Formaldehyd
En kunskapssammanställning och riskbedömning
Rapport 5399
september 2004
Formaldehyd
En kunskapssammanställning och riskbedömning
Lars Barregård, professor, överläkare
Gerd Sällsten, docent, 1:e yrkes- och miljöhygieniker
Avdelningen för Yrkesmedicin, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet
Västra Götalandsregionens Miljömedicinska Centrum,
Arbets- och miljömedicin, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg
NATURVÅRDSVERKET
Beställningar
Ordertel: 08-505 933 40
Orderfax: 08-505 933 99
E-post: [email protected]
Postadress: CM-Gruppen, Box 110 93, 161 11 Bromma
Internet: www.naturvardsverket.se/bokhandeln
Naturvårdsverket
Tel: 08-698 10 00, fax: 08-20 29 25
E-post: [email protected]
Postadress: Naturvårdsverket, SE-106 48 Stockholm
Internet: www.naturvardsverket.se
ISBN 91-620-5399-X
ISSN 0282-7298
© Naturvårdsverket 2004
Elektronisk publikation
Förord
Naturvårdsverket erhöll som ett deluppdrag ”Nya delmål för miljökvalitetsmålet Frisk luft” i
samband med ”Uppdrag åt Naturvårdsverket med anledning av det fortsatta arbetet med de 15
miljökvalitetsmålen – ett sextonde miljökvalitetsmål m.m.”
I uppdraget ingick att göra nya riskbedömningar och om det är lämpligt att utveckla delmål
och underlag för fastställande av miljökvalitetsnormer för benso(a)pyren, 1,3-butadien,
formaldehyd och partiklar (PM 10 och PM 2,5).
Redovisningen av huvuduppdraget har skett den 31 december 2003 medan den del som
behandlar formaldehyd har redovisats i samverkan med Socialstyrelsen den 15 juni 2004.
Föreliggande underlagsrapport om formaldehyd, som beskriver halter och exponering för
formaldehyd i Sverige samt innehåller en riskbedömning för allmänbefolkningen, har tagits
fram av Lars Barregård och Gerd Sällsten vid, Avdelningen för Yrkesmedicin, Sahlgrenska
Akademin, Göteborgs universitet och Västra Götalandsregionens Miljömedicinska Centrum,
Arbets- och miljömedicin, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg.
Stockholm september 2004
3
4
Formaldehyd – en kunskapssammanställning och riskbedömning
15 juni 2004
Innehållsförteckning
Sammanfattning ______________________________________________________ 6
Summary ____________________________________________________________ 6
Bakgrund____________________________________________________________ 7
Allmänt om formaldehyd_______________________________________________ 7
Allmänbefolkningens exponering för formaldehyd och halter i inomhus och
utomhusmiljö ________________________________________________________ 8
Exponering för formaldehyd___________________________________________ 9
Halter inomhus i bostäder _____________________________________________10
Halter i utomhusmiljö ________________________________________________11
Hälsorisker _________________________________________________________ 13
Irritation av ögon och slemhinnor i luftvägar ____________________________ 13
Cancer ___________________________________________________________ 14
Riskbedömning utifrån exponering i Sverige _____________________________ 16
Referenser __________________________________________________________ 17
5
Formaldehyd – en kunskapssammanställning och riskbedömning
15 juni 2004
Sammanfattning
Studier från senare år på ett par hundra slumpmässigt valda individer i Sverige visar att
normala exponeringsnivåer i allmänbefolkningen är 20-25 µg/m3. Cirka 5 % av befolkningen kan förväntas ha en genomsnittlig exponeringsnivå över 50 µg/m3, men osäkerheten är stor om andel med höga nivåer. Avgörande för exponeringsnivåerna är halterna
inomhus i bostäder, med medianvärden kring 25 µg/m3. Genomsnittshalterna i villor är
betydligt högre än i lägenheter. Utomhushalter av formaldehyd ligger kring 3 µg/m3.
Irritativa effekter uppträder vid lufthalter kring 300 µg/m3. Det är sannolikt att känsliga
personer kan få besvär redan vid lägre halter, t.ex. i vissa bostäder, men underlag för en
kvantifiering saknas.
Formaldehyd är cancerframkallande i djurexperiment (fr.a. näsa) och sannolikt cancerframkallande för människa. Det krävs sannolikt en skadad nässlemhinna för cancer i
näsepitel vid exponering för formaldehyd i gasfas. Därför kan cancerrisken anses vara
försumbar så länge exponeringsnivån är lägre än den, där irritativa effekter uppstår.
Risken för cancer vid exponering för formaldehyd på partiklar är oklar.
Summary
In recent years, studies of some two hundred randomly selected individuals in Sweden
show an exposure level of 20-25 µg/m3 formaldehyde in the general population.
