s
id.2
För denl som med begreppet bergsbygd förknippar förestäl-lningen om kerl-a eller mossbelupna kl_ipphällar,är en färd i det_
åa Land sarnnolikt öfVerraskande, ty dylika tyckas krår wara,
stora sä]-lsynttreterl,och det är näsf,6n endast järnvägsg:enomskärningar,såsom t.€x.den ansen1iga meLla'n Grängesberg och
Goräs stationerrsom röja fö:r den resgrnde hwilka bergarter som
dölja sig und.er den yppiga växtligiretens mante].. Ätt detta
är förhåll-andet, att Bergslagen ännu är rik på präktig gamm.1
skogr ehum starkt derrrra än under århundradenas lopp anLitats
för brukens räkning, to.rde väl fränst bero, på dess afsides
lägerpå saknaden af länp1ig:a vattenvåigar för timmerflottars
färd och öfverhufvudtaget af til-Lräckligt
billiga transpo,rtmede1. önskligt vore attrdå nu omsider andra för?rålLanden
inträdtrmgrn ej måtte besinningsJ-öst fara fram i denna dyrbara o,cLr oersättJ-iga rikedomsatt ej yxan och elden måtte fara
sko'ningslöst fnam i detta sköna landrtrvatrs dolda rilcedomar
dessa skogan utgöra,ro,ch a].ltjemt sko].a vararoafsedt clen stora
bef,ydelsen den ha.r för folkets framtid.
Förbi BjörnhytterGonäs och Klenskrytte masug:nar ocl. tr'redmundsbergs grufvor foro vi till- Gonäs station och nalkades så
d,en sydligast,e af de stora sjöarrhvilka i så väsentlj.g mån
bidraga ti1l Dal-arnee skönhetrden af ett bergåandskap med jemförelsevis sydländskt tycke omgifna ståtliga vessman. r en
halfbåge.fingo vi fö1ja dess södra strand. och se truru fagerli
den tager sig ut i so,lljusetrder dess blåarpraktfulla
glittrande bö].jor slå mot de fantastiskt bildade1a,f saftigrfrisk
grönska betäckta stränderna.runder det att ståtl_iga bergsked,jorrden ena höjande sig bakom den sndrasbi1da intagande utsigter med förgrund oeh bakgnund i det rikaste färgspel.
Dessa försvir"rna enderst för att ]-emna rum fö:: aaldpa ärrnu vackr'are i den mån1sofi man nalka,s Lud.vika.
Sköna Ludvika. Tångt kan ma.n färd,as i många ].änder på
wår gamlarkära Tellusrinnan man finner något med dig jemförligt. och hårt måste både sinne och minne nötasrinn6ln din
bild ksn utplånasrder den inpräglat sig. Många votro icke de
ti-rnmarrunder hvilka jag fick egna öga och sjä1 åt digrrnen
tiden van tillråiekligt
J-ångnför att jae skulle t-ära att beundra octr älska dig, fön att iag skulle kunnalnär mig ]-yster,
låta din bild återupplefwa i erinringenr så att din fägring
ånyo, uttager den beund,rafrs oqh hänförelsens ska.ttrhvartill
de,n har fullgod rätt.
