Lärarhandledning Häng med ut i universum! en resa i solsystemet 1 Lärarhandledning till filmen Från Pluto till Merkurius: en resa i solsystemet Universum består av några hundra miljarder galaxer, och en av dem är ”vår” galax. Vi kallar den Vintergatan, och den består av cirka 200 miljarder stjärnor. I en av Vintergatans spiralarmar finns en mycket speciell stjärna. Eller mer korrekt, det är en alldeles vanlig stjärna, men den är ändå speciell - för oss. Det är en gul, medelstor, medelvarm och medelålders stjärna. Den här medelmåttiga stjärnan är solen, den stjärna som både värmer oss och ger oss det ljus vi behöver. Från Pluto till Merkurius: en resa i solsystemet är en film för lågstadiet, årskurs 2-3. I filmen får klassen följa med ut i universum till de fascinerande världar som kretsar runt vår sol. Resan går till våra grannplaneter och här får eleverna bland annat uppleva världar med temperaturer ner mot minus 200 grader Celsius, eller med enorma orkaner som rasat i mer än 300 år. Välkommen till ett äventyr ut i vårt solsystem och upplev planeterna på riktigt nära håll! Cosmonova På Cosmonovas enorma kupolformade duk tas du bland annat med till fascinerande platser ute i vårt oändliga universum; från närbelägna planeter i vårt solsystem, till stjärnor eller andra mer extremt avlägsna himlakroppar. Innehållsförteckning Solsystemet.................................................................................3 Jordliknande planeter................................................................. 3 Gasplaneter.................................................................................3 Asteroider, asteroidbältet........................................................... 3 Kuiperbältet och Oorts moln..................................................... 4 Hur många planeter finns det i solsystemet?........................... 4 Jorden, livets planet.................................................................... 5 Finns det platser som skulle kunna hysa liv?........................... 5 Vad är en måne?......................................................................... 5 Hur bildades solsystemet? Finns det andra liknande system? 6 Framtiden för vårt solsystem?................................................... 6 Aktiviteter...................................................................................7 Ett urval astronomiböcker......................................................... 7 Ordlista......................................................................................8 Svensk lärarhandledning av MARIE RÅDBO för COSMONOVA. Originalversion från DENVER MUSEUM OF NATURE & SCIENCE. Filmen Från Pluto till Merkurius: en resa i solsystemet (Cosmic Journey: A Solar System Adventure) är producerad av DENVER MUSEUM OF NATURE & SCIENCE, med bidrag från RATHEON COMPANY och THE SCIENTIFIC AND CULTURAL FACILITIES DISTRICT (SCFD). Distributör DENVER MUSEUM OF NATURE & SCIENCE. Svensk bearbetning av MARIE RÅDBO Foto: NASA Illustration: Annica Roos 2 Solsystemet Solen är vår närmaste stjärna, och den enda stjärnan som befinner sig i solsystemet. Alla stjärnor vi ser på kvällarna befinner sig betydligt längre bort, och ser därför mindre ut än solen. Om vi kunde resa långt bort i rymden skulle solen se ut som vilken stjärna som helst. Runt solen reser många himlakroppar, bland annat planeter, dvärgplaneter, asteroider samt kometer, och alla hålls de kvar i sina banor av solens gravitation. Solen, precis som alla stjärnor, är ett gigantiskt gasklot som hålls samman av sin egen gravitation. I centrum är det så hett och så stort tryck att kärnfusioner kontinuerligt äger rum, vilket innebär att det blir ännu hetare. Dessa kärnfusioner består framför allt av vätekärnor som kolliderar och smälter samman. Resultatet blir att en liten del av massan hos vätekärnorna omvandlas till energi, den energi som är nödvändig för livet på jorden. Fem miljoner ton av solens massa omvandlas till energi – varje sekund! Det märkliga är att det tar flera miljoner år för energin att vandra från solens