Socialt företagande – en bransch i tillväxt © Nutek Stockholm 2008 Infonr 038-2008 ISSN 1102-2574 Text: Bitte Lundborg och Eva Johansson Textredigering: Bitte Lundborg Foto: Bitte Lundborg, Ida Frid, Emilio Merayo Produktion: Ordförrådet Tryck: Danagårds Förord Sedan 2004 har Nutek varit huvudman för projektet ”Socialt företagande – vidgar arbetsmarknaden”. Det är ett projekt inom gemenskapsinitiativet Equal med syfte att förbättra förutsättningarna att starta och driva sociala företag. Företag som genom att driva en näringsverksamhet uppfyller sina mål att genom företagandet skapa möjlighet till utveckling och försörjning för människor som har det särskilt svårt på dagens arbetsmarknad. Nutek har tillsammans med ett brett partnerskap av sociala företag, företagsfrämjande aktörer och myndigheter arbetat med att analysera förutsättningarna för det sociala företagandet, sprida information och kunskap och att ta fram konkreta förslag på hur utvecklingen kan stimuleras i framtiden. Detta arbete har utgjort underlag till att Nutek, hösten 2007, fick regeringens uppdrag att utarbeta ett förslag till ett tvärsektoriellt program för ”Fler och växande sociala företag”. Programmet som utformas i samarbete med berörda myndigheter, företagsfrämjande aktörer och intresseorganisationer ska överlämnas till regeringen i maj 2008. Målsättningen med den skrift du nu håller i handen är att belysa de sociala företagens förutsättningar – hinder och möjligheter – genom konkreta exempel och kommentarer från politiker, tjänstemän, näringsliv och sociala företag. Vår förhoppning är att den ska väcka intresse, förståelse och vilja att vara med och bidra till utvecklingen av fler och växande sociala företag. Vi vänder oss med skriften till politiker och tjänstemän inom berörda myndigheter men också företagsrådgivare, anställda och aktiva i intresse- och brukarorganisationer. Projektledare för arbetet med skriften har varit Eva Johansson, Nutek. Frilansjournalist Bitte Lundborg har varit redaktör och svarar för intervjuer och reportage. Stockholm i februari 2008 Sune Halvarsson Eva Johansson Tf generaldirektör Projektledare Innehåll 1........ Förord Röster från riksdagen: 3........ Allt fler får arbete i sociala företag 22...... Det behövs en nationell strategi 6........ Människor växer när de tar ansvar 23...... Konkurrensen ska vara på lika villkor 7........ Fler ska få chansen till ett bättre liv 8........ Vi arbetar till 100 procent 13...... Kan vi, kan alla komma tillbaka 24...... Företagen blir en skola för entreprenörer 25...... Det civila samhället blir starkare 26...... Det handlar om riktiga jobb 27...... En ny dimension i företagande 15...... Kommunen har en nyckelroll 28...... En stark aktör mot utanförskap 16...... Kooperativ bidrar till kommunens tillväxt 29...... Konkurrera med kvalitet 18...... Företag växer ur ett starkt föreningsliv 20...... Prislappar på utanförskapet 30...... Trädgårdsmöbler hjälper tidigare kriminella 32...... Konsten att skaffa kapital 35...... Dags att upphandla med sociala hänsyn 37...... Bergsjön visar vägen 38...... På marknadens stormiga hav 41...... Systemfel kan rättas till – förslag till lösningar Allt fler får arbete i sociala företag Intresset för företagande med sociala förtecken har ökat markant under de senaste åren. Orsakerna till det är många. En ökad medvetenhet om miljöfrågorna, behovet av att utveckla formerna för välfärden och insikt om att en ekonomisk tillväxt måste ske på villkor som är både ekologiskt och socialt hållbara över tid är säkert faktorer som påverkar. Begrepp som socialt entreprenörskap, samhällsentreprenörskap, Corporate Social Responsibility CSR, social ekonomi och socialt företagande förekommer allt oftare i debatten. Samtidigt är det inte alltid så lätt att veta vad som ryms inom de olika begreppen. För många av oss kan orden vara laddade med värderingar och föreställningar. Den här skriften har inte ambitionen att rita kartan eller förklara alla olika begrepp. I stället handlar den om erfarenheter av att utveckla, etablera och driva företag med målsättning att skapa arbetstillfällen för grupper som har det särskilt svårt på arbetsmarknaden – det vill säga: sociala företag. Den definition som vi utgått från är denna: • Sociala företag driver näringsverksamhet med målet att integrera människor i samhälle och arbetsliv. • De skapar delaktighet för medarbetarna. • De återinvesterar sina vinster i egen eller liknade verksamhet. • De är fristående från offentlig sektor. De sociala företagens styrka är att de förenar individens behov av arbete med marknadens behov av produkter eller tjänster och samhällets behov av rehabiliteringstjänster och nya arbetstillfällen. De flesta medarbetare i sociala företag har varit borta länge från arbetsmarknaden. Många har aldrig haft ett riktigt arbete eller kanske bara några korta ströjobb. Detta trots att individen både vill och kan arbeta. Problemet kan vara att han eller hon inte klarar av att arbeta åtta timmar om dagen fem dagar i veckan eller att personens bakgrund gör arbetsgivaren tveksam. Det kan handla om psykiska eller fysiska funktionshinder, tidigare missbruk eller kriminalitet, långvarig sjukdom eller arbetslöshet, hemlöshet eller något annat. I de sociala företagen får alla möjlighet att arbeta till 100 procent av sin förmåga. Efter hand tar man mer ansvar för sina arbetsuppgifter och för företaget tillsammans med arbetskamraterna. Empowerment, detta oöversättliga men också oöverträffade begrepp, är en av de viktigaste komponenterna i det sociala företagandet. Idag finns det 150 sociala företag som tillsammans sysselsätter drygt 4 000 personer. Samtidigt har en miljon människor inget arbete att gå till. ”Jag har återerövrat makten över mitt eget liv. Förut var jag maktlös på alla sätt. Jag var maktlös i mitt missbruk, då styrde drogerna mitt liv och mitt handlande. Men jag var också maktlös i förhållande till myndigheter. Jag var helt utlämnad till dem. Idag har jag återerövrat makten på alla områden i mitt liv. Jag har den makt jag vill och behöver ha.” Kooperatören Elisabeth Lindgren beskriver vad arbetet i Kooperativet Kullen betytt för henne efter 25 år av missbruk och åtgärder.* Det är rimligt att samhället ger ekonomiskt stöd för att kompensera företaget för medarbetarnas lägre produktivitet och större behov av stöd i arbetet. Lönebidrag och andra individuellt inriktade stöd, som alla arbetsgivare kan använda sig av, är en väg. Genom ersättning för tjänster eller genom bidragsgivning betalar offentlig sektor för rehabilitering, arbetsträning och sysselsättning mm. Den offentliga sektorns stöd är väl investerade pengar som ger mångfalt tillbaka till samhället i form av minskade kostnader och ökade skatteintäkter. De socioekonomiska bokslut som genomförts i ett antal sociala företag visar siffror på vad samhället tjänar på att människor kommer i arbete. En del av de sociala företagens affärsverksamhet är alltså de rehabiliterings- och arbetsmarknadsinriktade tjänster man tillhandhåller mot ersättning från offentlig sektor. Den andra delen är den produktion av varor och/eller tjänster som säljs på marknaden till privatpersoner, företag eller offentlig sektor. Hur stor andel av ekonomin i företaget som utgörs av den ena eller andra typen av produktion varierar mycket. Det handlar om medarbetarnas förutsättningar, affärsidé och ekonomiska förutsättningar att investera i utveckling. Nytt och spännande är de initiativ till samverkan om affärskoncept och branschutbildning som nu etableras genom det som kallas Social franchising. Sociala företag finns inom de flesta branscher, men service och hantverk dominerar. 2008 finns det ca 150 företag som ryms inom definitionen ovan. Tillsammans sysselsätter de drygt 4000 personer. Samtidigt har vi, trots sjunkande arbetslöshetssiffror, närmare en miljon människor mellan 18 och 65 år som inte har ett arbete att gå till. Naturligtvis är det sociala företagandet inte en väg som passar alla. Dessutom är arbete över huvudtaget inte möjligt för en del människor. Men om så bara 10 procent skulle lämna ett liv i bidragsberoende, drogberoende eller kriminalitet genom socialt före tagande, så är vinsterna oerhört stora, både mänskligt och ekonomiskt. Bilden till höger är ett försök att åskådliggöra de sociala företagens tredelade uppdrag. Den visar också hur komplicerat det kan vara för ett litet företag att förstå och använda sig av den offentliga sektorns mångfald av stöd och ersättningsformer. Inom ramen för Equal-projektet NTG (Nationell Tematisk Grupp) har sociala företagare, företagsrådgivare från Coompanion och företrädare för myndigheter och intresseorganisationer arbetat tillsammans för att förbättra förutsättningarna att starta och driva sociala företag. Projektet är slut men arbetet går vidare. Även * Från boken Kärnan av Empowerment – erfarenheter från tio Europeiska Empowermentverksamheter. Kvinnoforum förlag 2007. om kunskapen har ökat om det sociala företagandet och dess förutsättningar att erbjuda nya vägar till arbete, rehabilitering och utveckling så finns mycket kvar att göra. Fortfarande finns många hinder och svårigheter på vägen från idé till start. En del av dessa handlar om attityder och/eller brister i kunskap hos dem som möter de nya entreprenörerna på myndigheten, banken eller företagsrådgivningen. I andra fall är det lagar och regler eller til�lämpningen av dessa som lägger hinder i vägen. I slutet av denna skrift redogör vi för de strukturella hinder vi identifierat och ger förslag på lösningar. Produktion på (lokala) marknaden Offentlig upphandling • Försäljning av varor och/eller tjänster till privatpersoner, företag och offentlig sektor Arbete, arbetsträning, praktik mm • Försäljning av tjänster/uppdrag • Anordnarbidrag • Verksamhetsbidrag Marknadens behov av produkter Kapitalförsörjning Investering och utveckling • Projektbidrag (EU mfl) • Projektbidrag • Handledare, lokaler betalas av offentlig sektor Behov av rehabtjänster och fler arbetstillfällen Socialt företag • Kreditgarantiförening KGF (1 regional) • Ekobanken (andra typer av säkerheter) Individens