juridisk expertis. Finansdepartementet räknar med att under våren kunna
förelägga riksdagen en proposition i ärendet. Målsättningen är att
överenskommelsen skall träda i kraft senast vid årsskiftet 2002/2003, förutsatt
att beredningen/godkännandeprocessen då också är klar på taiwanesisk sida.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion 2001/02:U202 (m)
yrkande 4 kan besvaras.
Visumfrågor
I motion 2001/02:U217 (m) framhålls att inom ramen för en "ett-Kinapolitik" bör dialog, kontakter och samtal prägla Sveriges och EU:s linje
gentemot Folkrepubliken Kina och Taiwan. Motionärerna menar att Sverige
bör verka för att EU:s inofficiella praxis gällande visumfrågor för vissa
84
Ä R E N D E T O C H D E SS B E R E D N IN G
2001/02:UU8
personer från Taiwan ändras så att t.ex. privata besök av personer i höga
befattningar inte hindras. Även i motion 2001/02:U345 (fp) yrkande 51 krävs
att reglerna för att utfärda besöksvisum för taiwanesiska medborgare i
ledande ställning måste förändras. Invånare från demokratiska stater får aldrig
vägras inresa i Sverige av politiska etikettsskäl.
Utskottets överväganden
Ett-Kina-politiken som Sverige följer innebär att det inte är möjligt att
upprätthålla diplomatiska förbindelser med både Peking och Taipei. Samtliga
EU-länder, inklusive Sverige, har valt att ha diplomatiska förbindelser med
Peking. Följden av detta är att inga mellanstatliga förbindelser med Taiwan
kan förekomma. Officiella besök från Taiwan är därmed inte möjliga, utan
alla besök sker inofficiellt. När det gäller besök från Taiwan på högsta
politiska nivå kan även privata besök få en officiell ram som gör dem mindre
lämpliga. Utskottet konstaterar att det råder enighet om denna syn inom EUkretsen.
De begränsningar som gäller för besöksutbytet har dock inte hindrat Sverige
från att utveckla goda kontakter med Taiwan. Förutom en omfattande handel
finns även ett aktivt utbyte inom den akademiska världen, på kulturområdet
och mellan representanter för det civila samhället. Under senare år har ett
flertal besök från Taiwan genomförts i Sverige, inklusive inofficiella
ministerbesök som en följd av det kommersiella och teknologiska utbyte som
äger rum mellan länderna. Under mars månad 2002 genomförs ett besök i
Taiwan från det svenska näringsdepartementet på statssekreterarnivå med
deltagare från Exportrådet, Ericsson, Combitech Traffic System, AU-System,
Apis m.fl. Resan är en uppföljning av tidigare besök från Taipei i Sverige och
görs i syfte att främja och marknadsföra svenskt IT-kunnande och svensk ITindustri i Taiwan.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motionerna 2001/02:U217 (m)
samt 2001/02:U345 (fp) yrkande 51 kan besvaras.
Relationerna mellan Taiwan och Kina
I motion 2001/02:U274 (m) yrkande 2 konstateras att Folkrepubliken Kina
har uttalat hot om invasion av Taiwan. Genom olika uttalanden kräver ledare i
Folkrepubliken Kina att Taiwan skall godta Kinas tolkning av principen om
ett Kina. Sverige måste klart och tydligt deklarera att Taiwan, liksom andra
suveräna, fria och demokratiska stater, fritt och självständigt avgör sin egen
framtid.
Taiwan var länge en militär enpartistat. I slutet av 80-talet påbörjades
tillsammans med en snabb ekonomisk och social utveckling också en politisk
demokratisering. Under det senast decenniet har den demokratiska
utvecklingen accelererat med flerpartisystem, allmänna fria val, allmänna
presidentval och i mars 2000 valdes oppositionens kandidat Chen Shuibian
till president i Taiwan. För första gången i den kinesiska kultursfären
85
2001/02:UU8
Ä R E N D E T O C H D E S S B E R E D N IN G
genomfördes ett maktskifte genom fredliga, fria och demokratiska val.
Taiwan utgör i dag ett exempel för resten av Asien på en modern demokrati. I
2001/02:U345 (fp) yrkande 47 krävs att all kinesisk maktpolitik mot Taiwan
måste fördömas klart och entydigt.
Utskottets överväganden
Utskottet ser positivt på det senast decenniets utveckling i Taiwan och att
landet nu är en demokrati. Alla politiska ledare i Taiwan är numera utsedda i
fria demokratiska val.
Utskottet ser positivt på denna utveckling och har vid flera tillfällen uttryckt
sitt stöd för den demokratiska utvecklingen på Taiwan. Även om det finns
restriktioner i det officiella umgänget med Taiwan, förekommer breda
kontakter och utbyte i båda riktningarna. Ett väl utbyggt kontaktnät med
Taiwan stärker förutsättningarna att stå som ett demokratiskt föredöme i hela
regionen, särskilt i förhållande till Folkrepubliken Kina. Det kinesiska inre
kabinettet (State Council) har tidigare deklarerat att om Taiwans myndigheter
skjuter upp förhandlingar om återförening på obestämd tid tvingas den
kinesiska ledningen vidta alla tänkbara åtgärder inklusive bruk av maktmedel.
Utskottet tar generellt avstånd från militära hot som påtryckningsmedel och
har ovan konstaterat att den svenska regeringen vid flera tillfällen starkt
reagerat mot att Folkrepubliken Kina använt militära hot som
påtryckningsmedel. Sveriges inställning är att Taiwans framtida status är en
fråga som måste lösas på fredlig väg av de berörda parterna.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motionerna 2001/02:U274 (m)
yrkande 2 samt 2001/02:U345 (fp) yrkande 47 kan besvaras.
Dödsstraffet i Taiwan
I motion 2001/02:U215 (m) yrkande 7 krävs att Sverige bör markera sitt stöd
för Taiwans intentioner att avskaffa dödsstraffet.
Utskottets överväganden
Utskottet kan konstatera att representanter för Taiwans regering under 2001
uttalade sin förhoppning om dödsstraffets avskaffande, vilket mötte blandade
reaktioner i Taiwan. Inga konkreta åtgärder sägs ännu ha vidtagits för att
uppnå detta under den nuvarande presidentens mandatperiod. Enligt Amnesty
Internationals årsrapport verkställdes 17 avrättningar under 2000, en
minskning från 1999 då 24 människor avrättades.
Utskottet har ovan behandlat frågan om dödsstraffets avskaffande och ser
med oro på det faktum att det fortfarande förekommer i flera länder. Den
lagstiftande församlingen i Taiwan har nyligen avskaffat lagen om kontroll
och bestraffning av gängrelaterade brott, som bland annat föreskrev
obligatoriskt dödsstraff för ett antal allvarliga brott. Utskottet konstaterar att
86
Ä R E N D E T O C H D E SS B E R E D N IN G
2001/02:UU8
ett avskaffande av dödsstraffet i Taiwan givetvis är i linje med Sveriges och
EU:s ansträngningar att avskaffa dödsstraffet varhelst det förekommer.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion 2001/02:U215 (m)
yrkande 7 kan besvaras.
24 Kina
Allmänt om situationen i Kina
I motion 2001/02:U206 (m) anförs att vissa uppgifter gör gällande att 100 000
falungongutövare häktats, 20.000 sänts till arbetsläger och hundratals torterats
och avlidit i polishäkten. Oliktänkande som inte sanktionerats av staten
bekämpas med alla medel. I motionen framhålls att Sverige skall verka för att
oberoende undersökningar genomförs och kräva att falungongutövare och
politiska fångar släpps fria samt ställa som krav för svenskt deltagande i OS
att de mänskliga rättigheterna efterlevs.
I motion 2001/02:U214 (m) framhålls att Folkrepubliken Kina är jordens
största marknad, och potentialen för ekonomisk tillväxt och internationell
handel är mycket stor. Den kinesiska kulturen har i århundraden varit en av
mänsklighetens mest framstående. Det är viktigt både för landets och
omvärldens välstånd att Folkrepubliken Kina integreras i den fria
världsekonomin. I kraft av ökad ekonomisk styrka kommer landets politiska
betydelse att växa. Motionärerna menar att utvecklingen i Taiwan visar att
västerländsk demokrati och kinesisk kultur inte bara är fullt förenliga, utan
också en mycket lyckosam kombination. I yrkande 1 framhålls att Taiwans
demokratiseringsprocess är ett gott exempel för hela regionen och inte minst
för Folkrepubliken Kina. Att Kina är en betydande ekonomi i vardande får
inte hindra Sverige från att påtala brister i mänskliga rättigheter och kritisera
landets militära rustningar. Folkrepubliken Kina får inte bedömas med annan
måttstock än andra länder. Samtidigt som Sverige tydligt reagerar mot
diktaturen i Folkrepubliken Kina måste stöd ges till handel som skapar
välstånd, öppnar landet och skapar kontakter som stärker kraven på
demokrati.
Folkrepubliken Kina har under de senaste åren ökat sin kärnvapenkapacitet.
Kina har nu, tillsammans med USA och Ryssland, full nukleär förmåga och
kan avlossa robotar från marken, luften och havet. När Folkrepubliken Kinas
utrikesminister besökte Sverige togs inte landets kärnvapenprogram upp på
agendan. I yrkande 2 krävs att Sverige återkommande måste markera att
Kinas kärnvapenrustningar är oacceptabla. Frågan måste också tas upp inom
ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.
Folkrepubliken Kinas regering försöker skrämma människor till efterrättelse
för att på så sätt styra demokratiska val i grannlandet Taiwan. Motionärerna
menar i yrkande 3 att Sverige med största tydlighet måste markera att det inte
är acceptabelt att hota sina grannar eller, i yrkande 4, att söka styra resultaten
87
2001/02:UU8
Ä R E N D E T O C H D E S S B E R E D N IN G
i fria och demokratiska val i andra länder. Även detta krav måste finnas med i
Sveriges agerande i den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken så att
Sverige och EU alltid finns på demokratins sida.
Från Taiwans sida har det förts fram förslag om att ett möte skall äga rum för
att behandla såväl handels- som transportfrågor. Initiativet är välkommet och
ansvarsfullt, eftersom det bara är genom samtal som relationerna mellan
Folkrepubliken Kina och Taiwan kan hanteras på ett konstruktivt sätt. Peking
har dock hittills avvisat planerna på ett möte, eftersom kommunistledningen
vägrar att se Taiwan som annat än en utbrytarprovins. Motionärerna menar i
yrkande 5 att samtal mellan Folkrepubliken Kina och Taiwan ligger i hela
världens intresse. Sverige måste stödja och uppmuntra samtal mellan
länderna. Vidare framhålls, i yrkande 6, vikten av att öka tydligheten i
Sveriges ställningstaganden gentemot Folkrepubliken Kina. Ökad tydlighet
förutsätter också en ny, konsekvent och sammanhållen Kinapolitik.
Utskottets överväganden
Utskottet konstaterar att den kampanj som Kinas regering bedrivit mot
falungong i över två år har lett till omfattande kränkningar av de mänskliga
rättigheterna. Människor har frihetsberövats och misshandlats, och ett stort
antal dödsfall av fängslade medlemmar har rapporterats. Bannlysningen av
falungongrörelsen strider mot yttrande- och organisationsfrihetens principer.
Sverige ser mycket allvarligt på situationen när det gäller de mänskliga
rättigheterna i Kina och kommer att fortsätta att på hög nivå och vid varje
givet tillfälle uppmana Kinas regering att upphöra med de kränkningar som
rapporteras. Detta kommer även fortsättningsvis att göras i direkta samtal och
kontakter med Kinas regering, både bilateralt och vid andra dialogtillfällen
mellan EU och Kina.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion 2001/02:U206 kan
besvaras.
Utskottet understryker att det är en grundsten i svensk utrikespolitik att
överallt stödja utveckling mot demokrati och respekt för de mänskliga
rättigheterna. Den utveckling som skett i Taiwan mot demokrati är av stor
betydelse och har rönt uppskattning och stöd från svensk sida. Utskottet ser
positivt på det senaste decenniets utveckling i Taiwan och att landet nu är en
demokrati. Alla politiska ledare är numera utsedda i fria demokratiska val.
Taiwans exempel visar att demokrati väl kan utvecklas i ett kinesiskt
samhälle. Sverige eftersträvar ett utbyggt kontaktnät med Taiwan och
uppmuntrar kontakter både av politisk, ekonomisk, akademisk och kulturell
karaktär mellan länderna. Därigenom stärks också Taiwans förutsättningar att
stå som demokratisk förebild för hela regionen liksom dess möjligheter att
positivt påverka utvecklingen i Folkrepubliken Kina.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion 2001/02:U214 (m)
yrkande 1 kan besvaras.
88
Ä R E N D E T O C H D E SS B E R E D N IN G
2001/02:UU8
Utskottet
ser
allvarligt
på
Kinas
kärnvapenupprustning.
All
kärnvapenupprustning är oacceptabel. Kärnvapenstaterna har en särskild
skyldighet enligt ickespridningsfördraget mot kärnvapen (NPT) att nedrusta.
Vid översynskonferensen för NPT år 2000 antogs enhälligt, av samtliga
medlemsstater,
en
konkret
åtgärdslista
i
tretton
steg
för
kärnvapennedrustning. Det viktigaste åtagandet var att kärnvapenstaterna
gjorde ett otvetydigt politiskt åtagande att eliminera sina kärnvapenarsenaler.
Detta åtagande gäller för Kina liksom för de övriga kärnvapenstaterna.
Sverige är fast beslutet att tillsammans med övriga Ny Agenda-medlemmar
fortsätta arbetet för genomförandet av de överenskommelser om
kärnvapennedrustning som gjordes vid 2000 års NPT-konferens. En
prioriterad fråga för Sverige är att det viktiga provstoppsavtalet för kärnvapen
(CTBT) kan träda i kraft så snart som möjligt. En annan viktig fråga är att
förhandlingar vid nedrustningskonferensen (CD) kan inledas om ett förbud
mot produktion av klyvbart material för vapenbruk (FMCT).
Ett ytterligare krav som Sverige ställt på Kina är en ökad transparens
beträffande det kinesiska innehavet av kärnvapen och kärnvapenmaterial.
Kina och de övriga kärnvapenstaterna har gjort ett politiskt åtagande avseende
ökad transparens i kärnvapeninnehavet.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion 2001/02:U214 (m)
yrkande 2 kan besvaras.
Utskottet konstaterar att de senaste valen hölls i december 2001 på Taiwan.
De valen gällde en ny lagstiftande församling samt borgmästare i ett antal
städer och ledamöter i lokala församlingar. Valen synes denna gång ha förlöpt
utan öppet hotfulla uttalanden från Kina eller försök att påverka utgången,
vilket tidigare skett under t.ex. presidentvalet 2000. Inte heller efter valet har
hot upprepats i kinesisk press med anledning av valutgången. Från svensk
sida uppmuntras båda parter att utveckla kontakterna och möjligheten till
politisk dialog på hög nivå. Kinas och Taiwans inträde i WTO kan också ses
som ett viktigt steg i utvecklingen av relationerna och av värde för en fredlig
lösning av Taiwanfrågan.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion 2001/02:U214 (m)
yrkandena 3–5 kan besvaras.
I regeringens skrivelse 1998/99:61 Framtid med Asien. En svensk
Asienstrategi inför 2000-talet finns en redogörelse för de prioriteringar och
överväganden som gjorts för en sammanhållen svensk Kinapolitik. Där
klargörs att Sverige ser det som angeläget att omvärlden verkar för att Kina
inkorporerar internationella normer och som ansvarstagande part engageras i
det globala arbetet för fred och säkerhet, respekt för mänskliga rättigheter,
demokrati och frihandel. En politisk dialog med Kina är ett viktigt medel att
främja denna integrering.
EU:s Kinapolitik beskrevs 1998 i Kommissionens dokument Building a
Comprehensive Partnership with China. Målsättningarna är att stödja Kinas
fortsatta integrering i det internationella samfundet, ekonomiskt och politiskt
89
2001/02:UU8
Ä R E N D E T O C H D E S S B E R E D N IN G
och främja övergången till ett öppnare samhälle byggt på internationella
rättsprinciper och med respekt för de mänskliga rättigheterna. En uppföljning
av detta dokument har gjorts och antogs den 15 maj 2001: EU Strategy
towards China: Implementation of the 1998 Communication and Future Steps
for a more Effective EU Policy. Europeiska rådet antog den 25 juni 2001
slutsatser angående sina relationer till Kina. Dessa dokument innebär
fördjupad analys och preciseringar av en långsiktig Kinapolitik med konkreta
rekommendationer.
Med vad som ovan anförts avstyrker utskottet motion 2001/02:U214 (m)
yrkande 6.
Dödsstraff och tortyr
I motion 2001/02:U215 (m) framhålls att Folkrepubliken Kina är jordens
största diktatur och brister grovt i respekten för mänskliga fri- och rättigheter.
Mellan 1990 och 1998 registrerade Amnesty 25 400 dödsdomar och mer än
16 500 verkställda avrättningar i landet. Den verkliga siffran kan vara än
högre. Folkrepubliken Kina avrättar fler människor än världens övriga länder
tillsammans. I yrkande 1 krävs att Sverige och EU måste verka för att
användningen av dödsstraffet i Folkrepubliken Kina upphör och i yrkande 2
att Sverige och EU måste verka för att tortyr av fångar i Folkrepubliken Kina
inte äger rum. Rättsapparaten används för politisk förföljelse, och
oliktänkande och religiösa människor förtrycks och fängslas. Staten
kontrollerar Internet, tidningar och andra medier. I yrkande 3 krävs att
Sverige och EU måste verka för att rättsväsendet i Folkrepubliken Kina
avpolitiseras, och i yrkande 4 krävs att Sverige verkar för att politiska fångar i
Folkrepubliken Kina friges samt att förföljelsen av oppositionella samt
religiösa personer upphör. I yrkande 5 framhålls kravet på att öka förståelsen
inom det kinesiska ledarskapet för de mänskliga rättigheternas universalitet.
Eftersom män anses vara viktigare än kvinnor i Kina har landets
ettbarnspolitik lett till att blivande föräldrar aborterat flickfoster för att de ska
få en pojke som enda barn. Detta har lett till att det per 100 flickor föds 111,3
pojkar i Kina. Politiken har lett till tvångsaborter, barnamord och att
föräldrarna överger sina flickebarn. I 2001/02:U215 (m) yrkande 6 framhålls
att hundratusentals, kanske miljoner, flickor försvinner i Kina och att detta är
en oacceptabel konsekvens av ettbarnspolitiken och synen på mäns och
kvinnors olika värde.
Utskottets överväganden
Utskottet kan konstatera att Sverige vid flera tillfällen och på hög nivå har
tagit upp dödsstraffet med Kinas regering och uppmanat Kina att upphöra
med att utdöma dödsstraff och att det helt avskaffas. Detta har skett i direkta
samtal och kontakter med den kinesiska regeringen, både bilateralt och vid
olika multilaterala dialogtillfällen, som t.ex. vid EU:s dialog om mänskliga
90
Ä R E N D E T O C H D E SS B E R E D N IN G
2001/02:UU8
rättigheter, samt genom anföranden i bl.a. FN. Sverige kommer även
fortsättningsvis att noga bevaka användandet av dödsstraffet i Kina och
framföra den principiella ståndpunkten att dödsstraffet bör avskaffas. Liksom
dödsstraffet står tortyren också högt på agendan för EU:s dialog med Kina om
de mänskliga rättigheterna. Det senaste seminariet EU–Kina om mänskliga
rättigheter som anordnades under Belgiens ordförandeskap hade som sitt ena
huvudtema förekomsten av tortyr.
EU:s och Sveriges ansträngningar att bringa det kinesiska rättsväsendet i
överensstämmelse med internationella normer fortsätter genom
kunskapsöverföring i olika former och kontaktnät. Sverige verkar bl.a. genom
utbildningsverksamhet för att öka kunskapen om regler som kan motverka
användandet av tortyr. Genom Raoul Wallenberginstitutet bedrivs kurser som
riktas mot olika befattningshavare inom det kinesiska rättsväsendet och syftar
till att höja kunskapsnivån om innebörden av internationella konventioner på
mänskliga rättighetsområdet, inklusive tortyrfrågan.
Utskottet konstaterar att strävan att bistå Kina i moderniseringen av
rättsväsendet sedan många år har inneburit en rad insatser och kunskapsutbyte
mellan Kina och Sverige och Kina och EU. Kinas rättsväsen och lagstiftning
har under de senaste 20 åren genomgått omfattande reformering och bringats i
mer formell överensstämmelse med internationellt rättstänkande. Graden av
politisering av rättsapparaten har minskat, och denna trend tycks fortsätta.
Full rättssäkerhet kan dock inte uppnås under det enpartisystem som råder.
Observatörer anser att människorättssituationen försämrats i Kina, bl.a. till
följd av den s.k. slå hårt-kampanjen. Till dem som drabbats hör politiska
dissidenter, människor som deltagit i kampanjer mot korruption,
arbetaraktivister, människorättsförsvarare och medlemmar av icke godkända
religiösa eller andliga rörelser. En del har dömts till långa fängelsestraff efter
bristfälliga rättegångar eller sänts till tvångsarbete i fångläger. Enligt uppgift
torterades eller misshandlades många.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion 2001/02:U215 (m)
yrkandena 1–3 kan besvaras.
Utskottet konstaterar vidare att i den politiska dialogen med Kina som bedrivs
såväl bilateralt som av EU framförs ständigt krav på att politisk förföljelse
skulle upphöra. De är också en central del i den specifika dialog om
mänskliga rättigheter som förs två gånger om året med Kina. EU har där
förmedlat listor på personer som sitter fängslade och vars frigivning EU
kräver. Många enskilda länder har gjort detsamma. I bilaterala sammanhang
förs på olika nivåer krav på frigivning av fängslade personer fram från svensk
sida.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion 2001/02:U215 (m)
yrkande 4 kan besvaras.
Rättigheterna i 1948 års allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna är
universella. De gäller alla människor, utan åtskillnad. Varken land, kultur
eller specifik situation kan åberopas för ett åsidosättande av dessa, vilket
91
2001/02:UU8
Ä R E N D E T O C H D E S S B E R E D N IN G
också bekräftades av världssamfundet vid Världskonferensen om de
mänskliga rättigheterna i Wien 1993. Självklart anser Sverige att
universalitetsprincipen även omfattar Kina, vilket också har färgat
kontakterna med Kina på området. Av samma skäl har Sverige och EU aldrig
accepterat den motion om ickebehandling som Kina upprepade gånger
framlagt i FN:s MR-kommission för att motsätta sig att frågan behandlas där.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion 2001/02:U215 (m)
yrkande 5 kan besvaras.
Utskottet anser att det finns anledning att se mycket allvarligt på den
omfattande rapportering om övergrepp och tvångsaborter till följd av Kinas
barnbegränsningspolitik. Den kinesiska regeringen har ända sedan 1970-talet
bedrivit en medveten familjepolitik som begränsar rätten att sätta barn till
världen. Att enskilda tjänstemän och poliser gjort sig skyldiga till grova
överträdelser, såsom tvångsaborter, är väl dokumenterat. I många fall har
föräldrar även begått barnamord och övergivit nyfödda flickor, vilket skett i
strid med landets lagar. Dessa missförhållanden har varit särskilt utbredda på
landsbygden, där den traditionella synen på familjens fortlevnad och behovet
av att föräldrarna på sin ålderdom försörjs av sina söner varit en stark realitet.
I städerna är de sociala och ekonomiska mönstren annorlunda.
I Sveriges utvecklingssamarbete med Kina är ökad jämställdhet mellan
kvinnor och män ett av de centrala målen. Jämställdhetsprojekten, bl.a. att
framställa jämställdhetsrelaterat statistiskt underlag har som syfte att öka
medvetenheten om dessa frågor för samhällsplaneringen. Samarbetspartner
har varit statliga myndigheter, forskningsinstitutioner och enskilda
organisationer i Kina. Sverige agerar även genom UNFPA, FN:s
befolkningsfond, som arbetar aktivt med att stärka flickors och kvinnors
ställning i det kinesiska samhället.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion 2001/02:U215 (m)
yrkande 6 kan besvaras.
Minoriteter och oliktänkande
I motion 2001/02:U252 (v, kd, c, fp, mp) yrkande 2 framhålls att i Kina utsätts
religiösa och etniska minoriteter för tortyr, godtyckliga rättegångar och
förtryck. En särskilt utsatt grupp är anhängarna till falungong. Tibet är ett
område där situationen är svår när det gäller mänskliga rättigheter.
Motionärerna menar att Sverige bör verka för att EU intar en kritisk och
vaksam hållning när det gäller mänskliga rättigheter i Kina och därvid riktar
särskild uppmärksamhet på angreppen på falungongrörelsen, situationen i
Tibet och tillämpningen av dödsstraff.
I motion 2001/02:U290 (kd) framhålls att Kina med sin miljardbefolkning är
ett land vars minoritetsbefolkningar ständigt utsätts för kränkningar av de
styrande. Motionären anser att Sverige särskilt bör verka för att minoriteterna
skall kunna leva i trygghet utan fruktan för tortyr och dödsstraff, att troende
oavsett religion skall kunna samlas fritt, att yttrandefrihet och tryckfrihet
92
Ä R E N D E T O C H D E SS B E R E D N IN G
2001/02:UU8
införs och att det skall blir tillåtet med fackföreningar och självständiga
demokratiska politiska partier. Kina måste också tillåta humanitära
organisationer, som Röda korset, tillträde till landet så att de får göra
regelbundna besök vid fängelser och arbetsläger. Sverige måste aktivt
påverka Kina så att avrättningar på politiska grunder upphör. Sverige bör föra
en dialog med Kina om utvecklingen inom de officiellt godkända religiösa
samfunden. Sverige bör verka mycket mer aktivt för att de kristna i Kina skall
kunna samlas fritt utan krav på registrering. Inom EU-länderna finns en
värdefull erfarenhet av hur länder kan förvandlas från diktaturer till
demokratier med respekt för mänskliga rättigheter. Sverige bör verka för att
även EU bistår Kina i den demokratiska utvecklingen.
I motion 2001/02:U345 (fp) framhålls att Folkrepubliken Kina är världens
folkrikaste stat och dessutom världens största diktatur. Den kommunistiska
enpartiregimen i Beijing slår till med brutal hårdhet mot varje antydan till
missnöje eller protest. I yrkande 42 framhålls att övergreppen och den
omfattande förföljelsen av falungongrörelsen är ett tecken på att regimen inte
kan tolerera något uttryck som den inte har full kontroll över. I yrkande 43
krävs en konsekvent, sammanhållen och uthållig strategi för stöd till
demokratisk utveckling och respekt för mänskliga rättigheter i Folkrepubliken
Kina. Landet måste förmås att anta hela det internationella regelverket
gällande mänskliga fri- och rättigheter liksom att införliva det i den dagliga
rättstillämpningen. Oförmågan att i de årliga förhandlingarna inom FN:s
kommission för de mänskliga rättigheterna (UNCHR) påtala Kinas brott mot
mänskliga rättigheter ifrågasätter hela FN-systemets hantering av de
internationella konventionerna om mänskliga rättigheter. I yrkande 44
framhålls att Sverige och EU här har ett stort ansvar för att FN:s auktoritet
inte ytterligare undergrävs när det gäller tillsynen av respekten för de
mänskliga rättigheterna.
Utskottets överväganden
Utskottet har tidigare konstaterat den allvarliga bristen på demokrati i Kina.
Kina är en enpartistat, som inte har övergång till demokrati på det politiska
programmet. Staten värnar hårt om enpartiväldet. Samtidigt sker i snabb takt
en modernisering av det kinesiska samhället med reformer av rättsväsendet
och lagstiftningen, främst på det ekonomiska och civilrättsliga området men
även inom straff- och processrätt. För befolkningen har den ekonomiska
tillväxten lett till höjd levnadsstandard, och reformpolitiken i stort har
medfört ökad personlig valfrihet, kulturell mångfald och tillgång till
information. Mot denna bakgrund kan det konstateras att den akademiska
yttrandefriheten t.ex. i vetenskapliga publikationer och undervisning, i vissa
avseenden och i vissa frågor, går långt. En fortsatt utveckling kommer att leda
till ökade krav på medinflytande och demokrati.
Den negativa utvecklingen gäller den politiska ofriheten och den ofta brutala
beslutsamhet som möter varje försök till mänsklig organisering som kan
93
2001/02:UU8
Ä R E N D E T O C H D E S S B E R E D N IN G
misstänkas utmana kommunistpartiets maktmonopol eller den nationella
enheten. Bruket av dödsstraff, ofta efter summariska rättegångar, ses som det
främsta medlet i bekämpningen av korruption. På den utvecklingsnivå Kina
nu nått blir korruptionen ett allvarligt hinder för fortsatt ekonomisk
utveckling. Korruption bekämpas genom öppenhet, fria kritiska medier,
organisationer och fri konkurrens, men kommunistpartiet har valt att angripa
korruptionen genom mer polis och hårdare straff, särskilt dödsstraff.
Sverige bistår genom utvecklingssamarbetet ansträngningarna att reformera
det kinesiska rättsväsendet och bringa det mer i överensstämmelse med
internationella normer. Därigenom läggs också en grund för en demokratisk
utveckling i framtiden.
Kina inlemmas alltmer i det internationella samarbetet på olika områden.
WTO-inträdet är ett aktuellt exempel. I fjol ratificerade Kina också
konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. I och med att
Kina ansluter sig till alltfler internationella konventioner och underkastar sig
granskning av de övervakningskommittéer som är knutna till dem kommer
internationella normer att införlivas i administrationen och kraven på att de
respekteras att öka. För att utländska intressenter skall kunna verka i Kina
krävs ett någorlunda opartiskt rättsväsen som är i stånd att hantera de tvister
som kan uppstå. Lagar och förordningar måste finnas som reglerar det
ekonomiska livet och ger en grundläggande rättssäkerhet.
Utskottet konstaterar att EU för en aktiv politik inom den politiska dialogen
med Kina rörande situationen för de mänskliga rättigheterna i Kina, inklusive
Tibet och behandlingen av falungongutövare. Inte minst gjordes detta under
det svenska ordförandeskapet. EU bedriver sedan flera år en bred MR-dialog
med Kinas regering. I dialogen påtalas bristerna i fråga om mänskliga
rättigheter i Kina, framför allt den bristande respekten för politiska och
medborgerliga rättigheter, bristen på rättssäkerhet och det utbredda bruket av
dödsstraff. Kina uppmanas att ansluta sig till det internationella normsystemet
och samarbeta med de olika rapportörerna och arbetsgrupperna som finns. I
olika sammanhang framför EU kritik mot övergrepp och brister till den
kinesiska ledningen, både i direkta möten med regeringsföreträdare och i
internationella sammanhang.
En stor del av Sveriges och EU:s ansträngningar går ut på att förmå Kina att
utöka samarbetet med de olika FN-organen på mänskliga rättighetsområdet.
Utvecklingssamarbetet är ett viktigt inslag i Sveriges relationer med Kina.
Huvudmålet för Sveriges bistånd är att bidra till Kinas öppning mot
omvärlden. Konkret inriktas utvecklingssamarbetet på stöd till insatser för
miljön, för mänskliga rättigheter och för jämställdhet. Sedan flera år bedriver
Raoul Wallenberginstitutet en Sida-finansierad verksamhet i Kina med
utbildning i mänskliga rättigheter för personer inom den kinesiska
förvaltningen. Detta är exempel på stöd till en process som på sikt kan lägga
grunden för en framtida demokratisering i Kina.
94
Ä R E N D E T O C H D E SS B E R E D N IN G
2001/02:UU8
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motionerna 2001/02:U252 (v,
kd, c, fp, mp) yrkande 2 samt 2001/02:U290 (kd) kan besvaras.
Utskottet har ovan klargjort att Sverige ser det som angeläget att omvärlden
verkar för att Kina inkorporerar internationella normer och som
ansvarstagande part engageras i det globala arbetet för fred och säkerhet,
respekt för de mänskliga rättigheterna, demokrati och frihandel. En politisk
dialog med Kina är ett viktigt medel att främja denna integrering.
Kina hör till den grupp länder som ständigt uppmärksammas på grund av
bristerna i fråga om de mänskliga rättigheterna. Från den svenska regeringens
sida tar man, enligt vad utskottet erfarit, återkommande upp frågan med
kinesiska regeringsföreträdare. Den balans som eftersträvas är att kombinera
en kraftfull kritik mot övergreppen med en påverkan också genom dialog och
samarbete. Sverige och EU framför i olika sammanhang kritik mot dessa
övergrepp till den kinesiska ledningen liksom i internationella sammanhang,
såsom i FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna och i FN:s
generalförsamling. Utskottet understryker att det är viktigt att Sverige klart
och tydligt tar avstånd från de övergrepp som äger rum i Kina.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion 2001/02:U345 (fp)
yrkandena 42–44 kan besvaras.
