Geologiska förhållanden för en eventuell ny grundvattentäkt
Sälen, Malung-Sälens Kommun
Isälvsmaterial återfinns i stort sett längs hela Västerdalälvens dalgång
som löper från NNV-SSO. Älvsediment, huvudsakligen bestående av
finkorniga jordar av finsand och silt bryter på sina ställen av det annars
sammanhängande isälvsmaterialet. Detta verifieras av den jordlagerföljd
som dokumenterades vid Rb 0901, Rb0902 samt Rb0904 där jordlagren
från 8-10 meters djup ner till dryga 21 m består av grövre material som
grovsand och grus. Rb 0903 samt Rb0905 däremot visar endast på
finare material som finsand. Se karta över observationsrör på poster med
hydrogeologiska förutsättningar.
Aktuellt undersökningsområde
Generell jordartskarta över sälen området. Utdrag ur SGU:s kartgenerator . © Sveriges geologiska undersökning.
Jordarter i Sälenområdet
Centralt på kartan syns den grönmarkerade isälvsavlagringen med inslag av
finkorniga älvsediment markerade med rosa. Den dominerande jordarten
morän markeras med ljusblå färg. Rött visar berg i dagen och brunt torv.
Formationen bildades under den senaste istidens avslutande skede för ca
10 000 år sedan. Isens tjocklek i området kan ha varit uppemot 2 km vilket
betydde en oerhörd mängd bundet vatten som frigjordes under
avsmältningen. Vattnet letade sig ned i sprickor genom isen och ansamlades
i allt större flöden längre nedströms mot havet. Morän dvs. block, sten, grus,
sand och finare partiklar, bortslitna från berget av den tjocka ismassan,
fördes med av dessa isälvar inne i isen. Där rundades de av genom nötning
mot varandra, mot isen samt av vattnet i sig. Stora flöden kunde transportera
stora block och sten medan mindre flöden orkade med grus, sand, silt och
lerpartiklar. Isälvens flöde varierade hela tiden som följd av
temperaturskiftningar, fördämningar m.m vilket medförde att material av olika
storlek avsattes på botten av isälven. Detta gav olika skiftningar/lager. När
så hela isen smält av återstod den åskropp som vi idag återfinner i
Västerdalälvens dalgång. Det finare materialet (som kunde transporteras
längst) sand, silt och ler draperade slutligen de låglänta delarna av
landskapet och kom att på sina ställen även täcka över själva åsen.
Typiskt isälvsmaterial (åsmaterial)
Bakom vegetationen döljer sig en tydlig åsformation.
Ovan ses bild på ett klassiskt isälvsmaterial i olika kornstorlekar, rundat
som följd av transporten i den turbulenta strömmen i/under glaciären. Den
andra bilden är tagen mitt i åsformationen, vilken i detta läge sedan
tidigare är använd som byggnadsmaterial och borttransporterad. Den
inritade gröna linjen visar den tydliga ås/ryggform som kan ses i en
skärning bakom vegetationen
Berggrund
Enligt SGU:s berggrundskarta över området består berggrunden i
undersökningsområdet främst av basiska, vulkaniska bergarter i själva
dalgången och sedimentär bergart i from av sandsten på båda sidor om
västerdalälven. Framför allt Dalasandstenen genomslås av Diabasgångar
vilka följer den huvudsakliga sträckningen, NNV-SSO, för de storskaliga
spricksystemen i området.
Undersökningsområde
Fotot illustrerar hur
smältvatten rinner ut
från en glaciär i modern
tid. Således samtidigt
ett ”bevis” för att isälvar
verkligen dränerar
glaciärer under
avsmältning.
Foto: Conny Svensson, avd. för Teknisk geologi, Lunds Universitet.
Generell berggrundskarta över sälen området. Utdrag ur SGU:s kartgenerator . Lila färg visar sedimentär bergart, sandsten, och grön basisk vulkanisk bergart
medan de mörklila strecken visar diabasgångar. © Sveriges geologiska undersökning.
