Valet 2014
I september går vi till val för att välja våra politiker som
på riksdagsnivå skall besluta om nationella medicinska
inriktningsbeslut och på landstingsnivå besluta om skatte­
uppbörd och fördela den gemensamma potten utifrån medi­
cinska prio­riteringar. En grannlaga uppgift med eskalerande
kostnader och begränsade resurser. Vice ordföranden i
Social­utskottet, Lena Hallengren (S), presenterar social­
demokraternas syn på cancersjukvården i Sverige inför valet.
B
ekämpandet av cancersjuk­
domar är en av de stora utma­
ningarna för sjukvården. Varje
år får 58 000 personer cancer i Sverige.
Var tredje svensk får cancer under sin
livstid. Cancer är så förknippat med
rädsla och starkt obehag att människor
ogärna tar upp ämnet. Därför blir
cancer en ganska tyst sjukdom som
inte diskuteras trots att det är vår tids
folksjukdom.
Fem steg mot bättre cancervård
Sverige har goda resultat när det
gäller cancerbehandling och vi kan
vara stolta över den mycket högklas­
siga och avancerade cancersjukvård
som vi erbjuder. Sverige har en god
överlevnad när vi jämför med andra
länder, men på flera områden kan,
och måste, vi bli bättre. Jag vill peka
på fem områden som behöver utveck­
las i cancervården. Det gäller mer
resurser, ökad följsamhet till natio­
nella riktlinjer, ökat stöd till patien­
ten, samverkan mellan landstingen
och nivåstrukturering av vården.
Tillför resurser
När det gäller resurser har flera
ledande cancerläkare det senaste
68
halvåret redovisat att cancervården är
mycket hårt pressad och att detta kan
gå ut över patientsäkerheten.
Vi kan glädjande konstatera att
cancer i många fall gått ifrån att vara
en dödlig sjukdom till en kronisk
folksjukdom. Samtidigt ökar ande­
len äldre. Detta sammantaget medför
att fler människor kommer att drab­
bas av cancer i framtiden. Sverige har
ambitionen att möta utmaningarna,
men för att få förutsättningarna krävs
åtgärder och mer resurser. Lands­
tingen och regionerna har en mycket
svår ekonomisk situation. Staten
behöver öka sina satsningar på sjuk­
vården.
I det socialdemokratiska budget­
förslaget för 2014 föreslog vi därför
ytterligare två miljarder till sjukvår­
den just för att möjliggöra mer per­
sonal i sjukvården. Det är viktigt med
bättre och effektivare processer, men
det räcker inte. Mer resurser behövs i
cancervården. Det räcker helt enkelt
inte att jobba smartare. Neddrag­
ningar av vården har gått för långt.
Antalet vårdplatser måste bli fler. Det
behövs också fler läkare, sjuksköter­
skor och omvårdande personal för att
höja kvaliteten och kunna ge snabb
Foto: Katinka Igelberg
Cancervården behöver utvecklas
på en rad områden
LENA HALLENGREN
Riksdagsledamot (S)
Vice ordförande Socialutskottet
vård och bra rehabilitering till alla
patienter.
Följsamhet av nationella riktlinjer
För snart sju år sedan presenterades
nationella riktlinjer för cancervården
i Sverige. Några år senare kom en
nationell cancerstrategi. Men trots
riktlinjer och nationell strategi präglas
fortfarande cancervården av regionala
skillnader som inte har medicinska
skäl. Cancerpatienter måste kunna
känna sig trygga i sin visshet att de
kommer att få likvärdig vård oavsett
var i landet de bor. De nationella
vårdprogrammen för respektive can­
cersjukdom som nu tas fram måste
följas. Vad är annars poängen med
dem? Här behövs en styrning som gör
att personalen alltid ges möjlighet att
jobba med de bästa metoderna i ett
helhetssystem för cancervården som
fungerar.
Ökat stöd till patienten
En del av den nationella cancerstra­
tegin handlar om att patientens ställ­
ning i cancervården ska stärkas genom
att patienten får adekvat information,
erbjuds valmöjligheter beträffande
utredning och behandling samt får
SVENSK KIRURGI • VOLYM 72 • NR 2 • 2014
Valet 2014
råd och stöd för egenvård. En trygg
patient underlättar behandlingsarbe­
tet och för att nå dit krävs resurser.