Hongkong
Den forna brittiska enklaven Hongkong återlämnades av Storbritannien till
Kina i enlighet med ett avtal som ingåtts mellan länderna. Under de sista tio
åren av brittiskt styre skedde en utveckling mot alltmer av direkt folklig
medverkan i stadens styre. Sedan återföreningen pekar alla tecken mot att de
av Beijing utsedda ledarna i Hongkong alltmer fogar sig efter kinesiska krav.
I motion 2001/02:U345 (fp) yrkande 45 krävs att Sverige och EU fortsatt
stöder arbetet för en fullständig demokratisering av Hongkong med ett fullt
direktvalt parlament inför vilket de styrande är direkt ansvariga.
Utskottets överväganden
Utskottet konstaterar att Hongkong, som övergick till kinesisk överhöghet den
1 juli 1997, har bibehållit det samhällssystem som skiljer det från Kina, i
enlighet med avtalet mellan Storbritannien och Kina. Den form av
representativitet som utmärker styrelseskicket i Hongkong överensstämmer
med den Basic Law som Kinas parlament i enlighet med avtalet stiftade.
Dock finns anledning att känna besvikelse över att hongkongborna inte tycks
få möjlighet att utse nästa Chief Executive, den högste befattningshavaren, i
allmänna val.
I ett antal frågor om hur man skulle tolka Hongkongs grundlag (Hong Kong
Special Administration Region, HKSAR) har uppenbarats såväl
begränsningarna i Hongkongs autonomi som kryphålen i de kontroller, liksom
95
2001/02:UU8
Ä R E N D E T O C H D E S S B E R E D N IN G
de avväganden och den maktfördelning, som utgör en garanti för de
mänskliga rättigheterna som garanteras i grundlagen.
Sverige och EU eftersträvar en fördjupning av kontakterna och besöksutbytet
med Hongkong inom olika områden. Dessa ömsesidigt viktiga kontakter
bidrar till att stärka autonomin och den fortsatta utvecklingen mot demokrati.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion 2001/02:U345 (fp)
yrkande 45 kan besvaras.
Tibet och Xinjiang
I motion 2001/02:U320 (fp) framhålls att Tibet är ett land under olaglig
kinesisk ockupation. Vid tidpunkten för Folkrepubliken Kinas invasion 1949
uppfyllde Tibet alla de kriterier som ställs på en självständig stat enligt
internationell rätt, nämligen ett territorium, ett folk och en regering. Sedan
den kinesiska invasionen har Tibets unika kultur och tibetanernas nationella
identitet systematiskt och medvetet förstörts. Tibetanerna förvägras
yttrandefrihet, mötesfrihet och religionsfrihet och att de diskrimineras vad
gäller sjukvård, utbildning samt ekonomiska förutsättningar. I yrkande 1
krävs att Sverige verkar för att villkorslösa förhandlingar inleds mellan den
tibetanska exilregeringen och Kina. I yrkande 2 krävs att en av FN utsedd
särskild representant får föra dessa förhandlingar. Vidare krävs, i yrkande 3,
att den tibetanska exilregeringen erkänns, om inte en överenskommelse
genom direkta förhandlingar mellan parterna åstadkommits inom tre år, i
enlighet med Europaparlamentets resolution av den 6 juli 2000. I yrkande 4
krävs att Sverige kraftfullt bör kritisera Kina för brott mot de mänskliga
rättigheterna i den bilaterala dialogen med Kina och i FN:s 58:e kommission
för mänskliga rättigheter. I yrkande 5 krävs att Sverige i sina kontakter med
Kina ställer krav på att Gedhun Choekyi Nyima omedelbart släpps
tillsammans med sin familj och övriga som fängslats i samband med
erkännandet av honom som den 11:e Panchen lama.
Även i motion 2001/02:U336 (m, v, kd, c, fp, mp) framhålls att när
Folkrepubliken Kinas invaderade Tibet uppfyllde landet alla de kriterier som
ställs på en självständig stat enligt internationell rätt. Dalai lama har hela
tiden förespråkat att konflikten med Folkrepubliken Kina skall lösas genom
fredliga medel och dialog. Folkrepublikens ledning har dock inte visat sig
villig att inleda villkorslösa förhandlingar med Dalai lama och den tibetanska
exilregeringen. Motionärerna anser i yrkande 1 att det är viktigt att verka för
att Tibetfrågan löses med fredliga medel och, i yrkande 2, att Sverige och EU
skall verka för att en dialog inleds mellan Folkrepubliken Kinas ledning och
den tibetanska exilregeringen. I yrkande 3 framhålls att FN bör ha en
beredskap att stödja och underlätta en dialog mellan Folkrepubliken Kinas
ledning och den tibetanska exilregeringen. I yrkande 4 krävs att Sverige och
EU bör verka för att FN:s kommission för mänskliga rättigheter gör en
noggrann granskning av situationen beträffande mänskliga rättigheter i Tibet
och i yrkande 5 att Sverige i sina kontakter med Folkrepubliken Kina verkar
96
Ä R E N D E T O C H D E SS B E R E D N IN G
2001/02:UU8
för att Gedhun Choekyi Nyima tillsammans med sin familj samt de övriga
som greps vid erkännandet av denne som den elfte Panchen lama omedelbart
släpps.
I 2001/02:U345 (fp) yrkande 46 framhålls att Beijing bör uppmuntras att ge
Tibet och Xinjiang långtgående självbestämmande, upprätthålla respekt för
mänskliga rättigheter samt skapa förutsättningar att vårda och utveckla
kulturella särdrag utan att riskera hot eller förföljelser.
Utskottets överväganden
Utskottet ser allvarligt på bristerna i respekten för de mänskliga rättigheterna i
Tibet. Sverige verkar för att situationen för de mänskliga rättigheterna i Kina,
inklusive Tibet där kränkningarna är särskilt allvarliga, skall uppmärksammas
i internationella sammanhang. Förutom att verka i FN:s kommission för de
mänskliga rättigheterna och i andra FN-sammanhang bedriver Sverige en
dialog med Kina, både enskilt och inom EU, och framhåller vikten av att Kina
respekterar den tibetanska befolkningens mänskliga rättigheter och uppmanar
Kina att samarbeta med FN:s MR-organ.
Det är synnerligen önskvärt att samtal kan komma till stånd mellan Dalai
lama och den kinesiska ledningen om Tibets framtid. Hittills har dock alla
ansträngningar att åstadkomma ett närmande misslyckats. Det internationella
samfundet fortsätter sina ansträngningar för att övertyga parterna Kina om
nödvändigheten av att finna former för att inleda en dialog. Utskottet ser
gärna att FN kunde få en roll i Tibetfrågan. Mot bakgrund av Kinas särskilda
ställning som permanent medlem i säkerhetsrådet är Tibet dock en fråga som
är mycket svår att hantera inom ramen för FN, och så länge Kina utesluter en
dialog om Tibet har en särskild FN-representant inga möjligheter att verka.
Sverige har i kontakter med kinesiska regeringsföreträdare och ansvariga i
Tibet fört fram kravet på att Gedhun Choekyi skall beredas tillfälle att motta
besök av utomstående observatörer. Detta krav har dock avvisats av den
kinesiska sidan. Sverige kommer, enligt vad utskottet erfarit, att fortsätta att
föra fram detta krav, vilket också framförs av EU i dialogen med Kina om
mänskliga rättigheter. Förutsatt att en öppning skymtar vad avser dialog
mellan Folkrepubliken Kinas ledning och den tibetanska exilregeringen och
att medlemsstaterna kan enas om en roll för FN skulle en sådan process också
kunna stöttas av FN. I dagsläget kan en sådan öppning dock inte skönjas.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motionerna 2001/02:U320 (fp)
yrkandena 1–5, 2001/02:U336 (m, v, kd, c, fp, mp) yrkandena 1–5 samt
2001/02:U345 (fp) yrkande 46 kan besvaras.
25 Indonesien
Den 23 juli 2001 avsattes Indonesiens förste demokratiskt valde president
Abdurrahman Wahid av det indonesiska parlamentet och ersattes av sin
97
2001/02:UU8
Ä R E N D E T O C H D E S S B E R E D N IN G
vicepresident Megawati Sukarnoputri. Många hälsade valet av Megawati med
hopp om en mer effektiv ledning av landets regering. Hennes val av ministrar
på regeringens nyckelposter vad gäller den ekonomiska utvecklingen och
reformarbetet ses som lovande. Samtidigt finns en stark oro att den mycket
nationalistiskt sinnade Megawati skall välja en mer kompromisslös linje mot
självständighetssträvandena och att den indonesiska militären kan ha stärkt
sin ställning och att den ser sig som garant för ett sammanhållet Indonesien. I
motion 2001/02:U345 (fp) yrkande 33 krävs att Sverige inom EU verkar för
att Indonesien i olika multilaterala sammanhang förmås att fortsätta den
påbörjade demokratiska utvecklingen av landet. Många av de lokala
motsättningarna på mindre centralt belägna öar härrör från den omfattande
inflyttning som skett av människor från det överbefolkade Java. I yrkande 34
krävs att Sverige inom EU verkar för fredliga lösningar av Indonesiens många
territoriella och etniska konflikter.
Utskottets överväganden
Utskottet konstaterar att Sverige och EU verkar för Indonesiens demokratiska
reformer och fredliga lösningar på landets regionala konflikter i olika
sammanhang. EU:s Allmänna råd antog i maj 2001 nya rådsslutsatser med
målsättningen att fortsätta stödja Indonesiens demokratiska reformer. EU och
Indonesien för sedan 2000 en politisk dialog på ministernivå med fortsatta
demokratiska reformer som huvudtema.
Sverige bistod under 2001 Indonesien med 34 miljoner kronor. I
Landstrategin 2000–2004 planeras stöd till demokratiska reformer, med
särskilt fokus på MR, som ett av två mål. Stöd ges sedan länge till den kanske
viktigaste enskilda organisationen på MR-området, Legal Aid Foundation.
Sverige
stöder
även
Community
Recovery
Programme,
ett
fattigdomsbekämpande fristående nationellt program som också syftar till att
stärka det civila samhället, liksom Internationalla IDEA:s verksamhet i
Indonesien. Institutets verksamhet har omfattat rådgivning till de olika
parterna i regering och politiska partier speciellt med inriktning på valsystem
och valadministration. Institutet har också stött initiativ som syftat till att
stärka kvinnors situation i parlamentet.
EG bistår Indonesien med 20,2 miljoner euro under 2000–2001 till
demokratiska reformer. De flesta av EU:s medlemmar ger också omfattande
bilateralt stöd till sektorerna demokrati, samhällsstyrning, det civila samhället
och mänskliga rättigheter. Informationsutbytet om detta stöd och i viss mån
koordineringen av det sker på plats i Jakarta.
EU och Sverige stöder Indonesiens territoriella integritet men manar
regeringen och parterna att söka dialog. Representanter för EU:s ambassader
har också under 2001 deltagit i faktasökande missioner till provinser med
svåra konflikter. I februari deltog ambassaderna i en av regeringen arrangerad
mission till Moluckerna, i oktober till Aceh och i november till Centrala
Kalimantan. Ett besök i Irian Jaya/Papua planeras för mars 2002.
98
Ä R E N D E T O C H D E SS B E R E D N IN G
2001/02:UU8
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion 2001/02:U345 (fp)
yrkandena 33 och 34 kan besvaras.
Acehprovinsen
Aceh, som utgör den norra och bl.a. oljerika spetsen av den indonesiska ön
Sumatra, var den del som sist uppgick i dagens Indonesien. Under senare år
har en omfattande självständighetsrörelse vuxit fram som en reaktion på
förtryck och massiva övergrepp från de indonesiska säkerhetsstyrkorna. Detta
har lett till våldsamma militära attacker på civilbefolkningen. I motion
2001/02:U345 (fp) yrkande 36 krävs att Sverige inom ramen för EU måste
utöva starka påtryckningar på regeringen i Indonesien för att stoppa
övergreppen mot befolkningen i Aceh och för att områdets framtid skall
kunna avgöras i fredliga och folkrättsligt acceptabla former.
Västra Papua och Moluckerna
1969 annekterades Västra Papua av indonesisk militär. Liksom sju år senare
på Östtimor skedde det utan att befolkningen fått säga sin mening. Västra
Papua (Irian Yaya) har, liksom andra från Java avlägsna och mindre
tättbefolkade territorier, utsatts för en omfattande indonesisk invandring.
Västra Papuas naturtillgångar är en viktig förklaring till den betydelse som
Indonesien tillmäter territoriet. Även i västra Papua har en inhemsk rörelse för
territoriets självständighet utvecklats. I motion 2001/02:U345 (fp) yrkande 37
krävs att Sverige, inom ramen för EU, måste utöva starka påtryckningar på
regeringen i Indonesien för att stoppa övergreppen mot befolkningen i västra
Papua och för att områdets framtid skall kunna avgöras i fredliga och
folkrättsligt acceptabla former. I yrkande 38 krävs att det internationella
samfundet måste ställa krav på de indonesiska myndigheterna att återställa
fredliga förhållanden under full respekt för mänskliga fri- och rättigheter.
Utskottets överväganden
Utskottet konstaterar att det i Indonesien pågår ett flertal svårlösta regionala
konflikter. I Aceh och Irian Jaya/Papua gäller konflikten strävanden efter
självständighet. I andra konflikter, t.ex. i Moluckerna, Kalimantan och
Centrala Sulawesi, har de många gånger våldsamma motsättningarna mellan
olika grupper etniska, kulturella, religiösa, ekonomiska och historiska orsaker.
EU underströk i rådsslutsatser i maj 2001 sin oro för utvecklingen i
Moluckerna och i Irian Jaya/Papua och sitt stöd för en fredlig lösning av
konflikterna.
Sverige och EU har uttalat sitt stöd för en fredlig lösning av konflikten i Aceh
och har i flera uttalanden uppmanat Indonesien att rättsligt pröva brott mot
mänskliga rättigheter i Aceh. Dessa budskap förs därutöver kontinuerligt till
samtliga parter, bilateralt såväl som inom ramarna för EU. Vid givarmötet för
Indonesien tryckte Sverige på vikten av en fredlig lösning och att brotten mot
99
2001/02:UU8
Ä R E N D E T O C H D E S S B E R E D N IN G
de mänskliga rättigheterna måste upphöra. EG bistod med 285 000 euro till
humanitära insatser i Aceh under 1999 och 2000.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion 2001/02:U345 (fp)
yrkandena 36–38 kan besvaras.
26 Östtimor
I motion 2001/02:U252 yrkande 1 framhålls att ingen har åtalats för de brott
mot de mänskliga rättigheterna som begicks i Östtimor under 1999.
Övergrepp och massakrer inträffade såväl före som efter folkomröstningen
om Östtimors självständighet. Amnesty International hävdar att ett
grundläggande villkor för återskapandet av ett rättssamhälle i Östtimor är att
förövarna till dessa brott ställs inför rätta. Motionärerna anser att Sverige bör
verka för att de som före och efter folkomröstningen på Östtimor begick brott
mot mänskliga rättigheter ställs inför rätta.
I motion 2001/02:U254 (v, m, kd, c, fp, mp) yrkande 1 framhålls att försoning
och rättvisa i Östtimor även förutsätter att de 50 000–100 000 flyktingar som
är kvar i Västtimor tillåts återvända. Enligt motionärerna har Sverige en
skyldighet att agera för försoning och rättvisa i Östtimor, eftersom den
indonesiska regeringen har visat sig vara oförmögen att ta itu med dessa
uppgifter under de två år som gått sedan folkomröstningen. I yrkande 2 krävs
att Sverige skall agera för att en opartisk internationell domstol upprättas för
att ställa förövare inom den indonesiska militären och den pro-indonesiska
milisen inför rätta för övergrepp som begåtts gentemot Östtimors befolkning.
Den olösta flyktingfrågan visar att påtryckningarna från omvärlden på
Indonesien att repatriera flyktingarna har varit för svaga. Det står också klart
att den indonesiska regeringen trots många löften varit oförmögen att lösa
problemet, vilket tyder på att regeringen har bristfällig kontroll över militären.
Sverige måste därför ställa krav på Indonesiens regering att den skall lösa
flyktingfrågan och respektera Östtimors frihet, så att länderna kan försonas
(yrkande 3).
I motion 2001/02:U345 (fp) yrkande 40 framhålls vikten av att det
internationella samfundet medverkar till ett fredligt och frivilligt
återvändande av det stora antalet flyktingar som nu vistas i flyktingläger i
Västtimor sedan sommaren 1999. I yrkande 41 krävs att ansträngningar görs
för att tillse att de ansvariga för våldsamheterna sommaren 1999 ställs till
rättsligt ansvar.
Utskottets överväganden
Utskottet konstaterar att processen som avses leda till åtal inför nationella
domstolar i Östtimor och Indonesien är i gång. FN:s övergångsadministration
i Östtimor (UNTAET) genomför utredningar av över 800 brott och 10
allvarliga brott under den aktuella perioden. Under 2001 ledde det till flera
100
Ä R E N D E T O C H D E SS B E R E D N IN G
2001/02:UU8
åtal och fällande domar, bl.a. dömdes 7 milismän i december 2001 för
massakern i Los Palos. FN räknar med att kunna slutföra utredningarna av de
allvarligaste brotten och överlåta åt det självständiga Östtimor att genomföra
åtalen under 2002 och 2003.
Sverige har gemensamt med EU på flera sätt verkat för att de misstänkta skall
ställas inför rätta. Sverige har också i FN pläderat för Indonesiens ansvar att
genomföra rättegångar.
Indonesien har ensidigt åtagit sig att lagföra de ansvariga för MRövergreppen i Östtimor. Den indonesiske riksåklagaren genomförde också
snabbt en utredning som ledde till en lista på 23 misstänkta, sedermera 19,
personer, inklusive chefen för det militärkommando som omfattade Östtimor,
två brigadgeneraler, polischefen i Östtimor och guvernören i Östtimor.
Domarna till ad hoc-domstolarna har utsetts och godkänts av president
Megawati.
Amnesty International uppmanar i en ny rapport (East Timor: Building a new
country based on human rights) FN att upprätthålla högsta tänkbara normer
för de mänskliga rättigheterna i Östtimor och ger ingående rekommendationer
om hur en rättsstat skall kunna ta form i Östtimor. Amnesty fäster särskild
vikt vid kampen mot straffriheten, repatriering av flyktingar, minoriteternas
situation, utbildning av polis och militär samt hur skyddet för kvinnornas och
barnens mänskliga rättigheter skall stärkas.
Att domstolarna i Indonesien nu tycks vara redo att inleda åtalen mot de
misstänkta välkomnas. Sverige, liksom övriga EU, kommer att följa
utvecklingen och för indonesiska myndigheter understryka vikten av att
processerna drivs på ett juridiskt riktigt och transparent sätt och, där så krävs,
i samarbete med östtimoresiska myndigheter. Sverige har i flera
sammanhang, senast vid givarmötet för Östtimor i Oslo, understrukit vikten
av att utredningarna och rättegångarna ges nödvändiga resurser. Efter de
grova brott mot mänskligheten som begicks under 1999 är behovet av
försoning fortsatt stort i Östtimor för att landet skall kunna gå vidare.
Kommissionen för sanning och försoning kommer under 2002 att inleda sitt
arbete. Sverige stöder försoningsprocessen genom projekt som drivs
tillsammans med Uppsala universitet och finansieras via Sida.
Enligt FN finns fortfarande mellan 60 000 och 80 000 östtimoresiska
flyktingar i västra Timor. Sverige har, bilateralt och genom EU, vid ett flertal
tillfällen uttalat sin oro för situationen i västra Timor för den indonesiska
regeringen, samt krävt att Indonesien löser flyktingkrisen, återställer
säkerheten samt avväpnar och upplöser milisen.
Utöver politiskt stöd har Sverige beslutat om 49 miljoner SEK i humanitär
hjälp 1999–2002 för både Östtimor och västra Timor och bereder för
närvarande ett bidrag till FN:s appell för de östtimoresiska flyktingarna. EG
har bistått med 8,3 miljoner euro under 1999 och 2000, och håller väsentliga
medel tillgängliga för en lösning av flyktingfrågan.
101
2001/02:UU8
Ä R E N D E T O C H D E S S B E R E D N IN G
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motionerna 2001/02:U252 (v,
kd, c, fp, mp) yrkande 1, 2001/02:U254 (v, m, kd, c, fp, mp) yrkandena 1–3
samt 2001/02:U345 (fp) yrkandena 40 och 41 kan besvaras.
27 Nordkorea
I motion 2001/02:U345 (fp) framhålls att Nordkorea under senare år har
utökat sina diplomatiska och handelsrelaterade kontakter med omvärlden. I en
serie möten mellan regeringsföreträdare från Nord- respektive Sydkorea kom
man överens om att försöka lätta på den militära spänningen och skapa
förutsättningar för en stabil fred på den koreanska halvön. Landet står inför
det sjätte året i följd av hungersnöd och allvarligt bristande förmåga att
livnära befolkningen. Situationen förvärras av att förhållandena för
hjälporganisationer är mycket svåra. Hungersnöden har också tvingat
hundratals, möjligen tusentals, människor på flykt, inom landet såväl som
över gränsen till Kina. I yrkande 58 krävs att Sverige bistår med nödvändig
katastrofhjälp.
Utskottets överväganden
Utskottet har inhämtat att Sverige sedan 1995 genom Sida har lämnat drygt
184 miljoner kronor i humanitärt bistånd till Nordkorea. Bedömningen är att
FN-organisationerna och de enskilda organisationerna utför ett gott arbete i en
komplicerad miljö. God samordning och regelbundet informationsutbyte sker
mellan samtliga biståndsorganisationer vilket minskar risken för överlappning
och ökar möjligheten att erhålla en samlad och tillförlitlig bild av den
humanitära situationen.
FN har nyligen presenterat sin sjunde samlade appell för Nordkorea. Totalt
omfattar appellen 258 miljoner US dollar, främst för mat/matsäkerhet (90 %),
men även hälsoinsatser, vatten och sanitet samt i någon mån
utbildningsinsatser finns med i programmet. Sverige har såväl bilateralt som
genom EU påtalat problemen avseende hjälporganisationernas möjligheter att
verka i landet.
Statsminister Göran Persson besökte som förste västlige regeringschef
Nordkorea under våren 2002. Besöket genomfördes tillsammans med en EUdelegation bl.a. för att diskutera ett återupptagande av försoningsprocessen
med Sydkorea.
Sverige inbjuder sedan juni 2001 nordkoreanska experter att delta i de
internationella människorättsseminarer som regelbundet anordnas av Raoul
Wallenberginstitutet i Lund. Nordkoreanerna har uttryckt intresse för fortsatt
deltagande och även för att deltaga i kurser inom en rad andra områden som
organiseras inom ramen för Sidas biståndsverksamhet. Detta ligger väl i linje
med den trend som kan skönjas där det humanitära biståndet alltmer får en
karaktär av utvecklingsbistånd som förutom att syfta till en rehabilitering av
102
Ä R E N D E T O C H D E SS B E R E D N IN G
2001/02:UU8
olika sektorer i det nordkoreanska samhället även bidrar till kapacitets- och
institutionsbyggande verksamhet.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion 2001/02:U345 (fp)
yrkande 58 kan besvaras.
28 Algeriet
I motion 2001/02:U345 (fp) framhålls att den algeriska befolkningen hålls
som gisslan i vad som kan beskrivas som ett utdraget och ovanligt
hänsynslöst krig. Mer än 2 500 människor, varav många kvinnor och barn,
dödades under år 2000 av beväpnade säkerhetsstyrkor och paramilitära
gerillastyrkor. Det finns rapporterat att säkerhetsstyrkorna torterar och
misshandlar misstänkta brottslingar, och att människor arresteras på grund av
misstanke att de har anknytning till eller kontakt med väpnade grupper.
Människorättsgrupper som kritiserat eller gjort motstånd mot regeringen har
bemötts med hårda restriktioner. Motionärerna kräver i yrkande 59 att Sverige
verkar för tydligare påtryckningar på algeriska myndigheter att motverka och
försöka hejda våldet i landet.
Utskottets överväganden
Utskottet konstaterar att terroristvåldet i Algeriet var mindre i början av år
2001 än tidigare med ca 40–50 offer i månaden. Under senare delen av 2001
ökade dock mördandet markant. Det är delvis oklart vilka grupper som står
bakom dåden. Denna utveckling skall ses mot bakgrund av regeringens klart
uttalade intentioner att komma tillrätta med terrorismen och förbättra
säkerhetssituationen.
Algeriet har inlett en omfattande rättsreform som sträcker sig över fem år.
Den avser bl.a. en fördjupad omarbetning av straff- och
civilrättslagstiftningen, domstolsreformer, utbildning samt en fängelsereform.
EU kommer att ge stöd till utbildningsinsatser. Förhållandena i fängelserna är
mycket dåliga och Algeriet har sökt stöd från EU och direkt från Sverige för
att få hjälp med förbättringar. Internationella rödakorskommittén (ICRC) har
besökt fängelser och samarbetar med justitieministeriet. ICRC har dock ej fått
tillåtelse att besöka arrestlokaler och militärfängelser.
EU har sedan 1997 en politisk dialog med Algeriet med fokus på MRfrågorna. Under år 2001 slutfördes förhandlingarna om ett associeringsavtal
mellan EU och Algeriet, och när avtalet om några år träder i kraft kommer det
att finnas en ännu starkare ram inom vilken MR-frågorna kan tas upp. I
Algeriet har det funnits en stark politisk vilja att slutföra avtalet och närma sig
EU. Under toppmötet i Göteborg antog EU en deklaration där man manade
den algeriska regeringen till en fortsatt inrikespolitisk dialog.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion 2001/02:U345 (fp)
yrkande 59 kan besvaras.
103
2001/02:UU8
Ä R E N D E T O C H D E S S B E R E D N IN G
29 Västsahara
I motion 2001/02:U329 (v, m, kd, c, fp, mp) framhålls att Sverige under
många år aktivt har stött FN:s arbete, både vad gäller konkreta uppdrag med
minröjning, civilpoliser, humanitära insatser i flyktingläger och politiskt för
att förverkliga fredsplanen. Frågan om genomförandet av folkomröstningen
har varit föremål för upprepade diskussioner i riksdagen. Motionärerna
understryker att utskottet i betänkande 2000/01:UU10 uttryckt: ”Utskottet
understryker att det är viktigt att Sverige insisterar på att parterna håller sig
till de överenskommelser som träffats och att folkomröstningen genomförs på
det sätt som planerats”. Motionärerna understryker i yrkande 1 att Sverige
skall hålla fast vid sitt stöd till Polisario och sitt erkännande av Västsaharas
befolknings rätt till självbestämmande. I yrkande 2 krävs att Sverige även
fortsättningsvis är berett att sända observatörer i samband med
folkomröstningen. Den nuvarande situationen med hård press på Polisario har
också inneburit viss strypning av den humanitära hjälpen till flyktinglägren på
algerisk mark och hårdare repressiva åtgärder mot den västsahariska
befolkningen inom det ockuperade området. I yrkande 3 krävs att Sverige
därför i ökad utsträckning bör bidra med katastrofbistånd, och i yrkande 4
krävs insatser för att bevaka att de mänskliga rättigheterna respekteras inom
det ockuperade området.
Utskottets överväganden
Utskottet konstaterar att enligt FN:s fredsplan för Västsahara skall en
folkomröstning om områdets framtida status genomföras. Skälet till att den
ännu inte har ägt rum är djupgående meningsmotsättningar mellan parterna
kring röstlängden. Särskilt den stora mängden överklaganden har skapat
problem. Av detta skäl föreslog FN:s generalsekreterare i början av år 2000
att man också borde undersöka andra vägar att lösa konflikten.
Generalsekreterarens personliga sändebud, James Baker, började under våren
2000 föra samtal med parterna i syfte att nå en snar och varaktig lösning av
konflikten. Under försommaren 2001 presenterades ett utkast till
ramöverenskommelse som diskuterats under hösten. Polisario och Algeriet
har emellertid kategoriskt tagit avstånd från förslaget och den enda lösning
som de säger sig kunna acceptera är fullföljande av fredsplanen. Polisario har
lämnat förslag till hur man skulle kunna lösa upp blockeringarna vad gäller
folkomröstningen och förslagen har tagits upp i James Bakers samtal med
parterna. I den senaste rapporten från FN:s generalsekreterare, som var en
interimsrapport daterad den 10 januari 2002, konstaterades att läget förblivit
låst även vad gällde folkomröstningen eftersom Polisarios förslag krävde att
Marocko var införstått. En utförligare rapport från FN:s generalsekreterare
om Västsahara kom den 19 februari och i samband med det togs
Västsaharafrågan upp till fortsatt debatt. Minursos mandat har nyligen
förlängts och gäller för närvarande till den 30 april 2002. Sverige stöder fullt
ut FN:s roll och fredsplanen liksom James Bakers pågående
104
Ä R E N D E T O C H D E SS B E R E D N IN G
2001/02:UU8
medlingsansträngningar i syfte att nå en snar och varaktig lösning. I detta
känsliga läge när parterna fortfarande står långt ifrån varandra är det, enligt
utskottets uppfattning, av största vikt att dialogen i FN:s regi fortsätter och att
Houstonöverenskommelsen ligger fast. Utskottet understryker att principen
om avkolonialisering och rätt till självbetsämmande gäller också för
Västsaharas folk.
Sverige har hittills beviljat FN:s önskemål om bidrag och hjälp och har
bidragit med 10 civilpoliser till Minurso. Under 2000 drogs dock antalet
poliser ner på grund av bristande arbetsuppgifter. För närvarande finns en
svensk civilpolis på plats. FN:s flyktingkommissarie (UNHCR) förbereder
inom ramen för Houstonöverenskommelsen ett framtida återvändande av
flyktingarna. Sverige är en av de största bidragsgivarna till UNHCR och har
beredskap att bidra om det blir aktuellt med ett återvändande. Ett
ställningstagande i fråga om valobservatörer har ännu inte tagits eftersom
folkomröstningen framstår som oförändrat avlägsen.
De humanitära frågorna (flyktingar, krigsfångar, försvunna) utgör en viktig
aspekt av Västsaharakonflikten, och Sverige arbetar för att dessa frågor skall
få en lösning. Sverige är av tradition en viktig bidragsgivare till de
västsahariska flyktingarna och har länge bidragit med humanitär hjälp via
enskilda organisationer. Sedan 1989 har totalt 103 miljoner kronor utgått i
stöd till de västsahariska flyktingarna från svensk sida. Sida tog i november
2001 ett beslut om knappt 15 miljoner kronor i stöd till Caritas för fortsatt
leverans och distribution av vällingpulver till flyktinglägren. Tidigare under
året hade ca 2,5 miljoner kronor lämnats i bidrag. Utskottet anser att det är
viktigt att Sverige verkar för ökad humanitär hjälp från andra länder och
internationella organisationer för de västsahariska flyktingarna, eftersom
tillgången på mat har minskat i lägren.
Av det svenska stödet till UNHCR för år 2002 kommer 3 miljoner kronor att
avsättas för insatser i Nordafrika, inklusive för de västsahariska flyktingarna.
Av årsbidraget 2001 på 210 miljoner kronor till World Food Programme
(WFP) har 1 miljon US dollar avsatts för de västsahariska flyktingarna. Enligt
gällande överenskommelse är det WFP som föreslår hur bidraget skall
användas.
MR-situationen i Marocko påverkar situationen i Västsahara. Under de
senaste åren har den förbättrats efter en rad åtgärder av kungen och
regeringen. Bland annat har en ombudsmannainstitution inrättats. Det finns
dock fortfarande stora brister exempelvis vad gäller hantering av de
försvinnanden som rapporterats, överfulla fängelser med disciplinära och
sanitära problem, maktmissbruk, godtyckliga domar, förfalskning av valsedlar
och inskränkningar i pressfriheten. Samtidigt finns generellt en lyhördhet i
samhället för MR-relaterade frågor. Förra våren invigdes ett internationellt
centrum för MR-frågor i Rabat, vilket är avsett att bedriva utbildning i MRrelaterade frågor för bl.a. jurister, poliser, journalister och företrädare för
enskilda organisationer.
105
2001/02:UU8
Ä R E N D E T O C H D E S S B E R E D N IN G
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion 2001/02:U329 (v, m, kd,
c, fp, mp) yrkandena 1–4 kan besvaras.
