Sholeh är en tjej med glöd
Det brinner en eld inom Sholeh Maki.
En otålig eld som vill förändra, utveckla
och skapa. Genom NIKE-projektet har
hon fått utlopp för sitt glödande
engagemang.
Fast jag tycker det borde heta ”Lära att
lära” istället, för det är det vi gör. Vi lär
oss att lära andra, säger Sholeh.
Vi lär oss att lära
andra, säger Sholeh.
Invandrarintegration är
ett spännande
kulturmöte, men inte
alltid så lätt, säger
Stina Sundberg till
höger på bild.
REUMATIKERTIDNINGEN 2 - 2004
Vill ha mer utbildning
Sholeh Maki är mamma till två söner,
19 och 13 år gamla. Hon kom till
Sverige från Iran 1987. Hennes äldsta
pojke var då tre, och Sholeh hade just
fått sin diagnos, Bechterew. Kanske
var det då hon la grunden till den glöd
som flammade upp i höstas, när hon
lyssnade på radio.
– Jag hörde Stina Sundberg,
rektorn för kvinnofolkhögskolan i
Göteborg, prata om ett NIKE-projekt
på en lokal radiostation härnere,
berättar Sholeh.
– Det jag hörde verkade intressant.
Ett projekt där invandrarkvinnor med
reumatisk sjukdom träffades och fick
kunskap om sin sjukdom, om varandra
och om sig själva. Jag tänkte att där
måste jag vara med.
I höstas började Sholeh på en tio
veckorskurs för att öka sin egen
kunskap, och ganska snabbt var det 12
kvinnor som träffades två gånger per
vecka, tre timmar varje gång.
– Det var jättebra från början. Det
var så positivt att få kontakt med
andra kvinnor i samma situation som
en själv. Vi blev som en självhjälpsgrupp, som kom allt närmare varandra. Men med planeringen var det lite
sisådär, konstaterar Sholeh.
– Så mitt i utbildningen bestämde
vi oss i gruppen att ändra lite i planeringen. Och vi lyckades faktiskt,
– Men jag skulle gärna vilja ha mer
utbildning, säger Sholeh som är lokalt
ansvarig för projektet i Göteborg. Tio
veckor var för kort för att lägga en
ordentlig grund. Det finns så mycket
mer kunskap att inhämta.
Hon skulle till exempel gärna höra
någon från försäkringskassan som kan
berätta om verksamheten, men där har
man stött på patrull. Det har visat sig
vara svårt att hitta rätt kontaktpersoner som kan svara på frågor på ett
bra sätt.
Invandrarintegration är ett spännande kulturmöte, men inte alltid så
lätt.
Nu går man in i en ny fas i Göteborg, där NIKE-verksamheten ska
integreras med arbetet i reumatikerföreningen. För den skull, och för att
det ska bli en fortsättning, behöver
Sholeh ansatällas på deltid, gärna med
lönebidrag. Stötestenen är här den som
så många andra möter, byråkratin
inom försäkringskassan, arbetsförmedling, vem betalar lön och hur mycket.
Ibland kan det kännas som att köra
huvudet i väggen.
– Men det ska nog gå till slut,
säger Sholeh trotsigt, och Stina
Sundberg som sitter med vid bordet
nickar uppmuntrande. Vi får ta en
runda till.
Det är tur att det brinner om Sholeh.
Fakta om Nike
egna språkgruppen genom olika aktiviteter
som cafékvällar, föreläsningar och
studiecirklar. Parallellt med detta utvecklas
nätverket Nike, som skall bestå och ingå i
Reumatikerförbundets verksamhet efter år 3 i
projektet.
Projektet genomförs i samarbete med
Kvinnorna i Nike genomgår en kortare
utbildning och får lära sig mer om reumatiska
diagnoser, sociala rättigheter, informationskunskap och nätverksbyggande.
Kunskapen förmedlas sedan vidare till den
40
vilket kändes riktigt positivt.
De tolv kvinnorna, som kommer
från Bosnien, Colombia, Pakistan,
Libanon, Österrike, Iran och Chile har
fortsatt att träffas. Nätverket fungerar.
Och nu åker de runt i olika föreningar
och berättar, skapar kontakter, sprider
sin kunskap.
Jamil har stora visioner
Hon har visioner om en integrering av
andra kulturer i reumatikerföreningarna
och deras styrelser. Sverige är ett
mångkulturellt samhälle och på sikt
kommer det att avspegla sig i såväl
föreningsliv som i politiken.