centrum upp till ytan, men därefter tar det bara åtta minuter för ljuset att resa från solens yta till jorden. Det är med andra ord flera miljoner år gammal solenergi, värme och ljus som når jorden i dag. I solsystemet finna många olika objekt. Ett sätt att dela in dem i olika kategorier är följande. Jordliknande Objekt Asteroidbältet Gasplaneter Merkurius, Venus, Asteroider jorden, Mars Karaktäristik Små, steniga, få eller inga månar, inga ringar Steniga Jupiter, Saturnus, Uranus, Neptunus Stora, gasiga, många månar, ringar Kuiperbältet Oorts moln Pluto och kometer Kometer Is och sten Is och sten Jordliknande planeter De jordliknande planeterna - Merkurius, Venus, jorden och Mars - hittar vi i de inre delarna av solsystemet. De är jämförelsevis små, består av sten och järn, har en hård yta, har få eller inga månar samt saknar ringar. Jämfört med gasplaneterna roterar de mycket långsamt runt sin axel vilket ger längre dygn än på gasplaneterna. Däremot har de högre hastighet i sin bana runt solen, vilket beror på att det är solens gravitation som avgör hastigheten för planeterna. Ju större gravitationen är, desto större planethastighet krävs för att inte solen ska dra till sig planeten. Eftersom gravitationen är större ju närmare solen man befinner sig, är det således Merkurius som har den högsta hastigheten. Gasplaneter Gasplaneterna – Jupiter, Saturnus, Uranus och Neptunus – består framför allt av gaserna väte och helium, de två lättaste ämnen som existerar. Det är stor turbulens i gasen med extremt kraftiga stormar som följd. I Jupiters gas finns t ex en storm som har pågått i minst 300 år, den Stora röda fläcken. Alla gasplaneter saknar fast yta och befinner sig längre bort från solen än de jordliknande planeterna. Alla har de ringar som består av sten och is, även om vi vanligen kallar Saturnus för planeten med ringar. Det är helt enkelt av historiska skäl, eftersom Saturnus ringar har varit kända ända sedan 1600-talet, då de syns tydligt i teleskop från jorden. Övriga ringar har upptäckts under andra hälften av 1900-talet. Alla gasplaneter är omgivna av många månar. Asteroider, asteroidbältet Asteroidbältet är ett område med större och mindre stenblock, vilka reser runt solen i området mellan Mars och Jupiter. Den första asteroiden upptäcktes 1801 och sedan dess har vi upptäckt tusentals, men det är mycket som talar för att det finns miljoner asteroider. Asteroiderna är byggstenar som blev över 3 när planeterna bildades, vilka aldrig lyckades slå sig samman till en enda planet. Den största kända asteroiden är inte helt förvånande den som först upptäcktes, Ceres, och den är 950 kilometer i diameter. I samband med att Pluto blev en dvärgplanet utnämndes även Ceres till dvärgplanet, se nedan. De flesta asteroider är mindre än Ceres och en del är små som gruskorn. Asteroiderna, med undantag av Ceres, är kantiga och ser ungefär ut som knöliga potatisar. Kuiperbältet och Oorts moln I slutet på 1900-talet upptäckte astronomerna, i samma område som Pluto, några objekt som liknade Pluto. Hela området kom att kallas Kuiperbältet, efter den astronom, Gerhard Kuiper, som redan i mitten på 1900-talet hade misstänkt detta. Objekten i Kuiperbältet består av sten och is, inklusive dvärgplaneten Pluto med sina tre månar. Plutos största måne Charon nämns i föreställningen. Dessutom hittar vi kometer i Kuiperbältet. Även Oorts moln består av kometer. Skillnaden är att Oorts moln befinner sig längre bort från solen än Kuiperbältet och utgör därmed solsystemets yttre gräns. Båda dessa områden, Kuiperbältet och Oorts moln, fungerar med andra ord som kometförråd. Här ute, i kylan långt bort från solens värme, är kometerna bara som isklumpar. Först när en sådan isklump kastas in mot solens hetta och börjar smälta, kan den bilda den karaktäristiska kometsvansen. Hur många planeter finns det i solsystemet? Människor har alltid sett fem planeter på himlen med blotta ögat – Merkurius, Venus, Mars, Jupiter och Saturnus. Uranus upptäcktes med teleskop 1781, Neptunus 1846 och Pluto 1930. Med andra ord, sedan 