En dansmästare
söker anställning
I januari 1791 skickade Jean-Georges Noverre en ansökan till Gustav III om att få anställning som koreo­
graf vid det kungliga hovet i Stockholm. Ansökan bestod av två volymer som innehöll ett brev till kungen,
balettprogram och 147 kostymskisser av Louis-René Boquet. Dessa volymer finns idag tillgängliga på Kungliga
Biblioteket i Stockholm. Materialet ger intressant information om Noverres ställning mot slutet av karriären.
Det kastar också nytt ljus över det franska inflytandet på den Kungliga Svenska Baletten vid den här tiden.
Text: Irène Ginger och Karin Modigh
Å
r 1771 blev Gustav III vid 25 års ålder kung av Sverige.
Då hans far dog befann han sig i Paris och nåddes av
nyheten på Operan, där han bevistade en föreställning.
Ett av Gustavs första beslut efter att ha tillträtt tronen var att
avskeda den franska trupp som hade varit engagerad av hans far,
Adolf Fredrik. Orsaken till avskedandet var delvis ekonomisk,
men den nye kungen ville framför allt ha friheten att förverkliga sitt stora projekt, att skapa en svensk opera. För att kunna
åstadkomma detta skickade han efter artister inom alla genrer,
artister som skulle kunna utbilda unga svenska talanger. För att
garantera kvaliteten på dansen behöll kungen dock den franska
truppens balettmästare, Louis Gallodier, och ytterligare två
dansare. Gallodier hade mellan 1753 och 1755 varit anställd
vid Opéra Comique i Paris, där Jean-Georges Noverre då var
balettmästare. 1773 engagerades han som balettmästare för operabaletten i Stockholm, en post han kom att inneha i trettio år.
Dansare i Stockholm
Under Kungliga Balettens blomstringtid i slutet av 1700-talet
kom nästan alla premiärdansarna från andra länder, endast
figuranterna var svenska. Bland stjärndansarna kan nämnas Antoine Bournonville, far till den berömde Auguste Bournonville.
Antoine kom till Stockholm direkt från London, där han hade
dansat i Noverres trupp på King’s Theatre. Bland premiärdansarna i Stockholm hittar man även Giovanna Bassi, som hade
debuterat på Parisoperan 1783, och Jean Marcadet, elev till
Noverre. Marcadet dansade i Noverres kompani i Stuttgart och
senare under Gardel i Paris, innan han engagerades av Gallodier.
Efter invigningen av det nya operahuset i Stockholm 1782
utökades balettruppen från 43 till 74 dansare. I uppsättningen
av Glucks Armide, som gavs 1787, avslutades varje akt med en
balett. Akt I och III hade koreograferats av Marcadet, akt II
och IV av Gallodier och den avslutande baletten efter akt V av
Bournonville. Mot slutet av perioden, innan Gustav III:s död
Tidig Musik 1/2014
1792, gavs omkring åttio dansföreställningar per år och danssolisterna hade dubbelt så hög lön som sångsolisterna.
Situationen i Frankrike 1791
När Noverre sammanställde sin ansökan till Gustav III i januari
1791 var han 64 år gammal. Det var revolutionstider i Frankrike.
Antalet danstrupper på privatteatrarna i Paris hade utökats som
en följd av den nya lagen om teatrarnas frihet (13 januari 1791).
Varje medborgare hade enligt denna lag rätt att starta en offentlig
teater för att där uppföra pjäser inom alla genrer. Det enda man
behövde göra innan verksamheten inleddes var att anmäla sig till
stadens myndigheter. År 1791 fanns det fyrtiofem teatrar i Paris.
Noverres ansökan
Ansökan består av två stora volymer (37x27x5 cm). De är inbundna i rött läder och placerade i askar med gulddekorationer
och ett sigill som ser ut att vara det kungliga svenska. Detaljerna
i sigillet stämmer dock inte riktigt, så det är förmodligen utfört
i Frankrike av någon som inte hade exakt kunskap om dess
utformning.
Innehållet i den ena volymen utgörs av ett brev ställt till
kungen, fem sidor argumentation för Noverres ansökan om
anställning, program till nitton av Noverres tidigare baletter
samt tjugoen sidor med observationer angående byggandet av
en ny opera i Stockholm.
I sin argumentation attackerar Noverre unga, okunniga
dansare som framför hans baletter ”ur minnet”. Vi vet inte
om han därigenom avsåg att kritisera de koreografer som var
verksamma i Stockholm vid denna tid, men det verkar troligt.