behov av arbete Vidgar arbetsmarknaden, empowerment, arbetsträning • Lönebidrag • Trygghetsanställning Individ- & anställningsstöd • Anställningsstöd • Sjuk/aktivitetsersättning • Försörjningsstöd • Kompetensutveckling och utbildning I de sociala företagen får alla möjlighet att arbeta 100 procent av sin förmåga. Människor växer när de tar ansvar ”Det finns bara en lyckosam metod för att förändra och utveckla verksamheter. Alla berörda ska vara delaktiga och vilja samverka för det man vill uppnå.” Tidigare riksdagsledamoten Eva Arvidsson (s) har varit ordförande i projektet Socialt företagande sedan 2004. Redan som socialnämndsordförande i Nynäshamn i slutet av åttiotalet kom hon till insikt om att det är nödvändigt att involvera brukarna på ett tidigt stadium för att få ett bra resultat av arbetet. Denna insikt djupnade när hon i början av nittiotalet var med om att starta Basta Arbetskooperativ. Där är arbetet den rehabiliterande kraften och det är brukarnas delaktighet som avgör resultatet av rehabiliteringen. – Det som hände med lärlingar och kooperatörer på Basta kallar vi ’empowerment’, att människor får hopp och framtidstro att själva kunna forma sina liv. Det var och är fantastiskt att se vad som händer med människor när de behandlas med respekt och får ta ansvar! En annan aspekt av delaktighet handlar om ekonomi. Ökad förståelse för kostnad och resultat leder till bättre hushållning med skattemedlen. – Det är nödvändigt att ha en långsiktig strategi för att nå resultat för individen. Därmed minskar också kostnaderna för samhället. Som socialnämndsordförande ville hon få bort stuprörstänkandet, att varje nämnd och huvudman bara ser till sin egen budget. – Men ingen vågade tänka nytt av rädsla att sitta med ”Svarte Petter”, alltså vara tvungen att betala för en ny verksamhet, hur bra den än är. Nu gläds hon över att en förändring är på väg. Modellen Socioekonomiskt bokslut visar samhällets vinster av samverkan och förebyggande arbete. Flera studier har finansierats av EU-medel via den nationella temagruppen och har väckt stort intresse. Tiden som ordförande för Socialt företagande har varit spännande och lärorik. Många har deltagit i arbetet att påverka beslutsfattare och sprida goda exempel på socialt företagande. – Det händer stora saker när människor får växa och utvecklas och arbeta till hundra procent av sin förmåga! Vid projekttidens slut i december 2007 konstaterar Eva Arvidsson med stor tillfredställelse att arbetet har lett till att Nutek har fått ett regeringsuppdrag att främja socialt företagande: – Nu är vi på banan! Fler ska få chansen till ett bättre liv ”Min farmor skulle inte behöva niga för de andra tanterna i syföreningen för att de hade det bättre ställt än vi!” Under projekttiden har åtskilliga konferenser ordnats runt om i landet och även i EU. Det som mest har berört deltagarna är de personliga berättelserna av vad det sociala företagandet har inneburit för dem. Tidigare riksdagsledamoten Margareta Andersson (c) har varit vice ordförande för projektet Socialt företagande. Hon har starka upplevelser av olika möten. – Tina, Elisabeth, Namu, Tomas och många andra har berättat om sina liv och hur de tagit sig upp ur eländet på egen hand, men med stöd av kooperativen. Tårarna har runnit mer än en gång och det har känts ännu viktigare att arbeta för att fler får chansen till ett bättre liv! Att alla människor har lika värde bottnar djupt i henne ända sedan hon var liten. – Min farmor skulle inte behöva niga för de andra tanterna i syföreningen för att de hade det bättre ställt än vi! Som vuxen engagerade hon sig politiskt och fick uppdrag i socialnämnden i Vetlanda kommun. På åttiotalet var hon dess ordförande tills hon kom in i riksdagen och fick arbeta med arbetsmarknadsfrågor. – Där såg jag hur svårt det kan vara för dem som inte passar in i systemet. Projektet har gett goda kontakter med olika människor – kooperatörer, politiker och tjänstemän i kommuner och myndigheter. Det är dessa mänskliga möten som har gett henne kraft i arbetet att försöka få regering och myndigheter att förstå vilka möjligheter som finns i det sociala företagande för människor utanförskap – möjlighet att växa och försörja sig. ”Kooperatörerna på de sociala arbetskooperativen har gett inspiration att gå vidare. Och vårt trägna arbete har gett resultat!” På alla nivåer i samhället finns större förstående och öppenhet. Alltfler inser att människor med funktionshinder är en resurs när de får möjlighet att arbeta på sina egna villkor – till hundra procent. Nu arbetar Margareta Andersson enligt dessa tankegångar med ett projekt i Jönköpings län där kommunpolitiker och tjänstemän är med på noterna. – Ringarna sprider sig på vattnet. Arbetet går vidare! ”Vi arbetar till 100 procent” ”Det är häftigt att vi går runt av egen kraft. Jag är väldigt stolt över det.” Mikael Persson är en av tio kooperatörer i Solakoop. Som den företagare han är har han siffror och ekonomi klart för sig. För att klara hyran till kommunen, 121 000 kr, behövdes 35 procents beläggning på det Bed&Breakfast som Solakoop driver. Men det blev mer än så det första året, 46 procent, och kooperativet tvingades också säga ”fullbelagt” till ett fyrtiotal som ville övernatta här. Under drygt två år har kooFoto: Emilio Merayo perativet gått med en liten vinst som sparas för framtiden. Nu ska verksamheten utvidgas för att kunna ta emot fler övernattande gäster. Dessutom ska man sälja arbetsrehabilitering. Spänningen är stor inför flytten till större lokaler tvärs över gatan i den gamla kaptensvillan. Men Mikael har inte alltid känt förväntan inför framtiden. För två och ett halvt år sedan kände han sig helt uträknad. – Förr var det så att jag skjutsade min fru till hennes jobb, sen åkte jag hem och la mig. Nu har det öppnat, det första hotellet i Sverige som drivs enligt konceptet Le Mat. Nöjda delägare är Lena Jansson Hjelm och Mikael Persson. Fakta om Solakoop Jag gick aldrig ut. Nu jobbar jag här och är inte rädd att vara i lag med folk. Allting har lossnat med kooperativet. Arbetar efter förmåga Också Lena Jansson Hjelm tycker att Solakoop har blivit en vändpunkt för henne. Hon är gift tvåbarnsmamma, utbildad undersköterska med universitetsexamen. Kooperativet har betytt mycket för hennes hälsa och självkänsla. – Den personliga vinsten kan inte mätas i pengar, säger hon. – Det är en mänsklig rättighet att få bidra med sitt arbete fast man har ett funktionshinder. Att vara produktiv betyder mycket för hälsa och självkänsla. Lena betonar att kooperatörerna gör jobb på riktigt men i egen takt. Alla i Solakoop arbetar till 100 procent av sin förmåga. Det kan betyda 5, 10 eller 20 procent eller mer och att arbetsförmågan kan variera över tid. Det finns självklar acceptans i kooperativet när någon inte orkar komma utan behöver vila ett tag. Både Lena och Mikael betonar att det är en stor trygghet att handledarna finns där. Och Veronika Höijer och Bosse Pettersson berättar om hur kooperatörerna har utvecklats och tar ansvar för sitt företag. – När man har varit sjuk länge är det ett stort steg att kunna säga till sig själv i spegeln: jag är företagare och jag duger! säger Veronika. Solakoop i Karlstad är ett kooperativ som drivs av psykiskt funktionshindrade. I maj 2005 startade ett sommarkafé och senare ett Bed & Breakfast. I Solakoop arbetar tio personer. Två handledare, Bosse Pettersson och Veronika Höijer, är anställda av kommunen. Kooperativet fick ett lån vid starten på 100 000 kr från kommunen och ett kommunalt bidrag på 60 000 kr vilket användes för att renovera och utrusta lokalerna i den gamla kommunalt ägda överstevillan vid Klarälven. I B&B finns 3 rum (åtta bäddar). Solakoop blev känt via turistbyrån och gäster kom snart också via universitetet och sjukhuset. Beläggningen har varit över förväntan och tillsammans med intäkterna från sommarkaféet klarade man hela det första året på dessa pengar och kunde också betala tillbaka lånet på 100 000 kr. Från och med 2006 har kooperativet betalat hyra till kommunen och gått runt ekonomiskt. Snart flyttar Solakoop B&B till större lokaler. I den före detta kaptensvillan kommer det att finnas 11 uthyrningsrum (22 bäddar). Kooperativets hyra till kommunen blir 510 000 kronor. Från nyåret 2008 finns ett avtal mellan Solakoop och Karlstads kommun som innebär att staden köper 10 heltidsplatser för arbetsrehabilitering till ett årspris på 200 000 kr. Då förstärks också kooperativet med två lönebidragsanställda. Solakoop är en del av hotellkedjan Le Mat. Konceptet har utformats inom ett EU-projekt och används på olika orter inom Europa. ”Det är en mänsklig rättighet att få bidra med sitt arbete fast man har ett funktionshinder. Att vara produktiv betyder mycket för hälsa och självkänsla.” Lena Jansson Hjelm, Solakoop Lön i stället för bidrag 10 Idag har nästa alla kooperatörer sin försörjning via sjukersättning. Önskedrömmen är att alla som arbetar i kooperativet ska få lön i stället för bidrag. Problemet med sjukersättning är att Försäkringskassan och kooperativet har olika tidsperspektiv. Det tar olika lång tid att bli redo för den vanliga arbetsmarknaden och en del kooperatörer vill stanna kvar på sin nuvarande arbetsplats Solakoop. Arbetsförmedlingens synpunkt att den som kan arbeta 20 timmar per vecka i kooperativet också kan ha arbetsträning på ”vanliga” företag skapar oro. Karin Haster är verksamhetschef för social ekonomi i Karlstads kommun. Hon tror inte att myndighetens krav kommer att hjälpa människor med funktionshinder. – Arbetsförmågan finns under de omständigheter som vi har här i en stödjande och tillåtande miljö. Här är det tillåtet att då och då inte orka med att arbeta. Vanliga arbetsplatser med stress och likadana krav på alla är något helt annat. Hon tror att arbetsförmedlingens ledning förstår problemet, men att reglerna ändå tar över. Enligt en strikt tolkning är en kooperatör egen företagare och kan därför inte få varken lönebidrag eller trygghetsanställning. Nu är många kooperatörer på andra håll i landet anställda med lönebidrag. Karin Haster önskar att det vore så också i Karlstad eftersom det skulle underlätta en stegvis övergång till den öppna arbetsmarknaden. I Solakoop är alla delaktiga och vill jobba så mycket de kan. En poäng med ett kooperativ är att man får växa i egen takt. Man kan stanna kvar i det arbete man trivs med eller gå vidare till annat arbete. Lönebidrag i sociala arbetskooperativ Frågan om det är möjligt att lämna lönebidrag för en person som är medlem i ett kooperativ återkommer då och då. I grunden handlar det om att avgöra om en person ska betraktas som företagare eller inte. Arbetsförmedlingens egen text i ”Handledarstöd för lönebidragsärenden” visar tydligt att det är fullt möjligt att använda lönebidrag till att stödja anställning i sociala arbetskooperativ. Lönebidrag i arbetskooperativ ”Lönebidrag kan lämnas till ett kooperativ som anställer en person som också är kooperatör och därmed delägare i företaget. För att lönebidrag ska lämnas måste det finnas ett anställningsförhållande där den anställde har lön och anställningsförmåner enligt kollektivavtal eller som är likvärdiga med kollektivavtal i branschen.” Citat ur Arbetsförmedlingens ”Handläggarstöd för lönebidragsärenden” (Uppdaterad 2007-12-28) Rätt handlag på Le Mat-hotellet har Mikael Persson på Solakoop i Karlstad. 