Grammatik

Meänkieli
Nivå 3
Grammatik
2007/2008
www.sofiadistans.nu
Grammatik
Diftonger – Diftongit:
ai:
ei:
oi:
ui:
äi:
öi:
yi:
paiju
peili
koiju
kuiva
äiti
tröijy
plyijy
au: sauna
ou: koulu
eu: neula
iu: hius
äy:
öy:
ie:
uo:
yö:
käyrä
löyly
kieli
suola
pyörä
Konsonantkombinationer i början på ord är mycket ovanliga i finskan (endast i nya låneord)
men förekommer rikligt i meänkieli:
exempel:
plyysi
traasu
trohvu
krouvi
kraana
skuutteri
krai
freistaa
klinkussa
kläppi
knapsu
klimppi
traksit
kleini
kranni
pruuni
pruukaa
tryykätä
trenki
krypi
krinnu
framile
Vokalharmoni
Vokalerna används i meänkieli enligt nogrannan regler:
Bakre vokaler
Neutrala vokaler
e i
uoa
Främre vokaler
yöä
Ett ord kan inte innehålla både främre och bakre vokaler. De neutrala vokalerna passar
ihop med antingen främre eller bakre vokaler. Det här är viktigt då man sätter till
ändelser:
saari – saaressa
sääri – sääressä
koulu – kouluissa
pyörä – pyörässä
tuuli – tuulessa
hylly – hyllyssä
Om ordet i grundform har en neutral vokal, blir ändelsen främre vokal:
sieni – sieniä
val av kasusändelse:
peili - peiliä
-a/-ta
-na
-ssa
-sta
-la
-lta
-tta
a, o, u
-ä/-tä
-nä
-ssä
-stä
-lä
-ltä
-ttä
äöy
Att ställa en fråga på meänkieli.
Oletko sie kotona?
Syötkö sie?
Är du hemma?
Äter du?
Observera att frågeändelsen är –ko eller - kö beroende på övriga vokalen i ordet enligt
vokalharmonin.
Uttalsövningar – Ääntämisharjotuksia
kort ljud – EN bokstav
långt ljud – TVÅ bokstäver
halvlång vokal – EN vokal
t ex , oppetaja, navetta, nepokka, kupata, tavara,
terävä
1. Kort och lång vokal – Lyhy ja pitkä vokaali
a:
e:
i:
o:
u:
y:
ä:
ö:
aika, talo
eno, heinä
ilma, kissa
ovi, kova
uni, tuli
yksi, lyhy
äiti, hätä
öljy, pörsi
aa:
ee:
ii:
oo:
uu:
yy:
ää:
öö:
aamu, vaara
eessä, tee
iili, kiitos
oottaa, loova
uuni, tuuli
syy, kyynel
ääni, jää
ööli, pööna
2. Enkel och dubbel konsonant – konsonantit
f:
h:
j:
k:
l:
m:
n:
p:
r:
s:
t.
v:
puhe,
tajtaa, kalju
kuka, lanka
talo, tuli
nimi, tämä
sana, kenen
lapio, rapa
vero, paras
osa, tosi
hinta, sata
hyvä, kevä
ff:
hh:
jj:
kk:
ll:
mm:
nn:
pp:
rr.
ss:
tt:
vv:
affen (ahven), kaffi (kahvi)
puhhuu, tehhä
kukka, lakki
kello, pullo
ämmä, tumma
kannu, tynnyri
kappa, kuppi
pirra, kärrö
tässä, pussi
katto, hattu
savvas
Avstavning-tavuviiva
En vokal kan ensam vara en stavelse, men inte en konsonant
1. Om ordet innehåller två konsonanter efter varandra, avstavas ordet mellan dessa:
ran-ta
pen-sas
vat-ta
kir-ves
pan-nu
2. Om ordet har tre konsonanter efter varandra, ska de två första konsonanterna tillhöra
samma stavelse:
kart-ta
tart-tuu
kvart-si
3. Om det bara är en konsonant efter vokalen ska ordet avstavas mellan vokalen och
konsonanten:
lu-mi
ko-ti
ta-lo
lu-ki
4. Om det är två likadana vokaler ska dessa tillhöra samma stavelse.
uu-ni
saa-ri
tuu-li
ba-naa-ni
5. Två olika vokaler tillhöra samma stavelse om det är en diftong:
pai-ta
äi-ti
poi-ka
Suo-mi
Om vokalerna inte är diftonger ska avstavningen ske mellan dem.
pi-a-no
Ordstam
I meänkieli är det viktigt att känna till ordstammen då det är den man limmar ändelserna på .
exempel: tooli (stol), sätt ordet i genitiv form alltså toolin (stolens) och när du tar bort
genitivformen tooli(-n)så har du fått ordstammen och då kan du böja ordet i olika kasus.
toolissa, toolila, toolilta etc.