Approximately 5 % of the population can be expected to have exposure levels
exceeding 50 µg/m3 but there is great uncertainty regarding the number of people with
high exposure. The key factor that determines exposure is the indoor concentration at
home, where the median level is about 25 µg/m3. The average concentration in private
houses has been shown to be considerably higher than in flats. Outdoor concentration of
formaldehyde is 3 µg/m3 approximately.
Irritant effects appear at air concentrations of about 300 µg/m3. Sensitive persons are
likely to get symptoms at even lower concentrations, but quantitative data are missing.
Formaldehyde has been shown to be carcinogenic in animal experiments (nasal cancer)
and is probably carcinogenic to humans. It is likely that damage or cell proliferation of
the nasal epithelium is a prerequisite for cancer from gas phase formaldehyde.
Therefore, the risk of cancer can be assumed negligible as long as the exposure is below
irritant levels. The risk of cancer caused by exposure to formaldehyde on particles is
unclear.
6
Formaldehyd – en kunskapssammanställning och riskbedömning
15 juni 2004
Bakgrund
Avdelningen för Yrkesmedicin, Göteborgs universitet har på uppdrag av Socialstyrelsen
och Naturvårdsverket gjort denna kunskapssammanställning och riskbedömning
avseende formaldehyd.
Enligt uppdraget skulle rapporten omfatta
• dagens kunskapsläge om formaldehydkällor samt formaldehydhalter inom- och
utomhus
• den exponering människor utsätts för
• hälsoeffekter av formaldehyd relevanta för Sverige
• riskbedömning för formaldehyd till följd av befolkningens exponering
Sammanställningen och bedömningen skulle utgå från IPCS rapport om formaldehyd
(WHO 2002). Yrkesexponering omfattades inte av uppdraget.
Allmänt om formaldehyd
Formaldehyd (CH2O, CAS-nr 50-00-0) är vid rumstemperatur en färglös gas. Den är
brännbar, mycket reaktiv och polymeriseras lätt. Formaldehyd är lättlösligt i vatten,
alkohol och andra polära lösningsmedel. Formaldehyd bildas primärt i samband med
förbränning av organiskt material genom naturliga och mänskliga aktiviteter. Formaldehyd bildas även sekundärt vid oxidation av flyktiga organiska ämnen i atmosfären.
Formaldehyd framställs industriellt genom oxidation av metanol och används som substans vid framställning av spånskivor, MDF-board, plywood, hartser av fenol, urea och
melamin, alkydhartser, syntetiska smörjmedel m.m. Formaldehyd används som konserveringsmedel och desinfektionsmedel i en mängd olika produkter däribland även i kosmetika och födoämnen (WHO 2002).
Människor exponeras för formaldehyd bl.a. från cigarettrök, bilavgaser, emissioner från
byggnadsmaterial, möbler, vattenbaserade färger och textilier. En annan inomhuskälla
är matlagning och eventuell öppen eld.
7
Formaldehyd – en kunskapssammanställning och riskbedömning
15 juni 2004
Allmänbefolkningens exponering för formaldehyd och
halter i inomhus och utomhusmiljö
Detta avsnitt beskriver främst allmänbefolkningens exponering för formaldehyd i
Sverige. I vissa fall görs även jämförelse med resultat från liknande studier från andra
länder.
Människor vistas till stor del inomhus i bostaden, på arbetsplatser eller andra lokaler
samt utomhus främst i samband med transporter eller fritidsaktiviteter. Vistelsetiden
inomhus uppgår till i genomsnitt cirka 90 % och cirka 65-70 % utgörs av vistelse inomhus i bostäder. Halter i vår inomhusmiljö spelar därför en stor roll för människors
genomsnittsexponering för formaldehyd (WHO 2000, Gustafson 2004). För andra
ämnen kan bidraget från utomhusmiljön bli betydande, trots en kort exponeringstid, om
halterna utomhus är väsentligt mycket högre än inomhushalterna. Detsamma gäller om
utomhushalterna är högre och man vistas utomhus en stor del av dygnet. Det är dock en
liten andel av allmänbefolkningen som till övervägande del vistas utomhus.
Individers exponering för formaldehyd och andra flyktiga kolväten har tidigare undersökts i relativt liten omfattning. Under senare år har undersökningar av allmänbefolkningens formaldehydexponering dock skett inom den hälsorelaterade miljöövervakningen, som bedrivs av Naturvårdsverket i samråd med Socialstyrelsen,
(www.imm.ki.se) i Göteborg, Umeå, Stockholm och Malmö (Sällsten 2001, Modig
2002, Kruså 2003, Friman 2004).
I Göteborg undersöktes även halterna inomhus (sovrum) och utanför bostaden. I samtliga städer undersöktes bakgrundshalten vid en centralt placerad stationär mätstation och
i några fall undersöktes halten i gatunivå vid en stationär mätpunkt.