Bournonville och Marcadet hade ju varit Noverres elever och
hade dansat under hans ledning. Noverre skriver också att för
att skapa god koreografi måste dansstegen förbindas med mimik
och pantomim. Man måste i danskonsten införliva armarnas
uttrycksfullhet, gestik, fysionomi och kroppens position.
15
Kostymskiss nr 66, ”Médée”, hämtad från Jean-Georges Noverres ansökan, ”Habits de costume pour l’exécution des
ballets de Mr. Noverre / dessinés par Mr. Boquet”, S 254:2. Kungliga Biblioteket, Stockholm.
16
Tidig Musik 1/2014
Scenbilden
Den andra volymen innehåller tretton sidor med reflexioner
kring kostymens roll i skådespelet samt 147 kostymskisser av
”Mr Boquet, premier Dessinateur des menus Plaisirs du Roi
de France”.
I reflexionerna utvecklar Noverre sina tankar om kostymen,
som han betraktar som ”teaterkonstens själ”. Han vill befria
dansarna från masker, voluminösa tygsjok och draperingar,
enorma peruker och plymförsedda huvudbonader – allt för att
de ska kunna vara mer flexibla i sina rörelser.
Noverre skriver även om dekoren. Med hjälp av dekor och
kostym vill han skapa en stämning, där poeten eller dansmästaren kan låta rollkaraktärerna komma till liv. Man måste välja
färger som passar beroende på utrymmet och antalet människor
som dansar tillsammans, skriver han. Han beklagar att många
artister har en benägenhet att hålla fast vid sina gamla vanor.
”Om scenen ska utspela sig i en afrikansk skog tittar landskapsmålaren likafullt på de föremål som omger honom, väljer bland
sina skisser och leder oss rakt in i Fontainebleau-skogen!” Han
fortsätter med att kritisera musikern som ”stannar kvar inom
sina vanliga domäner och inte förflyttar sig till en annan miljö”
eller dansmästaren som bara inriktar sig på rörelserna, ”mer van
vid att tala till benen än till sinnet” och som ”använder samma
typ av steg för alla karaktärer”.
Noverre intresserar sig även för publiken. Enligt honom är
publiken ”sinnebilden av ett barn”: ombytlig, ytlig, beundrar
allt som kommer långt bortifrån och uppskattar imponerande
kostymer, pompa och ståt.
Han kommer också in på frågan om kostnader. Han berättar
om hur han under sin anställning hos hertigen av Württemberg
kunde iscensätta stora verk och fantastiska fester, men hävdar
att han ibland fick för mycket av det goda. ”Jag koreo­graferade
ett verk som behövde tre eller fyra scenbilder, men hertigen
krävde åtta eller nio.” Han upptäckte att det fungerade sämre
när det fanns för mycket resurser och hertigen ställde krav på
överdådighet. ”Alla dessa överdrifter lärde mig att klara mig utan
allt överflöd och att till och med betrakta det som olämpligt vid
alla teaterföreställningar.”
Då han skriver till Gustav III och kritiserar överdådet vid
hertigens hov kan vi kanske förmoda att han vill ställa sig in hos
den svenske kungen, som själv hade infört sobra hovkostymer
och uppmuntrade till användande av lokala material för att gynna
den svenska ekonomin.
Noverre uttrycker också några synpunkter beträffande koreo­
grafin. Han vill ha en expressiv musik, avstår gärna från symmetri
och vill belysa teatern uppifrån. Eftersom dansen är rörelsens
konst bör den befrias från allt som hindrar utförandet.
Kostymskisserna
Noverre presenterar Boquets kostymskisser med följande ord:
”De skisser som denna volym innehåller kan enkelt förverkligas
... och denna kollektion kan, även om den inte är perfekt, ge en
man med smak möjligheten att variera sig på tusen olika sätt.”
Vi har valt att här presentera några kostymskisser som utgör
representativa exempel på vissa mytologiska, allegoriska, exotiska
eller symboliska karaktärer.
Pandour (ovan till höger och på tidningens omslag)
Skissen föreställer en man klädd som turkisk krigare. De klara
färgerna stämmer med Noverres smak. Han ogillade ett alltför
Tidig Musik 1/2014
Kostymskiss nr 20, ”Pandour”, hämtad från Jean-Georges Noverres ansökan,
”Habits de costume pour l’exécution des ballets de Mr. Noverre / dessinés
par Mr. Boquet”, S 254:2. Kungliga Biblioteket, Stockholm.
överdrivet användande av den vita färgen. Pandours uttryck är
slående på grund av blickens intensiva riktning och koncentration. Hans position är speciell: benets plié är mycket djup och
skulle inte kunna utföras i stillastående position, tyngdpunkten
ligger mycket lågt. Balansen hjälps upp av den motsatta armens
position, den högra handens sammanpressade fingrar bekräftar
koncentrationen och rörelsens allmänna framåtriktning.