11 Foto: Emilio Merayo Stolt företagare är Catharina Håkansson i kooperativet Karins döttrar i Göteborg. Foto: Bitte Lundborg 12 ”Kan vi, kan alla komma tillbaka!” ”Kvinnorna har tidigare använt sin kraft negativt. Här tar vi vara på den på ett positivt sätt. När man skapar växer man som människa.” Catharina Håkansson är kooperatör och har varit med om att starta Karins döttrar. Hon arbetar som motivatör och stöttar kvinnor som arbetstränar så att de kan lämna missbruk och annat bakom sig och börja på nytt igen. – Vi stöttar tjejerna i allt, säger hon. Metoden är att arbeta med sina händer, väva, sy eller skapa i olika material. Det finns en kraft i glädjen att skapa som får människan att växa. Att arbeta tillsammans för något gemensamt ger bra tillfällen för samtal. I lokalen på Skeppsbron är det trångt mellan vävstolarna. På lagerhyllor ligger travar av tyger i lysande färger och olika nyanser. Kooperativet får lakan gratis och färgar själva. I köket förbereds lunchen som fungerar som en fast punkt på dagen både för de som arbetstränar och för de anställda. Över dagens lunch med vegobiffar, ris, bönor och sallad förs småprat och gemensamma samtal. Agnes Mikita är köksansvarig, men alla turas om att laga maten, vilket är en del av arbetsträningen. Alla får kämpa – Bara detta att vara tillsammans med kvinnor är nytt och svårt för många i början. Alla får kämpa för att lära sig att respektera varandra. Det är vi som arbetar här som visar vilken anda råder. Det tar tid att lära sig lojalitet, konstaterar Magdalena Herrnsdorf, också kooperatör. De kvinnor som kommer till Karins Döttrar har ett tungt bagage och det tar tid att ställa om till något nytt. Men hjälp finns för att reda ut trassliga situationer, till exempel skulder och boende. En del går på behandling, andra vill ta hem sina barn från familjehem och behöver hjälp att utvecklas som förälder. – Vi som jobbar här har själva varit på botten och rest oss. Det gör att vi blir äkta förebilder. Kan vi så kan alla! Vi vill visa på glädjen i vardagen och i arbetet, säger Catharina. Får ni anställda frågor om vad ni själva varit med om? – Ibland. Men det räcker med att säga ’jag har själv varit där du är nu’, svarar Catharina. Vad behövs för att utveckla arbetet i Karins döttrar? Catharina och Magdalena hjälps åt med en lista: – En mer långsiktig ekonomi för kooperativet. När någon inte kommer till den arbetsträningsplats som kommunen har köpt utgår ersättning i max fem dagar. Det kan ta tid att få en ny person till den platsen. Resultatet är osäker ekonomi. – Arbetet i kooperativet ska värderas högre i reda pengar. Vi utför ett kvalificerat motivationsarbete som ställer höga krav på personalen. Jämfört med liknande arbeten ligger våra löner fortfarande på låglönenivå. 13 14 – Lönebidragen borde lyftas och de anställda ges trygga anställningar. Rimligt, eftersom samhället sparar stora pengar på att kvinnor blir självförsörjande och bidrar till samhällets tillväxt. – Sociala företag borde inte beskattas på samma sätt som andra företag. Samhället har stort ekonomiskt intresse av att fler sociala företag kan starta och utvecklas. Vinsten investeras för att i första hand starta flera företag och inte för egen vinnings skull vilket borde belönas. Ambitionen för oss är att Karins Döttrar ska växa och att vi kan sprida vår modell. Lästips! Vägen ut! Blev Vägen in, socialt företagande och empowerment, Slutsatser ur en forskningsrapport från Göteborgs universitet. Fakta om Karins Döttrar Karins Döttrar är ett av sex kooperativ som ingår i konsortiet Vägen ut! kooperativen i Göteborg. Där arbetar 30 personer som har brutit med kriminalitet och/eller missbruk för att hjälpa andra att komma tillbaka till ett vanligt liv. Karins Döttrar, ett väv- och hantverkskooperativ, startade år 2003 med affärsidén att sälja platser för arbetsträning och dessutom ta in inkomster på produktion av hantverk. Sju kvinnor är anställda med lönebidrag (5,5 tjänster). Det finns åtta platser för kvinnor som behöver arbetsträning. De flesta börjar på halvtid för att senare gå över till heltid. Kostnaden för kommuner eller kriminalvård är 424 respektive 635 kronor per dag. Det finns en öppen verksamhet på kvällstid som får kommunalt stöd. Kooperativet har även skapande verksamhet på häktet för att redan där visa på alternativ till det gamla livet. Tiden i arbetsträning varierar mellan sex månader och ett och ett halvt år. Mellan 70 och 80 procent av kvinnorna går vidare till studier, annat arbete eller arbete inom några av de andra Vägen Ut! kooperativen Enligt ett socioekonomiskt bokslut för Vägen Ut! kooperativen tjänar samhället en miljon kronor om året på varje person som har kommit igång med arbetsträning på heltid och därmed har lämnat missbruk och utanförskap. Kommunen har en nyckelroll Hur kommunen ställer sig till sociala företag har stor betydelse för företagens möjligheter att starta och utvecklas. Politiskt kan frågan lyftas genom policy och handlingsprogram för social ekonomi och socialt företagande. Värmdö kommun, Växjö kommun och Västa Götalandsregionen var tidigt ute med att anta program för hur den tredje sektorn kan medverka till lokal och regional utveckling och sysselsättning. Ett tecken på ökat kommunalt intresse är att några kommuner har inrättat nya tjänster: verksamhetschef för social ekonomi och socialt företagande. Idéer att starta sociala företag föds ofta inom föreningslivet. Eller de uppstår hos eldsjälar som vill förverkliga sina idéer tillsammans med andra. Kooperativ är den vanligaste formen av socialt företagande. Kommunens stöd är viktigt för att komma igång. Det kan handla om att låna ut lokaler kanske hyresfritt, ge projektstöd, svara för lön till handledare eller köpa tjänster. Kommunens vinst är att människor arbetar sig bort från bidragsberoende och kommer till ett positivt sammanhang där de behöver mindre vård och kommunal omsorg. Sociala företag ger stora samhällsekonomiska vinster (se särskilt kapitel). Här följer två exempel på kommuner som arbetar för att främja sociala företag. 15 Kooperativ bidrar till kommunens tillväxt 16 ”Om man ska vänta på att alla kommer med på tåget kommer man ingenstans. Det är självklart att pröva nya vägar.” Ingela Wretling, politiker (s) i Karlstad I Karlstad började satsningen på att stimulera socialt företagande med en gemensam resa till det kända missbrukarkooperativet San Patrignano i Italien. Politiker, brukare, socialdirektör, chefer, tjänstemän – sammanlagt 43 personer häpnade över vad de såg: jobb på riktigt, hög kvalitet på produkter och tjänster. Socialförvaltningens avdelning för socialpsykiatri gick vidare med ideerna. Värmlandskooperativen ordnade en utbildning i hur man startar och driver ett kooperativ. Deltog gjorde sexton personer, personal och personer med psykiska funktionshinder, och tio av dem slutförde kursen. Den 28 maj 2005 invigdes det första kooperativet, Solakoop, med pompa och ståt. Det finns ytterligare ett kooperativ i Karlstad, därtill ligger två nu i startgroparna. – Det är dags nu att starta en ny utbildning, säger Pia Sahlin-Brunzell, socialdirektör i Karlstad, väl medveten om att en kommun inte kan bestämma över om ett socialt företag ska starta. Politikerna kom in i bilden när beslut skulle tas om kooperativets start. Det stöd som behövdes kunde i huvudsak ordnas inom ramen för befintliga resurser: lön till två handledare, hyresfria lokaler under sex månader. Nu finns det inskrivet i Karlstad kommuns politiska plattform att socialt företagande ska främjas. Hur fick du med dig alla politiker? – Om man ska vänta på att alla kommer med på tåget kommer man ingenstans, svarar Ingela Wretling (s), ordförande i arbetsmarknads- och socialnämnden. – Om man sätter människor främst och de ser möjligheter till en förbättrad situation – vem ska stå på deras sida om inte vi? Alla kan och vill växa och det är självklart att söka vägar för detta. Hon ser det som naturligt att den nämnd som arbetar med människor i utanförskap också engagerar sig för socialt företagande. Varning för välmening Nämndens vice ordförande, Daniel Berghel (m) är också mycket positiv och tycker att modellen är ”oerhört bra och framgångsrik”. ”Vårt uppdrag är tydligt – att förbereda för arbete. Vi ser oss som en del av kommunens näringslivsutveckling.” Pia Sahlin-Brunzell, socialdirektör i Karlstad ”Jag är jätteglad att vi har sociala företag i Karlstad och skulle gärna se flera!” Daniel Berghel – Jag är jätteglad att vi har sociala företag i Karlstad och skulle gärna se flera! Samtidigt utfärdar han en liten varning. I all välmening kan det vara lätt för politiker att ta ett alltför stort ansvar. Ett socialt företag måste stå på egna ben och bära sig självt. En annan sak har bidragit till det kommunala intresset för socialt företagande, nämligen detta att arbetsmarknadsfrågor och socialtjänst har