I alla fyra städerna har mätningarna skett på 40 slumpvis utvalda individer under en
veckas provtagningstid per individ med diffusionsprovtagare (GMD respektive UmeX
provtagare). Samtliga prover har analyserats vid Arbetslivsinstitutet i Umeå. Mätningarna gjordes under perioder om vardera knappt två månader.
Förutom ovanstående undersökningar har formaldehydexponering även studerats i Hagfors med samma mätförfarande hos boende i ett fjärrvärmeområde och ett område med
en hög andel vedeldning (Loh 2001). I en nyligen genomförd studie utfördes mätningar
enbart på boende i vedeldningsområdet med en mättid på ett dygn (Gustafson 2003).
I slutet av 1990-talet studerades formaldehydexponeringen under ett dygn med diffusionsprovtagare (GMD) för personer boende i Västerbotten (Lindahl 1999) och i Borås
samt Göteborg (Sällsten 1999). Resultaten från undersökningarna i Göteborg och Borås
har vidarebearbetats och är under publicering (Gustafson 2004). I redovisningen har en
upptagshastighet på 25 ml/min använts för endygnsmätningar och 20 ml/min för
veckomätningar. Resultaten som presenteras kan därför i vissa fall skilja sig något från
redovisade siffror i rapporterna.
8
Formaldehyd – en kunskapssammanställning och riskbedömning
15 juni 2004
Förutom ovanstående undersökningar av personburen exponering har man i Uppsala
1998 undersökt formaldehydhalter inomhus (sovrum) och utomhus för 27 bostäder
(Saki 2004). Mätningarna utfördes med diffusionsprovtagare under ett dygn. Provtagaren var av en annan typ än den som använts i miljöövervakningen. I en tidigare studie
undersöktes halterna i 88 bostäder genom aktiv provtagning med adsorbent innehållande samma reagens som vid undersökningarna i miljöövervakningen (Norbäck
1995). En rikstäckande undersökning av inomhushalten i bostäder gjordes i början av
1990-talet inom ELIB- undersökningen där formaldehydhalten mättes under en månad
med diffusionsprovtagare (GMD) i 200 bostäder (Stridh 1991).
Exponering för formaldehyd
I tabell 1 redovisas samtliga resultat från de personburna mätningar som utförts i
Sverige under senare år.
Tabell 1. Resultat från personburna mätningar av exponeringen för formaldehyd
(µg/m3).
Ort
dygn
N
medelvärde
median
range
referens
Göteborg/
Borås
1
24
47
22
7,1-566*
Gustafson
2004
Göteborg
6
40
31
23
11-94
se ovan
Umeå
7
40
22
15
6-82
Modig 2001
Stockholm
7
40
13
12
6-25
Kruså 2003
Malmö
7
40
16
16
7-33
Friman
2004
Hagfors
6
30
20
18
9-60
Loh 2001
Hagfors
1
23
25
23
10-58
Västerbotten
1
22
-
22**
9-41
* hög exponering pga. yrkesmässig exponering
Gustafson
2003
Lindahl
1999
** geometriskt medelvärde
Allmänbefolkningens exponering för formaldehyd är relativt snarlik i de olika orterna.
Genomsnittshalten för samtliga personer utan yrkesmässig exponering i Göteborg och
Borås (N=63) var 28 µg/m3 (geometriskt medelvärde 24,5 µg/m3). 95-percentilen för
långtidsexponering har uppskattats till 53 µg/m3 efter korrigering för inverkan av inomindivid-variationen.
9
Formaldehyd – en kunskapssammanställning och riskbedömning
15 juni 2004
I flera av studierna (Göteborg, Borås, Umeå och Stockholm) fann man att individer som
bor i villor har en högre exponering jämfört med personer som bor i lägenheter. Även
halterna inomhus är högre, se avsnittet nedan ”Halter inomhus i bostäder”. Den något
lägre exponeringsnivån i Stockholm kan bero på att andelen personer som bodde i
enfamiljshus var lägre jämfört med i de andra studierna.
De uppmätta exponeringsnivåerna i Sverige är likvärdiga med de man funnit i andra
länder som Frankrike, Finland och USA (Gonzales-Flesca 1999, Jurvelin 2001, Kinney
2002). I den sistnämnda studien fann man klart högre exponeringsnivåer under
sommartid jämfört med vintern. Flertalet av de svenska undersökningarna har skett
under vinterhalvåret. Det vore önskvärt med en studie där den personliga formaldehydexponeringen undersöks vid olika tidpunkter på året för att bättre kunna skatta populationens genomsnittliga årsmedelvärde. Detta bör kunna ske genom självadministrerad
insamling av mätdata från slumpvis utvalda individer i landet vid upprepade tillfällen.
Halter inomhus i bostäder
I tabell 2 redovisas halter i inomhusmiljön i bostäder i Göteborg och Borås (1999),
Göteborg 2000, Hagfors (2000, 2003) samt i Uppsala (1995, 1998). Mätningarna har
huvudsakligen utförts i sovrum med provtagningsperioder på ett dygn eller sex dygn.
