1
Predikan Epifania
Sundsvall och Östersund 2011
Om man frågar katolska barn och ungdomar varför vi firar Trettondedag jul eller Epifania får
man ofta ganska svävande svar; och jag tror att också många vuxna katoliker trevar litet
osäkert om vad det är vi firar idag. Epifania hänger så intimt ihop med det vi firar i Kristi
födelses fest att det kan bli otydligt vad som är så speciellt med denna dag. Men det här är den
dag då Kristi födelses fest fullbordas, där linjerna dras ut i fullhet och därför är det inte så
konstigt att våra syskon i den östliga delen av kristenheten firar just denna dag som den större
högtiden.
På julnatten talar vi om änglarnas och herdarnas lovsång; idag möter vi lovsång och
tacksägelse från hela mänskligheten. Idag går vi från det begränsade till det universella; det
som sker på en liten oansenlig plats bland ett fåtal människor får betydelse för hela världen.
Herdarna på fälten utanför Betlehem är goda representanter för sig själva och sin omgivning i
det heliga landet, men idag blir det klart att detta gäller för hela världen. Han som ligger i
krubban är Frälsaren, den ende Frälsaren för hela världen, för alla människor, och de som
besöker honom idag representerar hela mänskligheten.
Herdarna har varit i stallet och förundrats över barnet i krubban, och nu kommer det några
främlingar från fjärran land; de knackar på stallets dörr eller hoar till vid grottans öppning,
och de kommer för att på sitt sätt hylla barnet. Maria och Josef har mycket att begrunda!
Främlingarna har vandrat långt och länge; de kanske har startat långt innan Josef och Maria
gav sig av från Nasaret. De har sett en stjärna, följt den och kommit ända hit, med en liten
avstickare först till Jerusalem, eftersom de trodde att ett kungabarn borde födas i ett palats.
Men de bedrog sig; Kungarnas Kung finns här i ett stall!
Vilka är då dessa främlingar? Det framgår inte särskilt tydligt i texterna. De kallas för
’magoi’, the magi, les mages, magos, ”mager”. Vi vet egentligen inte riktigt vilka de är, inte
heller om de kommer från samma ställe eller om de har färdats tillsammans. De fromma
legenderna har gjort dem till tre kungar som kommit från helt olika håll för att representera
hela mänskligheten. Om man kallar dem stjärntydare, är det nog inte astronomer som avses,
utan snarare astrologer, och då kan de kanske sägas representera den nyfikna människan i
hennes sökande efter sanningen, människan som söker sanningen och finner den i Jesus
Kristus. Om man istället väljer att kalla dem för vise män, leder detta kanske tanken till
filosofer som genom sin iakttagelseförmåga och sitt förnuft söker efter sanningen, och som på
den vägen kommit fram till att förstå att Jesus Kristus är Sanningen (med stort ’S’). Oavsett
vilka de är, så är dessa människor representanter för hela mänskligheten, och det som sker
denna dag visar att Jesus Kristus, det lilla barnet i krubban är hela världens Frälsare.
Det är några alldeles speciella gåvor de har med sig: guld, rökelse och myrrha. Man kan säga
att de här gåvorna är en bekännelse, gåvorna säger något viktigt om Jesus, och de säger att
dessa främlingar förstått vem Jesus är. Guld är något för en kung - att komma med guld till
Jesus visar att de förstått att Jesus är en kung, och detta finns ju också med när de frågar
2
Herodes om var den nyfödde judakonungen finns. Rökelse har med liturgi och bön att göra,
det är ju ganska självklart för oss som katoliker – och när de kommer med rökelse visar det att
de förstått att Jesus är Gud, Han är värd vår tillbedjan. Myrrha är en arom som används till
parfymer och rökelse, men den används också vid balsamering av döda – kanske myrrhan här
är en påminnelse redan strax efter Jesu födelse om att Han kommit till världen för att lida och
dö. Dessa främlingar kan sägas bära fram en bekännelse genom sina gåvor, en bekännelse att
det lilla barnet i krubban är en Kung, att Han är Gud och att Han är Försonaren.
Här har alltså människor från ett annat land, en annan kultur, en annan religion hittat vägen
till Jesusbarnet och förstått väldigt mycket om vem Jesus är - det är fascinerande och det talar
om för oss att med Jesus börjar en helt ny fas i världshistorien och frälsningshistorien!
Före Jesu födelse, under det gamla förbundets tid stod Israels folk på ett särskilt sätt i
centrum. Gud utvalde dem - inte för att de skulle räddas och alla andra gå under - utan för att
Gud ville frälsa hela världen genom dem. Israels folk var medlet genom vilket Gud vill frälsa
alla; de var förebilden för gudsfolket ur alla folkslag som nu är Kyrkan.
Den här skillnaden mellan förbunden betyder inte att Gud på något sätt ändrar sig, bara att
Han väljer att anpassa sig till våra möjligheter att förstå och ta emot. Också under det gamla
förbundets tid visar Gud tydligt att Han vill frälsa hela världen. I förbundet med Abraham
säger Herren: Alla folk på jorden skall bli välsignade genom dig. Spänningen mellan
utvaldhetens självgodhet och insikten att utväljandet är ett medel för Gud att frälsa hela
världen får en litet lustig vinkling i berättelsen om profeten Jona. Han fick Guds kallelse att
predika omvändelse för hedningarna i Nineve. Jona bryr sig inte om dem, och han vill inte
predika för dem, så han flyr åt motsatt håll, men han hamnar ändå till sist i Nineve och utför
sitt uppdrag. Folket vänder om till Herrens stora glädje, men Jona bli trots framgången sur och
tycker tydligen att de lika gärna kunde ha gått under...
Jesus föds som jude, verkar bland judar och Kyrkan är från första början judekristen, men
Herren leder själv genom sin Helige Ande Kyrkan till att förstå att Jesus är alla människors
Frälsare. Först efter den första pingsten inser apostlarna betydelsen av stjärntydarnas besök,
och vad som menas med Jesu ord om att gå ut till alla folk.
Det lilla barnet i krubban är alltså hela världens Frälsare, Han är Gud-med-oss för alla!
Det som sker i Jesus har universell betydelse, det berör alla människor, även om inte alla är
medvetna om det!
Det faktum att de vise männen hittar till Jesus och förstår vem Han är, låter oss ana att det
finns korn av sanning också i andra religioner. Den som följer sin religion och ärligt söker
sanningen, har goda möjligheter att finna Kristus och Hans Kyrka, om han eller hon är öppen.
Kyrkan bemöter andra människors sökande efter sanningen med respekt, men hon gör det i
förhoppningen att alla som söker sanningen (med litet 's') skall hitta Sanningen (med stort 's'),
nämligen Jesus Kristus. Det finns inte, som man ibland säger, olika sanningar, det finns bara
3
en sanning, men varje människa väljer själv efter förmåga och kunskap hur han/hon vill
förhålla sig till sanningen.
Guds vilja och vårt mål är att alla människor skall hitta fram till barnet i krubban, och ta emot
den frälsning som bara Han kan ge. Liksom Israels folk hade uppgiften att förmedla Frälsaren
och frälsningen till världen, så har vi nu samma uppgift. Det nya gudsfolket är vi - Kyrkan och vi skall i ord och gärning förkunna vad Gud har gjort, så att alla människor kommer till
kunskap om sanningen. Då blir Kristi födelses fest fullbordad, när vi tillsammans med hela
mänskligheten bekänner att Jesus Kristus är Kung, att Han är Gud, och att Han är Försonaren
för allt och alla.