30 Sudan
I motion 2001/02:U292 (kd) framhålls att inbördeskriget i Sudan pågått sedan
1955. Det är Afrikas längst pågående konflikt. Sedan 1983 beräknas drygt två
miljoner människor ha dött till följd av kriget och antalet internflyktingar är
mycket högt. Under våren 2001 uppstod en intensiv debatt i Sverige om
svenska bolags investeringar utomlands, och viktiga frågor ställdes om vilket
moraliskt ansvar man kan kräva att svenska bolag lever upp till. För att nå en
bestående fred krävs att fredsprocessen går hand i hand med en demokratisk
utveckling. Om freden skall bli rättvis, accepterad och möjlig att
implementera måste samtalen mellan parterna föras utifrån demokratiska
mandat. På lokal nivå krävs en mobilisering från det civila samhället. Ett
uttryck för det civila samhället är kyrkorna i Sudan. De har fördelen av att
kunna verka för fred på lokal nivå och kunna fungera som en länk mellan
gräsrötter och officiella företrädare. Motionärerna kräver att Sverige, via
organisationer och samfund, verkar för att bistå Sudan i den demokratiska
utvecklingen.
Även i motion 2001/02:U345 (fp) konstateras att inbördeskriget i Sudan
fortsätter att lägga oräkneliga människors liv i ruiner. De värst drabbade är
människor som bor nära oljefälten, där regeringsvänliga styrkor och väpnade
oppositionsgrupper strider om kontrollen över oljeproduktionen och
territorier. Alla parter i konflikten begår kraftiga övergrepp mot civila. Flera
rapporter tyder på att barn rekryteras som soldater av olika parter i kriget.
Även om regeringen förnekar det tros tusentals människor utsättas för
tvångsarbete eller hållas såsom slavar. Domare, journalister, studenter och
människorättskämpar har förföljts och trakasserats. Motionärerna kräver i
yrkande 64 att Sverige bör verka för internationella påtryckningar på Sudan
för att de håller människor som slavar.
Utskottets överväganden
Utskottet menar att en bestående fred är en förutsättning för en positiv
utveckling och en reell demokratisering i Sudan. Civilbefolkningen har
drabbats hårt av det utdragna kriget, som lett till att omkring två miljoner
sudaneser dött och drygt fyra miljoner människor blivit flyktingar i sitt eget
land.
Det internationella samfundet söker på en rad sätt öka förutsättningarna för en
fredlig lösning, men kompromissviljan hos parterna har hittills framstått som
otillräcklig. Den östafrikanska regionala samarbetsorganisationen IGAD
(Inter-Governmental Authority on Development) i vilket Djibouti, Eritrea,
Ethiopia, Kenya Somalia, Sudan, och Uganda ingår har fått mandat att leda
fredsförhandlingarna mellan Sudans regering och den sydsudanesiska
106
Ä R E N D E T O C H D E SS B E R E D N IN G
2001/02:UU8
rebellrörelsen SPLM/A. Sverige, EU, FN och andra aktörer i det
internationella samfundet stöder detta regionala fredsarbete materiellt såväl
som politiskt och har sökt öka takten i fredsförhandlingarna inom ramen för
IPF:s Sudankommitté (IGAD Partners Forum Sudankommitté). Sverige, EU
och IPF har riktat starka uppmaningar till IGAD-länderna att stärka
engagemanget på högsta politiska nivå och få till fredsförhandlingar. Ett
fortsatt aktivt engagemang på hög politisk nivå inom IGAD är avgörande
för att nå väsentliga framsteg mot ett slut på kriget. Än viktigare är
emellertid en fast politisk beslutsamhet, både inom Sudans regering och
SPLM/A, att finna en fredlig lösning på konflikten.
I avsikt att stödja fredsprocessen, öka respekten för mänskliga rättigheter och
uppmuntra en demokratisering återupptog EU i slutet av 1999 den politiska
dialogen med Sudan, vilket ger möjlighet till ett ökat meningsutbyte, inte bara
med regeringen utan också med andra grupper i det sudanesiska samhället.
Det finns återkommande uppgifter om summariska avrättningar, bombning av
civila mål, försvinnanden, tvångsförflyttningar, tvångsarbete och
tvångsrekrytering. Vid FN:s kommission för mänskliga rättigheter lade
Sverige som ordförandeland i EU fram resolutionsutkastet för Sudan och
ledde de komplicerade förhandlingarna med Sudans regering. I resolutionen
uttrycks oro över bortförandet av kvinnor och barn för tvångsarbete.
Sverige ger ett omfattande humanitärt bistånd till Sudan. Stödet kanaliseras
via FN-organisationer samt svenska och internationella enskilda
organisationer. År 2000 utbetalades ca 95 miljoner kronor. Det svenska
biståndet styrs av en humanitär strategi, vilken inriktas på att hjälpa de mest
utsatta grupperna – internflyktingar, kvinnor och barn. Genom strategin ges
också möjlighet att främja försoning och konfliktlösning på lokal nivå,
inklusive stöd till lokal kapacitetsuppbyggnad inriktad på, bl.a. mänskliga
rättigheter och demokrati.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motionerna 2001/02:U292 (kd)
samt 2001/02:U345 (fp) yrkande 64 kan besvaras.
31 Eritrea
I motion 2001/02:U208 (v) framhålls att varje land som undertecknat FN:s
konvention om mänskliga rättigheter också har till uppgift att följa den.
Eritrea har undertecknat denna konvention. I artikel 19 förklaras att varje
människa åtnjuter medborgerliga och politiska rättigheter, rätt till åsiktsfrihet
och yttrandefrihet. I enlighet med artikel 20 stadgas också om mötes- och
organisationsfrihet. I yrkande 1 krävs att Sverige som enskilt land och som
medlem i EU bör stödja en demokratisk utveckling, förstärka respekten för
mänskliga rättigheter och medverka till att bygga upp ett rättssamhälle i
Eritrea. 1996 skapades efter ett presidentdekret en specialdomstol i Eritrea.
Dess tillkomst orsakade oro och förvirring bland jurister och juridiska
instanser i landet. De som insåg konsekvenserna av bildandet av domstolen
107
2001/02:UU8
Ä R E N D E T O C H D E S S B E R E D N IN G
varnade för den och menade att syftet med specialdomstolen inte var förenlig
med någon konstitutionell princip och att den skulle bli ett hinder i den
process som syftade till att ge landet en demokratisk författning. Regimen
försäkrade att specialdomstolens existens skulle vara av kortvarig karaktär
och att när författningen väl var klar så skulle domstolen avskaffas. I yrkande
2 krävs att Sverige som enskild nation och i internationella forum som EU
och FN bör verka för att den rättsvidriga eritreanska specialdomstolen
avskaffas.
Den
31
juli
arresterades
ordföranden
för
den
eritreanska
studentorganisationen. Hans brott bestod i att han riktat kritik mot regeringens
politik när det gällde studenternas feriearbeten. Några dagar efter det att han
gripits demonstrerade 400–500 studenter mot arresteringen. I yrkande 3 krävs
att Sverige bör verka för att de studenter som arresterades i samband
studentdemonstrationerna friges. I juli arresterades chefredaktören för en av
de största tidningarna. I yrkande 4 krävs att de tidningar som stängts av
regeringen i Eritrea öppnas och att journalisterna som arresterats friges. I
september genomfördes en kraftig inskränkning av de demokratiska fri- och
rättigheterna i Eritrea. Då arresterade myndigheterna flera företrädare för
landets politiska reformrörelse. I yrkande 5 krävs att Sverige bör verka för att
regeringstjänstemän i den eritreanska administrationen och andra politiska
fångar omedelbart friges.
I yrkande 6 uppmärksammas att kvinnornas situation är besvärlig i många
avseenden i Eritrea. Arbetslöshet bland kvinnor har medfört att det uppstått en
illegal export av kvinnlig arbetskraft, framför allt till länder i Mellanöstern.
De kvinnor som på illegala vägar fått arbete utomlands hamnar i ett rättslöst
förhållande i det land dit de importerats och där de tvingas att arbeta under
slavliknande förhållanden. Motionärerna kräver att särskild uppmärksamhet
bör riktas på kvinnornas situation och deras demokratiska och mänskliga
rättigheter.
Utskottets överväganden
Utskottet har inhämtat att Sverige på flera sätt söker stödja en demokratisk
utveckling och respekt för mänskliga rättigheter i Eritrea. Sverige och EU har
under hösten 2001 reagerat starkt på rättsövergrepp som ägt rum.
Förhoppningar att ett öppnare politiskt klimat skulle uppstå efter kriget med
Etiopien har ännu inte infriats. Någon verklig demokratisering har inte ägt
rum. Snarare har det skett en centralisering av makten. Under hösten 2001
framstod den eritreanska regeringens tidigare tal om ökad öppenhet och
demokratisering som helt övergivna. Höga samhällsföreträdare arresterades,
oberoende tidningar stängdes, studenter fängslades och protester från det
internationella samfundet innebar att relationerna, inte minst mellan EU och
Eritrea blev mycket ansträngda. EU diskuterar nu hur man skall gå vidare då
Eritrea, med hänvisning till interna angelägenheter, tycks obenäget att
diskutera demokratifrågor. Det är därför viktigt att EU gör sitt yttersta för att
108
Ä R E N D E T O C H D E SS B E R E D N IN G
2001/02:UU8
undvika att Eritrea väljer att isolera sig. Från svensk sida har en särskild
emissarie för Eritrea utsetts. Denne skall genom återupptagen bilateral dialog,
med regeringen och i görligaste mån även med andra, bidra till att motverka
Eritreas internationella isolering. Biståndet till Eritrea befinner sig ännu i
början och avsikten är att efter konflikten med Etiopien utveckla och utvidga
samarbetet. Sida har tidigare fått i uppdrag att utarbeta en landstrategi för det
fortsatta utvecklingssamarbetet. Landstrategiarbetet har emellertid tillfälligt
fått skjutas på framtiden. Under år 2002 kommer en översyn av det framtida
svenska utvecklingssamarbetet att göras. Utskottet menar att det är av största
vikt att kvinnors rättigheter och situation blir ett viktigt område för framtida
samarbete.
Frågan om specialdomstolar i Eritrea utgör en viktig komponent i dialogen
om mänskliga rättigheter och demokrati och vid en givarkonferens i
september 2001 uttrycktes allvarlig kritik mot dessa domstolar. Av de 2000
studenter som arresterades i samband med demonstrationer vid universitetet i
augusti har samtliga utom studentledaren Semere Tekeste frigivits. Frågan om
hans frisläppande och domstolsförhandlingar utgör en del av dialogen om
mänskliga rättigheter och demokrati, och dessutom har Sveriges
utrikesminister och EU gjort skarpa uttalanden i samband med arresteringarna
av journalister och stängningen av tidningar.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion 2001/02:U208 (v)
yrkandena 1–6 kan besvaras.
32 Etiopien
I motion 2001/02:U211 (v) konstateras att Etiopien är ett gammalt land med
en tvåtusenårig historia. Bortsett från åren 1936–1941, då Italien ockuperade
landet, har Etiopien inte varit kolonialiserat. Trots torkkatastrofer, krig och
diktatur och trots att Etiopien utgör ett av världens fattigaste länder har landet
ofta framstått som förebild för andra afrikanska stater som sökt ett ökat
oberoende. I Etiopien finns över 100 olika etniska grupper, och lika många
olika språk talas i landet. De fyra dominerande grupperna är oromo, amhara,
tigreaner och somalier.
Oromofolket vilket är den största befolkningsgruppen i Etiopien utgör 40
miljoner av Etiopiens 65 miljoner innevånare och är ett av de få folkslag på
den afrikanska kontinenten som är kulturellt, språkligt och historiskt
sammanhållet. Det rimliga förhållningssättet när det gäller konflikten mellan
oromofolket och den nuvarande regeringen i Addis Abeba är, enligt yrkande
1, att Sverige ställer krav på att den etiopiska regeringen respekterar landets
författning och oromofolkets nationella självbestämmanderätt. I yrkande 2
krävs att regeringen i Addis Abeba respekterar oromofolkets och andra
minoritetsgruppers mänskliga rättigheter i Etiopien.
109
2001/02:UU8
Ä R E N D E T O C H D E S S B E R E D N IN G
Utskottets överväganden
Utskottet har inhämtat att Sverige är aktivt på flera plan för att främja
demokratisering och respekten för mänskliga rättigheter i Etiopien. Bilateralt
och genom EU förs en kontinuerlig politisk dialog med landet om MR-frågor,
inklusive kvinnors, barns, minoriteters, flyktingars, krigsfångars, och olika
befolkningsgruppers rättigheter och vad gäller godtyckliga frihetsberövanden
som ofta drabbar oromofolket. Författningen från 1994 tillgodoser flertalet
krav vad gäller respekt för de mänskliga rättigheterna, men lagstiftningen har
i många fall inte anpassats till vad som sägs i författningen. Till problemen
hör också att domstolarna är svaga och överbelastade. Genom Raoul
Wallenberginstitutet ges bistånd för att stärka kapaciteten inom Etiopiens
rättssystem. Stöd utgår också till enskilda MR-organisationers verksamhet,
för upplysning, rådgivning och utbildning.
Sverige avser att ytterligare stärka engagemanget för att främja respekten för
de mänskliga rättigheterna. I arbete med att utforma en ny landstrategi för
utvecklingssamarbetet kommer stor vikt att fästas vid frågor om demokrati
och mänskliga rättigheter. Problemet med den begränsade kapaciteten inom
rättssektorn kommer att behandlas.
FN arbetar tillsammans med andra givare, däribland Sverige, för att stärka
parlamentet och stödja inrättande av en MR-kommission och en MRombudsman. Bilden är inte entydig, men pluralismen har tilltagit och flera
enskilda organisationer, oppositionspartier och oberoende tidningar verkar i
Etiopien. Varken demokratisering eller decentralisering är emellertid
problemfria. Trots uttalade ambitioner från statsmakterna förekommer
allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna, vilket utskottet anser
oacceptabelt.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion 2001/02:U211 (v)
yrkandena 1 och 2 kan besvaras.
33 Kenya
I motion 2001/02:U246 (v) konstateras att efter många års befrielsekamp blev
Kenya självständigt år 1963. Landet har bara haft två presidenter:
befrielseledaren Jomo Kenyatta och den nuvarande Daniel Arap Moi.
Kenyatta strävade efter att ena Kenyas många olika folk, men hans
västvänliga politik verkade provocerande på starka krafter inom hans parti,
Kenya African National Union (KANU), vilket kom att splittras. 1992 hölls
de första valen där flera partier kunde ställa upp. Oppositionens splittring
medförde dock att KANU med Arap Moi vann valet. Moi återvaldes 1997 för
ytterligare en femårsperiod. Lagstiftningen ger kenyanska arbetare alla
grundläggande fackliga fri- och rättigheter. I praktiken sker dock många
grova kränkningar, och många offentliganställda tillåts inte att organisera sig.
110
Ä R E N D E T O C H D E SS B E R E D N IN G
2001/02:UU8
Även lantarbetarfacket har problem att få representera sina medlemmar i
kontakter med arbetsgivarna.
Demokratiaktivister och människorättsförsvarare, politiker, journalister och
andra blir föremål för trakasserier och misshandel. Människor har blivit
utomrättsligt avrättade. Minst 55 människor dömdes till döden och mer än 1
000 människor satt i dödscell vid slutet av år 1999. Motionärerna kräver i
yrkande 1 att Sverige i EU, FN och andra internationella forum verkar för att
demokratiska fri- och rättigheter införs i Kenya och, i yrkande 2, att driva
frågan om fackliga rättigheter och den kenyanska fackliga rörelsens rätt att
själv välja sina ledare utan statlig inblandning. Vidare krävs i yrkande 3 att
Sverige i EU, FN och andra internationella sammanhang skall verka för att
dödsstraffet avskaffas i Kenya.
Utskottets överväganden
Utskottet har inhämtat att Sverige under ordförandeskapet i EU tog initiativ
till en politisk dialog med Kenya. Syftet var att försöka åstadkomma en
informell men regelbunden dialog med regeringen och andra intressenter för
att öka samförståndet och öka EU:s möjligheter att fungera mer effektivt i
utvecklingssamarbetet med Kenya. Efter vissa inledande svårigheter är
förhoppningen att dialogen nu skall inledas och fokusera på de viktigaste
frågorna inför valet, dvs. MR- och demokratifrågorna, inklusive valprocessen
och konstitutionsreformen.
En demokratisk utveckling och respekt för mänskliga rättigheter främjas inom
alla former av utvecklingssamarbetet med Kenya sedan 1990. En del av det
svenska stödet sker genom samarbete med 15 enskilda organisationer, men
samarbetet med Kenyas regering planeras att öka. Särskild tonvikt läggs vid
att stärka den fattiga majoritetens, kvinnors och barns rättigheter. Under
senare år har ett rikt civilt samhälle vuxit fram i Kenya och respekten för de
mänskliga rättigheterna granskas av en rad organisationer.
De fackliga rättigheterna kränks i praktiken ofta i dagens Kenya. Den centrala
fackliga organisationen COTU (Central Organization of Trade Unions) står
regeringspartiet, KANU, mycket nära. Fackliga organisationer måste ansöka
om registrering, vilken måste godkännas av regeringen. Endast 4 eller 5 av de
totalt ca 35 fackliga organisationerna står utanför COTU. En kommitté
bestående av 18 fackliga organisationer har bildats i syfte att skapa ett
alternativ till COTU. Arbetarna är generellt mycket okunniga om sina
rättigheter och det finns ett stort behov av utbildning. De fackliga ledarna på
central nivå företräder sina fackliga medlemmar på ett bristfälligt sätt och är i
stor utsträckning tysta om befintliga kränkningar.
Det svenska utvecklingssamarbetet med Kenya innefattar ett långsiktigt stöd
till det civila samhället, inklusive flera lokala MR-organisationer. Dessa
organisationers arbete har i några fall direkt betydelse för främjandet av
fackliga rättigheter. En viktig samtalspartner på MR-området är Kenya
111
2001/02:UU8
Ä R E N D E T O C H D E S S B E R E D N IN G
Human Rights Commission som bl.a. arbetar med frågan om fackliga
rättigheter i Kenya.
Dödsstraff utdöms regelmässigt, men inga avrättningar har verkställts sedan
1985. Under 2000 genomfördes, på EU:s vägnar, en uppvaktning i flera
afrikanska länder, bl.a. Kenya, om dödsstraffets avskaffande.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion 2001/02:U246 (v)
yrkandena 1–3 kan besvaras.
34 Tanzania
I motion 2001/02:U345 (fp) konstateras att Tanzania har tagit emot ett stort
antal flyktingar från till exempel Burundi och Rwanda. Dessa flyktingar
behandlas i många fall på ett omänskligt sätt. Bland annat har ett stort antal
kvinnor och unga flickor blivit utsatta för sexuellt våld.
Domstolarna i Kenya fortsätter att utdöma dödsstraff men under de senaste
sex åren har inget verkställts. Motionärerna kräver i yrkande 63 dels att det
internationella samfundet uppmärksammar och fördömer förföljelserna av
flyktingarna, dels att landet upphör med att utföra dödsdomar.
Utskottets överväganden
Utskottet konstaterar att Tanzania under senare år har utsatts för betydande
påfrestningar på grund av att landet tagit emot stora flyktingströmmar.
Samtidigt har många internationella organisationer konstaterat att
flyktinghanteringen måste förbättras. Total finns i Tanzania omkring en
miljon flyktingar, varav hälften befinner sig i flyktingläger i landets västra
delar. Den andra hälften finns utanför lägren och är delvis assimilerad i det
tanzaniska samhället. Kvinnor i flyktinglägren är en särskilt utsatt grupp och
speciella insatser bör göras för att stödja dem och underlätta deras möjligheter
att återvända till sina hemländer. Som ett led i detta arbete stöder Sverige
freds- och konsolideringsansträngningarna i Burundi och Rwanda samt i
Demokratiska Republiken Kongo.
Sverige ger stöd till UNHCR för insatserna i Tanzania. Sverige ger också stöd
till insatser för att utbilda militär och fängelsepersonal i hur man bemöter och
behandlar flyktingar och fångar. Mycket av detta utvecklingsarbete sköts av
Raul Wallenberginstitutet i Lund men även av svensk polis. Sverige deltar
också i och ger stöd till arbetet med att reformera domstols- och polisväsendet
i demokratisk riktning så att försvaret av de mänskliga rättigheterna stärks.
Utskottet anser, i enlighet med FN:s resolution 1325, att det är speciellt
viktigt att följa och bevaka kvinnors situation i konflikt- och
flyktingsituationer.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion 2001/02:U345 (fp)
yrkande 63 kan besvaras.
112
Ä R E N D E T O C H D E SS B E R E D N IN G
2001/02:UU8
35 Södra Afrika
I motion 2001/02:U225 (m) framhålls att genom avvecklingen av apartheid i
Sydafrika samt freden och försoningen i Moçambique är situationen i södra
Afrika gynnsam för framväxt och stabilisering av demokratin. Situationen i
Kongo, Angola och Zimbabwe inger emellertid stor oro. Bristen på
ekonomisk och social utveckling i kombination med utbredd korruption är
allvarliga hinder för en positiv utveckling. För att respekten för mänskliga
rättigheter och demokrati skall bli bestående i denna del av Afrika är det av
största vikt att bekämpa korruption och bygga strukturer och rättssystem som
främjar och kontrollerar att utvecklingen går åt rätt håll. I yrkande 1 krävs att
Sverige och EU i dialogen med länderna i södra Afrika verkar för stöd till
regionala strukturer som främjar och kontrollerar respekten för mänskliga
rättigheter och demokrati i södra Afrika.
Utskottets överväganden
Utskottet konstaterar att det inom EU-samarbetet råder stor enighet om vikten
av mänskliga rättigheter och demokrati i den gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitiken vad gäller Afrika. Detta innefattar även biståndet, såväl de
enskilda medlemsstaternas som EU:s bistånd. I den interna EU-diskussionen
är Sverige aktivt och drivande i att främja utvecklingen av mänskliga
rättigheter och demokrati.
Efter undertecknandet år 2000 av det nya partnerskapsavtalet mellan EU och
AVS-länderna (Cotonouavtalet), har den politiska dimensionen av detta avtal
kommit alltmer i fokus och bidragit till att ytterligare stärka EU:s
gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik i förhållande till Afrika.
Cotonouavtalet lägger fast principerna för den gemensamma grundsyn,
särskilt vad gäller mänskliga rättigheter och demokrati, som måste finnas
mellan EU och ett AVS-land. Ett utrikesministermöte mellan EU och Afrika
hölls i oktober 2001. Vid mötet gjordes en utvärdering av samarbetet inom de
åtta prioriterade ämnesområdena mänskliga rättigheter och demokrati,
konfliktförebyggande verksamhet, regional integration och integrering av
Afrika i världsekonomin, miljö, hiv/aids, livsmedelssäkerhet, skuldfrågan
samt återbördande av stulna kulturföremål. Vid mötet antogs även en
gemensam deklaration om terrorism.
I rådsarbetsgruppen för Afrika och rådsarbetsgruppen för mänskliga
rättigheter arbetar Sverige aktivt för att föra upp principerna för demokrati
och mänskliga rättigheter i alla relevanta frågor. EU håller en hög profil vad
gäller Afrika i FN:s kommission för mänskliga rättigheter och i FN:s
generalförsamling.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion 2001/02:U225 (m)
yrkande 1 kan besvaras.
113
2001/02:UU8
Ä R E N D E T O C H D E S S B E R E D N IN G
36 Zimbabwe
I motion 2001/02:U345 (fp) framhålls att vid en folkomröstning angående en
ny konstitution blev regeringspartiet i Zimbabwe, ZANU-PF, för första
gången sedan självständigheten, besegrat. Kort efter folkomröstningen
började en våldsam kampanj mot misstänkta opponenter till partiet.
Regeringsanhängare och människor betalda av ZANU-PF invaderade farmer
och misshandlade misstänkta regeringsmotståndare. Yttrandefriheten har
starkt begränsats och medierna möter en mycket svår situation. Journalister
har på flera sätt förhindrats att utföra sitt arbete. Över hela landet har politiska
möten avbrutits eller förhindrats, många gånger med våldsamma medel.
Motionärerna kräver i yrkande 60 att Sverige och det internationella
samfundet
uppmärksammar
och
fördömer
behandlingen
av
oppositionspartierna i Zimbabwe och, i yrkande 61, att inte vidareutveckla
något bistånd till Zimbabwe innan verkliga steg mot demokrati i landet har
tagits.
Utskottet
Utskottet menar att Sverige tydligt har uttalat sin kritik mot utvecklingen i
Zimbabwe. I början av år 2001 tog Sverige som första EU-land beslutet om
att inställa det bilaterala utvecklingssamarbetet med Zimbabwes regering.
Bilateralt och genom EU har Sverige hävdat betydelsen av dialog kring frågor
som rör demokrati och mänskliga rättigheter. Betydelsen av sådan dialog
framstår som särskilt angelägen i ett skede när landet förbereder sig för
allmänna val. EU:s allmänna råd beslutade i slutet av oktober att inleda
konsultationer med Zimbabwe i enlighet med Cotonouavtalets föreskrifter.
Zimbabwes regering hade då inte uppfyllt sina åtaganden vad gäller respekt
för de mänskliga rättigheterna, demokratiska principer och rättsstaten, vilka
enligt Cotonouavtalet skall utgöra stommen i samarbetet mellan EU:s länder
och Zimbabwe. Om inte läget förbättras kommer biståndet att upphöra och
eventuellt kan sanktionsåtgärder införas.
Utskottet anser att de angränsande länderna i södra Afrika har en
utomordentligt viktig roll att spela för att vända utvecklingen i Zimbabwe i
positiv riktning och att EU bör försöka påverka SADC-länderna att ta sitt
ansvar för utvecklingen i Zimbabwe.
När ordföranden för EU:s valobservatörer inte fick ackreditering av
regeringen i Zimbabwe drog unionen tillbaka alla valobservatörer och införde
riktade sanktioner mot den zimbabwiska ledningen. Beslutet innebär bl.a.
visumrestriktioner för ett 20-tal zimbabwier. Förutom att de förbjuds att resa
till EU-länderna kommer de tillgångar som de eventuellt har i unionens
medlemsländer att frysas. Ett vapenembargo införs också mot Zimbabwe.
Även USA har tagit ett beslut om visumrestriktioner och frysning av
tillgångar.
114
Ä R E N D E T O C H D E SS B E R E D N IN G
2001/02:UU8
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion 2001/02:U345 (fp)
yrkandena 60 och 61 kan besvaras.
37 Colombia
I motion 2001/02:U281 (v, c, fp, m, kd, mp) framhålls att det i Colombia
sedan decennier råder en väpnad kamp som skördat hundratusentals offer.
Regelrätta stridigheter förekommer i olika delar av landet mellan gerilla,
paramilitära grupper och den colombianska armén. Respekten för mänskliga
rättigheter och demokratins institutioner är svag. Brott mot internationell
humanitär rätt förekommer från både militären och gerillarörelser. Den så
kallade Plan Colombia har utarbetats av den colombianska regeringen
tillsammans med USA med det uttalade syftet att utrota kokaodlingar. Sverige
stöder olika biståndsprojekt men har också aktivt deltagit i och organiserat
fredssamtal. Motionärerna föreslår ett fortsatt ökat svenskt engagemang i
fredsförhandlingarna och i kontaktskapande aktiviteter. Sverige bör inom EU
verka för att EU fortsätter ett alternativt program för Colombia och utarbeta
en sammanhållen strategi för sitt arbete för Colombia samt främja insatser
inom EU och FN till stöd för mänskliga rättigheter, demokrati, social rättvisa
och fredsförhandlingar.
Utskottets överväganden
Utskottet anser att utvecklingen i Colombia påverkar såväl landets demokrati
som den regionala stabiliteten. Den mångåriga väpnade konflikten fortsätter
att skörda offer bland civilbefolkningen. Behovet av stöd utifrån för att landet
skall uppnå fred och en hållbar demokratisk samhällsutveckling är alltmer
uppenbart. Bristen på förtroende mellan konfliktens parter är så djup att den
sköra fredsprocessen bryter samman om inte medverkan från tredje part äger
rum. Insikten om att allt större ansträngningar och resurser utifrån måste
sättas in i Colombia har ökat. Sverige deltar aktivt i detta engagemang och
arbete.
Det internationella samfundets medverkan genom FN och med deltagande av
flera EU-länder har varit viktig för fredsprocessens bevarande och utveckling.
Den senaste utvecklingen innebär inte att den väpnade konflikten i Colombia
är över utan kommer att kräva fortsatt aktivt och nära stöd av det
internationella samfundet. Utan denna internationella medverkan finns det
risker för att konflikten förvärras.
Sverige har en klar policy beträffande Colombia. En svensk biståndsstrategi
för Colombia för perioden 2001–2002 finns. Den svenska Sydamerikastrategin för det svenska biståndet 2003–2007 håller på att utarbetas och skall
innehålla ett särskilt preciserat och operativt avsnitt om Colombia. Det ökade
svenska engagemanget i fredsbiståndet och i fredsförhandlingarna i Colombia
konkretiseras i olika insatser och projekt, som till övervägande delen går via
enskilda organisationer.
115
2001/02:UU8
Ä R E N D E T O C H D E S S B E R E D N IN G
Sverige verkar inom EU för att EU skall fortsätta biståndsinsatserna till
Colombia. Under det svenska EU-ordförandeskapet gjordes ett särskilt
uttalande om fredsprocessen och Europaparlamentet en särskild resolution om
Colombia. Även inom FN agerar Sverige fortsatt för fredsförhandlingarna i
Colombia, mänskliga rättigheter, demokrati och social rättvisa. Sverige vill ge
FN en starkare konkret roll i Colombia.
Det nya inslaget i den senaste fasen av fredsprocessen har varit aktiv
medverkan av det internationella samfundet genom FN och den s.k.
tiogruppen, där fyra EU-länder ingår och där svenska diplomater spelat en
framträdande roll. Utskottet konstaterar dock att fredsprocessen ställer krav
på ett fortsatt nära och aktivt stöd från det internationella samfundets sida.
Konflikten, med upptrappat våld, militära sammandrabbningar och
omfattande massakrer på civila har visat att bristen på förtroende mellan
konfliktens parter är djup men också att medverkan från en tredje part på ett
positivt sätt kan bidra till att minska spänningarna. Utskottet ser med djup oro
på situationen för mänskliga rättigheter i Colombia och ser det som
synnerligen angeläget med starkt svenskt engagemang såväl bilateralt som
inom EU och FN. Tillsammans med regeringens insatser spelar också stödet
från enskilda organisationer, fackliga organisationer och näringslivet en viktig
roll. Utskottet har vid ett flertal tillfällen tagit emot representanter för parterna
i konflikten.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion 2001/02:U281 (v, c, fp,
m, kd, mp) kan besvaras.
38 Kuba
I motion 2001/02:U328 (fp) framhålls att Sverige är i ett dilemma vad gäller
biståndet till Kuba. Å ena sidan vill Sverige inte bidra med stöd till den
kubanska staten om denna inte förbättrar situationen gällande mänskliga
rättigheter, å andra sidan vill Sverige inte öppet bidra med stöd till dem som
faktiskt arbetar för demokrati. I yrkande 10 krävs att Sverige med
utgångspunkt i erfarenheterna från Vitrysslandsprogrammet och med samma
typ av riktlinjer utarbeta ett nytt Kubaprogram. Programmet bör ha som
främsta mål att stärka demokratirörelsen i Kuba för att möjliggöra
demokratisering i framtiden. Även i motion 2001/02:U345 fp) yrkande 55
framförs liknande synpunkter och vikten av att Sverige aktivt verkar för ökad
respekt för de mänskliga rättigheterna i Kuba understryks.
Utskottets överväganden
Utskottet konstaterar att från svensk sida fästs stor vikt vid demokratirörelsen
i Kuba. Sverige har kontakt med såväl myndigheter som organisationer och
enskilda. Dessa kontakter skall utvecklas vidare på lämpligt sätt, bland annat
genom att främja dialog om bl.a. mänskliga fri- och rättigheter liksom
yttrande- och pressfrihet med olika delar av det kubanska samhället.
116
Ä R E N D E T O C H D E SS B E R E D N IN G
2001/02:UU8
Värdefulla erfarenheter från demokrati- och MR-insatser i Vitryssland kan tas
till vara i den mån de är relevanta i den kubanska kontexten. Utskottet har
inhämtat att det svenska utvecklingssamarbetet med Kuba, under de närmaste
åren, planeras behålla nuvarande inriktningen och ungefär samma omfattning.
Sverige har aktivt stött ett bevarande av EU:s gemensamma ståndpunkt om
Kuba. Utifrån den gemensamma ståndpunkten har EU genom förklaringar,
demarcher och andra kontakter med Kubas regering vid upprepade tillfällen
framhållit vikten av att Kuba respekterar de mänskliga rättigheterna. Även
FN:s kommission för mänskliga rättigheter är ett viktigt forum för att verka
för respekt för mänskliga rättigheter i Kuba. Samtidigt vill utskottet
understryka att den amerikanska blockaden av Kuba inte gagnar ett öppnare
och mer demokratiskt samhälle.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motionerna 2001/02:U328 (fp)
yrkande 10 samt 2001/02:U345 (fp) yrkande 55 kan besvaras.
