Område av riksintresse för naturvård i Dalarnas län
Nr 2
Långfjället-Juttulslätten-Nipfjället-Städjan
Kommun: Älvdalen (2039)
Kartblad: 16C NV, 16C NO, 16C SO, 16D NV, 16D SV, 17C SV, 17 C SO.
Area: 94 086 ha totalt varav 90 797 ha land och 3 289 ha vatten.
Naturgeografisk region: 33 d, g Förfjällsregion med huvudsakligen nordligt boreal vegetation.
35 i, Fjällregion (subarktisk-alpin region) i södra fjällkedjan.
Regionindelning för sjöar och vattendrag: Avrinningsområde 53 (Dalälven)
Agrara kulturlandskapsregioner: Fjällbygden
Landskapsformer: Förfjällsområde, fjällområde med platåer, fjällområde.
Riksvärde
Veck, skållor, sadelskåror,
Rogenmorän, drumliner,
isälvssandur, slukåsar,
slukrännor, skvalrännor,
issjöstrandvallar
Blandmyrkomplex
Fjällandskap
Skogsladskap
Topogent kärr
Svagt välvd mosse
Naturskog
Flora
Fauna
Värdeomdöme
Detta vidsträckta område är ett utpostområde i södra fjällregionen med stora opåverkade partier av
urskogs- och vildmarkskaraktär. Djurlivet innehåller många fjäll- och skogsarter. Sällsynta och
hotade djurarter förekommer såsom järv, utter och kungsörn.
Områdets geomorfologiska värden ligger främst i den stora variationen av glaciala och
glacifluviala formelement. Området är klassiskt som nyckelområde för geologisk-morfologisk
forskning.
Juttulslätten och Städjan/Nipfjället utgör värdefulla blandmyrkomplex. I Städjan /Nipfjället finns
topogent kärr och svagt välvd mosse av värde för den naturgeografiska regionen.
Stora delar av skogen i området är urskogs- och naturskogsartade. Helt orörd skog finns bl a norr
om Nipfjället, i Dyllen-området och i Töfsingdalen. Brandpåverkan är påtaglig i många delar av
skogsmarkerna.
Intill Städjan finns två intressanta fäbodar, Brunnavallen och Foskdalsvallen, varav den
sistnämnda är en av våra bäst bevarade fjällfäbodar. De har stort värde ur botanisk synvinkel samt
för turismen.
Med sin storslagna landskapsbild och lättillgänglighet är området ett nyckelområde för
naturstudier och friluftsliv. Källsjöområdena är viktiga reproduktionsvatten för ädelfisk och har
därför stor betydelse för fritidsfisket. I området finns många anordningar för det rörliga
friluftslivet.
Huvudkriterier: A, B, C, D, E
Stödkriterier: Mångformighet, representativitet, raritet, säregenhet, betydelse för fauna och flora,
storlek, sårbarhet, nyckelområde.
Förutsättningar för bevarande
Karaktären av oexploaterat, vildmarksartat fjäll-, skogs- och myrområde bevaras. Värdet kan
påverkas negativt genom bebyggelse, anläggningar, vägbyggnad, skogsbruk, terrängkörning,
vattenreglering, överbetning av ren, försurning av vattendrag, ohämmat friluftsliv, utfiskning.
Kalkning av vissa sjöar i området planeras.
Bevarandet av våtmarkens värde kräver att områdets hydrologi skyddas mot dränering,
vattenreglering, dämning och torvtäkt. Avverkning av sumpskogar, skogar på fastmarksholmar
och i kantzon bör ej utföras.
Säkerställande
Med stöd av 4 § NVL (numera MB 7 kap 2 §) är en del av området, Töfsingdalen, avsatt som
nationalpark. Övriga delar av området, Långfjället samt Städjan-Nipfjället, är med stöd av 7 §
NVL (numera MB 7 kap 4 §) avsatta som naturreservat. Hela området är dessutom skyddat genom
MB 7 kap 28 § som natura 2000 område benämnt Långfjället-Städjan-Nipfjället SE0620001.
Området omfattas av MB 4 kap 2, 5 samt 6§§.
