LILLA RÅBERG eller RÅBERGSÖGÅRN
Olof Nilsson, född 1819 - son till Nils Jansson och Malin Persdotter på Stora Råberg - och
hans hustru Kjerstin Persdotter, född i Åmål 1817, blev nybyggare här 1844. Enligt uppgift
kallades platsen ursprungligen för ”Kojan” och det har sagts att familjen först bodde i en
skogskoja under tiden som de timrade upp stugan och bröt mark.
Fem barn föddes: Aron 1844, Amalia 1846, Petter 1848, Marta Stina 1854 och Simon
1860.
Olof avled vid 85 års ålder 1904. Hans änka Kjerstin, som blev 88 år, avled 1905.
Torpet stod öde en tid och stugan användes bl. a till hölada, men därefter flyttade Josefina
(”Fina”) Ottosson, född 1865, in från fattigstugan Lindås.
Fina hade fött tre barn: Edla 1888, Karl Johan 1895 och Leonard ”Lennart” Hilding 1905.
Finas mor, änkan Maja Cajsa Ros, född 1837, som bodde inhyses, avled av ”andtäppa”
1919. Fina Ottosson bodde kvar i stugan livet ut och avled där vid 75 års ålder 1940.
Av barnen blev Edla gift med konduktör Bäck i Åmål; Karl blev torpare på Ängebu och
känd som en skicklig träsnidare och korgmakare.
Lennart gifte sig med Jenny Magnusson, född 1901, från Mellbyn i Fröskog och blev i
mitten av 1920-talet den siste torparen på Södra Glackas. Sonen Evert föddes 1927 och
1928 återvände Lennart med familjen till Lilla Råberg. Makarna brukade torpet fram till
1942 och flyttade därefter till Fyrstenskasen.
Oskar Sevid David Gustafsson, född 1895 i Johannes församling, Stockholm och hans
hustru Anna Kristina, född Eriksson 1885 i Gestad, flyttade in från Bolstad i november
1942 och vidare till Tisselskog i februari 1943.
Barn: Nanna Linnéa Elisabeth, född 1920, Johan Albert Emanuel 1922, Aina Agnes
Viola, 1923 och Elsa Gunhild Emilia 1924.
Den sista familjen på torpet blev Erik Olsson, född 1898 och hans hustru Karin, född 1912,
som flyttade in från Klöverud 1943.
Vid inflyttningen hade två barn fötts: Gertrud 1930 och Linnéa 1940. På Råbersögårn
föddes Ingvar 1943 och samma år flyttade makarna som ägare till Berganeögårn.
När familjen lämnat torpet, mötte detta samma öde som de flesta andra - stugan blev
förvandlad till ved och skogen återtog den åkerbit som Olof Nilsson en gång odlade upp.