39 USA
I motion 2001/02:U252 (v, kd, c, fp, mp) yrkande 3 konstateras att i USA
dömer man även minderåriga till långvariga fängelsestraff och till och med
till dödsstraff. Många av dem som dömts till döden och avrättats i USA har
varit oskyldiga till de brott de dömdes för. Motionärerna anser att Sverige,
både bilateralt och som medlem av EU bör verka för att USA avskaffar
dödsstraffet.
I motion 2001/02:U294 (mp) framhålls att den pågående tvångsförflyttningen
av Navajo- (även benämnda Dineh) och Hopifamiljer i Arizonas nordöstra del
är en fortsättning på århundraden av förtryck av Amerikas ursprungsfolk.
Brott mot de mänskliga rättigheterna och mot ursprungsfolkens rättigheter
begås dagligen. Miljön är svårt sargad till följd av en långvarig exploatering
av uran och kol. För människor och djur som bebor området har det fått
ödesdigra konsekvenser. Motionärerna kräver att Sverige i relevanta forum
protestera mot behandlingen av de traditionella Navajo- (Dineh-) och
Hopiindianerna på Big Mountain i Arizona.
Utskottets överväganden
Arbetet mot dödsstraffet är en prioriterad fråga för EU:s gemensamma
utrikespolitik inom området mänskliga rättigheter och även en profilfråga i
Sveriges bilaterala kontakter med andra länder. Utskottet utgår från att
dialogen med USA i denna fråga fortsätter och att Sverige och EU uppmanar
USA att avskaffa dödsstraffet. Sverige har tagit initiativ till ett totalförbud
mot dödsstraff inom ramen för Europarådet. Beslut tas förhoppningsvis redan
i vår. Alltfler länder avskaffar dödsstraffet, men tyvärr fortsätter en rad stater
att använda detta omänskliga straff. Hit hör bl.a. USA. Det är oacceptabelt.
Dödsstraff kränker rätten till liv och hör inte hemma i en modern rättsordning.
117
2001/02:UU8
Ä R E N D E T O C H D E S S B E R E D N IN G
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion 2001/02:U252 (v, kd, c,
fp, mp) yrkande 3 kan besvaras.
Utskottet konstaterar att området Big Mountain i den amerikanska delstaten
Arizona i mer än hundra år har varit föremål för konflikter såväl mellan som
inom två indianstammar – Hopi och Dineh. Konflikterna har gett upphov till
ett flertal mångfacetterade frågeställningar om rätten till fri religionsutövning,
om rivalitet mellan två indianstammar, om spänningar inom en urbefolkning
och om minoriteters rättigheter gentemot övergripande samhällsintressen och
om respekt för lagar och domar. Vid Big Mountain finns en av USA:s största
kolfyndigheter och konflikten inbegriper därmed även viktiga ekonomiska
och miljömässiga aspekter.
Europaparlamentet har tagit en resolution om situationen på Big Mountain.
Frågan har tidigare också uppmärksammats inom FN och FN:s dåvarande
Underkommission för skydd av minoriteter (nuvarande Underkommissionen
för främjande och skydd av de mänskliga rättigheterna) antog resolutioner om
situationen på Big Mountain 1989, 1990 och 1994. Den svenska regeringen
verkar för att personer som tillhör urbefolkningar och nationella eller etniska,
språkliga och religiösa minoriteter i alla länder ges möjlighet att på lika
villkor med majoritetsbefolkningen effektivt åtnjuta alla de mänskliga
rättigheterna. Sverige har aktivt stött etablerandet av FN:s Permanenta forum
för urbefolkningsfrågor och fortsätter arbeta för att detta forum skall skapas.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion 2001/02:U294 (mp) kan
besvaras.
40 FN och andra internationella organisationer
Allmänt om FN
I motion 2001/02:U225 (m) framhålls att det internationella regelsystem som
syftar till att värna den enskilda människans rätt är relativt väl utbyggt. Ett
problem är emellertid att länder inte ansluter sig till internationella
konventioner eller, vilket är vanligare, att förpliktelserna enligt dessa inte
uppfylls. Det finns en rad ideella organisationer som gör ett mycket värdefullt
arbete när det gäller övervakningen och redovisar läget vad avser respekten
för mänskliga rättigheter och demokrati. I yrkande 3 krävs att Sverige tar
initiativ till att FN:s generalförsamling får en utförlig rapport och redovisning
om läget beträffande de principer som organisationen själv är grundad på.
Barnkonventionens uppföljningmekanismer kan tjäna som föredöme. I
motion 2001/02:U345 (fp) yrkande 5 konstateras en besvikelse över
världssamfundets passivitet i samband med några av vår tids värsta
förbrytelser. Detta får inte dölja de framgångar som ändå vunnits i den
internationella rätten under 1990-talet, inte heller det faktum att FN-systemets
handlingsförlamning till en del minskat efter murens fall. Motionärerna anser
att det är positivt att det har växt fram andra aktörer med mer eller mindre stor
118
Ä R E N D E T O C H D E SS B E R E D N IN G
2001/02:UU8
internationell prestige, som ibland kan komplettera FN. Det gäller till
exempel OSSE och Europarådet. Även icke regeringsanknutna organ, som
Helsingforskommittén och liknande sammanslutningar, kan spela en
betydelsefull roll.
Utskottets överväganden
Utskottet delar motionärernas syn på att en huvudfråga i diskussionen om
folkrätten rör frågor om vad som skall ske i de fall då det centrala FNsystemet är blockerat. Därför är det positivt att det har växt fram andra
internationella organ. Arbetet med att förnya folkrätten och stärka de
mänskliga rättigheterna måste intensifieras. Sverige har drivit på denna
förnyelseprocess. Bland annat var Sverige mycket aktivt vad gäller inrättandet
av den permanenta internationella brottmålsdomstolen.
Utskottet konstaterar att inom ramen för FN debatteras årligen situationen
beträffande de mänskliga rättigheterna i världen. Diskussionerna sker i
generalförsamlingens tredje utskott på hösten och i FN:s kommission för
mänskliga rättigheter på våren. Både generalförsamlingen och kommissionen
tillställs rapporter som närmare beskriver situationen i ett specifikt land eller
vad gäller ett specifikt tema, såsom tortyr.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motionerna 2001/02:U225 (m)
yrkande 3 samt 2001/02:U345 (fp) yrkande 5 kan besvaras.
Internationella brottmålsdomstolen
Vid en FN-konferens i Rom i juli 1998 undertecknade 120 länder ett avtal om
att inrätta en oberoende internationell brottmålsdomstol (ICC). Beslutet att
inrätta domstolen är ett av de senaste årens största framsteg på området för
mänskliga rättigheter. Domstolen kommer att inleda sin verksamhet efter det
att 60 länder har ratificerat den s.k. Romstadgan.
I motion 2001/02:U252 (v, kd, c, fp, mp) framhålls att frågan om en domstol
för internationella brottmål fått ökad aktualitet i flera länder. Den senaste
tidens händelser, vilka klargjort nödvändigheten av att bekämpa terrorismen,
gör frågan om en internationell brottmålsdomstol alltmer aktuell. Kampen
mot terrorismen är en kamp som måste föras av flera stater och i många
länder. Brottslingarna bör sålunda inte bara dömas av ett land utan av flera.
Alltför få stater har hittills stött kravet på en internationell brottmålsdomstol.
Visserligen har över 100 stater undertecknat stadgar för en sådan, men långt
ifrån alla har ratificerat den. I yrkande 7 krävs att den svenska regeringen
aktivt bör arbeta för att Sverige i internationella sammanhang verkar för att
stadgan för den internationella brottmålsdomstolen ratificeras också av andra
länder. Även i motion 2001/02:U345 (fp) yrkande 6 ställs liknande krav på att
Sverige skall vara pådrivande i arbetet med att få fler stater att ratificera
Romstadgan.
119
2001/02:UU8
Ä R E N D E T O C H D E S S B E R E D N IN G
Utskottets överväganden
Utskottet konstaterar att Sverige
var mycket
aktivt under
förhandlingsprocessen och som 36:e stat ratificerade stadgan för ICC. Till
dags dato har ett 50-tal stater ratificerat stadgan. Den träder i kraft efter det att
60 ratifikationer inkommit, vilket förväntas ske i mitten av 2002.
I juni 2000 antog EU:s ministerråd under svenskt ordförandeskap en
gemensam ståndpunkt, som omfattar en rad åtgärder som unionen skall vidta
för att stödja domstolen. Bland annat skall unionen ge stöd och hjälp till andra
stater att ratificera och implementera stadgan samt stödja ansträngningarna att
etablera själva domstolen. Vidare skall EU ta upp frågan om ratifikation av
stadgan till ICC i bilaterala kontakter med andra stater och organisationer.
Sverige har på olika sätt försökt påverka USA, som för närvarande intar en
negativ attityd till Romstadgan, vilket har en negativ inverkan på
ratifikationsprocessen i vissa länder. Under det svenska ordförandeskapet togs
en rad kontakter för att följa upp denna fråga.
Riksdagen behandlar under våren 2002 ett förslag om lagstiftning som skall
reglera Sveriges samarbete med ICC (prop. 2001/02:88 Sveriges samarbete
med internationella brottmålsdomstolen).
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motionerna 2001/02:U252 (v,
kd, c, fp, mp) yrkande 7 samt 2001/02:U345 (fp) yrkande 6 kan besvaras.
FN:s reformering
I motion 2001/02:U284 (v) framhålls att Sverige inte längre talar med en
självständig röst i FN, utan har anpassats till EU:s perspektiv, vilket inte
sällan underordnas USA:s synsätt på vad som sker i världen. Den slutsats man
kan dra av det senaste decenniets utveckling är att Förenta nationerna måste
stärkas och omorganiseras. För flera år sedan, 1996, presenterades den s.k.
Carlsson-Ramphal-rapporten som handlade om hur FN skulle kunna göras
effektivare och anpassas till förändrade internationella förhållanden. USA:s
ovilja att sköta sina förpliktelser gentemot världsorganisationen, har inte
underlättat arbetet. I yrkande 1 krävs att svenska regeringen i alla
internationella sammanhang aktivt bör arbeta för att påskynda reformeringen
av FN så att organisationen anpassas till vår tids internationella förhållanden.
Motionärerna anser att säkerhetsrådets nuvarande sammansättning måste
förändras. För att förhindra att en supermakt eller en militärallians tillåts
dominera världspolitiken är det angeläget att aldrig acceptera militära insatser
som inte beslutats av FN-systemet eller som i övrigt inte har stöd i FNstadgan. I yrkande 2 krävs att världens fattigaste länder måste få en mer
framträdande ställning i FN:s säkerhetsråd.
I motion 2001/02:U300 (m) yrkande 17 framhålls att det finns tillfällen då den
internationella diplomatin inte räcker till för att förhindra regimer från att
begå folkmord, stödja terrorism eller starta angreppskrig. Som en åtgärd kan
man tvingas till att vidta sanktioner. Endast FN kan då ge moralisk legitimitet
åt ett sanktionsbeslut och skapa effektiva sanktioner. För att sanktioner skall
120
Ä R E N D E T O C H D E SS B E R E D N IN G
2001/02:UU8
ge rätt effekt är det dock viktigt att de i första hand påverkar regimen och inte
befolkningen. I yrkande 18 krävs att Sverige inom ramen för EU:s
gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik skall betona kravet på mänskliga
rättigheter och demokrati. I Afrika skall Sverige och EU verka för att etablera
kraftfulla samarbetsorganisationer som stöder och hjälper medlemsländerna
att efterleva internationella konventioner. FN och även Europarådet bör kunna
tjäna som förebilder. Sverige bör kräva att man i FN:s generalförsamling
årligen får en rapport och genomför en årlig debatt om läget beträffande
mänskliga rättigheter och demokrati i medlemsländerna (yrkande 21). I
yrkande 24 framhålls att FN:s säkerhetsråd har ett ansvar för att verka för
internationell fred och säkerhet och att FN bör fokusera på de uppgifter som
organisationen bäst kan lösa. FN:s byråkrati måste minskas och effektiviteten
stärkas till gagn framför allt för u-länderna. Organisationer som UNHCR,
Unicef och vissa andra organ måste förbättra samordningen vid humanitära
insatser. WHO bör få en betydligt starkare roll för att gemensamt bekämpa
smittsamma sjukdomar. Mer än någonsin behövs ett FN som är relevant och
effektivt.
I motion 2001/02:U322 (mp) framhålls att frågor som den ekologiska krisen,
färre mellanstatliga krig, men ökande antal konflikter inom länder, ställer nya
krav på FN-systemet. Det globala civila samhället söker sin plats inom FNsystemet. I yrkande 1 krävs att FN skall erbjuda de frivilliga organisationerna
ett partnerskap som omfattar rätten till information, medbestämmande och
koordinering. I yrkande 2 framhålls att institutioner som FN:s säkerhetsråd är
föråldrade, ineffektiva och odemokratiska. FN måste demokratiseras och en
diskussion måste föras med FN om säkerhetsrådets sammansättning och
befogenheter. I yrkande 3 krävs att det totala ansvaret inom FN för
medlemskapsprocessen, inklusive inval och uteslutning, bör ligga helt hos
FN:s generalförsamling.
I motion 2001/02:U323 (mp) konstateras att FN:s miljöprogram UNEP
(United Nations Environment Progamme) skapades redan vid FN:s
miljökonferens i Stockholm 1972. I stället för att skapa en helt ny global
miljöorganisation som underorganisation inom FN:s ram valde då
regeringarna att kanalisera miljöåtgärder via UNEP genom FN-systemet.
UNEP inrättade en miljöfond, men regeringarna visade sig inte särskilt
entusiastiska till att bidra med resurser. Trots reformsteg inom UNEP menar
de flesta observatörer att detta är helt otillräckligt om dagens negativa
miljötrend skall kunna vändas. I stället bör UNEP, enligt yrkande 8,
omvandlas till en världsmiljöorganisation, WEO (World Environment
Organization).
Utskottets överväganden
Utskottet har tidigare (bet. 2000/01:UU4 En säkerhetsordning för 2000-talet)
framhållit att det finns behov av reformer inom FN på ett flertal områden. En
viktig del är förbättrade ledningsstrukturer där utskottet anser att det är av
121
2001/02:UU8
Ä R E N D E T O C H D E S S B E R E D N IN G
största betydelse att FN besitter personal med hög kompetens inom sina
ansvarsområden.
Utskottet kan konstatera att under lång tid kunde inte FN:s stadga användas
som det var tänkt då låsningar mellan stormakterna i hög grad präglade rådets
arbete under det kalla kriget. Efter det kalla krigets slut har emellertid
förhållandena förändrats. Utskottet anser att FN nu har stora möjligheter att
agera om stadgan och det befintliga regelverket används på rätt sätt. Det som
krävs är i första hand att politisk vilja manifesteras från medlemsländernas
sida och att de permanenta medlemmarna i säkerhetsrådet är villiga att axla
sitt ansvar. Utskottet anser att det är av största vikt att FN:s medlemsstater
uppfyller sina skyldigheter gentemot världsorganisationen bl.a. när det gäller
finansieringen.
Utskottet kan konstatera att Sverige fäster stor vikt vid den pågående
processen med att stärka och revitalisera FN, som fått ytterligare momentum
genom antagandet av millenniedeklarationen. Regeringen stöder aktivt
generalsekreterarens ansträngningar att genomföra reformer på en rad
områden för att stärka FN, säkerhetsrådets sammansättning och
arbetsmetoder, säkerställa att FN erhåller tillräckliga ekonomiska resurser i
tid samt att uppnå bättre intern samordning. Under det svenska
ordförandeskapet i EU var frågan om uppföljning av millenniedeklarationen
också en av dem som stod högst på dagordningen.
Sverige har även inom EU verkat för att stärka och rationalisera FN-systemet,
inklusive dess operativa fonder och program. Regeringen arbetar för att
tillförsäkra en effektiv kontroll och översyn av FN-organen och FNprocesserna. Det är även viktigt att sträva efter en förbättrad transparens och
koordinering mellan de olika FN-organen, Bretton Woods-institutionerna,
WTO och de regionala utvecklingsbankerna.
Utskottet delar åsikten att en reform av säkerhetsrådet måste innebära en ökad
representation av utvecklingsländerna samt en bättre balans i den geografiska
spridningen bland säkerhetsrådets medlemsstater. Alla FN:s medlemsstater
har att vinna på en reform som kan leda till ett mer representativt
säkerhetsråd. En sådan bör också lämna utrymme för en periodisk översyn i
lämplig form, så att säkerhetsrådet fortsättningsvis lättare kan anpassas till en
föränderlig värld. Sverige förespråkar även begränsningar av vetorätten och
skulle gärna se en överenskommelse mellan de permanenta medlemmarna om
en självpåtagen begränsning av denna. Om de permanenta medlemmarna trots
allt skulle välja att använda sig av vetot borde dock en fullständig förklaring
ges. På senare år har emellertid vetot de facto använts alltmer sällan. Dessa
åsikter har framförts och framförs i forum som FN:s arbetsgrupp för reform
av säkerhetsrådet, där Sverige spelar en aktiv roll, inom EU-kretsen och i
bilaterala samtal. Diskussioner pågår även inom den nordiska kretsen.
Utskottet kan vidare konstatera att de sanktioner som förs av FN är föremål
för beslut i FN:s säkerhetsråd. Det innebär att det är säkerhetsrådet som i
varje enskilt fall beslutar om hur sanktionerna skall vara utformade och hur de
122
Ä R E N D E T O C H D E SS B E R E D N IN G
2001/02:UU8
skall gälla. Regeringen stöder FN:s arbete och verkar för att relevanta
säkerhetsrådsresolutioner genomförs. Erfarenheterna visar att breda
ekonomiska sanktioner inte alltid får genomslag eller avsedd effekt när det
gäller att påverka regeringar eller andra ansvariga aktörer. Utgångspunkten
för all sanktionspolitik måste vara att utöva så stor press som möjligt mot
landets beslutsfattare och att effekterna på civilbefolkningen minimeras. I
syfte att utveckla sanktionsinstrumentet till ett mer verkningsfullt,
ändamålsenligt och humant verktyg deltar Sverige aktivt i FN:s diskussioner
kring dessa frågor.
Sverige kommer under 2002 att leda en internationell arbetsgrupp om riktade
sanktioner, den så kallade Stockholmsprocessen om genomförande och
övervakning av riktade sanktioner. Regeringens initiativ är ett led i arbetet att
utveckla sanktioner att bli mer effektiva och humana.
Konsekvenserna för individens rättssäkerhet kopplat till sanktioner är
avgörande för sanktionsinstrumentets legitimitet och en fråga som Sverige
aktivt drivet. Ett beslut att sätta upp någon på den spärrlista som hör till
förordningen skall grundas på klara fakta och bevis. EU:s modell kan utgöra
ett exempel på hur rättssäkerheten kan stärkas. Sverige har också inlett en
dialog med företrädare för FN och FN:s medlemsstater. Regeringen har
uttalat att FN måste utveckla ett system som bättre tillvaratar individers
rättssäkerhet i de fall enskilda personer omfattas av sanktioner. Sanktioner
och konsekvenserna för individens rättssäkerhet kommer även att utgöra en
del av Stockholmsprocessen.
Frågor som rör UNEP:s organisation och finansiella bas är centrala teman i
diskussionerna inom ramen för den ministergrupp om internationell
miljöförvaltning som tillsatts av UNEP:s styrelse. Möjligheten att ombilda
UNEP till ett fackorgan eller en ”världsmiljöorganisation” har också
diskuterats. Den svenska regeringen delar synen att UNEP måste få en
kraftfull förstärkning, och att miljödelen av det internationella systemet måste
ges en högre status. Samtidigt menar regeringen att en förhandling – som
förmodligen skulle ta mycket lång tid – om förändrad formell status för
UNEP inte garanterar ett kraftfullt resultat när det gäller UNEP:s politiska
och finansiella förstärkning. Innan det står klart att länder som förespråkar
bildandet av en världsmiljöorganisation är redo att också ta ett reellt
finansiellt ansvar för dess förverkligande, har Sverige en fortsatt avvaktande
syn. I UNEP:s ministergrupp råder i detta skede enighet om värdet i att bygga
på befintliga strukturer i förstärkningen av den internationella
miljöförvaltningen.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motionerna 2001/02:U284 (v)
yrkandena 1 och 2, 2001/02:U300 (m) yrkandena 17 och 18, 21 och 24,
2001/02:U322 (mp) yrkandena 1–3 samt 2001/02:U323 (mp) yrkande 8 kan
besvaras.
123
2001/02:UU8
Ä R E N D E T O C H D E S S B E R E D N IN G
FN och konventioner
I motion 2001/02:U305 (kd) framhålls att mycket återstår att göra för att
garantera mänskliga fri- och rättigheter även i Sverige. Motionärerna
framhåller att det norska Stortinget bl.a. antagit en handlingsplan för
mänskliga rättigheter som innehåller 300 konkreta krav. Norge har också
förvandlat tre MR-konventionerna till norsk lag med företräde framför andra
norska lagar. Sverige har endast givit Europarådets konvention om skydd för
de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna en sådan status.
Sverige är aktivt när det gäller att arbeta fram nya konventioner för mänskliga
rättigheter och i regel också att ratificera dem. Men när det kommer till att
förverkliga dem går det trögare. Motionärerna kräver i yrkande 4 att
regeringen redovisar vilka internationella konventioner och tilläggsprotokoll
som Sverige inte har ratificerat och återkommer med tydliga förklaringar om
anledningen till detta. Den utveckling som sker inom folkrätten handlar i
grunden om att uppvärdera folkrättsliga principer om mänskliga rättigheter,
på bekostnad av t.ex. statssuveränitetsprinciper. I yrkande 5 krävs att Sverige
aktivt måste driva frågan om en förnyad folkrätt med människan i centrum
och där mänskliga rättigheter förs upp högt på agendan.
Lika viktigt som det är att främja mänskliga rättigheter är det att öka
förståelsen för andra kulturer och religioner. Det finns en risk för att FNkonventionerna uppfattas som enbart västerländska. Det behövs en ödmjukhet
inför andra människors kulturella seder och bruk, vilket bör genomsyra den
globala utrikespolitiken. I yrkande 6 krävs att FN bör anordna en FNkonferens om ökad förståelse mellan världens olika kulturer och religioner. I
yrkande 8 krävs en förstärkning av internationella övervakningsmekanismer
för att kontrollera hur mänskliga rättigheter efterlevs.
I motion 2001/02:U345 (fp) framhålls att alla människor är födda fria och lika
i värde och rättigheter. Varje människas frihet och lika värde omfattar alla
människor och således varje individ i världen utan åtskillnad av något slag.
Att alla människor är lika värda betyder att ingen människa får diskrimineras
av någon anledning. Trots det självklara i detta sker dagligen kränkningar av
de mänskliga fri- och rättigheterna. Motionärerna kräver i yrkande 1 att
Sverige bör intensifiera sitt arbete med att dels försvara, dels förbättra skyddet
för de mänskliga rättigheterna, såväl genom internationella organisationer
som i bilateralt samarbete. I yrkande 2 framhålls FN som den enda
organisation som med någon auktoritet kan tala på hela mänsklighetens
vägnar.
Vidare framhålls i motionen 2001/02:U345 (fp) att inom den del av folkrätten
som syftar till att skydda offer för väpnade konflikter sjuka, sårade,
civilbefolkning och krigsfångar har man sedan Haagkonferensen 1907 arbetat
med en generalklausul (Martensklausulen), som ersätter många konkreta
regler, omöjliga att förutse, med en allmän hänvisning till principer om
medmänsklighet och det allmänna rättsmedvetandet. Det anses att Nato
tillämpade just denna Martensklausul när medlemsländerna ingrep till värn
124
Ä R E N D E T O C H D E SS B E R E D N IN G
2001/02:UU8
för de förföljda kosovoalbanerna i Kosovo. Det är inte otänkbart att detta kan
bilda mönster vid framtida humanitära katastrofer av liknande slag. Om så
skulle ske bör Sverige, enligt yrkande 8, stå berett att ge sitt bidrag. I yrkande
9 framhålls att ett internationellt ingripande med maktmedel självfallet alltid
skall underställas principerna om nödvändighet och proportionalitet. De
åtgärder som vidtas får inte vara starkare än nödvändigt. Men
världssamfundet måste vara berett att agera när grova kränkningar av
mänskliga rättigheter sker.
I motion 2001/02:U351 (kd) framhålls att människovärdet bör sättas i
centrum för svensk utrikespolitik och internationell samverkan under 2000talet. Detta bör genomsyra såväl multilateral samverkan inom Förenta
nationerna, Europeiska unionen och andra internationella organ som bilaterala
relationer med andra enskilda länder. I yrkande 1 krävs en kontinuerlig
granskning av den förda utrikespolitiken gentemot FN:s konventioner och
konferenser. I yrkande 2 understryks vikten av att återkommande bjuda in
representanter från folkrörelser, näringsliv och akademiker för att diskutera
olika aspekter på Sveriges utrikespolitik och åtaganden gentemot FN:s
konventioner och konferenser. Sverige bör föra en tydligare utrikespolitik för
mänskliga rättigheter. Det innebär t.ex. att sociala och ekonomiska rättigheter
är lika viktiga som civila och politiska rättigheter. Sverige bör aktivt arbeta
för detta långsiktiga mål. I yrkande 4 framhålls vikten av att upprätta ett
forum med näringslivet och internationella organisationer för att diskutera
och utveckla strategier för främjandet av mänskliga rättigheter och i yrkande
5 att Sverige verkar för ökad samordning på global nivå mellan olika
internationella organisationer.
Utskottets överväganden
Utskottet har inhämtat att en identifiering av internationella (globala,
regionala) konventioner och avtal som Sverige tillträtt eller skulle kunna
tillträda skulle bli omfattande. Det kan noteras att enbart FN registrerat
ungefär
10 000 internationella avtal och (som jämförelse) att UD:s eget traktatregister
över avtal som Sverige ingått omfattar omkring 5 000 avtal, ungefär lika
fördelat på bilaterala och multilaterala avtal. Bara en redogörelse för
potentiella avtal på MR-området skulle kräva en omfattande utredning. Som
bilaga till detta betänkande läggs en förteckning över länder, inklusive
Sverige, som ratificerat FN:s konventioner på MR-området.
Sverige arbetar för att stärka de instrument som finns att använda för att
förhindra grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna, däribland att
stärka den politiska viljan att agera kraftfullt, även i interna konflikter, att
skapa en vetofri kultur i säkerhetsrådet samt att se till att tillräckliga resurser
finns tillgängliga för fredsbevarande insatser.
De humanitärrättsliga principer som kommer till uttryck i Maartensklausulen
anses vara sedvanerätt och därför är alla stater inklusive Sverige skyldiga att
125
2001/02:UU8
Ä R E N D E T O C H D E S S B E R E D N IN G
respektera dessa mycket grundläggande och viktiga regler. Maartensklausulen
som sådan kan dock knappast utgöra grund för ingripanden vid framtida
humanitära katastrofer av liknande slag som de i Kosovo.
År 2001 var FN:s år för dialog mellan civilisationer. I december debatterade
generalförsamlingen vikten av dialog mellan civilisationer och en resolution
antogs med Sverige (och EU) som medförslagsställare. Sverige fäster stor
vikt vid ett fungerande system för internationell uppföljning vad avser staters
efterlevnad av mänskliga rättigheter. Härvid avses såväl de kommittéer som
är knutna till de olika konventionerna rörande mänskliga rättigheter som de
olika tema- och landinriktade rapportörer som erhåller sina mandat av FN:s
kommission för mänskliga rättigheter. Under det senaste årtiondet har ett
mycket stort antal stater anslutit sig till de olika konventionerna, varvid de
bl.a. förpliktat sig att inkomma med rapporter till övervakningskommittéerna.
Arbetsbördan för dessa konventionsknutna kommittéer har därvid ökat
kraftigt och erforderliga resurser har hittills inte ställts till förfogande. Olika
reformer har diskuterats – och sådana behövs – men klart är också att en ökad
resurstilldelning till högkommissariens kontor för mänskliga rättigheter, som
svarar för service åt kommittéerna, är påkallad. Sådana resurser bör tilldelas
över den reguljära FN-budgeten vilket Sverige aktivt arbetar för. Det är också
motiverat med utökade resurser åt den verksamhet som bedrivs av land- och
temarapportören. Sverige stöder med frivilliga bidrag högkommissariens
kontor.
Utskottet konstaterar vidare att det för Sverige är en självklarhet att uppfylla
sina konventionsåtaganden liksom åtaganden i enlighet med deklarationer och
handlingsplanen antagna vid internationella FN-konferenser. Uttryck härför är
den nationella handlingsplanen för mänskliga rättigheter liksom den
nationella handlingsplanen mot rasism, främlingsfientlighet, homofobi och
diskriminering. Vikten av ansträngningar för ökad samordning kom till
uttryck vid millennietoppmötet.
En kontinuerlig dialog förs i Sverige med enskilda organisationer,
akademiker, näringsliv vad avser arbete med mänskliga rättigheter. Exempel
härpå är de årligen återkommande sammanträffandena med enskilda
organisationer inför arbetet med FN:s kommission för mänskliga rättigheter
och FN:s kvinnokommission. Regeringen är pådrivande nationellt och
internationellt för mänskliga rättigheter och en bättre miljö. Regeringen vill
komplettera det samarbetet med ett direkt samarbete med företag kring
internationellt socialt ansvar. Utskottet har inhämtat att regeringen kommer
att inbjuda svenskt näringsliv till ett samarbete, som skall bli en gemensam
ansträngning för att få svenska företag att bli ambassadörer för mänskliga
rättigheter, drägliga ekonomiska och sociala villkor samt en god miljö.
De grundläggande förväntningarna på svenska företags agerande på den
globala marknaden, och särskilt i utvecklingsländer, uttrycks i OECD:s
riktlinjer och FN:s Global Compact. Dessa baseras i sin tur på internationella
överenskommelser i t.ex. ILO. Inom EU har kommissionen tagit fram förslag
126
Ä R E N D E T O C H D E SS B E R E D N IN G
2001/02:UU8
om hur EU kan främja företagens sociala ansvarstagande på europeisk och
internationell nivå. Regeringen kommer i rådet för sysselsättnings- och
socialpolitik att aktivt ta del i det fortsatta arbetet. Sedan 1979 har Sverige
haft en kontinuerlig dialog med arbetsmarknadens parter om företags sociala
ansvar enligt OECD:s riktlinjer för multinationella företag. Regeringen har
sedan dess, oavsett parti, främjat OECD:s riktlinjer, vilka nu vinner allt
bredare internationellt stöd.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motionerna 2001/02:U305 (kd)
yrkandena 4–6 och 8, 2001/02:U345 (fp) yrkandena 1 och 2, 8 och 9, samt
2001/02:U351 (kd) yrkandena 1 och 2, 4 och 5 kan besvaras.
FN-konferens om mansrollen
I motion 2001/02:A393 (mp) framhålls att män liksom kvinnor underställs
föreskrivna normer för hur de skall bete sig som man respektive kvinna.
Därför är det av största vikt att männens roll undersöks, analyseras och
förändras. En tvärpolitisk utredning bör tillsättas för att analysera den nya
mansrollen och avgöra hur resultatet skall föras ut till allmänheten. För att
även mannens roll i ett internationellt perspektiv skall belysas och kunna
jämföras krävs i yrkande 2 att Sverige offensivt tar initiativ i FN för att hålla
en världskonferens om mansrollen och dess konsekvenser inom samhällets
alla områden.
Utskottets överväganden
Inom ramen för regeringens jämställdhetsarbete genomförs en rad aktiviteter
för att främja utveckling av mansrollen. Under år 1998 anordnades
exempelvis tre konferenser med sådan inriktning. På svenskt initiativ
anordnade Europarådet en konferens i Strasbourg om männens roll i
jämställdhetsarbetet. På det nordiska planet sker ett intensivt samarbete i
jämställdhetsfrågor. En tjänst som koordinator för mansforskning har inrättats
inom Nordiska institutet för kvinno- och könsforskning. Utskottet anser att
det är angeläget att regeringen i olika nationella, nordiska och internationella
sammanhang stimulerar diskussionen om mansrollsfrågor. Utskottet kan
vidare konstatera att FN:s kvinnokommission, efter förslag från bl.a. Sverige,
beslutat att mäns och pojkars situation skall utgöra ett av två teman vid
Kvinnokommissionens reguljära möte 2004.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion 2001/02:A393 (mp)
yrkande 2 kan besvaras.