Médée (motstående sida)
Medeas kostym möjliggör rörelse, men Noverres krav respekteras bara delvis. Rollkaraktären framställs med balansen på
höger framfot, höger arm är öppen och handflatan framsträckt
i ansiktshöjd. Vänster ben är lätt lyft bakom kroppen, armar och
ben befinner sig i passgång. Karaktärens älskvärda uttryck står i
kontrast till hennes tragiska öde.
Zephir (nästa uppslag)
Zephir – Västanvinden – uppvisar en högt placerad tyngdpunkt
som för tankarna till lyft och luftfärd. Armarna är lyfta något
under axelhöjd och handflatorna nedåtvända. Den något förskjutna torson gör att positionen på tå inte skulle gå att hålla
någon längre stund. Zephir verkar sväva i luften, något som
förstärks av molnpuffarna och fjärilsvingarna på hans kostym.
Den uppvisade rörelsen, kostymen och karaktären står i total
samklang. Frånvaron av fotbeklädnad på denna skiss ska inte tas
bokstavligen, eftersom Noverre tillät nakna fötter på kostymskisser men ansåg att de skulle utgöra ett hinder för dansaren på scen.
17
Låt oss återvända till ansökan och dess syfte. Så här avslutar
Noverre sitt brev till kungen:
Till Hans Majestät Konungen av Sverige
När jag nu presenterar dessa ofullkomliga alster för Er,
inom en konstart som jag vet att Ers Majestät behärskar
utmärkt, beklagar jag endast att jag inte själv kan lägga
dem för Edra fötter. Vid Ert hov skulle jag återfinna min
ungdom och min talang och min smak skulle lyftas av Er.
Om denna min önskan kunde gå i uppfyllelse, om min
talang som snart kommer att slockna kunde få ägna sina
sista kraftansträngningar åt att roa den som eftervärlden
kommer att kalla den store Gustav, då skulle jag bli den
lyckligaste av dem alla.
Med den djupaste respekt,
Er ödmjuke, lydige och underdånige tjänare,
Noverre
Paris, den 20 januari 1791
Den svenska inställningen
Jordmånen var emellertid inte gynnsam för Noverres begäran, vilket framgår av ett brev från greve Carl von Fersen till
Gustav III 1780, apropå behovet av förnyelse av Kungliga
teatern:
När det gäller dansen tycker jag att det skulle vara en
onödig utgift att engagera en ny dansmästare under
de närmaste åren. ... Herr Gallodier är mycket kunnig
på området, han är ambitiös och arbetar bra och hans
baletter är klokt komponerade. Dessutom står han förmodligen i kontakt med mästarna i Paris och kan utan
svårighet få både nya program och manuskript på nya
baletter och koreografiska skisser. Han äger redan flera
sådana, bland annat baletterna Medée och Endymion.
Dessa små pantomimer är billigare och lättare att spela
än Nowers större skapelser, som till exempel Les Horace.
Tack vare sin nyskapande genre blev den mycket beundrad i Paris, men spelas inte längre på grund av att den i
egenskap av tragedi inte är lämplig som balett och, inte
minst, på grund av kostnaden. Enligt herr ambassadören
greve Dusson kostade enbart Les Horace 120 000 pund
att sätta upp. På grund av dessa baletters längd kan de
inte heller användas som mellanakt i en opera utan måste
utgöra egna föreställningar.
Tio år senare var den svenska operans biträdande chef Edelcrantz på resa i Frankrike för att leta efter nya talanger. Den 9
januari 1791, elva dagar innan Noverres ansökan är daterad,
skriver han till Gustav III:
Sire !
Små händelser kan ibland ha stora orsaker, vilket de
politiska händelsernas inflytande på mina små förhandlingar för teatern förvisso visar. I början av sommaren var
intresset svalt, men vid utgången av juli månad blev jag
ett hett byte. Man skrev till mig från alla håll för att få
anställning vid Ers Majestäts teater. Man förföljde mig
ända till Hamburg med brev, som på det mest angenäma
sätt blandar det högstämda med det futtiga. De inleds
18
med hyllningar till den Svenske Konungens bedrifter och
avslutas med lovord över aktören som har skrivit brevet.
Bland de pjäser som har gjort avtryck i Paris på sista
tiden och som inte har att göra med revolutionen (ty
allt som har det höjs till skyarna hur banalt det än är)
kan nämnas de två Figaro.