Även verben har ordstam:
Ta ordet tullee och sätt det i tredje person plural och du får: Net tulevat (de kommer) . Ta bort
ändelsen –vat och du får stammen tule-, verbets vokalstam.
Nomen = de ord som böjs i kasus och numerus, alltså ordklasserna substantiv, adjektiv,
pronomen och räkneord.
Olika typer av Nomen i meänkieli – grundgrupperna
1) ord som slutar på vokal
talo, pää, kööki, uusi, kesä
2) ord som slutar på konsonant
mahoton, kaunis, tottuus, kysymys, rakas
3) särskilda ordtyper
kolmas (den tredje), suurempi (komparativform av adjektivet suuri), suurin
(superlativformen av adjektivet suuri)
Numerus = Svarar på frågor hur många och hur mycket. Om det bara handlar om en då
sätter man ordet i singular. Om det är fler än en då är det plural.
Hur skiljer man på singular och plural?
Singular har inget kännetecken. Plural har –i och –j (om –i hamnat mellan två vokaler: kattoja) och –t om ordet inte alls ändras
Nominativ – Nominatiivi
Nominativ svarar på frågan Mikä? – Vad? och Kuka? – Vem?
Nominativ är hörnstenen i meänkieli. När man söker ett ord i en ordbok står ordet i
nominativ.
Mikä tämä oon?
Mikä se oon?
Kuka Anna oon?
Kuka Kalle oon ?
Se oon kirja.
Se oon oppikirja.
Hään oon Kallen sisar.
Hään oon Annan veli.
Nominativ i singularis har ingen ändelse. I pluralis får nominativet ändelsen –t. Förändringar i
ordstammen förekommer vid böjning.
Plural
Mikkä nämät oon?
kirja
poika
tyär
mies
kirjat
pojat
tyttäret
miehet
Net oon kirjat.
Genitiv – Genetiivi
ändelse -n
Genitiv svarar på frågan
Kenen? - Vems? och Minkä? – Vilkens?
Ett av meänkielis kasus är Genitiv som utrycker ägande. När du ska svara på frågan kenen
och minkä ska du använda den formen, eller n-formen. Man limmar på ett -n efter
ordstammen i singular. Plural har två ändelser –tten och –ten.
Kenen används om människor. Minkä används om djur och saker.
Kenen tyär Anna oon?
Kenen kirjat nämät oon?
Kenen saaphaat nämät oon?
Hään oon Britan tyär.
singular
Net oon lapsitten kirjat. plural
Net oon miesten saaphaat. plural
Partitiv – Partitiivi
ändelser:
-a/-ä
maitoa/leipää
-ta/-tä
voita/teetä
-tta/-ttä
konetta/venettä
Svarar på frågan
Ketä? – Vilka?, Mitä? - Vad? och Minkäläistä? – Hurdant?
I grundbetydelsen uttrycker partitiv obestämd mängd. Det kan vara subjekt, objekt eller
predikativ.
Exempel:
1. Obestämd mängd:
Anna ostaa maitoa.
Anna köper mjölk.
2. Efter oböjda räkneord utom yksi:
Anna ostaa kaks litraa maitoa.
Anna köper två liter mjölk.
3. Totalt förnekande satser:
Mulla ei ole biiliä.
Sie et syö puuroa.
Jag har ingen bil.
Du äter inte gröt.
4. Efter kvantitetsuttryck:
Anna ostaa puoli kiloa makkaraa.
Anna ostaa monta äpyliä.
Anna leppää pari tiimaa.
Anna köper ett halvt kilo korv.
Anna köper flera äpplen.