förts samman i en nämnd, arbetsmarknadsoch socialnämnden. Det betyder starkt fokus på att hjälpa människor från bidragsberoende till annan försörjning. – Vårt uppdrag är tydligt – att förbereda för arbete. Vi ser oss som en del av kommunens näringslivsutveckling. Kooperativ innebär tillväxt för kommunen, säger Pia Sahlin-Brunzell. I planen för förvaltningen för åren 2007– 2010 finns två målsättningar som berör sociala företag: Stimulera och uppmuntra socialt företagande. Satsning på social ekonomi och socialt företagande som en möjlighet för dem som står utanför arbetsmarknaden. TIPS TILL KOMMUNPOLITIKER • vårda eldsjälarna • tro på att människor kan och vill förbättra sin situation • inse att initiativ måste komma underifrån • sök inspiration, gärna på en gemensam resa med brukare och tjänstemän • diskutera fram en gemensam bild av vad som ska göras och varför • våga börja • våga pröva något nytt • inse att ett kooperativ bestämmer själv vad som ska göras • inspirera de sociala företagen bland annat genom att ge uppdrag • se sociala företag som ett utvecklingsområde • framhåll ofta och tydligt att socialt före tagande ger samhällsekonomiska vinster Källa: Ingela Wretling, Pia Sahlin-Brunzell 17 Företag växer ur ett starkt föreningsliv 18 ”Personer med funktionshinder har precis som alla andra göteborgare unika och individuella behov. Dessa behov ska tillgodoses med respekt för integritet och självbestämmande. /- - /Möjligheten till arbete och meningsfull sysselsättning ska öka och en större variation i utbudet behövs över staden. Ett led i detta är att stödja kooperativ verksamhet.” ur Göteborgs budget 2008 I Göteborg har ett starkt stöd till föreningslivet skapat förutsättningar för sociala företag. Här har en grupp kommunala tjänstemän politiskt uppdrag att stödja föreningar som vill starta egen verksamhet. – Vi ska vara både motor och bromskloss. Ofta vill föreningar göra mycket på en gång och det är lätt att ta sig vatten över huvudet. Det är en känslig balans mellan att stödja och styra, säger Marie Larsson, chef för en nystartad enhet, social ekonomi, som arbetar med att stödja föreningsliv och socialt företagande. Politikernas uppdrag till den nya enheten är att driva en utvecklingsprocess som ska resultera i en strategi för kommunens arbete inom social ekonomi. – Tidigare talade man i allmänna ordalag om föreningarnas betydelse. Idag finns en djupare insikt om vad de betyder för att bryta utanförskap, säger Göran Näslund, som länge arbetat med stödet till verksamheter för personer med psykiska funktionshinder. Ett exempel på en förening som nu driver verksamhet är Intresseföreningen för schizofreni, Ifs. Kommunen hjälpte till då en stiftelse bildades med syftet att ordna det som många psykiskt sjuka saknar – ett bra boende. Nu finns sammanlagt 27 platser i korttidsboende, gruppboende och kollektivt boende. Stiftelsen är arbetsgivare för personalstaben, 25 tjänster. I takt med att intäkterna på försålda platser ökade trappade kommunen ner sitt bidrag. Nu är omslutningen 14–15 miljoner kronor och kommunalt stöd behövs inte längre. Stöd från kommunstyrelsen Ett antal kooperativ fanns redan i staden när kommunen år 2001 startade Kooperatörshuset. Idén var att i samarbete med studieförbunden utbilda personer med psykiska funktionshinder i konsten att starta eget. Det första kooperativet fick bidrag via kommunstyrelsen – vilket man kan se som en politisk markering av intresse för sociala företag. Hittills har åtta kooperativ växt fram via Kooperatörshuset. Arbetskooperativet Vägen ut! Startade år 2002 av före detta missbrukare som ett partnerskap inom EU-programmet Equal. Kommunen köper olika tjänster från de sex kooperativ som idag ingår i konsortiet Vägen ut! Finns det risk att kommunen styr föreningarna alltför mycket? – Både ja och nej, svarar Anders Lindskog som också arbetar med stödet till stadens frivilligorganisationer. – Många menar att kommunens styrning i föreningslivet har ökat. Det som hänt, som vi ser det, är att vi nu är mer noggranna än tidigare med att följa upp vad föreningarna har lovat att utföra. Föreningar som vill starta eget behöver stöd på vägen dit, inte minst i de svackor som alltid kommer. Då behövs tjänstemän och andra som kan hålla mod och kraft uppe hos styrelseledamöter och verksamhetsansvariga. Problemen är många på vägen fram till ett socialt företag. – Kommunen saknar möjlighet till långsiktig finansiering. Sega strukturer motverkar också, sammanfattar Marie Larsson. I sociala arbetskooperativ arbetar personer med begränsad arbetsförmåga vilket innebär att alla kooperativ inte kan gå runt ekonomiskt av egen kraft. För att motivera att det behövs stöd från kommunen och staten är det viktigt att visa på att socialt företagande ger andra värdefulla vinster för samhället. Idag kan man via metoden Socioekonomiska bokslut leda i bevis att samhället sparar stora pengar när människor arbetar och känner sig friskare och därför inte behöver vård i samma omfattning som tidigare (se artikel på nästa sida). ”Ett prioriterat mål är att ett utvecklingscenter för social ekonomi ska utvecklas inom ramen för social resursnämnd. /--/Handläggarnas uppdrag är att medverka till att skapa bra förutsättningar och ett gynnsamt klimat för utvecklings- och förändringsarbete.” ur Sociala resursnämndens budget 2008 19 Prislappar på utanförskapet ”Det är först när man sätter ett pris på utanförskapet som det blir tydligt vad detta kostar samhället. Att redovisa den samhällsekonomiska nyttan är viktigt för oss. Det leder till att arbetet i sociala företag får högre status.” Näringsminister Maud Olofsson vid Nuteks konferens om sociala företag 6 december 2007 20 Sociala företag producerar inte bara tjänster och produkter utan också hälsa och integration. Socioekonomiska bokslut visar i reda pengar vad samhället tjänar på sociala företag. Kostnader för samhället i form av olika välfärdstjänster försvinner eller reduceras när människor i utanförskap kommer i arbete. Det är inga småsummor det handlar om: – En miljon kronor per år och medarbetare i företag som Basta och Vägen ut! där människor har lämnat missbruk och kriminalitet bakom sig. – 300 000–540 000 kronor per person och år i sociala arbetskooperativ som Briggen och KOS. Här arbetar människor med psykiska funktionshinder. Två nationalekonomer, Ingvar Nilsson och Anders Wadeskog, har utarbetat en metod att mäta samhällsekonomisk nytta och väga den samman med företagets ekonomiska bokslut. Arbetet börjar tillsammans med de berörda, kooperatörerna och samhällets hjälpare. I en fokusgrupp förs utförliga samtal med kooperatörer: Hur såg livet ut för dig före inträdet i kooperativet? Vilka kontakter hade du med vården och andra institutioner? I en annan fokusgrupp fanns läkare, socialarbetare, polis med flera. De gav sin bild av utanförskap med alla dess kostnader. Att mäta nyttan för samhället Resultatet blev en mäktig karta över alla som försökt hjälpa, inom socialtjänsten, polisen, rättsväsendet, sjukvården, kriminalvården med flera. Prislappar sattes på de insatser som kooperatörer tidigare tagit i anspråk. Den rapport som Ingvar Nilsson och Anders Wadeskog har gjort för Nuteks räkning om Vägen Ut! Kooperativen och Basta Arbetskooperativ visar att de stora vinnarna är rättsväsendet, socialtjänsten och försäkringsbolagen. Vinsterna för dessa aktörer uppgår till vardera mellan 100 000 kronor och 500 000 kronor per medarbetare och år i de båda företagen. Efter fem års arbete i kooperativen kan samhällsvinsten uppgå till 9 miljoner kronor per medarbetare. Av studien över de sociala arbetskooperativen KOS och Briggen framgår att kooperatörernas arbetsförmåga ökar i snitt med 12 procent per år. Behovet av olika välfärdsinsatser sjunker med 30 procent per år. Kommunen är den aktör som tagit hela investeringskostnaden för dessa båda kooperativ. Trots omfattande nettobidrag är kommunen ändå vinnare, detta till följd av att färre välfärdstjänster behövs och att kooperativen själva drar in pengar. Per person vinner kommunen 75 000– 150 000 kronor per år. Landstinget vinner ännu mera, 120 000–180 000 kronor per kooperatör och år. Försäkringskassan får minskade kostnader genom att kooperatörer har gått vidare från socialförsäkring till annan försörjning. Arbetsförmedlingen däremot har fått något ökade kostnader, detta genom att några personer har växt i styrka och förmåga och därför gått vidare till arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Lästips! Ur samhällets perspektiv, sammanfattning av rapport om Socioekonomiska bokslut för Vägen ut! Kooperativen och Basta Arbetskooperativ av Ingvar Nilsson och Anders Wadeskog, utgiven av Nutek Ur samhällets perspektiv, en introduktion till Socioekonomiska bokslut av Nilsson och Wadeskog, utgiven av Nutek Bättre & Billigare, Socioekonomiskt bokslut för de sociala kooperativen KOS och Briggen, av Ingvar Nilsson och Anders Wadeskog, utgiven av Länsstyrelsen i Stockholms län. Definition av det socioekonomiska bokslutet Företagets interna vinst = interna intäkter minus interna kostnader Företagets externa vinst = externa intäkter minus externa kostnader Det socioekonomiska värdet är summan av företagets interna och externa vinst Det samhällsekonomiska perspektivet En vidgning av det företagsekonomiska och myndighetsekonomiska perspektivet Alla relevanta effekter ska tas med – ett uttryck för helhetssyn Tre steg: – identifiera – kvantifiera – värdera Källa: Ingvar Nilsson och Anders Wadeskog 21 Röster från riksdagen Det behövs en nationell strategi 22 Kenneth Johansson (c) Ordförande i socialutskottet ”Min och Centerpartiets utgångspunkt är att alla människor kan växa och att alla människor vill känna stolthet, vill kunna försörja sig själva och delta i arbetslivet. Samhället måste vara tillgängligt för alla. Ingen kan allt – men alla kan något och denna förmåga måste tas tillvara. De sociala företagen har en viktig uppgift att fylla både genom att erbjuda arbete och genom sin demokratiska filosofi. Vägen till delaktighet i samhället går ofta via arbete. Människor som har arbete är också oftare engagerade i