På andra sidan
sanningen
En läslogga av Lisette Alexandroff
PEP 2
Ht-2005
Inledning
Jag har läst På andra sidan sanningen av Beverley Naidoo. Jag har valt att göra den här loggen ur
synvinkeln hur ett flyktingbarn kan känna sig. Lite hur det går till med byråkratin men största fokus
på barnens känslor. Mina tankar skriver jag sist.
Jag börjar med lite information om författarinnan sedan en bakgrund ur boken. Efter det kommer mina
citat och sist mina egna tankar.
Jag har knutit ihop lite med barnkonventionen och lite med en årsrapport från Barnombudsmannen.
Beverley Naidoo
Hon som har skrivit ”På andra sidan
sanningen” heter Beverley Naidoo.
1943 föddes hon i Sydafrika men hon
tvingade fly i exil till England sedan hon
som student fängslats för inblandning i
motståndsrörelsen mot apartheid.
Hennes första barnbok kom 1985 och den var
bannlyst i Sydafrika fram till 1991 men
de gav henne aldrig någon anledning till
varför.
”På andra sidan sanningen” är hennes fjärde
bok men det har kommit fler efter den.
Researchen till boken gjorde hon mestadels i
England genom att spendera några
månader med att lära sig om
erfarenheterna för flyktingbarn i London.
Bakgrund
Nigeria styrt med järnhand av en diktator, yttrandefrihet är
inte att tänka på. Papa Folarin skriver frispråkiga artiklar i
tidningen Speak. Trots hot från högre ort om att han kan
komma att tystas fortsätter han sina skriverier.
När hans fru blir skjuten till döds inser han att inte bara hans liv
är hotat utan hela familjens. Han och hans bror gör upp en
plan för att han och hans barn ska kunna fly till England.
Barnen, Sade och Femi, flyr först och de stöter på lite
oväntade händelser som gör att de står hungriga, trötta och
chockade helt ensamma i en okänd storstad, London.
Ensamma i främmande land
”Kom ut, ungar. Det här är Mrs. Bankole.
-Jaha, ni två är alltså mina barn.”
”Fram till dess att ni är i säkerhet i London heter ni Bankole i
efternamn och ni får bara använda namnen som står i passen.”
”-Det är för att ingen ska smuggla nåt, sa
Sade.
-Men vi smugglas ju, viskade Femi häftigt i
hennes öra.” På andra sidan sanningen sid 39
På andra sidan sanningen sid. 34
”Mrs. Bankole syntes inte till någonstans. De sprang bort till
blomsterståndet, stannade och vände sig om och spanade åt alla håll.
Inte ett spår.
På andra sidan sanningen sid. 59
”Att få åka flygplan var något som Sade hade
velat länge. Papa och Mama hade lovat att de
skulle ta med barnen någon gång. Men det var
inte så här hon hade tänkt sig det. Ikväll
slungades hon ut i rymdens stora mörker,
bortryckt från nästan allt och alla hon kände,
förutom Femi. Och han höll också på att glida
ifrån henne.” På andra sidan sanningen sid. 4243
”Barn och unga som tvingas lämna sin familj, sitt hem och hela sin tillhörighet genomgår ett
trauma. Många har dessutom traumatiserats före och under flykten. Ovissheten här samt oron för
anhöriga i hemlandet utgör en svår psykisk press när de väl kommit hit. En stor andel av de
ensamkommande barnen och ungdomarna är i behov av akuta barnpsykiatriska insatser.”
BO:s årsrapport 2003 ”Vem bryr sig?” sid. 58
Att vara flykting!
”- Det här är jourhavande socialarbetare började
hon.
- Hej, Robert heter jag. Han gjorde en nick
framåt med huvudet.
- Jag skulle vilja att ni följer med mig. Jag tror att
ni behöver ett tryggt ställe att vara på inatt,
fortsatte han med mjuk röst.
- Jag ska försöka hitta nåt åt er. Blir det bra?” På
andra sidan sanningen sid. 79
”Konventionsstaterna skall vidta lämpliga åtgärder
för att säkerställa att ett barn som söker
flyktingstatus eller anses som flykting i enlighet
med tillämplig internationell eller nationell rätt och
tillämpliga förfaranden och oberoende av om det
kommer ensamt eller är åtföljt av sina föräldrar eller
någon annan person, erhåller lämpligt skydd och
humanitärt bistånd vid åtnjutandet av de tillämpliga
rättigheter som anges i denna konvention och i
andra internationella instrument rörande mänskliga
rättigheter eller humanitär rätt, som nämnda stater
tillträtt.”