41 Övrigt
I motion 2001/02:U339 (v) framhålls att det efter hand har uppmärksammats
att det under andra världskriget fanns läger av olika sorter, för olika ändamål
och med olika internerade. Det har funnits ryssläger där regeringen placerade
sovjetryska soldater. Alla arkiv kring dessa läger är inte öppna för personer
127
2001/02:UU8
Ä R E N D E T O C H D E S S B E R E D N IN G
som vill forska. Den svenska regeringen har genom projektet Levande
historia och Förintelsekonferensen visat en strävan att klarlägga och
levandegöra vad som hände i Europa under andra världskriget. De som blev
internerade i svenska läger har rätt att få en officiell förklaring till varför de
placerades i läger. De vars fäder satt i ”rysslägren” och skickades tillbaka har
rätt att få veta vad som hänt dem och varför de inte fick stanna i Sverige. De
ryska krigsfångar, som fortfarande lever i Sverige, har rätt till en officiell
förklaring varför de tvingades att under lång tid leva internerade i Sverige.
Vid ett flertal tillfällen har de internerade krävt upprättelse likasom att barnen
till de ryska krigsfångarna har krävt att få veta vad som hänt med deras fäder.
Motionärerna kräver i yrkande 1 att arkiven måste öppnas för dem som vill
forska om interneringslägren och ”rysslägren”. I yrkande 2 krävs att Sverige
ger officiell upprättelse och förklaring till de internerade och barnen till ryska
krigsfångar.
I motion 1999/2000:U901 (kd) framhålls att av trafiksäkerhets- och andra skäl
borde samtliga trafikanter i vårt land vara skyldiga att åtfölja de nationella
trafikbestämmelserna. Sverige har i realiteten två lagrum, där den
diplomatiska immuniteten står över de nationella bestämmelserna. Enligt
Wienkonventionen åtnjuter medlemmar av främmande stats beskickningar,
deras familjer och betjäning immunitet och privilegier, vilket bl.a. innebär att
de här i landet inte kan ställas till ansvar för brott. I praktiken innebär detta
bl.a. att Sverige tolererar ett rättsvidrigt trafikbeteende som i värsta fall kan
förorsaka svåra olyckor. Motionären kräver en ändring av detta förhållande.
Alla trafikanter i Sverige bör tvingas följa de nationella trafikreglerna.
Utskottets överväganden
Utskottet har inhämtat att ungefär 4 000 sovjetiska medborgare flydde till
Sverige under andra världskriget. De flesta hade tidigare varit krigsfångar i
tyska fångläger, bl.a. i Norge och Finland. Av dessa återsände svenska
myndigheter ungefär 2 000 personer till hemlandet, efter begäran från
Sovjetunionen. Att gå vidare och söka utröna vad som hände krigsfångarna
efter hemkomsten till Sovjetunionen är i första hand en fråga för den
historiska forskningen. Sveriges utlandsmyndigheter i Ryssland – ambassaden
i Moskva och generalkonsulatet i S:t Petersburg – kan, såsom skett vid flera
tillfällen, hjälpa svenska forskare att identifiera relevanta ryska arkiv.
Återsändandet av de sovjetiska medborgarna till Sovjetunionen efter kriget
skedde i enlighet med då gällande rätt.
Sveriges agerande under och efter andra världskriget har under senare år varit
föremål för ett ökande intresse. Ju mer som blir känt om historiska fakta och
de förhållanden som då rådde desto bättre förutsättningar har vi att skapa en
bra framtid. För att uppmärksamma vår nutidshistoria och göra den mer
levande har den svenska regeringen tagit initiativ till och avsatt särskilda
anslag för att främja forskning kring illgärningar begångna under nazismen
och kommunismen. Det finns förvisso ett antal ytterligare exempel på
128
Ä R E N D E T O C H D E SS B E R E D N IN G
2001/02:UU8
händelser och företeelser i vår nutidshistoria som inte har fått den
uppmärksamhet de förtjänar. Det är framför allt forskningens uppgift att kasta
ljus över dessa frågor. Utskottet har inhämtat att de arkiv som rör denna fråga
är öppna för forskare att använda.
Med vad ovan anförts anser utskottet att motion 2001/02:U339 (v) yrkandena
1 och 2 kan besvaras.
Utskottet kan konstatera att alla som i Sverige åtnjuter privilegier och
immunitet har en skyldighet att följa landets lagar, så länge det inte inkräktar
på privilegierna och immuniteten. Utgångspunkten är alltså att utländska
diplomater och andra beskickningsmedlemmar skall följa svenska regler.
Kravet på att iaktta gällande trafikregler anses inte vara ett intrång i
privilegierna och immuniteten. Den svenska regeringen påtalar regelmässigt
hur allvarligt den ser på trafikförseelser. Utrikesdepartementets protokoll går
regelbundet ut med cirkulärbrev till utländska beskickningar och påpekar
vikten av att gällande trafikbestämmelser följs.
Med vad ovan anförts anser utskottet att motion 1999/2000:U901 (kd) kan
besvaras.
129
2001/02 :UU8
Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har föranlett
följande reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken punkt i
utskottets förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.
1. Bistånd och mänskliga rättigheter (punkt 2)
av Bertil Persson, Liselotte Wågö, Sten Tolgfors, Karin Enström (alla m)
och Marianne Andersson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde ha följande lydelse:
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som framförs i
reservation 1. Därmed bifaller riksdagen motion 2001/02:U225 yrkande 2.
Motionerna 2001/02:U328 yrkandena 3–5 och 19–22 samt 2001/02:U237
besvaras med vad utskottet anfört.
Ställningstagande
Sverige arbetar för mänskliga rättigheter och demokrati genom FN-systemet,
EU och bilateralt. För ett litet land som Sverige kan det vara svårt att
bilateralt utöva inflytande i sådana frågor. En genomförbar uppgift är
emellertid att få flera länder att inse att det är inom ett demokratiskt
styrelseskick som medborgarna har de bästa möjligheterna att forma ett
samhälle som värnar om rättsstaten och där yttrandefrihet, politisk pluralism
och flerpartisystem kan utvecklas. I de länder som tar emot betydande svenskt
bistånd har Sverige ett särskilt ansvar för att respekten för mänskliga
rättigheter och demokrati stärks och att etablerade regler och principer
efterlevs. Sverige måste på ett aktivare och tydligare sätt än hitintills ställa
krav på och driva på utvecklingen mot demokrati i våra samarbetsländer.
Riksdagen borde också inför budgetarbetet varje år ha en utförlig debatt inför
beslut om framtida svenska biståndsinsatser. Vetskapen om att den svenska
riksdagen noggrant följer och värderar utvecklingen av mänskliga rättigheter
och demokrati skulle vara en viktig signal till mottagarländerna.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad vi
framför. Vårt förslag lämnas med anledning av motion 2001/02:U225
yrkande 2.
130
E R R O R ! U S E T H E H O M E T A B TO A P P L Y R U B R I K 1 T O T H E T EX T T H A T Y O U WA N T T O A P P E AR H E R E .
2001/02 :UU8
2. Bistånd och mänskliga rättigheter (punkt 2)
av Holger Gustafsson, Jan Erik Ågren (båda kd) och Karl-Göran
Biörsmark (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde ha följande lydelse:
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som framförs i
reservation 2. Därmed bifaller riksdagen motion 2001/02:U328 yrkande 5.
Motionerna 2001/02:U225 yrkande 2, 2001/02:U237, 2001/02:U238
yrkandena 3–4 samt 19–22 besvaras med vad utskottet anfört.
Ställningstagande
Utskottet anser att demokratimålet skall vara det överordnade bland målen för
utvecklingssamarbetet. Utgångspunkten är att varje människa har rätt att leva
ett liv i fred och frihet. Därför är demokrati det enda styrelseskick som är
människan värdigt. Ett demokratiskt styrelseskick är det enda som gör det
möjligt att förverkliga de mänskliga rättigheterna. Det är genom sitt folkliga
deltagande i val, och öppenhet att framföra kritik och alternativ det enda
styrelseskick som kan bemästra de mekanismer som i dag håller miljarder
människor i fattigdom och mänsklig förnedring. Demokrati medför positiva
effekter som gynnar utvecklingen i landet. Makthavare som vill bli omvalda
har ett intresse av att genomföra samhälleliga förändringar.
Utskottet menar att demokrati och respekt för mänskliga rättigheter också
har ett egenvärde. De är alltså inte endast ett medel att skapa utveckling utan
en förutsättning för och en del av själva utvecklingsbegreppet. Det handlar
om att skapa anständiga samhällssystem utan förtryck. Sådana system är i
längden utvecklingsbefrämjande också i ekonomisk mening.
I slutbetänkandet från den parlamentariska kommittén för en samlad
politik för global utveckling (GLOBKOM) råder en bred enighet om att
demokrati och mänskliga rättigheter skall utgöra grundläggande krav i
svenskt utvecklingssamarbete. Utskottet menar att en logisk följd härav vore
att göra införandet av demokrati till överordnat mål för svenskt
utvecklingssamarbete.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad vi
framför. Vårt förslag lämnas med anledning av motion 2001/02:U328
yrkande 5.
3. Internationella konventioner (punkt 3)
av Murad Artin och Eva Zetterberg (båda v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde ha följande lydelse:
131
2001/02 :UU8
E R R O R ! U S E TH E H O M E T A B TO A P P L Y R U B RI K 1 T O T H E T E X T T H AT Y O U WA N T T O AP P E A R
HERE.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som framförs i
reservation 3. Därmed bifaller riksdagen motion 2001/02:U205. Motionerna
2000/01:U661 yrkandena 8–11, 2001/02:U234 yrkande 4 samt 2001/02:U333
besvaras med vad utskottet anfört.
Ställningstagande
Det nuvarande diskrimineringsförbudet i artikel 14 i Europakonventionen om
mänskliga rättigheter gäller endast rättigheter vilka omfattas av konventionen.
För att eliminera denna allvarliga begränsning av skyddet för de mänskliga
rättigheterna har ett tilläggsprotokoll 12 till konventionen förhandlats fram.
Sverige har inte undertecknat eller ratificerat protokollet. Vi menar att det är
synnerligen angeläget att Sverige undertecknar protokollet och att det
skyndsamt föreläggs riksdagen för godkännande.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad vi
framför. Vårt förslag lämnas med anledning av motion 2001/02:U205.
4. Diskriminering på grund av kön eller sexuell läggning
(punkt 5)
av Murad Artin, Eva Zetterberg (båda v), Marianne Andersson (c), KarlGöran Biörsmark (fp) och Marianne Samuelsson (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde ha följande lydelse:
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som framförs i
reservation 4. Därmed bifaller riksdagen motion 2001/02:U209 yrkande 1.
Motionerna 2000/01:U661 yrkandena 12–15, 2001/02:U345 yrkande 18,
2001/02:L367 yrkandena 19 och 20 samt 2001/02:L371 yrkande 46 och 47
besvaras med vad utskottet anfört.
Ställningstagande
Att i dessa sammanhang hänvisa till att principen om icke-diskriminering
även värnar om homo- och bisexuellas rättigheter anser utskottet inte vara
tillräckligt. Sverige bör vara pådrivande i FN för att öka respekten för
homosexuellas mänskliga rättigheter. Det är i detta sammanhang viktigt att
Sverige arbetar för att också FN:s konvention om mänskliga rättigheter
utsträcks till att gälla förföljelse på grund av sexuell läggning och
könsidentitet.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad vi
framför. Vårt förslag lämnas med anledning av motion 2001/02:U209
yrkande 1.
132
E R R O R ! U S E T H E H O M E T A B TO A P P L Y R U B R I K 1 T O T H E T EX T T H A T Y O U WA N T T O A P P E AR H E R E .
2001/02 :UU8
5. Kvinnors situation i krig och andra utsatta situationer
(punkt 6)
av Murad Artin, Eva Zetterberg (båda v), Holger Gustafsson och Jan Erik
Ågren (båda kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 6 borde ha följande lydelse:
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som framförs i
reservation 5. Därmed bifaller riksdagen motion 2001/02:U349 yrkande 21.
Motionerna 2001/02:U209 yrkandena 10–12 samt 2001/02:U277 besvaras
med vad utskottet anfört.
Ställningstagande
Att kvinnor är speciellt utsatta i krig uppmärksammades särskilt under kriget i
Bosnien-Hercegovina. Kvinnor får som regel inte tillräckligt skydd mot det
sexuella våld som används som vapen för underkastelse av länder och folk.
Vi anser att kvinnor måste få ökat skydd vid krig.
Enligt Human Rights Watch (HRW) har kvinnor i exempelvis Sierra Leone
inte fått tillräckligt skydd mot det sexuella våldet, som utövats av alla sidor i
den råa och hänsynslösa konflikten.
Varken FN-trupperna i Unamsil eller regeringsstyrkorna har gjort
tillräckligt för att skydda kvinnorna från angreppen av unga män inom
rebellrörelser som RUF, AFRC och de s.k. West Side Boys. Unamsil utbildar
nu polisen i Sierra Leone i mänskliga rättigheter, medan den brittiska armén
utbildar soldater i krigslagar och hur barn skall skyddas i kriget. Men det
förekommer ingen särskild utbildning av vare sig militär eller polis för att slå
vakt om kvinnorätt eller skydd av kvinnor.
Vi anser att kvinnors utsatta situation i krig måste uppmärksammas än mer
av FN och andra internationella organ.
Regeringen i Burundi skyller kriget och den svåra ekonomiska krisen på de
ringa framstegen när det gäller uppfyllandet av konventionen mot
diskriminering av kvinnor. Kvinnor är en av de mest utsatta grupperna när det
gäller diskriminering. En ytterligare orsak är att få kvinnor tillåts inta ledande
ställningar i samhället och att det traditionella samhället kräver mer av flickor
än av pojkar.
Utomstående experter instämmer i att kriget är det största hindret för att
arbetet med konventionen skall kunna genomföras. Särskilt behöver man
bevaka kvinnors ställning i läger för internflyktingar (displaced persons). Vi
anser att regeringen, i bilaterala och multilaterala kontakter, skall verka för att
traditionella lagar som diskriminerar kvinnor avskaffas.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad vi
framför. Vårt förslag lämnas med anledning av motion 2001/02:U349
yrkande 21.
133
2001/02 :UU8
E R R O R ! U S E TH E H O M E T A B TO A P P L Y R U B RI K 1 T O T H E T E X T T H AT Y O U WA N T T O AP P E A R
HERE.
6. Prenatal könsdiskriminering (punkt 7)
av Murad Artin, Eva Zetterberg (båda v), Holger Gustafsson, Jan Erik
Ågren (båda kd) och Marianne Andersson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 7 borde ha följande lydelse:
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som framförs i
reservation 6. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2001/02:U327 yrkande
11 samt 2001/02:U349 yrkande 13. Motionerna 2001/02:U204 yrkande 2,
2001/02:U209 yrkande 18, 2001/02:U222 yrkande 6 samt 2001/02:U349
yrkandena 11, 12 och 14 besvaras med vad utskottet anfört.
Ställningstagande
Andelen kvinnor i förhållande till män har speciellt i Asien sjunkit dramatiskt
de senaste årtiondena. Enligt vissa beräkningar saknas det 60 miljoner
kvinnor i den världsdelen. Orsakerna är aborter av flickfoster, undernäring
och överarbete bland kvinnor. I exempelvis Indien är spädbarnsdödligheten
högre bland flickor. Flickor får sämre vård och behandling redan som
spädbarn.
Att könsselektiv abort skulle vara hela förklaringen till de ”förlorade”
flickebarnen i Kina är inte klarlagt. Det går inte att utesluta att det
förekommer barnamord lokalt i det vidsträckta Kina. Klart är att Kinas
ettbarnspolitik, dvs. försöket att hålla befolkningstillväxten nere genom att
bara tillåta ett barn per par, som infördes 1979, har bidragit till problemet.
Men det finns också andra förklaringar: Många flickor adopteras bort till
familjer som redan har en son. I otillgängliga områden föder kvinnorna barn i
hemmet. Om det är en dotter låter de bli att registrera barnet men behåller och
uppfostrar det ändå. Men ett gömt barn har inga samhälleliga rättigheter. Det
finns inte med i statistiken.
Könsselektiv abort tillämpas inte bara i Indien och Kina utan också i
Sydkorea, på Taiwan, i Singapore och i Malaysia.
Kvinnor över hela världen är på många olika sätt utsatta för
könsdiskriminering. Behandlingen av flickor och kvinnor i Indien, Kina och i
många andra av världens länder är att anse som grova brott mot mänskliga
rättigheter. Vi anser att Sverige har ett ansvar att i det multi- och bilaterala
biståndsarbetet och i andra internationella sammanhang uppmärksamma
kvinnans och flickans situation i Indien och Kina.
Hitintills har det i internationella och nationella sammanhang varit ganska
tyst om den prenatala könsdiskrimineringen. Vi anser att det finns all
anledning för Sverige som ett föregångsland i arbetet för demokrati och
mänskliga rättigheter att målinriktat arbeta för att frågan om prenatal
könsdiskriminering behandlas seriöst i FN.
Vi anser också att det, vid förhandlingar om bistånd och vid annan
kommunikation med mottagarländer, finns all anledning för Sverige att kräva
134
E R R O R ! U S E T H E H O M E T A B TO A P P L Y R U B R I K 1 T O T H E T EX T T H A T Y O U WA N T T O A P P E AR H E R E .
2001/02 :UU8
att flickor och pojkar skall ha samma rätt att födas, äta sig mätta, utbildas och
ha samma tillgång till medicinsk vård och behandling.
Inom utvecklingsarbetets ram anser vi att stöd också kan ges till
kvinnoorganisationer, läkare, jurister och vetenskapsmän som förenats i
kampen mot könsbestämning av foster. I exempelvis Indien finns sådana
organisationer. Stöd bör också ges och initiativ tas till allmän utbildning och
upplysningskampanjer för att ändra attityder till flickors och kvinnors
människovärde och mänskliga rättigheter.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad vi
framför. Vårt förslag lämnas med anledning av motionerna 2001/02:U327
yrkande 11 samt 2001/02:U349 yrkande 13.
7. Tilläggsprotokoll till konventionen om avskaffande av
diskriminering av kvinnor (punkt 8)
av Murad Artin och Eva Zetterberg (båda v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 8 borde ha följande lydelse:
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som framförs i
reservation 7. Därmed bifaller riksdagen motion 2001/02:U242. Motionerna
2001/20:U345 yrkande 15, 2001/02:U252 yrkandena 5 och 6 samt
2001/02:U349 yrkande 22 besvaras med vad utskottet anfört.
Ställningstagande
Konventionen om avskaffande av allt slags diskriminering av kvinnor,
CEDAW, är en internationell människorättskonvention som antogs av FN:s
generalförsamling 1979 och trädde i kraft den 3 maj 1981. Den har nu
ratificerats av 168 stater, däribland Sverige.
Den 10 december 1999 öppnades ett tilläggsprotokoll (the Optional
Protocol) till konventionen för undertecknande. De stater som undertecknat
och ratificerat protokollet godkänner en individuell klagorätt till den
kommitté som övervakar konventionens tillämpning. En sådan individuell
klagorätt, som Sverige accepterat beträffande exempelvis den internationella
konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, FN-konventionen
mot tortyr och den europeiska konventionen om mänskliga rättigheter, gör en
konvention till ett betydligt mer levande och användbart redskap för att
effektivt genomföra dess syften. Sverige undertecknade omgående
tilläggsprotokollet, men har ännu inte ratificerat det. Vi kräver därför att
Sverige omedelbart förelägger riksdagen förslag om ratificering av
tilläggsprotokollet.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad vi
framför. Vårt förslag lämnas med anledning av motion 2001/02:U242.
135
2001/02 :UU8
E R R O R ! U S E TH E H O M E T A B TO A P P L Y R U B RI K 1 T O T H E T E X T T H AT Y O U WA N T T O AP P E A R
HERE.
8. Rasism och slavhandel (punkt 11)
av Murad Artin och Eva Zetterberg (båda v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 11 borde ha följande lydelse:
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som framförs i
reservation 8. Därmed bifaller riksdagen motion 2001/02:U220 yrkandena 1
och 2. Motionerna 2001/02:U209 yrkande 20, 2001/02:U345 yrkande 13 samt
2001/02:U347 yrkandena 1, 3, 5 och 8 besvaras med vad utskottet anfört.
Ställningstagande
Det har av flera arbeten framgått att även Sverige och Danmark bland de
nordiska länderna varit inblandade i slavhandeln över Atlanten. Utskottet
menar att det är viktigt att Sveriges delaktighet i denna slavhandel noggrant
utforskas och klarläggs. Det är också klart att svenska ämbetsmän inte svävat
i okunnighet vad som försiggick inte bara på den svenska besittningen St
Bartholemy i Karibien. Sverige och svenska ämbetsmän var även inblandade i
annan verksamhet knuten till slavhandeln. Svenska forskare har bl.a.
konstaterat: ”Den fråga vi bör ställa oss i relation till dessa preliminära
slutsatser av Sveriges roll i slavhandeln, slaveriet och kolonialismen hör
samman med den i dag synnerligen viktiga debatten om globaliseringen av
världsekonomin. Och olika länders deltagande i denna, om än på olika
premisser: Kan vi utifrån den ovan förda argumenteringen hävda att även
Sverige skall ställas till ansvar för den skrämmande tragedin i mänsklighetens
historia som slavhandeln, slaveriet och kolonialismen utgjorde? Sannolikt bör
man svara ja på den frågan speciellt som det är ställt utom allt tvivel att
ledande företrädare för den svenska järnhanteringen, som ämbetsmän på
Bergskollegium och brukspatroner, visste att deras järn användes som
bytesmedel mot slavar, till att kedja fast dessa slavar samt att utrusta dem med
redskap på plantagerna.”
Vi menar att en närmare undersökning av svensk inblandning i slavhandeln
över Atlanten därför torde vara på sin plats liksom en offentlig ursäkt i linje
med Durbankonferensens intentioner för den svenska handeln med slavar
eller med slavhandeln närstående näringsgrenar.
Kunskap om historien är viktig inte minst för att förstå vad som händer i dag
och för att förhindra att liknande tragedier kan inträffa igen. Skolan har härvid
en viktig roll att spela.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad vi
framför. Vårt förslag lämnas med anledning av motion 2001/02:U220
yrkandena 1 och 2.
136
E R R O R ! U S E T H E H O M E T A B TO A P P L Y R U B R I K 1 T O T H E T EX T T H A T Y O U WA N T T O A P P E AR H E R E .
2001/02 :UU8
9. Förhållandena i Ryssland (punkt 17)
av Bertil Persson, Liselotte Wågö, Sten Tolgfors och Karin Enström (alla
m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 17 borde ha följande lydelse:
17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som framförs i
reservation 9. Därmed bifaller riksdagen motion 2001/02:U312 yrkandena 14
(delvis) och 15.
Ställningstagande
Stödet till Central- och Östeuropa bör i första hand ske genom EU och andra
multilaterala organ, som Nordiska rådet, som särskilt på miljöområdet gör
betydande insatser.
Det svenska stödet måste fungera som ett komplement främst till EU:s
insatser för att stödja demokratins, rättsstatens och marknadsekonomins
utveckling i kandidatländerna samt ländernas förmåga att hantera EU:s
gemensamma regelverk.
Svenskt stöd har hittills främst gått till Polen och de baltiska staterna. I takt
med våra grannländers framsteg bör stödet nu börja flyttas österut till de åtta
regionerna i nordvästra Ryssland, bl.a. S:t Petersburg och Kaliningrad samt
till Vitryssland. Stödet till diktaturen Vitryssland skall fokuseras på
demokratistöd och kanaliseras genom oberoende organisationer. Det senaste
odemokratiska presidentvalet understryker vikten av demokratistöd till
Vitryssland. På områden med speciell svensk kompetens skall dock
möjligheten till svenskt stöd inte vara geografiskt begränsat utan även kunna
omfatta länder som t.ex. Ukraina eller södra Kaukasus och Centralasien.
Det är av central betydelse att västvärldens samarbete med Ryssland
utvecklas och intensifieras. Det ligger både i Rysslands och vårt eget intresse
att så sker. Långsiktigt borde det vara naturligt att se Ryssland som en av våra
större handelspartner och som ett stort svenskt turistland.
Ryssland får inte avvisas och lämnas att ensamt möta framtiden. Risken
för sämre ekonomisk och politisk utveckling är då uppenbar, vilket skulle ge
grogrund för social oro, med mänskliga och politiska risker som följd.
Samtidigt måste de politiska kraven på Ryssland vara tydliga. Kränkningar av
mänskliga fri- och rättigheter är fortfarande vanligt förekommande och för
detta har den ryska regeringen ett eget ansvar. Det får inte skapas egna regler
för bedömningen av utvecklingen i Ryssland. Den svenska regeringens kritik
av kränkningar av mänskliga fri- och rättigheter skall inte vara mildare än den
som förs fram från Europarådet och OSSE.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad vi
framför. Vårt förslag lämnas med anledning av motion 2001/02:U312
yrkandena 14 (delvis) och 15.
137
2001/02 :UU8
E R R O R ! U S E TH E H O M E T A B TO A P P L Y R U B RI K 1 T O T H E T E X T T H AT Y O U WA N T T O AP P E A R
HERE.
10. Massakrer på assyrier/syrianer och kaldéer (punkt 22)
av Murad Artin, Eva Zetterberg (båda v), Holger Gustafsson och Jan Erik
Ågren (båda kd) och Marianne Samuelsson (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 20 borde ha följande lydelse:
22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som framförs i
reservation 10. Därmed bifaller riksdagen motion 2001/02:U219 yrkandena
1–3. Motion 2001/02:U271 besvaras med vad utskottet anfört.
Ställningstagande
Omfattande historisk dokumentation visar att de massakrer och
folkfördrivningar som drabbade armenier, assyrier/syrianer och kaldéer under
det ottomanska riket i början av 1900-talet stämmer väl överens med den
definition på folkmord som finns i 1948 års folkmordskonvention. Folkmord
blev ett juridiskt rättsbegrepp i samband med Nürnbergrättegångarna efter
andra världskriget. Genom dessa rättegångar skapades ett prejudikat som
banade väg för FN:s konvention om folkmord.
Folkmordskonventionen anger två mekanismer för att komma tillrätta med
folkmord – att vända sig till FN:s säkerhetsråd eller att stämma den stat som
anses ansvarig inför Internationella domstolen i Haag. I övrigt kan en stat som
anser att en annan stat ägnar sig åt folkmord aktualisera frågan i FN:s MRkommission, som dock inte har någon möjlighet att införa sanktioner. Även
enskilda stater, eller grupper av stater, kan införa sanktioner för att stoppa
folkmord. Alla dessa åtgärder är dock aktuella endast för pågående eller
förestående folkmord. Någon motsvarande procedur för att aktualisera
folkmord av historisk art finns inte.
Frågan om huruvida ett brott begåtts är en fråga för juridiska instanser.
Riksdagen är ingen domstol. Det ankommer sålunda inte på den svenska
riksdagen att, i juridisk mening, göra något ställningstagande rörande
folkmord. Det skall framhållas att det som drabbade armenier,
assyrier/syrianer och kaldéer under det ottomanska rikets tid skall betraktas
som folkmord enligt Artikel II i 1948 års konvention, om den hade varit i
kraft vid den aktuella tidpunkten. Att i strikt juridisk mening benämna de
massmord och folkfördrivningar som inträffat före folkmordskonventionens
ikraftträdande, för folkmord låter sig svårligen göras. Det skulle innebära att
man ägnade sig åt retroaktiv lagstiftning. Detta motsäger dock inte att det som
drabbade armenier, assyrier/syrianer och kaldéer var ett historiskt faktum och
som sådant ett folkmord. Det är viktigt att slå fast detta, då det tillhör varje
folks rätt att få känna till och utforska sina kulturella och historiska rötter. Det
måste för övrigt även för dåtiden ha varit uppenbart att det inträffade rent
moraliskt var ett folkmord.
I motion 2001/02:U219 står dock att folkmordet är det ”största” under 1900talet, vilket självfallet är felaktigt.
138
E R R O R ! U S E T H E H O M E T A B TO A P P L Y R U B R I K 1 T O T H E T EX T T H A T Y O U WA N T T O A P P E AR H E R E .
2001/02 :UU8
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad vi
framför. Vårt förslag lämnas med anledning av motion 2001/02:U219
yrkande 1–3.
11. Sanktionerna mot Irak (punkt 30)
av Murad Artin och Eva Zetterberg (båda v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 30 borde ha följande lydelse:
30. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som framförs i
reservation 11. Därmed bifaller riksdagen motion 2001/02:U337 yrkande 5.
Motionerna 2001/02:U262 yrkande 4, 2001/02:U278, 2001/02:U282
yrkandena 2, 4 och 5 samt 2001/02:U325 yrkande 4 besvaras med vad
utskottet anfört.
Ställningstagande
De sanktioner som FN:s säkerhetsråd riktat mot Irak har inte haft avsedd
effekt. Den effekt som FN antog att sanktionerna skulle ha var att dessa skulle
påverka den irakiska regeringen att tillåta FN:s vapeninspektörer att
undersöka förekomsten av resterande massförstörelsevapen i Irak. Genom
sanktionerna skulle regimen känna sig försvagad. Regimen skulle uppleva sig
som hotad av sanktionerna, varefter den skulle falla till föga och tillåta nya
inspektioner. Denna effekt har uteblivit. De som fått bära bördan av
sanktionerna har inte varit regimen utan folket som drabbats av hungersnöd,
sjukdomar, medicinbrist, förorenade vattendrag m.m. FN-organet Unicef har
fastslagit att 1,5 miljoner människor dött till följd av sanktionerna, varav en
halv miljon varit barn. I stället för medgörlighet har FN:s sanktioner mötts av
ett allt halstarrigare motstånd. Man har hamnat i ett låst läge. Denna låsning
har förvärrats genom USA:s och Storbritanniens folkrättsvidriga bombningar
av såväl militära mål som civil infrastruktur, vilka går utanför det rättmätiga
uppdraget att upprätthålla flygförbudszonerna i norra Irak till skydd för den
kurdiska befolkningen och i söder till skydd för den shiamuslimska
minoriteten. Sverige bör därför i FN arbeta för att sanktionerna hävs eller ges
en sådan inriktning att de drabbar regimen och inte miljoner oskyldiga civila,
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad vi
framför. Vårt förslag lämnas med anledning av motion 2001/02:U337
yrkande 5.
12. Kurdernas situation (punkt 32)
av Murad Artin och Eva Zetterberg (båda v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 32 borde ha följande lydelse:
139
2001/02 :UU8
E R R O R ! U S E TH E H O M E T A B TO A P P L Y R U B RI K 1 T O T H E T E X T T H AT Y O U WA N T T O AP P E A R
HERE.
32. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som framförs i
reservation 12. Därmed bifaller riksdagen motion 2001/02:U210 yrkande 2.
Ställningstagande
Sverige erkänner Iraks suveränitet över de kurdiska områdena i norra Irak.
Utskottet konstaterar dock att Sverige tidigare stött den begränsade autonomi
som beslutats mellan å ena sidan den irakiska centralregeringen och å andra
sidan de kurdiska grupper – Kurdistans demokratiska parti (KDP) och
Kurdistans patriotiska union (PUK) – vilka företräder kurderna i det aktuella
området. Denna autonomi har dock inte respekterats av den irakiska
centralregeringen under Saddam Husseins tid vid makten. Efter Gulfkriget har
skyddszoner för kurdernas säkerhet i Norra Irak upprättats och ett regionalt
parlament och en regional regering upprättats i Norra Irak/Irakiska Kurdistan.
Den provisoriska kurdiska regionalregeringen och de båda kurdiska
grupperna (KDP och PUK) förespråkar alla i dag en annan ordning än den
tidigare autonomin. Man förespråkar i stället en framtida federation mellan
irakiska Kurdistan och den irakiska centralregeringen. Den kurdiska regionala
regeringen har i dag utarbetade förslag till hur en sådan framtida federation
skulle kunna se ut, vilka vore värda att beakta den dag då frågan om hela
Iraks framtid åter kan diskuteras.
För att förverkliga detta projekt krävs dock ett demokratiskt styrelseskick i
hela Irak, men ett viktigt steg på vägen dit är ökad respekt för mänskliga
rättigheter och utvecklandet av ett demokratiskt styrelseskick i Norra Irak/
Irakiska Kurdistan. En sådan politik samt ett stöd till kurdernas krav på
federation med övriga Irak bör ligga till grund för Sveriges agerande i FN, EU
och andra internationella organ.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad vi
framför. Vårt förslag lämnas med anledning av motion 2001/02:U210
yrkande 2.
