Musikhistoria 60

Slutet på 50-tålet
I slutet av 50-tålet försvånn de flestå åv rock’n’rollens storå stjärnor ur råmpljuset. Mån
brukår därför iblånd tålå om ”rock ’n rollens död”. En ånnån åvgörånde händelse vår den
så kallade Payolaskandalen, där det kom fram att skivbolag betalade radiostationer för
att få sina sånger spelade på bästa sändningstid.
Brittiskå invåsionen
Britterna hade under större delen av 50-talet ägnat sig åt att återhämta sig efter andra
världskriget. Sakta men säkert hade livsvillkoren blivit bättre och man såg framtiden an
med tillförsikt. Inflytandet från USA var stort, inte minst vad gäller ungdomskulturen
och Englånd tog snåbbt till sig den nyå musikstilen rock ’n roll. USA:s dominåns på popoch rockmarknaden bröts i mitten av 60-talet. Engelska grupper, med The Beatles i
spetsen, invaderade de amerikanska försäljningslistorna. De förnyade rocken och blev
den stora nya modeflugan bland ungdomar.
The Beatles
John Lennon bildade på 50-talet gruppen
The Quarrymen, som även spelade
rock’n’roll. Så småningom börjåde även Påul
McCartney och George Harrison i bandet,
som bytte namn till The Beatles. Redan 1960
åkte de till Hamburg, där de spelade på
nattklubbar i stadens nöjesdistrikt. När de
kom tillbaka till Liverpool blev deras
energiska och förhållandevis vilda musik en
succé. 1962 fick de skivkontrakt och det var
då Ringo Starr kom med i bandet. I samband med skivlanseringen skapades också den
typiska Beatleslooken.
Efter ett antal hits i sitt hemland slog The Beatles som första brittiska band igenom i
USA. På skivorna blandade de till en början eget material med covers i många olika
genrer: rock’n’roll, rhythm & blues, musikål, twist och tjejgruppslåtår. Så småningom
spelade de bara in eget material. The Beatles revolutionerade grupptänkandet inom
rocken och började snart experimentera med helt nya sound och sätt att skriva musik.
Rocken var därmed förändrad i grunden.
Varför blev Beatles så stora?
 Deras blandning av musikstilar gjorde att deras egen musik lät ny och fräsch





Derås musik behöll energin från rock’n’rollen men fokuseråde mer på melodi och
ackord.
De var en grupp, i stället för en artist med kompband.
De skrev större delen av sitt eget material
De vågade experimentera med nya inspelningstekniker, sound och klanger, och
sög upp de olika trender som fanns runtomkring.
Den nya rocken hade två elgitarrer – en kompgitarr och en leadgitarr.
Lyssna på:
I wanna hold your hand
Come together
Musikexempel 7: Brittisk rock – The Beatles – ”She loves you”
Bluesrock
Den brittiska invasionen bestod av annat än beatmusik. I London utvecklades en annan stil, med
rötter i rhythm & blues. Den kallas ofta för
bluesrock. Det främsta bland dessa band var The
Rolling Stones, som grundades i London 1962.
Rolling Stones gick tillbaka till rockens rötter i
bluesen och spelade en typ av rhythm & blues med
tydliga Chuck Berryinfluenser.
Jämfört med Beatles var Rolling Stones image mer
stökig och uppkäftig. Beatles var enhetligt klädda,
med prydliga kostymer, Rolling Stones hade en slarvigare uppsyn. Rolling Stones blev
snart Beatles främsta konkurrenter, även om de umgicks en del privat.
The Kinks började som ett renodlat bluesrock-band, och slog igenom med den
riffbåseråde ”You Reålly Got Me” 1964. Båndet utvecklådes dock i en mer eftertänksam
riktning, med samhällskritiska texter.
Typiska stildrag:
 Sångsätt inspirerat av rhythm & blues: ofta ganska fränt och/eller släpigt.
 Texter om kärlek, men ofta mer vågat.
 Aggressivt spelsätt.
 Ofta bluesform, eller andra inslag från blues.
 Ofta riffbaserat.
Lyssna på:
The Kinks – You really got me
The Animals – House of the rising sun
Musikexempel 8: Bluesrock – the Rolling Stones ”Satisfaction”
Musik med politiskå fortecken
I början av 60-talet fanns en allmän optimism i USA, men mycket av detta slogs i spillror
när president Kennedy mördades 1963. Under 60-talet växte en politisk medvetenhet
fram bland ungdomar. Folkrättskämpar som Martin Luther King gjorde att
livssituationen för landets svarta medborgare så sakteliga förbättrades. Man
protesterade också mot det utdragna Vietnamkriget. Den politiska revolutionen bland
ungdomar gick delvis hand i hand med en sexuell revolution och en friare inställning till
droger.
Protestsång och Bob Dylan
Musiken spelade en stor roll i 60-talets revolution och fick ett mycket stort symbolvärde.
I början av 60-talet fanns en stor politisk medvetenhet bland många musiker med
rötterna i amerikansk folk-musik. Dessa musiker kom att kallas protestsångare. De
sjöng sånger med politiska texter, till akustiska ackompanjemang, ofta bara en enkel
gitarr.
Under det tidiga 60-talet fanns kända protest-sångare som
Joan Baez och Pete Seeger. De ansågs av sina beundrare stå
för ett mer äkta och seriöst uttryck än rock’n’rollen. Bob
Dylan började sin bana som protestsångare.
Den mest kände protestsångaren var Bob Dylan, som
spelade både gitarr och munspel och skrev sitt eget material.