idrottsföreningar, grannsamverkan och andra typer av sociala nätverk. Det blir en positiv spiral. Har man arbete så mår man bättre än om man inte har arbete. Att främja det sociala företagandet är därför en lönsam affär, både för individen, för företaget och för samhället. Centerpartiet har antagit ett program för arbete och företagande, Jobbprogrammet, där det sociala företagandet finns med som en naturlig del. Vi vill ha en nationell strategi för det sociala företagandet, att offentliga sektorn ska bli bättre på att ta sociala hänsyn i sin upphandling, att rådgivningen och stödet ökas till dem som vill starta sociala företag, att möjligheterna till lönebidrag ska förbättras samt att forskning kring den sociala ekonomin ska stimuleras. Det är viktigt att sociala företag verkar i samspel med andra företag på marknaden. För många kan en anställning vid ett socialt företag vara en språngbräda till andra företag. Andra är redo att direkt ta steget in till andra företag – bara det finns ett välkomnande mottagande och en anpassad arbetsmiljö. Att minska utanförskapet handlar därför minst lika mycket om att stimulera företagandet. Ju fler företag och ju fler typer av företag det finns, desto fler är vägar in till arbetsmarknaden. Att satsa på företagande är därför också att satsa på socialt företagande.” Röster från riksdagen Konkurrensen ska vara på lika villkor Ylva Johansson (s) vice ordförande i socialutskottet ”Sociala företag spelar idag en viktig roll för dem som arbetar där och är engagerade i verksamheten. Men vi har alltför få sociala företag och de har ibland svårt att hävda sig på marknaden eftersom deras ”affärsidé” handlar om människorna och deras utveckling och möjligheter snarare än om vinstmaximering, marknadsandelar och produktutveckling. Jag tror att vi i Sverige länge har undervärderat eller förbisett de sociala företagens potential. Jag tror att verksamheten inom detta område har möjlighet att mångdubblas redan på kort sikt. Arbete, gemenskap och att vara behövd är grundläggande för alla människor. För den som av olika skäl har större svårigheter än andra i livet är det kanske ännu viktigare. Människor lever inte av bröd allena utan vi behöver också varandra och vi mår bra av ett meningsfullt sammanhang där vi behövs och gör nytta. För att göra det möjligt för sociala företag att konkurrera på lika villkor bör man se över och göra förändringar inom de områden där de sociala företagen med sin speciella ”affärsidé” riskerar att ha större svårigheter än traditionella företag. Det gäller t ex kapitalförsörjning. Jag anser dessutom att man bör göra undantag från LOU för vård- och omsorgstjänster. Skälet är framförallt för att uppnå högre kvalitet och bättre kontinuitet för vårdtagarna/patienterna. Men det är också en förändring som kan antas underlätta för många sociala företag.” 23 Röster från riksdagen Företagen blir en skola för entreprenörer 24 Elisabeth Svantesson (m) ledamot av arbetsmarknadsutskottet ”De sociala företagen ger en fantastisk möjlighet för många som stått utanför arbetsmarknaden länge att komma in där. De fyller ett tomrum och många som engagerat sig i ett socialt företag känner att de ”kommit hem” och fått en uppgift. I mina möten med personer som arbetar i sociala företag har jag imponerats av den enorma kraft som finns hos människor som tidigare ansetts oförmögna att arbeta. De har utvecklats av att ta ett stort ansvar både för sig själva och för en affärsverksamhet. Det unika med de sociala företagen är att det är medarbetarnas förutsättningar som står i centrum. Just detta ger människor en unik möjlighet att växa. De som arbetar i ett socialt företag formas på olika sätt till att vara entreprenörer och på så sätt är de sociala företagen en bra entreprenörskapsskola. För en del av medarbetarna är företagen också en språngbräda ut på andra delar av arbetsmarknaden. En risk som kan uppkomma är om de sociala företagen inte håller marknadsmässiga priser. Det kan snedvrida marknaden men ger i längden också ”badwill” till de sociala företagen i allmänhet. Jag tror att företagen ska fortsätta att växa och bli allt fler eftersom det finns en fantastisk utvecklingspotential i den sociala ekonomin. Vi behöver därför kartlägga och riva ner eventuella hinder för att denna del av ekonomin ska fortsätta att växa.” Röster från riksdagen Det civila samhället blir starkare Stefan Attefall (kd) gruppledare, ordförande i finansutskottet ”Ur ett kristdemokratiskt perspektiv är det mycket värdefullt att det finns företag och organisationer som vill ta ett socialt ansvar. Sociala företag skapar goda förutsättningar att skapa jobb åt människor som står allra längst ifrån arbetsmarknaden. Socialt företagande leder också till att det civila samhället blir starkare. Det ligger så att säga i företagsformen: att bedriva verksamhet till stor nytta för medmänniskorna utan att det för den skull vara offentligt drivet. Därigenom ges fler eldsjälar möjlighet att utveckla sina idéer till medmänniskors nytta. Även på detta område är mångfald mycket angeläget. För Kristdemokraterna är främjandet av sociala företag mycket prioriterat. Sociala företag skapar också förutsättningar för en meningsfull sysselsättning för exempelvis personer som avtjänat ett fängelsestraff. Många som arbetar i sociala företag besitter även kun- skaper och erfarenheter som kan vara mycket värdefulla i rehabiliterande syfte. Några direkta risker med socialt företagande ser jag inte mer än att vissa vinstdrivande företag kan uppleva negativ konkurrens. Tillgången till riskvilligt kapital för sociala företag måste säkras. Antalet lönebidrag bör bli fler eftersom dessa är en förutsättning för att många sociala företag ska kunna gå runt ekonomiskt, inte minst i ett inledningsskede.” 25 Röster från riksdagen Det handlar om riktiga jobb 26 Karin Pilsäter (fp) Ordförande i näringsutskottet ”Sociala företag kan fylla en mycket viktig funktion, både som sluss tillbaka till arbetsmarknaden för människor som av olika anledningar har hamnat utanför, men också för personer som varaktigt kan ha svårigheter på arbetsmarknaden. Att arbeta i ett socialt företag innebär att arbetsinsatserna blir mer på riktigt än i många andra former av aktiviteter. Detta är en stor fördel. Olika kunskaper, förmågor och kompetenser kan komma till sin rätt och bygga upp självförtroende och arbetskapacitet. Risken finns naturligtvis alltid att sociala företag konkurrerar med ”vanliga” företag på ett sätt som kan uppfattas som ojust. Därför är det viktigt att stödformerna utformas noggrant. Det gäller också att undvika fastlåsning när arbetsförmågan ökar. När denna risk undviks är sociala företag en bra form – eftersom verksamheten verkligen är på riktigt!” Röster från riksdagen En ny dimension i företagande Alice Åström (v) Gruppledare, riksdagsledamot ”Sociala företag tillför företagandet en ny dimension, nämligen den att huvudsyftet är socialt: att ge människor som står utanför arbetsmarknaden möjlighet till meningsfull sysselsättning, arbete och skapande. I vissa fall är arbete eller arbetsträning i sociala företag en del i behandlingen av missbruk. Det finns en risk att samhället inte tar sitt ansvar för människor i utanförskap utan överlåter detta till de sociala företagen. En följd kan bli att de som inte klarar av att arbeta i ett socialt företag får mindre hjälp av samhället och hamnar i ett större utanförskap. Det behövs dialog och balans: Vi behöver både sociala företag och kommuner som axlar det ansvar de ska ta. Det mest angelägna idag är att anpassa våra socialförsäkringssystem så att människor inte kommer i kläm mellan systemen. De som vill gå in i socialt företagande ska inte förlora sin ekonomiska trygghet.” 27 Röster från riksdagen En stark aktör mot utanförskap 28 Ulf Holm (mp) ledamot av arbetsmarknadsutskottet ”De sociala företagen fyller en viktig funktion mellan den privata och den offentliga sektorn. De innebär en chans för många i utanförskap att få ett arbete och bli delaktiga i samhället. På det sättet kan sociala företag spela en stor roll med sina väl motiverade verksamheter som finns på många orter i landet. Regeringen bör samordna arbetet i olika departement för att främja och underlätta driften av sociala företag, inte minst för att det offentliga i högre grad ska använda sig av de tjänster som sociala företag erbjuder. Inte minst kan kommunerna undersöka på vilket sätt de kan använda sig av dem. Jag ser de sociala företagen som en stark aktör i kampen mot utanförskap.” Konkurrera med kvalitet Sociala företag konkurrerar inte med priser utan med kvalitet. Ofta utför de tjänster som andra företag inte själva kan eller hinner utföra. Åsa Ramel är förbundsdirektör i Almega Samhallförbundet som ingår i svenskt Näringsliv. Så här kommenterar hon socialt företagande: ”Det är positivt att ta fasta på vars och ens arbetsförmåga och inte bara se funktionshinder.” ”Så tänker och agerar man i sociala företag och det kan och bör också andra företag göra. Idag kan alla typer av företag ta del av de stödmedel som finns, till exempel lönebidrag eller andra former av anställningsstöd. Det kan vara rimligt att samhället ger särskilt stöd till sociala företag för att inledningsvis, innan verksamheten är i full gång kompensera för de särskilda svårigheter de har. Däremot får inte samhällsstödet användas för att dumpa priser. När sociala företag konkurrerar med andra ska det ske på ett neutralt sätt. Det är inte meningen att stödet till sociala företag ska snedvrida konkurrensen. Konkurrensneutralitet är ett måste. Det är betydelsefullt att människor får arbete och det är positivt att socialt företagande ökar. Med varje individ som kommer bort från bidragsberoende ökar livskvaliteten för individen och tillväxten ökar i samhället.” 