13. Taiwans representationskontor i Sverige och svensk
representation i Taiwan (punkt 38)
av Bertil Persson, Liselotte Wågö, Sten Tolgfors, Karin Enström (alla m)
och Karl-Göran Biörsmark (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 38 borde ha följande lydelse:
38. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som framförs i
reservation 13. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2001/02:U202 yrkande
3, 2001/02:U236, 2001/02:U299 yrkande 2 samt 2001/02:U345 yrkande 48.
Motion 2001/02:U345 yrkandena 49–50 besvaras med vad utskottet anfört.
140
E R R O R ! U S E T H E H O M E T A B TO A P P L Y R U B R I K 1 T O T H E T EX T T H A T Y O U WA N T T O A P P E AR H E R E .
2001/02 :UU8
Ställningstagande
Taiwan är en av de högst utvecklade demokratierna i Asien och en modern
industristat. Den ekonomiska utvecklingen har varit mycket snabb. Från att ha
varit en utarmad japansk koloni till andra världskrigets slut har Taiwan
utvecklats till en av världens rikare nationer.
Taiwan är en av Sveriges viktigaste handelspartner. Även på andra
områden som kultur, utbildning och forskning sker ett livligt utbyte mellan
våra båda länder. Ett omfattande utbyte av industri- och handelsdelegationer
äger rum liksom besök på riksdags- och myndighetsnivå.
Även om formella diplomatiska relationer inte finns mellan Taiwan och
Sverige har det inte minst av praktiska skäl varit nödvändigt att ha
permanenta kontakter mellan våra två länder. Exportrådets kontor i Taipei har
en status på hög nivå med skattefrihet och viseringsrätt likvärdig diplomatiska
representationer. Motsvarande uppgifter fullgörs i Sverige av Taiwans
representationskontor i Stockholm.
Med tanke på de omfattande förbindelserna mellan Sverige och Taiwan
bör Sverige ge Taiwans kontor i Stockholm samma behandling som kommer
vårt exportkontor i Taipei till del, på samma sätt som sker för Taipeis kontor i
andra EU-länder. Det finns ingen anledning att Sverige skulle behandla
Taiwans representation och dess personal annorlunda än vad andra EU-stater
gör. Det torde främst gälla att i fråga om mervärdesskatt och punktskatter
jämställa Taiwans representation med andra utländska beskickningar. Detta
bör riksdagen ge regeringen till känna.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad vi
framför. Vårt förslag lämnas med anledning av motionerna 2001/02:U202
yrkande 3, 2001/02:U236, 2001/02:U299 yrkande 2 samt 2001/02:U345
yrkande 48.
14. Det officella utbytet med Taiwan (punkt 39)
av Bertil Persson, Liselotte Wågö, Sten Tolgfors, Karin Enström (alla m),
Holger Gustafsson och Jan Erik Ågren (båda kd), Marianne Andersson
(c) och Karl-Göran Biörsmark (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 39 borde ha följande lydelse:
39. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som framförs i
reservation 14. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2001/02:U217 samt
2001/02:U345 yrkande 51.
Ställningstagande
Det finns en EU-praxis innebärande att Taiwans fem högsta befattningshavare
inte skall beviljas visum. Det sänder en synnerligen underlig signal när EU
inte accepterar besök av demokrater, samtidigt som representanter för
diktaturen i Peking hälsas välkomna.
141
2001/02 :UU8
E R R O R ! U S E TH E H O M E T A B TO A P P L Y R U B RI K 1 T O T H E T E X T T H AT Y O U WA N T T O AP P E A R
HERE.
Sverige skall alltid driva värdet av demokrati och mänskliga rättigheter.
Att stänga ute Taiwans ledare både i kapacitet av politiker och som
privatpersoner står i strid med en sådan linje. Det är en sak att inte officiella
besök kan förekomma, en annan om privata besök utestängs.
Sverige bör verka för att dagens EU-praxis gällande dessa visumfrågor
ändras. Detta bör ges regeringen till känna.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad vi
framför. Vårt förslag lämnas med anledning av motionerna 2001/02:U217
samt 2001/02:U345 yrkande 51.
15. Folkrepubliken Kinas kärnvapenupprustning (punkt 44)
av Bertil Persson, Liselotte Wågö, Sten Tolgfors, Karin Enström (alla m)
och Marianne Andersson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 44 borde ha följande lydelse:
44. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som framförs i
reservation 15. Därmed bifaller riksdagen motion 2001/02:U214 yrkande 2.
Ställningstagande
Folkrepubliken Kina har under de senaste åren ökat sin kärnvapenkapacitet,
utan att det har uppmärksammats tillräckligt av Sverige.
Kina har utvecklat sina möjligheter att utsträcka militär förmåga utanför
det egna området. Ett exempel är ny missilteknik som kan förändra den
strategiska balansen i regionen.
Folkrepubliken Kina har tillsammans med USA och Ryssland full nukleär
förmåga och kan avlossa robotar både från marken, luften och havet. Kina har
både land- och sjöbaserade liksom ubåtsbaserade långdistansrobotar med
kärnvapenkapacitet. Hot kan med de nya långdistansrobotarna utsträckas inte
bara till närområdet och regionen, utan också till t.ex. USA.
Enligt
uppgift
har
Folkrepubliken
Kina
möjligen
också
neutronbomskapacitet.
Kina har testat en ny generations stridsspetsar som är små, lätta och som
gör det möjligt att utrusta en långdistansrobot med ett antal styrbara
stridsspetsar. På så vis kan flera mål, på längre avstånd hotas.
Det finns andra länder som har större kärnvapenarsenaler än vad
Folkrepubliken Kina har. Men Kinas ambition är intressant. Landet arbetar
aktivt för att skaffa sig ny kapacitet både vad gäller stridsspetsar och
kärnvapenbärare.
Sverige har inte varit tillräckligt observant på Folkrepubliken Kinas
kärnvapenkapacitet. Det är nu vi kan medverka till att begränsa rustningarna.
Om vi väntar med eller avstår från att reagera kan problemet växa.
Den bristande tydligheten mot Folkrepubliken Kina om landets kärnvapenoch missilpolitik är långsiktigt riskabel. Tystnaden riskerar att sända en signal
142
E R R O R ! U S E T H E H O M E T A B TO A P P L Y R U B R I K 1 T O T H E T EX T T H A T Y O U WA N T T O A P P E AR H E R E .
2001/02 :UU8
att omvärlden accepterar landets nukleära rustningar, att det är fritt fram och
okontroversiellt för Kina att fortsätta rusta.
Sverige måste återkommande markera att Kinas kärnvapenrustningar är
oacceptabla. Frågan måste också tas upp inom ramen för EU:s gemensamma
utrikes- och säkerhetspolitik.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad vi
framför. Vårt förslag lämnas med anledning av motion 2001/02:U214
yrkande 2.
16. Sveriges och Europeiska unionens Kinapolitik (punkt 46)
av Bertil Persson, Liselotte Wågö, Sten Tolgfors, Karin Enström (alla m)
Holger Gustafsson, Jan Erik Ågren (båda kd), Marianne Andersson (c)
och Karl-Göran Biörsmark (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 46 borde ha följande lydelse:
46. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som framförs i
reservation 16. Därmed bifaller riksdagen motion 2001/02:U214 yrkande 6.
Ställningstagande
Folkrepubliken Kina bryter flagrant, konsekvent och hänsynslöst mot
grundläggande mänskliga fri- och rättigheter. Bara under 1990-talet dömdes
mer än 27 000 människor till döden i Kina, varav 18 000 också dödades.
Oppositionella och religiösa personer förtrycks, förföljs och interneras.
Människor som engagerar sig för mänskliga rättigheter och demokrati eller
mot korruption grips, fängslas och torteras. Fångar nekas läkarvård, mat och
medicin.
Folkrepubliken Kina har vid upprepade tillfällen hotat Taiwan med militärt
våld och invasion, bl.a. genom att avfyra ett hundratal missiler i
Formosasundet, och har genom militärövningar försökt att påverka utgången
av fria val i Taiwan.
Sverige, EU och det internationella samfundet stödjer principen om ett
Kina. En återförening måste dock ske på demokratiska grunder och med
respekt för mänskliga fri- och rättigheter. Våld eller hot om våld från
Folkrepubliken Kina är oacceptabelt.
Sverige och EU skall tydligt fördöma kränkningar av mänskliga rättigheter
i Kina, lyfta fram den kinesiska kärnvapenupprustningens negativa inverkan
på den asiatiska och globala säkerheten samt värna om Taiwans rätt till fria
val och säkerhet.
Än återstår för regeringen att åstadkomma en ökad tydlighet i
förhållningssättet till Folkrepubliken Kina. Ökad tydlighet förutsätter också
en konsekvent och sammanhållen Kinapolitik.
Sverige måste alltid stå på demokratins sida, mot diktatur och aggression.
143
2001/02 :UU8
E R R O R ! U S E TH E H O M E T A B TO A P P L Y R U B RI K 1 T O T H E T E X T T H AT Y O U WA N T T O AP P E A R
HERE.
Sverige måste stödja de demokratiska krafterna i Kina.
Sverige måste uppmärksamma och stödja de oppositionella som löpande
förtrycks.
Sverige måste kräva respekt för mänskliga fri- och rättigheter för alla i
Folkrepubliken Kina.
Sverige måste kritisera Kinas konventionella och nukleära upprustningar, som
hotar stabiliteten i regionen.
Sverige måste avvisa Kinas aggression mot grannar.
Sverige måste använda den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken för
ett gemensamt agerande och förhållningssätt.
Sverige måste kräva att Folkrepubliken Kina brukar ansvar i användningen av
vetorätten i FN:s säkerhetsråd.
Sverige måste uppmuntra ökad handel, som skapar välstånd, underblåser
uppbyggnaden av marknadsekonomi och öppnar Kina för kontakter som
stärker kraven på demokrati.
Sverige måste stöda och uppmuntra samtal mellan Folkrepubliken Kina och
Taiwan.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad vi
framfört. Vårt förslag lämnas med anledning av motion 2001/02:U214
yrkande 6.
17. Förhållandena i Kuba (punkt 69)
av Holger Gustafsson, Jan Erik Ågren (båda kd), Marianne Andersson (c)
och Karl-Göran Biörsmark (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 69 borde ha följande lydelse:
69. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som framförs i
reservation 17. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2001/02:U328 yrkande
10 samt 2001/02:U345 yrkande 55.
Ställningstagande
Vi konstaterar att den kubanska regeringens konsekventa förtryck av de
mänskliga rättigheterna fortsätter precis på samma sätt som det alltid har gjort
sedan Fidel Castro tog makten i början av 1959. Hittills har inga generella
förbättringar åstadkommits, däremot förändras strategin för förtrycket.
Antalet politiska fångar har minskat – mycket tack vare den internationella
uppmärksamheten – men antalet tillfälliga arresteringar, trakasserier och
smutskastningar av dissidenter i statliga massmedier har ökat.
Vi menar att Sverige befinner sig i ett dilemma vad gäller biståndet till
Kuba. Å ena sidan vill regeringen inte bidra med stöd till den kubanska staten
om denna inte förbättrar situationen gällande mänskliga rättigheter, å andra
144
E R R O R ! U S E T H E H O M E T A B TO A P P L Y R U B R I K 1 T O T H E T EX T T H A T Y O U W A N T T O A P P E AR H E R E .
2001/02 :UU8
sidan vill regeringen inte öppet bidra med stöd till dem som faktiskt arbetar
för demokrati.
Sveriges politik gentemot Kuba tar sin utgångspunkt i EU:s gemensamma
ståndpunkt gällande Kuba från 1996, vars mål bl.a. är att bidra till en
övergång till pluralistisk demokrati och främja respekten för de mänskliga
rättigheterna. Men tveksamheten om hur dessa mål skall nås i praktiken är
slående.
Det svenska biståndet till Kuba har sedan det återupptogs 1995 uppgått till
drygt 10 miljoner kronor per år. Det viktigaste projektet är att tillsammans
med ett universitet i Montevideo, Uruguay, utbilda höga kubanska tjänstemän
i nationalekonomi. En strategi för att stärka den kubanska demokratirörelsen
så att kubanerna själva skall kunna arbeta för demokrati finns dock inte, trots
att regeringen vid flera tillfällen erkänt demokratirörelsens betydelse.
Vi konstaterar att det demokratibistånd som går till att stärka demokratin
och respekten för de mänskliga rättigheterna i Vitryssland, alltsedan det
infördes 1998, varit mycket lyckat. Vitrysslandsprogrammet är och har varit
en radikal föregångare för framtidens demokratibistånd. Vi anser att
regeringen, med utgångspunkt i erfarenheterna från Vitrysslandsprogrammet
och med samma typ av riktlinjer, bör utarbeta ett Kubaprogram. Programmet
bör ha som främsta mål att stärka demokratirörelsen i Kuba för att möjliggöra
demokratisering i landet i framtiden.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad vi
framför. Vårt förslag lämnas med anledning av motionerna 2001/02:U328
yrkande 10 samt 2001/02:U345 yrkande 55.
18. FN:s reformering (punkt 74)
av Marianne Samuelsson (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 74 borde ha följande lydelse:
74. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som framförs i
reservation 17. Därmed bifaller riksdagen motion 2001/02:U323 yrkande 8.
Motionerna 2001/02:U284 yrkandena 1 och 2, 2001/02:U300 yrkandena 1718, 21 och 24 samt 2001/02:U322 yrkandena 1-3 besvaras med van utskottet
anfört.
Ställningstagande
FN:s miljöprogram UNEP (United Nations Environment Programme)
skapades vid FN:s miljökonferens i Stockholm 1972. I stället för att skapa en
ny global miljöorgnisation som underorganisation inom FN:s ram valde de
deltagande regeringarna att kanalisera miljöåtgärder via UNEP genom FNsystemet. UNEP inrättade en miljöfond men regeringen visade sig inte
särskilt entusiastiska till att bidra med resurser. Trots reformsteg inom UNEP
menar de flesta observatörer att detta är helt otillräckligt om dagens negativa
145
2001/02 :UU8
E R R O R ! U S E TH E H O M E T A B TO A P P L Y R U B RI K 1 T O T H E T E X T T H AT Y O U WA N T T O AP P E A R
HERE.
miljötrend skall kunna vändas. I stället bör UNEP omvandlas till en
världsmiljöorganisation, WEO (World Environment Organization).
Jag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
jag framfört. Mitt förslag lämnas med anledning av motion 2001/02:U323
yrkande 8.
19. Interneringsläger under andra världskriget (punkt 77)
av Murad Artin och Eva Zetterberg (båda v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 77 borde ha följande lydelse:
77. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som framförs i
reservation 17. Därmed bifaller riksdagen motion 2001/02:U339 yrkanden 1–
2.
Ställningstagande
Vi anser att det är forskningens uppgift att kasta ljus över de frågor som rör
interneringsläger under andra världskriget. Detta skall ske utan att delar av
materialet, som nu sker, censureras genom att delar av texten överlämnas i
fotokopierat skick med ”vita luckor”. Sådant material kan inte anses
tillfredsställande ut forskningssynpunkt.
Det är särskilt viktigt att material för forskning överlämnas i fullständigt
skick, i all synnerhet när det handlar om svåra och känsliga frågor som
exempelvis flyktingpolitik, där internering i läger – vilket exempelvis
drabbade ryska flyktingar i Sverige – eller deportationer av flyktingar ingår.
Historien inrymmer även i dessa frågor mycket viktig lärdom för framtiden.
Med tanke på att asyl- och flyktingfrågorna även i dag är svåra och känsliga
frågor är det viktigt att erfarenheter i det förgångna redovisas öppet och
ocensurerat på det att vi skulle kunna lära oss något av misstag begångna i det
förflutna.
En annan oklarhet i svensk historia och där forskarnas tillträde till arkiven
tillämpas på likartat sätt är de s.k. interneringslägren, där oliktänkande
svenska medborgare under andra världskriget internerades för sina politiska
åsikters skull.
Allt detta är av stor vikt även i ett annat hänseende. Människor och grupper
av personer, som drabbats av misstag i det förgångna, och anhöriga till dessa
har rätt att få veta vad som verkligen en gång inträffade och få någon form av
upprättelse eller ett erkännande av vad som verkligen hände.
Vi menar att de arkiv som rör dessa frågor bör lämnas ut för forskning i full
öppenhet.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad vi
framför. Vårt förslag lämnas med anledning av motionerna 2001/02:U339
yrkandena 1–2.
146
E R R O R ! U S E T H E H O M E T A B TO A P P L Y R U B R I K 1 T O T H E T EX T T H A T Y O U WA N T T O A P P E AR H E R E .
2001/02 :UU8
147
2001/02 :UU8
Särskilda yttranden
Utskottets beredning av ärendet har föranlett följande särskilda yttranden. I
rubriken anges inom parentes vilken punkt i utskottets förslag till
riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.
1. Armenier, assyrier/syrianer och kaldéer (punkt 22)
av Bertil Persson, Liselotte Wågö, Sten Tolgfors, Karin Enström (alla m),
Karl-Göran Biörsmark (fp) och Marianne Samuelsson (mp ).
Vi anser att det är angeläget att kunskap om Förintelsen, folkmord och andra
brott mot mänskligheten sprids och att diskussionen om demokrati och
mänskliga rättigheter främjas.
Formen för sådan verksamhet är inte en fråga för utrikesutskottet, men i
likhet med våra partikolleger i kulturutskottet menar vi att verksamheten
skulle kunna organiseras som en ideell förening innefattande staten,
näringslivet och de stora folkrörelserna eller involveras i någon eller några av
de befintliga instanser som redan arbetar med dessa frågor, såsom något av
universitetens centrum för förintelseforskning.
Oavsett vilken organisationsform som väljs anser vi att det uppdrag som
skall utföras skall vara brett formulerat och inbegripa, förutom Förintelsen,
även andra brott mot mänskligheten, såsom folkmord.
Det bör t.ex. tydligt framgå att uppdraget även skall innefatta de illdåd som
begåtts i kommunismens namn. Likaledes bör religiös intolerans, som många
gånger resulterat i massmord och etnisk rensning, uppmärksammas i detta
sammanhang.
2. Armenier, assyrier/syrianer och kaldéer (punkt 22)
av Marianne Andersson (c) och Karl-Göran Biörsmark (fp).
Vi vill understryka att de massakrer som drabbade armenier, assyrier/syrianer
och kaldéer under det ottomanska riket med största sannolikhet skulle ha
fastställts som folkmord enligt 1948 års konvention om denna hade varit i
kraft vid den aktuella tidpunkten. Ur ett moraliskt perspektiv måste det även
för dåtiden ha varit uppenbart att det inträffade var ett folkmord.
3. Bombningarna och flygförbudszonerna i Irak (punkt 29)
av Bertil Persson, Liselotte Wågö, Sten Tolgfors, Karin Enström (alla m),
Holger Gustafsson, Jan Erik Ågren (båda kd), Marianne Andersson (c)
och Karl-Göran Biörsmark (fp).
Flygförbudszonerna i Irak kom till efter Gulfkriget för att skydda
civilpersoner från kränkningar av de mänskliga rättigheterna från den irakiska
regeringens sida, samt för att hindra militär aktivitet i norra respektive södra
148
E R R O R ! U S E T H E H O M E T A B TO A P P L Y R U B R I K 1 T O T H E T EX T T H A T Y O U WA N T T O A P P E AR H E R E .
2001/02 :UU8
Irak. Den norra zonen är ett skydd och en förutsättning för den kurdiska
befolkningens säkerhet.
Om skyddszonen i norra Irak skulle upphöra skulle mer än 4 miljoner
kurder stå inför en akut risk för mord och övergrepp. Förutsättningen för att
upprätthålla skyddszonen är att amerikanska och brittiska stridsflyg kan
förhindra regimen att utnyttja luftrummet. Detta kräver i sin tur att piloterna
erbjuds skydd. Det bästa vore om FN:s säkerhetsråd kunde ge mandat för
skyddet. Denna beklagansvärda brist på mandat får dock inte innebära att
skyddet upphör. FN:s medlemsstater måste respektera både FN-stadgan och
FN:s folkmordskonvention.
4. Det officiella utbytet med Taiwan (punkt 39)
av Marianne Samuelsson (mp).
Jag konstaterar att Sverige och EU följer Ett- Kina politiken vilket innebär att
det inte idag är möjligt att upprätthålla diplomatiska förbindelser med
Taiwan.
Officiella besök blir därför inte möjliga. Jag ser det som viktigt att regeringen
aktivt arbetar för att kontakterna med Taiwan ska kunna underlättas på alla
plan.
5. Tvångsaborter i Folkrepubliken Kina (punkt 50)
av Bertil Persson, Liselotte Wågö, Sten Tolgfors, Karin Enström (alla m),
Holger Gustafsson, Jan Erik Ågren (båda kd), Marianne Andersson (c)
och Karl-Göran Biörsmark (fp).
Eftersom män anses vara viktigare än kvinnor i Kina har landets
ettbarnspolitik lett till att blivande föräldrar aborterat flickfoster för att de
skall få en pojke som enda barn. Detta har lett till att det per 100 flickor föds
111,3 pojkar i Kina. Politiken har dessutom lett till tvångsaborter, barnamord
och att föräldrarna överger sina flickebarn.
Kina offentliggjorde tidigare i fjol en vitbok om sin befolkningspolitik.
Fortfarande gäller ettbarnsnormen, men tvånget skall betonas mindre och
belöningarna mer. Respekten för ettbarnspolitiken ska höjas genom förbättrad
ekonomisk trygghet i form av pensionsfonder och andra former av bidrag.
Speciellt skall bönderna få fördelar, eftersom de är särskilt angelägna om
att få söner och därför föder fler barn. Bland annat skall de få mark till
husbyggen och större möjligheter till jobb.
Det är naturligtvis bra att Kina uppger att tvånget skall minskas, men i
grunden handlar frågan om att respekt för människors lika värde måste
upprättas. Att hundratusentals, kanske miljoner flickor ”försvinner” i Kina är
en oacceptabel konsekvens av ettbarnspolitiken och synen på mäns och
kvinnors olika värde.
149
2001/02 :UU8
E R R O R ! U S E TH E H O M E T A B TO A P P L Y R U B RI K 1 T O T H E T E X T T H AT Y O U WA N T T O AP P E A R
HERE.
6. Främjande av regionala strukturer i södra Afrika (punkt 66)
av Bertil Persson, Liselotte Wågö, Sten Tolgfors, Karin Enström (alla m),
Holger Gustafsson, Jan Erik Ågren (båda kd), Marianne Andersson (c)
och Karl-Göran Biörsmark (fp).
Situationen i södra Afrika är långtifrån tillfredsställande. Avvecklingen av
apartheid i Sydafrika och freden och försoningen i Moçambique är de
undantag som varit gynnsamma för framväxt och stabilisering av demokratin.
De första trevande försöken tas nu i Kongo genom den nationella dialogen.
Försiktiga steg framåt tas också i Angola. Huvudproblemet för södra Afrika
är korruption, avsaknaden av demokrati och brist på respekt för mänskliga
rättigheter.
Vi anser att den utbredda korruptionen är ett allvarligt hinder för en
utveckling i positiv riktning. Sverige och EU bör därför i dialogen med
länderna i södra Afrika agera kraftfullt så att regionala strukturer för
mänskliga rättigheter och demokrati skapas. Europarådet kan här vara en
förebild.
7. Förhållandena i Zimbabwe (punkt 67)
av Bertil Persson, Liselotte Wågö, Sten Tolgfors, Karin Enström (alla m),
Holger Gustafsson, Jan Erik Ågren (båda kd), Marianne Andersson (c)
och Karl-Göran Biörsmark (fp).
Bristen på ekonomisk och social utveckling och respekt för mänskliga
rättigheter samt korruption, våld och övergrepp är vad som kännetecknar
Zimbabwe i dag. Zimbabwe är ett land i sönderfall. Vi anser att Sverige måste
bli ännu tydligare i sin kritik mot utvecklingen i landet. Det framväxande
parlamentariska samarbetet inom SADC måste ges fastare strukturer när det
gäller att övervaka efterlevandet av mänskliga rättigheter och demokrati.
Europarådets mekanismer och konventioner skulle här kunna tjäna som en
förebild. Vi anser också att verksamheten skulle kunna finansieras genom
EU-biståndet då det handlar om regional integration. Vi anser att Sverige bör
agera kraftfullt för detta i EU. Vi delar utskottsmajoritetens uppfattning att det
är av utomordentligt stor vikt att angränsande länder i södra Afrika måste ta
på sig rollen att försöka vända utvecklingen i Zimbabwe.
8. Förhållandena i Colombia (punkt 68)
av Murad Artin och Eva Zetterberg (båda v).
Utskottet har kunnat konstatera att våldet skördat tusentals offer varje år.
Vänsterpartiet har i kontakter med företrädare för organisationer för
mänskliga rättigheter, fackliga organisationer, vänstern och indiangrupper sett
hur förföljelsen ökat.
Presidentens beslut att avbryta försöket med den demilitariserade zonen
har ytterligare försvårat fredsprocessen. Bekämpningen av kokaodlingar
genom den s.k. Plan Colombia med besprutningar och militära medel har
knappast minskat narkotikans betydelse. Däremot har den haft negativa
150
E R R O R ! U S E T H E H O M E T A B TO A P P L Y R U B R I K 1 T O T H E T EX T T H A T Y O U WA N T T O A P P E AR H E R E .
2001/02 :UU8
konsekvenser vad gäller både hälsoläget och den sociala situationen.
Vänsterpartiet hävdar därför att Sverige såväl bilateralt som i EU och FN till
Colombia måste påtala att vare sig våldet eller den destruktiva
narkotikaproduktionen kan stoppas med militära åtgärder. Den colombianska
regeringen och gerillan måste förmås att respektera internationell humanitär
rätt, vilket innebär stopp för kidnappningar, tortyr och repressalier av
oskyldig civilbefolkning. Enligt FN:s kontor för mänskliga rättigheter i
Colombia är det klarlagt att militär inte ingripit vid massaker från paramilitär
sida. Ett stort ansvar åvilar den nuvarande och kommande colombianska
regeringen och presidenten att få ett slut på dessa paramilitära grupper.
9. Allmänt om FN (punkt 72)
av Bertil Persson, Liselotte Wågö, Sten Tolgfors och Karin Enström (alla
m) .
Vi anser det inte tillfredsställande att FN:s generalförsamling och
kommissionen endast får rapporten om hur mänskliga rättigheter respekteras
och inte respekteras för ”kännedom” Vi har i många år krävt att FN:s
generalförsamling får en utförlig rapport och redovisning av läget beträffande
de principer som organisationen själv är grundad på. Granskningen bör enligt
vår uppfattning ske direkt i generalförsamlingen. Vi vidhåller denna vår
uppfattning.
151
2001/02 :UU8
BILAGA 1
Förteckning över behandlade förslag
Motion från allmänna motionstiden 1999/2000
1999/2000:U901 av Inger Strömbom (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av att alla trafikanter i vårt land åtföljer de nationella
trafikreglerna.
Motion från allmänna motionstiden 2000/01
2000/01:U661 av Ulf Nilsson m.fl. (fp):
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att det måste införas ett starkare diskrimineringsskydd i EG:s
fördrag.
9. Riksdagen begär att regeringen verkar för att Europaparlamentet ges
medbeslutanderätt vid beslut om åtgärder enligt artikel 13 i Romfördraget.
10. Riksdagen begär att regeringen verkar för att beslut om åtgärder enligt
artikel 13 i Romfördraget skall kunna fattas genom kvalificerad majoritet i
stället för genom enhällighet.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att diskrimineringsfrågorna i EU måste föras in under unionens
första pelare och därmed få s.k. direkt effekt.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige med stöd av artikel 13 i Romfördraget bör ta initiativ
till att det utarbetas ett förslag på en handlingsplan mot diskriminering på
grund av sexuell läggning.
13. Riksdagen begär att regeringen i EU:s ministerråd arbetar för att
homosexuella partnerskap och äktenskap och homosexuellas barn jämställs
med heterosexuella i EG-rätten.
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att EU:s institutioner bör utarbeta tjänsteinstruktioner där
homosexuella jämställs med heterosexuella.
15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige bör arbeta för att homo- och bisexuellas och
transpersoners mänskliga rättigheter uppmärksammas i kraven på EU:s
ansökarländer.
152
E R R O R ! U S E T H E H O M E T A B TO A P P L Y R U B R I K 1 T O T H E T EX T T H A T Y O U WA N T T O A P P E AR H E R E . BILAGA 1
2001/02 :UU8
Motioner från allmänna motionstiden 2001/02
2001/02:L367 av Ana Maria Narti m.fl. (fp):
19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om Sveriges arbete inom internationella organisationer för
homosexuellas, bisexuellas och transpersoners rättigheter.
20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om Sveriges bilaterala biståndssamarbete.
2001/02:L371 av Tasso Stafilidis m.fl. (v, s, c, fp, mp):
46. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige i samband med biståndsgivning med berört land bör
diskutera HBT-personers grundläggande mänskliga rättigheter i den anda
som FN:s konvention om de mänskliga rättigheterna står för.
47. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige i internationella forum skall verka mot
diskriminering av homosexuella, bisexuella och transpersoner.
2001/02:U202 av Margareta Cederfelt (m):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige skall verka för att FN accepterar Taiwan.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige skall verka för att WHO accepterar Taiwan.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige betraktar Taiwans representationskontor i Stockholm
som likvärdigt övriga utländska beskickningar.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Taiwan.
2001/02:U204 av Sten Tolgfors och Catharina Elmsäter-Svärd (m):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen
anförs om att Sverige skall verka för att FN-deklarationen från 1994, där
alla länders regeringar uppmanas att förbjuda könsstympning, skall
förverkligas.
2001/02:U205 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om undertecknande och ratificering av tilläggsprotokoll 12 till Europeiska
konventionen om mänskliga rättigheter.
2001/02:U206 av Björn Leivik (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om svenskt agerande för stärkande av de mänskliga rättigheterna i Kina.
153
2001/02 :UU8
BILAGA 1 E R R O R ! U S E T H E H O M E T A B T O A P P L Y R U B R I K 1 T O T H E T E X T T H A T Y O U WA N T
TO APPEAR HERE.
2001/02:U208 av Murad Artin m.fl. (v):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Sverige som
enskilt land och som medlem i EU bör understödja en demokratisk
utveckling, förstärka respekten för mänskliga rättigheter och medverka till
uppkomsten av ett rättssamhälle i Eritrea.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Sverige som
enskild nation och i internationella forum som EU och FN bör verka för att
den rättsvidriga eritreanska specialdomstolen, vilken underminerar
respekten för mänskliga rättigheter, avskaffas.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Sverige bör
verka för att de studenter som arresterades i samband med
studentdemonstrationerna friges.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Sverige bör
verka för att de tidningar som stängts av regeringen i Eritrea öppnas och att
de journalister som arresterats friges.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Sverige bör
verka för att regeringstjänstemän i den eritreanska administrationen och
f.d. regeringsmedlemmar som arresterades den 18 september 2001 och
andra politiska fångar omedelbart friges.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att den när det gäller
bistånd och annat stöd till utvecklingen i Eritrea bör rikta särskild
uppmärksamhet på kvinnornas situation och deras demokratiska och
mänskliga rättigheter.
2001/02:U209 av Marianne Andersson m.fl. (c):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att FN:s konvention om mänskliga rättigheter bör kompletteras
med diskriminering på grund av sexuell läggning.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige bör verka för att våld mot kvinnor blir en straffbar
handling i hela världen.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige bör sträva mot att kvinnors rätt till utbildning
fullföljs.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige i alla internationella sammanhang bör verka för att
alla länder inför en lagstiftning som stärker kvinnors ekonomiska
rättigheter.
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om kvinnors rätt till sin egen kropp.
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att FN-soldaters agerande bör utredas och att de följer FN:s
etiska regler.
154
E R R O R ! U S E T H E H O M E T A B TO A P P L Y R U B R I K 1 T O T H E T EX T T H A T Y O U WA N T T O A P P E AR H E R E . BILAGA 1
2001/02 :UU8
17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige i internationella sammanhang bör verka för att
stoppa handeln med kvinnor och barn, stödja offren och införa hårdare
sanktioner mot dem som handlar med kvinnor och barn.
18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige bör intensifiera arbetet för att få till stånd ett förbud
mot könsstympning i alla länder.
19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om dödsstraffets avskaffande.
20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige i allt internationell arbete måste göra sitt yttersta för
att öka förståelse och tolerans samt minska rasism och diskriminering.
2001/02:U210 av Murad Artin m.fl. (v):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Sverige bör
verka för att väl genomförda demokratiska val kommer till stånd i norra
Irak/irakiska Kurdistan, i syfte att stärka det regionala kurdiska
parlamentets och den regionala regeringens legitimitet, nationellt och
internationellt.