Tabell 2. Formaldehydhalter inomhus i sovrum (µg/m3).
Ort
dygn
N
medelvärde
median
range
Göteborg/
Borås
1
24
26
23
9,9-58
Göteborg
6
40
35
29
8,6-120
Hagfors
6
27
31
22
<3-118
Hagfors
1
24
25
23
10-58
Uppsala
0,1
88
19
-
<5-110
Uppsala
1
27
-
8,3*
* geometriskt medelvärde (GSD=1,5)
De halter som uppmätts inomhus visar snarlika nivåer inomhus i Hagfors (Loh 2001,
Gustafson 2003), Göteborg och Borås (Sällsten 1999, 2001, Gustafson 2004). I Uppsala
finns två undersökningar som visar klart olika haltnivåer. Författarna anger ingen förklaring till skillnaden (Saki 2004).
10
Formaldehyd – en kunskapssammanställning och riskbedömning
15 juni 2004
Vid undersökningarna i Göteborg fann man signifikant högre halter i enfamiljshus jämför med i flerfamiljshus (Gustafson 2004) och liknande resultat fann man även i den
senaste undersökningen i Uppsala (Saki 2004). Medianhalterna i Göteborg och Borås
var nästan dubbelt så höga i enfamiljshus som i lägenheter; vid mätningar under ett
dygn: median 34 mot 18 µg/m3 och vid mätningar under sex dygn: median 47 mot
25 µg/m3 (Gustafson 2004). Även i ELIB-undersökningen fann man dubbelt så höga
halter i enfamiljshus jämfört med flerfamiljshus (Stridh 1991). Halterna som anges i
rapporten är dock sannolikt för låga då upptagshastigheten visat sig sjunka med längre
provtagningstid för den aktuella provtagaren.
Genomsnittshalterna i bostäderna är högre än individernas genomsnittsexponering både
i undersökningarna år 2000 i Göteborg (Sällsten 2001, Gustafson 2004) och i Hagfors
(Loh 2001). Liknande inomhushalter som i Sverige har rapporterats i två studier från
Frankrike och inomhus under sommartid i en studie från USA. Inomhushalterna var i
dessa studier i genomsnitt 21-25 µg/m3 (Gonzales-Flesca 1999, Clarisse 2003, Kinney
2002). Ett positivt samband mellan den maximala utomhustemperaturen och formaldehydhalten i bostäder har påvisats (Clarisse 2003).
Halter i utomhusmiljö
I Göteborg undersöktes formaldehydhalterna utanför bostaden hos 20 individer och
visade en medianhalt på 4 µg/m3 med ett 95 % konfidensintervall på 3,3 till 4,5 µg/m3
(Gustafson 2004). Förhållandet mellan uppmätta inomhushalter och utomhushalter gav
en kvot på 8,3 (median). I Uppsala erhölls en lägre utomhushalt utanför bostäderna
(Saki 2003).
Formaldehydhalterna i urban bakgrund ligger i de olika undersökningarna på cirka
3 µg/m3, se tabell 3. Snarlika eller något högre nivåer uppmättes samtidigt i gatunivå i
Stockholm och Umeå (Kruså 2003, Friman 2004) respektive utmed E4 i Umeå (Modig
2002). I Hagfors uppmättes liknande halter i ett område med hög andel vedeldning
(Gustafson 2003). I Stockholm gjordes samtidigt mätning i ett villaområde i Huddinge,
cirka 10 km från Stockholms centrum, vilken visade en något lägre halt, 1,8 µg/m3
(Kruså 2003). De stationära mätningarna utomhus utfördes under en period av 5 till
7 veckor på vardera orten.
11
Formaldehyd – en kunskapssammanställning och riskbedömning
15 juni 2004
Tabell 3. Formaldehydhalter i utomhusmiljö (µg/m3).
Ort
urban bakgrund
median
range
gatunivå
median
range
utanför bostäder
median
range
Göteborg
3,2
1,1-5,6
-
Umeå
3,0
1,8-4,6
3,5*
3,0-4,0
-
Stockholm
2,5
1,5-3,0
3,2
2,3-5,5
-
Malmö
3,0
2,0-3,0
3,0
2,0-3,0
Hagfors
3,1**
2,0-6,0
Uppsala
-
-
4,0
<0,6-5,2
1,3***
*Mätning invid E4 **I område med vedeldning ***geometriskt medelvärde (GSD=1,8)
De utomhushalter som uppmätts i Sverige är snarlika de man funnit i Frankrike, Finland
och USA under senare år (Gonzales-Flesca 1999; Jurvelin 2001; Kinney 2002). Relationen mellan inomhus- och utomhushalter i Sverige är likartad med vad man funnit i studien i USA (Kinney 2002) men lägre än vad man fann i Finland (Jurvelin 2001).