29 Trädgårdsmöbler hjälper tidigare kriminella 30 Kriminellas revansch i samhället, KRIS, tar nya grepp för att ge arbete åt människor i utanförskap. På Möbelmässan i Älvsjö i Stockholm presenterade organisationen en kollektion trädgårdsmöbler med varumärket IoU – Design for Charity. Möblerna ska tillverkas av tidigare kriminella som får utbildning och praktik i snickeri, försäljning och annat som hör till produktionen. Vinsten ska oavkortat gå till organisationer som arbetar för att hjälpa människor från utanförskap. En februarifredag presenterade Peter Söderlund, ordförande i KRIS Stockholm, projektet med möblerna, som är formgivna av två unga designers, Gabriella Gustafsson och Mattias Ståhlbom, TAF arkitektkontor. Justitieminister Beatrick Ask var där och uttryckte sin uppskattning: ”En enkel, suverän idé, trädgårdsmöbler är något alla behöver. Hoppas att detta blir stort! Hon nämnde en annan vinst av projektet: Varje person som får en bra start efter fängelse eller missbruk betyder mindre utgifter för samhället. – Fler produkter kommer, försäkrade Peter Söderlund som svar på justitieministerns önskemål om balkongbord, ”för oss som inte har trädgård”. Produktionen av trädgårdsmöblerna har kommit igång i liten skala. En stiftelse har bildats för att skaffa fram kapital. Hittills har privatpersoner satsat pengar, nu behövs kapital både från det privata näringslivet och det offentliga. – Här ger pengar resultat. Helt klart finns det en stor marknad. Samtidigt är det ett fantastiskt tillfälle att få fler människor i arbete, säger Ingvar Mattson, styrelsemedlem och aktiv i ”Rotary mot droger”. Möblerna tillverkas miljövänligt i lärk som står emot väder och vind. I presentationsbroschyren finns Den världsförbättrande ekvaktionen: Foto: Ida Frid ”Den världsförbättrande ekvaktionen: Du + rysk lärk + svensk design + miljövänlig produktion + lärlingsprogram för exkriminella = minskad brottslighet och mänskligt lidande + gott samvete och vackrare trädgårdar.” Justitieminister Beatrice Ask på besök hos KRIS, Kriminellas revansch i samhället, som satsar på möbeltillverkning. 31 Foto: Ida Frid Konsten att skaffa kapital 32 ”Banker vet sällan vad ett socialt företag är. De sociala företagen har sällan kunskaper om vilka olika möjligheter till finansiering som finns.” Kapital behövs för att sociala företag ska kunna starta och utvecklas. Kapitalförsörjning är en viktig fråga eftersom ett växande socialt företagande innebär att fler människor kan lämna utanförskap och komma i arbete. Ekonomen Jan Svensson har ingått i Nutek:s arbetsgrupp som lämnat förslag om hur sociala företag ska få bättre tillgång till finansiering. – Idag är sociala företag finansiellt exkluderade, slår han fast. Banker vet sällan vad ett socialt företag är och de sociala företagen har sällan kunskaper om vilka olika möjligheter till finansiering som finns. Alltså behövs information åt båda håll, för banker och för sociala företag. Jan Svensson är klart imponerad över hur sociala företag hittar olika sätt att få igång sin verksamhet utan ha något eget kapital. Men han önskar ändå att företagen inte skulle tveka att låna pengar. – Att skaffa sig ett kapital ger större möjligheter att växa. På längre sikt är det till exempel bättre att äga en fastighet än att hyra den. Då blir fastigheten en säkerhet för framtida lån och ger möjlighet att gå in på nya projekt. Finns det fördomar om sociala företag, fördomar som bromsar möjligheterna att låna i bank? – Jag tror att det största problemet är att bankvärlden inte känner till vad sociala företag är för något, svarar Jan Svensson. Banker uppvaktas ju av företag i uppåt femhundra olika branscher. Eftersom det inte finns så många sociala företag försvinner de i mängden. – Men fördomar finns också. Många tror att sociala företag inte är lönsamma. Men det är fel, de klarar sig minst lika bra som andra företag. Det som utmärker de sociala företagen är att de sällan går i konkurs. Viljan är stor att klara sig. Affärsidén har utvecklats under lång tid och fungerar i ett bra sammanhang. De stöttas av nätverk och olika intressenter. Idén är att vara till nytta för samhället och det finns ett intresse att det sociala företaget ska leva vidare. När ska ett socialt företag agera för att finansiera sin affärsidé? – Redan när man börjar utveckla sin idé, svarar Jan Svensson. Finansieringen får inte glömmas bort. Det gäller att planera för en sund ekonomi. Det blir svårt att växa utan ordnad finansiering. Kreditgarantiföreningar För att få banklån krävs garantier. Under senare år har kreditgarantiföreningar (KGF) bildats i olika regioner med syftet att ge borgen för mindre företag. Två av de femton kreditgarantiföreningar som finns idag är direkt riktade till social ekonomi där det sociala företagandet hör hemma. Föreningarna finns i Stockholms län och Västra Götalandsregionen. Jan Svensson är verksamhetsledare för KGF Västra Götaland. Föreningen kan ställa garantier för högst 10 miljoner kronor, men oftast gäller ansökningarna bara 100 000 eller 200 000 kronor. Föreningen fungerar också som rådgivare vilket kan leda till att företaget beviljas ett vanligt lån i banken eller att företaget hittar egna lösningar. Ett exempel gällde en fastighetsägare som ville ha borgen för tolv månaders hyra. Efter diskussioner hade kravet prutas ned till tre månader. Sociala företag är ofta fantasifulla när det gäller att ordna finansiering. Det kallas boot­ strapping, ett begrepp för olika sätt att minska behovet av kapital för att förverkliga sin affärs- idé. Kanske kan det sociala företaget gratis få låna en tom lokal på viss tid? Kanske kan man få ta över skrivbord och annan utrustning som ska kastas? Man kan hyra i stället för att köpa och dela resurser med andra sociala företag. Ett exempel på det senare är Vägen ut! kooperativen som delar på kostnaden för projektledare och personal som sköter löner och administration. Kommuner och organisationer kan också bidra. Ett exempel: Kommunen köper en fastighet och hyr ut den till en organisation som i sin tur låter ett socialt företag använda den. Från projekt till företag Idén om ett socialt företag uppstår ofta inom föreningslivet. Det är ett kraftprov att klara övergången från projekt till socialt företag. De som beviljats projektmedel från EU:s strukturfonder till exempel Europeiska Socialfonden får pengar till sin kassa först cirka sex månader efter att kostnaden uppstått. Det betyder att de måste ordna egen finansiering under hela denna tid. Därtill kommer att denna typ av projektpengar inte får användas för investeringar. Här är några förslag från arbetsgruppen för kapitalförsörjning • Mer av projektfinansiering som ger förutsättningar för sociala företag att starta. En modell kan vara att låta projektbidrag stegvis övergå i lån. • Skapa en kombinerad finansieringsmodell där man kombinerar olika projektbidrag, skapar kopplingar till KGF, banker och ett finansbolag som är nischat på sociala företag. • Skapa en nationell kreditgarantiförening för social ekonomi som kan stå för garantier i samarbete med bank och KGF Sverige. • Skapa ett finansieringsföretag som kan stå för leasing, fakturering och uthyrning av lokaler. 33 34 – Det är inte ett sätt som är trollformeln för finansiering av sociala företag. I stället behövs flera åtgärder, säger Jan Svensson. Ett av arbetsgruppens förslag är att skapa finansieringsföretag, bolag med ägare som vill satsa inom den sociala ekonomin. I Frankrike finns lokala sparklubbar, Club Cigales, som går in när något behövs för ortens gemensamma bästa. När t ex byns bagare behöver en ny ugn för att kunna fortsätta sin verksamhet köper klubben in ugnen – och bagaren kan fortsätta att förse sina kunder med bröd. Jan Svensson är optimist när det gäller de sociala företagens framtida finansiering. Kreditgarantiföreningarna får god respons i bankvärlden och kommuner visar också intresse att stödja företag som ger arbete åt människor i utanförskap. Till exempel kan kommuner upplåta lokaler och ge borgen som man gjort för idrottsföreningar. Att satsa kommunala pengar i en kreditgarantiförening är också ett sätt att stödja sociala företag. Lästips! Sociala företag och finansieringen, rapport från Arbetsgruppen för kapitalförsörjning Equal FAS 3. Kapitalförsörjning till sociala företag, rapport från Arbetsgrupp Kapitalförsörjning, Jan Svensson, sammanfattning av Ulla Herlitz. Dags att upphandla med sociala hänsyn ”Något har hänt. Inget har förändrats i sak – men attityderna till att upphandla med sociala hänsyn har blivit mer positiv.” Det säger Eva Ternegren, Coompanion, som ingått i Nutek:s arbetsgrupp om offentlig upphandling. Ett aktuellt exempel är en upphandling i stadsdelen Bergsjön i Göteborg av bemanningstjänster, parkskötsel och cafétjänster. Där ställer man kravet att minst 70 procent av de anställda vid ingången av anställningen ska ha varit beroende av försörjningsstöd eller arbetsmarknadsstöd. Eva Ternegren känner inte till något annat praktiskt exempel på upphandling med sociala hänsyn. Däremot vet hon att kommuner skrivit in i sin upphandlingspolicy att sociala hänsyn ska gälla, detta som ett så kallat tillkommande kriterium. Varför har det varit svårt att få genomslag för upphandling med sociala hänsyn? – Politikerna vill nog gärna ha det. De ligger steget före jurister och tjänstemän. Hindret är nog att läget har ansetts vara rättsligt oklart. När man är osäker om något är det enklast att inte göra något. Nu har attityderna förändrats och alltfler jurister och tjänstemän anser att det är möjligt att ta sociala hänsyn vid upphandling. Lagen säger att man får göra upphandlingar med sociala hänsyn, till exempel att företaget ska anställa folk som levt i utanförskap. Däremot är det inte möjligt att ange att ett uppdrag ska gå till en viss typ av företag, till exempel ett socialt företag. Sedan flera år tillbaka tillämpas sociala hänsyn i Storbritannien, Frankrike och Tyskland. Är Lagen om upphandling ett stort hinder för sociala företag – eller är det en myt att det är så? – Både ja och nej, svarar Eva Ternegren. I Nuteks projekt om offentlig upphandling visade en enkät att bara en tredjedel av de sociala företagen fick sina uppdrag efter upphandling. De fick i stället projektbidrag, annan typ av bidrag, avtal eller direktupphandling. Det senare kan användas när det är ett lågt värde på den tjänst som ska köpas. Ett råd till sociala företag är därför att arbeta för goda relationer till beställaren, ofta kommunen, och undersöka om det finns möjligheter att få uppdrag på annat sätt än genom uppdrag i konkurrens. Kommunerna kan i sin tur undersöka vilka tjänster som ett socialt företag kan vara intresserat av, till exempel parkskötsel eller arbetsträning. 