Hans tidiga akustiska låtar nådde kultstatus bland
folkmusikpubliken. Musiken hade ofta ett enkelt och visartat
upplägg, men Dylan blev snart känd som en oerhört skicklig
textförfattare och blev (delvis mot sin vilja) symbol för den
politiska proteströrelsen i USA.
1965 orsakade han nästan upplopp på en folkmusikfestival när
han spelade med en elgitarr och ett rockband som kompgrupp.
Dylans anhängare ansåg att han hade svikit folkmusiken, men
hans inträde i rockvärlden gjorde att han fick en ny, större
publik. Den nya stilen kom att kallas för folkrock. Med Bob
Dylan fick rocken sin första poet och han visade att rocktexter kunde handla om mycket
mer än kärlek.
Lyssna på
Bob Dylan – Mr tambourine man
Pete Seeger – If I had a hammer
Musikexempel 10: Folkrock/Protestsång – Bob Dylan ”Blowing in the wind”
Folkrock
Folkrockens dubbla bakgrund – folkmusik
och rock – gör att genren sträcker sig
mellan dessa båda stilar, och den
individuella variationen är stor.
Gemensamt är att musiken oftare än
tidigare inom rocken innehåller akustiska
gitarrer och en större fokusering på texten
än som förr varit vanligt. Ett antal
amerikanska band och artister, som alla
hade sin grund i folkmusiken, blev
företrädare för den nya trenden. Bl.a. The Byrds, Simon & Garfunkel och The Mamas
& the Papas.
Typiska stildrag:
 Kan pendla från rockmusik med folkmusikinslag till folkmusik med rockinslag.
 Akustiska instrument.
 Visartade former, ofta bestående av många verser utan refräng.
 Mer fokus på texten, mer poetiskt än tidigare rockmusik.
Sök gärna på YouTube om du vill:
Simon & Garfunkel – The sound of silence
The Mamas & The Papas – Cåliforniå dreåmin’
60-tals soul
Rock ’n rollens utveckling under 50-talet hade inneburit att segregeringen mellan vit och svart
musik delvis luckrats upp. Men i början av 60-talet, när folksångarna sjöng om politisk
rättvisa och integrationen i samhället tycktes vara inom räckhåll, dominerades
musikbranschen ändå av vita artister. Soulens utveckling under 60-talet förändrade detta. De
svartas frigörelse och identitetsskapande blev sammanlänkade med den blomstrande
soulgenren. I spetsen för den svarta musikens uppsving under 60-talet låg två skivbolag:
Stax, som hade sitt säte i Memphis i den amerikanska södern, och Motown, från Detroit
i norra USA.
Stax/sydstatssoul
Bland de främsta företrädarna för Staxsoundet fanns artister
som Otis Redding, Wilson Pickett. Den soul som Stax
lanserade kallas ibland för sydstatssoul. I sydstatssoulen
möter det religiösa hos gospeln det världsliga i rhythm &
blues.
Det finns andra än Staxartister som är typiska för
sydstatssoulen, t.ex. James Brown (en av soulens viktigaste
stilbildare) och Aretha Franklin.
Lyssna på:
Otis Redding – Hard to handle
Aretha Franklin – I say a little prayer
Wilson Pickett – In the midnight hour
Musikexempel 9: Soul – James Brown ”I feel good”
Slutet på 60-talet
Slutet av 60-talet präglades av experimentlusta. Ur folkrockens politiska aktivism föddes
hippiekulturen, en rörelse som förespråkade en alternativ livsstil där ickevåld,
kärleksbudskapet och protester mot Vietnamkriget var en viktig del. Man
experimenterade även mycket med droger, vilket fick ödesdigra konsekvenser för
mångå. Sommåren 1967 brukår kållås ”the summer of love” som tillsåmmåns med
Woodstockfestivalen 1969 räknas som hippierörelsens högvattenmärke.
Psykedelisk pop/rock
I den psykedeliska musiken påverkades man av och försökte beskriva sina
drogupplevelser (i text och/eller musik). ”Psykedelisk” betyder ”sinnes-utvidgånde”.
Den psykedeliska musiken utvecklades av band och artister både i England och i USA,
särskilt på västkusten.
Den psykedeliska musiken sökte sig bort från den traditionella rockens förutsägbara
vers/refräng-former, och man försökte hitta nya klanger och instrument, ofta
inspirerades man av indisk musik.
Både i England och USA utvecklades en tyngre och mörkare form av psykedelisk rock.
Den var mindre oskuldsfull än den huvudsakligen brittiska psykedeliska musiken, och
handlade ofta mer uttalat om ämnen som t.ex. sex och droger. Precis som några år
tidigare blev det återigen populärt att spela blues, men soundet var oerhört mycket
tyngre än tidigare. Virtuosa gitarrister som Jimi Hendrix och Eric Clapton (i gruppen
Cream) satte gitarren i fokus som aldrig tidigare. De utvecklade gitarrspelets möjligheter
och banade så småningom väg för hårdrocken.
Typiska stildrag:
 Nya klanger och instrument (t.ex. sitar, mellotron, elektroniska instrument).
 Inspelningseffekter (t.ex. baklängesljud, reverb, etc.).
 ”Flummigåre” sound och längre låtår, oftå med improvisåtion.
 Komplexare låtar, gärna med ton- och taktartsbyten.
 Surrealistiska, ibland barnsliga texter, ofta med anspelning på droger.
 Influenser från indisk musik, jazz och klassisk musik.
Lyssna på:
The Byrds – Eight miles high
The Doors – Light my fire
Musikexempel 11: Psykedelisk rock – Jimi Hendrix ”Purple Haze”