12
Formaldehyd – en kunskapssammanställning och riskbedömning
15 juni 2004
Hälsorisker
Formaldehyd är som nämnts ovan vattenlösligt och absorptionen anses vara 100 % i
övre luftvägar (näsa, svalg, luftstrupe och grövre luftrör). Därför når formaldehyd i gasfas i liten utsträckning de nedre luftvägarna. Formaldehyd metaboliseras till format
(myrsyra) och koldioxid, men binds också till proteiner och nukleinsyror. Formaldehyd
bildas också i den normala metabolismen. Eliminationen sker genom att metylgrupper
inkorporeras i andra molekyler eller genom koldioxid som andas ut eller elimineras via
njuren tillsammans liksom format. På grund av deposition i övre luftvägar och snabb
metabolism har man, även vid formaldehydhalter på flera mg/m3, inte kunnat påvisa
någon ökning av formaldehydhalter i blod (WHO 2002, Wibowo 2003).
Irritation av ögon och slemhinnor i luftvägar
Vid ökande formaldehydhalter uppträder för de flesta människor först ögonirritation,
därefter luktförnimmelse och sedan irritation i näsan (WHO 1989). I ett antal experimentella studier har friska försökspersoner exponerats för formaldehyd vid olika koncentrationer. De lägsta nivåer där en ökning av ögonirritation kunde påvisas var
0,29 mg/m3 (Andersen 1983; citerad i Wibowo 2003), men man såg en tillvänjning,
med minskade besvär efter några timmar. Tröskeln varierade för olika personer. Vid
0,29 mg/m3 hade 3/16 ögonirritation, men 10/16 märkte inga besvär efter 5 timmar i
0,97 mg/m3.
I en annan experimentell studie sågs hos 20 individer efter 2 timmars exponering för
0,48 mg/m3 en övergående subjektiv irritation i näsan samt objektiva fynd i form av
ökning av inflammatoriska (eosinofila) celler och äggviteämnen (albumin och totalprotein) i nässköljvätska 4 och 8 timmar efter försöket (Pazdrak 1993).
I flera experimentella studier har man undersökt effekten av formaldehyd på bronker
och nedre luftvägar genom exponering av astmatiker. Man har använt exponeringsnivåer upp till 3,6 mg/m3 under upp till 3 timmar utan att se någon sänkning av lungfunktion eller ökad luftvägsreaktivitet. Däremot noterades ovan nämnda irritativa
symptom från ögon, näsa och svalg (Witek 1987, Sauder 1987, Harving 1990).
I en fältstudie (ej citerad i WHO 2002 eller Wibowo 2003) noterades ett samband
mellan uppmätta halter av formaldehyd i bostaden och förekomst av nattlig andnöd hos
en blandad grupp (N=47+41) av astmatiker och friska (Norbäck 1995).
Ett antal andra tvärsnittsstudier har gjorts av symptom och lungfunktion hos yrkesexponerade. I en tvärsnittsstudie av 99 arbetare i en boardfabrik sågs dock sänkning av lungfunktion över skift och mera luftvägssymptom jämfört med en kontrollgrupp av 165
andra arbetare, trots att formaldehydnivåerna endast var 0,08 – 0,32 mg/m3. Dammhalten var i genomsnitt 0,27 mg/m3 med ganska små partiklar (mmd 2,5 µm) och författarna misstänker att effekten kan bero på att partiklarna fört formaldehyd till de nedre
13
Formaldehyd – en kunskapssammanställning och riskbedömning
15 juni 2004
luftvägarna (Herbert 1994). I en svensk studie vid tillverkning av formaldehyd med en
genomsnittlig exponering av 0,26 mg/m3 sågs en ökning av symptom från ögon, näsa
och nedre luftvägar jämfört med en kontrollgrupp (Vilhelmsson 1992).
Sammanfattningsvis talar litteraturen för att irritativa effekter på ögon och övre luftvägar ses vid lufthalter kring 300 µg/m3. Man kan därefter tillämpa en ”osäkerhetsfaktor” utifrån denna nivå med antagandet att en del individer är känsligare än de mest
känsliga i ovan nämnda studier. IMM använde i en utvärdering 1983 en osäkerhetsfaktor om 10 applicerat på irritation hos känsliga individer vid 120-600 µg/m3 (Victorin
1998). Man rekommenderade därför en ”guideline” om 12-60 µg/m3, vilken också
kunde tjäna som lågrisknivå med avseende på cancer.
WHO har i en äldre rapport (WHO 1989) angett att irritation av näsa och svalg kan
uppkomma redan vid 100 µg/m3. Utifrån detta har man i sina ”Air quality guidelines”
rekommenderat ett ”guideline value om 100 µg/m3 för en 30 min period (WHO 2000).