FN:s Barnkonvention Artikel 22:1
”Hmm, ja det är allt vi behöver
vet just nu för att ni ska få ett
tillfälligt uppehållstillstånd. Men
längre fram blir ni tvungna att
förklara närmare om varför er
familj ansåg att ni var i fara –
och varför de skickade hit er
utan pass. Immigrationsbyrån
kommer också att vilja veta hur
ni tog er in i landet.” På andra
sidan sanningen sid 101.
”- Jenny säger att hon ska ordna pengar. Så kanske vi
kan gå och skaffa lite nya kläder imorgon.” På andra
sidan sanningen sid. 93
Svårigheter
”Det var som att han gled längre
och längre ifrån henne för varje
dag. Nar Sade vinkade hej då i
korridoren hängde han så apatiskt
med armarna att den röda matlådan
av plast såg ut att glida ur handen
när som helst. Hon var van att se
sin bror arg och upprörd, men den
här livlösheten oroade henne.” På
andra sidan sanningen sid. 116-117
”-Kan inte stava sitt eget namn rätt!
Sade hörde klart och tydligt mumlet från
bänken bakom.
- Fröken sa ’Sha-dey’ och hon har inte
satt dit något H.
- De behöver väl inte kunna stava i
bushen.
Sade grep hårt om pennan när
skrattsalvan rungade bakom henne.” På
andra sidan sanningen sid. 122
Återförenade
”-Sade och Femi, känner
ni någon Mr. Folarin
Solaja?
Sades huvud flög upp
och Femi spärrade upp
ögonen.
- Papa! Tjöt han.” sid.
162
” För första gången sedan de
kom till England frågade Femi
Sade om hon ville spela Ayo med
honom…
…De blev spralliga båda två och
pratade inte alls om Papa.” sid
166
”Sade kände hur all stelhet bara smälte undan när Papa tryckte
dem mot sitt bröst. Hon kände hans andedräkt mott sitt hår och
hennes heta tårar rann och rann på hans skjorta medan hon
hörde honom säga deras namn flera gånger med sprucken röst.”
sid 170
Mina Tankar
Det första som slår mig när jag läst den här boken är att det ju faktiskt finns barn som råkar ut för
sådana här prövningar. Det är fasansfullt att det händer i vår värld, men nu gör det ju det och då
får man agera utifrån det. Ta hand om de barnen efter bästa förmåga. Just de här barnen fick
väldigt snabb hjälp medan vad jag har förstått att i vårat land kan det ta väldigt lång tid innan de
t.ex. får svar på om de får stanna. Eftersom det här är en påhittad historia känns det som att
sanningen är lite förskönad men att det på det stora hela går till så.
Att behöva lämna sitt hemland måste i sig vara traumatiskt, att sedan vara tvungen att resa utan sina
föräldrar fördubblar nog den känslan. Innan jag läst den här boken måste jag erkänna att jag inte
hade tänkt så mycket på hur det faktiskt är att behöva fly. Att bara flykten i sig är en pärs. Sedan
ska man försöka leva ett någorlunda normalt liv i ett land man inte alls känner sig hemma i måste
vara otroligt svårt, därför är det jätteviktigt att man kan få ett beslut om uppehållstillstånd snabbt
så man åtminstone kan känna sig trygg.
Barnen i boken fick snabbt komma in i en familj och bo, det är bra så de kan få lite rutiner och sedan
börja i skolan nästan direkt är också bra så de får träffa barn i sin egen ålder och få leka. Det jag
tycker att de saknade var någon att prata med en barnpsykolog eller kurator. Någon som de kan
prata med utan att känna att det är ett korsförhör om varför de kom som det kanske lätt blir om
det är någon på socialen som försöker prata med barnen.
Även fast det är en ungdomsbok så tycker jag att den är bra att läsa om man ska jobba med barn för
att få en förståelse för vad flyktingbarn kan ha gått igenom innan de kommit hit. Då kanske man
kan möta de på ett annat plan och förstå deras behov bättre för om man inte riktigt förstår vad de
gått igenom kan det vara svårt att förstå deras behov.
Litteratur & Källor
•
•
Naidoo, B, På andra sidan sanningen, 2000
Överenskommet! Fyra internationella överenskommelser som ligger till grund för
de nya läroplanerna, Stockholm: Liber, 1999
•
Barnombudsmannen, Vem bryr sig, Årsrapport 2003
•
•
Information om Beverley Naidoo: http://www.macondo.nu/
Bilden på Beverley Naidoo: http://www.beverleynaidoo.com/images/mum.jpg