Den nya baletten Psyche har varit mycket uppskattad.
Tidningarna skriver om den med entusiasm och Gardel
måste ha överträffat sig själv – något som i och för sig
inte säger så mycket.
Jag har just mottagit ett brev från Noverre, den främste
och mest utsökte mästaren inom danskonsten. I detta
brev fördömer han dagens dansare och ondgör sig över
dessa mängder av piruetter, som länge har betraktats som
danskonstens höjdpunkt.
Här verkar det uppenbart att Edelcrantz instämmer i Noverres
syn på dansen: uttrycket ska gå före virtuositeten.
Beskedet
Kungens svar till Noverre lät vänta på sig, det skrevs inte förrän
nio månader senare:
Till Herr Noverre.
Drottningholm den 9 oktober 1791
Herr Noverre!
Jag har med största intresse begrundat det verk i två
volymer rörande danskonsten som Ni har tillsänt mig.
Jag är mycket tacksam över att Ni på detta sätt har givit
mig tillfälle att närmare uppskatta en talang så värdig som
Er. Boken med balettprogram skulle, om så behövdes,
ge Er ytterligare berömmelse, samtidigt som den ger Er
välförtjänt bifall från alla som vill se litteraturen skänka
konsten en ny briljans.
[...]
Jag har beordrat min ambassadör i Paris att med detta
brev ge Er ett tecken på min belåtenhet och min välvilja.
[...]
Varför avstod kungen från att engagera Noverre? Denne betraktades av de svenska rådgivarna som en av de största mästarna.
Genom att skicka Edelcrantz till Frankrike verkade kungen
dessutom vilja gripa tillfället att ytterligare berika sin teater
med franska artister, som inte längre kände sig säkra i sitt land.
Man kan tänka sig några förklaringar. För det första kan
Noverres ålder (64 år) ha utgjort ett hinder. Han var äldre än
Gallodier, och om kungen hade haft lust att ersätta sin gamle
dansmästare skulle han förmodligen ha valt en yngre talang.
Koreograferna Bournonville och Marcadet, som var elever till
Noverre, hade redan börjat arbeta i Stockholm och kunde ge
Gallodier ny inspiration.
De ekonomiska förhållandena kan också ha spelat en roll.
Kriget mot Ryssland hade just avslutats och greve Fersens rekommendation kan – även om den hade uttalats tio år tidigare – ha
funnits i kungens tankar. Slutligen, med artister som Bournonville och Bassi hade svenskarna tillgång till en ung dansensemble
som låg i framkant. Varför skulle man då engagera en koreograf
från en förgången epok?
Detta Noverres sista försök till en anställning slutade alltså
Tidig Musik 1/2014
Kostymskiss nr 120, ”Zephir”, hämtad från Jean-Georges Noverres ansökan, ”Habits de costume pour l’exécution
des ballets de Mr. Noverre / dessinés par Mr. Boquet”, S 254:2. Kungliga Biblioteket, Stockholm.
Tidig Musik 1/2014
19
i ett bittert nederlag. Han fick se sig förbisprungen av yngre
koreografer, till och med tidigare elever som nu hade blivit hans
konkurrenter.
_________________________________________________
Texten är en nedkortad version av rapporten Une dernière tentative
d’emploi : le dossier de candidature de Jean-Georges Noverre au roi de
suède en 1791, en presentation av Karin Modigh och Irène Ginger
inom ramen för Colloque Noverre, forskningskonferens om JeanGeorges Noverre (1727–1810), på Sorbonne IV i Paris, 21–23
oktober 2010. Konferensrapporten (på franska) har publicerats i
sin helhet i forskningsskriften Musicorum nr 10. Rapporten finns
även att ladda ned, tillsammans med notapparat och referenser,
från www.baroquedancers.se under rubriken Forskning.
Urval, bearbetning och översättning: Birgitta Wennerström
Kostymskisserna är hämtade från Jean-Georges Noverres ansökan
som finns på Kungliga Biblioteket i Stockholm: S 254:2, Habits
de costume pour l’exécution des ballets de Mr. Noverre / dessinés
par Mr. Boquet
Karin Modigh
(till vänster)
är konstnärlig
ledare för
Nordic
Ba­roque
Dancers
Irène Ginger
är medlem av
Compagnie
l’Éventail
Litteratur/Källor
- Beck-Friis, Regina. On recreating 18th-century dance, i: Gustavian Opera, an
interdisciplinary reader in Swedish opera, dance and theatre 1771-1809, Royal
Swedish Academy of Music (eds.), 401-421. Uppsala : Royal Swedish Academy of Music no. 66, 1991
- Blomkvist, Magnus, Ballet in the royal opera’s repertoire 1773-1806, i : Gustavian Opera, an interdisciplinary reader in Swedish opera, dance and theatre
1771-1809, Royal Swedish Academy of Music (eds.), 423-442. Uppsala :
Royal Swedish Academy of Music no. 66, 1991, p. 426.