Cancer
Epidemiologiska studier hos yrkesexponerade har visat varierande resultat och ger
sammantaget inget starkt stöd för carcinogenicitet. Exponeringsnivåerna har uppskattats
vara 0,1 – 3 mg/m3. IARC klassade 1995 formaldehyd som sannolikt cancerframkallande hos människa, baserat på tillräckliga bevis i djurexperiment och bristfälliga
humandata (IARC 1995). Vid denna rapports tryckning framkom att IARC i juni 2004
beslutat att reklassificera formaldehyd till grupp 1 (cancerframkallande hos människa).
Detta baseras framför allt på starkare epidemiologiskt stöd från yrkesexponerade
grupper (personligt meddelande, Roland Grafström, som deltog i IARCs utvärderingsgrupp). Detta ändrar dock inte den riskvärdering avseende svensk allmänbefolkning
som återfinns nedan.
I djurexperiment (i huvudsak råtta) orsakar formaldehyd cancer i nässlemhinnan vid
långtidsexponering. Detta har påvisats i flera studier vid formaldehydkoncentrationer
om 12 (som lägst) till 18 mg/m3 (WHO 2002, Wibowo 2003). Formaldehyd är också
genotoxiskt i flera testsystem.
Djurexperimenten visar emellertid att långtidsexponering för formaldehyd i de nivåer
som orsakar cancer även orsakar kraftiga cellskador i näsepitelet. Cellförändringar (utan
cancer) har vid långtidsexponering påvisats vid exponeringsnivåer ner till cirka
2,4 mg/m3 eller möjligen något lägre (WHO 2002, Wibowo 2003). Vid motsvarande
exponeringsnivåer ses DNA-skada på näsepitelet hos råttor. Då man i djurexperiment
tycks ha en ”tröskel” med en kraftig stegring av dos-responskurvan vid 12-18 mg/m3 (se
figur 1), har en expertgrupp inom WHO (WHO 2002) samt en nordisk och en holländsk
expertgrupp (Wibowo 2003) dragit slutsatsen att cellskada på näsepitelet krävs för att
formaldehyd ska orsaka näscancer.
En modell för att skatta risken för cancer i övre luftvägar har redovisats av en arbetsgrupp med representanter för Environment Canada och Health Canada. Modellen base14
Formaldehyd – en kunskapssammanställning och riskbedömning
15 juni 2004
ras i sin tur på en rapport från CIIT (Chemical Industry Institute of Toxicology) –
Centers for Health Research. CIIT är ett forskningsinstitut, i huvudsak finansierat av
den amerikanska kemiska industrin (www.ciit.org). Modellen är en traditionell tvåstegsmodell (normal cell → initierad cell → cancercell) där den kraftiga stegringen i dosresponskurvan vid cellskada/cellproliferation byggts in i modellen. WHO har accepterat
den riskkvantifiering som CIIT gjort. Den innebär en ökad cancerrisk för människa om
2,7 x 10-8 vid en formaldehydkoncentration om 120 µg/m3 (WHO 2002). I Sverige brukar vi ange en så kallad lågrisknivå, som innebär 1 extra cancerfall per 100 000 personer
och livstid (1,0 x 10-5). Det innebär att lågrisknivån med avseende på cancer enligt
WHO ligger betydligt högre än 120 µg/m3 och betydligt högre än de nivåer som allmänbefolkningen exponeras för.
Figur 1. Tumörförekomst i ett antal djurexperiment (från WHO 2002).
Det amerikanska Naturvårdsverket har valt att utgå från de exponeringsnivåer där man i
djurexperiment sett tumörer i näsa hos råtta och applicerat sedvanliga säkerhetsmarginaler och extrapoleringar ner till en beräknad ”unit risk” per µg/m3 formaldehyd. Den
bedömningen innebär att risken för cancer hos människa skattas till 1/100 000 vid så låg
formaldehydkoncentration som 0,8 µg/m3. Det innebär att lågrisknivån med avseende
på cancer enligt EPA i USA skulle vara 0,8 µg/m3 eller betydligt lägre än de nivåer som
allmänbefolkningen exponeras för (EPA 1989).
Enligt vår bedömning är det sannolikt att en cellskada/cellproliferation krävs för att det
skall finnas en ökad risk för cancer i näsepitel vid exponering för formaldehyd i gasfas.
Risken för cancer vid exponering för formaldehyd på partiklar är oklar.
15
Formaldehyd – en kunskapssammanställning och riskbedömning
15 juni 2004
Riskbedömning utifrån exponering i Sverige
Som framgår ovan är typiska exponeringsnivåer i Sverige 20-25 µg/m3. Cirka 5 % av
befolkningen kan förväntas ha en genomsnittlig exponeringsnivå över 50 µg/m3. Den
siffran är dock osäker, då den baseras på data endast för Göteborg och Borås (N=64).
En samlad analys av mätningarna även från Umeå, Stockholm och Malmö skulle ge en
säkrare bedömning och möjligen medge även en skattning av 99-percentilen.
