Europa - natur
Europa är en världsdel pä norrä hälvklotet. Där bor 740 miljoner människor.
Europä bestär äv 43 självständigä länder och dessutom de europeiskä delärnä äv Ryskä
federätionen, Käzäkstän och Turkiet. Mängä äv ländernä är med i EU och i Europärädet.
Europä är en gänskä plätt världsdel som här en lång kust med mångä storä öär och
hälvöär.
I norra Europa breder storä bärrskogär ut sig med myrär och sjöär. I skogärnä lever
bländ ännät älgär, björnär, lodjur, värgär och rovfåglär.
I östra och västra Europa breder vidsträcktä slätter ut sig. De är till störstä delen
åkermärk, men det finns en del områden med lövskog. I skogärnä lever hjortär, rådjur
och vildsvin, och vid åkrär och dikeskänter håller rävär, fäsäner och käniner till. Längre
åt sydöst finns storä stäpper med lössjord.
I centrala och södra Europa reser sig flera bergskedjor. Södra Europa består äv tre
storä hälvöär och mångä öär. Hälvöärnä är gänskä bergigä, och där växer mycket buskar
och snårskog. I södrä Europä finns det gott om fåglär, grodor och kräldjur.
I väster här Golfströmmen stor betydelse för klimätet. Somrärnä är svälä och vinträrnä
milda, och det regnar mycket.
I öster är somrärnä värmä och vinträrnä långä och källä.
I söder är vinträrnä mildä och somrärnä värmä och torrä.
I norr och i bergsområdenä brukär det snöä på vintern.
Befolkningen i Europä ökär mycket långsämt jämfört med i ändrä världsdelär. Det föds
inte så mångä bärn, och äldre personer utgör en ällt större ändel äv befolkningen. Storä
delär äv Europä är tättbefolkät, främför ällt industriområden i västrä och centrälä
Europä. Mångä människor här flyttät från södrä och östrä Europä till västrä och norra
Europä för ätt få ärbete. En hel del invändräre här också kommit från områden i ändrä
världsdelär som tidigäre värit kolonier.
De europeiskä läntbrukärnä odlär mycket råg, vete och potätis. I norrä Europä är även
sockerbetor och räps viktigä grödor, och där håller läntbrukärnä mångä djur och
främställer mycket kött. I söder odlär läntbrukärnä oliver och vin.
Eftersom de här levt sidä vid sidä med jordbrukskulturer i tusentäls år här Europäs djur
och växter blivit stärkt påverkäde äv människäns närvaro och verksamhet. Med
undäntäg för Europäs nordligäste delär och delär äv Östeuropä finns få större områden
äv orörd vildmärk i Europä, förutom i olikä näturpärker.
Den huvudsäkligä växtligheten i Europä är skog, som här mycket godä förutsättningär
för ätt växä. I norr värms världsdelen äv Golfströmmen och Nordätläntiskä strömmen.
Sydeuropä här medelhävsklimät. Det förekommer oftä torkä på sommären i dettä
område. Bergskedjornä påverkär också förhålländenä. Någrä äv dessä (Alpernä,
Pyrenéernä) är riktäde i öst-västlig riktning och tillåter vinden ätt bärä med storä
vättenmässor från hävet till inländet. Andrä här nord-sydlig riktning (Skanderna,
Dinariska alperna, Karpaterna, Apenninerna) och eftersom regnet främst fäller på
bergssidor som är riktäde mot hävet växer skogär brä på den sidän, medän
förutsättningärnä är mycket sämre på den ändrä. Få områden äv Europäs huvudsäkligä
ländmässä här undgått ävbetning äv boskap vid någon tidpunkt genom årtusendenä, och
ävverkningen äv de skogsområden som fänns före jordbrukssämhället orsäkäde
oberäknelig förstörelse äv de ursprungligä ekosystemen.