2001/02:U211 av Murad Artin m.fl. (v):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att den bör verka för
att EPRDF-regeringen i Addis Abeba respekterar landets författning och
oromofolkets nationella självbestämmanderätt.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att den verkar för att
EPRDF-regeringen i Addis Abeba respekterar oromofolkets och andra
minoritetsgruppers mänskliga rättigheter i Etiopien.
2001/02:U212 av Murad Artin m.fl. (v):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Sverige bör
verka för att de tamiler som arresterats och hållits fängslade utan
rannsakning och dom antingen friges eller att deras fall underkastas en snar
korrekt rättslig prövning.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att den svenska
regeringen inom EU och andra internationella organisationer verkar för att
tortyr och misshandel av arresterade personer och politiska fångar och
andra brott mot mänskliga rättigheter i Sri Lanka upphör.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Sverige som
enskilt land och som medlem av EU och andra internationella
organisationer bör arbeta aktivt för en fredlig lösning av konflikten mellan
de etniska grupperna i Sri Lanka och aktivt stödja de fredsinitiativ som har
tagits av den norska regeringen.
155
2001/02 :UU8
BILAGA 1 E R R O R ! U S E T H E H O M E T A B T O A P P L Y R U B R I K 1 T O T H E T E X T T H A T Y O U WA N T
TO APPEAR HERE.
2001/02:U213 av Nils Fredrik Aurelius och Ola Karlsson (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att den bör verka för
att Taiwan skall kunna delta i arbetet i WHO som observatör.
2001/02:U214 av Sten Tolgfors (m):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen
anförs om Taiwans demokratiseringsprocess som ett gott exempel för
demokratisering av Folkrepubliken Kina.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen
anförs om Folkrepubliken Kinas kärnvapenupprustning samt
missilprogram.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen
anförs om Folkrepubliken Kinas hot om våld mot Taiwan.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen
anförs om Folkrepubliken Kinas försök att påverka utfallet av fria och
demokratiska val i Taiwan.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen
anförs om samtal mellan Folkrepubliken Kina och Taiwan.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen
anförs om en tydlig svensk Kinapolitik.
2001/02:U215 av Sten Tolgfors (m):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige och EU måste verka för att användningen av
dödsstraffet i Folkrepubliken Kina upphör.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige och EU måste verka för att tortyren i Folkrepubliken
Kina upphör.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige och EU måste verka för att rättsväsendet i
Folkrepubliken Kina avpolitiseras.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige och EU måste verka för att politiska fångar i
Folkrepubliken Kina friges och att förföljelsen av oppositionella samt
religiösa personer upphör.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om de mänskliga rättigheternas universalitet.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen
anförs om att försvinnandet av hundratusentals flickor är en oacceptabel
konsekvens av ettbarnspolitiken i Kina och synen på mäns och kvinnors
olika värde.
156
E R R O R ! U S E T H E H O M E T A B TO A P P L Y R U B R I K 1 T O T H E T EX T T H A T Y O U WA N T T O A P P E AR H E R E . BILAGA 1
2001/02 :UU8
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen
anförs om att Sverige bör markera sitt stöd för Taiwans öppning om att
avskaffa dödsstraffet.
2001/02:U217 av Sten Tolgfors (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om att Sverige bör verka för att EU:s inofficiella praxis gällande visumfrågor
för vissa personer från Taiwan ändras.
2001/02:U219 av Murad Artin m.fl. (v):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att den svenska regeringen bör verka för att och visa på det
angelägna och nödvändiga i en officiell redovisning och ett erkännande av
att det folkmord som drabbade armenierna i Ottomanska riket också
omfattade assyrier/syrianer och kaldéer.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att den bör verka för att Turkiet som ett led i att stärka sin
demokratiska identitet och trovärdighet öppnar sina arkiv för oberoende
internationell forskning om folkmordet på armenier, assyrier/syrianer och
kaldéer i Ottomanska riket.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att den bör verka för att Turkiet bevarar arkivmaterial om
folkmordet på armenier, assyrier/syrianer och kaldéer på ett
tillfredsställande sätt så att forskare kan ta del av det.
2001/02:U220 av Murad Artin m.fl. (v):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att den svenska regeringen bör utreda i vilken utsträckning
Sverige bedrev eller deltog i slavhandeln över Atlanten.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att den på grundval av resultatet av undersökningen av den
svenska slavhandeln förbereder en ursäkt för de handlingar som begåtts.
2001/02:U222 av Göran Lennmarker m.fl. (m):
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige inom utrikes- och biståndspolitiken bör markera att
könsstympning inte kan accepteras.
2001/02:U225 av Göran Lennmarker m.fl. (m):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige i den bilaterala dialogen inom EU bör verka för en
struktur som främjar och kontrollerar respekten för mänskliga rättigheter
och demokrati i södra Afrika.
157
2001/02 :UU8
BILAGA 1 E R R O R ! U S E T H E H O M E T A B T O A P P L Y R U B R I K 1 T O T H E T E X T T H A T Y O U WA N T
TO APPEAR HERE.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att svenskt bistånd inte bör ges till regimer som grovt och
systematiskt kränker de mänskliga rättigheterna.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att regeringen i det internationella samarbetet inom FN bör
föreslå att dess generalförsamling får en utförlig rapport och genomför en
årlig debatt om läget beträffande mänskliga rättigheter och demokrati i
medlemsländerna.
2001/02:U230 av Murad Artin m.fl. (v):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att regeringen i FN,
EU, OSSE och andra internationella organisationer skall verka för att
förmå Ryssland att minska sina militära insatser i Tjetjenien.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att regeringen i FN,
EU, OSSE och andra internationella organisationer skall verka för det
tjetjenska folkets rätt till självbestämmande inom Ryska federationen.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att regeringen i FN,
EU, OSSE och andra internationella organisationer aktivt skall arbeta för
att tvinga parterna till förhandlingsbordet.
2001/02:U234 av Holger Gustafsson m.fl. (kd):
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att stärka den internationella arbetsrätten genom positiva
instrument.
2001/02:U235 av Inger Lundberg och Yilmaz Kerimo (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om att morden på assyrier/syrianer bör behandlas på en kommande
förintelsekonferens.
2001/02:U236 av Lennart Fridén (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om våra relationer med Taiwan.
2001/02:U237 av Lennart Fridén (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Sverige i alla olika
internationella samarbetssituationer väsentligt bör öka inslaget av krav på
mänskliga rättigheter.
2001/02:U242 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om ratificering av tilläggsprotokollet (the Optional Protocol) till konventionen
om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor.
158
E R R O R ! U S E T H E H O M E T A B TO A P P L Y R U B R I K 1 T O T H E T EX T T H A T Y O U WA N T T O A P P E AR H E R E . BILAGA 1
2001/02 :UU8
2001/02:U246 av Lars Ohly m.fl. (v):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att den svenska
regeringen i EU, FN och andra internationella forum bör verka för att
demokratiska fri- och rättigheter införs i Kenya.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att den svenska
regeringen i EU, FN och andra internationella forum bör ta upp och driva
frågan om fackliga rättigheter och den kenyanska fackliga rörelsens rätt att
själv välja sina ledare utan statlig inblandning.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att den svenska
regeringen i EU, FN och andra internationella sammanhang skall verka för
dödsstraffets avskaffande i Kenya.
2001/02:U247 av Murad Artin m.fl. (v, m, kd, c, fp, mp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Sverige som stat
och inom EU bör arbeta för att Turkiet avstår från att införa s.k. Ftypfängelser.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Sverige inom EU
bör verka för att den turkiska staten upphör med trakasserier mot kurdiska
politiska partier och organisationer och i stället inleder en dialog med
dessa.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Sverige inom EU
bör verka för att människor som utvandrat från Turkiet till andra länder
skall ha rätt att söka sina historiska rötter och fritt besöka de områden i
landet varifrån de ursprungligen kommer.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Sverige bör
verka för att undantagstillståndet i sydöstra Turkiet hävs.
2001/02:U252 av andre vice talman Eva Zetterberg m.fl. (v, kd, c, fp, mp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att den svenska
regeringen bör verka för att de som före och efter folkomröstningen på
Östtimor begick brott mot mänskliga rättigheter ställs inför rätta.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Sverige inom EU
och i andra internationella sammanhang bör verka för att EU intar en
kritisk och vaksam hållning när det gäller mänskliga rättigheter i Kina och
därvid riktar särskild uppmärksamhet på angreppen på falungongrörelsen,
situationen i Tibet och tillämpningen av dödsstraff.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Sverige skall
verka för att USA avskaffar dödsstraffet.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att den svenska
regeringen som stat och medlem av EU verkar för att EU i den kritiska
dialogen med Iran intensifierar sin kritik av iranska myndigheters flitiga
tillämpning av dödsstraffet.
159
2001/02 :UU8
BILAGA 1 E R R O R ! U S E T H E H O M E T A B T O A P P L Y R U B R I K 1 T O T H E T E X T T H A T Y O U WA N T
TO APPEAR HERE.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att den svenska
regeringen skall verka för att alla länder som ratificerat FN:s konvention
om kvinnans rättigheter också lever upp till den.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att den svenska
regeringen skall verka för att de länder som på olika punkter reserverat sig
mot FN:s konvention om kvinnans rättigheter förmås att avstå från dessa.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att den svenska
regeringen i internationella sammanhang skall verka för att stadgan för den
internationella brottmålsdomstol som antogs i Rom ratificeras också av
andra länder.
2001/02:U254 av Berit Jóhannesson m.fl. (v, m, kd, c, fp, mp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Sverige skall
medverka i försoningsprocessen i Östtimor.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Sverige skall
agera för att en opartisk internationell domstol upprättas för att ställa
förövare inom den indonesiska militären och den proindonesiska milisen
inför rätta för övergrepp som begåtts gentemot Östtimors befolkning.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Sverige skall
medverka till en lösning av flyktingfrågan.
2001/02:U255 av Lars Ohly m.fl. (v):
1. Riksdagen begär att regeringen i EU, FN och i andra internationella
sammanhang verkar för att staden Hasankeyf i sydöstra Turkiet förklaras
ingå i mänsklighetens kulturella världsarv.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Sverige i EU, FN
och i andra internationella sammanhang bör verka för att Turkiet följer
FN:s konventioner och Världsbankens riktlinjer.
2001/02:U256 av Per Lager m.fl. (mp, m, v, kd, c):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om vikten av att Sverige i sina kontakter med Israel kräver
efterlevnad av konventionen om de mänskliga rättigheterna i fallet
Mordechai Vanunu.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att regeringen ifall inte situationen för Vanunu klart förbättras
bör föra upp frågan på FN:s agenda för brott mot de mänskliga
rättigheterna.
2001/02:U257 av Kia Andreasson och Yvonne Ruwaida (mp):
1. Riksdagen begär att regeringen verkar för att olika former av sanktioner
tillgrips för att få Israel att följa de internationella konventionerna.
2. Riksdagen begär att regeringen agerar i EU och FN så att en internationell
observatörsstyrka sänds till Gaza, Västbanken och östra Jerusalem.
160
E R R O R ! U S E T H E H O M E T A B TO A P P L Y R U B R I K 1 T O T H E T EX T T H A T Y O U WA N T T O A P P E AR H E R E . BILAGA 1
2001/02 :UU8
2001/02:U262 av Margareta Viklund (kd):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att regeringen bör arbeta för att den etiska diskrimineringen av
assyrier i deras hemländer förs upp på FN:s och EU:s dagordning.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige erkänner assyrierna som ett folk.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att det våld och förtryck, den laglöshet och förföljelse som
förekommer i norra Irak och speciellt riktas mot assyrier uppmärksammas
framför allt av FN.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att sanktionerna i Irak riktas mot regimen och inte mot folket.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att exproprieringen av assyrisk egendom i norra Irak och andra
länder uppmärksammas av FN och andra internationella organ för
mänskliga rättigheter.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att inrätta en särskild zon i det av FN skyddade området i norra
Irak som en fristad för assyrier.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att det assyriska kulturarvet, som också är kristenhetens
kulturarv, bevaras.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att föra upp frågan om assyriernas kulturarv till FN:s organ
Unesco.
2001/02:U265 av Margareta Viklund (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om att regeringen i såväl FN, EU som vid kontakter med representanter från
Östeuropa och i andra sammanhang verkar för att parlamentarikerna och
medlemmarna i den s.k. Ilascugruppen, Andrei Ivantoc, Alexandru Lesco och
Tudor Petrev-Popa, släpps fria från fängelset i Transnistrien/Moldavien.
2001/02:U270 av andre vice talman Eva Zetterberg m.fl. (v, s, m, kd, c, fp,
mp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att den svenska
regeringen i den kritiska dialogen med Iran med kraft skall hävda det
iranska folkets rätt att fritt organisera sig i partier och fackföreningar.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att den svenska
regeringen i olika internationella organ skall verka för att
omständigheterna kring flera författares samt en rad politiskt och religiöst
oliktänkande människors död närmare granskas av en opartisk
internationell humanitär organisation.
161
2001/02 :UU8
BILAGA 1 E R R O R ! U S E T H E H O M E T A B T O A P P L Y R U B R I K 1 T O T H E T E X T T H A T Y O U WA N T
TO APPEAR HERE.
3. Riksdagen begär att regeringen skall verka för att FN:s speciella sändebud
när det gäller mänskliga rättigheter i Iran måste få möjlighet att besöka
landet.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att regeringen bör
verka för att ett FN-kontor upprättas i Iran.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att regeringen i den
kritiska dialogen bör lägga stor vikt vid kvinnornas situation när det gäller
deras ställning inom rättssystemet, när det gäller deras rätt till arbete och
deras möjligheter att delta i samhällsdebatten.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att regeringen inom
EU skall verka för att politiska, diplomatiska och ekonomiska
punktsanktioner skall kunna tas i bruk som en del av den kritiska dialogen.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att regeringen i sina
direkta relationer med den iranska regeringen samt i EU- och FNsammanhang bör verka för yttrandefrihet för alla och för att t.ex. alla
författare och journalister ges möjlighet att fritt ge ut sina verk, tidskrifter
och tidningar.
9. Riksdagen begär att regeringen verkar för att alla som fängslats på grund av
sin politiska eller religiösa uppfattning försätts på fri fot.
2001/02:U271 av Yilmaz Kerimo och Tommy Waidelich (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om behovet av att arkivmaterialet beträffande assyrier/syrianer sammanställs
och görs tillgängligt.
2001/02:U274 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige skall verka för att Taiwan ges möjlighet att ansluta
sig till FN och WHO.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av att Sverige tydligt deklarerar hållningen att Taiwan,
liksom andra suveräna, fria och demokratiska stater, fritt och självständigt
avgör sitt lands framtid.
2001/02:U275 av Nalin Pekgul (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om vikten av åtgärder i syfte att ge federativ status för irakiska Kurdistan.
2001/02:U277 av Hillevi Larsson (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen
anförs om kvinnors situation i världen.
162
E R R O R ! U S E T H E H O M E T A B TO A P P L Y R U B R I K 1 T O T H E T EX T T H A T Y O U WA N T T O A P P E AR H E R E . BILAGA 1
2001/02 :UU8
2001/02:U278 av Hillevi Larsson (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
motionen om stöd till de demokratiska krafterna som arbetar för ett fritt
demokratiskt Irak.
2001/02:U280 av Gudrun Schyman m.fl. (v):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Sverige i EU och
andra internationella sammanhang skall verka för att internationell rätt och
FN:s resolutioner efterlevs när det gäller palestiniernas rätt till
självbestämmande och suveränitet.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Sverige i EU och
andra internationella sammanhang skall verka för att den illegala israeliska
bosättningspolitiken på ockuperat palestinskt område stoppas.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Sverige i EU och
andra internationella sammanhang skall motsätta sig ”bantustaniseringen”
av de ockuperade palestinska områdena.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att palestinierna har
rätt att utropa en egen suverän stat, dvs. en stat som har kontroll över det
egna territoriet, sina gränser och handel och andra relationer med andra
länder.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att de flyktingar som
önskar återvända till sina hem skall tillåtas göra detta.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att kompensation för
förlust av egendom i enlighet med internationell lag och sedvanerätt skall
utbetalas av den israeliska regeringen eller ansvarig myndighet till de
palestinier som väljer att inte återvända.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Sverige i EU och
andra internationella sammanhang skall verka för palestiniernas rätt till
hela östra Jerusalem som huvudstad.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att en internationell
övervakningstyrka bör sändas till Israel/Palestina.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Sverige i EU
skall verka för att EU av Israel inkräver ersättning för uppkommen skuld
för de palestinska skattemedel som Israel vägrat utbetala till palestinierna,
men som i stället utbetalats av EU till palestinierna.
2001/02:U281 av andre vice talman Eva Zetterberg m.fl. (v, c, fp, m, kd, mp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att den svenska
regeringen bör offentliggöra en skriftlig strategi för svenskt engagemang i
fredsprocessen i Colombia och däri inkludera förslag i enlighet med vad som
anförs i denna motion.
163
2001/02 :UU8
BILAGA 1 E R R O R ! U S E T H E H O M E T A B T O A P P L Y R U B R I K 1 T O T H E T E X T T H A T Y O U WA N T
TO APPEAR HERE.
2001/02:U282 av Murad Artin m.fl. (v):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Sverige i FN
måste verka för att USA:s och Storbritanniens bombningar av Irak upphör.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Sverige till följd
av att sanktionerna mot Irak inte alls får den effekt som avses i FN skall
verka för att sanktionerna hävs.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att regeringen inom
FN och EU verkar för att den kurdiska befolkningens och norra
Iraks/irakiska Kurdistans autonomi i folkrättsligt avseende stärks och
skyddas genom att de kurdiska delarna ingår i en federation med övriga
Irak.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att eftersom det s.k.
Food for Oil-programmet inte fungerar måste den svenska regeringen i FN
verka för att den irakiska befolkningen ges snabb och effektiv hjälp med
livsmedel och mediciner så snart sanktionerna har hävts och bombningarna
har upphört.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att den svenska
regeringen skall verka för att FN utarbetar andra metoder och typer av
sanktioner mot stater som begår brott mot folkrätten eller mot mänskliga
rättigheter än de som vi sett i bl.a. Irak, vilka drabbar oskyldiga i stället för
de för brotten ansvariga.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att den svenska
regeringen i FN bör arbeta för en successiv nedtrappning av sanktionerna
mot Irak förbunden med krav på säkerhet och möjligheter för kurderna i
norra Irak/irakiska Kurdistan att utveckla sitt regionala självstyre och i
framtiden ingå i en federation med övriga Irak.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att den svenska
regeringen i FN bör arbeta för en successiv nedtrappning av sanktionerna
mot Irak förbunden med krav på säkerhet för shiamuslimerna i södra Irak.
2001/02:U284 av Gudrun Schyman m.fl. (v):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att den svenska
regeringen i alla internationella sammanhang aktivt bör arbeta för att
påskynda reformeringen av FN så att organisationen anpassas till vår tids
internationella förhållanden.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att tredje världens
länder måste få en mer framträdande ställning i FN:s säkerhetsråd.
2001/02:U285 av Jan Erik Ågren m.fl. (kd):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att parterna i Mellanösternkonflikten uppmanas att uppfylla sina
åtaganden i enlighet med tidigare ingångna avtal.
164
E R R O R ! U S E T H E H O M E T A B TO A P P L Y R U B R I K 1 T O T H E T EX T T H A T Y O U WA N T T O A P P E AR H E R E . BILAGA 1
2001/02 :UU8
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om alla nationers rätt till trygghet inom fasta och erkända gränser.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att arbeta för försoning och ökad respekt mellan israeler och
araber.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att EU bör fortsätta att stödja de multilaterala processer som
finns och hårdare driva frågan om att institutionalisera vattensamarbetet,
bl.a. genom att upprätta gemensam data för vattenströmmar och
vattentillgångar.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att främja ett utökat utbyte mellan israeliska och arabiska
historiker för att arbeta fram gemensamma riktlinjer för
historieskrivningen.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att främja den judisk-muslimsk-kristna dialogen för att utveckla
det som är gemensamt av värderingar inom de tre världsreligionerna.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige och EU bör uppmana Syrien att inleda sin del av
fredsförhandlingarna med Israel utan dröjsmål.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige och EU bör uppmana Egypten och Jordanien att
fortsätta att bidra till regional fred och stabilitet genom diplomatiskt stöd
och stimulans till en fortsatt fredsprocess.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att verka för att EU skall bidra till en lösning av konflikten som
en s.k. facilitator.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att det politiska och ekonomiska stödet från Sverige och EU
måste vara kopplat till en respekt för mänskliga rättigheter och relateras till
en vilja att uppnå fred i regionen.
2001/02:U289 av Siw Wittgren-Ahl (s):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen
anförs om ett aktivt deltagande av Sverige genom FN och EU avseende de
mänskliga rättigheterna i Iran.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen
anförs om att Sverige särskilt genom FN och EU bör lyfta fram kvinnornas
situation i Iran.
2001/02:U290 av Annelie Enochson (kd):
165
2001/02 :UU8
BILAGA 1 E R R O R ! U S E T H E H O M E T A B T O A P P L Y R U B R I K 1 T O T H E T E X T T H A T Y O U WA N T
TO APPEAR HERE.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om behovet av att Sverige verkar för att bistå Kina i den demokratiska
utvecklingen.
2001/02:U291 av Annelie Enochson (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om att Sverige inom EU verkar för att internationellt bistånd till Palestina av
mottagaren inte används så att uppnåendet av en hållbar fred i området
försvåras.
2001/02:U292 av Annelie Enochson (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om behovet av att Sverige verkar för att bistå Sudan i den demokratiska
utvecklingen.
2001/02:U293 av Annelie Enochson och Margareta Viklund (kd):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Turkiet, med anledning av sin EU-kandidatur, uppmanas ta
sitt kulturansvar för de assyrisk-syrianska kyrkor och kloster som finns
inom landets gränser.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Turkiet uppmanas att stoppa dammbygget i Ilusi.
2001/02:U294 av Per Lager (mp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om behovet av att i relevanta forum protestera mot behandlingen av de
traditionella Navajo- (Dineh-) och Hopiindianerna på Big Mountain i
Arizona.
2001/02:U297 av Tuve Skånberg (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om religionsfriheten i Europa och dess närhet.
2001/02:U299 av Inger René m.fl. (m):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige i FN bör verka för ett inlemmande av Taiwan i det
internationella samarbetet.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige bör bereda Taiwans representationskontor i
Stockholm villkor som är likvärdiga dem som kommer andra utländska
beskickningar till del.
2001/02:U300 av Bo Lundgren m.fl. (m):
166
E R R O R ! U S E T H E H O M E T A B TO A P P L Y R U B R I K 1 T O T H E T EX T T H A T Y O U WA N T T O A P P E AR H E R E . BILAGA 1
2001/02 :UU8
17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om FN:s roll för att ge sanktioner effektivitet och moralisk
legitimitet.
18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att ett framhävande av de mänskliga rättigheternas universalitet
måste vara en hörnsten i svensk utrikespolitik.
21. Riksdagen begär att regeringen i det internationella samarbetet inom FN
föreslår att dess generalförsamling får en utförlig rapport och genomför en
årlig debatt om läget beträffande mänskliga rättigheter och demokrati i
medlemsländerna.
24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen i
övrigt anförs om FN.
2001/02:U305 av Holger Gustafsson m.fl. (kd):
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att redovisa vilka internationella konventioner och
tilläggsprotokoll som Sverige inte har ratificerat och återkomma med
tydliga förklaringar om anledningen till detta.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att uppvärdera mänskliga rättigheter i folkrättsliga sammanhang
och driva en förnyad folkrätt.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en FN-konferens om ökad förståelse mellan världens olika
kulturer och religioner.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att förstärka internationella övervakningsmekanismer för att
kontrollera hur mänskliga rättigheter efterlevs.
2001/02:U307 av Patrik Norinder m.fl. (m, v, kd, c, fp, mp):
Riksdagen tillkännager för regeringen vad i motionen anförs om att Taiwan
skall kunna delta i arbetet inom WHO som observatör.
2001/02:U308 av Désirée Pethrus Engström (kd):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att verka för en nolltolerans mot sexuell exploatering och
sexslavhandel.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige inom FN skall arbeta för att motverka legalisering av
prostitution i FN:s medlemsländer.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att verka för att uppmärksamma frågan om kvinnors utsatthet
och risk för sexuell exploatering i biståndsarbetet.
2001/02:U312 av Göran Lennmarker m.fl. (m):
167
2001/02 :UU8
BILAGA 1 E R R O R ! U S E T H E H O M E T A B T O A P P L Y R U B R I K 1 T O T H E T E X T T H A T Y O U WA N T
TO APPEAR HERE.
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om demokratistöd i Vitryssland.
15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om den svenska regeringens ansvar att kritisera kränkningar av
mänskliga fri- och rättigheter i Ryssland.
2001/02:U313 av Lars Hjertén (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om behovet av legitimitet och ökad demokrati.
2001/02:U317 av Sten Tolgfors (m):
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen
anförs om flygförbudszonerna i Irak.
2001/02:U320 av Lennart Kollmats (fp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att verka för att villkorslösa förhandlingar inleds mellan den
tibetanska exilregeringen och Kinas regering för en lösning av Tibetfrågan.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en av FN utsedd särskild representant för sådana förhandlingar.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att erkänna den tibetanska exilregeringen om inte en
överenskommelse genom direkta förhandlingar mellan parterna
åstadkommits inom tre år i enlighet med Europaparlamentets resolution av
den 6 juli 2000.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige kraftfullt bör kritisera Kina för brott mot de
mänskliga rättigheterna i den bilaterala dialogen med Kina och i FN:s 58:e
kommission för mänskliga rättigheter.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige i sina kontakter med Kina ställer krav på att Gedhun
Choekyi Nyima släpps omedelbart tillsammans med sin familj och övriga
som fängslats i samband med erkännandet av honom som den 11:e
Panchen lama.
2001/02:U322 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att FN skall erbjuda de frivilliga organisationerna ett
partnerskap som omfattar rätten till information, medbestämmande och
koordinering.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att en diskussion måste föras med FN om säkerhetsrådets
sammansättning och befogenheter.
168
E R R O R ! U S E T H E H O M E T A B TO A P P L Y R U B R I K 1 T O T H E T EX T T H A T Y O U WA N T T O A P P E AR H E R E . BILAGA 1
2001/02 :UU8
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att det totala ansvaret inom FN för medlemskapsprocessen
(inklusive inval och uteslutning) bör ligga helt hos FN:s
generalförsamling.
2001/02:U323 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp):
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige skall verka för att UNEP borde uppgraderas till att
bli en världsmiljöorganisation (WEO) och att det är både nödvändigt och
önskvärt att WEO inrättas på Johannesburgkonferensen.
2001/02:U325 av Yvonne Ruwaida och Lars Ångström (mp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om garantier för säkerhet och skydd för kurderna i irakiska
Kurdistan även efter ett borttagande av sanktionerna.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att den svenska regeringen bör fördöma denna etniska rensning
samt förmå FN att fördöma densamma och kräva rätten till återinflyttning
av den kurdiska befolkningen.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sveriges regering bör uppmärksamma detta systematiska
folkmord, fördöma den irakiska regimen för dessa dåd och arbeta för att
ställa de ansvariga inför Haagdomstolen för brott mot mänskligheten.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att den svenska regeringen skall arbeta för att förmå FN att
garantera kurderna i irakiska Kurdistan 13 % av Iraks oljeinkomster även
efter ett upphävande av sanktionerna mot Irak.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om erkännande av federalismen som utgångspunkt för relationerna
mellan styret i irakiska Kurdistan och centralmakten i Irak.
2001/02:U327 av Rosita Runegrund m.fl. (kd):
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige inom EU och FN skall arbeta mot kvinnlig
könsstympning i vårt eget land och i övriga världen.
2001/02:U328 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om demokratins betydelse för utveckling.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att varje år redovisa läget beträffande demokrati och mänskliga
rättigheter i våra mottagarländer.
169
2001/02 :UU8
BILAGA 1 E R R O R ! U S E T H E H O M E T A B T O A P P L Y R U B R I K 1 T O T H E T E X T T H A T Y O U WA N T
TO APPEAR HERE.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att demokratimålet skall vara överordnat målen för
utvecklingssamarbetet.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att använda erfarenheterna av Vitrysslandsprogrammet som en
grund
för
ett
mycket
mer
omfattande
folkrörelseinriktat
demokratibiståndsprogram.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att utarbeta ett Kubaprogram med utgångspunkt i erfarenheterna
från Vitrysslandsprogrammet.
19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att kränkningar av de mänskliga rättigheterna alltid måste
påtalas, kritiseras och åtgärdas oavsett var de äger rum.
20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige såväl bilateralt som multilateralt bör intensifiera
arbetet med att försvara och förbättra skyddet för de mänskliga
rättigheterna.
21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om rättsstatens betydelse för utveckling.
22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att det bistånd som främjar fria massmedier bör utvecklas.
2001/02:U329 av andre vice talman Eva Zetterberg m.fl. (v, m, kd, c, fp, mp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige skall hålla fast vid sitt stöd till Polisario och sitt
erkännande av västsahariernas rätt till självbestämmande.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige är berett att sända observatörer i samband med
folkomröstningen.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ökat bistånd till flyktinglägren.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om bevakningen av de mänskliga rättigheterna i det ockuperade
området.
2001/02:U333 av Lars U Granberg och Lennart Klockare (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om tilläggsprotokoll för de ekonomiska och sociala rättigheterna.
2001/02:U335 av Margareta Viklund m.fl. (kd):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att tillsätta en parlamentariskt sammansatt arbetsgrupp för att
170
E R R O R ! U S E T H E H O M E T A B TO A P P L Y R U B R I K 1 T O T H E T EX T T H A T Y O U WA N T T O A P P E AR H E R E . BILAGA 1
2001/02 :UU8
utreda frågan om ett utvidgat säkerhetsbegrepp, där bl.a. hiv/aids och andra
sjukdomar av epidemisk karaktär ingår.
2001/02:U336 av Kent Olsson m.fl. (m, v, kd, c, fp, mp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att verka för att Tibetfrågan löses med fredliga medel.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige och EU skall verka för att en dialog inleds mellan
Folkrepubliken Kinas ledning och den tibetanska exilregeringen.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att FN bör ha en beredskap att stödja och underlätta en dialog
mellan Folkrepubliken Kinas ledning och den tibetanska exilregeringen.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige och EU bör verka för att FN:s kommission för
mänskliga rättigheter gör en noggrann granskning av situationen för
mänskliga rättigheter i Tibet.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att regeringen i sina kontakter med Folkrepubliken Kina verkar
för att Gedhun Choekyi Nyima tillsammans med sin familj samt de övriga
som greps vid erkännandet av denne som den elfte Panchen lama
omedelbart släpps.
2001/02:U337 av Marianne Andersson m.fl. (c, m, v, kd, fp, mp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av att världssamfundet stöder folket i irakiska
Kurdistan i dess strävan för demokrati.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att stödja myndigheterna i irakiska Kurdistan i deras kamp mot
terrorism och för ökad säkerhet.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om Sveriges ansvar för bistånd till uppbyggnad av landet både
fysiskt och kunskapsmässigt.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om upprätthållande av flygförbudszonen och en skyddsplan för
befolkningen.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att fördelningen av oljeinkomsterna måste bibehållas efter det
att sanktionerna hävts.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att undersöka möjligheterna att bryta isoleringen.
2001/02:U339 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):
171
2001/02 :UU8
BILAGA 1 E R R O R ! U S E T H E H O M E T A B T O A P P L Y R U B R I K 1 T O T H E T E X T T H A T Y O U WA N T
TO APPEAR HERE.
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att öppna arkiven för forskarna.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en officiell upprättelse och förklaring till de internerade och
barnen till ryska krigsfångar.
2001/02:U345 av Karl-Göran Biörsmark m.fl. (fp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Sverige bör
intensifiera sitt arbete med att dels försvara, dels förbättra skyddet för de
mänskliga rättigheterna – såväl genom internationella organisationer som i
bilateralt samarbete.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om FN som den enda organisation som med någon auktoritet kan
tala på hela mänsklighetens vägnar.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att det är positivt att det har växt fram andra aktörer med mer
eller mindre stor internationell prestige, som ibland kan komplettera FN.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige bör vara pådrivande i arbetet med att verka för att
fler stater ratificerar Romstadgan, med anledning av den permanenta
internationella brottmålsdomstolen.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige bör stå berett att ge sitt bidrag vid eventuellt
tillämpande av den s.k. Martensklausulen.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att världssamfundet måste vara berett att agera när grova
kränkningar av mänskliga rättigheter sker.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Sverige i olika
internationella sammanhang bör verka för dödsstraffets avskaffande.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige aktivt bör arbeta för att förebygga tortyr och för att
hjälpa tortyrens offer.