Områdets huvuddrag
Området utgör Dalarnas nordvästra spets och gränsar mot Norge i väster och Härjedalen i norr och
öster. Områdets huvuddelar utgörs av fjällmassiven Långfjället i nordväst och Städjan-Nipfjället i
sydost, med Storvätteshågnas 1 204 m ö h som högsta punkt i Svealand. Ett stort antal toppar
ligger kring 1 000 m ö h och ca 300 meter över kringliggande platåer och dalstråk. Merparten av
ytan upptas av förfjällsplatåer med skog, myr och hedvegetation. Området avvattnar Österdalälven
via tre nordväst-sydostorienterade vattensystem: Grövelsjön-Grövlan i väster, det centrala
Våndsjön-Hävlingen som avrinner i Storån, samt Fjätälvens källflödes Städjans och Nipfjällets
östsluttningar och delar av Juttulslätten. De flesta sjöarna ligger mellan 718 m (Grundagen) och
783 m (StorVåndsjön). Slagusjön norr om Töfsingdalen ligger 920 m ö h. Berggrunden består till
övervägande del av kvartsiter och sparagmiter, vid Nipfjället delvis sandstensartade. Kring
Juttulslätten överlagras dessa av Frönbergsgnejs, vilket kan iakttas bl a vid Hängberget.
Området är av största geomorfologiska värde, då man här kan finna otaliga spår från inlandsisens
slutskede. En mängd formelement såsom skval- och slukrännor, sandur, slukåsar, issjöstrandlinjer
t ex vid Grövelsjön, samt den för området karaktäristiska Rogenmoränen avspeglar alla
isavsmältningen vid den s k isdelarzonen. Dödisryggarna vid Vältet har mycket få motsvarigheter i
världen. Slukåsarna vid Fjätervåla är länets största och av högsta vetenskapliga värde. Vid
Fjätervåla förekommer även ett par säregna s k kluvna åsar av osäker uppkomst. Välutvecklade
sadelskåror finns bl a vid Barfredhogna, där också frostmarksformer såsom polygonmark kan
iakttas. Betydelsefull för tolkningen av Rogenmoränens uppkomst är den drumlinisering den
undergått vid Öradtjärnarna. Karaktäristiskt för området är den mäktigt oländiga, storblockiga
moränen.
Den förfjällsregion som dominerar området utgörs av karga, näringsfattiga och ofta blockrika
marker med gles tallskog och myrområden. Högplatåer och kalfjällsområden domineras av torra
rishedar och endast kring vattendrag och i vissa branter växer produktiv granskog med varierande
örtvegetation, t ex vid Hällsjövåla och Nipfjället. Björkinslaget i barrskogen är ofta stort, och ren
björkskog finns vid t ex Olåsen, där skarp lavbjörkskog växer i en för landet ovanlig omfattning.
Skogsgränser utgörs dock oftast av tallskog. Tallskogen är mestadels gles och grovstammig med
hög ålder och ställvis med rikt inslag av torrfuror och spår efter bränder. Stora delar är urskogsoch naturskogsartade. Helt orörd skog finns bl a norr om Nipfjället, i Dyllen-området och i
Töfsingdalen. På torrakor i hela området växer den eljest sällsynta varglaven rikligt.
Den förhållandevis plana Juttulslätten i NO består av vidsträckta ljunghedar och stagghedar.
Här dominerar dock ett mosaikartat myrland med flera värdefulla myrar, t ex den märkliga,
allsidigt välvda stormossen öster om Hagasjön. Källmyren på kalfjället väster om Övre Fosksjön
är Dalarnas högst belägna myr och helt oskadad. I Grötvallsmyren finns stubblager långt ovan den
nuvarande skogsgränsen. Botaniskt rikare områden finns bl a i högörtgranskogar vid Frönberget,
efter Storån samt kring Städjan och Fjätervåla.
Juttulslätten är ett mycket stort område med en mosaik av myr, öppet vatten och fastmarksholmar
(skogs-myrmosaik). Myrarna utgörs främst av mossar, strängflarkkärr och topogena kärr och även
högt klassade backkärr. Vegetationen är huvudsakligen präglad av de näringsfattiga förhållanden
som råder.
I de småkuperade sydsluttningarna vid Nipfjället/Städjan finns en mosaik av fastmarkskog,
fukthed, soligena fastmattekärr och små mossepartier. På fjällets norra del finns flacka platåer med
stora topogena kärr och små mossar nedanför trädgränsen. Området är en värdefull skogsmyrmosaik i fjällnära och alpin miljö.
Det högre djurlivet är sparsamt med låg individtäthet, men rymmer på grund av områdets orördhet
sällsynta och störningskänsliga arter. Sparsamt förekommer björn, järv, lo, utter och bäver.
Allmännast är älg, mård, hare, räv och vessla. Fjällräv har några gånger iakttagits. Från nordväst
vandrar regelbundet myskoxar in i området.
Inom området förekommer kungsörn och berguv, sporadiskt även jaktfalk och fjälluggla. På
högfjället häckar fjällpiparen. I barrskogen påträffas bl a gråspett, tallbit och slaguggla.
Juttulslättens myrland hyser ett mycket rikt fågelliv med ett flertal sällsynta nordliga arter.
Fiskbeståndet i sjöarna är varierat med förekomst av öring, röding, harr, sik, lake, gädda och
abborre.