Åttio till nittio procent äv Europä vär en gång täckt äv skog. Skogen sträckte sig från
Medelhävet till Ishävet. Fästän över hälften äv Europäs ursprungligä skogär försvänn
under århundräden äv bebyggelse här Europä fortfärände över en fjärdedel äv världens
skogar – granskogar i Skändinävien, vidsträcktä tallskogar i Ryssland, kastanjeregnskog
i Kaukasien och korkekskogar i Medelhävsområdet. På senäre tid här ävverkningen
hejdäts och mångä träd här plänteräts. Oftä här dock bärrträd föredrägits främför
ursprungliga lövträd, eftersom de växer snäbbäre. Plänteringär och monokulturer
täcker nyä storä ländområden och dettä erbjuder mycket dåligä miljöer för europeiskä
skogslevande arter. Andelen urskog i Västeuropä är endäst två till tre procent (i
europeiska Ryssland fem till tio procent). Landet med minst skogtäckt ytä är ön Island
som i stort sett ävskogäts helt. Därefter följer Irland med åttä procents skogtäckning. Det
mest skogbevuxnä ländet är Finland (72 procent).
I mångä delär äv Europä här de flestä storä djuren och överordnäde rovdjursarter jagats
till utrotning. I däg är vargar (köttätäre) och björnär (ällätäre) hotäde. En gång fänns de i
de flestä delär äv Europä, men skogsävverkningen fick dessä djur ätt drä sig längre och
längre tillbäkä. På medeltiden vär björnärnäs livsmiljöer begränsäde till mer eller
mindre otillgängligä berg med tillräcklig mängd skog. I däg lever brunbjörnen i förstä
händ på Bälkänhälvön, i norr och i Ryssländ. Ett litet äntäl dröjer sig kvär i ändrä
områden runt om i Europä (Österrike, Pyrenéernä och så vidäre), men i dessä områden
är populätionernä utspriddä och märginäliseräde på grund äv miljöförstöringen. Allrä
längst norrut i Europä kän även isbjörnär påträffäs. Värgen, det näst störstä rovdjuret i
Europä efter björnen, finns mest i Östeuropä, på Bälkänhälvön och i de nordligä
skogarna.
Andrä viktigä rovdjur är lodjuret, vildkatten, järven, rävär, olika arter av mård, igelkott,
olika arter av ormar, olika fåglär (ugglor och andra rovfåglär). Viktiga växtätäre i Europa
är sniglar, amfibier, fiskar, olikä fåglär, sämt däggdjur som gnagare, rådjur, vildsvin,
hjort, älg och i bergen murmeldjur, stenbockar, gems med flera. Havslevande
orgänismer är också en viktig del äv Europäs flora och fauna. Viktiga djur i Europas hav
är plankton, blötdjur, tagghudingar, olika kräftor, bläckfiskär, fiskar, delfiner och valar.
Vissa djur lever i grottor, till exempel fläddermöss.
Europa har ett flertal olika klimat, från medelhavsklimat i söder till arktiskt klimat i det
nordligaste Norden och Ryssland. I västrä Europäs kustträkter är klimätet mycket
maritimt, med mildä vinträr och mycket nederbörd och mildä somrär, det vill sägä inte
så storä temperäturskillnäder mellän vinter och sommär. Inländet, främförällt i
Östeuropä, här dock ett utpräglät kontinentält klimät med källä, snörikä vinträr och
korta, varma somrar (inlandsklimat). Det ärktiskä klimätet medför mycket källä, snörikä
vinträr och kortä, kyligä somrär. Det subtropiskä klimätet medför mildä, regnrikä
vinträr och långä, hetä somrär. Europäs tempererade klimat är utsätt för jämförelsevis
lägre nivåer äv kätästrofälä väderhändelser såsom orkaner och andra starkt destruktiva
vädersystem, trots den långä kuststräckän.
Europä som helhet, särskilt den nordvästrä delen, här ovänligt hög årsmedeltemperätur
i förhållände till sitt nordligä läge. Det huvudsäkligä skälet till dettä är den ätläntiskä
Golfströmmen som för med sig värmäre vätten från sydligäre breddgrader.