Det är också viktigt att cancervår­
den har en systematisk återföring av
patientupplevelser och att man enga­
gerar patientrepresentanter i beslut
rörande cancervårdens utformning
och utveckling. Detta förutsätter
dock att patienten och dess anhöriga
är välinformerade så att korrekta och
välinformerade beslut kan fattas.
ningssystem spelar roll. Exempel är
ersättningssystem där enklare åkom­
mor, med förhållandevis lätt diagnos
och behandling, premieras före mer
komplicerade symtom. Eller ekono­
misystem där primärvården får betala
för remisser och provtagning. Med
andra ord; cancersjukvård kan behöva
prioriteras före knäoperationer. Vi
Antal
kan inte ha samma regler för allt. Ett
sjukvårdssystem som inte ges möjlig­
het att verka utefter medicinska prio­
riteringar är på fel väg. Ekonomiska
incitament kan vara bra men vi måste
bort från detaljerade styrsystem som
bara har ekonomiska modeller i cen­
trum. Sjukvården är komplex och
inte en vara vilken som helst. Vi tror
%
Kontaktsjuksköterskor
I betänkandet om den nationella
cancerstrategin föreslogs att varje
patient vid diagnostillfället ska få en
fast kontaktperson på den cancervår­
dande kliniken. I syfte att förbättra
informationen och kommunikatio­
nen mellan vården och patienten
och dennes anhöriga. Samt att stärka
både patientens och de anhörigas
möjligheter till delaktighet i vården.
Patientfokus är centralt i genomför­
andet av förslagen i den nationella
cancerstrategin. Inom respektive
RCC har man kommit olika långt
och utformningen av kontaktsjuk­
sköterskornas roll och arbetssätt ser
olika ut. Reformen med kontaktsjuk­
sköterskor behöver verkställas och bli
verklighet. En nationell utformning
och en specialutbildning är önskvärd
för att säkerställa god information till
cancerpatienter.
Sverige
Forskning
Sverige har en stolt tradition av kli­
niska cancerstudier. Men allt färre kli­
niska cancerstudier bedrivs i Sverige.
Det är både viktigt för cancerpatien­
terna, personalen och för forskarna
att vi får till ett ökat deltagande av
svenska patienter i kliniska studier.
Det behövs en ökad tillgänglighet för
att hitta pågående kliniska studier.
Kliniska studier måste vara en del av
cancersjukvården.
Revidera ersättningssystemen
En tidig upptäckt av cancer är en
förutsättning för behandling med
lyckat resultat. Det behöver analy­
seras varför det ibland sker fördröj­
ningar mellan symptom, diagnos
och behandling. I detta sammanhang
måste det granskas om vårdens ersätt­
SVENSK KIRURGI • VOLYM 72 • NR 2 • 2014
0
0
20
40
Procent
60
80
100
För lång väntetid från operation av koloncancer till start av adjuvant behandling. Figuren
visar antalet adjuvanta behandlingar per sjukhus 2012 och procentuella andelen som
startat inom åtta veckor. För att uppnå god effekt av adjuvant cytostatika postoperativt
skall behandling startas inom åtta veckor. Nationellt uppnås detta bara bland tre av fyra
patienter. Källa: Koloncancerregistret
69
Valet 2014
att det behövs en rejäl översyn av hela
ersättningssystemet i sjukvården.
Samverka mellan landstingen
Att väntetiderna mellan diagnos och
behandling i cancersjukvården varie­
rar mellan landstingen är ett problem
som måste åtgärdas. Väntetiderna
måste vara korta och ta hänsyn till
hur akut läget är. Den vanliga vård­
garantin är inte alls användbar för
många cancersjukdomar som behö­
ver mycket kortare tidsgränser än så.
Viktigt är också att rutinerna i sjuk­
vården underlättar en snabb diagnos­
sättning. I första hand ska sjukvården
se till så att de tumörformer som
måste behandlas mycket snabbt också
behandlas mycket snabbt.
70
Landstingen ska ha ett sådant samar­
bete att patienten skickas vidare till
annat landsting när det behövs för att
upprätthålla patientsäkerheten. Att
bygga upp systemet på att patienter
själva ska söka vård i andra lands­
ting är att lägga ansvaret på fel ställe.
Aktivt vårdval eller fritt vårdval kan
låta bra men får inte vara ett krav för
bra cancervård. Då ger vi inte cancer­
vård efter behov, utan vård efter akti­
vitet. Som cancerpatient är man redan
skör, att då behöva välja eller jaga kor­
tast kö har man inte ork med och gör
sjukvården till ett lotteri. Det måste
vara sjukvården som tar ett ansvar att
slussa patienten till rätt vårdenhet på
ett snabbt och säkert sätt.
Nivåstrukturera bättre
Alla sjukhus kan och ska av kvali­
tetsskäl inte göra alla ingrepp. Inom
ett antal cancerdiagnoser är antalet
insjuknande lågt. Det är inte rim­
ligt att varje cancerregion, eller än
värre varje landsting eller sjukhus,
ska behandla dessa cancerdiagnoser
en eller ett par gånger per år. En mer
koncentrerad cancervård ger också
en bättre plattform för utbildning,
forskning och utveckling. Arbetet
med detta pågår inom ramen för can­
cerstrategin, och sex regionala can­
cercentrum, men måste snabbas på
betydligt. Det finns så mycket mer att
göra för en jämlik vård.
SVENSK KIRURGI • VOLYM 72 • NR 2 • 2014