Anna vilar i ett par timmar.
5. Pågående handling:
Anna laittaa ruokaa.
Mie ookaan lentokonetta.
Anna lagar mat.
Jag åker flygplan.
6. Efter känsloverb:
Anna rakastaa sinua.
Anna älskar dig.
7. Efter vissa andra verb (irresultativa):
Mie puhun meänkieltä.
Sie kuuntelet musikkia.
Hään kattelee teeveetä.
Met ootama junnaa.
Hään jatkaa matkaa.
Jag pratar meänkieli.
Du lyssnar på musik.
Hon/han tittar på TV.
Vi väntar på tåget.
Hon/han fortsätter sin färd.
8. Tillsammans med pre- eller postpositin.
Mie tulen ennen joulua.
Hään ajo pitkin tietä.
Jag kommer före jul.
Han körde längs vägen.
Stadieväxling – Astevaihtelu
Med ordet stadieväxling menas förändring i ordstammen, i vissa fall i samband med olika
kasusformer samt i pluralis, dvs när man böjer ordet.
En av de vanligaste förändringarna gäller konsonanterna k, p och t.
Nominativ
Genitiv
Mikko
lakki
kuppi
pappa
katto
hattu
Mikon
lakin
kupin
papan
katon
hatun
mössa
kopp
pappa
tak
hatt
Mikkos
mössans
koppens
pappas
takets
hattens
Kongruens innebär att alla ord som syftar på samma huvudord ska böjas i samma form:
Nominativ: Tässä oon yks pieni punanen äpyli.
Här är ett litet rött äpple.
Partitiv: Mie syön yhtä pientä punasta äpyliä.
Jag (håller på och) äter ett litet rött
äpple.
Adjektiv
Adjektiv är en bestämning till substantiv. De beskriver alltså andra ord. Med hjälp av
adjektiven kan vi säga hur något eller någon är t ex kan osten vara god eller dålig, vädret kan
vara varmt eller kallt etc. Precis som substantiv, så böjs även adjektiven i olika kasus. De böjs
efter ordet de beskriver t.ex. ”i huset” heter ”talossa”, ordet ”brun” heter ”pruuni' och dessa
kombinerade blir ”i det bruna huset” som på meänkieli heter ”pruunissa talossa”. Adjektivet
”pruuni” har alltså också fått ändelsen -ssa precis som substantivet ”talo” blivit ”talossa”.
Precis som i svenskan kan man böja adjektiven liten – mindre - minst blir pieni – pienempi –
piehniin.
I komparativ blir ändelsen –mpi
I superlativ blir ändelsen –in, -iin
I meänkieli som i svenskan har vi också adjektiv som böjs oregelbundet:
Exempel på oregelbundna komparativ:
I svenskan
liten
mindre
minst
I meänkieli
hyvä
parempi
paras
Verb
Verben är tids- och personböjda.
Verb är något som vi gör, en handling. För att få fram verbet i en mening kan man fråga: Vad
händer i meningen? T.ex. "Jag springer över älven". Vad händer? Någon springer - verbet är
alltså ordet 'springer'. Verb är en handling, händelse eller tillstånd. Framför ett verb i
grundform går det att sätta 'att' - att springa, att läsa, att prata.
En stor skillnad mellan svenska och meänkieli är att verben är personböjda i meänkieli. Det
vill säga att verbet böjs olika beroende på vem som utför handlingen. T.ex. verbet ”sitter” som
heter ”istua”. På svenska ser verbet likadant ut i meningarna ”jag sitter”, ”du sitter”, ” vi
sitter” men på meänkieli blir motsvarande meningar: 'mie istun', 'sie istut', 'met istuma'.
Verbet 'istua' får alltså ändelsen -n när jag sitter, ändelsen -t när du sitter och ändelsen -ma när
vi sitter etc.
Imperfekt uttrycker en handling i förfluten tid, något som nyss hände eller för en tid sedan.
Imperfektum bildas med ändlsen -i som man fogar till stammen.
Exempel:
mie istun
sie istut
hään istuu
met istuma
tet istutta
net istuvat
Verbets infinitiv
jag sitter
du sitter
han/hon sitter
vi sitter
ni sitter
de sitter
mie istuin
sie istuit
hään istui
met istuima
tet istuitta
net istuit
jag satt
du satt
han/hon satt
vi satt
ni satt
de satt
Den form som står i lexikon är den s k första infinitiven. Den består av ordstammen och en
ändelse.