1930 har vi haft nio planeter runt solen, inklusive jorden, samtidigt som det under flera decennier har funnits en viss tveksamhet till Pluto som planet. Det har nämligen visat sig att Pluto i flera avseenden är annorlunda än övriga planeter, både i sammansättning och i sin resa runt solen. När astronomerna i slutet på 1900-talet upptäckte de första medlemmarna i Kuiperbältet började de även misstänka att det kunde finnas många oupptäckta objekt där ute i mörkret. Något måste göras. För vad skulle man kalla objekten i Kuiperbältet? Planeter, precis som Pluto? Eller något annat? Under flera år i början på 2000-talet diskuterades frågan livligt. 2006 resulterade det i en entydig definition på begreppet planet. En planet ska • resa runt en stjärna. • vara klotformad. • vara ensam i sitt slag. Det andra villkoret säkerställer att objekten inte är för litet. Det tredje villkoret innebär att en planet ska resa i ensamt majestät i sin bana. Det finns till exempel inte mer än ett jordklot på samma avstånd från solen som jorden, inte heller finns det mer än en Jupiter på samma avstånd som Jupiter osv. Däremot vimlar det av Plutoliknande objekt i det område vi nu kallar Kuiperbältet. Det är alltså det tredje villkoret som leder till att Pluto förlorar sin planetstatus, samtidigt som inte heller något annat objekt i Kuiperbältet nu kan definieras som planet. Pluto klassas numera som dvärgplanet – utan att det finns någon egentlig definition på ett sådant objekt. Även Ceres i asteroidbältet blev klassad som en dvärgplanet. 4 Jorden, livets planet. Solen är än så länge den enda stjärna vi känner till som är omgiven av en planet med liv. Liv som vi känner det behöver vissa byggstenar och en lämplig miljö. Dessutom en energikälla, och i vårt fall är det solen som direkt eller indirekt ger oss all den energi livet behöver. Byggstenarna för livet på jorden är kol och vatten, och vattnet måste dessutom vara i flytande form. Miljön måste således ge förutsättningar för en temperatur mellan 0 och 100 grader Celsius. Dessutom måste det finnas en atmosfär med syre som vi kan andas. Atmosfären skyddar oss dessutom mot både rymdens kyla och livsfientlig strålning. Jorden uppfyller dessa krav. Kol finns det gott om och jordens avstånd till solen ger oss lagom mycket värme för att vattnet varken ska ånga bort eller ständigt ska vara fruset. Vi säger att jorden befinner sig i solens livszon. Och vi har den ”rätta” atmosfären. Finns det andra platser som skulle kunna hysa liv? Låt oss börja med att undersöka planeterna runt solen för att se om de uppfyller de krav vi ställer på livet på jorden. Jordliknande planeter: Merkurius saknar atmosfär, Venus är för het, 490 grader Celsius. Mars är i kal�laste laget och har en alltför tunn atmosfär, men Mars är ändå högst intressant att utforska. Det finns mycket som talar för att Mars för länge, länge sedan har varit både varmare och våtare samt har haft en atmosfär som kan ha varit lämpad för liv. Gasplaneterna: För flera år sedan spekulerade några forskare över möjligheten till liv i gasen, men med mer kunskap om de instabila förhållandena i gasen, med bland annat kraftiga orkaner, är det alltmer tveksamt. Däremot finns ett antal månar som kan vara intressanta att studera ytterligare. Månen Triton runt Neptunus har de rätta byggstenarna men vattnet är fruset. Det mest överraskande med Triton är mörka fläckar som antas ha bildats genom isvulkaner som sprutar plymer från månens inre flera kilometer över ytan. Titan, den största månen runt Saturnus, är omgiven av en tjock orangefärgad atmosfär och astronomerna spekulerar i om Titan skulle kunna likna en ”tidig djupfryst jord” Enceladus, ytterligare en måne runt Saturnus, sprutar ut vatten från sitt inre, ungefär som isländska gejsrar. Kanske kan det finnas flytande vatten bara några tiotal meter under ytan. Vem vet om där finns möjlighet till enkelt liv. Månen Europa runt Jupiter är täckt av is, och under detta istäcke misstänker astronomerna att det kan finnas flytande vatten. Det är visserligen extremt kallt i dessa regioner, men tidvattenkrafter från Jupiters gravitation – Jupiter har störst gravitation av planeterna runt solen - skulle kunna ge värme. På så sätt får Europa den energi som kan tänkas skapa värme och förutsättningar för liv. Vissa spekulerar därför i om det finns förutsättningar för primitivt liv på Europa. Vad är en måne? En måne är en himlakropp som reser runt en himlakropp som är större än den själv. När detta skrivs, mars 2011, känner vi till 171 månar runt planeterna i vårt solsystem. 