Brunnavallen, intill den lilla ån Brunnan, har nyttjats av Idrebönder sedan 1700-talet. Själva vallen
har ej betats på decennier men djur betar i den intilliggande skogen. Den betesprägel som djuren
åstadkommer på kringliggande skogsmark och fäbodar är av stor betydelse. Foskdalsvallen som
ligger mellan Städjan och Fjätervålen, är belägen på en höjd av 680 m ö h, en av länets högst
belägna levande fäbodar. Detta är en långfäbod till Särnaheden, som har använts sedan 1600-talet.
Naturvärden på vallen är höga, här finns den typiska karga fäbodfloran bibehållen med inslag av
sällsynta arter. Området har även stort värde för friluftslivet.
Frönberget och Granåsen omfattar fem mindre områden med bitvis opåverkad högörtsgranskog
med rik flora. Inslaget av gamla, brandmärkta furor är stort.
Området kring Grövlans utlopp utgörs av ett mosaikartat myr- och moränlandskap med
slukrännor, naturskogspartier och mycket tilltalande landskapsbild.
Anmärkningar
Området gränsar i norr till Rogenområdet (Z1) i Härjedalen och till Femundmarka och Gutulia
nationalparker i Norge. Det innefattar klass I-objekt i vegetationskarteringen, flera klass I-objekt i
urskogsinventeringen samt klass II-objekt enl. faunainventeringen.
Juttulslätten har VMI-id: 16C9I01. De enda ingreppen i området är stängsling för rennäringen.
Området finns med i nationalparksplanen. Nipfjället och Städjan har VMI-id: 16C4J01, 16C5J01,
16C7J01 och 16D4A01.
Referenser
Alm, G och Kleman, J, 1978: En studie av två säregna åstyper i Idrefjällen, STOU-NG 30.
Berglund, P och Von Schantz, T, 1976: Inventering av naturreservatet Städjan-Nipfjället,
Länsstyrelsen i Kopparbergs län, N 1976:7.
Björklund, G, 1977: Inventering av naturreservatet Långfjället, Länsstyrelsen i Kopparbergs län,
N 1977:4.
Björklund, G, 1977: Naturinventering av Juttulslätten, Älvdalens kommun, Länsstyrelsen i
Kopparbergs län, N 1982:6.
Fjällutredningens faunainventering SNV PM 1295.
Hjelmqvist, S, 1966: Beskrivning till berggrundskarta över Kopparbergs län, SGU avhandlingar
40.
Hultgren, C, Johansson, P och Nilsson, G, 1981: Översiktlig naturvårdsinventering av LångfjälletRogenområdet i Älvdalens och Härjedalens kommuner, Länsstyrelsen i Kopparbergs län N
1981:4.
Lundqvist, G, 1951: Beskrivning till jordartskarta över Kopparbergs län, SGU avhandlingar 21.
Lundqvist, R, 1997 : Dalarnas urskogar, Länsstyrelsen Dalarna, 1997:4.
Löfgren, R (red), 1981: Inventering av urskogsartade områden i fjällregionen, SNV PM 1511.
Naturvård i fjällen, 1986: Statens Naturvårdsverks fjällplanering.
Rafstedt, T, 1982: Vegetationskarta över de svenska fjällen, 21 Idre (16C, 16D) SNV.
Sjörs, H (o medarb), 1973: Skyddsvärda myrar i Kopparbergs län, Växtekologiska studier 3
Uppsala.
Soyez, D, 1971: Geomorfologisk kartering av nordvästra Dalarna för naturvårdssyften, STOUNG 11.
Stålek, B och Björklund, G, 1979: Naturvårdinventering av Gröveldalen i Älvdalens kommun,
Länsstyrelsen i Kopparbergs län N 1979:5.
Svenson, S-Å, 1985: Översiktlig naturinventering av Älvdalens kommun, Länsstyrelsen i
Kopparbergs län, N 1985:1.
Rynéus, T, (o medarb.), 1988: Naturvårdsprogram för Kopparbergs län. Länsstyrelsen i
Kopparbergs län 1988:1.
Wennerholm, H: Förslag till skötsel och dispositionsplan för Långfjällets naturreservat och
Juttulslätten (opubl.).
Löfroth, M, Lonnstad, J, 1994: Myrskyddsplan för Sverige. Naturvårdsverket.
Bratt, L, Rafstedt, T, 1990: Våtmarker i Kopparbergs län. Länsstyrelsen i Kopparbergs län
1990:2.
Bratt, L, Ljung, T, 1993: Dalarnas ängar och betesmarker. Länsstyrelsen Dalarna, 1993:1.
Namn: M. Löfroth (980109), Maria Jons (2001-12-01, 2003-02-17) Hannah Persson (040126)