De vanligaste ändelserna är –a, -ä, -ta, -tä, -la, -lä
Verbet olla har två betydelser
Att vara
Rak översättningen från svenskan, normal verbböjning
Att ha
Personpronomen får adessiv och verbet får formen oon
Mie olen koulussa
Sie olet koulussa
Hään oon koulussa
Met olema koulussa
Tet oletta koulussa
Net/het oon koulussa
Jag är i skolan
Du är i skolan
Hon/han är i skolan
Vi är i skolan
Ni är i skolan
De är i skolan
Mulla oon lupa
Sulla oon lupa
Hällä oon lupa
Meilä oon lupa
Teilä oon lupa
Niilä/heilä oon lupa
Jag har lov
Du har lov
Hon/han har lov
Vi har lov
Ni har lov
De har lov
Verbböjning i nekande satser
Ordet (ei )inte böjs i olika former och verbordet har bara ordstammen. Den är likadan i alla
personformer både i singularis och pluralis.
För att få verbformen i nekande sats gör du så här:
Gå över presensböjningen, så här:
1) välj 1a pers sing
mie räknään (jag räknar)
2) stryk personändelsen –n  räknää (och du får då verbformen för en nekande sats, och den
gäller i alla personer, både sing och plur.
Mie en räknää
Sie et räknää
Hään ei räknää
Met emmä räknää
Tet että räknää
Het ei räknää
Pronomen
Det finns många pronomen i meänkieli och de används närmast i stället för substantiv.
Personliga pronomen
Pronomen talar om vem som gör något.
mie
sie
se
hään
met
tet
net/het
jag
du
han/hon
han/hon
vi
ni
de
Personliga pronomen böjs i kasus. Kasus är ändelser på ord som används i stället för
prepositioner. Det finns 15 kasus i meänkieli. Vi tittar på några kasus till jag och du:
mie ja sie, minun ja sinun, mulla ja sulla, multa ja sulta, mulle ja sulle
Nominativ
Genitiv
Partitiv
Innessiv
Adessiv
Ablativ
Allativ
mie
minun
minua
minussa
mulla
multa
mulle
jag
min/mitt
mig
i mig
jag
av mig
till mig
sie
sinun
sinua
sinussa
sulla
sulta
sulle
du
din/ditt
dig
i dig
du
av dig
till dig
Esimerkki:
Mie olen tyär. Sie olet poika.
Minun kissa oon musta. Sinun silmät oon siniset.
Sie kaehtit minua. Mie rakastan sinua.
Minussa se oli vika. Sinussa oli vika.
Mulla oli oiken. Sulla oon sisar.
Sie saat tämän äpylin multa. Saanko mie tuon apelsinin sulta?
Se anto mulle preivin. Tämä preivi tuli sulle.
Yttre och inre lokalkasus
Lokalkasusformerna anger platser och riktningar men de kan också uttrycka t ex tid orsak
och sätt.
Inre lokalkasus
Någonting är inne i eller rör sig ut ur/in i någonting.
Inessiv
-ssa/-ssä
Elativ
-sta/-stä
Illativ
-han/-hoon/-hiin
Missä kissa oon?
Var är katten?
Mistä kissa lähtee?
Varifrån går katten?
Mihinkä/Minkä kissa mennee?
Vart går katten?
Se oon korissa.
Den är i korgen.
Se lähtee korista.
Den går ut ur korgen.
Se mennee korhiin.
Den går in i korgen.
Yttre lokalkasus
Någonting befinner sig på (ovanpå) någonting rör sig ovanifrån/upp på någonting.
Adessiv
-la/-lä
Ablativ
-lta/-ltä
Allativ
-lle
Missä kissa istuu?
Var sitter katten?
Se istuu toolila.
Den sitter på stolen.
Mistä kissa hyppää?
Varifrån hoppar katten?
Se hyppää toolilta.
Den hoppar från stolen.
Mihinkä kissa hyppää?
Vart hoppar katten?
Se hyppää laatialle.
Den hoppar ner på golvet.