- Blomkvist Magnus, Louis Gallodier – skickligare än berömmelsen i : Louis Gallodier – den svenska balettens fader 1733-1803. Specialutställning på Teatermuseet på Drottningholm 2003, Sveriges Teatermuseum 2003.
- Bref rörande teatern under Gustaf III. 1788-1792. Skrifter utgifna af svenska
literatursällskapet. Utgifna af Eugène Lewenhaupt. Uppsala : Akademiska boktryckeriet Edv. Berling, 1894.
- Brinkman Charles Gustave och Staël-Holstein Auguste Louis, Correspondance
diplomatique du baron de Staël Holstein et de son successeur le baron Brinkman :
documents inédits sur la révolution : 1783-1799. Paris : Hachette 1881
- Gustav III. Konung Gustaf III:s skrifter i politiska och vittra ämnen ; tillika med
dess brefvexling. Femte delen. Stockholm : Carl Delén, 1810
- Lepeintre, Pierre-Marie-Michel. Suite du Répertoire du Théâtre Français, tome
I. Paris : Veuve Dabo, 1822
- Lynham, Deryck. The Chevalier Noverre, father of modern ballet.
London: DanceBooks 1972
- Noverre, Jean-Georges. Lettres sur la danse, les ballets et les arts.
St Petersbourg : Jean Charles Schnoor, 1804.
- Noverre Jean-Georges, Manuscrit S254.1-2.
Kungliga biblioteket, Stockholm. 1791
- Quérard Joseph Marie (éd.), La France littéraire, ou dictionnaire bibliographique, tome sixième, Paris : Firmin Didot Frères, 1834
- Roempke Gunilla, Vristens makt. Dansös i mätressernas tidevarv.
Stockholm : T. Fischer & CO, 1994
20
Några fakta om
Jean-Georges Noverre
Dansare, koreograf,
dansmästare och dansteoretiker, ansedd som
en av dansens stora
nytänkare.
Född 1727 i Paris, död
1810 i Saint-Germainen-Laye.
1742–1754: Dansare i
Fontainebleau, Berlin,
Paris (Opéra-Comique), Strasbourg, Lyon
och London.
1754–1793: Koreograf
och balettmästare i
Paris (Opéra-Comique och senare Parisoperan), Lyon,
Stuttgart, Wien, Milano och London.
Mest känd av eftervärlden för Lettres sur la danse et sur
les ballets som kom ut i flera upplagor, första gången i
Lyon och Stuttgart 1760. I Lettres utvecklar Noverre sina
tankar om ballet d’action, handlingsbalett, och framhåller
dansen som en dramatisk konstform med syfte att beröra
åskådaren. Rörelserna ska vara motiverade av handlingen,
inte av fokus på teknisk virtuositet. Noverre förespråkade
ett gemensamt uttryck hos alla balettens element (musik,
kostym, scenografi m.m.) och argumenterade för en mer
”naturlig” kostym och peruk som framhöll rörelsen och
det dramatiska uttrycket. Han var helt emot användandet av masker, eftersom han ansåg att de ”kväver själens
uttryck”.
Noverre verkade i tidens allmänna strömningar
pekande framåt mot romantiken – han var vän med
David Garrick, Voltaire och Fredrik II av Preussen, samt
beskyddades av Marie-Antoinette. Han skapade ett femtiotal baletter, däribland Alceste (Gluck), Jason et Médée
(Rodolphe) och Les Petits Riens (Mozart).
Sedan 1982 firas Dansens dag på Noverres födelsedag
den 29 april.
Louis-René Boquet
Målare och kostymtecknare.
1717–1814 i Paris.
1758: Kostymskapare vid Parisoperan.
1770: Kunglig ceremonimästare (generalinspektör för
Les Menus-Plaisirs du Roi)
Elev till François Boucher, ”hovmålare” (peintre du Roi)
under Ludvig XV, medlem av Académie royale de peinture och under lång tid nära samarbetspartner till Noverre.
Boquet strävade efter att göra balettkostymen mindre formell, mer verklighetstrogen och mer uttrycksfull. Genom
enklare attribut och symbolik ville han levandegöra rollen
och beröra publiken, helt i linje med Noverres idéer om
”ballet d’action”.
Tidig Musik 1/2014
