evangelieboken.se
Texter ur Bibel 2000 ©Svenska Bibelsällskapet
Tolfte söndagen efter trefaldighet
Friheten i Kristus
Första årgången
2 Mos 4:10–17
2 Kor 3:4–8
Mark 7:31–37
Ps 145:13b–18
Andra årgången
Jes 38:1–6
Rom 8:18–23
Luk 13:10–17
Ps 145:13b–18
Tredje årgången
2 Mos 23:10–12
Gal 4:31–5:6
Mark 2:23–28
Ps 145:13b–18
Första årgången
Gammaltestamentlig text
2 Mos 4:10–17
10Mose sade: ”Förlåt din tjänare, Herre, men jag har inte ordet i min makt. Det har jag aldrig
haft, inte heller sedan du talat till mig. Orden kommer trögt och tveksamt.” 11Herren svarade:
”Vem har gett människan hennes mun? Vem är det som gör henne stum eller döv, seende
eller blind? Är det inte jag, Herren? 12Gå nu, jag skall själv vara med dig när du talar och lära
dig vad du skall säga.” 13Men Mose vädjade: ”Herre, jag ber dig, sänd bud med någon annan,
vem du vill.” 14Då blev Herren vred på honom och sade: ”Du har ju din bror Aron, leviten.
Han kan tala, det vet jag. Han är redan på väg för att möta dig, och han blir glad att få se dig.
15Tala med honom och lägg orden i hans mun. Jag skall själv vara med både dig och honom
när ni talar och visa er vad ni skall göra. 16Han skall tala till folket för din räkning; så blir han
din mun och du blir hans gud. 17Och staven skall du ha i handen, det är med den du skall
utföra tecknen.”
Episteltext
2 Kor 3:4–8
4En sådan tillit till Gud har jag genom Kristus. 5Det är inte så att jag skulle förmå tänka ut
något på egen hand, något som kommer från mig. Nej, min förmåga kommer från Gud. 6Han
har gett mig förmågan att vara tjänare åt ett nytt förbund, som inte är bokstav utan är ande.
Ty bokstaven dödar, men Anden ger liv.
7Redan dödens tjänst, som byggde på bokstäver inhuggna i stentavlor, tillkom under en
sådan härlighet att israeliterna måste vända bort blicken från Moses ansikte; så stark var
strålglansen från hans ansikte, fast den snart försvann. 8Hur mycket större härlighet skall då
inte omge Andens tjänst!
Evangelietext
Mark 7:31–37
31Sedan lämnade han trakten kring Tyros och gick över Sidon till Galileiska sjön, i
Dekapolisområdet. 32Där kom de till honom med en man som var döv och knappt kunde tala,
och de bad Jesus lägga sin hand på honom. 33Han tog honom avsides från folket och stack
fingrarna i hans öron och spottade och rörde vid hans tunga. 34Sedan såg han upp mot
1
evangelieboken.se
Tolfte söndagen efter trefaldighet
himlen, andades djupt och sade till honom: ”Effata!” (det betyder: Öppna dig!). 35Med ens
öppnades mannens öron och hans tunga löstes och han talade riktigt. 36Jesus förbjöd dem att
berätta det för någon. Men ju mer han förbjöd dem, desto ivrigare spred de ut det. 37Och alla
blev överväldigade och sade: ”Allt han har gjort är bra: de döva får han att höra och de
stumma att tala.”
Andra årgången
Gammaltestamentlig text
Jes 38:1–6
38 1Vid denna tid blev Hiskia allvarligt sjuk, och profeten Jesaja, Amos son, kom till
honom och sade: ”Så säger Herren: Se om ditt hus. Du ligger för döden, du kommer inte att
överleva.” 2Då vände Hiskia ansiktet mot väggen och bad: 3”Herre, tänk på att jag troget och
av hela mitt hjärta har hållit mig till dig. Jag har gjort det som är gott i dina ögon.” Och han
grät häftigt.
4Herrens ord kom till Jesaja: 5”Gå och säg till Hiskia: Så säger Herren, din fader Davids Gud:
Jag har hört din bön och sett dina tårar. Jag lägger ytterligare femton år till ditt liv, 6och jag
skall rädda dig och denna stad ur den assyriske kungens hand, ja, jag skall värna denna stad.”