1610 upptäckte Galileo Galilei i sitt teleskop de första månarna runt en annan planet än jorden. Det var de fyra största månarna runt Jupiter, vilka än i dag kallas de galileiska månarna. De fick namnen, Io, Europa, Ganymedes och Callisto och alla nämns i föreställningen. Månarna i solsystemet är mycket olika varandra. Några har aktiva vulkaner, en del är varma medan andra är kalla, och somliga är geologiskt döda med ytor fulla av kratrar – t ex jordens måne. De två största månarna i solsystemet är Ganymedes runt Jupiter och Titan runt Saturnus. De är t o m större än planeten Merkurius. 5 Hur bildades solsystemet? Finns det andra liknande system? För fem miljarder år sedan föddes solen och alla himlakroppar runt solen, bland annat jorden, i ett stort roterande gasmoln, en så kallad nebulosa. Att det bildas planeter samtidigt med stjärnor borde enligt astronomerna vara en naturlig fysikalisk process, således inget som skulle vara unikt för födelsen av vår sol och vårt solsystem. Därför har astronomer länge misstänkt att det finns planeter runt andra stjärnor än solen. Ändå dröjde det till slutet på 1900-talet innan de upptäckte några. Skälet är enkelt. Planeter är alltid små jämfört med stjärnorna varför deras reflekterade ljus ”drunknar” i stjärnljuset. Men till sist, vintern 1995-96, lyckades man på indirekt väg upptäcka planeter runt andra stjärnor, det vi kallar exoplaneter. När detta skrivs, mars 2011, har vi upptäckt 538 exoplaneter! Än så länge är de flesta större än jorden och allt talar för att de är gasplaneter, varför de inte borde vara så intressanta när det gäller frågan om liv. Men det borde bara vara en tidsfråga innan vi upptäcker en planet som jorden. I sökandet efter exoplaneter koncentrerar sig astronomerna på stjärnor som liknar solen, eftersom vi vet att det är en utmärkt kombination med en planet som jorden och medelmåtta till stjärna som solen. Och när vi väl har funnit ett sådant par, med en planet på rätt avstånd från sin moderstjärna, då kan utforskningen gå vidare med att söka efter liv. Framtiden för vårt solsystem? Astronomerna har beräknat att solen har levt ungefär halva sitt liv, fem miljarder år, den är som sagt en medelålders stjärna. Om ytterligare fem miljarder år, då solen inte längre kan omvandla energi genom kärnfusioner i centrum, börjar dess ”dödsryckningar”. Solen blir då instabil och sväller upp till en så kallad röd jättestjärna. Det innebär att jorden inte får samma egenskaper som nu. Först ångar vattnet bort, och därefter kommer jorden att slukas av solens gas. Men det är inte enbart jorden som slukas utan det gäller alla de inre jordliknande planeterna, samtidigt som det blir varmare på gasplaneterna. Vem vet, i en avlägsen framtid kanske någon av dagens ismånar runt gasplaneterna blir lagom varm för livet att trivas? OBS! Temat bör behandlas varsamt tillsammans med barnen. Detta scenario inträffar först om cirka fem miljarder år, det samma som fem tusen miljoner år. Men skillnaden mellan 50 år och fem miljarder år är inte alltid så enkel att greppa i den här åldern. Fem miljarder måste jämföras med den ”korta” tid det har funnits människor på jorden, några miljoner år. 6 Aktiviteter Bakgrund: Livets utveckling på jorden har anpassat sig till de förhållanden som råder här. På en mindre planet med mindre gravitation skulle växter och djur kunna växa sig mycket längre och bli smalare. Det skulle också kännas lättare att röra sig. På en större planet med större gravitation skulle det bli tvärtom med tunga och klumpiga djur. Varelser på en större planet behöver