35 36 Visst finns det hinder som ett socialt företag får tampas med vid upphandling, men långt ifrån alltid beror det på själva lagstiftningen: – Inom ett socialt företag vet man ofta vilka tjänster som behövs och som man vill leverera. Kommunen däremot anser inte att det finns behov av dessa tjänster. – Upphandlingsobjekten är för stora. – Små aktörer uppfattar upphandlingsprocessen som alltför snabb och komplicerad. – Det är svårt att konkurrera med kommunen som har många roller, beställare, leverantör och tillsynsmyndighet. Varför behövs det fler sociala företag som levererar tjänster till den offentliga sektorn? – De behövs för mångfalden, svarar Eva Ternegren. I många upphandlingar lämnas inga eller bara ett fåtal anbud. Det behövs konkurrens. Sociala företag tillför samhället stora värden – de når olika brukargrupper och ger den hjälp som dessa behöver. Ett plusvärde är att frivilligarbetare ofta deltar i verksamheten. Från 1 januari 2008 gäller vissa förändringar i LOU. Numera står det i lagens 6 kap § 13 att en upphandlande enhet får ställa särskilda miljömässiga, sociala och andra krav för hur ett kontrakt ska fullgöras. En annan nyhet är att regeringen vill ha en dialog med ideell sektor om hur ideella aktörer kan utvecklas som producenter och leverantörer av service och tjänster. En arbetsgrupp ska ge förslag om hur staten kan bidra till att ta bort hindren för denna utveckling. Lästips! Hur få fler sociala företag som utförare av offentliga tjänster? – en guide om offentlig upphandling, huvudförfattare Eva Ternegren åtgärder som skulle ge sociala företag större möjligheter att delta i upphandlingar: • Mindre eller delade entreprenader • Längre tid för att skriva anbud • Förenklat och pedagogiskt utformat förfrågningsunderlag • Bara relevanta formella krav • Längre avtalstider • Snabbare betalningsrutiner och betalning i förskott i vissa fall • Utnyttja möjligheter till direktupphandling • Överväg sociala hänsyn som utförarvillkor • Öka inköparnas kunskaper om sociala företag • Annonsera där småföretag ser det • Anordna utbildningar i offentlig upphandling för sociala företag och småföretagare. De sociala företagen bör också göra sig beredda: • Förbereda sig bättre på att lämna anbud. • Aktivt söka efter möjligheter • Samarbeta med andra småföretag för att lämna anbud tillsammans. • Marknadsföra sina speciella kvaliteter. Källa: Eva Ternegren Bergsjön visar vägen I stadsdelen Bergsjön i Göteborg är många människor arbetslösa. Den kommunala förvaltningen och nämnden har tagit ett resolut grepp för att få fler i arbete. Medlet heter upphandling med sociala hänsyn, vilket sällan praktiseras idag fast lagen medger det. När stadsdelen begärde in anbud på tjänster för service och underhåll var ett villkor att 70 procent av företagets anställda har eller har haft arbetsmarknadsstöd eller försörjningsstöd (socialbidrag). Upphandlingen vanns av det lokala gemenskapsföretaget Grogrunden som kom igång tack vare storstadssatsningen. Numera går företaget med sina 15 anställda, de flesta på heltid, runt av egen kraft. Företaget fungerar som en språngbräda: genom åren har de flesta gått vidare till andra jobb. – Kommunen kan styra så att människor kommer i arbete, Politiker och chefer stöttar och det finns jobb som behöver göras, säger Ann Skärberg, chef för enheten arbete och utbildning inom stadsdelsförvaltningen. Även fastighetsägare och företagare samverkar med stadsdelen för att skapa jobb och en bättre livsmiljö. För ett och ett halvt år sedan startade i Bergsjön den första ICA-skolan, ett trainee-program på sex månader för arbetslösa ungdomar i åldern 18–25 år. Det är ICA som avgör vilka ungdomar som ska tas in på utbildningen. Alla som får godkänt efter de sex månaderna erbjuds jobb inom ICA. Nu är utbildningen inne på sin tredje termin och antalet sökande ökar stadigt. Flera ungdomar från den första kullen har gått vidare till arbetsledarutbildning inom ICA-koncernen. Utbildningen är ett samarbete mellan ICA, stadsdelsförvaltningen i Bergsjön och två bostadsbolag, Familjebostäder och Göteborgslokaler. En extra bonus är att bostad erbjuds till dem som gått ut ICA-skolan. – Fler branscher kan vara intressanta för liknande utbildningar, säger Ann Skärberg. Lästips! Framtidens företagande – om socialt företagande och entreprenörskap. Alec Carlberg Ett bättre liv är möjligt – om empowerment och social mobilisering. Alec Carlberg Sociala företag i Sverige. En presentation av 150 sociala företag i Sverige. 37 På marknadens stormiga hav ”Vårt plusvärde vid upphandling är att människor kommer till en social miljö där de blir sedda. Som folkrörelse finns vi kvar när arbetsträningen är avslutad. Många går med i vår förening och kommer in i positiva sammanhang. 38 Foto: Ida Frid Ulla-Mai Ceder Lindberg är verksamhetsledare i Spånga Blåband, en frivilligorganisation som har hävdat sig i konkurrens med privata företag vid upphandling. Idag har man avtal med flera kommuner och arbetsförmedlingar i Stockholms län om arbetsträning, arbetsförmågebedömning och förbere- dande utbildning inom Jobb- och utvecklingsgarantin. – Vi har klarat oss på marknadens stormiga hav, konstaterar Erik Lindberg, ordförande i Spånga Blåband. Men få föreningar är med och tävlar om uppdrag: Vid senaste upphandlingen om arbetsträning kom det in 100 anbud. 24 fick uppdrag och av dessa var 20 privata företag och 4 organisationer inom den sociala ekonomin. Ulla-Mai Ceder Lindberg önskar att fler aktörer inom den sociala ekonomin skulle vara med vid anbudsgivning, detta för mångfaldens skull. Fullt möjligt, anser hon, om de som skriver an- Ulla-Mai Ceder Lindberg (till vänster) och Marianella Domarchi frestar med nybakade bullar i Erikshjälpens café. Det är full rusch i Erikshjälpens stora Second-hand-butik i Spånga. Kurdistan Ali har fullt upp att göra. Lästips! Ni har något att sälja! Handbok om offentlig upphandling för föreningar, kooperativ och stiftelser inom den sociala ekonomin av Erik Lindberg och David Lenefors (Länsstyrelsen i Stockholms län). 39 Foto: Ida Frid bud lägger tonvikt vid att besvara de frågor som upphandlaren vill ha svar på och redovisar en verksamhetsidé som uppfyller kraven på kvalitet. I vissa fall kan det vara bra att framhålla lokal förankring vilket kan innebära ett folkrörelsenätverk och ett brett kontaktnät med ingång till arbetsplatser och mentorer i området. Är upphandling ett bra system för er som frivilligorganisation? – För oss vore det bättre att i samråd få skräddarsy avtal efter de förutsättningar som finns hos oss och hos uppdragsgivaren. Vid upphandling finns inget förhandlingsutrymme alls. Våra särskilda kvaliteter som frivilligorganisation värdesätts inte. Dessutom är avtalstiderna för korta vilket skapar osäkerhet. En avtalstid på fem–sex år vore bra. Nu får vi ofta bara två år med möjlighet till förlängning ett eller två år, svarar Ulla-Mai Ceder Lindberg. 40 Vimmel i butiken Foto: Ida Frid Föreningen har idag cirka 150 platser för arbetsträning på tre enheter, i Spånga, Skärholmen och Nacka, och därtill ett antal praktikplatser på hunddagis och i café. I Spånga är det många som arbetstränar i Erikshjälpens Second-hand-butik. Där vimlar det av köpsugna och i den stora luftiga lokalen finns Marianne Calmroth håller ordning och reda i Erikshjälpens butik. mängder av grejor att fynda. Allt är prydligt och på klädavdelningen är det Kerstin Grönberg, 62 år, som håller ordning. Hon stortrivs, ”mycket folk, arbetskamrater, liv och rörelse”. Hon blev uppsagd när hennes tjänst på ett företag drogs in. Nu hoppas hon på ett jobb som har med kläder att göra, gärna i butik. Men hon rycker på axlarna och konstaterar att hon har åldern emot mig. Likadant säger Marianne Calmroth, 60+ som varit arbetslös i sex år. En nackskada gör det svårt för henne att gå tillbaka till kontorsarbete. Tidigare arbetade hon med ungdomar och vill gärna göra det framöver. Men hon är luttrad och utan illusioner. Ungefär 70 procent av dem som arbetstränar hos Spånga Blåband har invandrarbakgrund, men den grupp som ökar mest är äldre människor som ratats i arbetslivet. Spånga Blåband har både ideell och professionell verksamhet. Det betyder, bland annat, att det finns ett stort nätverk vilket ger många kontakter. Det är ovärderligt när det gäller att hitta nya vägar ut i samhället för de arbetslösa. Femton anställda arbetar hårt för att hitta en plats i arbetslivet för de arbetslösa. Var och en av dem har 20 personer som de ska stötta och måna om. Ett gott bemötande är ledstjärnan, och upplägget är ”bekräftande samtal”, planering tillsammans, utbildning och praktik. En av de femton coacherna är Inger Malmqvist som tidigare arbetade på Hjulstaskolan. Två halvdagar i veckan undervisar hon i svenska och personlig utveckling. Hon trivs med sitt arbete, där hon kommer individerna nära. – Det känns mycket bra att arbeta för människors väl och ve. Den största belöningen är när någon får jobb, säger hon. Ibland är hon ”ganska mycket mamma, men det behövs ibland under en tid”. Systemfel kan rättas till – förslag till lösningar Det finns strukturella hinder för utveckling av socialt företagande – men också många förslag om hur problemen kan lösas. 