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att alla slag av trakasserier eller våldsbrott med rasistiska eller
antisemitiska förtecken i grunden har sin udd riktad mot det demokratiska
styrelseskicket och den grundläggande uppfattningen om alla människors
lika värde.
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Sverige i
internationella sammanhang kraftfullt bör verka för krav på att
religionsfriheten i alla sammanhang accepteras.
15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Sverige bör
verka för att CEDAW (deklarationen om avskaffande av all slags
diskriminering av kvinnor) implementeras i alla berörda länder.
172
E R R O R ! U S E T H E H O M E T A B TO A P P L Y R U B R I K 1 T O T H E T EX T T H A T Y O U WA N T T O A P P E AR H E R E . BILAGA 1
2001/02 :UU8
16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Sverige i
internationella sammanhang bör uppmärksamma att det finns större
möjlighet för enskilda länder och det internationella samfundet att utöva
påtryckningar för att stoppa hedersmord i de länder där detta sker.
18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige bör ställa högre krav på grundläggande rättigheter
för bi- och homosexuella och könsöverskridande individer.
19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Sverige bör
agera mer och tydligare till stöd för funktionshindrade i fattiga länder.
27. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att alla som gjort
sig skyldiga till krigsförbrytelser eller brott mot mänskliga rättigheter skall
ställas till rättsligt ansvar.
28. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att alla stater på
Balkan skall göra allt för att medverka till att de som åtalas vid
Haagtribunalen skall utlämnas för att prövas rättsligt.
31. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige bör och kan genom olika kanaler mer kraftfullt verka
för att Turkiet skall vidta åtgärder för att förbättra minoriteters ställning
och visa respekt för de mänskliga rättigheterna.
32. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige verkar för att EU och det internationella samfundet
fortsätter att stödja den demokratiska oppositionen att utöva starkast
möjliga påtryckningar på regimen i Burma för att åstadkomma en
demokratisk utveckling i landet.
33. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige inom EU verkar för att Indonesien i olika
multilaterala sammanhang förmås att fortsätta den påbörjade demokratiska
utvecklingen av landet.
34. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige inom EU verkar för fredliga lösningar av
Indonesiens många territoriella och etniska konflikter.
36. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige inom ramen för EU utövar starka påtryckningar på
regeringen i Indonesien för att stoppa övergreppen mot befolkningen i
Aceh och för att områdets framtid kan avgöras i fredliga och folkrättsligt
acceptabla former.
37. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige inom ramen för EU utövar starka påtryckningar på
regeringen i Indonesien för att stoppa övergreppen mot befolkningen i
västra Papua och för att områdets framtid kan avgöras i fredliga och
folkrättsligt acceptabla former.
38. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att situationen på bl.a. Moluckerna kräver internationell
173
2001/02 :UU8
BILAGA 1 E R R O R ! U S E T H E H O M E T A B T O A P P L Y R U B R I K 1 T O T H E T E X T T H A T Y O U WA N T
TO APPEAR HERE.
uppmärksamhet och bör ingå i de krav som ställs på de indonesiska
myndigheterna att återställa fredliga förhållanden under full respekt för
mänskliga fri- och rättigheter.
40. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att flyktingsituationen i västra Timor får en lösning som
möjliggör för flyktingarna att återvända hem.
41. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att FN tillser att övergreppen i Östtimor får en rättslig prövning.
42. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om Sverige, EU och brotten mot mänskliga fri- och rättigheter i
Kina.
43. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en konsekvent, sammanhållen och uthållig strategi för stöd till
demokratisk utveckling och respekt för mänskliga rättigheter i
Folkrepubliken Kina.
44. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om Sveriges och EU:s behandling av brott mot mänskliga fri- och
rättigheter i Kina inom ramen för granskningsarbetet i FN:s kommission
för mänskliga fri- och rättigheter.
45. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige och EU fortsatt stöder arbetet på en fullständig
demokratisering av Hongkong med ett fullt direktvalt parlament inför
vilket de styrande är direkt ansvariga.
46. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om situationen i Tibet och i Xinjiang.
47. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att klart och tydligt fördöma all kinesisk maktpolitik och hot om
väpnat våld mot Taiwan.
48. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att ge Taiwans representationskontor i Stockholm skattefrihet.
49. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att förstärka den svenska representationen i Taipei.
50. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att verka för att EU upprättar ett informationskontor i Taipei.
51. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om besöksvisering för taiwanesiska medborgare till Sverige och
EU.
52. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om Kina, Taiwan och WTO.
53. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om Kina, Taiwan och FN.
174
E R R O R ! U S E T H E H O M E T A B TO A P P L Y R U B R I K 1 T O T H E T EX T T H A T Y O U WA N T T O A P P E AR H E R E . BILAGA 1
2001/02 :UU8
54. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om Taiwans representation i FN:s underorgan.
55. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige aktivt bör verka för ökad respekt för de mänskliga
rättigheterna på Kuba.
56. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om nödvändigheten att bistå afghanska flyktingar.
58. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om vikten av svenskt bidrag till katastrofhjälp till Nordkorea.
59. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige bör verka för tydligare påtryckningar på algeriska
myndigheter att motverka och försöka hejda det våld som håller landet
som gisslan.
60. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om nödvändigheten av att Sverige och det internationella samfundet
i övrigt uppmärksammar och fördömer den behandling av MDC (främsta
oppositionspartiet i Zimbabwe) som tillåts äga rum i Zimbabwe.
61. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att inte vidareutveckla något bistånd till Zimbabwe innan reella
steg mot demokrati tas i landet.
62. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om vikten av att Sverige utökar sitt stöd till folkrörelsebiståndet i
Vitryssland.
63. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att det internationella samfundet i högre grad bör
uppmärksamma och fördöma att förföljelse och avrättningar, på grund av
bl.a. misstankar om häxeri, äger rum i Tanzania.
64. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige bör verka för internationella påtryckningar på Sudan
avseende att de håller människor såsom slavar.
2001/02:U346 av Johan Pehrson (fp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om situationen i Mellanöstern.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om Sveriges roll för att få i gång fredsprocessen i Mellanöstern.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om antisionism och antisemitism.
2001/02:U347 av Ana Maria Narti m.fl. (fp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en omarbetning av FN:s konvention mot rasdiskriminering.
175
2001/02 :UU8
BILAGA 1 E R R O R ! U S E T H E H O M E T A B T O A P P L Y R U B R I K 1 T O T H E T E X T T H A T Y O U WA N T
TO APPEAR HERE.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om internationell bekämpning av all politik som bygger på hat och
våldsromantik.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om EU:s gemensamma aktioner för bekämpning av segregation,
utslagning och passivitet och om en förstärkning av de utsatta gruppernas
möjlighet att agera för att hävda sina intressen.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om det internationella juridiska skyddet för civila.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om arbetet för förbättringar i de fattiga länderna.
2001/02:U349 av Margareta Viklund m.fl. (kd):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att föra upp hedersmorden högt upp på FN:s dagordning.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att regeringen skall verka för att frågan om hedersmord skall
ingå i EU:s förhandlingar om Turkiets medlemskap i Europeiska unionen.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att regeringen skall verka för att det dokument som FN antagit
om trafficking snarast implementeras i medlemsländernas lagstiftning.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige i EU och i andra internationella sammanhang skall
verka för att prostitution förbjuds.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av att stödja organisationer som i olika u-länder arbetar
mot kvinnlig könsstympning.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att via biståndet verka för utbildning av inhemska barnmorskor
så att de inser skadligheten med könsstympning och upphör med denna
verksamhet.
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att regeringen bör ta initiativ till att frågan om prenatal
könsdiskriminering förs upp på dagordningen för FN:s generalförsamling.
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige i EU skall verka för att kvinnlig könsstympning
erkänns som ett brott mot mänskliga rättigheter.
21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige i FN och andra internationella organ bör arbeta för
att kvinnors utsatta situation i krig uppmärksammas i större omfattning.
176
E R R O R ! U S E T H E H O M E T A B TO A P P L Y R U B R I K 1 T O T H E T EX T T H A T Y O U W A N T T O A P P E AR H E R E . BILAGA 1
2001/02 :UU8
22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att regeringen bör verka för att traditionella lagar som
diskriminerar kvinnor skall avskaffas.
177
2001/02 :UU8
BILAGA 1 E R R O R ! U S E T H E H O M E T A B T O A P P L Y R U B R I K 1 T O T H E T E X T T H A T Y O U WA N T
TO APPEAR HERE.
2001/02:U351 av Holger Gustafsson m.fl. (kd):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att kontinuerligt granska den förda utrikespolitiken gentemot
FN:s konventioner och konferenser.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att återkommande bjuda in representanter från folkrörelser,
näringsliv samt akademiker för att diskutera olika aspekter på Sveriges
utrikespolitik och åtaganden gentemot FN:s konventioner och konferenser.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att upprätta ett forum med näringslivet och internationella
organisationer för att diskutera och utveckla strategier för främjandet av
mänskliga rättigheter.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att verka för ökad samordning på global nivå mellan olika
internationella organisationer.
2001/02:A393 av Lars Ångström m.fl. (mp):
2. Riksdagen beslutar att ta initiativ till en FN-konferens om mansrollen.
178
2001/02 :UU8
BILAGA 2
Internationella MR-instrument
Förteckning över länder som ratificerat FN:s
konventioner på MR-området
Listan bygger på FN:s Chart of Ratifications,
uppdaterad per den 25 februari 2002
179
States
Bahamas
Bahrain
Bangladesh
Barbados
Belarus
Belgium
Belize
Benin
Bhutan
Bolivia
Bosnia and Herzegovina
Botswana
Brazil
Brunei Darussalam
Bulgaria
Burkina Faso
Burma, see Myanmar
Burundi
Cambodia
Cameroon
Canada
Cape Verde
Central African Republic
Chad
Chile
China
Colombia
Comoros
Congo
Cook Island
Costa Rica
Côte d’Ivoire
Croatia
Cuba
Cyprus
Czech Republic
180
Optional Protocol to the International
Covenant on Civil and Political Rights
1
2
3
X
X
X
X
X
Xa
X
X
X
X
X
X
X
X
X
a
X
X
Xa
Xa
X
X
X
X
X
S
X
X
X
Xa
Xa
X
X
X
X
X
X
X
X
Xa
X
X
X
X
Xa
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
Xa
X
X
X
Xa
S
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
4
X
X
X
X
X
X
X
X
S
X
a
X
X
X
X
X
X
X
X
Xa
X
X
X
X
X
X
X
Xa
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
Xb
X
X
S
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
S
X
X
X
X
Xb
X
X
X
X
X
X
X
X
X
S
X
X
X
X
X
X
X
Xb
X
X
S
X
X
X
S
Xb
X
X
X
Xb
Xb
X
6
7
8
9
10
11
12
13
14
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
S
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
S
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
S
S
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
S
X
X
X
X
S
S
X
X
S
S
X
X
X
X
X
S
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
Convention on the Political Rights of Women
Convention on the Elimination of All Forms of
Discrimination against Women
Convention on the Non-Applicability of
Statutory Limitations to War Crimes and
Crimes against Humanity
Convention on the Rights of the Child
Convention on the Prevention and Punishment
of the Crime of Genocide
Convention on Consent to Marriage,
Minimum Age for Marriage and Registration
of Marriages
X
X
X
Xb
X
Xb
Convention on the Nationality of Married
Women
X
International Convention against Apartheid in
Sports
5
X
X
Xb
International Convention on the Suppression
and Punishment of the Crime of Apartheid
Second Optional Protocol to the International
Covenant on Civil and Political rights aiming
at the abolition of the death penalty
International Convention on the Elimination
of All Forms of Racial Discrimination
International Covenant on Civil and Political
Rights
Afghanistan
Albania
Algeria
Andorra
Angola
Antigua and Barbuda
Argentina
Armenia
Australia
Austria
Azerbaijan
International Covenant on Economic, Social
and Cultural Rights
2001/02 :UU8
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
S
X
S
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
S
X
X
X
X
X
E R R O R ! U S E T H E H O M E T A B TO A P P L Y R U B R I K 1 T O T H E T EX T T H A T Y O U WA N T T O A P P E AR H E R E . B IL AG A 2
16
17
18
19
20
X
X
Xc
X
S
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
Xc
X
Xc
Xc
Xe
X
X
X
X
Xc
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
21
X
X
X
X
X
X
23
24
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
Xc
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
S
X
X
X
X
X
Xc
X
Xc
Xc
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
S
S
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
S
X
X
Xc
Xc
X
25
X
X
X
X
X
X
Convention on the rights of migrant workers
and the members of their families
22
Protocol relating to the Status of Refugees
Convention relating to the Status of
Refugees
15
Convention relating to the Status of Stateless
Persons
Supplementary Convention on the Abolition
of Slavery, the Slave Trade, and Institutions
and Practices Similar to Slavery
Convention for the Suppression of the
Traffic in Persons and of the Exploitation of
the Prostitution of Others
Convention on the Reduction of
Statelessness
Slavery Convention of 1926 as amended
1953 Protocol amending the 1926
Convention
Convention against Torture and Other
Cruel, Inhuman or Degrading Treatment or
Punishment
Slavery Convention of 1926
2001/02 :UU8
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
S
X
S
X
S
26
27
28
States
Afghanistan
Albania
Algeria
Andorra
Angola
Antigua and Barbuda
Argentina
Armenia
Australia
Austria
Azerbaijan
Bahamas
Bahrain
Bangladesh
Barbados
Belarus
Belgium
Belize
Benin
Bhutan
Bolivia
Bosnia and Herzegovina
Botswana
Brazil
Brunei Darussalam
Bulgaria
Burkina Faso
Burma, see Myanmar
Burundi
Cambodia
Cameroon
Canada
Cape Verde
Central African Republic
Chad
Chile
China
Colombia
Comoros
Congo
Cook Island
Costa Rica
Côte d’Ivoire
Croatia
Cuba
Cyprus
Czech Republic
181
Dem. People’s rep. of Korea
Dem. Rep. of the Congo
Denmark
Djibouti
Dominica
Dominican Republic
Iceland
India
Indonesia
Iran Islamic Rep. of
Iraq
Ireland
Israel
Italy
1
2
3
X
X
X
X
X
Xa
X
X
X
X
X
X
X
X
Ecuador
Egypt
El Salvador
Equatorial Guinea
Eritrea
Estonia
Ethiopia
X
X
X
X
X
X
X
a
X
X
X
X
X
X
X
X
b
Fed. States of Micronesia
Fiji
Finland
France
X
X
Xa
X
X
X
Gabon
Gambia
Georgia
Germany
Ghana
Greece
Grenada
Guatemala
Guinea
Guinea-Bissau
Guyana
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
Xa
X
Xa
Xa
X
X
X
X
S
Xa
Haiti
Holy See
Honduras
Hungary
X
X
X
Xa
X
X
a
X
X
X
X
X
X
X
X
X
Xa
X
Xa
182
X
X
X
X
X
X
X
S
X
S
X
X
4
X
X
X
X
X
X
X
X
X
S
X
S
X
X
X
X
X
X
X
Xb
X
X
X
X
X
X
X
Xb
X
X
X
X
X
Xb
X
Xb
6
7
8
9
10
11
X
S
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
Xb
X
X
S
X
X
S
X
X
X
S
X
X
X
X
S
X
X
X
X
S
X
X
S
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
Xb
Xb
b
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
Convention on the Non-Applicability of
Statutory Limitations to War Crimes and
Crimes against Humanity
Convention on the Rights of the Child
12
13
14
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
S
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
Convention on the Political Rights of Women
Convention on the Elimination of All Forms of
Discrimination against Women
Convention on Consent to Marriage,
Minimum Age for Marriage and Registration
of Marriages
S
Convention on the Nationality of Married
Women
X
Convention on the Prevention and Punishment
of the Crime of Genocide
International Convention against Apartheid in
Sports
5
International Convention on the Suppression
and Punishment of the Crime of Apartheid
Second Optional Protocol to the International
Covenant on Civil and Political rights aiming
at the abolition of the death penalty
International Convention on the Elimination
of All Forms of Racial Discrimination
Optional Protocol to the International
Covenant on Civil and Political Rights
States
International Covenant on Civil and Political
Rights
International Covenant on Economic, Social
and Cultural Rights
2001/02 :UU8
B ILAG A 2 E RR O R ! U S E T HE H OM E T A B T O AP P L Y R U B R I K 1 T O T H E T E X T TH A T Y O U WA N T
TO APPEAR HERE.
X
X
X
X
X
S
X
X
X
X
X
X
X
X
X
S
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
S
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
S
S
S
E R R O R ! U S E T H E H O M E T A B TO A P P L Y R U B R I K 1 T O T H E T EX T T H A T Y O U WA N T T O A P P E AR H E R E . B IL AG A 2
15
16
17
18
X
Xc
X
X
X
X
S
X
X
S
Xc
X
X
X
X
X
X
X
X
X
Xc
Xc
X
S
X
Xc
Xc
Xc
X
X
S
X
X
X
X
X
X
X
X
X
Xc
S
X
S
X
Xc
19
X
X
X
X
X
20
S
X
21
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
S
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
S
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
S
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
S
S
X
S
X
X
X
X
S
X
X
X
Convention on the rights of migrant workers and
the members of their families
Protocol relating to the Status of Refugees
Convention relating to the Status of Refugees
Convention relating to the Status of Stateless
Persons
22
S
X
X
S
X
X
Xc
Supplementary Convention on the Abolition of
Slavery, the Slave Trade, and Institutions and
Practices Similar to Slavery
Convention for the Suppression of the Traffic in
Persons and of the Exploitation of the
Prostitution of Others
Convention on the Reduction of Statelessness
Slavery Convention of 1926 as amended
1953 Protocol amending the 1926 Convention
Slavery Convention of 1926
Convention against Torture and Other Cruel,
Inhuman or Degrading Treatment or Punishment
2001/02 :UU8
23
24
25
26
27
28
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
Ecuador
Egypt
El Salvador
Equatorial Guinea
Eritrea
Estonia
Ethiopia
X
X
X
X
X
X
Fed. States of Micronesia
Fiji
Finland
France
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
Haiti
Holy See
Honduras
Hungary
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
Iceland
India
Indonesia
Iran Islamic Rep. of
Iraq
Ireland
Israel
Italy
States
Dem. People’s rep. of Korea
Dem. Rep. of the Congo
Denmark
Djibouti
Dominica
Dominican Republic
X
X
X
S
X
S
Gabon
Gambia
Georgia
Germany
Ghana
Greece
Grenada
Guatemala
Guinea
Guinea-Bissau
Guyana
183
Kazakstan
Kenya
Kiribati
Kuwait
Kyrgyzstan
Optional Protocol to the International
Covenant on Civil and Political Rights
Jamaica
Japan
Jordan
International Covenant on Civil and Political
Rights
States
1
2
3
5
6
7
8
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
S
S
X
X
X
X
X
X
X
X
X
Lao People´s Dem. Rep.
Latvia
Lebanon
Lesotho
Liberia
Libyan Arab Jamahiriya
Liechtenstein
Lithuania
Luxembourg
S
X
X
X
S
X
X
X
X
S
X
X
X
S
X
Xa
X
Xa
X
X
X
X
X
X
X
X
Xb
X
X
Madagascar
Malawi
Malaysia
Maldives
Mali
Malta
Marshall Islands
Mauritania
Mauritius
Mexico
Moldova
Monaco
Mongolia
Morocco
Mozambique
Myanmar
X
X
X
X
X
X
X
S
X
X
Xb
X
X
S
S
X
X
X
X
X
Namibia
Nauru
Nepal
Netherlands
New Zealand
Nicaragua
Niger
Nigeria
Niue
Norway
X
184
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
Xa
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
S
X
Xa
Xa
X
X
X
X
S
X
X
X
X
X
X
Xa
X
4
X
X
X
X
S
X
X
X
X
X
X
X
X
S
X
X
X
X
X
X
S
X
Xb
X
X
X
X
Xb
X
X
X
X
X
X
X
S
X
X
X
X
b
X
S
X
X
X
S
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
S
X
X
X
X
Convention on the Non-Applicability of
Statutory Limitations to War Crimes and
Crimes against Humanity
Convention on the Rights of the Child
Convention on the Prevention and Punishment
of the Crime of Genocide
International Convention against Apartheid in
Sports
10
11
12
13
14
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
S
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
Convention on the Political Rights of Women
Convention on the Elimination of All Forms of
Discrimination against Women
Convention on Consent to Marriage, Minimum
Age for Marriage and Registration of
Marriages
X
X
X
X
X
S
9
Convention on the Nationality of Married
Women
X
X
International Convention on the Suppression
and Punishment of the Crime of Apartheid
Second Optional Protocol to the International
Covenant on Civil and Political rights aiming
at the abolition of the death penalty
International Convention on the Elimination of
All Forms of Racial Discrimination
International Covenant on Economic, Social
and Cultural Rights
2001/02 :UU8
B ILAG A 2 E RR O R ! U S E T HE H OM E T A B T O AP P L Y R U B R I K 1 T O T H E T E X T TH A T Y O U WA N T
TO APPEAR HERE.
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
S
X
X
X
X
X
E R R O R ! U S E T H E H O M E T A B TO A P P L Y R U B R I K 1 T O T H E T EX T T H A T Y O U WA N T T O A P P E AR H E R E . B IL AG A 2
15
16
17
Xd
X
18
19
X
X
X
X
20
21
22
X
X
X
X
X
Jamaica
Japan
Jordan
X
X
X
X
X
X
Kazakstan
Kenya
Kiribati
Kuwait
Kyrgyzstan
X
X
X
X
X
X
S
X
X
X
X
X
X
X
X
Xc
X
Xc
S
X
X
X
X
X
X
X
X
X
c
X
X
X
X
X
S
X
Xc
Xc
S
X
X
Xc
X
X
X
X
X
S
X
S
X
X
X
X
X
X
X
X
S
X
X
X
X
X
X
X
X
S
X
X
Xc
X
X
X
25
X
X
X
X
X
Convention on the rights of migrant workers and
the members of their families
24
X
X
X
X
X
X
X
Protocol relating to the Status of Refugees
23
X
X
X
X
Convention relating to the Status of Refugees
Convention relating to the Status of Stateless
Persons
Supplementary Convention on the Abolition of
Slavery, the Slave Trade, and Institutions and
Practices Similar to Slavery
Convention for the Suppression of the Traffic in
Persons and of the Exploitation of the
Prostitution of Others
Convention on the Reduction of Statelessness
Slavery Convention of 1926 as amended
1953 Protocol amending the 1926 Convention
Slavery Convention of 1926
Convention against Torture and Other Cruel,
Inhuman or Degrading Treatment or Punishment
2001/02 :UU8
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
S
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
27
28
States
Lao People´s Dem. Rep.
Latvia
Lebanon
Lesotho
Liberia
Libyan Arab Jamahiriya
Liechtenstein
Lithuania
Luxembourg
X
X
26
Madagascar
Malawi
Malaysia
Maldives
Mali
Malta
Marshall Islands
Mauritania
Mauritius
Mexico
Moldova
Monaco
Mongolia
Morocco
Mozambique
Myanmar
Namibia
Nauru
Nepal
Netherlands
New Zealand
Nicaragua
Niger
Nigeria
Niue
Norway
185
Pakistan
Palau
Panama
Papua New Guinea
Paraguay
Peru
Philippines
Poland
Portugal
Republic of Korea
Republic of Moldova
Romania
Russian Federation
Ruwanda
Saint Kitts and Nevis
Saint Lucia
Saint Vincent & the
Grenadines
Samoa
San Marino
Sao Tome and Principe
Saudi Arabia
Senegal
Seychelles
Sierra Leone
Singapore
Slovakia
Slovenia
Solomon Islands
Somalia
South Africa
Spain
Sri Lanka
Sudan
Suriname
Swaziland
Sweden
Switzerland
Syrian Arab Rep.
Tajikistan
Thailand
186
Optional Protocol to the International Covenant
on Civil and Political Rights
1
2
3
Qatar
X
X
X
X
X
X
X
X
X
Xa
Xa
Xa
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
Xa
X
X
Xa
X
X
X
X
X
X
S
X
S
X
S
X
X
X
a
X
X
X
X
S
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
Xa
Xa
X
X
X
Xa
Xa
Xa
X
X
X
X
X
X
a
X
Xa
X
X
X
X
X
X
X
X
X
Oman
4
X
S
X
X
S
X
X
X
X
X
X
X
S
S
X
Xb
X
X
Xb
Xb
X
X
Xb
Xb
X
X
X
X
Xb
X
X
X
Convention on the Prevention and Punishment of
the Crime of Genocide
6
7
8
X
X
X
X
S
Xb
X
Xb
Xb
X
X
X
X
X
X
X
Xb
X
X
Xb
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
S
X
S
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
9
X
X
X
X
S
X
X
X
X
S
S
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
10
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
S
X
X
X
X
X
X
X
X*
X
X
X
X
X
X
X
S
X
X
X
X
X
X
11
12
13
X
X
S
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
S
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
S
Convention on Consent to Marriage, Minimum
Age for Marriage and Registration of Marriages
Convention on the Nationality of Married Women
Convention on the Political Rights of Women
Convention on the Elimination of All Forms of
Discrimination against Women
Convention on the Non-Applicability of Statutory
Limitations to War Crimes and Crimes against
Humanity
Convention on the Rights of the Child
International Convention against Apartheid in
Sports
5
International Convention on the Suppression and
Punishment of the Crime of Apartheid
Second Optional Protocol to the International
Covenant on Civil and Political rights aiming at
the abolition of the death penalty
International Convention on the Elimination of All
Forms of Racial Discrimination
International Covenant on Civil and Political
Rights
States
International Covenant on Economic, Social and
Cultural Rights
2001/02 :UU8
B ILAG A 2 E RR O R ! U S E T HE H OM E T A B T O AP P L Y R U B R I K 1 T O T H E T E X T TH A T Y O U WA N T
TO APPEAR HERE.
14
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
S
X
X
X
E R R O R ! U S E T H E H O M E T A B TO A P P L Y R U B R I K 1 T O T H E T EX T T H A T Y O U WA N T T O A P P E AR H E R E . B IL AG A 2
X
X
X
21
Convention on the rights of migrant
workers and the members of their
families
20
Protocol relating to the Status of
Refugees
19
Convention relating to the Status of
Refugees
Supplementary Convention on the
Abolition of Slavery, the Slave Trade,
and Institutions and Practices Similar
to Slavery for the Suppression of the
Convention
Traffic in Persons and of the
Exploitation of the Prostitution of
Others
Convention on the Reduction of
Statelessness
as
1926
18
of
17
Convention relating to the Status of
Stateless Persons
16
Slavery Convention
amended
15
1953 Protocol amending the 1926
Convention
Convention against Torture and Other
Cruel, Inhuman or Degrading
Treatment or Punishment
Slavery Convention of 1926
2001/02 :UU8
22
23
24
25
26
27
28
States
Oman
X
S
X
X
X
X
Xc
Xc
X
X
X
S
X
X
X
X
X
X
S
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
S
X
X
X
X
X
Xc
Qatar
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
Republic of Korea
Republic of Moldova
Romania
Russian Federation
Ruwanda
X
X
X
X
X
X
X
X
S
X
X
X
X
X
X
X
X
S
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
S
X
Xc
Xe
X
c
X
Xc
X
Xc
Xc
X
S
Xc
Xc
X
Pakistan
Palau
Panama
Papua New Guinea
Paraguay
Peru
Philippines
Poland
Portugal
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
Saint Kitts and Nevis
Saint Lucia
Saint Vincent & the
Grenadines
Samoa
San Marino
Sao Tome and Principe
Saudi Arabia
Senegal
Seychelles
Sierra Leone
Singapore
Slovakia
Slovenia
Solomon Islands
Somalia
South Africa
Spain
Sri Lanka
Sudan
Suriname
Swaziland
Sweden
Switzerland
Syrian Arab Rep.
Tajikistan
Thailand
187
The former Yugoslav
Republic of Macedonia
Togo
Tonga
Trinidad and Tobago
Tunisia
Turkey
Turkmenistan
Tuvalu
Uganda
Ukraine
United Arab Emirates
United Kingdom of Great
Britain and Nothern
Ireland
United Republic of
Tanzania
United States of America
Uruguay
Uzbekistan
188
Optional Protocol to the International
Covenant on Civil and Political Rights
1
2
3
X
X
X
X
X
X
S
X
X
Xa
S
X
X
X
X
X
Xa
X
X
X
Xa
X
S
X
X
X
Xa
X
X
Vanuatu
Venezuela
Viet Nam
X
X
X
X
Yemen
Yugoslavia
X
X
X
X
Zambia
Zimbabwe
X
X
X
Xa
X
TOTAL NUMBER OF
STATES
PARTIES
145
148
101
X
X
X
S Signature not yet followed by ratification.
4
X
X
X
X
X
X
X
X
46
X
X
X
X
X
X
X
Xb
X
X
X
X
161
6
7
8
9
10
11
12
13
14
X
X
X
X
X
S
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
Xb
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
S
X
X
X
S
X
X
X
X
S
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
S
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
101
58
133
191
168
115
70
49
45
X Ratification, accession, approval, notification or succession, acceptance or definitive signature.
Convention on the Political Rights of Women
Convention on the Elimination of All Forms of
Discrimination against Women
Convention on the Non-Applicability of
Statutory Limitations to War Crimes and
Crimes against Humanity
Convention on the Rights of the Child
Convention on Consent to Marriage, Minimum
Age for Marriage and Registration of
Marriages
X
X
Xb
X
Convention on the Nationality of Married
Women
X
Convention on the Prevention and Punishment
of the Crime of Genocide
b
International Convention against Apartheid in
Sports
X
5
International Convention on the Suppression
and Punishment of the Crime of Apartheid
Second Optional Protocol to the International
Covenant on Civil and Political rights aiming
at the abolition of the death penalty
International Convention on the Elimination of
All Forms of Racial Discrimination
International Covenant on Civil and Political
Rights
States
International Covenant on Economic, Social
and Cultural Rights
2001/02 :UU8
B ILAG A 2 E RR O R ! U S E T HE H OM E T A B T O AP P L Y R U B R I K 1 T O T H E T E X T TH A T Y O U WA N T
TO APPEAR HERE.
X
S
S
E R R O R ! U S E T H E H O M E T A B TO A P P L Y R U B R I K 1 T O T H E T EX T T H A T Y O U WA N T T O A P P E AR H E R E . B IL AG A 2
15
16
X
Xc
X
X
Xc
Xc
X
X
X
17
Xd
Xc
X
X
X
S
18
20
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
Xc
21
X
Convention on the rights of migrant workers
and the members of their families
Protocol relating to the Status of Refugees
Convention relating to the Status of Refugees
Convention relating to the Status of Stateless
Persons
Supplementary Convention on the Abolition of
Slavery, the Slave Trade, and Institutions and
Practices Similar to Slavery
Convention for the Suppression of the Traffic
in Persons and of the Exploitation of the
Prostitution of Others
Convention on the Reduction of Statelessness
19
X
X
X
X
Xd
X
Xd
Slavery Convention of 1926 as amended
1953 Protocol amending the 1926 Convention
Convention against Torture and Other Cruel,
Inhuman or Degrading Treatment or
Punishment
Slavery Convention of 1926
2001/02 :UU8
22
23
24
25
X
X
X
X
X
S
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
S
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
128
X
X
X
78
59
95
27
28
States
The former Yugoslav
Republic of Macedonia
Togo
Tonga
Trinidad and Tobago
Tunisia
Turkey
Turkmenistan
Tuvalu
Uganda
Ukraine
United Arab Emirates
United Kingdom of
Great Britain and
Nothern Ireland
United Republic of
Tanzania
United States of America
Uruguay
Uzbekistan
X
Vanuatu
Venezuela
Viet Nam
X
X
Xc
26
X
X
X
X
X
X
X
X
Yemen
Yugoslavia
X
X
X
X
X
X
X
X
X
Zambia
Zimbabwe
119
74
54
140
138
26
19
TOTAL NUMBER OF
STATES
PARTIES
a
Declaration recognizing the competence of the Human Rights Committee under article 41 of the International Covenant on Civil
and Political Rights.
b
Declaration recognizing the competence of the Committee on the Elimination of Racial Discrimination under article 14 of the
International Convention on the Elimination of All Forms of Racial Discrimination.
c
Declaration recognizing the competence of the Committee against Torture under articles 21 and 22 of the Convention against
Torture and Other Cruel, Inhuman or Degrading Treatment or Punishment.
d
Declaration under article 21 only.
e
Declaration under article 22 only.
* Convention No. 11, the Convention on the Elimination of all Forms of Discrimination against Women, is not valid between
Sweden and the Maldives.
Elanders Gotab, Stockholm 2002
189