Område av riksintresse för naturvård i Dalarnas län
Nr 76
Trolldalen
Kommun: Gagnef (2026)
Kartblad: 13FSV
Area: 65 ha
Naturgeografisk region: 28b Sydligt boreala kuperade områden.
Agrara kulturlandskapsregioner: Södra Norrlands och norra Svealands kust- och
odlingsbygder.
Landskapsformer: Vågig bergkullterräng.
Riksvärde
Kursudal, kanjon
Vittring
Rikt topogent kärr
Flora
Värdeomdöme: Trolldalen är ett nyckelobjekt för tolkningen av deglaciationsförloppet i
Västerdalälvens dalgång och för Västerdalissjön. Värdet för floran är dessutom mycket
stort genom förekomsten av sällsynta och hotade arter som i vissa fall har geografiska
utpostlokaler i Trolldalen. Den imponerande kanjonen, stenvalvet Trollkyrkan och
bergsstupet Ättestupan gör området till ett populärt utflyktsmål. Rikkärret vid Trolldalen är
botaniskt värdefullt.
Huvudkriterier: A, C, E
Stödkriterier: Nyckelområde, raritet, betydelse för flora/fauna, särprägel.
Förutsättningar för bevarande: Är att området undantas från modernt skogsbruk och
övrig exploatering. Värdena reduceras av skogsbruk, utebliven hävd av ängsmark och en
alltför kraftig besöksfrekvens samt av exploatering som inskränker den ostörda karaktären.
Bevarandet av våtmarkens värde kräver att områdets hydrologi skyddas mot dränering,
vattenreglering, dämning och torvtäkt. Avverkning av sumpskogar, skogar på
fastmarksholmar och i kantzon bör ej utföras.
Säkerställande: Trolldalen är skyddad som naturreservat enligt MB 7 kap 4 §. Samma
område är också avsatt som natura 2000 området SE0620114 Trolldalen med stöd av MB 7
kap 28 §.
Områdets huvuddrag
Trolldalen ligger strax söder om Västerdalälven och anses ha bildats vid tappningen av den
stora Västerdalissjön i den senaste nedisningens slutskede. Kursudalen har formen av en
kanjon som är 200 m lång, ca 35 m bred och ca 40 m djup och har bitvis lodräta väggar.
Den vilda naturen har givit upphov till sägner om att trollen här hade sitt tillhåll, därav
namnet. En säregen bildning är den s k Trollkyrkan, ett ca tre meter högt fristående
stenvalv, som sannolikt uppkommit genom frostvittring.
Örtrik lövskog med graninslag och ett fältskikt av högörter och ormbunkar växer längs
bäcken i ravinbotten. De skuggiga och fuktiga förhållandena har givit upphov till en
särpräglad flora med inslag av sällsynta, sydliga lundväxter, t ex skogsviol, desmeknopp,
dvärghäxört, stinksyska, trolldruva, vildbalsamin och springkorn.
Kanjonens sidor utgörs av i det närmaste lodräta bergsväggar eller starkt lutande sluttningar
med nedanför liggande rasmarker mot den plana ravinbotten. Rasmarkerna hyser ett glest
lövträdsskikt som sällan når någon högre ålder p g a det rörliga substratet. Många rasade
träd förekommer och ett rikt utvecklat buskskikt av hägg, try och måbär dominerar
växtligheten. Ett glest fältskikt finns i stenskravlet, vilket domineras av örter av s k
sydväxtbergskaraktär. I rasbranterna påträffas bl a piprör, myska, dvärghäxört, blåsippa,
bergdunört och skogssallad. I klippväggarna växer ormbunksarterna stensöta, stenbräken,
svartbräken och hällebräken.
Ravinen mynnar i norr i en flackare dalgång där en med lövskog igenväxt ängs- och
åkermark nu åter öppnats för att återställas i sitt forna skick. Strax sydost om denna äng
ligger Ättestupan, en lodrät bergvägg med rasmarksvegetation.
Västerut flackar dalgången ut och myrmark uppträder. Längst i väster ligger en svagt välvd
tallrismosse, centralt ett björkkärr och i öster ett rikkärr. Rikkärret är botaniskt värdefullt,
med en artrik mossflora, t ex den hänsynskrävande käppkrokmossan. Bland kärlväxterna
återfinns korallrot, tvåblad, dvärglummer, tagelsäv och gräsull. Kring en tjärn i området
finns gungflyn. En tallrismosse övergår i kärr av riktyp med de sällsynta växterna myrstarr,
myggblomster och kärrull.
Längst i norr har nyligen de forna slåtterängarna restaurerats för att numera hävdas.
Förutom dessa, har stora delar av ravinen utnyttjats som slåttermark. Det syns tydligt på
vegetationen som bitvis fortfarande är av ängskaraktär.
Fågellivet i lövlundarna är rikt där bl.a. gärdsmyg, gransångare, grönsångare, svarthätta,
trädgårdssångare, törnskata, morkulla, rosenfink och järnsparv kan nämnas.
Anmärkningar: Våtmarken har VMI-id: 13F2B01. Den ingår i Myrskyddsplanen. Området
har objektnr 16 i länets naturvårdsprogram.
Referenser
Hansson, F, 1975: Inventering och planering av Trolldalen. Länsstyrelsen i Kopparbergs
län, N 1975:7.
Naturvårdsverket, 1994. Myrskyddsplan för Sverige.
Länsstyrelsen i Kopparbergs län, 1984: Skötselplan för Trolldalen.
Länsstyrelsen i Kopparbergs län, 1988: Naturvårdsprogram för Kopparbergs län. N 1988:1.
Namn: Jonas Bergstedt, Lennart Bratt (2002-04-17), Jenny Sander (2003-12-18)