även ha ett kraftigare hjärta för att orka röra sig. 1 Uppgift: Fantisera om utseendet på levande varelser som bor på en mindre/större planet. Glöm inte att de måste kunna förflytta sig. Bakgrund: Vi människor har inte rest längre än till månen. Avståndet är ”bara” en ljussekund, vilket betyder att det tar en sekund för ljuset att resa från månen till jorden. För astronauterna tog det nästan fyra dygn att resa den sträckan. Om vi människor i framtiden skulle kunna resa till någon annan plats än månen är Mars nästa tänkbara resmål. Men till Mars är det ungefär 200 gånger så långt och det skulle ta mer än ett halvt år att resa dit. Enkel väg! 2 Uppgift: Diskutera en framtida Marsresa, och reflektera över de vardagliga sysslorna och vilka problem som kan tänkas uppstå. Man utgår i dag från att det ska vara sju astronauter ombord på en framtida resa till Mars. Vilka medpassagerare skulle du välja? Och vad vill du ta med dig för bagage i rymdfarkostens begränsade utrymme? Hur tror det är att leva i en trång farkost i nästan ett år på resan till Mars? Vad skulle du göra hela tiden, långt hemifrån, med bara mörker utanför fönstret? Bok- och länktips Ett urval astronomiböcker, relaterade till solsystemet och liv i universum. Ahlbom, Jens & Johansson, George: Ut i Rymden med Mulle Meck, Natur & Kultur 2008 Couper & Henbest: Finns det någon därute? Bonnier Carlsen 1999 Lindström, Jonathan: Allt om universum, Bonnier Carlsen 2009 Lindström, Jonathan: Till Månen, Bonnier Carlsen 2009 Mellgren, Erik: Månljuset, Natur och Kultur 1995 Mellgren, Erik: Solsystemet, Natur och Kultur 1997 Mellgren, Erik: Mars – din guide till den röda planeten, Natur & Kultur 2005 Newth, Eirik: Planeterna, Alfabeta 2002 Newth, Eirik: Solen, Alfabeta 2003 Newth, Eirik: Månen, Alfabeta 2004 Newth, Eirik: Liv i universum, Alfabeta 2005 Rådbo, Marie: Universumboken, Almqvist & Wiksell 1993 Rådbo, Marie (medförfattare): Lärarboken Almqvist & Wiksell 1994 Rådbo, Marie: Rymdens gåtor, Opal 1996 Rådbo, Marie: Runt i rymden - till alla frågvisa, Opal 1998 Rådbo, Marie: Fakta om solsystemet, Almqvist & Wiksell 2001 Rådbo, Marie: Ut i rymden - bland kometer, stjärnor och planeter, LL-förlaget 2003 Länkar: Liv i rymden http://www.rymdforum.nu/?id=739 Bemannade rymdfärder http://www.rymdforum.nu/?id=620 Rymdforskning http://www.rymdforum.nu/?id=588 Solsystemet http://www.rymdportalen.com/?page=astronomi Blandat innehåll http://www.ungafakta.se/stjarnorplaneter/ Tidningen Populär astronomi http://www.popast.nu/ 7 Mer för läraren: http://marie.radbo.org/lankar/ http://www.nrm.se/sv/meny/besokmuseet/cosmonova/upptackuniversumastronomiochrymden.2275.html http://starchild.gsfc.nasa.gov/docs/StarChild/StarChild.html (engelska) http://sv.wikipedia.org/wiki/Keplerteleskopet http://www.kepler.arc.nasa.gov/ Ordlista Asteroid Småplanet av sten och is som reser runt solen i området mellan Mars och Jupiter. Asteroidbältet Området mellan Mars och Jupiter där asteroider reser runt solen. Astronaut En människa som reser ut i rymden. En rymdfarare från f d Sovjetunionen kallas kosmonaut, medan en rymdfarare från Kina kallas taikonaut. Astronom En forskare som studerar universum från jorden, utan att resa ut i rymden. Atmosfär Skikt av gas runt en planet. Jordens atmosfär stänger ute rymdens kyla och skyddar oss från livsfientlig strålning från rymden, bland annat från solen. Jordens atmosfär innehåller även syre som levande varelser andas. Axel En tänkt linje genom en himlakropp – t ex en stjärna, planet eller måne - kring vilken den snurrar. Dvärgplanet Pluto och asteroiden Ceres är än så länge, mars 2011, utnämnda till dvärgplaneter. Exoplanet En planet som reser runt en annan stjärna än solen. När detta skrivs, mars 2011, känner vi till 538 exoplaneter. Galax Ett stort område med stjärnor, planeter, gas och allt annat som finns i universum. Det mesta talar för att det finns miljarder galaxer i universum och att varje galax i sin tur består av miljarder stjärnor. Galileo Galilei (1564 - 1642) Italiensk vetenskapsman. Gasplaneter Planeterna utanför asteroidbältet; Jupiter, Saturnus, Uranus och Neptunus. De är större än de jordliknande planeterna och är omgivna av ringar och många månar. Gravitation Det samma som tyngdkraft. Alla föremål i universum – från den minsta smula till den största stjärna – har gravitation. Ju större något är, desto större gravitation har det vanligen. Därför har solen större gravitation än jorden, som har större gravitation än månen, som har större gravitation än en människa. 