Episteltext
Rom 8:18–23
18Jag menar att våra lidanden i denna tid ingenting betyder mot den härlighet som skall
uppenbaras och bli vår. 19Ty skapelsen väntar otåligt på att Guds söner skall uppenbaras. 20
Allt skapat har lagts under tomhetens välde, inte av egen vilja utan på grund av honom som
vållade det, men med hopp om 21att också skapelsen skall befrias ur sitt slaveri under
förgängelsen och nå den frihet som Guds barn får när de förhärligas.
22Vi vet att hela skapelsen ännu ropar som i födslovåndor. 23Och till och med vi, som har fått
Anden som en första gåva, också vi ropar i vår väntan på att Gud skall göra oss till söner och
befria vår kropp.
Evangelietext
Luk 13:10–17
10En gång undervisade han i en synagoga på sabbaten. 11Där fanns en kvinna som hade
plågats av en sjukdomsande i arton år. Hon var krokryggig och kunde inte räta på sig. 12När
Jesus fick se henne kallade han på henne och sade: ”Kvinna, du är fri från din sjukdom”, 13
och så lade han sina händer på henne. Genast kunde hon räta på sig, och hon prisade Gud.
14Men synagogföreståndaren, som förargade sig över att Jesus botade på sabbaten, sade till
folket: ”Det finns sex dagar då man skall arbeta. På dem kan ni komma och bli botade, men
inte under sabbaten.” 15Herren svarade honom: ”Hycklare, finns det någon av er som inte
löser sin oxe eller åsna från krubban också på sabbaten och leder ut och vattnar den? 16Men
här är en Abrahams dotter som Satan har hållit bunden i arton år. Skulle hon inte få lösas
2
evangelieboken.se
Tolfte söndagen efter trefaldighet
från sin boja på sabbaten?” 17Dessa ord kom alla hans motståndare att skämmas, men folket
gladde sig över allt det underbara som han gjorde.
Tredje årgången
Gammaltestamentlig text
2 Mos 23:10–12
10Sex år skall du beså din jord och bärga dess gröda, 11men det sjunde året skall du låta
marken vila och ligga i träda. Då kan de fattiga i ditt folk få sin föda från den. Det som blir
över kan de vilda djuren äta. Så skall du också göra med din vingård och dina olivträd.
12Sex dagar skall du arbeta, men den sjunde dagen skall du upphöra med arbetet, så att din
oxe och åsna får vila och slavkvinnans son och invandraren får hämta krafter.
Episteltext
Gal 4:31–5:6
31
1Till den
bröder,
friheten
är vihar
inte
Kristus
barn till
befriat
en slavinna
oss. Ståutan
därför
tillfasta,
den fria
ochkvinnan.
låt ingen lägga på er slavoket
5Alltså,
igen.
2Hör på vad jag säger er, jag Paulus: om ni låter omskära er har ni ingen nytta alls av Kristus.
3Jag försäkrar er igen: var och en som låter omskära sig är skyldig att hålla hela lagen. 4Ni är
utestängda från Kristus, ni som söker er rättfärdighet i lagen; ni har hamnat utanför nåden. 5
Ty vi väntar oss i vår ande att genom tron vinna den rättfärdighet som är vårt hopp. 6I ett liv
med Kristus Jesus kommer det inte an på omskärelse eller förhud, utan på tron, som får sitt
uttryck i kärlek.
Evangelietext
Mark 2:23–28
23En sabbat tog han vägen genom sädesfälten, och lärjungarna började rycka av ax medan de
gick. 24Då sade fariseerna till honom: ”Varför gör de sådant på sabbaten som inte är tillåtet?”
25Han svarade: ”Har ni aldrig läst vad David gjorde när han och hans män blev hungriga och
inte hade något att äta? 26Han gick in i Guds hus – det var när Evjatar var överstepräst – och
åt upp skådebröden, som inga andra än prästerna får äta, och gav också dem som var med
honom.” 27Och Jesus sade till dem: ”Sabbaten blev till för människan och inte människan för
sabbaten. 28Alltså är Människosonen herre också över sabbaten.”
Alla årgångar
Psaltarpsalm
Ps 145:13b–18
Ditt rike står i alla tider,
ditt välde från släkte till släkte.
13bGud håller sina löften,
13
3
evangelieboken.se
Tolfte söndagen efter trefaldighet
kärleksfull i allt han gör.
14Herren stöder dem som vacklar,
han rätar krökta ryggar.
15Allas ögon är vända mot dig,
och du ger dem föda i rätt tid.
16Du öppnar din hand
och stillar allt levandes hunger.
17Rättfärdig är Herren i alla sina gärningar,
kärleksfull i allt han gör.
18Herren är nära alla som ropar,
alla som av hjärtat ropar till honom.
4