– I ett demokratiskt samhälle kan vi
inte stänga andra kulturer ute längre, vi
har alla något att vinna på ett mer
integrerat samhälle, säger Jamile
Ismail som är projektansvarig för Nike i
Stockholm.
– Men det krävs ett givande och
tagande från båda parter, fortsätter
hon. Jag brukar säga till de kvinnor
jag möter att de ska försöka ta egna
initiativ för att komma in i det
svenska samhället, även om det kan
vara svårt i början så blir det förr eller
senare gensvar från andra människor.
Sedan förra året är hon projektansvarig för Nike i Stockholm och
arbetar lokalt med att nå kvinnor som
har en reumatisk sjukdom och invandrarbakgrund. Jamile är också landstingspolitiker för socialdemokraterna i
Stockholm och har särskilt fokuserat
på vårdfrågor. Hon håller i ett stort
kontaktnät som har varit en god hjälp
för att nå målgruppen i projektet.
– Majoriteten av kvinnorna som vi
har kommit i kontakt med har blivit
dåligt bemötta av sjukvården, de har
Kvinnofolkhögskolan i Göteborg, Långholmens
folkhögskola och ABF. Samverkan kommer
också sökas med socialtjänsten,
försäkringskassorna, arbetsförmedlingen,
reumatologklinikerna och invandrarorganisationer på respektive ort.
Är du intresserad av att veta mer om Nike
inte fått information om sin sjukdom
och hur de ska hantera den, utan i
stället har de kanske bara fått ett
recept i handen. Språkförbistringar är
naturligtvis en orsak, men som
invandrarkvinna med ett handikapp
blir du heller inte prioriterad, säger
Jamile som har varit en av föreläsarna
på de utbildningar som har hållits för
tolv kvinnor i Stockholms län.
– De har fått lära sig mer om sin
sjukdom men också vilka rättigheter
och skyldigheter de har gentemot
sjukvården och myndigheter. Vi följer
nu upp med studiecirklar och cafékvällar över hela Stockholm, för det
sociala behovet har en enorm betydelse! understryker hon.
– Många av kvinnorna har aldrig
talat om sin sjukdom med anhöriga,
för de vill inte belasta sin familj. I
flera kulturer talar man inte om
sjukdomar. Men här kan de dela sina
erfarenheter och sin smärta. Det har
varit uppbyggande och flera har sagt
att de känner sig friskare när de möter
andra i samma situation. Jag har med
egna ögon sett hur deprimerade
kvinnor har fått tillbaka livsgnistan!
En nyckel
I den grekiska mytologin brukar
Nike, som är segerns gudinna,
illustreras med vingar och även om
Jamile inte har några bokstavliga
vingar liknar hon sin roll med ett
projektet på din ort är du välkommen att
kontakta den lokalt projektansvariga:
Nike Stockholm:
Jamile Ismail, Tel 073-691 54 07, E-mail
[email protected]
Nike Göteborg: Sholeh Maki, Tel 070-452 25
45, E-mail: [email protected]
övergripande seende. Hon rör sig på
flera plan och försöker att fånga upp
de behov som finns.
– Det finns önskemål om studiecirklar för anhöriga och nu kommer
ett broschyrmaterial på flera av de
stora invandrarspråken. Vi har också
bildat ett nätverk, med kvinnor från
utbildningen, som har fått fördjupade
kunskaper. En del av dem kommer
sedan att arbeta lokalt för att nå sina
språkgrupper med information.
Jamile talar själv arabiska, är född i
Libanon och kom till Sverige med sin
dåvarande man för 22 år sedan.
Hennes väg in i det svenska samhället
gick via engagemanget.
– Jag förstår de invandrarkvinnor
som säger att de känner sig ensamma
här. Det tog flera år innan jag kände
mig hemma i Sverige. Det tar tid, på
gott och ont, att vinna de flesta
svenskars förtroende. Jag trängde mig
in i det svenska samhället och nu har
jag flera politiska uppdrag.
– Även om det ibland är lättare
sagt än gjort så tror jag att engagemang är en nyckel till tillhörighet.
Det skapar en känsla av delaktighet
och självförtroende till skillnad från
passivitet som gör en människa
kraftlös i förlängningen.
Text Ann Thörnblad
Nike Örebro: Ghita Kåll,
Tel 019-18 23 21.
Vill du veta mer om projektet, kontakta
Cecilia Backentorn-Johannesson
Tel: 08-692 58 09 eller Eva Fägerlind
08-692 58 17, eller gå in på Nikes
hemsida på www.reumatikerforbundet.org
REUMATIKERTIDNINGEN 2 - 2004
41