Experimentella studier samt vissa tvärsnittsstudier av yrkesexponerade talar för att en
viss andel av friska upplever irritativa effekter vid lufthalter kring 300 µg/m3. Det är
sannolikt att det finns en andel av befolkningen som får besvär redan vid lägre halter,
t.ex. personer med ögonsjukdomar eller som av andra skäl har ökad känslighet i ögon
och slemhinnor i övre luftvägar. Det finns dock inget vetenskapligt underlag som medger en kvantifiering av hur många som kan förväntas vara extra känsliga och vid vilka
nivåer dessa kan förväntas reagera med irritativa symptom. Om man önskar att fastställa
en acceptabel nivå, ett riktvärde eller ett hälsorelaterat miljömål har bristen på underlag
tidigare i en del fall hanterats genom en schablonmässigt satt ”osäkerhetsfaktor” som
den lägsta effektnivån dividerats med.
Eftersom det sannolikt krävs en skadad nässlemhinna för att det skall finnas en ökad
risk för cancer i näsepitel vid exponering för formaldehyd i gasfas kan cancerrisken
anses vara försumbar så länge man har en exponeringsnivå under den, där irritativa
effekter uppstår. Risken för cancer vid exponering för formaldehyd på partiklar är oklar.
För allmänbefolkning kan sådan exponering uppstå när formaldehyd genereras av cigarettrök eller dieselavgaser. Vid sådan exponering torde dock cancerrisken från andra
komponenter i cigarettrök respektive dieselavgaser ha större betydelse.
16
Formaldehyd – en kunskapssammanställning och riskbedömning
15 juni 2004
Referenser
Clarisse B, Laurent AM, Seta N, Le Moullec Y, El Hasnaoui A, Momas I. 2003. Indoor
aldehydes: measurements of contamination levels and identification of their
determinants in Paris dwellings. Environ Res 92:245-25.
Friman K. Personligt meddelande. Rapport är under utarbetande. Yrkes- och miljömedicin i Lund.
Gonzalez-Flesca N, Cicolella A, Bates M, Bastin E. 1999. Pilot study of personal,
indoor and outdoor exposure to benzene, formaldehyde and acetaldehyde. Environ Sci
& Pollut Res 1999;6:95-102.
Gustafson P, Barregård L, Lindahl R, Sällsten G. 2004. Formaldehyde levels in Sweden
– Personal exposure, indoor, and outdoor concentrations. J Expo Anal Environ
Epidemiol 2004 (in press).
Gustafson P, Barregård L, Strandberg B, Johannesson S, Sällsten G. 2003. Inverkan av
vedeldning på exponeringen för bensen, formaldehyd och acetaldehyd. Göteborg. VMC,
Arbets och Miljömedicin och Sahlgrenska Akademin. www.vmc.ymk.gu.se/rapporter
Harving H, Korsgaard J, Pedersen OF, Molhave L, Dahl R. Pulmonary function and
bronchial reactivity in asthmatics during low-level formaldehyde exposure. Lung
1990;168:15-21.
Herbert FA, Hessel PA, Melenka LS, Yoshida K, Nakaza M. Respiratory consequences
of exposure to wood dust and formaldehyde of workers manufacturing oriented strand
board. Arch Environ Health 1994;49:465-470.
IARC. IARC Monographs on the evaluation of carcinogenic risks to humans. Wood
dust and formaldehyde. Vol. 62, 1995, Lyon, France.
Jurvelin J, Vartiainen M, Jantunen M, Pasanen P. 2001. Personal exposure levels and
microenvironmental concentrations of formaldehyde and acetaldehyde in the Helsinki
metropolitan area, Finland. J Air Waste Manage Assoc 51:17-24.
Kinney P, Chillrud S, Ramstrom S, Ross J, Spengler J. 2002. Exposures to multiple air
toxics in New York City. Environ Health Perspect 110(suppl):539-46.
Kruså M, Bellander T, Malin Nilsson. 2003. Cancerframkallande ämnen i tätortsluft
Stockholm 2002/2003. Miljöövervakningsundersökning Stockholm. Arbets och Miljömedicin. (Rapport till Naturvårdsverket, Programområde: Hälsorelaterad miljöövervakning), http://www.imm.ki.se/national/datavard/introsidan.asp
Lindahl R, Levin J-O, Järvholm B. 1999. Self assessment as a method for determination
of exposure to formaldehyde. In: Proceedings of the Conference Indoor Air, 8-13
August 1999, Edinburgh, Scotland. Vol 4:453-458.
17
Formaldehyd – en kunskapssammanställning och riskbedömning
15 juni 2004
Loh C, Andersson C, Ferm M, Ljungkvist G, Lindahl R, Barregård L, Sällsten G. 2001.