8 Jordliknande planeter Planeterna innanför asteroidbältet; Merkurius, Venus, jorden och Mars. De har en fast yta och består av sten och järn. De är mindre än gasplaneterna och har få eller inga månar. Komet En himlakropp - vanligen mindre än 10 km - som är en blandning av is, snö och grus, och som reser i en avlång bana runt solen. När en komet kommer nära solen smälter den, och det är detta smältvatten som bildar kometens långa svans. Kuiperbältet Det område runt solen där Pluto befinner sig. Ligger innanför Oorts moln. Kuiperbältet innehåller himlakroppar som består av sten och is plus kometer. Kärnreaktion Det finns två sorters kärnreaktioner, antingen atomkärnor som klyvs, en fission, eller atomkärnor som smälter samman, en fusion. I centrum av stjärnor handlar det alltid om fusion. Större delen av en stjärnas liv är det vätekärnor som slår sig samman och bildar energi, en kärnfusion. Därför lyser stjärnorna. Ljusår Den sträcka ljuset reser på ett år, ungefär 9 500 000 000 000 kilometer. Måne En himlakropp som reser runt en annan himlakropp som är större än den själv, vanligen en planet. Månen runt jorden har inget eget namn utan kallas enbart för månen. Andra månar har däremot fått egna namn. Jordens måne reser runt jorden på knappt en månad, därav ordet månad. Jordens måne saknar vatten som vi söker efter i föreställningen. Trots det finns områden som kallas för hav, t ex Stillhetens hav. De namngavs för 400 år sedan, innan vi visste att månen saknar vatten. I dag vet vi att haven är lavaslätter. Nebulosa Ett stort moln av gas och stoft. Många nebulosor är flera ljusår i diameter. Stjärnor föds i nebulosor. Olympus Mons (Berget Olympus) En vulkan på Mars som är solsystemets högsta berg. Det sträcker sig 25 km över marken, vilket är ungefär tre gånger högre än Mount Everest. Oorts moln Det mest avlägsna området i solsystemet. De flesta kometer kommer med stor sannolikhet från detta område. Planet En himlakropp runt en stjärna, som dessutom är både klotformad och ensam i sitt slag i den aktuella banan runt solen. Planeter syns på himlen därför att de reflekterar solens ljus. Solen Vår närmaste stjärna, som ligger tillräckligt nära för att värma jorden och ge oss energi. Samtidigt som solen sänder ut energi i form av strålning som är livsviktig, sänder den även ut livsfarlig strålning. Jorden har skydd mot den sistnämnda strålningen i form av atmosfären. Solen är mycket större än jorden. Om jorden var stor som ett pepparkorn, 0,5 cm, skulle solen bli stor som en badboll, 55 cm, och den badbollen skulle befinna sig 60 meter från pepparkornet. Solsystemet Det består av solen, planeter, dvärgplaneter, månar, asteroider och kometer. Stjärna Ett stort glödande gasklot. Alla stjärnor är heta och lyser tack vare kärnreaktioner i centrum, där vätekärnor slår sig samman i en så kallad kärnfusion. 9 Svavel Ett grundämne, som är nödvändigt för livet och som bland annat bygger upp muskler, hud, hår och naglar. Svavel används mycket inom industrin, t ex i papperstillverkning och ingår även i tändstickor. I föreställningen nämns svavelvulkaner på månen Io runt Jupiter, i motsats till vulkaner på jorden som sprutar ut smält berg, så kallad magma. Valles Marineris En gigantisk ravin på Mars, för övrigt solsystemets längsta och djupaste. Den sträcker sig cirka 4000 km tvärs över planeten, vilket motsvarar avståndet mellan Stockholm och Kanarieöarna, och på vissa ställen är den sju kilometer djup. Vintergatan Den galax där vi bor. På engelska heter den Milky Way. Årstid Variation i temperatur på jorden som beror på lutningen på jordens axel.