41 1.Socialt företagande är relativt okänt och lite beskrivet. Djupare kunskaper saknas • Det saknas statistik som gör det möjligt att identifiera och analysera sociala företag. I den mån dessa registreras hos SCB saknas koder som identifierar dem som sociala företag. • Nyttan för samhälle och individ och för den ekonomiska tillväxten har undersökts bara i mycket liten omfattning. • Att det sociala företagandet inte är känt betyder att alltför få sociala företag startar – fastän det finns stort behov av arbete för människor i utanförskap. Eldsjälar och entreprenörer vet inte hur man gör – eller de vet inte ens om att det är möjligt att starta ett socialt företag. Ett annat problem är att det är svårt att få gehör för projekt- och affärsidéer hos bidragsgivare, myndigheter och i finanssektorn. Förslag till lösningar • Sverige bör utveckla statistikinsamlingen så att den kan användas för att identifiera och beskriva det sociala företagandet. Detta bör göras i samverkan med andra EU-länder. • Nuteks projekt Socialt företagande har satsat mycket pengar och engagemang på att ut- veckla en metod för att mäta den samhällsekonomiska nyttan, Socioekonomiskt bokslut. Hittills har fyra bokslut tagits fram med finansiering från Europeiska socialfonden. Ytterligare bokslut bör göras och resultaten användas för att bedöma nyttan i förhållande till offentliga investeringar. • Ett nationellt kunskapscentrum bör inrättas. Forskning behövs om den metodik som används i sociala företag, empowerment och arbete, ledarskap och organisation. Jämförande studier med arbetsmarknadspolitiska och rehabiliterande insatser behövs också. • Det behövs information om socialt företagande till beslutsfattare och handläggare inom berörda myndigheter som Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Socialstyrelsen, Kriminalvården och kommunerna. 2.Svårt att gå från bidrag till lön • Det är svårt att gå från bidrag till lön. Det går sällan att åstadkomma en stegvis övergång. Näst intill omöjligt är det att omvandla det ekonomiska stöd som en individ får genom socialförsäkringen eller från kommunens socialtjänst till lönepengar i ett socialt företag. • Okunskap, traditioner och ibland regelverk försvårar för sociala företag att använda utvecklings- och trygghetsanställningar för att skapa arbetstillfällen. • Bristande samverkan mellan myndigheter leder till stor oro för dem som arbetar i sociala företag. Både ekonomi och tillvaro blir otrygg och de sociala företagen får lägga ned mycket arbete på att försöka reda ut problemen. 42 Förslag till lösningar • Det behövs ett system som omvandlar försörjningsstöd, aktivitetsbidrag och andra typer av bidrag till lön. Lönebidragssystemet kan och bör utvecklas. • De sociala företagen ska ses som en aktör när det gäller att svara för åtgärder inom arbetsmarknads- och socialpolitiken som till exempel rehabilitering och arbetsträning. Även utvecklings- och trygghetsanställningar ska komma ifråga för sociala företag. • Det är viktigt att föra statistik över och göra uppföljningar av alla olika företag som är verksamma inom området rehabilitering och arbetsträning. Kvalitet och resultat ska mätas. 3.Problem kring kapitalförsörjning och likviditet • Särskilt i start- och utvecklingsfaser har sociala företag problem med kapitalförsörjning och betalningsberedskap. I jämförelse med andra företag har sociala företag både fördelar och nackdelar. En fördel är möjligheter till projektfinansiering (till exempel via EU:s sociala fond) som hjälper företaget att komma igång. Men här finns nackdelen att pengar betalas ut först efter ett antal månader vilket oftast ger företagen en besvärlig start. • Kapitalförsörjningen är ett stort problem när blivande företagare ska växla om från projekt till företag eller ska utveckla sin verksamhet. Med undantag för Ekobanken och JAK vet bankerna sällan vad socialt företagande är. Chansen till banklån är mycket liten eftersom de flesta blivande företagare varken har kreditvärdighet eller kan lämna säkerheter. Förslag till lösningar • Projektmedel från Europeiska Socialfonden 2007–2013 kan troligtvis användas för att utveckla sociala företag – men problemet kan bli att hitta medfinansiering till projekten. En lösning är att öppna för nationell medfinansiering av regionalt förankrade projekt. Nutek vill gärna utreda och ta fram ett sammanhållet finansieringsinstrument som innehåller projektstöd, lösningar vad gäller säkerhet och likviditet. Till detta bör kopplas rådgivning och utbildning. • Två kreditgarantiföreningar för den sociala ekonomin har byggts upp, i Västra Götaland och i Stockholms län. Det tar dock tid att bygga upp kapital i föreningarna. Processen skulle dock gå snabbare med ett tillskott från till exempel strukturfonderna. En kreditgarantiförening går i borgen för upp till 60 procent av den summa som det sociala företaget vill låna i banken. En angelägen fråga är om staten kan gå in med någon form av riskavtäckning/garantier för att minska riskerna för kreditgarantiföreningen. • Det behövs ett företag som erbjuder sociala företag service som fakturering och leasing och dessutom kan köpa fastigheter för att hyra ut till sociala företag. Ett sådant finansieringsbolag, nischat för sociala företag, bör ägas av den sociala ekonomins aktörer. • Kommunal borgen. Ett sätt för kommuner och regioner att stödja sociala företag är att gå i borgen för banklån. 4.Svårt att hävda sig vid upphandling • Lagen om offentlig upphandling ger möjligheter att upphandla med sociala hänsyn – men ännu har detta inte fått genomslag i praktiken. • Upphandlingar genomförs på ett sådant sätt att sociala företag och även småföretagare sällan har chans att ge anbud. Därmed används upphandling inte som det var tänkt: ett medel för att åstadkomma en mångfald av lösningar och utbud. Förslag till lösningar • Information och utbildning för offentliga uppköpare om möjligheten att använda sociala kriterier, t ex att företaget ska anställa arbetslösa. • Att förändra formerna för upphandling skulle göra det lättare för sociala företag och småföretagare att delta: Dela upp anbudet i mindre uppdrag. Ge längre anbudstider. Utforma enklare och tydligare underlag. Ge längre avtalstider. • Utnyttja möjligheterna till direktupphandling. 5.Regelverket kring a-kassa för företagare • Det finns oklarheter i regelverket – eller i tolkningen av det – om vem som räknas som företagare. Många sociala företag är kooperativ vilket betyder att de som arbetar där är anställda men också medlemmar, det vill säga delägare. De tar ett gemensamt ansvar för företagets drift och ekonomi. Just detta är en av grundstenarna i det sociala företagandet – empowermentprocessen bygger på att människor utvecklas genom att ta ansvar. De som ingår i kooperativets styrelse bedöms ibland av A-kassorna som företagare. Frågan är vad som gäller vid arbetslöshet. Denna osäkerhet har visat sig vara ett hinder för människor att våga ta på sig ansvar som styrelseledamot i de sociala företagen. Förslag till lösning • Att styrelseledamöter i sociala arbetskooperativ inte betraktas som företagare ur ett A-kasseperspektiv. Detta då det alltid är minst 3 medlemmar/delägare i ett kooperativ och ingen enskild person därmed kan ha avgörande inflytande på företaget. 6.Rådgivning, utbildning och kompetensutveckling • Det finns idag ingen myndighet eller aktör som har ett samlat ansvar för att stödja framväxten av sociala företag. För att dessa ska bli fler behövs både kunskapsutveckling och resurser. Idag finns kunskap, erfarenheter och vissa resurser hos Nutek, Coompanion (kooperativa utvecklingscentrum) och även hos vissa studieförbund. Men behovet är stort av mer kunskap om hur man startar, organiserar och driver sociala företag. Metodutveckling och kompetensutveckling behövs också. Förslag till lösning • En aktör bör ha ett samlat ansvar för socialt företagande. Därtill resurser för att stödja framväxten av sociala företag. 43 • Metoder måste utvecklas och resurser tillskapas för utbildning av arbetsledare/handledare i sociala företag. En yrkesutbildning för sådana tjänster skulle kunna organiseras som kvalificerad yrkesutbildning (KY-utbildning). 44 • Medarbetare i sociala företag behöver också kompetensutveckling och utbildning. Av två skäl: – Företaget ska överleva och utveckla tjänster och produkter med kvaliteter som hävdar sig i konkurrensen på marknaden. – Medarbetarna ska bli attraktiva på arbetsmarknaden – för att kunna välja sin egen framtid. • Eventuellt kan socialfondsmedel användas i vissa fall och på kort sikt för medarbetares utbildning. I andra fall och på längre sikt behövs andra medel när det sociala företaget inte självt kan klara kostnaden för sin kompetensutveckling. Vill du veta mer om hur man startar sociala företag? Coompanion, kooperativa utvecklingscentrum finns i alla län och har, via Nutek, statens uppdrag att stödja utvecklingen av företag och entreprenörskap inom den sociala ekonomin. Bland annat sociala företag och kooperativ. Ditt närmaste Coompanion hittar du på hemsidan www.coompanion.se Vill du få kontakt med kooperativen som gjort socio-ekonomiska bokslut? Vägen ut! kooperativen: www.vagenut.coop Basta Arbetskooperativ: www.basta.se Socialt företagande – vidgar arbetsmarknaden Var ett projekt inom gemenskapsinitiativet Equal med syfte att – underlätta start och drift av sociala företag och därmed skapa arbetstillfällen för grupper som idag står utanför arbetsmarknaden – identifiera hinder och föreslå förändringar i lagstiftning, regler och deras tillämpning – sprida information om befintliga sociala företag, deras samhällsekonomiska och mänskliga effekter Projektet är avslutat men hemsidan innehåller mycket information: www.socialaforetag.nu Vill du veta mer om Europeiska Socialfonden, ESF? Svenska ESF-Rådet är en statlig myndighet som förvaltar och informerar om Europeiska socialfondens program i Sverige. Genom ESF stöds projekt som bidrar till ökad sysselsättning, jämställdhet mellan män och kvinnor, en hållbar utveckling samt ekonomisk och social sammanhållning. Svenska ESF-Rådet: www.esf.se Nutek är Sveriges nationella myndighet för frågor som rör näringslivets utveckling. Nutek ska bidra till fler nya företag, fler växande företag och fler starka regioner – och därmed främja en hållbar ekonomisk tillväxt i hela landet. Verket för näringslivsutveckling Box 4044 102 61 Stockholm Götgatan 74 Stockholm Telefon: 08-681 91 00 www.nutek.se Kontakt: [email protected] eller 08-681 96 61 Infonr 038-2008. Form: Ordförrådet AB. Tryck: Danagårds, Stockholm. Tryckt i 1 000 ex. Mars 2008. Därefter tryck vid behov. Nutek stärker näringslivet i hela Sverige genom att bidra till fler nya företag, fler växande företag och fler starka regioner.