Vedrök i Hagfors – befolkningens exponering för luftföroreningar vintern 2000. Delrapport 1 Göteborg: Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Avdelningen för yrkesmedicin
(Rapport från Yrkes- och miljömedicin nr 83). Rapport till Energimyndigheten.
Modig L, Forsberg B, Hagenbjörk-Gustafsson A, Järvholm B, Levin J-O, Lindahl R,
Rhén M, Segerstedt B, Sundgren M, Sunesson A-L, Broström-Lunden E. 2002. Cancerframkallande ämnen i tätortsluft – Exponering och halter i Umeå 2001. Naturvårdsverket, 2001 (Rapport till Naturvårdsverket, Programområde: Hälsorelaterad miljöövervakning), http://www.imm.ki.se/national/datavard/introsidan.asp
Norbäck D, Björnsson E, Janson C, Widström J, Boman G. Asthmatic symptoms and
volatile organic compounds, formaldehyd, and carbon dioxide in dwellings. OEM
1995;52:388-395.
Pazdrak K, Gorski P, Krakowiak A, Ruta U. Changes in nasal lavage fluid due to
formaldehyde inhalation. Int Arch Occup Environ Health 1993;64:515-519.
Pollut Res 6:95-102.
Saki K, Norbäck D, Mi Y, Shibata E, Kamijima M, Yamada T, Takeuchi Y. 2004. A
comparison of indoor pollutants in Japan and Sweden: formaldehyde, nitrogen dioxide
and chlorinated volatile organic compounds. Environ Res 94:75-85.
Sällsten G, Barregård L, Johansson, Lindahl R, Loh C. 1999. Allmänbefolkningens
exponering för bensen och aldehyder. http://www.vmc.ymk.gu.se/bensen.htm
Sällsten G, Björklund J, Johansson O, Melin J, Lindahl R, Loh C, Östman C, Barregård
L. 2001. Cancerframkallande ämnen i tätortsluft – personlig exponering, individrelaterade stationära mätningar och bakgrundsmätningar i Göteborg 2000. Göteborg:
Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Avdelningen för yrkesmedicin. (Rapport från Yrkesoch miljömedicin nr 90). (Rapport till Naturvårdsverket, Programområde: Hälsorelaterad miljöövervakning), http://www.imm.ki.se/national/datavard/introsidan.asp
Sauder LR, Green DJ, Chatham MD, Kulle TJ. Acute pulmonary response of asthmatics
to 3.0 ppm formaldehyde. Toxicol Ind Health 1987;3:569-578.
Stridh G, Fredriksson R, Jansson L, Robertsson S, Viklund L. Formaldehyd och andra
flyktiga ämnen. I Norlén U, Andersson K. 1993. Bostadsbeståndets inneklimat [In
Swedish]. ELIB-rapport nr 7, Forskningsrapport, Statens institut för byggnadsforskning
TN, 30. Gävle, Sweden. 70-76.
US EPA. Environmental Protection Agency. Integrated Risk Information System
(IRIS). Formaldehyde. www.epa.gov/iris/subst/0419.htm (File on line 1989). Accessed.
Victorin K. Risk assessment of carcinogenic air pollutants. IMM-rapport 1/98. Institutet
för Miljömedicin, Stockholm 1998.
Vilhelmsson B, Holmström M. Possible mechanism of forma1dehyde–induced
discomfort in the upper airways. Scand J Work Environ Health 1992;18:403-407.
18
Formaldehyd – en kunskapssammanställning och riskbedömning
15 juni 2004
WHO. Air Quality Guidelines for Europe. WHO, European Series, No 91, 2000.
WHO. Concise International Chemical Assessment Document (CICAD) 40.
Formaldehyde. World Health Organization, Geneva, 2002.
WHO/IPCS. Formaldehyde. Environmental Health Criteria 89. World Health
Organization, Geneva, 1989.
Wibowo A. The Nordic expert group for criteria documentation of health risks from
chemicals and the Dutch expert group on occupational standards. 132 Formaldehyde.
Arbete och Hälsa 2003:11, Arbetslivsinstitutet, Stockholm.
Witek TJ, SchachterEN, Tosun T, Beck GJ, Leaderer BP. An evaluation of respiratory
effects following exposure to 2.0 ppm formaldehyde in asthmatics: lung function,
symptoms, and airway reactivity. Arch Environ health 1987;42:230-237.
19
Rapport
5399
Formaldehyd
En kunskapssammanställning och riskbedömning
Rapporten utgör ett viktigt underlag till en delredovisning av ett
regeringsuppdrag ”Nya miljökvalitetsnormer och delmål för
miljökvalitetsmålet Frisk luft”. Eftersom formaldehyd har betydelse för
inomhusmiljön har rapporten tagits fram i samverkan med Socialstyrelsen.
Resultaten i rapporten ger vägledning vid rådgivning om formaldehyd i
omgivningsluften.
ISBN 91-620-5399-X
ISSN 0282-7298
NATURVÅRDSVERKET
